Syftet med denna studie var att undersöka hur användningen av bedömningsmetoden cervikal auskultation (CA) ser ut hos dysfagilogopeder i Sverige. Våra frågeställningar var: Hur utspridd är metoden inom logopedkåren? Hur utspridd är metoden i landet? Vilka åsikter finns kring metoden bland logopeder i Sverige? Vilka undersökningsmetoder vid dysfagi används mest bland logopeder i Sverige? Totalt deltog 82 personer i studien. Data samlades in genom en webbenkät. Frågorna i enkäten var blandat öppna och slutna. Resultaten visade att 18 % av de svarande använde CA. Det fanns ett signifikant samband mellan hur ofta man använde metoden och hur säker man kände sig i bedömningen. Signifikans hittades också mellan hur ofta man använde CA och hur stor vikt man lade vid det man kom fram till med metoden när man gjorde sin totala bedömning. Större vikt tillskrevs även CA:s resultat av dem som kände sig säkra i att bedöma med CA. Resultaten visade också att ju fler år man hade använt metoden desto säkrare kände man sig i att göra bedömningar med den. Majoriteten av de som använde CA var självlärda eller hade lärt sig metoden genom kollegor. En tanke som uppkom var om logopeder i Sverige eventuellt tror att CA är menat att användas som enskild bedömningsmetod och därmed ersätta icke-instrumentell bedömning. CA tycks inte användas så frekvent i Sverige främst på grund av brister i evidens och tillförlitlighet men många ser fördelar som skulle motivera användning av CA som en del i icke-instrumentell bedömning. / The purpose of this study was to investigate the use of the assessment method cervical auscultation (CA) amongst speech and language pathologists (SLPs) in Sweden working with dysphagia. We wanted to find out: How widespread is the method in the SLP profession? How widespread is the method in the country? What opinions are there about the method amongst SLP´s in Sweden? What assessment methods within dysphagia are mostly used among SLP´s in Sweden? A total of 82 SLPs participated in the study. Data were collected through an online survey. The survey questions were of both quantitative and qualitative nature. The results showed that 18% of the respondents used CA. There was a significant correlation between the frequency of use of the method and how confident SLPs felt in the assessment. Significance was also found between the frequency of use of CA and how much importance SLPs assigned to what was discovered with the method when making the overall assessment. More importance was also ascribed to the results of CA from those who felt confident in assessing with the method. The results also showed that the longer SLPs had used the method, the more confident they felt in assessing with it. The majority of those who used CA were self-taught or had learned the method through colleagues. A thought that arose was whether the SLPs in Sweden possibly believe that CA is meant to be used as the sole method of assessment, replacing non-instrumental assessment. CA does not seem to be used frequently in Sweden, mainly because of lack of evidence and reliability but many see benefits that would justify the use of CA as part of the clinical assessment.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskornas beskrivning av sväljbedömning hos äldre personer med misstänkt dysfagi i kommunal hälso- och sjukvård. Metod: Metoden var en kvalitativ intervjustudie. Resultat: I resultatet visades följande kategorier ” Observationer av symtom”, ”En praktisk bedömning”, ”Närvaro vid måltiderna” , ”Kostanpassning”, ”Anpassning av vården”, ”Handledning av personal” , ”Teamträffarna hade betydelse för planering av vården” och ”Brist på kunskap och bedömningsinstrument”. Slutsats: Sjuksköterskor beskriver att sväljbedömning är en viktig uppgift i det dagliga arbetet. Sjuksköterskans närvaro och samverkan bidrar till att vägleda personalen så att inte olämpliga metoder använts, samt att närvara vid måltider och att observera en patients sväljfunktion. Sjuksköterskor som arbetar i kommunal hälso- och sjukvård behöver mer kunskaper angående sväljbedömningar samt hanteringen av ett bedömningsinstrument / Aim: The aim of this study was to investigate Registered Nurses’ (RNs) description of swallowing assessments in older people with suspected dysphagia in municipal health care. Method: The method was a qualitative interview study. Results: The results demonstrated the following categories “ Observation of symtoms”, "A practical assessment", "Attendance at mealtime", ”Adapting food", "Adaptation of care", “Supervision of staff " , "Team meetings had significance for planning of health care" , and "Lack of knowledge and assessment instruments". Conclusion: RNs describe that swallowing assessment is an important task in the daily work. The RNs presence and collaboration will help to guide staff so that no inappropriate methods are used, as well as to attend meals and observing a patient's swallowing function. RNs who work in municipal health care need more knowledge about swallowing assessments and management of an assessment instrument.

