Elever, dramapedagog, lärare och rektor berättar och reflekterar över hur pedagogiskt drama integreras i tematisk undervisning. / Students, a dramateacher, a teacher and a principal tells and reflects on how educational drama is entegrated in the thematic education.

Med denna uppsatsen försöker jag förstå attityder och mål hos förskolebarn när de utövar estetiska uttrycksformer. Medan jag deltog tillsammans med barnen ville jag se hur mitt förhållningssätt påverkade deras. Genom observationer och intervjuer har jag hittat teman som barnen ger uttryck för då de målar. Dessa teman har jag kallat sociala aktiviteter, sinnlighet, begreppet konst och strategier för att inte tappa ansiktet. Jag har funnit att den sociala aspekten var viktigast för barnen. Genom arbetet har jag fått en större förståelse för hur förskolebarn ser på sitt skapande och hur de ser på estetiska aktiviter. Denna kunnskap kommer att vara användbar för mig i mitt framtida yrke. / This study attempts to understand the attitudes and purposes of preschool children when engaged in aesthetic activities. While participating in painting with the children I wanted to see how a different attitude in me would affect them. Through observation and interviews I have found themes that occupy the children in connection with aesthetic activities. These themes I have called social activities, sensuality, the concept art and strategies not to loose one’s face . I have found the social aspect to be the most important one in the children’s view. Through the sturdy I have gained a greater understanding of how preschool children view their performance and how aesthetic activities are viewed. This knowledge will undoubtedly be of use to me in my future profession.

Den här studien behandlar elevers meningsskapande kring den biologiska mångfalden i förna som samlats in på skolgården. Syftet med denna studie är att generera kunskap om vad direkta naturmöten i kombination med estetiska aktiviteter får för konsekvenser för elevers meningsskapande i mötet med ett ekosystem. Med hjälp av observation, ljudupptagning och fotografier av elevers teckningar har data insamlats under fyra olika aktiviteter bestående av utforskande, estetiskt arbete och gruppdiskussioner. De elever som deltar i studien går i årskurs 1 och skolan där studien genomförts ligger i en förort till Stockholm. Det insamlade datamaterialet analyserades med praktisk epistemologisk analys (PEA) för att operationalisera det meningsskapande som sker hos eleverna. Resultatet visar att direkta naturmöten, i detta fall förna insamlad på skolgården som närstuderas, väcker elevers engagemang och fantasi. Vidare blir det synligt att de upptäckter som görs leder till meningsskapande där tidigare erfarenheter reaktualiseras och transformeras till nya sammanhang. Resultatet visar även att elevernas interaktion med organismerna präglas av lekfullhet, omsorg och empati och att konstnärliga aktiviteter kan tillföra ytterligare dimensioner till meningsskapandet genom de olika artefakter som används under processens gång. Detta kan ha relevans för lärare som har ett intresse av att vidareutveckla sin naturvetenskapsundervisning genom ett mer mångfacetterat arbetssätt.

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka tandhygienisters kunskaper och inställning till tandblekning samt vilka råd som ges till patienter som efterfrågar en sådan behandling. Vidare undersöktes huruvida tandhygienisterna använder ett patientcentrerat och/eller ett sjukdomscentrerat förhållningssätt. Fem tandhygienister intervjuades, merparten av dessa använde sig på något sätt av ett patientcentrerat förhållningssätt vid rådgivning om tandblekning. / The purpose of this qualitative study was to investigate dental hygienists skills and attitudes to tooth whitening as well as the advice given to patients who require such treatment and if the dental hygienist uses a patient-centered and / or a disease-centered approach. Five dental hygienists were interviewed, most of them used a patient-centered approach in providing advice on tooth whitening.

