The Latvian building company Laval un Partneri Ltd (Laval) posted Latvian construction workers at the rebuilding of a school in Vaxholm in autumn 2004. Because the company refused to sign a collective agreement with Svenska Byggnadsarbetareförbundet (Byggnads), which is the Swedish trade union for constructions workers, Byggnads put the construction site under a boycott. Next Laval sued Byggnads for damages in the Swedish Labour Court (AD) because Laval considers the boycott as well as Byggnad´s demand that Laval signs a collective agreement incompatible with EC Law. AD has now demanded a preliminary ruling from the European Court of Justice (ECJ). While waiting for the preliminary ruling from the ECJ, several important questions of principle stand unanswered. Two such questions are whether Lex Britannia and the way in which Sweden har implemented the directive for posted workers (96/71/EC) are compatible with EC Law. In this thesis the author seeks to answer these two questions. / Det lettiska byggbolaget Laval un Partneri Ltd (Laval) utstationerade under hösten 2004 lettiska byggarbetare på ett skolbygge i Vaxholm. Eftersom bolaget vägrade teckna kollektivavtal med Svenska Byggnadsarbetareförbundet (Byggnads) satte Byggnads bygget i blockad. Laval stämde därefter Byggnads i Arbetsdomstolen (AD) och krävde skadestånd eftersom Laval anser att blockaden, liksom Byggnads krav på att Laval skulle teckna kollektivavtal, strider mot EG-rätten. AD har nu begärt ett förhandsavgörande i målet från EG-domstolen. I avvaktan på EG-domstolens avgörande står flera principiellt viktiga frågor i målet obesvarade. Dessa är bl a huruvida Lex Britannia och Sveriges sätt att implementera utstationeringsdirektivet (96/71/EG) är förenliga med EG-rätten. Det är dessa frågor som författaren ämnar besvara i uppsatsen.

Som en följd av Sveriges medlemskap i EU har offentliga upphandlingar kommit att få allt större betydelse eftersom de nu kan ske inom ett betydligt större geografiskt område än tidigare. En konsekvens av detta är att konkurrensen blivit allt hårdare och nya regler införs i takt med den snabba utvecklingen. Ett av resultaten av den hårda konkurrensen på upphandlingsmarknaden har visat sig vara att en del leverantörer lämnar anbud med onormalt låga priser för att vinna upphandlingskontraktet. Förekomsten av onormalt låga anbud i offentliga upphandlingar medför allvarliga negativa konsekvenser såsom att konkurrensen snedvrids, effektiviteten minskar och kostnaderna ökar. Detta påverkar både den upphandlande enheten, leverantören som bjudit onormalt lågt, de leverantörer som slagits ut samt konsumenterna. Att det saknas ett förbud i upphandlingslagstiftningen mot att anta onormalt låga anbud är därför allvarligt. Syftet med denna framställning är att undersöka innebörden av begreppet onormalt lågt anbud i offentliga upphandlingar, belysa problemet med och konsekvenserna av att lagstiftning och regelverk inte i tillräcklig utsträckning uppmärksammar de risker som kan vara förenade med antagandet av onormalt låga anbud samt försöka finna en lösning på problemet. / As a result of Sweden’s membership of the European Union, public procurement has gained more importance, mainly due to the larger geographic territory available. As a consequence of this, competition has become more aggressive and new rules are being incorporated into Swedish law in step with the fast development. One of the results of the tough competition in the public procurement market is that companies may be forced into potentially unsustainable under-bidding in order to win contracts. The presence of these abnormally low tenders in public procurement may have serious negative consequences such as distortion of competition and reduced efficiency, potentially causing delays and waste of resources in the procurement process. This will affect both the contracting authority, the tenderer that has won on an abnormally low bid, the other unsuccessful tenderers, and the ultimately consumers. The fact that public procurement law does not prohibit authorities from accepting abnormally low tenders is therefore potentially very serious. The main objective of this dissertation is to examine the significance of the concept of abnormally low tender, to illuminate the issues surrounding and consequences of the legislative lack of attention to the risks associated with accepting abnormally low tenders, and finally to propose solutions to these issues.

