I tidigare forskning framhålls att missbruksproblematik bland äldre personer ökar, samtidigt som de i låg utsträckning bereds vård för problematiken. Enligt svensk lag har socialtjänsten ansvaret för att individer som har missbruksproblematik ska få stöd för att bli fri sitt missbruk. När hjälpen inte kan tillgodoses via frivillighet övergår stödet till tvångsvård. I avgörandet om tvångsvård är nödvändigt blir frågan en rättslig process där förvaltningsrätten fattar beslut om vårdens utformning. Beslutet grundas i socialtjänstens utredning och läkarutlåtande. Syftet med studien är att undersöka förvaltningsrättens skriftliga dokument vid beslut gällande tvångsvård för missbruksproblematik, grundat i lag om vård av missbrukare i vissa fall [LVM]. Granskningen utgår från ett åldersperspektiv med ett huvudsakligt fokus på äldre personer. Studien har en kvalitativ ansats där datamaterialet granskats genom en konventionell innehållsanalys. Datamaterialet utgår från 26 beviljade LVM-domar från Umeå- och Härnösands förvaltningsrätt. Domarna har delats upp i två åldersgrupper, varav den ena 21–30 år och den andra 60 år och äldre. Resultatet visar att skillnader och likheter mellan de olika åldersgrupperna finns i förvaltningsrättens resonemang, där skillnader är mest framträdande. Skillnaderna förstås genom ett ålderismteoretiskt- och socialkonstruktionistiskt perspektiv. Den yngre åldersgruppen beskrivs vara i behov av skydd och stöd för att säkerställa deras framtidsutveckling. Den äldre gruppen framställs som skör och dess framtid uttalas inte i bedömningarna. Istället resonerar förvaltningsrätten i termer av att begränsa missbrukets omfattning och skador för individerna. I dagsläget inkluderas inte samtliga åldersgrupper i lika stor utsträckning eller på samma villkor inom LVM-lagstiftningen. Det behövs en granskning av lagen för att se hur den egentligen är anpassad för att samtliga åldersgrupper ska inkluderas.

No description available.

Syftet med denna uppsats var att studera hur tingsrätten praktiserar uttryck av emotioner i de skriftliga domarna, avseende försök till mord och mord. Utöver det var syftet även att undersöka hur tingsrätten framställde förövaren och gärningen kopplat till känslouttryck, samt om det förekom några skillnader i framställandet av dessa. Studien har genomförts med kvalitativ innehållsanalys som metod och datamaterialet bestod av domar från en tingsrätt. Resultaten har visat att tingsrätten huvudsakligen exkluderar känslouttryck i de skriftliga domarna och uttryckt sakliga framställningar, men att det dock är förekommande till viss del. Resultaten har även visat att det förekommit skillnader i tingsrättens framställande av förövaren och gärningen. Våra slutsatser har bland annat blivit att tingsrätten i olika grad frångått sin neutrala ställning, där emotioner i relation till gärningen varit mest framträdande. Slutsatserna har stärkts genom kopplingen till det emotionssociologiska perspektivet och Garlands teori om straffets funktion. / The purpose of this paper was to study how the district court practices expression of emotions in the written judgments, regarding attempted murder and murder. In addition, the purpose was also to study how the district court presented the perpetrator and the act linked to emotional expressions, and whether there were any differences in the presentation of these. The study was conducted with qualitative content analysis as a method and the data material consisted of judgments from a district court. The results have shown that the district court mainly excludes emotional expressions in the written judgments and expressed factual representations, but that it does occur to some extent. The results have also shown that there have been differences in the district court's presentation of the perpetrator and the act. Our conclusions have, among other things, been that the district court to varying degrees deviated from its neutral position, where emotions in relation to the act were most prominent. The conclusions have been strengthened through the connection to the emotional sociological perspective and Garland’s theory regarding the function of punishment.

I den här studien granskas tingsrättsbedömningar med fokus på hur rätten resonerar kring begreppet barnets bästa och vilka skäl som anges i beslut som rör vårdnad, barnets boendesituation och utformning av umgänge med en förälder som tidigare använt våld. Studien riktar främst in sig på vilken betydelse våldet får i vårdnadstvisten. De tio domar som utgör underlaget till studien har valts ut genom ett riktat urval baserat på vårdnadstvister där våld har förekommit i familjen. Domarna är hämtade från Skellefteå tingsrätt och åren som inkluderats i urvalet är 2018 och 2019. Domarna har undersökts utifrån en riktad innehållsanalys med fyra förutbestämda teman: våld, påverkan på barnet, domskäl och domslut. Utifrån dessa teman har tingsrättens resonemang kring vårdnad, boende och umgänge studerats. Resultatet av studien visar att rätten alltid utgår från vad som anses vara barnets bästa, men att begreppet tolkas olika beroende på situation och vem som gör tolkningen. Stora krav ställs på föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet vilket ibland gör att våldet som förekommit i familjen inte är avgörande som bedömningsgrund i vårdnadstvister.

