What is the relation of image and word, of sentences and pictures? What kind of message does this combination produce when juxtaposed on a single material plane? And how do we read its “infinite” relation? These are the questions at the center of this inquiry. My main interest concerns the exact nature of the relation between photographic images and textual elements of poetic language when these are juxtaposed in what I call Phototext poetry. The thesis calls into question the conventional reading habits of the conjunction of photographs and texts, and seeks to understand the more complex connections intrinsic to the relation image/word and its material and perceptual play in poetic works. Does a text always “anchor” the multiple meanings of an image, as Roland Barthes argues? What if the alterations of an image could “anchor” certain fractions of a poetic, polysemantic textual construct? Is a photograph indifferent to the visual, material permutations of texts that certain contemporary poetic practices produce? I discuss phototextual works and collaborations of various kinds, from Molin fontän [“Molin’s fountain”] (1866) over classic surrealist poetry to language-oriented writing. This last interest also shows (with ambiguity) in the thesis’ two close readings: 23:23 (2006) by Swedish poet Marie Silkeberg and The Tango (2001) by American poet Leslie Scalapino. Throughout the study, I also put these in relation to other works of various, and related, kinds, such as artists’ books, concrete poetry, and phototexts in 20th century art. My theoretization of phototext poetry focuses on questions of function. My perspective on the phototextual meeting in poetry is therefore concerned, not with taxonomy, but with local, contingent definitions. That is not to say, however, that certain things cannot be attributed to its particular, juxtaposed form. An “unthinkable space” (Michel Foucault), the relation between verbal and visual derives its dynamics from the different ways it actually makes itself “thinkable” and, furthermore, is materially represented. From Craig Dworkin’s conception of illegibility, Jacques Ranciere’s term phrase-image, and Roland Barthes’s obtuse meaning, I try to weave a network of connections concerning the reader’s relation to the photo/text conjunction. My argument that a certain phrase can cooperate with a certain part of an image, that a photo can “anchor” a specific meaning in a polysemantic text, and that the typographical appearance of a text may well have a plastic quality, also suggests a reading that focuses on systems of verbivisual parts and contingent intermedial meetings rather than the stable relation of a determining text and a determined image. In sum, I argue that the relation of photographs and texts must always be approached as a local problem. My second argument is that the phototext is a self-reflexive form – it investigates itself, as it were. When a photograph and a (poetic) text are juxtaposed, they try to define their own media characteristics. In short, they often investigate the premises for phototextual documentation, communication, and aesthetics. The phototextual form therefore shares a photographic trait, as a “process of rendering observation self-conscious” (John Berger). I also trace the supplementariness and discursiveness of the relation between image and word, and investigate how it affects our reading of this “disjunctive conjunction”. The text and the image run through each other, both inside and among us, as Rancière would have it. This, in turn, produces a contemporary approach to aesthetics (as a term and philosophical tradition) in this thesis, which involves the practice as much as the aesthetic perception of the phototextual combination. However, I also see as necessary to negotiate with the ways in which the image-word relation has been theorized since the early eighteenth century, as well as with earlier, even ancient, conceptions. In short, the aim of this thesis is to conceptualize the relation of photographs and texts in phototext poetry, not by destroying the dualistic positions of the visual and the verbal, but rather by re-negotiating them: by approaching them as located inside as well as between these two media, image and text. The relation of photographs and poetic text, I therefore suggest, performs its work “inside” language, at the same time opening up towards the “infinity of language” (Barthes).

No description available.

