I detta självständiga arbete analyseras Jens Lapidus spänningsroman Snabba Cash och dessfilmadaption Snabba Cash regisserad av Daniel Espinosa. Båda verken har kommit att nå enbred publik inom litteratur och film. Studiens syfte är att öka förståelsen för hur skönlitteraturoch film genom olika gestaltningar av samma karaktärer kan bidra till att befästa olika typerav maskulinitet och stigmatiserade samhällsbilder, vilka inte nödvändigtvis står i paritet medvarandra. Arbetets teoretiska ramverk grundas dels i Connells och Mallansmaskulinitetsteorier, som fokuserar på relationerna inom genusstrukturen och skillnaderna imaskulinitetsskapandet, dels i Goffmans teori om stigmatisering som synliggör effekternamed olika typer av gestaltning. I resultatet framgår att det skett förskjutningar ifilmatiseringen av romanen vad gäller gestaltningen av karaktärerna och derasmaskulinitetsskapande. I filmatiseringen har gränsdragningen mellan män med olika etniskapåbrå blivit iögonfallande och utgör den huvudsakliga diskussionen genom hela arbetet.Nyckelord: Jens Lapidus, Daniel Espinosa, maskulinitet, genus, genusstrukturer, etnicitet,

Utifrån sex intervjuer med kolloledare, som uppsatsen baseras på, framkommer att en tydlig skiljelinje görs mellan kollo och livet utanför. Kollo beskrivs som en särskild och annorlunda värld. För intervjupersonerna innebär arbetet på kollo att separeras från sin vanliga kontext för att istället bli del av ett nytt och relativt slutet sammanhang. Genom att bland annat tillämpa Michel Foucaults idéer om heterotopier och antropologen Victor Turners tankar om liminalitet och communitas skapas förståelse för hur kollo som rum inverkar på ledarnas villkor, förutsättningar, handlingsmöjligheter, relationer, tankar, sinnesstämningar och kroppsuppfattningar. Uppsatsens övergripande intresseområde är rum, sammanhang och varande som erfars och konstrueras som något utöver det vanliga och vardagliga. / <p>Uppsatsventilering ägde rum den 13-01-2023 på Stockholms universitet. </p>

Följande undersökning behandlar uppbyggnaden av en CV-film med utgångspunkt isociologen Erving Goffmans teori om identitet och självrepresentation samtfilmteoretikern David Bordwells teori om narratologi. Goffmans teori har använts föratt ta reda på vad som ska framställas i filmen medan Bordwells teori applicerats påfrågan om hur filmen ska framställas. Inom det teoretiska ramverket finns även StuartHalls teori om representation för att kunna belysa teorierna av Goffman och Bordwellutifrån ett gemensamt perspektiv. Fokusgruppmetoden har använts för att kvalitativtsamla information om vad en CV-film bör kommunicera till skillnad från ett skriftligtCV. Samt hur den bör utformas för att vara så användbar som möjligt.Resultatet visade att filmen inte bör vara längre än 2-3 minuter för att behållapublikens intresse. Vidare utmärkte sig kopplingen mellan platser, personliga sakeroch personen som framställs. Vems film det är och dennes egenskaper måste framgåtydligt, annars förlorar filmen sitt syfte. Undersökningen visade också på olika sätthur detta kan uppnås, exempelvis genom textning i filmen och ett väl föreberettmanus. En ny genre kan inte påstås ha uppkommit men däremot en början till ett nyttformspråk och definitivt något som kan utforskas vidare.

The diploma thesis focuses on human emotions and monitors their effects on the individual from the psychological and physiognomic point of view. It focuses on the development of ancient theatre and the function of masks. It consists of two parts - theoretical and practical. The practical part presents a set of latex masks that interpret the work of Erving Goffman The Presentation of Self in Everyday Life.

The approach of this study is that conversion to Islam leads to stigmatization. Based on that the aim of this study is to examine what reactions and treatment Swedish Muslim converts have experienced from their families regarding their conversion to Islam, how they prepare for revealing their conversion, what strategies they use to handle their families’ reactions and whether this has any significance in their self-perception. The study is qualitative and was made with semi-structured interviews with five Swedish female converts. The theories used are Erving Goffman’s stigma and the concepts of Islamophobia and Swedishness. The results show that the converts prepare the revealing of their conversion by speaking openly and positively about Islam a long time before the revealing. The reactions received indicate reproduced Islamophobic prejudices and aversions and take form of grief, shame, and despair to more far-reaching reactions such as negative violations, distancing, lack of support and exclusion from the family unity and from Swedishness. The women explain that they hide the fact that they pray, and, in some cases, they take off their headscarves when visiting their families. Furthermore, they wear a turban or put on headscarves and clothes with bright colors to look more ‘normal’. Finally, their self-perception is affected by all the negative reactions and treatment, and they clarify that they feel ambiguities about how to perceive themselves: as ‘real’ Swedes or not since their families tell them they areno longer considered as such

