The subject of my essay concerns the images of refugees that have been taken on Lesvos during the last year. The aim of this essay is to examine the relationship between the photographer, the camera and the island as a scene för photographers, through the images that were taken there. The main scene is the beaches of Lesvos where tragedies and (sometimes) even comedies take place. I am working in a field where photography, aesthetics and social anthropology intersect. As regards to method, I have applied researcher Ruben Anderssson's ”extended field site” to my own field studies concerning Lesvos. The refugee situation that recently found its centre on the Greek islands is built up of networks that stretch far and wide across the globe. Events in one part of the world affect what is happening on Lesvos and vice versa. The media and NGOs are also part of larger networks. Therefore the field site needs to be extended beyond the geographical borders of Lesvos. I did field studies on Lesvos two times during the last year. I interviewed photographers and volunteers and took photographs of my own. Intuition is an integral part of my work and I have also applied it to my field studies. One of my starting points has been Judith Butler’s thoughts on what makes a life grievable. Butler's main hypothesis is that we view certain lives as having less value than others and thereby we will be less likely to grieve the passing of such lives. I examine the images of refugees to see if photography can help us better regard their lives as grievable. Refugees are people whose exposed bodies live precarious lives. Photographers can capture this in images but it is the spectator who has the final say in how images affect him or her. I end the essay by examining the spectator and what happens when we are confronted with disturbing images. Images of refugees in need exhort us to react whether we want to or not. We can turn away, but once images have entered out consciousness, there is no turning back.