Mervärdesskattebedrägerier inom den gemenskapsinterna handeln är idag ett utbrett problem. I och med den inre marknadens framväxt och det gemensamma mervärdesskattesystemets struktur har nya former av mervärdesskattebedrägerier uppstått. Då den inre marknaden öppnades 1993 togs den fysiska tullkontrollen bort och kvar återstod endast en administrativ kontroll. Till dess att en fullständig harmonisering kan genomföras på mervärdesskatteområdet tillämpas destinationslandsprincipen på gemenskapsintern handel mellan näringsidkare. För att undvika dubbelbeskattning har regler om gemenskapsinterna förvärv framtagits. Dessa innebär att köparen beskattas i sitt hemland och att säljaren undantas från skatteplikt i sitt hemland. En form av mervärdesskattebedrägeri som utnyttjar mervärdesskattesystemet och bristerna i informationsutbytet mellan medlemsstaterna är karusellbedrägerier. I stora drag kan karusellbedrägerier beskrivas som transaktioner med samma varor som säljs i rask takt mellan olika företag i olika länder. I samband med dessa försäljningar betalar något eller några av företagen inte in utgående mervärdesskatt, samtidigt som andra företag i kedjan har rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt. Staten förlorar därmed mervärdesskatteintäkter. Karusellbedrägerier har behandlats i rättspraxis. I Optigen-domen fastställs att avdragsrätten för en part i god tro inte påverkas av bedrägligt beteende i tidigare eller senare led i transaktionskedjan. I Kittel-domen stadgas att en skattskyldig person som kände till eller borde ha känt till att dennes transaktion ingick i ett mervärdesskattebedrägeri skall anses vara medgärningsman och därmed vägras avdragsrätt. I uppsatsen utreds huruvida principen om förbud mot förfarandemissbruk kan vara tillämplig på karusellbedrägerier. Principen om förbud mot förfarandemissbruk har utvecklats för att angripa konstruerade transaktioner vars enda syfte är att genom missbruk av gemenskapslagstiftningen erhålla förmåner. I Halifax-domen fastslås att denna princip är tillämpbar på mervärdesskatteområdet. Vår slutsats är att principen om förbud mot förfarandemissbruk inte kan tillämpas på någon part i ett karusellbedrägeri. Vi anser att varken en part i god tro eller en part i ond tro angående bedrägeriet kan uppfylla kriterierna för principen. Det finns olika tillvägagångssätt för att angripa karusellbedrägerier. Inom EG används främst informationsutbyte som strategi för bedrägeribekämpning. Organisationer såsom SCAF och OLAF har också betydelse för bekämpningen. Även medlemsstaterna har på olika sätt försökt bekämpa bedrägerierna. De har bland annat använt sig av omvänd skattskyldighet och solidariskt betalningsansvar. Vi anser att de administrativa åtgärderna är avgörande för bekämpning av karusellbedrägerier. De mer genomgripande alternativen, såsom omvänd skattskyldighet och solidariskt betalningsansvar, bör endast användas då det är uppenbart att de administrativa åtgärderna inte räcker till. / Today, VAT fraud is a widely spread problem among intra-Community trade. Due to the growth of the common market and the structure of the harmonized VAT system, new forms of VAT fraud have arisen. The opening of the common market, in 1993, led to the abolition of physical border controls. The combination of physical and administrative controls was replaced by only administrative control. Until the VAT system is completely harmonized the principle of destination will be applied to intra-Community business-to-business transactions. Regulations on intra-Community transactions have been developed to avoid double taxation. These regulations mean that the purchaser will be taxed in its state of origin, and that the seller will be exempted from taxation in its state of origin. Carousel fraud is a form of VAT fraud that makes use of the VAT system and the lack of exchange of information between the member states. In general terms VAT fraud can be described as transactions with the same goods that are being sold at high speed between different companies in different countries. In connection to these sales one or more of the companies do not pay the output VAT, at the same time other companies in the chain of supply have the right to deduct input VAT. Due to this, the state will loose VAT revenues. Carousel fraud has been dealt with in EC case law. It is established in the Optigen judgment that the right, of a taxable person, to deduct input VAT cannot be affected by any other taxable person’s fraudulent behavior in the chain of supply as long as the taxable person did not know or have any means of knowledge of the fraud in question. The Kittel judgment states that a taxable person, who knew or should have known that, by his purchase, he was participating in a transaction of VAT fraud, should be seen as a participant in that fraud and therefore be refused entitlement to the right to deduct. This thesis examines whether the principle of prohibiting abusive practice is applicable to carousel fraud. The Halifax judgment states that the principle also applies to the sphere of VAT. The principle of prohibiting abusive practice has been developed to attack transactions of purely artificial nature, which only purpose is to obtain advantages by abusing the Community law. However, our conclusion is that the principle of prohibiting abusive practice cannot be applied to anyone in a chain of transactions that constitutes carousel fraud. Our opinion is that neither a taxable person in god faith nor a taxable person in bad faith can meet the criteria of the principle. There are different ways to approach carousel fraud. Within the EC, exchange of information and various organisations for anti fraud are being used to deal with the problem. The member states have also, in various ways, tried to handle carousel fraud. They have for example used reverse charge and joint liability. We believe that administrative measures are crucial to combat carousel fraud. More radical alternatives such as reverse charge and joint liability should not be used unless it is obvious that the administrative measures do not suffice.

