<p>Syftet är att ta reda på hur tre av de mest inflytelserika forskarna under 1900-talet har beskrivit den spanska inkvisitionen och dess mål, och hur bilden har ändrats under det föregående seklet? Kan jag se några distinkta skillnader mellan forskare från olika perioder under 1900-talet? Vad fokuserar de på i sina böcker?</p><p>I denna litteraturstudie studerar jag vad tre olika forskare målar upp för bild av inkvisitionen. Vilka faktorer och händelser vill de beskriva, och framförallt, vilka forskare har varit ansvariga för bilden som för närvarande är dominerande? Hur resonerar de runt inkvisitionen, och hur skiljer de sig från varandra? Jag undrar också om den tidiga inkvisitionsforskningen har färgat av sig på den nyare, och lämnat spår som är synliga idag. Dessa var de frågor jag hade när jag startade denna analys.</p><p>En viktig aspekt i denna uppsats är också frågeställningen om hur forskarnas egen tidsanda speglar sig i deras böcker. Kan jag se några skillnader mellan forskarna som kan förklaras med den sagda tidsandan? Forskarna är därför utspridda över 1900-talet, och jag tar hänsyn till tidens dominerande synsätt på samhället i stort.</p>

Syftet är att ta reda på hur tre av de mest inflytelserika forskarna under 1900-talet har beskrivit den spanska inkvisitionen och dess mål, och hur bilden har ändrats under det föregående seklet? Kan jag se några distinkta skillnader mellan forskare från olika perioder under 1900-talet? Vad fokuserar de på i sina böcker? I denna litteraturstudie studerar jag vad tre olika forskare målar upp för bild av inkvisitionen. Vilka faktorer och händelser vill de beskriva, och framförallt, vilka forskare har varit ansvariga för bilden som för närvarande är dominerande? Hur resonerar de runt inkvisitionen, och hur skiljer de sig från varandra? Jag undrar också om den tidiga inkvisitionsforskningen har färgat av sig på den nyare, och lämnat spår som är synliga idag. Dessa var de frågor jag hade när jag startade denna analys. En viktig aspekt i denna uppsats är också frågeställningen om hur forskarnas egen tidsanda speglar sig i deras böcker. Kan jag se några skillnader mellan forskarna som kan förklaras med den sagda tidsandan? Forskarna är därför utspridda över 1900-talet, och jag tar hänsyn till tidens dominerande synsätt på samhället i stort.

I denna uppsats undersöks om samtyckeslagen från den 1 juli 2018 har haft en påverkan på domstolsaktörers konstruktion av offerskap, utifrån frågeställningen “Hur konstrueras offerskap av domstolsaktörer i våldtäktsmål före respektive efter införandet av samtyckeslagen?”. Konstruktionen av offerskap undersöks genom att analysera 20 domar i våldtäktsmål från Hovrätten över Skåne och Blekinge. Studiens teoretiska ramverk utgår från teori kring offerskap och feminism i kombination med forskning om faktorer som kan påverka synen på, och bedömningen av, offerskap. Studiens analysmetod utgår från Foucaults teori om diskurs och makt. Mer specifikt hur diskursen fungerar som utestängningsmekanismer genom stigmatisering men också skapar acceptans genom legitimering. Detta har analyserats genom att se på vad som explicit uttalas samt på vad som implicit underförstås i domarna. Resultatet visar att offerskap konstrueras kring fem diskurser, som inte bör förstås som åtskilda utan istället som sammanlänkade och dynamiska. Studien synliggör vidare ett diskursivt skifte från en våldsdiskurs innan samtyckeslagen till en nyansering av offerskap efter samtyckeslagens införande. Avslutningsvis betonas hur studiens resultat bidrar med ökad kunskap och förståelse kring konstruktionen och bedömningen av offerskap, vilket har potential att minska stigmatisering av våldtäktsoffer och öka deras rättssäkerhet. / This paper examines the impact of the new constent-based sexual offence legislation from 1 July 2018 on the construction of victimhood in rape trials in Sweden, based on the research question ”How is, and was, victimhood constructed by court members before and after the implementation of the new consent-based sexual offence legislation?”. With the aim of researching how victimhood is constructed, 20 rape trials from the Court of Appeal of Skåne and Blekinge are analysed. The theoretical framework draws upon theories of victimhood and feminism, in combination with research into factors that influence the perception of victimhood. The study’s analysis method is based upon Foucault's theory of discourse and power. More specifically, how discourses work as exclusion mechanisms through stigmatisation but also create acceptance through legitimisation. This has been analysed by looking at what is explicitly stated and implicitly implied in the verdicts. The study shows that victimhood is constructed around five discourses, which should not be seen mutually exclusive but rather as dynamic and interlinked. The study highlights a discursive shift away from a discourse on violence towards a nuanced view of victimhood after the implementation of the new legislation. The study concludes by considering how the result can contribute to an increased understanding of victim constructions and judgements, which has the potential to decrease rape victim stigmatisation and strengthen their legal rights.

