Bakgrund: Stroke är en folksjukdom som drabbar ungefär 30 000 personer i Sverige varje år och beräknas kosta samhället runt 18 miljarder kronor. Dysfagi (ät- sväljningssvårighet) är ett vanligt och känt besvär hos strokepatienter. Dysfagi är i sig inte en sjukdom utan är ett symtom på något bakomliggande till exempel stroke. Dysfagi kan leda till undernäring och risk för ökad dödlighet. / Background: Stroke is an endemic disease, which in Sweden approximately 30 000 persons yearly are taken by and is estimated to cost society around 18 billion Swedish kronor (SEK). Dysphagia (eating difficulty in swallowing) is a common and known disorder in stroke patients. Dysphagia is not a disease itself, but rather a symptom of something underlying for example stroke. Dysphagia can lead to malnutrition and the risk of increased mortality.

Approximately 80% of all patients with ALS suffer from dysphagia sooner or later during the course of the disease. It is important to find patients with dysphagia in an early stage since weight loss and malnutrition, which dysphagia contributes to, are negative prognostic factors. The main purpose of this study was to identify early signs of dysphagia in patients with ALS, by investigating which clinical evaluation tools that discovers dysphagia in an early stage and see how the swallowing difficulties progress over time. Another purpose of the study was to evaluate the participants’ responses in a self-evaluation questionnaire (EAT-10) and how they correlate with findings on fiberoptic endoscopic evaluation of swallowing (FEES). Eleven participants with ALS were examined with FEES and non-instrumental tests one to four times over the course of one year. Only five participants were examined three or more times and because of that it is not possible to draw conclusions about the progression of dysphagia. Nine of 11 participants showed signs of dysphagia at the first examination. Test of lip strength was the clinical evaluation tool that identified most patients with dysphagia, followed by swallow capacity test. In an exploratory analysis, both of these tests showed good correlation with results on FEES. Patient responses on EAT-10 were also strongly correlated with the results on FEES.

Bakgrund: Varje år drabbas 25 000 - 30 000 människor i Sverige av stroke. Två tredjedelar av patienterna i det akuta stadiet av stroke får dysfagi vilket innebär en ökad risk för komplikationer. Nationella riktlinjer rekommenderar att patienter med stroke vårdas på en strokeenhet med kompetent multidisciplinärt stroke-team, vilket ökar patientens chans att återhämta sig och minskar förekomsten av komplikationer. Sjuksköterskor har en central roll i att ge stöd och arbeta förebyggande baserat på bästa tillgängliga evidens för att säkerställa god omvårdnad och säker vård. Trots detta upplever patienter med dysfagi brist på stöd från sjuksköterskor. Syfte: Studien syftar till att beskriva sjuksköterskans kunskap om dysfagi till följd av stroke.  Metod: Studien är genomförd som en litteraturöversikt som grundas på 14 vetenskapliga artiklar med kvantitativ- (n=10) och kvalitativ ansats (n= 2) samt mixed metod-studier (n=2). Datasökning utfördes i databaserna CINAHL och PubMed.  Resultat: Två teman och tre subteman identifierades och presenterades i resultatet som beskriver sjuksköterskans kunskap om dysfagi till följd av stroke. Resultatens två teman är: Kunskap om symtom och tecken samt Kunskap om omvårdnadsåtgärder med subteman - bedömning av sväljningsförmåga, nutrition och munvård. Slutsats: Sjuksköterskor behöver utbildning som intervention för att öka kunskapen om omvårdnad kring dysfagi till följd av stroke. Detta skapar förutsättningar för sjuksköterskan att kunna ge en god och säker vård som grundas på evidens och därmed förebyggs komplikationer samt lidande för personer med dysfagi till följd av stroke. / Background: Every year, 25,000 - 30,000 people in Sweden suffer from stroke. Two-thirds of patients in acute stage of stroke suffer from dysphagia with greater risk of complications. National guidelines recommend patient with stroke are cared for in stroke unit with competent multidisciplinary stroke team, which increases patients’ chance of recovery and reduced incidence of complications. Nurses have a central role in providing support and work preventatively based on the best available evidence in order to ensure good nursing and safe care. Despite this, patients with dysphagia experience a shortage of support from nurses. Aim: The study aims to describe the nurse's knowledge of dysphagia as a result of stroke.  Method: The study is a literature review based on 14 scientific articles with quantitative (n= 10) and qualitative (n= 2) approaches and mixed method studies (n=2). Article search was conducted via CINAHL and PubMed databases.  Results: Two themes and three subthemes were identified and presented in the results that describe the nurse's knowledge of dysphagia as a result of stroke. The two themes of the results are: Knowledge of symptoms and signs and Knowledge of nursing measures with subthemes - assessment of swallowing ability, nutrition and oral care. Conclusion: Nurses need education as an intervention to increase their knowledge of caring about dysphagia as a result to stroke. This creates the conditions for the nurse to be able to provide good and safe care based on evidence and thus prevent complications as well as suffering for people with dysphagia as a result of stroke.

