Pedagogiskt specialarbete 7,5 hp.

Colorism är ett strukturellt problem relaterat till vithetsnormen där negativa attributappliceras till icke-vita etniska drag. Även kroppsspråk är kopplat till normer, då könsnormerexisterar. Studien undersöker hur människors känslouttryck tolkas relaterat till deras kön ochetnicitet, genom internetbaserade enkäter (studie A, mörkhyade karaktärer samt studie B,ljushyade karaktärer). Via dessa enkäter utvärderas artefakter gestaltades män och kvinnorsom uppvisar sorg/ilska. Enligt hypotesen skulle resultatet reflektera colorismens inverkan,men resultatet indikerar att ingen signifikant trend som pekar mot colorismens påverkan.Inga större könsbaserade skillnader kunde hittas, utöver upplevd maskulinitet/femininitet. Istället indikerade resultatet i den här studien att karaktärernas design hade störst inverkan påresultatet. Obalanserade deltagargrupper kan ha haft en inverkan på resultatet, framtidastudier kräver större och kontrollerade deltagargrupper för att gynna generalisering ochanalys. Då kan även en större mängd gestaltningar användas, med fler variationer av uttryckkopplade till frågeställningen.

Denna studie undersöker om hur olika animationsprinciper och rörelsemönster kanappliceras på ett livlöst objekt för att förmedla olika känslouttryck. En mjölpåse valdesför att uttrycka de olika känslorna. Fyra olika animationer skapades baserade påtidigare forskning i området vilka förmedlade känslorna glädje, ilska, vemod samt ettneutralt känslouttryck. För att svara på frågeställningen skickades enenkätundersökning ut på olika internetgrupper med målet att nå en utspridd målgrupp.Totalt deltog 51 personer. Enkäten visade på hur ett antal olika målgrupper uppfattadekänslouttrycken. Dessa bestod av olika kön, olika ålder, olika tid med visuella medieroch tidigare erfarenhet inom studier i datorspelsutveckling med inriktning på grafik.Resultatet visade på att en majoriteten av deltagarna uppfattade glädje, vemod ochdet neutrala känslouttrycket. Det arga känslouttrycket uppfattades med lägreträffsäkerhet. För att expandera forskningen skulle andra sorters animationer kunnautföras, forskning om hur andra livlösa objekt kan påverka uppfattningarna samt attinkludera ett antal andra känslouttryck.

Studien undersöker hur några förskollärare bemöter barns känslouttryck i förskolans utbildning, utifrån Sterns teori om barns självutveckling. Studien har en kvalitativ ansats, och den metod som använts är icke-deltagande observationer. Resultatet har analyserats med en tematisk analysmetod och mot studiens teoretiska perspektiv, och diskuteras utifrån tidigare forskning. Resultatet visar att förskollärarna använder olika strategier i bemötandet av barns känslouttryck. Studiens slutsats är att förskollärare behöver vara lyhörda för att kunna möta barns känslouttryck och att det kräver en pedagogisk medvetenhet hos förskolläraren, för att veta hur olika strategier påverkar barns syn på sig själva och sin omvärld.

I detta arbete undersöks skillnaden mellan män och kvinnor i huruvida de uppfattar kroppsspråk då det appliceras på en avskalad virtuell karaktär. Utifrån tidigare forskning om kroppsspråk och känslouttryck skapades fyra animationer föreställande gångcykler samt knackningar som visualiserade två olika känslor: glädje samt ilska. Det skapades även två neutrala animationer, en för vardera handling. En enkät skickades ut där träffsäkerhet, intensitet samt trovärdighet för animationerna undersöktes. Totalt svarade 30 personer på enkäten varav 21 var kvinnor. Resultatet av studien jämfördes med den problemformulering som grundats på tidigare forskning. Kvinnor valde i större utsträckning den glada karaktären. Resultatet visade på en skillnad mellan könen men ett motsatt resultat i förhållande till tidigare forskning. För att utvidga denna forskning kan flera aspekter undersökas, som till exempel hur ansiktsuttryck, olika utformningar på de virtuella karaktärerna samt hur olika animationsstilar påverkar resultatet.

