Individens rätt till rättvis rättegång inom skälig tid har sedan 1951 funnits i Europakonventionens mänskliga fri- och rättigheter, EMRK, för att försäkra individen om den grundläggande rätten. Rättsläget ser ut som sådant att Sverige inte alltid lyckas uppfylla konventionens innehåll, då flera mål varje år förenas med oskäligt långa väntetider mellan förundersökning till slutdom. Uppsatsens syfte är att utreda hur svenska domstolar beaktar artikel 6.1 EMRK, varför rätten till rättvis rättegång inte har fått grundlagsstatus hittills i Sverige samt i vilken utsträckning de rättigheter i artikel 6.1 EMRK återfinns i svensk rätt. Syftet är även att besvara varför grundlagsreformeringen kan ha en positiv inverkan på rättsläget. EMRK inkorporerades i svensk rätt 1995, då uppkom en diskussion om den nya lagens rättsliga status, men det avgjordes snabbt att lagen inte skulle få grundlagskydd. Ett starkt argument bakom beslutet var att det i sådana fall skulle innebära dubbelreglering på ett antal rättigheter som redan stadgades i regeringsformen. Författaren tror att rätten till rättegång inom skälig tid föll bort som en följd av regeringens argument, vilket idag orsakar ett antal konventionsbrott i Sverige. Staten är skyldig att gottgöra för konventionsbrotten enligt artikel 13 EMRK, genom att vidta åtgärder som en följd av brottet. Genom tiden har ett antal åtgärder uppkommit genom praxis, som ett komplement till lag för att gottgöra för de brott som begås på området. Utöver de kompensationsalternativ som diskuteras i uppsatsen finns lagen om förtursförklaring i domstol, där tanken är att mål som har dröjt oskäligt länge ska kunna förtursförklaras av domstol, detta för att gottgöra för förseningen innan det är för sent. Tillämpning av det alternativet skulle då leda till att ingen kompensation behöver utgå, då det i slutändan inte blir tal om ett konventionsbrott. Propositionen ”En reformerad grundlag” är planerad att träda ikraft 2011, ifall förslaget röstas igenom för en andra gång. Däri stadgas bland mycket annat rätten till rättvis rättegång inom skälig tid. En reformering är enligt författaren en långsiktig lösning på problemet. Reformeringen kan resultera i minskning av antalet brott, vilket skulle innebära färre skadeståndsanspråk mot staten. Den planerade reformeringen är därmed enligt författaren nödvändig för att värna om medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, vilket borde vara en självklarhet för en demokratisk rättsstat som Sverige.

Tillit har en fundamental betydelse i ett samhälle. Förtroende för förvaltningsinstitutioner såsom domstol och polis är en viktig del för att samhället ska fungera väl. Denna studie ämnar att undersöka förtroendet för domstol och polis i Sverige och hur detta eventuellt skiljer sig mellan grupper med olika etniska ursprung. Detta med utgångspunkt från Robert Putnams teori om socialt kapital. Putnam benämner begreppet socialt kapital som en viktig beståndsdel för tillit i ett samhälle, och detta sociala kapital skiljer sig mellan samhällen världen över. På så vis så har den komparativa delen uppkommit för att se skillnader i tillit mellan olika etniska ursprung. Etniska ursprung är i det här arbetet uppdelat i grupperna Sverige, Norden, Europa och utanför Europa. Analyserna kontrollerar för första och andra generationens invandrare inom dessa etniska gruppindelningar. Förtroendet för domstol och polis undersöks utifrån tre aspekter: generellt förtroende, förtroende om opartiskt och rättvist agerande inom domstol och polis samt förtroende gällande domstol och polis ställer alla lika inför lagen. Dessa tre aspekter har valts utifrån Bo Rothsteins teori om vad som grundar förtroende för institutioner. Detta är en kvantitativ studie som baseras på ett datamaterial från European Social Survey 2010. För att analysera materialet användes linjär regressionsanalys och korstabeller. Resultatet visar att andra generationens invandrare från Europa och utanför Europa har lägre generellt förtroende för polisen jämfört med etniskt svenska. Första och andra generationens invandrare har lägre förtroende för att polisen agerar opartiskt och rättvist jämfört med etniskt svenska, medan första generationens invandrare har lägre förtroende för det samma när det gäller domstol. Resultatet visar också att etniskt svenska har lägre förtroende för att polisen ställer alla lika inför lagen jämfört med första och andra generationens invandrare med ursprung Europa och utanför Europa. Studiens slutsats är att etniskt ursprung har en inverkan på förtroendet inom alla etiska aspekter för polis och inom en aspekt inom domstol. På så vis tycks polisväsendet leva upp till de etiska normerna i lägre grad jämfört med domstolsväsendet.