Bakgrund: En stroke kan drabba vem som helst, det kan också komplikationen dysfagi. Med försämrad sväljningsförmåga kan också livskvalitén, hälsan och välbefinnandet hos de drabbade personerna påverkas. Som sjuksköterska är det viktig att ha både kunskap och förståelse för sväljsvårigheter för att kunna ge patienter en god och säker vård. Metod: Studien är en beskrivande litteraturöversikt med kvalitativ ansats som grundar sig på tio kvalitativa artiklar som söktes fram via databasen CINAHL. Syfte: Att belysa drabbade personers upplevelser av dysfagi efter stroke. Resultat: Resultatet delades upp i kategorier utefter upplevelser som berör begränsningar, känsla av rädsla, att ta kontroll, känslan av trygghet och ny anpassning till vardagen. Där framkommer både positiva och negativa upplevelser hos individerna. Konklusion: Dysfagi är ett svårt symtom med både fysiska och psykiska hinder. Dysfagi ger upphov till rädsla, begränsningar, kontrollbehov, anpassning men drabbade personer kan ändå uppleva trygghet i vissa situationer tillsammans med andra förstående individer. Även om dysfagi kan ha en negativ inverkan på livet kan känslan av god av livskvalité, hälsa och välbefinnande upplevas genom att drabbade personer lär sig hantera symtomet. / Background: A stroke can affect anyone, so can the complication dysphagia. With impaired swallowing ability, the quality of life, health and well-being of the person can also be affected. As a nurse, it is important to have both knowledge and understanding of swallowing difficulties in order to provide patients with good and safe care. Method: The study is a descriptive literature review with a qualitative approach that is based on ten qualitative articles that were searched through the CINAHL database. Aim: To elucidate affected people´s experiences of post-stroke dysphagia. Result: The result was divided into categories based on experiences that relate to limitations, feelings of fear, taking control, the feeling of security and new adaptation to everyday life. There are both positive and negative experiences in the individuals. Conclusion: Dysphagia is a serious illness with both physical and mental barriers. Dysphagia gives rise to fear, limitations, control needs, adaptation but affected people can still experience security in certain situations along with other understanding individuals. Although dysphagia can have a negative impact on life, the feeling of goodness of quality of life, health and well-being can be experienced by affected people learning to cope with the symptom.

