Introduktion: Digitaliseringens påverkan på samhället och individen är omfattande – samt genomsyrar samtliga dimensioner av folkhälsans bestämningsfaktorer. Därtill tillskrivs digital inkludering som en betydande social bestämningsfaktor för människors hälsa. Digital delaktighet och tillgänglighet är betydelsefulla faktorer för personer med ryggsmärtor i och med att fysiska begränsningar försvårar möjligheten till delaktighet i samhället. Delaktighet är en betydelsefull komponent i ett rättvist och demokratiskt samhälle. Syfte: Studiens syfte var att undersöka på vilket sätt digitaliseringen påverkar delaktighet och tillgänglighet för kvinnor med begränsande nack- eller ryggtillstånd. Metod: Studiens design var kvalitativ – i vilket 3 fokusgruppsintervjuer och innehållsanalys med en induktiv ansats var studiens metoder. Urvalet bestod av totalt 18 kvinnor ifrån olika patientföreningar – med erfarenheter eller kunskaper av begränsande nack- eller ryggtillstånd. Resultat: Studien visade att digitaliseringen främjar social och samhällelig delaktighet för målgruppen. Dessutom framkom att digitaliseringen främjar egenmakt att delta, skapar en känsla av gemenskap, förtydligar informations- och kommunikationsmöjligheterna samt förtydligar utanförskap. Digital gemenskap med hjärtat i mitten är den modell som bäst beskriver studiens resultat och digitaliseringens betydelser för människan bakom datorskärmen. Att digitaliseringen både främjar och underlättar delaktighet inom flera betydelsefulla sammanhang samtidigt som individens egenmakt stärktes förtydligades. Slutsats: Studiens slutats är att digitaliseringen har stor potential att främja delaktighet, tillgänglighet och gemenskap för personer med begränsande nack- eller ryggtillstånd. Det fina med digital delaktighet är dess inkluderande och hälsofrämjande inverkan på individen och individens livssituation. Dock finns det flera utmaningar med digitaliseringen som behöver belysas – såsom utanförskap och den digitala klyftan. / Introduction: The impact of digitization on society and the individual is extensive – and permeates all dimensions of the determinants of public health. In addition, digital inclusion is attributed as a significant social determinant of people's health. Digital participation and accessibility are important factors for people with back pain in that physical limitations make it difficult to participate in society. Participation is an important component of a democratic society. Aim: The purpose of the study was to investigate how digitization affects participation and accessibility for women with limiting neck or back conditions. Methods: The study's design was qualitative – in which 3 focus group interviews and content analysis with an inductive approach were the study's methods. The selection consisted of 18 women from various patient associations – all with experience or knowledge of limiting neck or back conditions. Results: The study's results showed that digitization promoted social and societal participation for the target group. In addition, it emerged that digitization promotes empowerment to participate, creates a sense of community, clarifies the information and communication possibilities and better reveals exclusion. Digital community with the heart in the middle describes the results of the study and the implications of digitization for the person behind the computer. It was made clear that digitization both promotes and facilitates participation within several important contexts while strengthening the individual's empowerment. Conclusion: The study concluded that digitization has great potential to promote participation, accessibility and community for people with limiting neck or back conditions. The beauty of digital participation is its inclusive and health promoting impact on the individual and the individual's life situation. There are several challenges with digitization that need to be highlighted – such as the digital divide.

The primary goal of development organizations is poverty reduction, but their initiatives have in recent years also been recognized as a potential tool in empowering women and raising their status. Previous knowledge on the topic is largely based in an understanding of empowerment that seems to miss or overlook limitations and impacts of initiatives which authors with a more feminist view on empowerment address. Thus, this thesis aims to increase the understanding of women’s empowerment in relation to development initiatives. A case study focusing on women who had previously participated in the business training and microcredit program of an NGO in Nairobi, Kenya was conducted. The study shows that through development organizations’ various initiatives women can be empowered on a personal and a collective level. For instance, the women’s self-confidence has increased and they see themselves as entitled to do things on their own, such as running a business. Further, through coming together as a group they gain access to new spaces and agency to act on their collective interests. However, little evidence of women’s empowerment on a relational level is seen. The study also shows that there are economic and gender-related barriers constraining the empowerment process. / Utvecklingsorganisationers primära mål är att minska fattigdom, men deras initiativ har på senare tid också kommit att erkännas som ett potentiellt verktyg för att främja kvinnors egenmakt och höja deras status. Tidigare kunskap om kopplingen mellan egenmakt och organisationers initiativ utgår i stor utsträckning från en förståelse av begreppet egenmakt som verkar missa eller förbise vissa begränsningar och effekter av initiativen, som andra med en mer feministisk syn på egenmakt lyckas belysa. Syftet med denna uppsats är därför att öka förståelsen för kvinnors egenmakt i förhållande till utvecklingsinitiativ och den har utförts som en fallstudie fokuserad på kvinnor som tidigare deltagit i ett entreprenörskaps- och mikrokreditprogram hos en ideell organisation i Nairobi, Kenya. Studien visar att genom organisationers olika initiativ kan kvinnors egenmakt stärkas på ett personligt och ett kollektivt plan. Bland annat har kvinnornas självförtroende ökat och de ser sin rätt att göra saker på egen hand, såsom att driva ett företag. Genom att samlas som grupp får kvinnorna dessutom tillgång till nya utrymmen och möjligheter att agera på sina kollektiva intressen. I studien ses emellertid svaga tecken på kvinnors egenmakt inom äktenskapet. Slutligen visar studien att det finns ekonomiska och könsrelaterade barriärer som begränsar utvecklingen av kvinnors egenmakt.

