Terrorattentet mot World Trade Center i New York den 11 september betraktas som en avgörande händelse för hur vi förstår världen idag. Själva datumet har blivit synonymt med händelsen. Francis Fukoyama (1989) kallar tiden före 9/11 och efter kommunistblockets fall i början av 90-talet för historiens slut. Den stora kampen mellan olika ideologier är utkämpad och den liberala demokratiska kapitalismen har segrat. Världen har landat i en jämvikt. Om kommunistblockets fall är historiens slut så är 9/11 historiens återkomst där en ny kamp och nya skiljelinjer inträder. Men för personer födda i början av 90-talet är den tiden inte slutet utan början och 9/11 är deras introduktion till världen och historien. För många av dem är det den första nyheten de minns.   Denna studie undersöker formativa nyhetserfarenheters betydelse genom att analysera 90-talisters berättelser om 9/11. Analysen utgår ifrån ett fenomenologiskt perspektiv, närmare bestämt Erving Goffmans framing-teori, genom en kombinerad tematisk och narrativ analysmetod.   Studien visar hur fem svenska personer födda mellan 1990 och 1995 ramar in 9/11 och deras inramning skiljer sig från den initiala mediala inramningen av händelsen.   Syftet med studien är att genom en kvalitativ intervjustudie undersöka hur individer ramar in sitt första nyhetsminne och hur detta avviker från den mediala inramningen.

The purpose of this study is to get more knowledge about how the identification process for immigrants’ is going. We want to know how the identification process has developed for them since they moved to Sweden and if they have had any difficulties adapting to Swedish society. Furthermore, the purpose is to find out whether the Swedish society or the Swedish culture has been an obstacle for these immigrants. To fulfill the purpose of the study, we used semi-structured interviews where seven immigrants with different ethnicities participated. We also used a qualitative method and a narrative method analysis. We chose the sociological theorists Erving Goffman and Norbert Elias in this study. We chose Goffman's theory about stigma where he explains how people are stigmatized and categorized depending on their identity, culture or characteristics. We chose Elias' theory about the established and outsiders where he explains why there are established and outsiders and what causes these categorizations. The results showed us that the immigrants we interviewed are influenced by the Swedish society in their identity process. Although they feel that they have been motivated and want to be a part of the society, they experience that many immigrants are categorized in the same category because of stigma. This can lead to difficulties for other immigrants to integrate and they can experience difficulties as they are seen as outsiders and are not offered a chance in, for example, workplaces. This also affects the identity process as they do not get the chance to show that they have adapted well in the Swedish society.

Denna uppsats syftar till att undersöka och belysa individernas beskrivningar och upplevelser av konflikten mellan myndigheterna och nya religiösa rörelser. Fokus ligger på att förstå konfliktens olika aspekter och dess påverkan på både gruppen och myndigheterna. Genom att använda narrativ analys av deras berättelser i tre dokumentära TV-serier undersöker denna studie och tolkar deras berättelser utifrån Goffmans teorier om social kontroll och stigmatisering. Tidigare forskning visar att myndighetsingripanden ofta sker på grund av oro för barnens välbefinnande inom de nya religiösa rörelserna. Resultaten visar att både explicita och implicita maktutövning integreras med varandra och är rotad i ledarskapet. Både myndigheterna och religiösa ledare utövar makt genom olika strategier och metoder för att kontrollera och påverka sina anhängare. Detta visar att maktutövningen bidrar till att förstärka stigmatisering och social kontroll. Myndigheterna förlitar sig på regelverk, lagar och auktoritet medan de religiösa ledarna utnyttjar auktoritet. Resultateten visar även en bristande kunskap hos myndigheterna när det kommer till hantering av sådana konflikter, vilket resulterade i skada och negativa konsekvenser för många individer, särskilt barnen inom dessa rörelser. Det framkommer att allt mänsklig handlande har komplexa konsekvenser och att en ökad förståelse behövs för att kunna hantera dessa situationer på ett mer effektivt sätt. Genom att inkludera dessa aspekter av individers upplevelser ger denna studie en djupare inblick i de individuella erfarenheter som uppstår under konflikten mellan myndigheterna och nya religiösa rörelser.

No description available.

