Airplanes have different ways to connect to the ground, including satellite air-to-ground communication (SA2GC) and direct air-to-ground communication (DA2GC). Each connection/link offers a different varying amount of transmission capacity over flight time. The traffic generated in the airplane must be forwarded/sent to ground over the available links. It is however not clear how the traffic should be forwarded so that traffic quality of service (QoS) requirements are met. The thesis at hand considers this question, and implements an algorithm handling the forwarding decision with three different forwarding schemes. Those consider traffic parameters in calculating a value assigned to each traffic flow, over a combination of priority, delay requirement and the number of times a traffic flow is dropped. The forwarding algorithm relies on proposed in-flight broadband connectivity (IFBC) network traffic and air-to-ground (A2G) link models, which aim at approximating the network environment of future IFBC networks. It is shown that QoS requirements of traffic flows in terms of packet loss and delay cannot be satisfied with capacities offered by current DA2GC and SA2GC technology. For a future scenario, with higher assumed link capacities, the QoS requirements are met to a higher extent. This is shown in lower packet loss and delay experienced by the respective traffic flows. Further, it is shown that the performance can be improved with specific forwarding schemes used by the forwarding algorithm. It is also investigated how a web cache can be used as a fallback technology. For this a required web cache hit rate is found, which should be high enough to offload the network with content served from the cache. Overall, the thesis aims at proposing an efficient traffic forwarding technique, and at giving insight into an alternative if this technique fails. / Flygplan har olika sätt att ansluta till marken, inklusive satellit-mark-kommunikation (SA2GC) och direkt luft till markkommunikation (DA2GC). Varje anslutning/länk erbjuder en annan varierande mängd överföringskapacitet under flygtid. Den trafik som genereras i flygplanet måste vidarebefordras/skickas till marken över de tillgängliga länkarna. Det är emellertid inte klart hur trafiken ska vidarebefordras så att trafiksäkerhetskvaliteten (QoS) uppfylls. Avhandlingen handlar om denna fråga och implementerar en algoritm som hanterar vidarebefordringsbeslutet med tre olika vidarebefordringssystem. De betraktar trafikparametrar vid beräkning av ett värde som tilldelas varje trafikflöde, över en kombination av prioritet, fördröjningskrav och antalet gånger ett trafikflöde tappas. Vidarebefordringsalgoritmen är beroende av föreslagna bredbandsförbindelser (IFBC) i nätverk och A2G-länkmodeller, som syftar till att approximera nätverksmiljön för framtida IFBC-nätverk. Det visas att QoS-krav på trafikflöden när det gäller paketförlust och fördröjning inte kan tillgodoses med kapacitet som erbjuds av nuvarande DA2GC- och SA2GC-teknik. För ett framtida scenario, med högre antagna länkkapacitet, uppfylls QoS-kraven i högre utsträckning. Detta visas med lägre paketförlust och fördröjning som upplevs av respektive trafikflöden. Vidare är det visat att prestanda kan förbättras med specifika vidarekopplingsscheman som används av vidarebefordringsalgoritmen. Det undersöks också hur en webbcache kan användas som en återgångsteknik. För detta hittas en obligatorisk webbcache-träfffrekvens, som bör vara tillräckligt hög för att ladda upp nätverket med innehåll som serveras från cacheminnet. Sammanfattningsvis syftar uppsatsen till att föreslå en effektiv trafiköverföringsteknik och att ge insikt om ett alternativ om denna teknik misslyckas.