Studiens syfte var att undersöka hur professionella uppfattar relationen mellan våld och samarbetssvårigheter. Arbetet tar även fasta på hur dessa uppfattningar konstrueras i familjerätt kontra domstol. Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med tre familjerättssekreterare, en domare och en advokat som arbetar med familjerättsliga mål på olika platser, runt om i Sverige. Intervjuerna genomfördes via Microsoft Teams, ansikte mot ansikte och per telefon. Det empiriska materialet som intervjuerna genererade analyserades med en tematisk analys. Det socialkonstruktivistiska perspektivet användes vid analysarbetet tillsammans med tidigare forskning, där fokus främst har legat på perspektivets syn på begreppen kön, makt och kunskap. Tidigare forskning har visat att domstol inte beaktar våld i vårdnadstvister i tillräckligt stor utsträckning samtidigt som flera studier också visat att familjerätten inte heller tar hänsyn till våld i deras arbete. Resultatet visade att begreppet samarbetssvårigheter beskrivs som intressekonflikter av familjerättssekreterare och som värdekonflikter av domare och advokat. De professionella hade en varierad uppfattning kring samarbete mellan föräldrar i de fall då våld förekommit. Majoriteten av informanterna beskrev att ett samarbete där det förekommit våld präglas av en maktobalans mellan föräldrar. Slutligen visade resultatet att advokaten och samtliga familjerättssekreterare bedömde uppgifterna om våld som trovärdiga, trots att det inte styrkts genom dom. Domstolen är av den uppfattningen att det behöver finnas någon omständighet som bekräftar uppgifter om våld, vilket följaktligen påverkar domstolens slutgiltiga bedömning kring uppgifter om ostyrkt våld. Studien visade däremot inte vilka våldsformer informanterna hade i beaktning när de delgav författarna sina beskrivningar.

Skiljeförfaranden präglas av höga förfarandekostnader. Dessa kostnader är ofta av stor betydelse för parterna, men hur kostnaderna ska fördelas är inte helt klart. Lagen om skiljeförfarande (1999:116) ger skiljedomarna ett bemyndigande att besluta om kostnadsfördelningen, men lagen anger ingen vägledning för hur kostnaderna ska fördelas.  De flesta tvister som uppstår avgörs emellertid av parter innan ett skiljeförfarande har initierats. Således är det sannolikt att parter innan ett skiljeförfarande inleds försöker att åstadkomma en förlikning. Mot denna bakgrund ämnar uppsatsen undersöka huruvida parternas ageranden i samband med utomprocessuella förlikningsförhandlingar bör inverka vid fördelningen av förfarandekostnaderna i svenska skiljeförfaranden.  Av förarbetena framgår praxis vad gäller kostnadsfördelningen i skiljeförfaranden torde motsvara hur domstolarna tillämpar Rättegångsbalkens (RB:s) bestämmelser för dispositiva tvistemål. Med anledning härav undersöks skillnader mellan ett skiljeförfarande och ett rättegångsförfarande som kan motivera att kostnadsfrågor bör hanteras på olika vis. Ett antal skillnader som kan föranleda att det inte är lämpligt att kostnader hanteras på samma vis identifieras härvid. Efter detta undersöks hur kostnader fördelas i svenska skiljeförfaranden. Det konstateras att det är svårt att dra några slutsatser om hur kostnader fördelas i svenska skiljeförfaranden. Varken förarbeten, praxis eller doktrin ger någon närmare vägledning för huruvida parternas ageranden i samband med utomprocessuella förlikningsförhandlingar bör inverka vid kostnadsfördelningen i svenska skiljeförfaranden.  Därefter undersöks om reglering som finns i RB anger att förlikningsförhandlingar kan inverka på fördelningen av rättegångskostnaderna i allmän domstol. Det konstateras att den regleringen som kan motivera att parternas ageranden i samband med utomprocessuella förlikningsförhandlingar kan inverka på kostnadsfördelningen är regleringen om onödig rättegång i 18:3 1 st. RB. Det noteras att det inte synes klart om parternas ageranden i samband med utomprocessuella förlikningsförhandlingar kan inverka vid kostnadsfördelningen i allmän domstol, men att det finns argument som talar både för och emot.  För att nå uppsatsens syfte undersöks om de funktioner som ligger till grund för regleringen om onödig rättegång gör sig gällande i skiljeförfaranden, samt om de argument som framgår av rättskällorna för huruvida förlikningserbjudanden bör inverka på kostnadsfördelningen i allmän domstol gör sig gällande i skiljeförfaranden. Utöver detta undersöks om det finns ytterligare argument som talar för eller emot att parternas ageranden i samband med utomprocessuella förlikningsförhandlingar bör inverka på kostnadsfördelningen i svenska skiljeförfaranden. Sammanfattningsvis konstateras att det finns argument som talar både för och emot en sådan ordning. Det anförs emellertid att argumenten för att parternas ageranden i samband med utomprocessuella förlikningsförhandlingar bör inverka på kostnadsfördelningen i svenska skiljeförfaranden väger tyngre än argumenten emot.