Lagen om olaga förföljelse instiftades som ett led i arbetet med att förbättra skyddet för de som utsätts för upprepade trakasserier, så kallad stalkning. Få anmälningar, otydliga brottsrekvisit samt avsaknad av en nedre gräns för brottet uppges som möjliga anledningar till relativt få åtal samt fällande domar sedan lagen kom 2011. Syftet med denna studie är att undersöka hur väl lagen om olaga förföljelse fångar upp stalkning genom att studera vilka omständigheter som leder till fällande dom. Etthundra tingsrättsdomar där den tilltalade blivit åtalad för olaga förföljelse undersöktes med ett kodschema. Domar där den tilltalade blivit dömd för olaga förföljelse har jämförts med domar där den tilltalade istället blivit dömd för något av underbrotten, såsom ofredande eller olaga hot. Resultaten visade att det inte finns några skillnader avseende vilka typer av underbrott eller stalkningsbeteenden som utförts. Skillnad fanns däremot för mängden underbrott och handlingar som utgör stalkningsbeteendet och allvarlighetsgrad av stalkningsbeteende vilka samtliga var högre i den grupp som blivit dömd för olaga förföljelse. Trots dessa skillnader uppvisar den grupp som inte dömts för olaga förföljelse också ett stalkningsbeteende. Detta tyder på att lagen endast fångar upp stalkning av mer allvarlig karaktär. / The stalking law was introduced with the intent to strengthen the protection of victims of repeated harassment, i.e stalking. Statistics show that only a small number of stalking cases lead to prosecution and conviction in Sweden. Few police reports and unclear legal requirements regarding the stalking law were reported to be possible reasons. The aim of this study was to examine how well the stalking law identifies stalking behaviours. The study included 100 verdicts where the perpetrator was prosecuted according to the stalking law. These were examined by using a coding schema. Verdicts where the perpetrator was convicted for stalking were compared with verdicts where the perpetrator was convicted for stalking related offences. The results did not show any differences regarding type of offense or type of stalking behaviours. However differences were found regarding the amount of offences committed, the amount of actions that constitute stalking behaviour and the degree of severity of stalking behaviours, where the group convicted for stalking had a higher rate overall. Despite these differences the group consisting of perpetrators that were not convicted for stalking related offences still exhibited stalking behaviours. This indicates that the stalking law only identifies stalking among those who have severe stalking behaviour.

The purpose of this paper was to look into the procedural requirements for any other socially destructive behavior in 3§ in the Care of Young Persons act (LVU). A selection of 30 acts, from an administrative court in Sweden 2017, which resulted in 6 court cases that were analysed more closely. Content analyses is the method that was used to investigate the empirical material and look for common themes. The theoretical tool for this study was social constructionism and an intersectional perspective was used to complement the theory. 6 common themes, from the 6 court cases, were presented in the analysis and result to describe any other socially destructive behavior, in order to what the law says, as well as how the administrative court described why an adolescent should be taken into custody. In summary, the analysis showed a wide interpretation of the significance of any other socially destructive behavior and that these interpretations were not always consistent with the law itself.

Den tidigare forskningen har visat att sexuella övergrepp ofta medför svåra konsekvenser för offret. Vidare finns en risk för ytterligare trauma i form av sekundär viktimisering, om offret möts av skuldbeläggning från sin privata omgivning eller rättsväsendet. I denna studie studerades svenska tingsrättsdomar för att undersöka skuldbeläggning av målsäganden i våldtäktsdomar, samt för att jämföra eventuella skillnader i detta avseende med misshandel- eller bedrägerimål. Vidare undersökte studien huruvida det förekommer utmanande av skuldbeläggning i domarna. Studien har utgjorts av en kvalitativ dokumentstudie med en tematisk innehållsanalys. Vidare har studiens teoretiska ramverk utgjorts av begreppen våldtäktsmyter, skuld och tron på en rättvis värld.  Fynden visade att våldtäktsmyter kom till uttryck i majoriteten av våldtäktsdomarna, vilket i många fall gav upphov till skuldbeläggning av målsäganden. Oberoende av måltyp identifierades även olika typer av skuldbeläggande diskussioner. I våldtäktsdomarna handlade diskussionerna främst om huruvida målsägande genom sitt agerande gett uttryck för samtycke. Sett till misshandelsdomarna handlade det istället om diskussioner kring målsägandens eventuella provokation och tilltalades rätt till nödvärn. Gällande bedrägeridomarna identifierades diskussioner kring hur målsäganden hade kunnat undvika bedrägeriet. Slutligen identifierades utmanande av skuldbeläggning av målsäganden i domarna, främst i våldtäktsdomarna. Avslutningsvis visar studien att andelen domar där skuldbeläggning förekom inte skiljde sig avsevärt mellan de olika måltyperna. Däremot identifierades ett större antal fynd av skuldbeläggning i våldtäktsdomarna än i domarna för de andra måltyperna. Således tycks skuldbeläggning av målsägande i våldtäktsmål vara vanligare, sett till mängden fynd, jämfört med skuldbeläggning av målsägande i misshandel- och bedrägerimål.