Professional athletes use social media for many different purposes. That includes sharing personal lives, sport achievements as well as endorsements and branding activities with sponsors. Women’s professional sports gain more and more popularity which is why creating a brand around oneself becomes more important and essential to stay valuable and attractive to sponsors. Online settings have become a stage for self-presentation and social media has enabled athletes to not only share marketing content but to communicate and spread a message. Based upon Goffman’s self-presentation theory, performances and “economies of visibility”, this research aims to understand how female athletes use social media, especially Instagram, and how new media is used as a tool for empowerment and as a tool to raise awareness around social justice causes. For that, a content thematic analysis has been conducted. The sportswomen who have risen to the top level demonstrate how their sports have helped them to build self-confidence and use their power on and off the field. The result indicates that the majority of Instagram posts focus on the athletes’ personal life and backstage insights are shared as well as empowering and motivational messages. / Professionella atleter använder sociala medier för många olika syften. Det inkluderar att dela med sig av personliga livet, sportprestationer samt endossement och varumärkesaktiviteter med sponsorer. Samtidigt blir kvinnors professionella idrotter allt mer populära och det är därför det blir viktigare att skapa ett varumärke runt sig själv för att förbli värdefulla och attraktiva för sponsorer. Onlinemiljöer har blivit en scen för självpresentation och sociala medier har gjort det möjligt för idrottare att inte bara dela marknadsföringsinnehåll utan också att kommunicera och sprida ett budskap. Baserat på Goffmans teori om självpresentation, prestationer och "synlighetsekonomier", strävar denna forskning till att förstå hur kvinnliga idrottare använder sociala medier, speciellt Instagram, och hur nya medier används som ett verktyg för att stärka egenmakten och för att öka medvetenheten kring social rättvisa. Därför har en tematisk innehållsanalys utförts. Idrottskvinnorna som har tagit sig upp till toppnivån visar hur sporten har hjälpt dem att stärka sina självförtroenden och använda sin makt på och utanför idrottsplatsen. Resultatet av studien indikerar att majoriteten av Instagram-inläggen fokuserar på de kvinnliga atleternas personliga liv och att de innehåller insikter bakom kulisserna såväl som stärkande och motiverande budskap.

This thesis addresses the socio-cultural configurations in Liberia in relation to climate resilient development and feminist foreign policy carried out by the Embassy of Sweden in Monrovia. It builds on the intention to explore potential points of integration between the feminist foreign policy with the construction of climate adaptation capacity. Research on climate adaptation actions demonstrates the need to engage more deeply with vulnerability contexts and embed the implementation process in local practice, value and experience. This study explores Liberian society as a case study to examine how feminist foreign policy and climate resilient development can be incorporated fit to the socio-cultural configurations. Methodologically, the study adopts an ethnographic framework. It draws on Butler’s performative notion of gender (1990, 1999, 2007) and ecological masculinities developed by Hultman and Pulé (2021) along with theories of environmental femininity by Bob Pease (2019). Empirically, the study is based on fieldwork in the form of participant observation, ethnographic interviews and document analysis.The results suggest that socio-cultural configurations are permeated by a patriarchal structure with traditional beliefs that householding tasks are linked to female obligations, leading to a disparity in responsibilities and accessibility to cultural activities. Stereotypical notions of masculinity are based on heteronormative assumptions that men should demonstrate dominance, self-reliance, and restrain emotions. The empirical work signifies that Liberian norms of masculinity lead to a reluctance to cooperativeness, block societal development and lead to unnecessary individual suffering. The culture is concluded to be centered around men, while women take a larger workload in key societal activities. Citizens experience that the state doesn't recognize them as equal participants, therefore forfeiting the opportunity to foster vital social capital that could enhance both state legitimacy and the effectiveness of public service delivery. The results illustrate the importance of considering citizens of marginalized areas as stakeholders in decision-making to enable engagement in development processes. Citizens from marginalized