In recent decades the Swedish legislature has increasingly focused on the treatment of victims of crime and the information they receive. Victimology research has also shown the importance of treating victims with respect and of keeping them informed of their rights and the progress of their case throughout the process. The requirements thus set have to be met by all judicial actors, which presuppose a level of cooperation among them. Cooperation therefore constitutes one way of meeting victims' needs. In the current study these three factors; information, good treatment and cooperation, are referred to as victims’ rights.           Studies have shown that victims experience shortcomings in the legal process regarding information and treatment. The causes of these shortcomings can be multiple, but from a legal point of view, however, the issue raises the question of whether there may be potential legal difficulties involved in incorporating adequate information and good treatment of crime victims into the judicial process. The purpose of this thesis is to study and analyse victims’ rights in the judicial process. As they are not without a legal context, these victims’ rights are analysed in relation to other legislation, principles and requirements that govern the functions of the judicial system, such as the duty of the police, prosecutors and courts to act objectively, conduct their work independently, and run an efficient legal process. The main question is whether the incorporation of victims’ rights conflicts with other rules and legal principles.         The study concludes, inter alia, that victims’ rights concerning the treatment of victims and coordination of the work with victims is vaguely regulated and the intended meaning of the requirements are not clear, which may lead to problems when these requirements are incorporated into the justice system. Regarding information, treatment of victims and coordination and cooperation, little guidance is given about how to incorporate this at the local level. Informational requirements are expressed more clearly in the legislation, but how and to what extent information to victims should be given can still be a matter of interpretation on the part of the actors. The existence of local differences is therefore likely, which can affect the actual support that individual victims gain access to. The legislature could choose to further clarify and elaborate upon how victims’ rights issues relate to other aspects of the judicial process, how priorities or balancing of interests should be handled as well as to reveal the underlying motives for such considerations. Such clarification could possibly increase the consistency of the incorporation of victims’ rights, and transform abstract goals into concrete actions.

<p>The Irish immigrants have been an important part of London throughout the centuries. Their presence can be found from the 17^th century and onwards. Initially occupied as seasonal workers in agrarian fields the Irish later found alternative ways of supporting themselves as the Industrial Revolution transformed the whole of England. Despite their vital importance to the construction of what was to be known as "the modern Babylon" the Irish have been victims of both social prejudice and maltreatment. Some historians have imposed a comparison between the Irish in England and the African slaves in the United States. They have viewed the Irish with the spectacles of modern racism and in their presumptions created an unfair image of the relationship of the British and the Irish as the European equivalent of that of the African slaves and the American slave owners. Not content with superimposing the image of "the racist Englishman" solely on the 19^th century, scholars such as L. P Curtis and R. N. Lebow have sought to explain any questionable act committed by the British as a sign of xenophobia towards their Celtic neighbours, whether it be Cromwell’s Irish Campaign in 1649 or the lack of British aid during the Great Famine in Ireland in the 1840s.</p><p>This essay sets out to examine how Irish <em>women</em> were perceived at the Old Bailey Session House in London. Women have always received verdicts of a more lenient character than their male counterparts. It is therefore plausible to suppose that, if Cutis and Lebow are correct in their assumptions, Irish women should receive harsher verdicts and a higher frequency of those committed than those acquitted of crimes in comparison with their British counterparts, which simply is not the case.</p>