Reaching shared understanding during court hearings is a prerequisite to ensure a fair trial and maintaining legal certainty. Every month between 2,000 and 3,000 court hearings in Sweden make use of interpreters. Interpreter-mediated conversations involve an extra discourse compared to monolingual conversations which increases the risk of misunderstandings. Using methodology of conversation analysis the study explores how bilingualism is expressed during interpreter-mediated court hearings, at which occasions the Spanish-speaking laymen switch to Swedish and what function the codeswitching fulfills. The study identifies patterns in codeswitching and categorizes them into six different types. Furthermore the ideology of monolingualism in court is challenged and the advantages and disadvantages of codeswitching is discussed. The analysis concludes that even though certain types of codeswitching lead to delays in the conversation, the interaction is mostly favored by the Spanish-speaking party understanding some Swedish. Court proceedings would benefit from being more permissive toward bilingualism and the types of codeswitching that favor intersubjectivity.

Bakgrund: Svensk migrationslagstiftning har sin grund i en äldre rättsordning som uppkom i och med nationalstatens grundande. Efter andra världskriget växte en ny rättsordning fram baserad på mänskliga rättigheter. Barnets bästa är ett begrepp som har vuxit fram utifrån barns särskilda skyddsbehov och har sedan 1980-talet i ökande omfattning varit del av svensk lagstiftning. Sedan lagändringar i föräldrabalken 2018 ska barnets bästa ges största vikt vid alla frågor som rör adoption av ett barn. Dess-utom ska oftare begäras in ett yttrande från Migrationsverket. Migrationsverket bedömer om en adoption kan vara ett försök att få stanna i landet på ogiltiga skäl. Detta innebär att tingsrätten i beslutsfattandet samtidigt ska förhålla sig till, och resonera kring barnets bästa, och till misstanken om att adoptionen kan vara ett försök att kringgå gällande lagstiftning. Syfte: Att ge kunskap om hur tingsrätten förhåller sig till ett motstridigt område i rättsordningen där mänskliga rättigheter står mot nationens syn på medborgarskapet genom att ställa frågan: Hur resonerar tingsrätten runt barnets bästa i adoptionsärenden gällande barn som inte är svenska medborgare? Metod: Kritisk reflexiv metod och teori som den beskrivs av Alvesson och Sköldberg (2017). Material: Samtliga tingsrättsbeslut i adoptionsärenden från Södertörns tingsrätt under tidsperioden 1 september 2018 till 1 april 2020, gällande barn under 18 år som inte har svenskt medborgarskap. Urvalet resulterade i 16 ärenden. Resultat: Tingsrättens avvägningar och resonerande kring barnets bästa var inkonsekvent. Det tydligaste mönstret var att relationen mellan barn och sökande innan adoptionen avgjorde hur tingsrätten förhöll sig till barnets bästa. Utifrån denna skillnad skapades två resultatkategorier. När det saknades en relation mellan barn och sökande innan adoptionsprocessen utmärktes besluten av kort text med få argument. När en redan etablerad relation fanns mellan barn och sökande, eller då barnets behov var startpunkten för adoptionsansökan, var protokollen till stor del referenser till socialtjänstens och migrationsverkets yttranden. Tingsrätten redogjorde och resonerade både kring barnets bästa och migrationslagarna i större utsträckning, och kunde uttrycka tvivel om adoptionens syfte. Trots att tingsrättens bedömning av barnets bästa ska utgå från det individuella barnet så gjordes detta till stor del utifrån andra faktorer. Diskussion:  Utifrån det individuella barnets bästa borde inte relationen före adoptionsansökan vara avgörande för vare sig omfattningen av tingsrättens utforskande av nationella omvårdnadsmöjligheter eller risken för människohandel. Slutsats: I tingsrättens överväganden, i dessa internationella adoptionsärenden, vägde nationens bästa genomgående tyngre än barnets bästa. Detta tyder på att de nyare rättsordningarna med mänskliga rättigheter och barnets bästa med universella idéer, som det ser ut nu, både domineras av och används som rättfärdigande av den äldre rättsordningen om medborgarskap kopplat till nationalstaten. / Background: The best interests of the child (Sw. barnets bästa) is an expression that has arisen from children's special protection needs and has been a part of Swedish law since the 1980s. Since 2018 the best interests of the child should be given the largest concern in all adoption matters. Furthermore, in more cases an opinion should be received from the Swedish Migration Authority with an assessment if an adoption is an attempt to stay in the country on invalid grounds. This means the court in its judgement at the same time must consider and reason about the best interests of the child, and that the adoption could be an attempt to circumvent current immigration legislation. Purpose: To bring knowledge regarding how the district court reason about a conflicting area in current legislation where human rights stand against the nation's view on the citizenship by asking the question: How does the court reason about the best interests of the child in adoptions cases regarding children who