Vad är det egentligen som gör att individer vill påverka hur Stockholm ser ut? Hur förhåller sig olika aktörer inom byggsektorn till varandra? Med fokus på Skönhetsrådet, en av Stockholms stads remissinstanser, undersöker jag i denna studie dessa frågor. Då Skönhetsrådet som funktion är över 100 år gammalt är det nödvändigt att granska det. Med en utgångspunkt i semistrukturerade intervjuer har frågor om makt och estetik undersökts. Resultatet visar att Skönhetsrådet inte har särskilt stor påverkan på de andra aktörerna som intervjuats i uppsatsen, men att de överlag anser att Skönhetsrådet fyller en viktig funktion för Stockholms bevarande och utveckling. När det kommer till aktörers egna agens handlar det ofta om att lämna något vackert eller omhändertaget efter sig, snarare än att bidra med något som är karaktäristiskt för individen själv. På så sätt har studien bidrag till vidare kunskap om Skönhetsrådet i Stockholm, men även olika sätt att se på staden och hur olika aktörer i Stockholms byggsfär ser på varandra. På grund av den valda metoden och urvalet av deltagare är resultaten från intervjuerna inte generaliserbara, utan snarare exempel på olika perspektiv och åsikter som finns inom sektorn.

<p>An inquiry into the post-war European aesthetic and political landscape should take the international organization Unesco’s colour reproductions and travelling exhibitions of paintings into consideration. In these, the organization implements André Malraux’ idea of the “imaginary museum” as a framework for a future cosmopolitical, aesthetic (and utopian) community. During the late 1940’s, the Swedish government also discusses the need for raising an “aesthetic awareness” amongst their citizens as a consequence to a poor knowledge in the fine arts. In short, there is a poor developed sensibility amongst the Swedish people. An aesthetic (re)shaping has political consequences since it concerns the sensibility of the political subject and his or hers ability to partake in a political order. The issue at hand is how these re-shapings are constituted and further developed, i.e. how these create new ways of sensing and new forms for the political subject. Or, in the stance of Unesco: the cosmopolitical subject.</p><p>The international organization Unesco has its roots in the early 20th century. The making of the organization – both its birth and bureaucratic constitution – coincides with an emergent information society. Radio, colour-photography, television and film all defy boundaries in some way. These media re-organized time, space and perception, changing the awareness of the other. These media linked the world together in the following logic: same time, but different place. The work that Unesco undertook came to revolve around these media and this logic, especially since Unesco furthered Malraux’s imaginary museum. Unesco’s constitution describes the origins of conflict as residing in man’s mind and promotes the free flow of ideas by word and image. New media would act in an enlightening way and play a significant role in making the organizations dream of a global unity come true. This thesis describes art’s function in Unesco’s attempt to bring this utopia to life.</p> / <p>En undersökning av efterkrigstidens estetiska och politiska landskap bör ta hänsyn till den internationella organisationen Unesco:s kataloger och vandringsutställningar med färgreproduktioner. Organisationen implementerar i dessa André Malrauxs ”imaginära museum” som en tankemodell för en framtida kosmopoltisk, estetisk (och utopisk) gemenskap. Under det sena 1940-talet diskuteras också i Sverige behovet av ”estetisk fostran” som en konsekvens av en estetisk obildning, en illa utvecklad sensibilitet hos det svenska folket. En estetisk (om)bildning har en politisk innebörd såtillvida att det rör det politiska subjektets förnimmande och hans eller hennes förmåga att vara delaktig i en politisk ordning. Frågan är hur ovan nämnda ombildningar konstitueras och utvecklas, hur dessa kan alstra nya sätt att förnimma eller ge upphov till nya former för den politiska subjektiviteten. Eller för Unesco:s räkning: den kosmopolitiska subjektiviteten.</p><p>Den internationella organisationen Unesco har rötter i det tidiga 1900-talet. Organisationens konstitution – dess födelse och författning – sammanfaller med ett framväxande informationssamhälle. Radion, färgfotografiet, televisionen och filmen trotsar på olika sätt gränser. Den omordning av tid, rum och perception som dessa medier medgav, gav en ny medvetenhet om den andre. Medierna knöt samman världen enligt logiken: samtidigt, men på olika platser. Unesco:s arbete kom på olika sätt att kretsa kring dessa medier och denna logik, särskilt som man vidareutvecklade Malrauxs imaginära museum. Unesco:s konstitution beskriver konflikters inre härkomst och uttrycker en vilja att låta idéer flöda fritt över nationsgränser med hjälp av ord och bild. De nya medierna kunde verka upplysande och skulle spela en framträdande roll i organisationens förverkligande av sin dröm om en världspolitisk enhet. Denna uppsats beskriver konstens plats i Unesco:s försök att förverkliga denna utopi.</p>

