Den här uppsatsen undersöker frågeställningen Hur kan ett bra ledarskap vid slutskeden av en skolteaterproduktion på gymnasienivå med konstnärlig ambition beskrivas och förstås?  Forskningen sker utifrån en hermeneutisk ansats. Fallstudie används som metod och empirin består av informella intervjuer och videoobservationer. Uppsatsen följer slutskedet av Per Brahegymnasiets teaterelevers uppsättning av Gökboet och fokuserar på deras lärare Carl Michael Karlsson som är undersökningens informant. Genom att ställa empirin mot Malténs (2011) ledarskapsstilar kommer undersökning till slutsatsen att även om det demokratiska ledarskapet är en bra utgångspunkt borde man hellre sträva efter ett situationsanpassat ledarskap.

En kvalitativ etnografiinspirerad studie med hermeneutisk ansats och med syftet att undersöka den dramapedagogiska reflektionens särdrag genom att se hur reflektion kan komma till uttryck i dramapedagogisk verksamhet. Studien vill belysa hur begreppet reflektion kan förstås i en dramapedagogisk kontext och ställer sig frågan om reflektion kan förstås som något annat än en verbal kognitiv process. Uppsatsen behandlar teoretiska perspektiv på reflektionsbegreppet och relaterar genom abduktion dessa till ett empiriskt material i första hand bestående av två deltagande observationer. I analys och diskussion framkommer att man kan se på dramapedagogik som en verksamhet med specifika och unika möjligheter till reflektion. Fiktionen, improvisationen, självreflektionen och reflektion i gemenskap är den dramapedagogiska reflektionens särskilda styrkor. Författaren efterlyser mer forskning på området med ett tydligt deltagarperspektiv.

Syftet med det här examensarbetet har varit att jämföra en dramapedagogisk undervisningsmetod med en traditionell undervisningsmetod. För att uppnå studiens syfte har vi utgått ifrån fyra frågeställningar. 1. Vilka skillnader går att se i elevernas kunskaper inom ett ämne om de har fått arbeta med dramapedagogik respektive traditionell undervisning som metod för lärande? 2. Hur upplever eleverna de olika arbetssätten? 3. Går det att se några skillnader i elevernas koncentration mellan de två metoderna? 4. Finns det andra skillnader mellan de två undervisningsmetoderna? För att besvara våra frågeställningar har vi genomfört lektioner som utgått från de båda metoderna. Lektionerna har genomförts i en klass i skolår 1 och en klass i skolår 3. Sammanlagt 47 elever deltog i undersökningen. Vi har använt observation som metod, där vi utgått från ett observationsschema. Eleverna har efter lektionen fått fylla i ett frågeformulär. Vi har även samlat in texter som eleverna har skrivit. Studiens resultat visar att eleverna som undervisats med en dramapedagogisk metod fått högre resultat på frågeformuläret än eleverna som undervisats med en traditionell metod. Det visar sig också att eleverna som tagit del av dramalektionen har haft en mer positiv upplevelse av lektionen än eleverna som tagit del av den traditionella lektionen. Vår slutsats är att en dramapedagogisk metod ger eleverna möjlighet att använda kroppen och handlandet som verktyg för lärande. Vårt resultat visar att handlandet befäster kunskap, något vi också finner stöd för i litteraturgenomgången. Nyckelord: dramapedagogik, traditionell undervisning, jämförande studie, observation, grundskolans tidiga skolår.

Mitt arbete handlar om lärares och dramapedagogers uppfattning om sina roller när de arbetar med drama som metod och om likheter och skillnader i deras sätt att arbeta meddrama. För att få information om och kunna jämföra information intervjuade jag några lärare och dramapedagoger från olika klasser. Därefter gjorde jag observationer av samma personers praktik för att få inblick i deras praktiska arbete. Resultatet visar att lärarna och dramapedagogerna hade olika syn på vad drama är men samtidigt hade de likadan syn på hur man ska vara som övningsledare. De menar att när man arbetar som övningsledare med de yngre barnen ska man hela tiden ha en överblick över gruppen samt vara bestämd för att barn lätt blir ofokuserade. Däremot menade en av dramapedagogerna att barnens kreativitet skulle komma från barnen medan övningarna var bara ett hjälpmedel att få barnens fantasier att bli konkreta. När jag gjorde mina observationer kunde jag se lärares och dramapedagogers delaktighet i dramaövningarna. Oavsett om det var lärarna eller dramapedagogerna så deltog de i övningarna med barnen. De hade överblick över gruppen för att kunna se om det skulle uppstå händelser som kunde störa gruppsammanhållningen. Så fort det hände något störande moment försökte de så fort som möjligt att lösa problemet.