aren't Swedish citizens? Method: Critical reflexive method and theory as described by Alvesson and Sköldberg (2017). Material: 16 district court rulings in adoption cases from Södertörns District Court between 1 September 2018 and 1 April 2020, regarding children under 18 who does not have Swedish citizenship. Results: The district court's reason about what constituted the best interests of the child was inconsistent. The clearest pattern was that the relationship between the child and the applicant(s) before the adoption decided how the court treated the child's best interests. When there was no relationship between the child and the applicant(s) before the adoption process, the decisions in general had short text with few arguments. When there was an established relationship between the child and the applicant(s), or when the child's need was the basis of the adoption application, the protocols was in large references to the Social Service Administration's and the Migration Authority's opinions. The District Court reported and reasoned both to a greater extent about the child's best interests and the migration laws and could express doubts about the purpose of the adoption. Although the district court's assessment of the best interests of the child should be based on the individual child, this was largely based on other factors. The scope of reasoning increased with the child's age, and decreased with the status of adults, respectively. When the applicant had Swedish citizenship, less reason was raised about the best interests of the child. In addition, patterns of gender stereotyped assessments of the applicant's parental ability were shown. Conclusions: In the district court's considerations, in these international adoption cases, the nation's best consistently weighed heavier than the child's best. This suggests that the newer human rights legal systems and the best interests of the child with universal ideas, as it now appears, are both dominated by and used to justify the older legal system of citizenship linked to the nation state.

Lämpar sig alla typer av organisationskultur för kvalitetsinitiativ enligt metoden Total Quality Management(TQM)? Uppsatsen belyserden frågan med utgångspunkt i en fallstudie av en svensk domstol där en ny myndighetschef tillträdde 2021. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur den upplevda och önskade organisationskulturen vid en svensk domstol förändrades under det första året sedan en ny myndighetschef tillträtt. Syftet är ocksåattundersöka hur organisationskulturen skiljer sig mellan domstolens olika yrkeskategorier, och om förändringen mellan mättillfällena skiljer sig åt mellan dem. Syftet är -slutligen -att med utgångspunkt i den uppmätta organisationskulturen ta ställning till om organisationskulturen i domstolen lämpar sig för kvalitetsinitiativ enligt TQM eller inte. Syftet preciseras i följande frågeställningar:•Hur förändrades den upplevda och önskade organisationskulturen i domstolen och dess olika yrkeskategorier mellan 2021, då en ny myndighetschef tillträdde, och 2022?•Har domstolen våren 2022 en organisationskultur som lämpar sig för kvalitetsinitiativ enligt TQM?Undersökningen genomfördes genom intervjuer med domstolens ledningsgrupp,genom enkäterriktade till hela personalenoch genom en litteraturstudie. Resultatet visar att organisationskulturen förändrades såtillvida att den interna orienteringen och orienteringen mot stabilitet minskade, liksom genomslaget för den hierarkiska organisationskulturen.Domstolen har 2022 inte en organisationskultur som lämpar sig för kvalitetsinitiativ enligt TQM,eftersom de kulturella dimensionerna i TQM är oförenliga med domstolens organisationskultur. I uppsatsen diskuteras mot den bakgrunden de brister som har uppfattats i teoribildningen inom kvalitetsområdetoch som kan kopplas till organisationskulturen och dess betydelse. / Are all types of organizational culture suitable for quality initiatives according to the Total Quality Management (TQM) method? The essay sheds light on this issue on the basis of a case study ina Swedish court where a new head of authority took office in 2021.The purpose of the thesis is to investigate how the perceived and desired organizational culture in a Swedish court changedduring the first year since a new head of authority took office.The purpose is also to examine how the organizational culture differs between the court's different professional categories, and whether the change between the measurement occasions differs between them. The purpose is -finally -to take a position on the basis of the measured organizational culture on whether the organizational culture in the court is suitable for quality initiatives according to TQM or not.The purpose is specified in the following questions:• How did the perceived and desired organizational culture in the court and its various professional categories change between 2021, when a new head of authority took office, and 2022?• Does the court in the spring of 2022 have an organizational culture that is suitable for quality initiatives according to TQM?The survey wasconducted through interviews with the court's management team, through questionnaires addressed to the entire staff and through a literature study.The results show that the organizational culture changedto the extent that theinternal orientation and the orientation towards stabilitydecreased, as didthe dominance ofthe hierarchical organizational culture. In 2022 the court does not have an organizational culture that is suitable for quality initiatives according to TQM, since the cultural dimensions of TQM are incompatible with the court's organizational culture. In the essay, against this background, the shortcomings that have been perceived in the theory formation within the quality area and that can be linked to the organizational culture and its significance are discussed. / <p>2022-06-05</p>