Syftet med denna studie är att omformulera svenskämnets didaktiska utgångspunkt genom att utgå från filosofen Jacques Rancières radikala förståelse av vad demokrati innebär. Detta görs genom en "dekonstruktiv" läsning av ämnets styrdokument där ett alternativt sätt att förstå ämnets didaktiska beståndsdelar formuleras (vilket i sin tur görs med utgångspunkt i Laclau & Mouffes "hegemoniska strategi"). Studien kommer fram till att en oreflekterad läsning av ämnets styrdokument riskerar att leda oss lärare till en odemokratisk förståelse av ämnet. Den belyser också (1) att skolan behöver ses som en arena som rymmer olika motstridiga förståelser av verkligheten, (2) att lärare behöver problematisera demokratibegreppet så att begreppet inte reduceras till att vara intetsägande och godtyckligt, och (3) att lärare bör sträva mot att skapa en didaktik som har större demokratisk potential snarare än att sträva mot illusionen om en ideal och slutgiltig demokratisk didaktik. Slutligen visar studien på en potential i att jobba ämnes- och yrkesöverskridande med skolans demokratiuppdrag utifrån det valda teoretiska perspektivet.

Denna uppsats behandlar ämnet estetisk kompetens och dess roll inom den svenska servicesektorn. Tidigare forskning har bland annat visat att arbetsgivare alltmer fokuserar på hur de anställda ser ut, för sig och talar – ”looking good, sounding right”. Dagens arbetsmarknad tillhör arbetsgivarna då det finns ett kraftigt överskott av sökande att välja mellan. Långtgående krav kan alltså ställas utan att någon protesterar och kraven på de arbetssökande kan ibland sträcka sig ända till den fysiska kroppen. Begreppet estetisk kompetens innebär att de anställda ser bra ut och att de låter rätt. Vidare kan estetisk kompetens hos en individ sammankopplas med andra kompetenser såsom teknisk, social och emotionell kompetens. Tanken med att arbetsgivarna använder sig av estetisk kompetens är att de anställda skall förkroppsliga företagets image och därmed bli en del av representationen utåt. Detta ses särskilt i branscher som hotell, trendiga barer, caféer och designboutiquer. Utseende, uppförande och klädval hos exempelvis en bartender är ofta avgörande huruvida tjänsten uppfattas som trendig eller inte. I vår undersökning valde vi att använda oss av en kvalitativ ansats, vilket innebar att vi genom intervjuer beskrev vilken roll den estetiska kompetensen spelar inom servicesektorn samt exemplifiera de estetiska krav en arbetsgivare kan ställa. Våra resultat visade att estetisk kompetens innebär att de anställda ser rätt ut och låter rätt för att på bästa sätt kunna representera verksamheten utifrån de förväntningar kunden har. Våra respondenter framhöll även att alla estetiska krav har betydelse i sin extremform. Vilka krav som är viktigast beror dock på verksamhet och bransch. Det viktigaste estetiska kravet från respondenterna var helhetsbilden av de anställda. Arbetsgivarna använder sig av styrmekanismerna rekrytering, klädpolicys och grupptryck för att på rätt sätt matcha de anställda med de förväntningar arbetsgivarna antar att kunden har. Den estetiska kompetensen används av arbetsgivarna för att minimera risken att kunderna retar sig på de anställda. Detta innebär att de anställda skall anpassa sitt utseende efter majoriteten av verksamhetens målgrupp. / This composition deals with the topic of aesthetic skills and the role it plays within the Swedish service sector. Earlier research has, amongst other things shown that employers increasingly focus on how the employees look, appear and speak- expressed as “looking good, sounding right”. Parts of the labour market today belong to the employers, since there is a significant surplus of people seeking employment for example within the areas of the service sector. Far reaching demands may therefore be placed without protests and the demands on job applicants can even include the physical body. The concept aesthetic skills means that the employees look good and sound right. Furthermore, the aesthetic skills of an individual are linked to other skills such as technical, social and emotional skills. The employers use aesthetic skills in view of the fact that the employee should embody the image of the company and thus be part of its representation. This becomes most apparent in workplaces such as hotels, trendy bars, cafés and designer boutiques. Looks, appearance and the choice of apparel of, for example, a bartender, often determines whether the workplace will be seen as trendy or not. In our investigation we chose a qualitative approach, which means that we, through interviews, described which role the aesthetic skills plays within the service sector as well as to exemplify the aesthetic demands made by the employers. Our results confirmed earlier research which has shown that aesthetic skills imply that employees looking and sounding right. This in order to represent the enterprise in the best way possible according to the expectations of the customer. Our respondents emphasized that aesthetic demands have significance in extreme forms. Which demands that are most important depends however on the enterprise and the field of work. The most important demand, according to the respondents, is the overall appearance of the employee. The employers use recruitment, dress code and group pressure to match the employee with the expectations the employers assume the customers might have. The aesthetic skills are used by employers to minimize the risk of offending the customer. This means that the employees have to adapt their appearance in accordance to the majority of people the enterprise is attempting to target.