Uppsatsen är en rumslig läsning av Ulla Isakssons Kvinnohuset (1952) där romanens rumsliga aspekter och Huset som motiv undersöks med narratologiska verktyg. Romanen diskuteras också utifrån rollteori och sin ideologiska kontext i det socialdemokratiska välfärdssamhället. Romanen kretsar kring några av de kvinnor som bor i “Huset” - ett kollektivhus för självförsörjande kvinnor. Triangeldramat mellan Tryggve (en regissör med en våning på Stan), Anna (som är hans fru men bor i Huset) och Eva (en skådespelerska och Tryggves nya älskarinna) är centralt i romanen då Tryggve ordnar en lägenhet åt Eva i Huset. Studien visar att det i Kvinnohuset finns en stark sammanlänkning av rumslig, social och känslomässig ordning. De rum de olika kvinnorna tillskrivs hjälper till att definiera både dem själva och deras relationer - i romanen finns det ett tematiserat samband mellan den plats där kärleksrelationer utspelas och den karaktär dessa relationer har. Trapphuset är det främsta rummet för interaktion mellan kvinnorna och därigenom ett rum där de tydligast kämpar om att definiera situationer och upprätthålla roller och masker. Huset fungerar som en viktig organiserande princip för romanen, vilket märks på fabulaplan men också genom att narrerandet placeras i Husets lägenheter, även när de händelser som beskrivs skett på andra platser. Huset beskrivs i romanen både som ett väsen och som ett begrepp för kvinnokollektivet. Att vara bosatt i Huset är i romanen starkt förknippat med att inneha en viss erfarenhetsposition - den erfarna och svikna kvinnans. I uppsatsen undersöker jag också konstruktionen av manligt och kvinligt i relation till hem och offentliga platser. Trots att kvinnorna inte bor tillsammans med män fokuserar de flesta av kvinnorna sin längtan på män, och flera av dem får under romanen tillfälle att agera värdinnor i det egna hemmet. / This thesis is a spatial reading of the Ulla Isaksson novel Kvinnohuset (first published in 1952) where the focus is on the spatial aspects of the novel and the House as a motif. Kvinnohuset is set in 1952 and revolves around a group of women who live in a residential building for single working women, Stockholm. The main plot is a love triangle between the director Tryggve, his wife Anna and his new mistress Eva, an actress. For the analysis I use contextualization on both an internallevel and an external level and an interdisciplinary selection of theories are used – performativity theory, spatial theory, narratology. The novel is also seen in relation to the historic context of socialdemocrat twentieth century Sweden. The house is found to function as a main organizing principle of the novel. The novel is also found to be a rich example of narrative space being intertwined with the social and emotional aspects of the text. The fabula revolves around the house – from Eva moving in to Anna being brought out – and narrating is often situated within the apartments, even when the events narrated take place in the city or elsewhere. The House is referred to as a creature, sometimes at the sametime referring to the collective of women residents as a social unit. The character of The House depends on the focalizor, and therefore shifts. Individual women characters' spaces are also used tocharacterize them and their relations – to the House, the novel and the narrative universe. The interplay between rooms and human relationships are thematized in the novel – each love affair isassigned its own space. The interaction in the stairways and the connection between the collectiveand the outside male world are also found to be central for the novel. In this thesis the construction of female and male in relation to homes and public space is also explored, since the novel is set in the 1950's when the idea of the woman as a housewifepeaked in popularity. The women are found to act as hostesses in their homes, using housework as acomforting practice in difficult situations.

How much was a medieval monastery reminiscent of a modern prison? Or insane asylum? And if it was in the least - what can such a metaphor tell us about power relations structuring the life of medieval monks? The purpose of this compilation thesis (sammanläggningsavhandling) is to render explicit and analyze relations of power and modes of control comprising the social tissue of early medieval Benedictine monasteries. By bringing up the examples of tenth- and eleventh-century monasteries of St Gall, Fulda, and Bury St Edmunds, this thesis seeks to understand what power was in medieval monasteries, how and between whom it was exercised, what and how it affected in terms of collective and individual identity. The thesis consists of three introductory chapters, four previously published empirical articles, and a concluding remarks section. Article 1 investigates the problem of surveillance and patterns of social control dispersed in the monastery of St Gall. Article 2 studies the early and high medieval institutional expectations and means of enforcement of the monk’s role. Article 3 scrutinizes an example of a persecution process and a set of defense measures in the hands of the St Gall community warding off an unwanted visitor. Article 4 examines a number of internal monastic conflicts from several monasteries and strategies, both political and cognitive, guiding them. In investigating these problems, the thesis proceeds in a manner of deliberate anachronism. It asks questions about how human subjectivity was manufactured in early medieval St Gall, what were a medieval monastery’s ‘conditions of possibility’ to operate as a social regime, or oral and literary means of conflict management etc. The crucial modern social theories on which the thesis hinges are: Erving Goffman’s notion of ‘total institution’, and Michel Foucault’s analysis of power, as well as Pierre Bourdieu’s logic of action.