Dysfagi är ett vanligt förekommande och mindre uppmärksammat tillstånd som påverkar patientens hälsa och livskvalité. Dysfagi innebär en försämrad ät- och sväljförmåga som kan leda till undernäring, ökad sjuklighet och uttorkning, som i sin tur kan leda till ökad dödlighet. Patienter med sväljsvårigheter har oftast svårt med intag av orala läkemedel som tabletter/kapslar, vilket gör att läkemedel kan behöva manipuleras (krossas/delas) för att underlätta nedsväljningen. Därför är syftet med detta projekt att studera sjuksköterskornas och klinikapotekarnas beskrivning av hur sväljbedömningen, läkemedelshanteringen och uppföljningen går till för patienter med dysfagi. Projektet gjordes genom en kvalitativ intervjustudie med hjälp av en innehållsanalys. Totalt intervjuades sex sjuksköterskor och två klinikapotekare som arbetar inom Region Västmanland år 202. Resultatet presenterades under sex huvudkategorier; “Bedömning av sväljsvårigheter i praktiken”, “Tillvägagångssätt vid läkemedelshantering”, “Källor vid manipulering av läkemedel”, “Teamarbetets betydelse i vården”, “Läkemedelsgenomgångar för patienter med dysfagi” och “Förbättringsförslag”. Resultatet visade att sjuksköterskorna inte utför några djupgående bedömningar av sväljförmågan. Det visade även att majoriteten av sjuksköterskorna hanterade läkemedelsmanipulation på likartat sätt och använde gemensamma informationskällor. En regelbunden uppföljning av patienternas sväljförmåga fanns inte. Klinikapotekarna bidrog till en minskad läkemedelsmanipulering genom att utföra läkemedelsgenomgångar. Slutsatsen som kan dras är att det finns ett behov av fler insatser av vården som skulle kunna optimera läkemedelsbehandlingen till patienter med dysfagi. Detta kan ske genom ett ökat samarbete mellan olika professioner i vården och tydligare rutiner, informationskällor och utbildningar.

I samband med att den äldre populationen blir en större andel av jordens befolkning ökar även sväljningsproblematiken i befolkningen. Dysfagi är ett tillstånd som försvårar både födo- och vätskeintaget, följden av detta är att administreringen av fasta orala läkemedel (tabletter/kapslar) försvåras. Genom läkemedelsmanipulering, det vill säga krossning och delning av tabletter/kapslar kan läkemedelsadministreringen underlättas till dessa patienter. Riskerna med att krossa/dela fasta orala läkemedel kan bland annat ge upphov till irritation i magslemhinnan, obehaglig smak och i värsta fall förstärkt eller utebliven effekt. Syftet med detta fördjupningsprojekt är att få kunskap om olika professioners (läkare, logoped, klinisk farmakolog och klinisk apotekare) erfarenheter kring sväljbedömning, förskrivning och uppföljning av peroral läkemedelsbehandling till patienter med sväljsvårigheter. Denna kvalitativa intervjustudie utformades år 2021 och analyserades med en manifest innehållsanalys, där åtta studiedeltagare rekryterades.   Resultatet visar att bedömning av sväljförmågan kan utföras av läkare och annan inblandad personal men att logopeden anses ha den centrala rollen. Vid förskrivning ser läkarna över läkemedelslistan med avseende på sväljsvårigheter och möjlighet till krossa/dela om det framkommer att patienten har sväljproblematik. För att inhämta information kring krossning/delning och alternativa beredningsformer utgår läkarna från ungefär samma källor och som stöd finns kliniska farmakologer och apotekare. Samtliga nämner att det kan finnas risker med krossa/dela som exempelvis ökad risk för biverkan.  Det framkom även att uppföljningen av läkemedelsbehandlingen till patienter med dysfagi är bristande. Slutsatsen som kan dras är att det finns förbättringspotential kring sväljbedömning, förskrivning och uppföljning av peroral läkemedelsbehandling till patienter med sväljsvårigheter, detta genom exempelvis tillämpning av rutiner, utbildningsinsatser och ett tydligare teamsamarbete.