areas have their own underlying logic and views of the world. The thesis concludes that the socio-cultural configurations not just produce possible integration between climate resilient development and feminist foreign policy, but even forces the two to be pursued as interdependent processes. Advancing climate resilient development and feminist foreign policy in an integrated manner is thought to increase each other’s effectiveness and achieving them is possible when interdependence is leveraged. This thesis argues that the inauguration of female leadership and changing the perception of what masculinity stands for are the most distinctive points of integration in Liberian socio-cultural configurations. The thesis concludes seven possible procedures for the Embassy of Sweden in Monrovia to achieve climate resilient development aligned with the existing feminist objectives: 1. Include landownership in female empowerment strategies. 2. Transform masculinity normsthrough consultation-groups. 3. Focus on family configurations. 4. Work with religious leaders. 5.Embed policies in informal networks. 6. Encourage female-centered cultural activities and 7. Benefiton the knowledge of grassroots organizations to adopt an ethnographic approach. / Det här examensarbetet behandlar sociokulturella konfigurationer i Liberia och undersöker hur de kan relateras till klimatresilient utveckling och den feministiska utrikespolitik som bedrivs av Sveriges ambassad i Monrovia. Arbetet utforskar potentiella integrationsmöjligheter mellan feministiska utrikespolitik och lokal anpassning till klimatförändringar. Tidigare forskning om klimatanpassningsåtgärder visar behovet av att engagera sig i utsatta områden och förankra implementeringsprocessen i lokala erfarenheter, värderingar och beteendemönster. Med det i åtanke intenderar studien att undersöka det liberianska samhället som en fallstudie för attanalysera hur feministisk utrikespolitik och klimatresilient utveckling kan integreras med sociokulturella konfigurationer. Metodologiskt antar studien ett etnografiskt förhållningssätt där det empiriska arbetet består av fältarbete i form av deltagande observation, etnografiska intervjuer och dokumentanalys. Det teoretiska ramverket på Butlers performativa föreställning om kön (1990,1999, 2007), ekologiska maskuliniteter formulerade av Hultman och Pulé (2021) och teorier om miljöfeminism av Bob Pease (2019).Resultaten illustrerar att de sociokulturella konfigurationerna genomsyras av en patriarkal struktur som innefattar traditionella ideér om att hushållssysslor är kopplat till kvinnligt åliggande, vilket i förlängningen leder till skillnader i ansvarstagande för samhälleliga aktiviteter. Stereotypa föreställningar om maskulinitet bygger på heteronormativa antaganden om att män bör visa dominans, självtillit och emotionell tillbakadragenhet. Det empiriska arbetet påvisar att liberianska maskulinitetsnormer leder till en motvilja mot samarbete, blockerar samhällsutveckling och bidrar till onödigt lidande både för män och kvinnor. Kulturen anses vara centrerad kring män, medan kvinnor tar en större arbetsbörda i flertalet viktiga samhällsfunktioner. Resultaten visar också att medborgare upplever att staten inte ser dem som likvärdiga deltagare i samhällsprocesser. Därmed försummas en möjlighet att skapa socialt kapital som kan främja statens legitimitet och effektivitet i offentliga tjänster. Resultaten antyder att medborgare från marginaliserade områden har en egen bakomliggande logik och syn på världen. Dessa medborgare bör betraktas som viktiga intressenter i beslutsfattande för att möjliggöra engagemang i utvecklingsprocesser. Arbetet drar slutsatsen att de sociokulturella konfigurationerna inte bara producerar en möjlighet för integrering mellan klimatresilient utveckling och feministisk utrikespolitik, utan även tvingar de att implementeras som två ömsesidigt beroende processer. Att främja klimatresilient utveckling och feministisk utrikespolitik på ett integrerat sätt anses öka varandras effektivitet och att uppnå dem är möjligt först när beroendet utnyttjas. Arbetet framhåller att en ökning av kvinnliga ledare och att förändra bilden av vad maskulinitet innebär är distinkta möjligheter för att integrera klimatresilientutveckling och feministisk utrikespolitik i de liberianska sociokulturella konfigurationer. Arbetetringar in sju möjliga riktlinjer för Sveriges ambassad i Monrovia för att uppnå klimatresilientutveckling med befintliga feministiska mål:1. Inkludera markägande i strategier för jämställdhet. 2. Ändra maskulinitetsnormer genom konsultationsgrupper. 3. Fokusera på familjekonfigurationer. 4. Arbeta med religiösa ledare. 5.Förankra policies i informella nätverk. 6. Främja kvinnocentrerad kulturverksamhet och 7. Antag ett etnografiskt förhållningssätt i samråd med gräsrotsorganisationer.