An inquiry into the post-war European aesthetic and political landscape should take the international organization Unesco’s colour reproductions and travelling exhibitions of paintings into consideration. In these, the organization implements André Malraux’ idea of the “imaginary museum” as a framework for a future cosmopolitical, aesthetic (and utopian) community. During the late 1940’s, the Swedish government also discusses the need for raising an “aesthetic awareness” amongst their citizens as a consequence to a poor knowledge in the fine arts. In short, there is a poor developed sensibility amongst the Swedish people. An aesthetic (re)shaping has political consequences since it concerns the sensibility of the political subject and his or hers ability to partake in a political order. The issue at hand is how these re-shapings are constituted and further developed, i.e. how these create new ways of sensing and new forms for the political subject. Or, in the stance of Unesco: the cosmopolitical subject. The international organization Unesco has its roots in the early 20th century. The making of the organization – both its birth and bureaucratic constitution – coincides with an emergent information society. Radio, colour-photography, television and film all defy boundaries in some way. These media re-organized time, space and perception, changing the awareness of the other. These media linked the world together in the following logic: same time, but different place. The work that Unesco undertook came to revolve around these media and this logic, especially since Unesco furthered Malraux’s imaginary museum. Unesco’s constitution describes the origins of conflict as residing in man’s mind and promotes the free flow of ideas by word and image. New media would act in an enlightening way and play a significant role in making the organizations dream of a global unity come true. This thesis describes art’s function in Unesco’s attempt to bring this utopia to life. / En undersökning av efterkrigstidens estetiska och politiska landskap bör ta hänsyn till den internationella organisationen Unesco:s kataloger och vandringsutställningar med färgreproduktioner. Organisationen implementerar i dessa André Malrauxs ”imaginära museum” som en tankemodell för en framtida kosmopoltisk, estetisk (och utopisk) gemenskap. Under det sena 1940-talet diskuteras också i Sverige behovet av ”estetisk fostran” som en konsekvens av en estetisk obildning, en illa utvecklad sensibilitet hos det svenska folket. En estetisk (om)bildning har en politisk innebörd såtillvida att det rör det politiska subjektets förnimmande och hans eller hennes förmåga att vara delaktig i en politisk ordning. Frågan är hur ovan nämnda ombildningar konstitueras och utvecklas, hur dessa kan alstra nya sätt att förnimma eller ge upphov till nya former för den politiska subjektiviteten. Eller för Unesco:s räkning: den kosmopolitiska subjektiviteten. Den internationella organisationen Unesco har rötter i det tidiga 1900-talet. Organisationens konstitution – dess födelse och författning – sammanfaller med ett framväxande informationssamhälle. Radion, färgfotografiet, televisionen och filmen trotsar på olika sätt gränser. Den omordning av tid, rum och perception som dessa medier medgav, gav en ny medvetenhet om den andre. Medierna knöt samman världen enligt logiken: samtidigt, men på olika platser. Unesco:s arbete kom på olika sätt att kretsa kring dessa medier och denna logik, särskilt som man vidareutvecklade Malrauxs imaginära museum. Unesco:s konstitution beskriver konflikters inre härkomst och uttrycker en vilja att låta idéer flöda fritt över nationsgränser med hjälp av ord och bild. De nya medierna kunde verka upplysande och skulle spela en framträdande roll i organisationens förverkligande av sin dröm om en världspolitisk enhet. Denna uppsats beskriver konstens plats i Unesco:s försök att förverkliga denna utopi.