Sparandedirektivets syfte är att effektivisera beskattningen av ränta på sparande inom EU genom att räntan ska beskattas i betalningsmottagarens hemviststat. Direktivet gäller endast fysiska personer och gränsöverskridande räntebetalningar. Syftet ska uppnås genom ett utbyte av information medlemsstaterna emellan. I stället för att utbyta information kan en medlemsstat välja att ta ut källskatt på ränta och vidarebefordra en viss del av källskatten till betalningsmottagarens hemviststat. De svenska bankernas kontrolluppgiftsskyldighet för begränsat skattskyldiga sparare har i och med direktivets införande utvidgats. Bankerna skickar uppgifterna till Skatteverket som i sin tur vidarebefordrar dem till behörig myndighet i spararens hemviststat. Direktivet innehåller ett undantag, de minimis-regeln, som innebär att medlemsstaterna om de vill får undanta vissa ränteinkomster som härrör från fondföretag. Syftet är att undanta aktiefonder som måste investera i fordringar av likviditetsskäl. Regeringen har valt att inte införliva undantaget i svensk lag. Detta medför enligt vår åsikt en konkurrensnackdel för de svenska fondbolagen. På grund av Regeringens beslut måste dessa bolag, för att kunna sälja sina fonder inom EU, kunna redovisa hur stor del av en utdelning som hänför sig till ränta. Kan de inte göra detta betraktas hela beloppet som ränta och omfattas därmed av kontrolluppgiftsskyldighet. Sparandedirektivet har implementerats i svensk lag genom en paragraf i lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter (LSK) som stadgar att direktivet gäller som svensk lag. Utöver detta har ett antal ändringar införts i LSK. Vi anser att implementeringen kan strida mot direktivet som föreskriver att medlemsstaterna ska anta de lagar och förordningar som krävs för att uppfylla direktivets föreskrifter. Vi anser inte att LSK på ett tillfredsställande sätt har anpassats till direktivet eftersom LSKs regler ibland överlappar direktivet och ibland motsäger det. LSK innehåller två undantag från kontrolluppgiftsskyldigheten. Dessa undantag strider mot direktivet som inte innehåller några dylika undantag. Vi anser dock att undantagen är rimliga eftersom de undantar konton utan betydelse för informationsutbytet och att liknande undantag bör införlivas i direktivet. Med anledning av sparandedirektivets införande har de svenska bankerna, i rollen som betalningsombud, föranletts merarbete och kostnader. Kostnaderna har uppstått bland annat då bankerna har ändrat sina datasystem för att kunna uppfylla direktivets kontrolluppgiftsskyldighet. De har även fått komplettera sin information om begränsat skattskyldiga kunder. Skatteverket är den behöriga myndigheten i Sverige och ska således vidarebefordra de uppgifter om personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige som lämnas av betalningsombuden. Eftersom Sverige sedan tidigare har ett väl utbyggt kontrolluppgiftssystem och har deltagit i informationsutbytet inom OECD har sparandedirektivets införande inte medfört särskilt stora kostnader för Skatteverket. Sparandedirektivet förväntas leda till ökade skatteintäkter för de stater vars obegränsat skattskyldiga personer placerar sina tillgångar utomlands. Emellertid finns det risk för att dessa personer placerar sina tillgångar i andra typer av sparande eller placerar tillgångarna i stater som inte omfattas av direktivet för att undgå beskattning. Vi anser därför att det finns risk för att sparandedirektivet blir ett slag i luften. / The aim of the Savings Taxation Directive is to ensure an effective taxation of income from savings in the form of interest payments within the EU. This shall be done through taxation of the interest payment in the Member State where the beneficial owner, the saver, has his residence. The directive is only applicable on individuals and on cross-border payments. The aim shall be achieved through an exchange of information between the Member States. Instead of exchanging information, a Member State can choose to levy a withholding tax. A certain amount of that tax shall be transferred to the Member State of residence of the beneficial owner. The obligation for Swedish banks to forward statements of earnings concerning foreign savers has been extended through the directive. The banks sends the information to the Swedish tax authority which then forwards the information to the competent authority in the savers state of residence. The directive contains an exception, the de minimis rule, that states that Member States can choose to exempt certain interest payments deriving from Undertakings for the Collective Investment of Transferable Securities (UCITS). The aim of the exception is to give the Member States a possibility to exclude undertakings which invest mainly in equity but which must hold some debt for liquidity purposes. The Swedish Government has chosen not to implement the exception into Swedish law. In our opinion, this leads to a competitive disadvantage for Swedish UCITS. Due to the Governments’ decision, the Swedish UCITS must, in order to be able to sell their products within the EU, be able to show the interest part of a dividend. If this cannot be done, the entire amount is considered as interest and must be reported as such. The directive has been implemented into Swedish law through a paragraph in the Law of Self Assessment and Statement of Earnings. It states that the Savings Taxation Directive shall be applied as Swedish law. Besides the implementation, some parts of the law have been changed. We think that the implementation may be in breach of the directive, which states that Member States must pass laws and decrees necessary to fulfill the regulations in the directive. We do not think that the Swedish law has been adjusted to the directive in a sufficient way since the Swedish law sometimes overlap the directive and sometimes contradict it. The Swedish law contains two exceptions from the obligation to give statements of earnings. These exceptions breach the directive since the directive does not contain any exceptions of this kind. However, we think that the exceptions are reasonable since they exempt bank accounts which are of no importance for the exchange of information stated in the directive. Similar exceptions should therefore in our opinion be included in the directive. The implementation of the Savings Taxation Directive has caused the Swedish banks, in their role as paying agents, supplementary work and costs. The costs have occurred when the banks have had to adopt their computer systems in order to fulfil the criteria in the directive. The banks also had to complete their information about foreign savers who are liable to tax in Sweden. The Swedish tax authority is the competent authority in Sweden and shall therefore report the information, concerning foreign tax payers, that is forwarded by the paying agents. Sweden had, even before the implementation of the directive, a well functioning system for statements of earnings. The state also participates in the exchange of information that takes place within the OECD. Therefore, the implementation of the directive has not caused any costs of importance for the Swedish tax authority. It is expected that the Savings Taxation Directive will give rise to increased tax revenues for the Member States whose tax payers invest abroad. However, there is a risk that these savers invest in other products or transfer their assets to states that are not within the scope of the directive in order to avoid taxation. Because of this, we think that the Savings Taxation Directive might be a waste of effort.