Bakgrund: Dysfagi innebär svårigheter att svälja och orsakerna till att drabbas varierar. Vardagen kan förändras drastiskt och måltiderna innefattar ofta stora utmaningar. Även spontaniteten i vardagen kan påverkas och planering inför sociala aktiviteter mer omfattande. Skam kan påverka den sociala samvaron och föranleda självisolering. Med dysfagin kommer ökade risker vid måltider som att sätta i halsen vilket i värsta fall kan leda till döden. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur vuxna patienter som lever med dysfagi upplever sin livskvalité. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie, vilken baserades på tio resultatartiklar som bearbetades. Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier: Dysfagin upptar hela mitt liv och Interaktion är avgörande för min livskvalité och fyra underkategorier: Dysfagin kräver all min uppmärksamhet, Känslor kring situationer i vardagen med dysfagi, Copingstrategier bidrar till hopp om framtiden samt Mina behov av stöd från vård och omsorg. Konklusion: Upplevelser som påverkade livskvaliteten hos patienterna var bland annat förändrade kostvanor och den självupplevda sociala samvaron. Goda relationer och tydlig kommunikation visade sig också ge goda förutsättningar för att förbättra livskvaliteten. / Background: Dysphagia means swallowing difficulties and the causes of the problem vary. Everyday life can change drastically, and meals often involve major challenges. Even spontaneity in everyday life can be affected and planning for social activities more extensive. Shame can affect social interaction and lead to self-isolation. With dysphagia comes increased risks during meals such as choking, which in the worst case can lead to death. Purpose: The purpose of the study was to describe how adult patients living with dysphagia experience their quality of life. Method: The study was conducted as a general literature study, which was based on ten result articles that were processed and analyzed. Results: The results generated in two main categories: Dysphagia occupies my whole life and Interaction is crucial for my quality of life and four subcategories: Dysphagia requires all my attention, Feelings about situations in everyday life with dysphagia, Coping strategies contributes hope for the future and My needs for support from care and welfare. Conclusion: Experiences that affected the quality of life included changes in dietary habits and perceived social interaction. Good relationships and clear communication also proved to provide good conditions for improving the quality of life.

Bakgrund: Den normala sväljfunktionen är en mycket komplicerad funktion, och om den inte fungerar korrekt finns det risk för ett flertal komplikationer, bland annat aspiration och/eller ofri luftväg. Dysfagi efter extubation på intensivvårdsavdelningen är ett problemområde som på senare år fått betydligt mer uppmärksamhet än tidigare. Fenomenet kan i dagsläget uppfattas som relativt outforskat. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter kring intensivvårdspatienter med dysfagi efter extubation på intensivvårdsavdelningen. Metod: Tolv intensivvårdssjuksköterskor intervjuades med en semistrukturerad metod. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Arbetet resulterade i fem kategorier: omvårdnad kring dysfagi, erfarenhet och kunskap kring dysfagi, risker och komplikationer med dysfagi, tvärprofessionella samarbete och erfarenheten kring arbetssättet med dysfagi. Dessa kategorier mynnade ut i ytterligare tretton subkategorier. Intensivvårdssjuksköterskorna upplever att dysfagi efter extubation som något mycket jobbigt för patienten, och önskar mer kunskap samt screening-instrument för att hjälpa patienterna på bästa sätt. Slutsatser: Dysfagi tolkas av intensivvårdssjuksköterskan som en påfrestande problematik för patienten. Området är ännu relativt outforskat och därför saknas det etablerade strukturer att arbeta efter kliniskt. Intensivvårdssjuksköterskan upplever en osäkerhet kring sin egen kunskap om ämnet. Detta gör att patienten inte alltid får rätt hjälp relaterat till dysfagin.

Bakgrund: Afasi och dysfagi är tillstånd som kan ge allvarliga fysiska och psykiska konsekvenser varav depression och aspirationspneumoni är några exempel. Det är därför viktigt att vårdgivare har en tillräcklig kunskap om afasi och dysfagi och vilka svårigheter diagnoserna innebär. Dock har vårdgivare inte alltid den kunskap som krävs för att hantera svårigheterna och ge en god och individuellt anpassad vård. Det har visats att informationsinsatser har en positiv effekt på vårdgivares kunskap kring diagnoserna, och med möjlighet till handledning och praktiska övningar ses även effekt på vårdgivares inställning och arbetssätt.  Syfte: Syftet med denna studie var att ta reda på hur kunskap om afasi och dysfagi kan öka av en kort informationsinsats specifikt till vårdgivare på äldreboenden. Metod: Denna studie var en enkätstudie med en informationsinsats i form av ett kort informationstillfälle innehållande faktainformation och workshop. Deltagarna bestod av 29 undersköterskor och vårdbiträden på åtta äldreboenden uppdelade i kontroll- och experimentgrupp. Varje deltagare fick fylla i en enkät innehållande faktafrågor om diagnoserna och självskattningsfrågor om utbildning, kunskap samt förändring i arbetsätt, bemötande och inställning. Därefter genomfördes informationsträffar på varje boende i experimentgruppen. Båda grupperna fick sedan fylla i en andra enkät. Efter detta undersöktes skillnaderna i poäng på kunskaps- och självskattningsfrågorna inom grupperna och mellan grupperna. Resultat: Resultatet från analysen visar att experimentgruppen signifikant förbättrade sina poäng vid andra enkäten. Det framkommer även att fler deltagare ur experimentgruppen än kontrollgruppen förbättrade sina resultat.  Slutsats: Denna studie har visat att informationsinsatser till vårdpersonal på äldreboenden kan ge en positiv effekt på medvetenhet och kunskap om afasi och dysfagi.