Syftet med studien är att visa hur domstolar resonerar kring våld samt beslutar i domar gällande vårdnad, boende och umgänge när det förekommer uppgifter om våld. När föräldrar inte kan enas i vårdnadsrelaterade frågor kan de vända sig till domstolen och statistik visar att antalet tvistemål har fördubblats det senaste decenniet. Under de senaste årtiondena har större reformer genomförts i Föräldrabalkens (1949:381) 6 kapitel, vilket är det kapitel domstolen ska utgå ifrån när den dömer i ett vårdnadsmål. Många av förändringarna har syftat till att öka möjligheten till gemensam vårdnad, växelvist boende och umgängesrätt. Det går inte att objektivt fastställa vad som är barnets bästa och därför blir domstolens bedömning avgörande i varje enskilt fall. Domstolen ska särskilt titta på; barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrar, risken för att barnet far illa, barnets egen vilja och kontinuitetsprincipen. När domstolen ska besluta i vårdnadsmål innehållande uppgifter om våld måste dessa alltid prövas och en riskbedömning göras. Om domstolen finner en risk för att barnet kommer att fara illa så bör detta väga tungt i helhetsbedömningen. Om en förälder tidigare utsatt eller utsätter barnet eller annan familjemedlem för våld och andra kränkningar är det som princip bäst att den föräldern inte får ha vårdnad om barnet. Våld mot barn kan vara allt ifrån nypningar och förolämpningar till grova sexuella övergrepp och tortyr. Många barn upplever våld mot andra familjemedlemmar. Uppsatsens huvudsakliga empiri består av 27 hovrättsdomar i vårdnadsrelaterade mål avkunnade mellan november 2018 och mars 2019, vilka alla innehåller uppgifter om våld. Under studien har jag använt mig av flera metoder. En rättsvetenskaplig metod har använts i arbetet med att redovisa gällande rätt kring vårdnad om barn samt våld mot barn. Med hjälp av en kvantitativ innehållsanalys granskade jag de uppgifter om våld som förekommer i domarna samt våldets omfattning. Med denna metod granskades även det domstolen fastställt genom dom. För att kunna gå in mer på djupet och granska hur domstolen resonerar kring uppgifterna om våld kompletterades den kvantitativa studien med en diskursanalys. Resultatet visar att domstolen ofta förminskar det uppgivna våldet, när domstolen beskriver våldet används ord som ”samarbetssvårigheter” och ”högljudda konflikter” och en våldsutsatt förälders, mammans i denna studie, samt barnets utsaga ifrågasätts ofta. I 19 av 27 domar (70 procent) tilldelas våldsutövaren, pappan i denna studie, vårdnad och/eller umgänge och detta visar på att domstolen i hög grad anser att en våldsutövande förälder är en lämplig umgängesförälder. Domstolen har en betydande roll i avgörandet om vad som är ”verkligt” samt besitter stor makt att besluta över barnets framtida uppväxt. Domstolen betonar vikten av en god och nära relation till båda föräldrar men den ”goda” relationen kan enligt min mening inte uppnås när barnet utsätts för direkt eller indirekt våld. / The purpose of the study is to show how courts reasons about violence and determines in judgments concerning custody, housing and child contact when there is information about violence. When parents are incapable of deciding on custody-related issues, they are to turn to the court. Whereby, statistics show that civil cases in custody-related issues have doubled in the past decade. In the past few decades however, major reforms have been implemented in chapter 6 of the Children and Parents Code (1949:381) in which the court will derive its rulings on, when deciding the fate of any custody-related case. Many of the changes have been aimed at increasing the possibility of joint custody, alternating housing and contact with the parent with whom the child does not live. It is not possible to objectively decide on what is in the best interest of a child thus, a court’s verdict will be decisive in any such civil case. The court must take certain aspects into account, such as; the child’s needs of close relation to both parents, the risk of the child getting abused, the child’s own will and the continuity principle. When the court draws a ruling in custody cases containing information about violence, this infomation must always be thoroughly examined, and a risk assessment has to be made. If the court finds a risk of future harm of the child, this should weigh-in heavily in the overall assesment. If a parent uses violence or has previously subjected the child or other family member to violence and other violations, it is