This study aims to explain the demarcations regarding which crimes that are seen as “acceptable” to commit as an police officer, and those who categorizes as “not acceptable”. The study is based on a qualitative, narrative method of semi-structured interviews. Antecedent research shows the strong subculture in the police force and the approach of seeing the police profession as a lifestyle. This study uses Erving Goffmans dramaturgic perspective on society by applying “Team”, “Front Stage and “Back Stage” to explain why the demarcations is the way it is. By studying “Front Stage” as police officers in front of the public and “Back Stage” as a closed space for the police officers, the essay intends to see how police officers, seen as a team, deal with wrongful acts made by an police officer. By using an constructed sorting model the study separated the data from ten interviewed police officers by categorizing into ways of legitimizing crimes commited by an police officer. The study aims to show understanding in why unethic and unlegal deeds by police officers are not reported, and therefore legitimized by the subculture. The conclusion of this essay is that there are two ways to legitimize wrongful acts of police officers. These two ways are by the norms “Us versus them” and the silence code. We created two concepts in combination with the use of the theories of Goffman. This paper will show how the two concepts, ”team offset” and ”team censoring”, can legitimize crimes as a part of the subculture. To be able to legitimize a wrongful act, the police officer needs to use his team. If the team can not legitimize the crime, it categorizes as “not acceptable”.

Das vorliegende Buch gibt in zehn Einzelbeiträgen eine Einführung in das Gesamtwerk von Erving Goffman. Dabei wird gebrochen mit einer Sichtweise, die Goffman nur als einen "soziologischen Belletristen" kennt, der die Sozialwissenschaften mit einer Vielzahl von Begriffen bereichert hat. Vielmehr wird aufgezeigt, daß sich sein Werk durch ein eigenständiges Therieprogramm auszeichnet, das sich keinem anderen theoretischen Ansatz einverleiben läßt und Goffman in den Rang eine "Klassikers der zweiten Generation" erhebt. Die Beiträge der ersten Abteilung befassen sich mit dem Theorieprogramm von Goffman, indem das Forschungsprogramm der "interaction order" und die Grundlagen der Rahmen-Analyse beschrieben werden. In den anschließenden Beiträgen wird das Werk von Goffman im Vergleich mit soziologischen Theorien (Ethnomethodologie; phänomenologische Soziologie, Strukturalismus und Symbolischer Interaktionismus) diskutiert, mit denen es oftmals in Verbindung gebracht wird. Die Beiträge des dritten Teils befassen sich aus unterschiedlichen Perspektiven mit der Reichweite des Theorieprogramms von Goffman. Vervollständigt wird dieser Teil durch eine umfangreiche Bibliographie.

The plays of Oscar Wilde hold more than just sharp wit and likable characters; they also contain examinations of aspects of the playwright's own personality and explorations of possible life choices. Through the use of Performance Studies theory, this thesis seeks to shed light on how Wilde saw himself versus how he presented himself at different points in his life. The texts analyzed within are Wilde's 1891 dramatic religious retelling, Salomé, and his 1894 domestic comedy, The Importance of Being Ernest. Within each are clues to the interior desires of their author: Salomé offers an investigation of a strong female personality in a repressive male society, while The Importance of Being Earnest expands on the feminine taking control over destiny.