En omvänd fusion definieras som det förfarande då ett moderbolag fusioneras in i sitt dotterbolag. Det eventuella inkråm som finns i moderbolaget tas vid fusionstillfället upp av dotterbolaget, medan de aktier moderbolaget innehar i dotterbolaget ges ut som fusionsvederlag till dess ägare. Per definition skiljer sig inte en omvänd fusion från en fusion där dotterbolaget absorberas in i sitt moderbolag. Dock är vägledning och litteratur kring området knapphändig vilket har lett till en spekulation om den omvända fusionen skall kunna anses strida mot det förvärvslåneförbud samt det förbud om att förvärva egna aktier som ställs upp i ABL. För att utröna de eventuella problem som kan uppstå vid en sådan fusion, krävs således en undersökning kring de skatte-, och redovisningsmässiga områden som berörs. Det faller sig således naturligt att utreda huruvida beskattning kan komma i fråga hos ett övertagande bolag, eller dess ägare, vid utgivande av ett fusionsvederlag bestående av de vid fusionen övertagna egna aktierna. Beskattningsunderlaget baseras på god redovisningssed och därmed redovisningen. Därför anser vi, för att åstadkomma en redovisningsmässig trygghet vid den omvända fusionen, att det bör påvisas vilken redovisningsmetod vid den omvända fusionen som skall användas. Vår utredning visar att den omvända fusionen är tillåten, samt att dotterbolaget aldrig innehar de aktier som utges som fusionsvederlag. Dock uppkommer vissa problem då rättsläget inte är helt klarlagt. Något som innebär att tolkningar av lagrum rörande fusioner uppräknade i ABL genomgående måste göras för att få fram ett resultat. En viktig tolkning är att uttrycket samtliga tillgångar inte innefattar aktier i det övertagande bolaget. Trots att många normgivare är aktiva inom redovisningen, har ingen av dessa gett någon rekommendation för redovisning av omvända fusioner. På grund av detta tolkar vi de källor vi har för att få fram det mest troliga tillvägagångssättet. Vi förespråkar att den så kallade koncernvärdemetoden tillämpas. Moderbolagets inkråm tas upp i dotterbolagets balans-, och resultaträkning. Detta ger en så rättvis redovisning som för tillfället är möjligt. Denna metod stöds också av IFRS 3. Eftersom rättsläget är osäkert och många luckor finns anser vi att det måste till ett införlivande i lagen av omvända fusioner. Vi trycker därmed på att den omvända fusionen skall regleras genom direktiv, rekommendation och råd. / A downstream merger is defined as a transaction where a parent company is merged into its subsidiary. The interior assets held by the parent company are transferred to the subsidiary in the merger, and the shares the parent company holds in the subsidiary is transferred to its owners as merger compensation. A downstream merger does not differ per definition from a merger where a subsidiary is merged into its parent company. Guidance and doctrine concerning this is scanty, therefore a speculation has arisen, whether the downstream merger complies with the prohibition to borrow money of a company to acquire it and the prohibition for a company to acquire its own shares, set up in the Swedish company act (ABL). To scrutinize the problems that can arise in such a merger, we need to study the tax- and accounting-topics that are concerned. It is therefore inherent to study if any taxation can arise for a t ransferringcompany, or its owners, when it gives a merger compensation consisting of the shares from the parent company. The taxation is based on the financial statements and a true and fair view. Thereby we need to show which accounting method to use. Our investigation shows that the downstream merger is in accordance with Swedish law, and that the parent company’s shares are not taken over by the subsidiary, though some problems arise since the rules of law are not clear. This means that interpretations of the company act generally has to be made to get a result. An important interpretation is that the expression “all their assets”, does not include shares in the overtaking company. Despite the fact that there are many active standard-setting powers, none of these has set any standard concerning downstream mergers. Also in this situation we have to interpret our sources to get the best procedure. We advocate a method where the values shown in the accounts of the group are used. With this the parent company’s interior assets is accounted for in the subsidiary’s balance sheet and income statement. This gives a balance sheet that is as neutral as possible. This method of accounting is also supported by IFRS3.