Sväljkapacitet kan skilja sig åt mellan olika åldrar och kön. Detta kan inverka på prestationen på så kallade vattensväljtest. Ingen uttömmande studie har gjorts angående effekt av ålder, kön och vattenmängd på sväljförmåga hos friska vuxna i Sverige. Syftet med föreliggande studie var att presentera normdata för tre olika mått på sväljförmåga: sväljtid, sväljkapacitet och antal klunkar vid 1 respektive 2 dl vatten hos friska vuxna, samt att undersöka effekter av vattenmängd och ålder respektive kön på sväljförmågan. 239 vuxna deltagare stratifierades utifrån ålder och kön. Under testförfarandet noterades sväljtid, antal klunkar samt övriga observanda. Resultatet visade signifikant längre sväljtid, lägre sväljkapacitet och fler klunkar såväl hos individer över 70 år som hos kvinnor. Tydligare skillnader kunde ses med den större vattenmängden. Dessutom framkom att 1 dl vatten inte mäter sekventiell sväljning hos samtliga individer. / Swallowing may differ between different age groups and genders. This may affect performance on water swallow tests. So far there have been no comprehensive studies on the effect of age, gender and water volume on the swallowing performance of healthy adults in Sweden. The aim of this study was to present normative data for three different measures of swallowing: swallowing time, swallowing capacity and number of swallows at 100 ml and 200 ml of water in healthy adults, and to examine possible effects on swallowing of age and gender. The 239 adult participants were stratified according to age and gender. During testing, time, number of swallows and a number of deviations were noted. Results showed significantly longer swallowing times, lower swallowing capacity and more swallows both in individuals older than 70 and in women. These differences were greater when using the larger volume of water. Furthermore, results showed that 100 ml of water was insufficient for measuring sequential swallowing in some individuals.

Bakgrund   The Gugging Swallowing Screen - Intensive Care Unit (GUSS-ICU) är ett screeningtest med syfte att fånga upp indikationer på sväljsvårigheter efter långvarig intubering hos inneliggande patienter på intensivvårdsavdelningar (IVA). I dagsläget finns det inget svenskt översatt och validerat screeningtest för omvårdnadspersonalen att använda vid bedömning av sväljförmågan efter extubering på IVA. Syfte Syftet med studien var att översätta det internationella screeningtestet GUSS-ICU till svenska för användning i en svensk intensivvårdspopulation. Vidare syftade studien till att utföra en pilotstudie av den svenska versionen på extuberade patienter på IVA. Metod En framåt-bakåtöversättningsmetod användes vid översättningen av screeningtestet GUSS-ICU. Översättningsprocessen omfattade tre steg: framåtöversättning, granskning och kommentarer från en expertpanel och en bakåtöversättning. I översättningsprocessen deltog två logopedstudenter, två handledare, en expertgrupp och en översättare. Expertgruppen bestod av 10 deltagare med olika professioner inom hälso- och sjukvården. Fem inneliggande patienter från IVA planerades delta i en pilottestning av den svenska översättningsversionen. En innehållsanalys genomfördes för att kunna jämföra samtliga översättningar. Syftet med jämförelsen var att identifiera skillnader i ord och satser samt kulturella och kontextuella skillnader. Resultat       Studien resulterade i en svensk översättning (GUSS-IVA) av screeningtestet GUSS-ICU. Analysen visade på skillnader i val av ord, koncept och satser mellan de olika översättningarna. Flertalet skillnader var ej betydelseskiljande utan analyserades istället som resultat av skillnader i erfarenhet, kunskap och språkbruk. Översättningsmetoden bidrog till språklig, kontextuell och kulturell anpassning av översättningen. Slutsats Den svenska versionen av GUSS-ICU stämmer bra överens med originalversionen och enbart ett fåtal skillnader observerades mellan översättningarna. Skillnaderna mellan bakåtöversättningen och originalversionen var inte betydelseskiljande, vilket tyder på att den svenska versionen mäter det den avser att mäta. Framtida studier behöver pilottesta och validera den svenska versionen av GUSS-ICU, innan testet kan implementeras i en svensk intensivvårdspopulation. / Validering av screeningtest för sväljsvårigheter för användning inom svensk vårdkontext