By building a felt time repertoire, designers can sensitively feed a sense of time into their design work. And this in turn can help them produce an interaction gestalt that is richer, more sensual. My research on this suggests that this is not entirely easy, however. One has to develop a ‘feel’ for time. My research exploration began when I worked on designing a biofeedback data system, Affective Health, struggling with the tension and division between clocktime and the users’ unceasingly changing, ‘felt’ experiences. By turning to artistic practice, of music and culinary arts, I hoped to find keys to this question. Through connecting interaction-design research to these practices, I could start unfolding possibilities of temporal aesthetics in interaction design. I point to a space where designers can expand their understanding of felt time and playfully explore the sense of time that interactive systems and physical materials can deliver. Through the aspects below I point to the importance of being sensitive to felt forms and expressions of time to approach the temporal gestalt in interaction.   • Through my research I have strived to move outside clocktime and re-imagine the sense of time that interactive systems deliver. • One part of this space is felt rhythms and how they shape temporal experiences. • In common to those rhythms are the rest and pause moments that form their vitality. • One way of working with rhythm is to see how felt shapes and rhythms of time resonate through the temporal gestalt in interaction. • Aesthetic sensitivity, felt timers, can help us to orient ourselves in time. • By approaching time as plastic: time as a form and shape that we can hold on to, squeeze and weave together, we can start finding tools for remoulding the sense of time in systems, artefacts and services. • Finally, I have worked with aesthetic transformations that can encourage people to start experiencing temporality from new perspectives and with a different approach. / I den forskning som ligger till grund för den här avhandlingen har jag, genom en explorativ ansats, undersökt hur man kan förnya och berika sättet på vilket tid behandlas i interaktionsdesignforskning. Med hjälp av den här forskningen kan designers bygga upp en praktikbaserad repertoar, och med estetiskt finkänslighet formge tid och temporalitet i sitt arbete.  Detta kan i sin tur hjälpa dem att producera rikare interaktions gestalter som gör det möjligt att uppleva flera tidsuttryck. Min forskning visar på att det dock inte är helt lätt utan kräver att man gradvis utvecklar en "känsla" för tid. Tid har en kraftfull påverkan på våra tankar, känslor och handlingar, men vi är oftast ganska omedvetna om effekten tid har på våra liv. Klockan är ett praktiskt verktyg för att hålla reda på tid en och gör det möjligt att schemalägga händelser och orientera sig i en ström av erfarenheter. Men tid som den representeras av klockan är bara en bråkdel av hur vi förnimmer tid i vårt vardagliga liv. Upplevelsen av tid handlar dock inte bara om längd eller intervall mellan valda ögonblick utan den har också andra dimensioner och skepnader såsom tex styrka eller fasthet. Alla dessa dimensioner gör att tiden existerar för oss. Min utforskning började när jag arbetade med att utforma ett system för biofeedback, Affective Health, där hjärtfrekvens, affekt och rörelse skulle visualiseras på ett sätt som inspirerade till en dialog mellan användare och system. Visualiseringarna skulle representera hur användarnas egna kroppar reagerade och rörde sig i realtid men även ge möjlighet att blicka bakåt genom det förflutna. Som utgångspunkt började jag med att skapa illustrationer baserade på linjära, metriska tidsbegrepp, men jag hade svårigheter att porträttera människors egna skiftande upplevelser av tiden, det vill säga deras individuella upplevelser av rörelser och rytmer, genom de illustrationer jag tog fram. Klocktid stämde inte överens med användarnas egen, kroppsliga, upplevelse av tiden.  Genom att vända mig till konstnärlig praktik, närmare bestämt musik och matlagningskonst hoppades jag på att hitta nya lösningar. Tillsammans med Sebastien Boudet, utforskade jag hur tid tar sig uttryck genom surdegsbakning och ett levande material, degen. Genom surdegsbakningen kunde jag se och interagera med tid på nya sätt, t.ex. genom att hålla, krama, sträcka och knåda den. Arbetet hjälpte mig att formulera tankar om och resonera kring en ny sorts tidsestetik som vi normalt inte tänker på i interaktionsdesign. En som förskroppsligar tiden och omvandlar den till ett material som vi kan bearbeta genom design. Jag var dock tvungen att arbeta vidare på hur känslan av tid i surdegsbakning skulle kunna överföras till interaktionsdesign. Detta gjorde jag genom en uppföljande workshop ’BodyTimeTech’ där jag tillsammans med de 15 deltagarna byggde och diskuterade förslag på hur en känsla av tid skulle kunna ta sig uttryck i en interaktiv artefakt. Som resultat av denna såg jag bland annat hur rytmer användes på flera olika sätt. För att utforska rytmer mer i detalj byggde jag Rhythm Poetry, en applikation som jag använde för att undersöka hur upplevelser av rytm kan bearbetas och omvandlas.  Jag har en bakgrund som klassisk musiker och altviolinist. När jag reflekterade över min erfarenhet som musiker kunde jag se hur vi inom musik har en väl utformad praktikbaserad kunskap samt ett rikt språk för att gestalta tid genom musiken. Jag bestämde mig för att använda min egen erfarenhet som klassisk musiker för att grunda min förståelse och känsla av vad för slags tidsestetik jag var på väg mot och hade som mål att utveckla. Det var komplext och svårt att använda surdegsbakning och musik för att förstå känslan av tid i interaktionsdesign, men genom att knyta dessa tre praktiker kunde jag öppna upp en potential för tidsestetik i interaktionsdesign. Huvudbidraget av min forskning är en formulering av de mest framträdande aspekterna av upplevd tid som jag utvecklat genom fyra praktikbaserade undersökningar. Sammantaget utgör dessa grunden för en ny sorts tidsestetik som kan hjälpa designers att resonera kring den känsla av tid som interaktiva system och fysiska material kan leverera. Aspekterna i korthet: Ett övergripande tema i min forskning är förhållandet mellan klocktid och upplevd tid, där avhandlingens fokus ligger på aspekter av den upplevda tiden. Ett fokus i detta arbete har varit  rytmer och hur de formar upplevelsen i olika processer som tex surdegsbakning och musik.  I vissa fall är rytmerna långsamma och sträcker sig över flera timmar, som i bakning, och i andra fall väldigt snabba som i vissa musikstycken.  Gemensamt för rytmer är att de definieras av stunder av aktivitet och stunder av paus. Vilan och pausen skapar rytmens karaktär. Men vilan har också ett värde i sig som ger utrymme för att ta paus och återhämta sig, kliva av scenen.  Ett sätt att hantera rytmer är att se hur de samspelar i olika temporala gestalter, tex hur de fogas samman till en process som tex bakning eller ett musikstycke, eller hur våra talade och gestikulerande rytmer samspelar när vi kommunicerar med varandra.  Att mäta tid är ganska enkelt med en klocka, men om man vill veta mer exakt vad tiden är i en process så måste man ha ett mer raffinerat sätt att undersöka och mäta tiden. Estetisk finkänslighet kan hjälpa oss att orientera oss i tid. Tex i bakningen genom degens textur. Kladdigheten eller fastheten i degen berättar för oss att vi har arbetat oss fram till en viss tidpunkt i processen och vad som är kvar att göra. Genom att uppleva förändringarna genom flera sinnen kan vi orientera oss i tid med hjälp av estetisk finkänslighet.  Detta leder till nästa aspekt av upplevd tid som jag vill framhäva och som handlar om tidens plasticitet. Genom att närma sig tiden som plastisk, dvs något som kan klämmas på, sträckas, knådas eller vävas samman, kan designers börja bearbeta den på flera olika sätt som ligger närmare vår rika upplevda känsla av tid. Slutligen har jag i min utforskning genomgående arbetat med omvandlingar av tidsaspekter, för att skapa en uppfattning om tex en rytm på nya, ibland överraskande sätt. Transformationer filtrerar aktiviteter genom olika former och uttryck. De kan tex omvandla hjärtslag till färgförändringar. Att omvandla tid på detta sätt, kan ge en helt ny syn på den ursprungliga tidsformen. Det kan leda till att man börjar se saker (tex sitt hjärta) från nya perspektiv och med nya förhållningssätt.  Jag pekar på och beskriver dessa aspekter för att förnya och berika samtalet och praktiken kring tidsestetik i interaktionsdesignforskning. Genom aspekterna vill jag betona vikten av att som designer uppöva finkänslighet för tidens förkroppsligade former och uttryck och att ha ett rikt formspråk för tid. Således kan detta arbete aldrig riktigt avslutas, eftersom det bara är ett steg på vägen mot en pågående utveckling av nya interaktionsdesignpraktiker. / <p>QC 20161220</p>