In the directive 2008/104/EC on Temporary agency work there is a regulation concerning that there shouldn’t be any restrictions or prohibitions in national legislation if it can not be attributed to the public interest. According to that the purpose of this paper is to investigate whether the Swedish law about reemployment in 25 § LAS is a restriction for temporary work agencies, it’s role on the labor market and also to investigate what consequences a restriction can have from a diversity perspective. To fulfill the purpose I have been using a legal dogmatic method based on determination of the current law. I have by the legal research determined that reemployment is not a restriction for temporary work agencies. The Swedish Labor Court has established this through inter alia two judgments about hiring temporary employees while workers still had their rights to reemployment. Both of the judgments indicate that it is today permitted when the purpose not is to circumvent the law. In cases where the employer's purpose is to circumvent the law it can be seen as a limitation of temporary work agencies since the law does not allow this. I note that such procedure can be attributed to the public interest and that the legal regulation in Sweden works. The investigation highlighted 38 § MBL as a form of a limitation on temporary agencies as employers are forced to primary negotiation before they hire agency staff and hence this legal regulation abolished. The industry of temporary work agency is an important part of the Swedish labor market because of its over-representation of young workers and immigrants who contributes with diversity but it is also important because it is considered as promoting flexibility. Restrictions and prohibitions in Swedish law could result in difficulties for the industry of temporary agency work to play a role in the labor market while vulnerable groups could lose its way in to the labor market. Keywords: Temporary work agency, the directive 2008/104/EC on Temporary agency work, restrictions and prohibitions, reemployment. / I direktiv 2008/104/EG, bemanningsdirektivet, finns en reglering angående att det inte får finnas begränsningar eller förbud i nationell lagstiftning om det inte kan hänföras till allmänintresset. Syftet med uppsatsen är således att utreda om Sveriges företrädesrätt till återanställning utgör en begränsning för bemanningsföretagen och deras uthyrning av arbetskraft, deras betydelse på arbetsmarknaden och vidare vad begränsningar kan leda till utifrån ett mångfaldsperspektiv. För att uppfylla syftet har en rättdogmatisk metod använts med utgångspunkt i att fastställa gällande rätt. Genom rättsutredningen har jag kommit fram till att företrädesrätten inte bör anses utgöra en begränsning för bemanningsföretag. AD har fastställt detta i bl.a. två fall angående inhyrning från bemanningsföretag när arbetstagare fortfarande varit företrädesberättigade sombåda indikerar att inhyrning idag är fullt tillåtet när syftet inte är att kringgå lagen. I de fall där arbetsgivarens syfte är att kringgå lagen kan det ses som en begränsning för bemanningsföretag eftersom inhyrningen för att kringgå lagen inte är tillåten. Jag konstaterar dock att sådana förfarande kan hänföras till allmänintresset vilket är tillåtet enligt bemanningsdirektivet och att lagregleringarna i Sverige därmed fungerar. Genom utredningen uppmärksammades 38 § MBL som en form av en begränsning för bemanningsföretagen då arbetsgivare är tvingade till primär förhandling innan de hyr in personal från ett bemanningsföretag och enligt mig kan det inte hänföras till allmänintressetoch därav borde lagregleringen ses över. Bemanningsbranschen är en viktig del av den svenska arbetsmarknaden då den dels genom en överrepresentation av unga och utlandsfödda alternativt inrikesfödda med utlandsfödda föräldrar bidrar med mångfald men även då den anses främja flexibilitet. Begränsningar eller förbud i den svenska rätten skulle således leda till att bemanningsbranschens skulle få svårare för att få en plats på arbetsmarknaden samtidigt som de svaga grupperna med liten förankring till arbetsmarknaden skulle förlora sin väg in till arbetsmarknaden. Nyckelord: Bemanningsföretag, bemanningsdirektiv, direktiv 2008/104/EG om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag,begränsningar eller förbud, företrädesrätt till återanställning.

Der erste städtebauliche „Entwurf zu einer Siedlung im Stadtteil Trachau“ aus dem Jahre 1925, wurde im Hochbauamt der Stadt Dresden erarbeitet. Die Bearbeitung erfolgte auf der Grundlage einer weitsichtigen „Studie zu einem Bebauungsplan Groß – Dresden“. Bis zum Jahre 1927 /1928 erarbeitete im Hochbauamt eine Arbeitsgruppe von vier Architekten einen endgültigen Bebauungsplan. Die Stadt Dresden beteiligte sich durch Bereitstellung von Bauland und Finanzmitteln als Gesellschafter am Gesamtvorhaben. Für den Aufbau der zukünftigen Großsiedlung Trachau wurden vier Bauträger beauftragt, die bis 1932/33 tätig waren. In ihrem Auftrag arbeiteten die Architekten Hans Richter, Hans Waloschek sowie die Architektenfirma Schilling + Graebner. Wie ein Modell des Stadtbauamtes zeigt, wurden die Auffassungen der Neuen Sachlichkeit bevorzugt. Mit der “Machtübernahme“ durch das NS-Regime im Januar 1933 wurden die Baumaßnahmen abrupt unterbrochen und der Bebauungsplan entsprechend einer traditionellen Bauweise neu konzipiert. 1994 wurde die Wohnungsgenossenschaft Trachau Nord iG gegründet. 1995 wurde die Wohnungsgenossenschaft im Genossenschaftsregister eingetragen und im gleichen Jahr der Kaufvertrag unterzeichnet. 1996 Auftragserteilung, Analyse des Bauzustandes und Baubeginn. 2000 Abschlussarbeiten der Freiflächengestaltung in der Sommerperiode. Insgesamt 60 Seiten mit 9 Lageplänen, 11 Grundrisszeichnungen, 24 Abbildungen, 1 Perspektive