Det huvudsakliga syftet med vår studie har varit att undersöka hur verksamma pedagoger på förskolan och gymnasiet tolkar och i praktiken omsätter styrdokument i relation till dramapedagogiskt arbete. Studien berör även pedagogernas uppfattningar om vilket slags lärande de får syn på i dramapedagogiska situationer och hur detta formativt bedöms och pedagogiskt dokumenteras. Metoden vi använt oss av för att besvara dessa frågeställningar har varit kvalitativa forskningsintervjuer. Fyra förskolepedagoger och tre dramalärare på gymnasiet har intervjuats för denna studie. De data som framkommit genom dessa intervjuer har vi sedan tolkat utifrån ett hermeneutiskt forskningsperspektiv. Resultatet har visat på skillnader och likheter – både inom och mellan de olika verksamheterna - när det gäller tolkningen och omsättningen av de aktuella styrdokumenten. Dessa skillnader har av naturliga skäl till stor del berott på styrdokumentens olika utformning och innehåll. En viktig likhet har dock varit att samtliga pedagoger anser att styrdokumenten är abstrakt formulerade, vilket enligt dem både leder till frihet och begränsning i planeringsarbetet och i samarbetet med andra pedagoger. Studien har även påvisat skiljaktigheter i hur pedagogerna uppfattar och exemplifierar begreppen pedagogisk dokumentation och formativ bedömning.

No description available.

Studiens syfte är att ge en bild av hantverkskunnande i dramaledarskap och beskriva erfarna dramaledares expertis. Med en kvalitativ ansats och med en deskriptiv fallstudie som metod kombineras litteraturstudier med deltagande observation samt intervjuer. Resultatet diskuteras med stöd av teorier om hantverkskunnande med särskilt fokus på Dreyfus modell ”från novis till expert” samt Hoffmans modell ”från okunnig till mästare och superexpert” (min översättning). Dramaledarnas iscensättning av dramaprocessen analyseras utifrån Sternudds dramapedagogiska perspektiv.                       Enligt studien är dramaledarskap ett lärarhantverk med spår av teaterhantverk och scenkonst som praxisgemenskap. Hantverkets material, process, verktyg och produkt diskuteras. Dramaledarna i studien kan betecknas som experter på dramaledarskap och lärarledarskap men också som superexperter eller mästare i och med att de handleder blivande dramaledare. Dramaledarna anpassar ledarskapet efter situation och kontext och leder processer främst inom det konstpedagogiska och det personlighetsutvecklande perspektivet. De använder sig av dramapedagogiska komponenter men sällan av specifika dramapedagogiska metoder. Gestaltning i teater är vanligt. Dramaledarna använder sig av flera dramaledarverktyg. Att ställa frågor är ett vanligt pedagogiskt grepp, vilket har betydelse för reflektionsmomentet. Verktyg från tidigare forskning kompletteras i studien med anekdoten. Genom anekdoten kan dramaledarna mediera dramat samt överföra kunskaper och erfarenheter till deltagare, kollegor och auskulterande studenter. Dramats produkt är förändrad förståelse och lärande. / The study's purpose is to focus craftsmanship in drama leadership and describe experienced drama teachers expertise. With a qualitative approach and a descriptive case study as method the study combines a reading of drama handbooks with participant observation and interviews. The result is discussed on the basis of theories of craftsmanship with a particular focus on Dreyfus model "from novice to expert" and Hoffman's model "from naïve to expert and master". The drama teachers staging of the drama process has been analyzed through Sternudds perspectives on drama. The study shows that teaching drama is a craft with traces of craftsmanship within the theater and the performing arts as community of practice. Material, process, tools and product is discussed. The drama teachers in the study can be described as experts in drama leadership and teaching but also as super expert or masters because they supervise drama teacher students. The drama teachers adjust their leadership according to the situation and context and leads processes mainly within the artistically oriented perspective and the personal development perspective. They use drama components, but seldom specific drama teaching methods. Theater as expression is common. The drama teachers use several tools of drama leadership. To ask questions is a common pedagogical approach, important for a reflective process. Tools highlighted by previous research can by the studie be supplemented with the anecdote. Through the anecdote the drama teachers mediate the drama and transfer knowledge and experience to participants, colleagues and drama teacher students. The product of the dramaprocess is altered understanding and learning.