Coronavirus disease 2019 (covid-19) är en smittsam infektionssjukdom som orsakas av viruset severe acute respiratory syndrome coronavirus 2 (SARS-CoV-2). Sedan sjukdomens utbrott i december 2019 har viruset spridits globalt och infekterat fler än 270 miljoner människor världen över. Majoriteten av de som insjuknar i covid-19 får lindriga till måttliga besvär, men en liten del blir allvarligt sjuka och behöver sjukhusvård. Bland de patienter som blir allvarligt sjuka i covid-19 diagnostiseras en betydande del i det akuta skedet med sväljsvårigheter, eller dysfagi. Föreliggande studie bestod i en retrospektiv journalgranskning, som en del av ett kvalitetssäkringsarbete inom Region Gävleborg. Syftet med studien var att undersöka hur sväljsvårigheter kan manifesteras hos personer som vårdas på sjukhus till följd av covid-19 och som remitterats till logoped för bedömning och åtgärder. 60 deltagare inkluderades i studien, varav 17 var kvinnor och 43 var män. Resultaten visar att förekomsten av dysfagi var hög i det akuta skedet, där 42 deltagare (70 %) bedömdes ha dysfagi vid första logopedbedömning. Många deltagare återhämtade sig från sin dysfagi under vårdtiden, men 12 deltagare (20 %) hade kvarstående dysfagi vid utskrivning. Behovet av nutritionsstöd och andningsstöd under vårdtiden var stort. Vanliga fynd under de kliniska sväljbedömningarna var hosta, trögutlöst sväljning och nedsatt oral bearbetning. Deltagarna erhöll logopediska rekommendationer främst gällande anpassad kost, sittställning och munvård. Deltagarnas sväljförmåga skattades med Functional Oral Intake Scale (FOIS) vid första logopedbedömning och vid utskrivning. Vid första bedömning rekommenderades en majoritet av deltagarna anpassad kost (FOIS 1–6) och medelvärdet för FOIS var 3,5 ± 2,1. Vid utskrivning hade de flesta återgått till normalkost (FOIS 7) och medelvärdet för FOIS var 6,0 ± 1,8 (p < 0,001). Denna studie visar att en majoritet av de som vårdats på sjukhus till följd av covid-19 i Region Gävleborg och som remitterats till logoped, uppvisade dysfagi i det akuta skedet men kunde vid utskrivning äta normalkost. Behovet av mer forskning och vidare analyser av hur sväljsvårigheter manifesteras och upplevs hos patientgruppen är fortsatt stort. / Coronavirus disease 2019 (COVID-19) is a contagious infectious disease caused by the virus severe acute respiratory syndrome coronavirus 2 (SARS-CoV-2). Since the outbreak in December of 2019, the virus has spread globally and infected more than 270 million people worldwide. The majority of people infected with COVID-19 will have mild to moderate symptoms, but some will suffer from severe illness which requires hospital care. Many of those who experience severe illness from COVID-19 are diagnosed with swallowing difficulties, or dysphagia, in the acute stage. This study consisted of a retrospective medical chart review and is part of a review of quality control in Region Gävleborg. The aim of the study was to investigate how swallowing difficulties manifest in people who require hospital care due to COVID-19 and who have been referred to the Speech and Language Therapy department. 60 participants were included in the study, of whom 17 were women and 43 were men. The results show that the prevalence of dysphagia was high in the acute stage, where 42 participants (70%) were diagnosed with dysphagia during the first SLT assessment. Many participants recovered from their dysphagia during their hospital stay, but 12 participants (20%) had persistent dysphagia at discharge. The need for nutritional and respiratory support was high. Common findings from the clinical swallowing assessments were coughing, difficulty initiating swallowing as well as affected oral processing. Common SLT recommendations included modified consistencies, posture and oral care. Swallowing ability was graded with the Functional Oral Intake Scale (FOIS) at first SLT assessment and at discharge. At first SLT assessment a majority of the participants were recommended a modified diet (FOIS 1-6) and the average FOIS was 3.5 ± 2.1. At discharge most participants had returned to a normal diet (FOIS 7) and the average FOIS was 6.0 ± 1.8 (p < 0,001). This study shows that a majority of the people who were hospitalized due to COVID-19 in Region Gävleborg and who were referred for an SLT evaluation, had dysphagia in the acute stage and recovered from their swallowing difficulties before discharge. More research and further analyses of how swallowing difficulties manifest in patients hospitalized due to COVID-19 is still needed.