Går det att se om en bild är komponerad efter regler? Genom en semistrukturerad undersökning via enkät har jag tagit reda på hur bilder upplevs som är antingen medvetet komponerade efter regler, eller komponerade på känsla efter subjektiv estetik. Jag har utforskat vad det i så fall är i bilderna som fångat betraktaren och vad de tolkar som genomtänkt och medvetet komponerat.  En fråga ha varit om fotointresserade personer har lättare för att urskilja de här två olika sätten att komponera en bild. Jag har undersökt vad det är i bilderna som tilltalar deltagarna och om reglerna avgör om en bild ska upplevas som bra och tilltalande eller om det finns något annat som har en större betydelse.

No description available.

<p>What is the relation of image and word, of sentences and pictures? What kind of message does this combination produce when juxtaposed on a single material plane? And how do we read its “infinite” relation? These are the questions at the center of this inquiry. My main interest concerns the exact nature of the relation between photographic images and textual elements of poetic language when these are juxtaposed in what I call Phototext poetry.</p><p>The thesis calls into question the conventional reading habits of the conjunction of photographs and texts, and seeks to understand the more complex connections intrinsic to the relation image/word and its material and perceptual play in poetic works. Does a text always “anchor” the multiple meanings of an image, as Roland Barthes argues? What if the alterations of an image could “anchor” certain fractions of a poetic, polysemantic textual construct? Is a photograph indifferent to the visual, material permutations of texts that certain contemporary poetic practices produce?</p><p>I discuss phototextual works and collaborations of various kinds, from Molin fontän [“Molin’s fountain”] (1866) over classic surrealist poetry to language-oriented writing. This last interest also shows (with ambiguity) in the thesis’ two close readings: 23:23 (2006) by Swedish poet Marie Silkeberg and The Tango (2001) by American poet Leslie Scalapino. Throughout the study, I also put these in relation to other works of various, and related, kinds, such as artists’ books, concrete poetry, and phototexts in 20th century art.</p><p>My theoretization of phototext poetry focuses on questions of function. My perspective on the phototextual meeting in poetry is therefore concerned, not with taxonomy, but with local, contingent definitions. That is not to say, however, that certain things cannot be attributed to its particular, juxtaposed form. An “unthinkable space” (Michel Foucault), the relation between verbal and visual derives its dynamics from the different ways it actually makes itself “thinkable” and, furthermore, is materially represented. From Craig Dworkin’s conception of illegibility, Jacques Ranciere’s term phrase-image, and Roland Barthes’s obtuse meaning, I try to weave a network of connections concerning the reader’s relation to the photo/text conjunction. My argument that a certain phrase can cooperate with a certain part of an image, that a photo can “anchor” a specific meaning in a polysemantic text, and that the typographical appearance of a text may well have a plastic quality, also suggests a reading that focuses on systems of verbivisual parts and contingent intermedial meetings rather than the stable relation of a determining text and a determined image. In sum, I argue that the relation of photographs and texts must always be approached as a local problem.</p><p>My second argument is that the phototext is a self-reflexive form – it investigates itself, as it were. When a photograph and a (poetic) text are juxtaposed, they try to define their own media characteristics. In short, they often investigate the premises for phototextual documentation, communication, and aesthetics. The phototextual form therefore shares a photographic trait, as a “process of rendering observation self-conscious” (John Berger).</p><p>I also trace the supplementariness and discursiveness of the relation between image and word, and investigate how it affects our reading of this “disjunctive conjunction”. The text and the image run through each other, both inside and among us, as Rancière would have it. This, in turn, produces a contemporary approach to aesthetics (as a term and philosophical tradition) in this thesis, which involves the practice as much as the aesthetic perception of the phototextual combination. However, I also see as necessary to negotiate with the ways in which the image-word relation has been theorized since the early eighteenth century, as well as with earlier, even ancient, conceptions.</p><p>In short, the aim of this thesis is to conceptualize the relation of photographs and texts in phototext poetry, not by destroying the dualistic positions of the visual and the verbal, but rather by re-negotiating them: by approaching them as located inside as well as between these two media, image and text. The relation of photographs and poetic text, I therefore suggest, performs its work “inside” language, at the same time opening up towards the “infinity of language” (Barthes).</p>