Läroplanen för förskolan, Lpfö98 (Skolverket, 2016) har som strävansmål att barn i förskolan ska få skapa och att de ska utveckla förmågan att uttrycka sig i estetiska aktiviteter såsom bild, sång och musik, dans och drama. Litteraturen som används i denna studie beskriver många fördelar för barns utveckling i och genom estetiska aktiviteter såsom att estetiska aktiviteter bidrar till barns fantasi och kreativitet, samt gynnar identitetsskapandet och barns interaktion med andra barn och vuxna. Det teoretiska perspektiv som används i studien är Utvecklingspedagogik där läroplanen, barn och förskollärare alla spelar en viktig roll för barns lärande. Studiens syfte är att undersöka hur estetiska aktiviteter såsom bild, sång och musik, dans och drama företer sig i förskolans verksamhet. Data samlas in genom observationer på två avdelningar i en vecka vardera på två olika förskolor, varav den ena är Reggio Emilia inspirerad. Resultatet visar att alla estetiska aktiviteter såsom bild, sång och musik, dans och drama förekommer på de observerade förskolorna dock finns det en skillnad i hur hög förekomsten är mellan de olika estetiska aktiviteterna. De estetiska aktiviteterna förekom som grupp aktiviteter. De estetiska aktiviteter som ägde rum pågick där det fanns fysiskt utrymme i den fysiska miljön och olika estetiska material användes. Oftast tog barn initiativ till estetiska aktiviteter varav förskollärarna sällan var särskilt involverade. Meningen med estetiska aktiviteter uttrycktes mest handla om att ha roligt, men även om att gynna den sociala gemenskapen och utvecklas inom den estetiska aktiviteten eller i andra ämnen

Studier pekar på att skolan upprätthåller segregerande diskurser trots motsatta intentioner. Idetta projekt har deltagare i olika åldrar med skild kulturell härkomst och kunskap i svenskasamlats för att i en workshop bygga drakar som vi sedan flyger tillsammans efter engemensam lunch. Hur möjliggörs interaktion mellan deltagare i projektet? Hur utvecklargruppen gemenskap och/eller samhörighetskänsla genom det konstnärliga arbetet? Hurpåverkar de valda pedagogiska strategierna förutsättningarna för mellanmänskliga möten?Här skapas ett mellanrum där vanliga normer sätts ur spel med hjälp av bildpedagogiskamedel för att påvisa alternativa handlingsmöjligheter till de rådande beteendemönstren.Samtidskonsten har genom bildämnet en naturlig plats i skolundervisningen och projekt somdetta kan därför ingå i undervisningen. På så vis skulle ett rum som inte införlivar skolansinstitutionella begränsningar kunna beredas eleverna. I resultatdelen synliggörs depedagogiska greppens betydelse för interaktionen. I slutdiskussionen reflekteras det dels överhur lärare kan använda liknande projekt för att tillsammans med elever lyfta ochproblematisera olika oönskade företeelser och vinna förståelse för hur vi är delaktiga ikonstruerandet av dessa, dels över microtopins möjlighet till världsförändrande effekter.Den gestaltande delen av undersökningen inviterar besökaren att själv tolka och ge verketdess mening genom att ta del av filmmaterialet som genererats under projektdagen. Dettavisas som en installation med tre stora projektioner i ett rum som ”ramas in” av deltagarnasdrakar.