It is inevitable that Structures become older and their intended use changes or the structuralcodes regulations change. In some regions the damage from seismic activities is a possibility.It becomes, therefore crucial to assess the structural capacity of such structures. The purposeof this study is to assess the different methods used for testing and estimating thecharacteristic in-situ compressive strength which is the most vital parameter required instructural assessment. The focus of the study is for existing structures where there is no prior knowledge about theconcrete strength. This study first investigates and evaluates the merits and demerits of thesemethods for investigation of the condition of in-situ compressive strength of concrete inexisting structures. A case study of the Skuru bridge that was built in 1914 was utilized forthis study. The study is based on information of the construction data and some results fromprior investigation performed by the company COWI. Afterwards, non-destructive tests werecarried out with the UPV and Rebound hammer to assess the quality of the concrete. In addition, the study assesses the use of different interpretation methods with regards toreliability and practical application. The results were interpreted in accordance to theEuropean codes, Swedish codes and other interpretation methods. The difference of theresults from the different interpretation methods are compared and evaluated for reliabilityand efficiency. The test results confirmed that the concrete consisted of the same strength class. However,the results from the different interpretation methods are dissimilar. The reason for obtainingdifferent results is because the methods depend on different methodologies. The studyshowed that some methods can sometimes overestimate the results and become unsafe forstructural assessment. On the contrary, the other methods can yield lower but safer estimates. Moreover, the use of small number of cores is evaluated for various methods. The reasons arebecause in practice, the preference is to avoid large number of cores. As a result, it isrecommended to apply care and proper judgment in selection of the methods andinterpretation of the results. It is also recommended to consider the methods with respect tothe aim of the investigation, their limitations and assumptions. / Samtida befintliga konstruktioner blir äldre och de dimensionerade lasterna ökar med tiden.Ifatt med detta ändras även kraven för större laster. Därför bör regelbundna inspektioner ochförbättringar genomföras. I vissa områden kan det även förekomma seismiska rörelser som isin tur förorsakar skador på strukturer. Av bland annat dessa anledningar är det därför viktigtatt bedöma bärförmågan för befintliga konstruktioner. Syftet med arbetet är att granska demetoder och tillvägagångssätt som finns för att kunna bedöma den karaktäristiskatryckhållfastheten för betong i befintliga konstruktioner. Tryckhållfastheten är den styrandeparametern för materialet under tillståndsbedömningar. Huvudfokuset med arbetet är att bedöma den karaktäristiska tryckhållfastheten för befintligakonstruktioner som saknar information om nuvarande tryckhållfasthet. Till en början utfördesen noggrann litteraturstudie för alla applicerbara metoder. Därefter gjordes en undersökningoch bedömning av för- och nackdelar med vardera metod. Syftet med dessa metoder är attkunna mäta den nuvarande tryckhållfastheten för befintliga konstruktioner. Efter en ingående litteraturstudie, valdes de icke-destruktiva metoderna Ultrasonic pulsevelocity och Schmidt Hammer. Dessa metoder applicerades senare på Skuru bron i syfte attutföra icke-destruktiva tester för att bedöma betongens kvalitet. Tidigarekonstruktionshandlingar samt provtagningsrapporter från Skurubron som byggdes år 1914,har legat till grund för detta arbete. Företaget COWI är ansvariga för Skurubron projektet ochhar tillhandahållit all information om bron. Vidare, redovisar detta arbete olika beräkningssätt för samtliga metoder utifrån olikastandarder och tolkningsmetoder. För varje tolkningsmetod har evalueringar och analyserutförts med avseende på tillförlitlighet och praktisk tillämpning. De redovisadeberäkningssätten har använts för att räkna fram resultat från destruktiva och icke-destruktivatester. Resultaten tolkades i enlighet med europeiska koder, svenska koder och andratolkningsmetoder. Skillnaden mellan resultaten från samtliga tolkningsmetoder jämförs ochutvärderas med hänsyn till tillförlitlighet och effektivitet. Testresultaten från UPV och Schmidt Hammer bekräftade att betongen består av sammatryckhållfasthetsklass. Resultaten från de olika tolkningsmetoderna var dock olika.Anledningen till att det blev olika resultat beror på att varje tolkningsmetod utgörs av sinaegna metodiska procedurer. Resultaten visade även att vissa standarder kan övervärderaresultaten vilket kan resultera i fel bedömning av den karaktäristiska tryckhållfastheten. Åandra sidan, resulterade vissa tolkningsmetoder i lägre men säkrare uppskattning avtryckhållfastheten. Utöver detta, utfördes det beräkningar på de destruktiva testerna utifrån olikatolkningsmetoder. Beräkningarna baserades dels på att räkna på ett mindre antal kärnor.Skälet till detta är att man i praktiken vill undvika att borra ett stort antal kärnor. Resultatenvisade att korrekt bedömning och försiktighet vid val av metod och tolkningsmetod behöverimplementeras. Det rekommenderas även att överväga metoderna med hänsyn tillutredningens ändamål, dess begränsningar och antaganden.