<p>Mervärdesskattebedrägerier inom den gemenskapsinterna handeln är idag ett utbrett problem. I och med den inre marknadens framväxt och det gemensamma mervärdesskattesystemets struktur har nya former av mervärdesskattebedrägerier uppstått. Då den inre marknaden öppnades 1993 togs den fysiska tullkontrollen bort och kvar återstod endast en administrativ kontroll. Till dess att en fullständig harmonisering kan genomföras på mervärdesskatteområdet tillämpas destinationslandsprincipen på gemenskapsintern handel mellan näringsidkare. För att undvika dubbelbeskattning har regler om gemenskapsinterna förvärv framtagits. Dessa innebär att köparen beskattas i sitt hemland och att säljaren undantas från skatteplikt i sitt hemland.</p><p>En form av mervärdesskattebedrägeri som utnyttjar mervärdesskattesystemet och bristerna i informationsutbytet mellan medlemsstaterna är karusellbedrägerier. I stora drag kan karusellbedrägerier beskrivas som transaktioner med samma varor som säljs i rask takt mellan olika företag i olika länder. I samband med dessa försäljningar betalar något eller några av företagen inte in utgående mervärdesskatt, samtidigt som andra företag i kedjan har rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt. Staten förlorar därmed mervärdesskatteintäkter. Karusellbedrägerier har behandlats i rättspraxis. I Optigen-domen fastställs att avdragsrätten för en part i god tro inte påverkas av bedrägligt beteende i tidigare eller senare led i transaktionskedjan. I Kittel-domen stadgas att en skattskyldig person som kände till eller borde ha känt till att dennes transaktion ingick i ett mervärdesskattebedrägeri skall anses vara medgärningsman och därmed vägras avdragsrätt.</p><p>I uppsatsen utreds huruvida principen om förbud mot förfarandemissbruk kan vara tillämplig på karusellbedrägerier. Principen om förbud mot förfarandemissbruk har utvecklats för att angripa konstruerade transaktioner vars enda syfte är att genom missbruk av gemenskapslagstiftningen erhålla förmåner. I Halifax-domen fastslås att denna princip är tillämpbar på mervärdesskatteområdet. Vår slutsats är att principen om förbud mot förfarandemissbruk inte kan tillämpas på någon part i ett karusellbedrägeri. Vi anser att varken en part i god tro eller en part i ond tro angående bedrägeriet kan uppfylla kriterierna för principen. Det finns olika tillvägagångssätt för att angripa karusellbedrägerier. Inom EG används främst informationsutbyte som strategi för bedrägeribekämpning. Organisationer såsom SCAF och OLAF har också betydelse för bekämpningen. Även medlemsstaterna har på olika sätt försökt bekämpa bedrägerierna. De har bland annat använt sig av omvänd skattskyldighet och solidariskt betalningsansvar. Vi anser att de administrativa åtgärderna är avgörande för bekämpning av karusellbedrägerier. De mer genomgripande alternativen, såsom omvänd skattskyldighet och solidariskt betalningsansvar, bör endast användas då det är uppenbart att de administrativa åtgärderna inte räcker till.</p> / <p>Today, VAT fraud is a widely spread problem among intra-Community trade. Due to the growth of the common market and the structure of the harmonized VAT system, new forms of VAT fraud have arisen. The opening of the common market, in 1993, led to the abolition of physical border controls. The combination of physical and administrative controls was replaced by only administrative control.</p><p>Until the VAT system is completely harmonized the principle of destination will be applied to intra-Community business-to-business transactions. Regulations on intra-Community transactions have been developed to avoid double taxation. These regulations mean that the purchaser will be taxed in its state of origin, and that the seller will be exempted from taxation in its state of origin.</p><p>Carousel fraud is a form of VAT fraud that makes use of the VAT system and the lack of exchange of information between the member states. In general terms VAT fraud can be described as transactions with the same goods that are being sold at high speed between different companies in different countries. In connection to these sales one or more of the companies do not pay the output VAT, at the same time other companies in the chain of supply have the right to deduct input VAT. Due to this, the state will loose VAT revenues. Carousel fraud has been dealt with in EC case law. It is established in the Optigen judgment that the right, of a taxable person, to deduct input VAT cannot be affected by any other taxable person’s fraudulent behavior in the chain of supply as long as the taxable person did not know or have any means of knowledge of the fraud in question. The Kittel judgment states that a taxable person, who knew or should have known that, by his purchase, he was participating in a transaction of VAT fraud, should be seen as a participant in that fraud and therefore be refused entitlement to the right to deduct.</p><p>This thesis examines whether the principle of prohibiting abusive practice is applicable to carousel fraud. The Halifax judgment states that the principle also applies to the sphere of VAT. The principle of prohibiting abusive practice has been developed to attack transactions of purely artificial nature, which only purpose is to obtain advantages by abusing the Community law. However, our conclusion is that the principle of prohibiting abusive practice cannot be applied to anyone in a chain of transactions that constitutes carousel fraud. Our opinion is that neither a taxable person in god faith nor a taxable person in bad faith can meet the criteria of the principle.</p><p>There are different ways to approach carousel fraud. Within the EC, exchange of information and various organisations for anti fraud are being used to deal with the problem. The member states have also, in various ways, tried to handle carousel fraud. They have for example used reverse charge and joint liability. We believe that administrative measures are crucial to combat carousel fraud. More radical alternatives such as reverse charge and joint liability should not be used unless it is obvious that the administrative measures do not suffice.</p>