Syftet med denna studie var att observera lärandet i ett aktör-nätverk mellan aktörerna i förskolors ateljéer. Detta för att observera hur nätverket ansluter till nya aktörer, vilka olika nätverk som kommer samman och hur aktörerna reagerar gentemot varandra. Studiens empiriska material är insamlat genom videoobservationer. Empirin är analyserad genom aktör-nätverksteorin (ANT), för att synliggöra icke-mänskliga och mänskliga aktörer i ateljéns nätverk. Begrepp som använts i bearbetningen av analysen är icke- mänsklig agens och generaliserad symmetri.  Studiens resultat visar på att materialets deltagande i ateljén kan bero på kompetensen hos pedagogen. Vid en högre kompetens hos pedagogen kan skapandeprocessen ge ett meningsfullt lärande i förskolans ateljé, detta då de icke-mänskliga aktörerna har möjlighet att deltaga i nätverket

Studiens syfte är att undersöka hur sång och musik lyfts i förskolans verksamhet, både i förhållande till förskollärares resonemang och i deras praktiska iscensättande. Data har samlats in genom en kvalitativ forskningsmetod, i form av intervjuer med förskollärare och observationer av musikaktiviteter i förskolan. Resultatet visar att förskollärare ser sång och musik som en metod för att arbeta med strävansmål i förskolans läroplan, såsom lärande och utveckling inom språk och motorik. Sång och musik syftar till utveckling och lärande och får därmed instrumentella värden. Förskollärarna ser även att sång och musik kan vara ett redskap för att iscensätta glädjefyllda gemensamma aktiviteter, där barn tillåts delta efter egna förutsättningar. Därför kan sången och musiken även anses ha intrinsikala värden, det vill säga sång och musik är tillräckliga fenomen i sig själva utan anspråk på lärande. Studiens resultat visar också hur sång och musik används i syfte att stödja barns utveckling och lärande, med varierande intensitet av estetiska inslag såsom lek, fantasi, dramatisering och musikaliska grundelement. Studiens slutsats är att förskollärare främst ser sång och musik som en metod att arbeta med barns utveckling och lärande, vilket även syns i musikaktiviteters iscensättning. Studien visar emellertid att sång och musik även har egenvärden, samt att det är möjligt att hitta en balans i förhållande till sång och musik som innehåll och metod i förskoleverksamheten.

Inledning I detta examensarbete vill vi undersöka betydelsen av undervisning inom kunskapsområdet bildskapande i förskolan. På vilket sätt pedagogerna resonerar om dess betydelse och förhållningssätt utifrån deras kompetenser. Samt om och hur detta kan påverka barns utveckling och lärande i verksamheterna.   Syfte Studiens syfte är att belysa den dagliga verksamheten när barn skapar i bild i förskolan. På vilket sätt pedagoger undervisar, utvecklar och inkluderar barnen i bildskapande utifrån pedagogers förhållningssätt och kunskaper Därav har vi valt att utgå ifrån följande frågeställningar.   Metod Vi utgick utifrån studiens syfte och frågeställning där vi valde att intervjua fem pedagoger med varierande utbildningar som arbetar på olika förskolor. För att få ta del av respondenternas tankar och syn på arbetet med bildskapande som undervisning använde vi oss utav öppna intervjufrågor och får då en kvalitativ ansats.   Resultat Pedagogerna beskriver bild som en varierande undervisning i förskolan där behovet av pedagogers samsyn och kunskap gynnar barns delaktighet och lärande processer. Även miljöns påverkan lyfts i studien.