basically best that that parent may not have custody of the child. Violence towards children can be anything from pinching and insults to gross sexual abuse and torture. Many children experiencing domestic violence. The thesis´s main empirical object consists of 27 rulings in custody-related cases annonuced between November 2018 and March 2019, all of which contain information about violence. In writing the thesis, several methods have been used. A method of jurisprudence have been used to navigate the work of reporting on what the current law says about child custody and violence against children. With the help of a quantitative content analysis method, I examined the information about violence that appears in the judgments and the extent of that violence. This method also examined what the court determined by judgment. To be able to examine courts rulings more in depth and examine how courts reasons with the given information about violence the quantitative study was supplemented with a discourse analysis. The findings show that courts often diminish alleged violence. The court describes violence with words, such as “unpleasantness” and “loud conflicts” and the statement of a parent who´is subjected to violence, the mother in this study, and a child’s statement are often questioned. In 19 out of the 27 rulings (70 %), the violent parent, the father in this study, is assigned custody and/or contact with the child which shows that the court to a larger extent considers a violent parent as a suitable parent. The court has a crucial role in deciding what is real and possesses great power to decide on the child's future upbringing. The court emphasizes on the importance of a good and close relationship with both parents, in my opinion however, the ”good” relationship cannot be achieved when the child is subjected to direct or indirect violence.

No description available.

Syftet med studien är att bidra med kunskap kring hur diskurser konkurrerar om vad som är barns bästa och hur dessa styr tingsrättens beslut vid vårdnadstvister när det finns uppgifter om pappans våld mot mamma och eventuellt barn. Det empiriska materialet utgick ifrån 14 domar där det fanns uppgifter om pappans våld inom familjen. Tingsrätten hade som uppgift att döma huruvida vårdnaden skulle vara gemensam eller ensam för föräldrarnas gemensamma barn. Studien är kvalitativ och Norman Faircloughs diskursanalys används både som teori och metod tillsammans med socialkonstruktionism, med betoning på genus som social konstruktion. Resultatet i studien visar på två diskurser som tingsrätten motiverar sina beslut utifrån, där båda syftar till att argumentera eller göra trovärdigt vad som är för barnets bästa. I ”behovsdiskursen” betonas vikten av en god och nära relation till båda föräldrarna, emedan ”riskdiskursen” betonar risken för att barnet kan fara illa. Dessa två diskurser påverkar domstolens syn på föräldrarnas samarbete, vilket i sin tur påverkar tingsrättens beslut om gemensam respektive ensam vårdnad. Även på vilket sätt tingsrätten tar upp våldet och benämner våldet påverkas också utifrån vilken av de två diskurserna som råder. Inom behovsdiskursen bedömdes samarbetet som tillräckligt bra vid minsta möjliga tecken på att föräldrarna kunde enas i olika gemensamma beslut rörande barnet, vilket resulterade i gemensam vårdnad. Uppgifter om våld från pappan omformulerades eller omnämndes aldrig, vilket gjorde att våldet inom behovsdiskursen förminskades och fick en underordnad betydelse. Inom riskdiskursen bedömdes det svåra samarbetet mellan föräldrarna utgöra en risk för att barnet skulle fara illa, vilket gjorde att utfallet här blev ensam vårdnad. Inom riskdiskursen synliggjordes och problematiserades våldet i mycket högre grad. / The purpose of the study is to contribute with knowledge about how discourses compete for what is in the best interests of the child and how these govern the district court's decisions in custody disputes when there is information about the father's violence against the mother and any children. The empirical material was based on 14 judgments where there was information about the father's violence within the family. The district court's task was to judge whether custody should be joint or single for the parents' common children. The study is qualitative and Norman Fairclough's discourse analysis is used both as a theory and method together with social constructionism with emphasis on a gender perspective as an additional theory. The results of the study show two discourses from which the district court justifies its decisions, there both aim to argue or make credible what is in the best interests of the child. The “Discourse of needs” emphasizes the importance of a good and close relationship with both parents, while the “Discourse of risk” emphasizes the risk that the child may be harmed. The court's reasoning regarding the parents' cooperation is affected by which of the two discourses prevails. The way in which they address the violence and denominates it violence is also affected on the basis of the discourse on which the court is based. Violence tended to be deminished in both discourses, however, it became clear within the discourse of needs.