Vi har gjort en studie där två åldersgrupper av svenska barn vid 4, respektive 8 års ålder som först deltog i en högläsning av en bilderbok om vissa grundläggande känslor (bl. a. glädje, ilska och rädsla) och sedan ombads att åskådliggöra dessa genom gester och bildskapande. Barnens gester fotograferades och bilderna bevarades och tolkades av barnen. Barnens produktioner och tolkningar filmades och analyserades med avseende på likheter och skillnader mellan de tre semiotiska resurserna - gester, bilder och språk - i de två ål-dersgrupperna. Vi fokuserade på följande frågeställningar:-Hur skiljer sig de yngre och de äldre barnen i sin produktion och tolkning av gester som uttryck för känslor?-Hur skiljer sig produktionerna och tolkningarna av målade bilder som uttryck för känslor hos de två grupperna?-Hur skiljer sig gruppernas språkliga beskrivningar av gesterna och bilderna?På en mer allmän nivå var vi intresserade vad sådana eventuella skillnader implicerar om den möjliga relationen mellan de tre semiotiska resurserna (språk, gester och bilder) i barnens utveckling. Resultaten visade att de yngre barnen använde sig i högre grad av ges-ter och imitation än de äldre barnen för att förstå innehållet i bilderboken. De hade dock svårare än skolbarnen att tolka fotografier av gester/miner för känslor. De äldre barnen producerade mer realistiska målningar, där form och färg avbildade personer (med miner) eller händelser som lättare kunde kopplas till en viss känsla. De klaraste skillnaderna i de språkliga beskrivningarna var att de yngre barnen inte skilde mellan språkliga uttryck för känslor (t ex glad) respektive för incitament till känslor (t ex rolig), medan de äldre gjorde det, och på det hela taget hade ett mer utvecklat och differentierat språk (för känslor). Våra preliminära slutsatser är att av de tre semiotiska resurserna som användes av barnen för att representera känslor var gester den mest tillgängliga för förskolebarnen, medan språk och särskilt bilder var betydligt svårare. Den äldre gruppen hade gått vidare till ett stadium med mer utvecklat språk- och även bildskaparförmåga, som även reflekterades i deras mer sta-bila tolkningar av fotograferade gester och målade bilder.

I denna uppsats undersöker jag harmonikens betydelse för känslouttrycket av fyra instrumentala verk som re-harmoniserats utifrån låten ”Wake Me Up” av Avicii. Uttryck inom musik har länge intresserat kompositörer och musikpsykologer och gamla synsätt har lagts åt sidan medan nya tagit vid. Musik som är ett abstrakt ämne har försökts att teoretiseras med hjälp av konkreta förklaringsmodeller och frågan om musik i sig har en inneboende känsla kommer i denna studie att undersökas. Syftet med studien är att utforska harmonikens möjligheter och begränsningar när det kommer till att gestalta känslor. Jag har med hjälp av re-harmonisering gestaltat fyra verk med utgångspunkt från ”the affective circumplex” där jag tar hjälp av termerna spänning, valens och affekt. Jag kommer att redogöra för vilka beslut som togs under gestaltningens gång och analysera varför. Avslutningsvis presenterar jag insikter samt reflektioner kopplat till relevant litteratur. Sammanfattningsvis har jag med denna studie kommit till insikt att harmonik är ett väldigt effektivt verktyg för att gestalta känslouttryck i musik, i synnerhet valens. De insikter jag tar med mig från projektet är att olika tonförråd kan behöva nyttjas beroende på relevant känslouttryck, att kontrast i det harmoniska innehållet kan skapa tydlighet i gestaltningen, att register i samband med harmonik är en stark kombination samt att jag upplever att rytmiserande av det harmoniska innehållet i viss mån påverkar graden av spänning (arousal) men enbart marginellt. Jag kom i studien fram till att harmonik tveklöst påverkar valens men att spänning generellt mer är kopplat till det rytmiska innehållet och verkets tempo. Jag ansåg att det här var ett relevant område att undersöka för mig då jag kommer att ha fortsatt användning av insikterna från projektet i min framtida profession som musikproducent, låtskrivare och musiker samt att på sikt eventuellt undervisa i ämnet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur barnets grundkänslor kommer till uttryck i leken. För att svara upp till syftet har vi använt oss av två frågeställningar: Hur kommer barnets grundkänsla till uttryck, är det via kroppsspråket, verbalt eller båda? Hur bekräftar barn känslouttryck till andra barn, är det via kroppsspråket, verbalt eller båda? Vi valde att observera barn till barn interaktionen mellan de äldre barnen. För att vi bedömde att det vore lättare att urskilja deras känslouttryck och om de bekräftas. Vi observerade två grupper med fyra- respektive femåriga barn i deras fria lek. Observationen gjordes på en förskola i Mellansverige och blev totalt åtta timmar. Vi har använt oss av en kvalitativ observationsstudie och utgått ifrån ett eget observationsschema. I det har vi avgränsat oss till grundkänslorna glädje, intresse, ilska och ledsamhet för att observera hur barnen uttrycker sin känsla och bekräftar varandras känslor. Vi observerade om både uttrycket och bekräftelserna skedde verbalt, kroppsligt eller både på ett verbalt och kroppsligt sätt.   Resultatet visar på att barnen uttryckte och bekräftade varandra till största del med glädje och intresse i leken. De skapar att konflikter sällan uppstår och det kan vara en indikation på att barnen känner sig trygga med varandra. Grundkänslorna ilska och ledsamhet uttrycktes och bekräftades inte av barnen i samma utsträckning. Det fanns några barn i de olika grupperna som uttryckte grundkänslorna och bekräftelserna mer frekvent i relation till gruppens uttryck och bekräftelse resultat. I uttrycken av grundkänslorna var det två barn i både fokusgruppen och övriga gruppen som uttryckte ökad procentandel ilska och ledsamhet. I bekräftelsens resultat uttryckte två barn i fokusgruppen ökade procentandelar ilska och ledsamhet och i övriga gruppen var det tre barn som uttryckte högre procentandelar ilska, ledsamhet och intresse. I samtliga grundkänslor uttryckte barnen sig mest verbalt och med både verbalt och kroppsligt sätt. Barn behöver utveckla konstruktiva strategier i hanteringen om sina grundkänslor för att kunna agera i sin omgivning. Det skapar empatiska relationer och samhörighet i kamratkulturen.