Denne masteroppgaven undersøker forholdet mellom kikking, selvstudie og rollespill i Olaug Nilssens roman Vi har så korte armar (2002). Hovedpersonene Liv og Ølgjer blir spionert på av en tohodet vi-forteller gjennom hele romanen. Samtidig observerer både Liv og Ølgjer seg selv utenfra og reflekterer over hvordan de fremstår (eller ønsker å fremstå). Ved hjelp av nærlesning og tekstanalytisk arbeid ser jeg nærmere på denne blikkvekslingen og knytter den til hovedpersonenes identitetsutprøving. Jeg konsentrerer meg i hovedsak om romanens innhold, men i oppgavens andre kapittel behandles også bruddestetikken i romanen. Den kjennetegnes blant annet ved en blanding av ulike sjangre, et usammenhengende plot og en uklar fokalisering. Gjennom å analysere komposisjonen, typografien og sjangerblandingen kommer jeg frem til at romanen kan leses som bruddstykker av en fortelling om de to hovedpersonene, som små puslespillbrikker i en større fortelling om selvidentitet og sosial identitet. Kikking er gjennomgående motiv og tema i Vi har så korte armar. I kapittel 3 ser jeg nærmere på de voyeuristiske sidene ved romanen og på forholdet mellom sosialt blikk og selvblikk. Sistnevnte kan leses som en form for selvoppdagelse; som et forsøk på å forstå og realisere seg selv og finne mening i tilværelsen. Det sosiale blikket som følger hovedpersonene, sier noe om hvilke normer, forventninger og verdier Liv og Ølgjer må forholde seg til. Det kan også knyttes til moderne digital kikking og en medialisert selvforståelse. Nilssen evner slik å problematisere den ekshibisjonistiske kikkerkulturen vi lever i. Liv og Ølgjer prøver å finne seg til rette som studenter i byen, og de vurderer konstant identiteten sin knyttet til det å komme fra bygda. I det fjerde kapitlet knytter jeg denne identitetsutprøvingen til teorier om sosialt rollespill og performative selviscenesettelser. Vi har så korte armar kommenterer, går i dialog med og til tider kritiserer den også sosiologiteorien og –forskningen. Slik fungerer romanen som en annerledes utforsking av identitetsproblematikken enn den sosiologien tilbyr. Nilssens formspråk underliggjør og problematiserer ulike fremstillinger av identitetsbegrepet, narsissisme og medias innvirkning på hvordan vi samhandler og forstår oss selv.

Sociology of dance is an evolving discipline that takes as a central focus the social makeup of dance – the societal structures and individual agency that are inherent within dance activity and practice. Relevant ethnographic literature that adopts particular sociological concepts and models is generally narrow in focus, with attention centred on the frameworks of Pierre Bourdieu and Michel Foucault and the conformation of vocational and professional ballet and contemporary dancer minds and bodies, to particular practice-specific behaviours and beliefs. Through drawing on Erving Goffman's (1959/1990) model of dramaturgy, this interdisciplinary thesis uncovers and interrogates the two-way relationship between sociological micro relations (social interactions), and various types of dance activity and practice. Six case studies undertaken encompass a wide range of dance and social settings; the professional ballet class, inclusive creative dance class, line dancing class, salsa club, Highland dancing class, and dance in primary education. Data was collected through undertaking participant observation (primary method) and qualitative interviews (secondary method): each specific combination was influenced by the reflexive approach followed, the nature and setting of each case study and as researcher, my own dance ability. The transcripts and field notes were analysed and situated within Goffman's (1959/1990) framework to interrogate the social and dance ‘performances' given. The research aims to firstly, uncover and present the nature of the ‘realities' (Goffman, 1959/1990) within each setting and secondly, to interrogate and demonstrate the applicability of the dramaturgical model to dance scholarship. The findings reflect the sociological binary of individual agency and societal structures as realities were shaped by the ‘place' of each dance activity and practice in the field of dance, and challenged, maintained or supported existing dominant perceptions.

Den här uppsatsen utgör en undersökning av konstnärsrollen som den representeras i ett urval av självporträtt av konstnärerna David Klöcker Ehrenstrahl och Ander Zorn. Utifrån Michael Baxandalls teorier om the Period Eye så belyses ett antal kulturella omständigheter och sociala förhållanden som kan ha påverkat de två konstnärernas självporträtt och hur det kan anses relatera till samtida föreställningar om konstnärsrollen. Ur Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv ses självporträtten som en del i ett framträdande där konstnärsrollen iscensätts. Detta innebär ett försök att närma sig ett synsätt som är samtida med konstnärerna och en nyanserad tolkning av konstverken. / : This essay consists of an investigation into the role of the artist as represented in a selection of self-portraits by the artists David Klöcker Ehrenstrahl and Anders Zorn. In accordance with Michael Baxandalls theories regarding the Period Eye, a number of cultural and social circumstances relating to the role of the artist influencing the self-portraits are investigated. From Erving Goffmans dramaturgical perspective the selfportraits are viewed as part of a performance where the role of the artist is acted out. This amounts to an attempt of a nuanced interpretation and a view contemporary to the artists time.