The starting point of this thesis is the assertion that the interaction between individuals and public authorities sometimes produces claims which cannot easily be categorized as public or private law claims – “claims in the twilight zone”. The aims of the thesis are to examine to what extent such claims can be determined by a court of law and to establish to which kind of court such a claim is properly to be submitted. Moreover, assuming that there is a division of competence between the general courts and the administrative courts that purport to “cut through” claims in the twilight zone, the thesis examines three specific interests: 1) the interest of effective adjudication of claims in the twilight zone; 2) the interest of upholding the division of competence between the general courts and the administrative courts; and 3) the interest of avoiding parallel decisions on the same subject matter.      There is much to support the conclusion that claims in the twilight zone have hitherto, with a couple of important exceptions, been adjudicated in the general courts. However, certain ambiguities relating to the proper role of the administrative courts make it uncertain whether this can still be said to be the case. It may perhaps be that the Supreme Court and the Supreme Administrative Court have divergent conceptions of the meaning and effect of a decision made by an administrative court. The present uncertainty makes it difficult to establish to which kind of court a claim in the twilight zone is properly to be submitted, and there is a certain risk that such a claim will not be possible to pursue through a judicial process at all. There is also a certain risk that new boundary lines between public law and private law will be created as a result of procedural ambiguities and not as a result of clear standpoints in matters of substantial law. It is suggested that the situation should be remedied by clarifying the proper role of the administrative courts – or by an amalgamation of the general courts and the administrative courts to one single court system.

The Irish immigrants have been an important part of London throughout the centuries. Their presence can be found from the 17th century and onwards. Initially occupied as seasonal workers in agrarian fields the Irish later found alternative ways of supporting themselves as the Industrial Revolution transformed the whole of England. Despite their vital importance to the construction of what was to be known as "the modern Babylon" the Irish have been victims of both social prejudice and maltreatment. Some historians have imposed a comparison between the Irish in England and the African slaves in the United States. They have viewed the Irish with the spectacles of modern racism and in their presumptions created an unfair image of the relationship of the British and the Irish as the European equivalent of that of the African slaves and the American slave owners. Not content with superimposing the image of "the racist Englishman" solely on the 19th century, scholars such as L. P Curtis and R. N. Lebow have sought to explain any questionable act committed by the British as a sign of xenophobia towards their Celtic neighbours, whether it be Cromwell’s Irish Campaign in 1649 or the lack of British aid during the Great Famine in Ireland in the 1840s. This essay sets out to examine how Irish women were perceived at the Old Bailey Session House in London. Women have always received verdicts of a more lenient character than their male counterparts. It is therefore plausible to suppose that, if Cutis and Lebow are correct in their assumptions, Irish women should receive harsher verdicts and a higher frequency of those committed than those acquitted of crimes in comparison with their British counterparts, which simply is not the case.

<p>Individens rätt till rättvis rättegång inom skälig tid har sedan 1951 funnits i Europakonventionens mänskliga fri- och rättigheter, EMRK, för att försäkra individen om den grundläggande rätten. Rättsläget ser ut som sådant att Sverige inte alltid lyckas uppfylla konventionens innehåll, då flera mål varje år förenas med oskäligt långa väntetider mellan förundersökning till slutdom.</p><p>Uppsatsens syfte är att utreda hur svenska domstolar beaktar artikel 6.1 EMRK, varför rätten till rättvis rättegång inte har fått grundlagsstatus hittills i Sverige samt i vilken utsträckning de rättigheter i artikel 6.1 EMRK återfinns i svensk rätt. Syftet är även att besvara varför grundlagsreformeringen kan ha en positiv inverkan på rättsläget.</p><p>EMRK inkorporerades i svensk rätt 1995, då uppkom en diskussion om den nya lagens rättsliga status, men det avgjordes snabbt att lagen inte skulle få grundlagskydd. Ett starkt argument bakom beslutet var att det i sådana fall skulle innebära dubbelreglering på ett antal rättigheter som redan stadgades i regeringsformen. Författaren tror att rätten till rättegång inom skälig tid föll bort som en följd av regeringens argument, vilket idag orsakar ett antal konventionsbrott i Sverige. Staten är skyldig att gottgöra för konventionsbrotten enligt artikel 13 EMRK, genom att vidta åtgärder som en följd av brottet. Genom tiden har ett antal åtgärder uppkommit genom praxis, som ett komplement till lag för att gottgöra för de brott som begås på området. Utöver de kompensationsalternativ som diskuteras i uppsatsen finns lagen om förtursförklaring i domstol, där tanken är att mål som har dröjt oskäligt länge ska kunna förtursförklaras av domstol, detta för att gottgöra för förseningen innan det är för sent. Tillämpning av det alternativet skulle då leda till att ingen kompensation behöver utgå, då det i slutändan inte blir tal om ett konventionsbrott.</p><p>Propositionen ”En reformerad grundlag” är planerad att träda ikraft 2011, ifall förslaget röstas igenom för en andra gång. Däri stadgas bland mycket annat rätten till rättvis rättegång inom skälig tid. En reformering är enligt författaren en långsiktig lösning på problemet. Reformeringen kan resultera i minskning av antalet brott, vilket skulle innebära färre skadeståndsanspråk mot staten. Den planerade reformeringen är därmed enligt författaren nödvändig för att värna om medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, vilket borde vara en självklarhet för en demokratisk rättsstat som Sverige.</p>