The child perspective is a complex area primarily because of its many ways of interpretation but also because children are considered to be less competent than adults. Our hypothesis was that adults in court-proceedings make decisions in the child’s place. The aim of this study was to investigate the judicial meaning of the child perspective in “Socialtjänstlagen” (SoL) and “lag om särskilda bestämmelser om vård av unga” (LVU). The purpose was also to explore how the child perspective was presented in rulings from the Public Court according to LVU 3§, in the prerequisite “annat socialt nedbrytande beteende”. The choice of method was based on our main purpose and therefore the legal dogmatic and the qualitative methods were applied. The child perspective in Swedish legislation emphasizes the child’s best interest and the child’s right to be heard. There have been problems recognizing children’s legitimate interests which are one of the reasons why adults are considered to protect those interests by speaking for the child although they may have different interests. The result was that the child’s voice was inadequately asserted in legal processes which indicated that the child perspective wasn’t used as intended according to the law and government bill.

<p>Sverige har traditionellt sett haft en negativ inställning till erkännande och verkställighet av utländska domar. Enligt 3 kap 2 § utsökningsbalken krävs stöd i lag för erkännande och verkställighet av en utländsk dom i Sverige.</p><p>Sedan Sveriges inträde i EU, och Bryssel I-förordningens införande, har synen på domar som härrör från medlemstater inom EU förändrats. Det kan numera sägas att fri rörlighet av domar förekommer inom EU. Det leder till att Sverige erkänner och verkställer utländska domar som har avgjorts inom EU.</p><p>Mellan Sverige och tredje land är läget ett annat. Problem uppstod då Nacka tingsrätt valde att lägga amerikanska domar till grund för en svensk dom, utan stöd i lag. Tingsrätten argumenterade för att svenska medborgare som väcker talan utomlands måste stå för konsekvenserna. I uppsatsen analyseras Nacka tingsrätts dom och om 3 kap 2 § utsökningsbalken behöver revideras.</p><p>Efter en jämförelse av rättsfall i uppsatsen är bedömningen att Sveriges syn på utländska domar har förändrats något. Sverige bör i viss mån kunna öka samarbetet med vissa stater. Jag anser att 3 kap 2 § utsökningsbalken bör behållas med med vissa förändringar i form av undantag till huvudregeln.</p>

Sverige har traditionellt sett haft en negativ inställning till erkännande och verkställighet av utländska domar. Enligt 3 kap 2 § utsökningsbalken krävs stöd i lag för erkännande och verkställighet av en utländsk dom i Sverige. Sedan Sveriges inträde i EU, och Bryssel I-förordningens införande, har synen på domar som härrör från medlemstater inom EU förändrats. Det kan numera sägas att fri rörlighet av domar förekommer inom EU. Det leder till att Sverige erkänner och verkställer utländska domar som har avgjorts inom EU. Mellan Sverige och tredje land är läget ett annat. Problem uppstod då Nacka tingsrätt valde att lägga amerikanska domar till grund för en svensk dom, utan stöd i lag. Tingsrätten argumenterade för att svenska medborgare som väcker talan utomlands måste stå för konsekvenserna. I uppsatsen analyseras Nacka tingsrätts dom och om 3 kap 2 § utsökningsbalken behöver revideras. Efter en jämförelse av rättsfall i uppsatsen är bedömningen att Sveriges syn på utländska domar har förändrats något. Sverige bör i viss mån kunna öka samarbetet med vissa stater. Jag anser att 3 kap 2 § utsökningsbalken bör behållas med med vissa förändringar i form av undantag till huvudregeln.