Hur kan estetiska omdömen diskuteras rationellt?    Syftet med undersökningen är att uppmärksamma att estetiska värdefrågor faktisk spelar roll i skolan på många nivåer som vid bedömningar, kanoniska urval, i diskussioner och sätt att behandla dessa måste hittas. Därför behöver förståelsen för de estetiska värdenas grund öka och i uppsatsen undersöks hur dessa värden kan argumenteras för rationellt.  I dagsläget verkar det oklart hur vi diskuterar estetiska värden i samhället. Uppfattningar om vad som är estetiskt tilltalande kan ställa till med ekonomiska problem i fråga om bostadsplanering och turism. I skolvärlden påverkas bedömning av lärarens smak som i sin tur ger en föreställning om elevers resultat. Även i kunskapskraven för ämnet Bild antyds subtila estetiska värderingar. Det har visat sig att estetikens övergripande teori är svårfångad för att rationellt kunna argumenteras för, eftersom det estetiska värdet bygger på svag implikation. Det finns heller ingen färdig teori för att fastställa det estetiska värdet. Med stöd av religionsfilosofen Hugo Meynells analogin av estetiska värden som sekundära egenskaper kan ett schema konstrueras först efter att verket har upplevts, det är svårt att göra en vetenskaplig predikation av estetiska upplevelser.       Estetik kräver bekantskap, hänsyn till kontext och “tid” när ett verk ska bedömas. En paradox av estetiska omdömen är att de både är subjektiva och objektiva. Dessa egenskaper behöver urskiljas så det objektiva bedöms oberoende av våra responser och det subjektiva utifrån uppfattning och erfarenhet.    I uppsatsen analyseras arbetsmetoder och argumentation med hjälp av empiriskt material från Stockholms stads Skönhetsråd. En semistrukturerad kvalitativ intervju med rådets kanslichef Henrik Nerlund har gjorts för att få syn på befintliga metoder för argumentation kring estetiska värden. Teorier för hur en kan argumentera samt förståelse kring det estetiska värdet är tagna av religionsfilosofen Hugo Meynells resonemang ur En fråga om smak.    Gestaltning    Min gestaltning består av en serie målningar. Till målningarna medföljer en instruktion för betraktaren att se på bilderna och skriva ner sina upplevelser och göra en kort övning där denne skriver ner beskrivande värderingar kring bilderna. Jag är ute efter att betraktaren ska ta sig tid och tänka över verket och utmana sig själv. I samband med undersökningen har jag upptäckt att vi ofta kastar ur oss alltför personliga känslouttryck kring verk som superfin, trevlig, rolig utan att vi kan motivera varför. Ibland verkar det som att vi inte kan skilja på påståendena. Genom att ställa oss frågan varför något är superfint kan vi lättare påbörja ett samtal kring bilderna och se över vår egen smak samt fylla konstupplevelsen med kontemplation och kanske någon form av tillfredsställelse.

BAKGRUND:I styrdokumenten står det skrivet och att elever genom olika estetiska uttrycksformer ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. Det framgår även att lärarna ska sträva efter att balansera och integrera kunskaper i sina olika former. Vi har därför i vår undersökning tittat närmre på hur detta kan gå till och har då främst inriktat oss på hur lärare kan integrera musik och matematik. Den litteratur vi grundar vår undersökning på innefattar förutom musik även andra estetiska uttrycksformer såsom bild, slöjd och drama.SYFTE:Vårt syfte är att undersöka hur pedagoger kan använda sig av estetisk verksamhet för att eleverna ska tillägna sig kunskap i matematik. Vi ämnar också undersöka om elever och pedagoger anser denna undervisning vara ett effektivt redskap för lärande.Frågeställningar: Hur går pedagoger tillväga för att ge eleverna möjlighet att inhämta kunskap med hjälp av musik? Hur ser elever på musik som ett redskap för lärande i andra ämnen? Hur ser pedagoger på musik som ett redskap för lärande i andra ämnen?METOD:Vi har använt oss av intervju och observation som metoder i vår undersökning. Intervjuerna skedde med 22 elever, en lärare samt en lärarutbildare. Den sistnämnde intervjun genomfördes via telefon. Observationen utfördes under en kombinerad matematik och musiklektion i en klass med elever från skolår 5-6.RESULTAT:Vi har kommit fram till att man kan använda sig av estetisk verksamhet som ett pedagogiskt redskap. Musik har ett nära släktskap med matematik och att man genom att integrera dessa två ämnen kan närma sig kunskap på ett sätt som skiljer sig något från traditionell skolundervisning.

The purpose of this Master’s thesis is to investigate issues concerning librarians’ view on three genres, (a) popular literature for women, (b) popular literature for men and (c) erotic literature, when choosing what to buy for their libraries. A qualitative method has been used and the empery consists of seven qualitative interviews with altogether eight librarians involved in choosing and buying literature. The theoretical framework is built on theories regarding concepts of hegemony and cultural hegemony; the male sex as norm; taste culture and quality. The results show that three of the libraries in the study have a written purchase policy and that the policies that exist are very general. Guiding elements when buying literature are quality, objectivity, diversity and availability. Many of the informants use the library service-lists when choosing what to buy, whilst others try to get away from this for economic reasons. The informants often get proposals from the library visitors. In the cases when they reject suggestions, it is often due to racist, offending, violent or narrow-minded content. All of the informants try to keep a quality perspective when choosing literature. Popular literature is bought as a consequence to high demand, but sometimes it is rejected on grounds of low quality. Earlier, several writers of the romance-genre have been rejected but are accepted nowadays. Popular literature for men is commonly bought and many of the informants confirm that they have been more liberal when buying this genre compared to love novels. Erotic literature was present in all libraries except one, and was bought on grounds of good reviews or for being classics. The study shows that erotic literature is not bought if it is regarded too violent, humiliating or of low quality. Humiliation and violence is accepted to a higher degree if it takes part in an erotic classic compared to a newer book of a less known author.