What does it mean when there is nothing behind the façade? The schism between Russia and the international society reached a new level of depth as of February 2022. Тhis predicament was facilitated by events and developments prior to it, and this build-up also saw itself reflected in the sphere of international law. There was a crucial moment in 2015 when the Russian Constitutional Court passed decree 21-P. This decision was the culmination of a long legal struggle between the Russian Constitutional Court and the European Court of Human Rights. The conclusion was that if a judgment of an international court is incompatible with the Russian Constitution, then the execution of measures foreseen in the judgment of its legal order can be prevented. This thesis seeks to delineate in what way key aspects of legal scholar Mikhail Antonov’s dissertation Formalism, Realism and Conservatism in Russian Law are found manifest in the linguistic properties and legal methodology applied by the Constitutional Court in decree 21-P. The document concerning decision 21-P was subjected to a three-step assessment including an analysis of the document’s quantitative properties, a discourse analysis, as well as an analysis of the court’s legal methodology. The research results indicate that Antonov’s conception of the Russian legal system expresses itself in a diffuse multi-dimensional system in decision 21-P. It is a multifaceted pattern where different elements can elicit formalism, realism, or both simultaneously, with different degrees of prevalence. / Eсли за фасадом ничего нет, что это значит? Раскол между Россией и международным сообществом достиг нового уровня после февраля 2022 года. Этому затруднительному положению способствовали предшествующие ему события и эта эскалация нашла отражение и в сфере международного права. Переломный момент был в 2015 году, когда Конституционный Суд РФ принял постановление № 21-П. Это решение стало кульминацией длительной правовой борьбы между Конституционным судом России и Европейским судом поправам человека. Был сделан вывод о том, что в случае несовместимости решения международного суда с Конституцией РФ исполнение предусмотренных в решении мер его правопорядка может быть предотвращено. В данной диссертации делается попытка определить, каким образом ключевые аспекты диссертации профессора Михаила Антонова «Формализм, реализм и консерватизм в российском праве» проявляются в лингвистических свойствах и правовой методологии Конституционного Суда РФ в постановление № 21-П. Документ Был подвергнут трехступенчатой оценке, включающей анализ количественных характеристик документа, дискурсивный анализ, а также анализ правовой методологии суда. Результаты исследования показывают, что концепция российской правовой системы Антонова выражается в многоаспектной системе в решении № 21-П. Это многогранный паттерн, в котором разные элементы могут вызывать формализм, реализм или и то, и другое одновременно, с разной степенью преобладания. / Vad betyder det om det inte finns något bakom fasaden? Schismen mellan Ryssland och det internationella samhället nådde en ny nivå i februari 2022. Denna splittring förutsågs av händelser som ägde rum i förväg och finns även återspeglade inom internationell rättssfär. Det fanns ett avgörande ögonblick 2015, när den ryska författningsdomstolen antog dekret 21-P. Detta beslut var kulmen på en lång rättskamp mellan den ryska författningsdomstolen och den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter. Slutsatsen var att om en dom från en internationell domstol är oförenlig med den ryska konstitutionen, kan implementeringen av åtgärder som förutses i bedömningen av dess rättsordning förhindras. Detta arbete syftar till att utforska vilket sätt de centrala aspekterna av rättsforskaren Mikhail Antonovs avhandling Formalism, Realism and Conservatism in Russian Law manifesteras i de språkliga egenskaper och den juridiska metodik som tillämpas av författningsdomstolen i dekret 21-P. Det officiella dokumentet rörande beslut 21-P genomgick en trestegsanalys som inkluderar en granskning av textens kvantitativa egenskaper, en diskursanalys samt en analys av domstolens juridiska metodik. Forskningsresultaten indikerar att Antonovs uppfattning om det ryska rättssystemet uttrycker sig i ett diffust flerdimensionellt system i beslut 21-P. Det är ett mångfacetterat mönster där olika element kan framkalla formalism, realism, eller båda samtidigt, med olika grader av prevalens.