<p>Sparandedirektivets syfte är att effektivisera beskattningen av ränta på sparande inom EU genom att räntan ska beskattas i betalningsmottagarens hemviststat. Direktivet gäller endast fysiska personer och gränsöverskridande räntebetalningar. Syftet ska uppnås genom ett utbyte av information medlemsstaterna emellan. I stället för att utbyta information kan en medlemsstat välja att ta ut källskatt på ränta och vidarebefordra en viss del av källskatten till betalningsmottagarens hemviststat. De svenska bankernas kontrolluppgiftsskyldighet för begränsat skattskyldiga sparare har i och med direktivets införande utvidgats. Bankerna skickar uppgifterna till Skatteverket som i sin tur vidarebefordrar dem till behörig myndighet i spararens hemviststat.</p><p>Direktivet innehåller ett undantag, de minimis-regeln, som innebär att medlemsstaterna om de vill får undanta vissa ränteinkomster som härrör från fondföretag. Syftet är att undanta aktiefonder som måste investera i fordringar av likviditetsskäl. Regeringen har valt att inte införliva undantaget i svensk lag. Detta medför enligt vår åsikt en konkurrensnackdel för de svenska fondbolagen. På grund av Regeringens beslut måste dessa bolag, för att kunna sälja sina fonder inom EU, kunna redovisa hur stor del av en utdelning som hänför sig till ränta. Kan de inte göra detta betraktas hela beloppet som ränta och omfattas därmed av kontrolluppgiftsskyldighet.</p><p>Sparandedirektivet har implementerats i svensk lag genom en paragraf i lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter (LSK) som stadgar att direktivet gäller som svensk lag. Utöver detta har ett antal ändringar införts i LSK. Vi anser att implementeringen kan strida mot direktivet som föreskriver att medlemsstaterna ska anta de lagar och förordningar som krävs för att uppfylla direktivets föreskrifter. Vi anser inte att LSK på ett tillfredsställande sätt har anpassats till direktivet eftersom LSKs regler ibland överlappar direktivet och ibland motsäger det. LSK innehåller två undantag från kontrolluppgiftsskyldigheten. Dessa undantag strider mot direktivet som inte innehåller några dylika undantag. Vi anser dock att undantagen är rimliga eftersom de undantar konton utan betydelse för informationsutbytet och att liknande undantag bör införlivas i direktivet.</p><p>Med anledning av sparandedirektivets införande har de svenska bankerna, i rollen som betalningsombud, föranletts merarbete och kostnader. Kostnaderna har uppstått bland annat då bankerna har ändrat sina datasystem för att kunna uppfylla direktivets kontrolluppgiftsskyldighet. De har även fått komplettera sin information om begränsat skattskyldiga kunder.</p><p>Skatteverket är den behöriga myndigheten i Sverige och ska således vidarebefordra de uppgifter om personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige som lämnas av betalningsombuden. Eftersom Sverige sedan tidigare har ett väl utbyggt kontrolluppgiftssystem och har deltagit i informationsutbytet inom OECD har sparandedirektivets införande inte medfört särskilt stora kostnader för Skatteverket.</p><p>Sparandedirektivet förväntas leda till ökade skatteintäkter för de stater vars obegränsat skattskyldiga personer placerar sina tillgångar utomlands. Emellertid finns det risk för att dessa personer placerar sina tillgångar i andra typer av sparande eller placerar tillgångarna i stater som inte omfattas av direktivet för att undgå beskattning. Vi anser därför att det finns risk för att sparandedirektivet blir ett slag i luften.</p> / <p>The aim of the Savings Taxation Directive is to ensure an effective taxation of income from savings in the form of interest payments within the EU. This shall be done through taxation of the interest payment in the Member State where the beneficial owner, the saver, has his residence. The directive is only applicable on individuals and on cross-border payments. The aim shall be achieved through an exchange of information between the Member States. Instead of exchanging information, a Member State can choose to levy a withholding tax. A certain amount of that tax shall be transferred to the Member State of residence of the beneficial owner. The obligation for Swedish banks to forward statements of earnings concerning foreign savers has been extended through the directive. The banks sends the information to the Swedish tax authority which then forwards the information to the competent authority in the savers state of residence.</p><p>The directive contains an exception, the de minimis rule, that states that Member States can choose to exempt certain interest payments deriving from Undertakings for the Collective Investment of Transferable Securities (UCITS). The aim of the exception is to give the Member States a possibility to exclude undertakings which invest mainly in equity but which must hold some debt for liquidity purposes. The Swedish Government has chosen not to implement the exception into Swedish law. In our opinion, this leads to a competitive disadvantage for Swedish UCITS. Due to the Governments’ decision, the Swedish UCITS must, in order to be able to sell their products within the EU, be able to show the interest part of a dividend. If this cannot be done, the entire amount is considered as interest and must be reported as such.</p><p>The directive has been implemented into Swedish law through a paragraph in the Law of Self Assessment and Statement of Earnings. It states that the Savings Taxation Directive shall be applied as Swedish law. Besides the implementation, some parts of the law have been changed. We think that the implementation may be in breach of the directive, which states that Member States must pass laws and decrees necessary to fulfill the regulations in the directive. We do not think that the Swedish law has been adjusted to the directive in a sufficient way since the Swedish law sometimes overlap the directive and sometimes contradict it. The Swedish law contains two exceptions from the obligation to give statements of earnings. These exceptions breach the directive since the directive does not contain any exceptions of this kind. However, we think that the exceptions are reasonable since they exempt bank accounts which are of no importance for the exchange of information stated in the directive. Similar exceptions should therefore in our opinion be included in the directive.