<p>Changes in swallowing function are common in elderly and chronically ill individuals. Therefore it is important to be aware of these changes and their prevalence. The aim of this study was to assess the prevalence of dysphagia in nursing homes in the municipality of Linköping, and to correlate dysphagia with variables that can be a cause or a consequence of dysphagia. These variables were gender, age, MMT-result, dentition, weight loss, medical diagnose or number of medications. The intention was also to examine the additional information regarding dysphagia supplied by pulse oximetry.</p><p>Sixty nursing home residents aged 74-101 years were chosen to participate in the study. The individual's ability to participate was based on their result on Mini-mental state and subjective judgements made by staff members and the authors. The material to assess oral motor and sensory function was the Nordic Orofacial Test - Screening. During the clinical swallowing examination the Standardised Swallowing Assessment (SSA) and pulse oximetry were used. In addition, data regarding the participants' medical diagnoses, number of medications and possible weight loss was collected.</p><p>The result showed that the prevalence of dysphagia and suspected dysphagia was 40 %. Oral dysphagia was present in 20 participants and pharyngeal dysphagia in seven participants. With pulse oximetry one participant with dysphagia and two with suspected dysphagia were identified in addition to those identified by SSA. Analysis of the assessed variables showed no correlations or any significant results.</p> / <p>Förändringar av sväljförmågan är vanligt hos äldre och kroniskt sjuka individer. Det är viktigt att vara medveten om dessa förändringar och hur vanligt förekommande det är med nedsatt sväljförmåga. Syftet med föreliggande studie var att undersöka förekomsten av dysfagi på äldreboenden i Linköpings kommun samt att korrelera dysfagi med parametrar som kan vara orsak till eller konsekvens av dysfagi. Dessa parametrar var kön, ålder, MMT-resultat, tandstatus, viktnedgång, sjukdomsdiagnos och antal läkemedel. Ett delsyfte i studien var att undersöka om man med hjälp av pulsoximetri kan upptäcka fler fall av dysfagi.</p><p>Sextio vårdtagare på äldreboenden, i åldern 74-101 år, valdes ut att delta i studien. Urvalet baserades på resultat på Mini-Mental Test samt personalens och testledarnas subjektiva bedömning om vårdtagarens möjlighet att delta. Materialet som användes för att bedöma oral motorik och sensorik var Nordiskt Orofacialt Test – Screening. Vid den kliniska sväljningsbedömningen användes Standardised Swallowing Assessment (SSA) och pulsoximetri. Utöver detta inhämtades uppgifter för samtliga deltagare om sjukdomsdiagnos, antal stående läkemedel samt eventuell viktnedgång.</p><p>Resultatet visade att förekomsten av dysfagi och misstänkt dysfagi var 40 %. Oral dysfagi förekom hos 20 deltagare och faryngeal dysfagi hos sju deltagare. Pulsoximetern identifierade en deltagare med dysfagi och två med misstänkt dysfagi utöver dem som identifierats med hjälp av SSA. Korrelations- och signifikansberäkningar av de undersökta parametrarna visade inga signifikanta resultat.</p>