Le travail identitaire (TI) réfère aux actions par lesquelles des personnes (re)créent, présentent, précisent et préservent les constructions qui donnent un sens cohérent et distinct au soi. À cet égard, notre objectif de recherche était d’exposer les nuances de ce travail discursif à l’œuvre dans la conversation in situ, considérant que cela est encore aujourd’hui un des « chaînons manquants » à la littérature sur le TI. La dynamique conversationnelle qui a trop souvent été négligée lors de l’étude du TI est ici mise en exergue. Nous y portons une attention particulière grâce à notre approche basée sur la théorie sociale de George Herbert Mead et les concepts de l’analyse de conversation mobilisés pour l’observation des discussions guidées du Programme de leadership intermédiaire des Forces armées canadiennes (FAC). L’approche de recherche que nous privilégions nous a permis d’illustrer empiriquement différents aspects du TI dans la conversation in situ. Nous avons noté un TI tacite (non verbal) au fil des échanges entre leaders seniors des FAC, à savoir entre les personnes qui prenaient part aux discussions guidées que nous avons analysées. Nous avons surtout examiné leur TI verbal et explicite par l’entremise de leurs prises de parole. Notre examen montre que le conformisme du « moi » prévaut lors du TI, sans toutefois totalement éclipser la part d’individualité aussi à l’œuvre lors de ce travail. Malgré la forte identification à l’institution des FAC, nos analyses donnent à voir que ses membres profitent d’un certain espace discursif où ils peuvent mettre en valeur leurs particularités. Notre analyse le met en lumière et montre de plus qu’il y a un travail collectif qui s’opère à l’égard du TI comme leader et stagiaire. C’est à travers la convergence et la divergence des orientations que cet aspect collectif du TI a pu être observé, un travail collectif favorisant une certaine conscience de soi. / Identity work refers to actions by which people (re)create, present, specify and sustain constructions that are productive of a coherent and distinct sense of self. In this regard, our aim was to display the nuances of this discursive work within naturally occurring conversations, considering this is still one of the “blind spot” of the literature on identity work. Conversation dynamics, which have too often been overlooked in studies of identity work, were therefore closely examined. Our approach combines George Herbert Mead’s theory and conversation analysis concepts in the review of guided discussions held during the Intermediate leadership program of the Canadian Armed Forces (CAF). This combination actually enabled us to empirically describe various aspects of identity work in exchanges between senior CAF leaders. Tacit (nonverbal) identity work, as we have coined it, was certainly occurring throughout the guided discussions we studied. However, given our approach, we mainly examined the verbal and explicit identity work, through talk-in-action. In terms of actions, including what was invoked, our analysis shows that the “Me” and its conventions, as Mead conceived it, prevailed during our participants’ identity work. It did not totally overshadow the part of individuality, or the “I”, also at play during their work. Despite their strong identification with the CAF institution, the participants negociated a discursive space where they could highlight their particularities. Our analysis underlines it and shows that there was a collective work taking place in their identity work as leaders. It is through converging and diverging orientations that the collective aspect of their work was made visible, a collective work which also promoted self-consciousness.

Stefan Hirschauer kritisiert mit dem Konzept des Undoing Gender den Theorieentwurf des Doing Gender nach West & Zimmerman. Er begreift Geschlecht als Effekt von Interaktionen und lehnt sich dabei an Garfinkels ethnomethodologisches Konzept der Accountability und der Omnirelevanz von Geschlecht an. Aus institutioneller Perspektive wird die Möglichkeit der Neutralisierung der Kategorie Geschlecht betont. Forschungsperspektivisch ist Geschlecht auf seine konkrete Relevanzsetzung in Interaktionen unter der Bedingung unterschiedlicher kultureller Konfigurationen und institutioneller Arrangements zu untersuchen ("kontextuelle Kontingenz").

Stefan Hirschauer kritisiert mit dem Konzept des Undoing Gender den Theorieentwurf des Doing Gender nach West & Zimmerman. Er begreift Geschlecht als Effekt von Interaktionen und lehnt sich dabei an Garfinkels ethnomethodologisches Konzept der Accountability und der Omnirelevanz von Geschlecht an. Aus institutioneller Perspektive wird die Möglichkeit der Neutralisierung der Kategorie Geschlecht betont. Forschungsperspektivisch ist Geschlecht auf seine konkrete Relevanzsetzung in Interaktionen unter der Bedingung unterschiedlicher kultureller Konfigurationen und institutioneller Arrangements zu untersuchen ('kontextuelle Kontingenz').