Normally swallowing occurs completely without effort. Should the act of swallowing for some reason be impaired, it becomes difficult to eat and drink. Dysphagia is the medical term for eating and swallowing disorders. Dysphagia is common in people with dementia, but the prevalence is not yet fully evaluated. The most common cause of death in people with dementia is aspiration pneumonia, which can be caused by dysphagia. In Sweden investigation and treatment of dysphagia are performed by speech and language pathologists (SLPs) but few of them work with dementia care. This study aims to identify the prevalence of dysphagia in people with dementia, living in a nursing home. The screening methods SSA-S and LtL were used to test the swallowing of 38 participants between 68-96 years of age (M = 86 years). To examine the participants’ oral health the risk assessment tool ROAG was used. When tested with the water swallowing test SSA-S 71,1% of the participants showed signs of aspiration, 36,8% had an oral transit time over 5 seconds, measured with LtL and 92% of the participants had an affected oral health, showing one or more symptoms of severity grade 2 according to ROAG. When adding up the results from the two screening tests a total of 86,8% of the participants showed signs of some kind of swallowing difficulty. Correlation analysis did not show any statistically significant correlations between SSA-S, oral transit time, oral health, or age. The present study found that there is a great need for interventions from speech and language pathologists in people with dementia. / Normalt sker sväljning helt utan ansträngning. Skulle sväljningen av någon anledning inte fungera som den ska, blir det svårt att äta och dricka. Den medicinska termen för ät- och sväljsvårigheter är dysfagi. Dysfagi är vanligt hos personer med demens men det är ännu inte helt kartlagt hur vanligt det är. Hos personer med demens är den vanligaste dödsorsaken aspirationspneumoni, vilket kan orsakas av dysfagi. I Sverige är det logopeder som utreder och behandlar dysfagi men det är få som är verksamma inom demensvården. Den här studien syftar till att kartlägga förekomst av dysfagi hos personer med demenssjukdom boende på ett vård- och omsorgsboende. Med screeningmetoderna SSA-S och LtL genomfördes undersökningar av sväljförmågan hos 38 personer mellan 68-96 års ålder (M = 86 år). För att undersöka deltagarnas munhälsa användes riskbedömningsverktyget ROAG. Av deltagarna fick 71,1 % utslag på vattensväljningstestet SSA-S, 36,8 % hade en oral transporttid över 5 sekunder, mätt med LtL och 92 % av deltagarna hade en nedsatt munhälsa med ett eller flera symptom av grad 2 i munhålan, enligt ROAG. Vid sammanräkning av resultaten från de två screeningtesten uppvisade totalt 86,8 % av deltagarna tecken på någon form av sväljsvårighet. Korrelationsberäkningar visade inga statistiskt signifikanta samband mellan resultat på SSA-S, oral transporttid, munhälsa eller ålder. Studien visar på ett stort behov av logopediska insatser hos gruppen personer med demenssjukdom.