Syftet med denna studie är att undersöka användningen av förväntade språkliga drag för kvinnor när olika diskussionsämnen avhandlas på Facebook. Genom valda språkliga kategorier: svordomar, visuella känslouttryck, uttryck för osäkerhet och gradord, samt diskussionsämnena: sexism, relationer och brott, har både kvantitativa och kvalitativa analysmetoder använts. Med andra ord har frekvensen av de olika kategorierna inom diskussionsämnena kunnat presenteras men också en vidare analys av hur kategorierna används inom varje ämne. Resultatet visar att kvinnorna använder de språkliga kategorierna på olika sätt när de avhandlar olika diskussionsämnen. De slutsatser som går att dra utifrån undersökningen är att sexism frambringar flest uttryck inom varje språklig kategori till skillnad från relationer där de används minst. Det är därför möjligt att säga någonting om diskussionsämnena och hur deras innebörd påverkar kvinnornas kommunikationsstrategier, nämligen att ju högre grad av seriositet desto mer används det förväntade kvinnliga språket. När det kommer till hur de språkliga kategorierna används för att avhandla diskussionsämnena sticker användandet av gradord ut eftersom tidigare teorier har föreslagit att kvinnor använder fler försvagande uttryck än förstärkande. Trots det påvisar resultatet i den här studien motsatsen, nämligen att kvinnor främst använder sig av förstärkningsord.

Syftet med denna uppsats var att studera hur tingsrätten praktiserar uttryck av emotioner i de skriftliga domarna, avseende försök till mord och mord. Utöver det var syftet även att undersöka hur tingsrätten framställde förövaren och gärningen kopplat till känslouttryck, samt om det förekom några skillnader i framställandet av dessa. Studien har genomförts med kvalitativ innehållsanalys som metod och datamaterialet bestod av domar från en tingsrätt. Resultaten har visat att tingsrätten huvudsakligen exkluderar känslouttryck i de skriftliga domarna och uttryckt sakliga framställningar, men att det dock är förekommande till viss del. Resultaten har även visat att det förekommit skillnader i tingsrättens framställande av förövaren och gärningen. Våra slutsatser har bland annat blivit att tingsrätten i olika grad frångått sin neutrala ställning, där emotioner i relation till gärningen varit mest framträdande. Slutsatserna har stärkts genom kopplingen till det emotionssociologiska perspektivet och Garlands teori om straffets funktion. / The purpose of this paper was to study how the district court practices expression of emotions in the written judgments, regarding attempted murder and murder. In addition, the purpose was also to study how the district court presented the perpetrator and the act linked to emotional expressions, and whether there were any differences in the presentation of these. The study was conducted with qualitative content analysis as a method and the data material consisted of judgments from a district court. The results have shown that the district court mainly excludes emotional expressions in the written judgments and expressed factual representations, but that it does occur to some extent. The results have also shown that there have been differences in the district court's presentation of the perpetrator and the act. Our conclusions have, among other things, been that the district court to varying degrees deviated from its neutral position, where emotions in relation to the act were most prominent. The conclusions have been strengthened through the connection to the emotional sociological perspective and Garland’s theory regarding the function of punishment.