</p><p>The implementation of the Savings Taxation Directive has caused the Swedish banks, in their role as paying agents, supplementary work and costs. The costs have occurred when the banks have had to adopt their computer systems in order to fulfil the criteria in the directive. The banks also had to complete their information about foreign savers who are liable to tax in Sweden.</p><p>The Swedish tax authority is the competent authority in Sweden and shall therefore report the information, concerning foreign tax payers, that is forwarded by the paying agents. Sweden had, even before the implementation of the directive, a well functioning system for statements of earnings. The state also participates in the exchange of information that takes place within the OECD. Therefore, the implementation of the directive has not caused any costs of importance for the Swedish tax authority.</p><p>It is expected that the Savings Taxation Directive will give rise to increased tax revenues for the Member States whose tax payers invest abroad. However, there is a risk that these savers invest in other products or transfer their assets to states that are not within the scope of the directive in order to avoid taxation. Because of this, we think that the Savings Taxation Directive might be a waste of effort.</p>

<p>En omvänd fusion definieras som det förfarande då ett moderbolag fusioneras in i sitt dotterbolag. Det eventuella inkråm som finns i moderbolaget tas vid fusionstillfället upp av dotterbolaget, medan de aktier moderbolaget innehar i dotterbolaget ges ut som fusionsvederlag till dess ägare. Per definition skiljer sig inte en omvänd fusion från en fusion där dotterbolaget absorberas in i sitt moderbolag. Dock är vägledning och litteratur kring området knapphändig vilket har lett till en spekulation om den omvända fusionen skall kunna anses strida mot det förvärvslåneförbud samt det förbud om att förvärva egna aktier som ställs upp i ABL. För att utröna de eventuella problem som kan uppstå vid en sådan fusion, krävs således en undersökning kring de skatte-, och redovisningsmässiga områden som berörs. Det faller sig således naturligt att utreda huruvida beskattning kan komma i fråga hos ett övertagande bolag, eller dess ägare, vid utgivande av ett fusionsvederlag bestående av de vid fusionen övertagna egna aktierna. Beskattningsunderlaget baseras på god redovisningssed och därmed redovisningen. Därför anser vi, för att åstadkomma en redovisningsmässig trygghet vid den omvända fusionen, att det bör påvisas vilken redovisningsmetod vid den omvända fusionen som skall användas.</p><p>Vår utredning visar att den omvända fusionen är tillåten, samt att dotterbolaget aldrig innehar de aktier som utges som fusionsvederlag. Dock uppkommer vissa problem då rättsläget inte är helt klarlagt. Något som innebär att tolkningar av lagrum rörande fusioner uppräknade i ABL genomgående måste göras för att få fram ett resultat. En viktig tolkning är att uttrycket samtliga tillgångar inte innefattar aktier i det övertagande bolaget.</p><p>Trots att många normgivare är aktiva inom redovisningen, har ingen av dessa gett någon rekommendation för redovisning av omvända fusioner. På grund av detta tolkar vi de källor vi har för att få fram det mest troliga tillvägagångssättet. Vi förespråkar att den så kallade koncernvärdemetoden tillämpas. Moderbolagets inkråm tas upp i dotterbolagets balans-, och resultaträkning. Detta ger en så rättvis redovisning som för tillfället är möjligt. Denna metod stöds också av IFRS 3. Eftersom rättsläget är osäkert och många luckor finns anser vi att det måste till ett införlivande i lagen av omvända fusioner. Vi trycker därmed på att den omvända fusionen skall regleras genom direktiv, rekommendation och råd.</p> / <p>A downstream merger is defined as a transaction where a parent company is merged into its subsidiary. The interior assets held by the parent company are transferred to the subsidiary in the merger, and the shares the parent company holds in the subsidiary is transferred to its owners as merger compensation. A downstream merger does not differ per definition from a merger where a subsidiary is merged into its parent company. Guidance and doctrine concerning this is scanty, therefore a speculation has arisen, whether the downstream merger complies with the prohibition to borrow money of a company to acquire it and the prohibition for a company to acquire its own shares, set up in the Swedish company act (ABL). To scrutinize the problems that can arise in such a merger, we need to study the tax- and accounting-topics that are concerned.</p><p>It is therefore inherent to study if any taxation can arise for a t ransferringcompany, or its owners, when it gives a merger compensation consisting of the shares from the parent company. The taxation is based on the financial statements and a true and fair view. Thereby we need to show which accounting method to use. Our investigation shows that the downstream merger is in accordance with Swedish law, and that the parent company’s shares are not taken over by the subsidiary, though some problems arise since the rules of law are not clear. This means that interpretations of the company act generally has to be made to get a result. An important interpretation is that the expression “all their assets”, does not include shares in the overtaking company.</p><p>Despite the fact that there are many active standard-setting powers, none of these has set any standard concerning downstream mergers. Also in this situation we have to interpret our sources to get the best procedure. We advocate a method where the values shown in the accounts of the group are used. With this the parent company’s interior assets is accounted for in the subsidiary’s balance sheet and income statement. This gives a balance sheet that is as neutral as possible. This method of accounting is also supported by IFRS3.</p>