<p>Syftet med studien är att undersöka vad som kännetecknar pedagogiskt drama och upplevelsen av dramapedagogiska övningar ur ungdomars perspektiv. Studien fokuserar processen när pedagoger från ett kulturhus möter ungdomar i skolår 8 och har frågeställningarna: 1) Hur ser den pedagogiska processen ut i ungdomarnas möte med Drömmarnas hus pedagoger ut? 2) Hur upplever ungdomarna dramaövningarna? Utifrån en fenomenologiskt inspirerad ansats och kvalitativ metod har ungdomarna observerats i mötet med pedagogerna samt intervjuats om upplevelsen av dramaövningarna. Studiens resultat har tolkats utifrån social kunskapsteori. Den pedagogiska processen och ungdomarnas upplevelse av dramaövningarna kännetecknas av att självkänslan stärks, inlärningen ökar, koncentrationsförmågan stärks, arbetsformen är lustfylld och demokratisk, samarbetsförmågan utvecklas och relationer fördjupas. Essensen av fenomenet identifieras som <em>lustfyllt lärande. </em>Den pedagogiska processen har delvis lett till ett lärande enligt social kunskapsteori.</p>

Syftet med studien är att genom tidigare forskning och verksamma dramapedagoger ta reda på och åskådliggöra fenomenet drama. Fokus ligger på elevernas åsikter gällande drama som en alternativ undervisningsmetod i språkundervisningen. Samtidigt har jag tittat närmare på hur drama inverkar på deras skriftliga produktion (fri skrivning), där ord, fraser och grammatik ingår. Jag har undersökt en grupp elever som går sista året på samhällsprogrammet inriktning språk. Undersökningarna har genomförts genom löpande observationer i klassrummet, eleverna har skrivit sina reflektioner i loggböcker (de har läst berättelsen om Pinocchio på italienska), enkäter, för-och eftermätning i form av prov samt att eleverna har satt upp en skolpjäs om Pinocchio på italienska. För att studera processen och elevernas åsikter mera ingående, har jag använt mig av ett undervisningsförsök, där de ”utforskade” deltar. Jag har tillämpat både en kvantitativ och en kvalitativ metod för min undersökning. I resultatet kommer jag fram till att de flesta eleverna anser att drama är en bra metod i språkundervisningen. Däremot är det några som hade gärna arbetat mer med grammatiken. Alla elever ansåg att skriva är den färdighet som de minst har utvecklat genom drama. Dock är tala och lyssna de språkfärdigheter som de mest har utvecklat. Många elever tycker att de har fått ett utökat ordförråd och att uttal och intonation har förbättrats betydligt när de har tränat på replikerna till pjäsen. Sammanfattningsvis har deltagarna i undersökningen förbättrat sig i någon av de fyra färdigheterna och alla kan tänka sig att ha drama på språklektionerna i framtiden.

Uppsatsen ämnar undersöka hur gymnasielärare med ämneskombinationen svenska/engelska ser på användandet av dramapedagogik som metod i sina ämnen. Uppsatsen bygger på intervjusvar från åtta kvalitativa intervjuer gjorda med svensk/engelsklärare på två olika gymnasieskolor i Kalmar under våren 2008. Resultatet visar att många lärare är positiva till dramapedagogik men att det är få som använder det i en större utsträckning. Skälen att inte använda drama är enligt de intervjuade framförallt okunskap, tidsbrist samt organisatoriska svårigheter.