Studien tillverkar en modell av en värdeflödesanalys hos ett tillverkningsföretag för att se hur värdeskapande företaget är. Studien tar även fram förbättringsförslag på hur företaget kan bli mer värdeskapandeoch effektiva i sitt arbete.

Den unionsrättsliga statsstödsrätten är ett omfattande rättsområde med huvudregel att statligt stöd är förbjudet enligt art. 107.1 FEUF, eftersom statliga stödåtgärder kan snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Det finns undantag från förbudet, exempelvis när ett statligt stöd kan underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter. Kommissionen gör i de fallen en skönsmässig bedömning av stödåtgärden och dess förenlighet med den inre marknaden. Två sådana bedömningar har gjorts angående offentliga medfinansieringar av multiarenor i Uppsala respektive Köpenhamn. Utredningen i uppsatsen av kommissionens beslut i frågorna innebar att undersöka hur kommissionen bedömer rekvisiten i art. 107.1 och 107.3 c FEUF, och undersöka när undantaget bedöms som tillåtet respektive otillåtet. Utredningen visar att undersökningen huruvida statligt stöd förelåg enligt art. 107.1 FEUF utgjorde en relativt enkel bedömning, och tillämpningen av art. 107.3 c en djupare granskning av påverkan på konkurrensen och samhandeln. Trots multiarenornas olika karaktärer, lokal respektive kommersiell, där den ena var tänkt att drivas av världens största evenemangsbolag, utgjorde arenorna ett undantag från förbudet att statligt stöd inte är tillåtet. Kommissionen lade bland annat vikt vid att den offentliga medfinansieringen inte fick vara större än vad som var tillräckligt för marknadsmisslyckandet, men även att det saknades arenakapacitet i områdena.  I uppsatsen behandlas även förekomsten av olagligt stöd. Kommissionen har befogenhet att utöva kontroll över medlemsstaternas stödåtgärder, och nationella domstolar har en skyldighet att pröva en talan som väcks av en enskild som påstår att en åtgärd skett i strid mot genomförandeförbudet, med grund i förbudets direkta effekt i medlemsstaterna. Ett stöd som beviljats i strid mot genomförandeförbudet innebär flertalet legala risker för stödmottagare respektive stödgivare. I uppsatsen diskuteras riskerna, bland annat skyldigheten för stödgivaren att återkräva ett utbetalat stöd som bedöms olagligt med alla medel som krävs. Ett sådant förfarande kan innebära att stödmottagaren tvingas i konkurs, på grund av att staten som stödgivare inte anmält stödåtgärden till kommissionen. Även konkurrenters möjligheter till överklagande vid ett beslut som innefattar en eventuell olaglig stödåtgärd utreds. I den svenska statsstödslagen, vilken hanterar olagligt statsstöd, har endast stödgivaren rätt att väcka talan om olagligt stöd. Lagen har kritiserats och rättsläget betraktas om osäkert, inte minst eftersom svensk rätt innehåller ett huvudförbud mot tredje mans talan. I uppsatsen utreds en konkurrents överklagandemöjligheter enligt kommunallagen, förvaltningslagen samt i allmän domstol. Utredningen visar att den kontrollfunktion som konkurrenter ska utgöra på statsstödsrättens område inte är tillräcklig i svensk nationell rätt. De risker som diskuterades tidigare i uppsatsen kan således antas ha en relativt låg risk att realiseras när en konkurrent vill angripa ett olagligt statsstöd. Det är sannolikt att den svenska nationella statsstödsrätten inte uppfyller unionsrättens krav på effektivt rättsmedel för enskilda, och att regleringen för konkurrenter således är bristfällig i svensk rätt.