Syftet med denna studie är att undersöka synen på den högskoleförberedande utbildningen Bild och formgivning hos skolledning och elever - hur inriktningen beskrivs med fokus på status och framtidsmöjligheter för eleverna. GY11 medförde att estetiska färdigheter nedvärderades inom gymnasieskolan och i uppsatsen beskrivs hur kunskapssynen på teori kontra praktik ger avtryck både inom skolan och i världen utanför. Frågeställningen är formulerad med en huvudfråga och en underfråga: Hur konstrueras inriktningen Bild och formgivning diskursivt hos bildelever och skolledare? Vilka tänkbara konsekvenser kan skönjas för hur elever och skolledare värderar inriktningen Bild & Formgivning och hur dess elever ser på sig själva och sin framtid?Det empiriska materialet består två intervjuer med skolledare, en enkätundersökning i tre bildestetklasser, fältanteckningar under bildlektioner, elevdiskussioner, elevbilder och deras bildanalyser. Materialet analyserades med hjälp av diskursanalys och kritisk diskursanalys. För att undersöka estetelevers uppfattning om sina framtidsutsikter och vad deras gymnasieutbildning kan leda till, fick elever i tre klasser gissa vilka (högskole-) yrkesutbildningar de var behöriga att söka. Skolledarnas utsagor om inriktningen, dess elever och effekter av GY11 på det estetiska programmet, stämde delvis överens och skilde sig delvis markant. Estetelever i en klass diskuterade kring "Bildens roll i samhället" och "Inriktningen Bild och formgivning", och arbetade sedan med affischer på samma tema. Som slutuppgift utförde de därefter bildanalyser på varandras bilder. Det finns en diskursiv kamp där olika värderingar tävlar om att fylla "estet" med innehåll som kan ha konsekvenser för den enskilda esteteleven efter genomförd gymnasieutbildning. Språkmedvetenhet kan förändra den sociala praktiken och dess konsekvenser – uppsatsens essens är att det är angeläget att diskutera diskursen "esteter" så att den så småningom får tillbaka den självklart jämlika position i samhället som behövs i ett framtidsperspektiv.

The following report outlines a project that has been implemented as a degree of Bachelor of Science in Innovation and Design at the Faculty of Health, Science and Technology at the University of Karlstad.. The project is carried out in behalf of Flexit AB in Töcksfors. Flexit AS/AB has an ongoing project of heat and ventilation systems for family housing. The project covers the required development of a combi device for the installation. The combi device is installed on the facade and combines the handling of outdoor and exhaust air. The device is visible on the facade of the building, therefore the design of the device impacts on how customers agrees to it. The current device was not considered enough aesthetically pleasing to be accepted by customers. The objectives of the project was to enable sales of the company’s ongoing project of heat and ventilation systems for family housing. The work has been carried out according to the product development process where the combination of functionality and design has been the main focus to achieve the objectives of the project. Several concepts were created trough design methods. The concepts were compared to the specification of requirements and one final concept was chosen for further development. The result was five different solutions of a thinner device. All the solutions had the same basic design where the front steelplate varied. The solutions were presented in CAD constructions with renderings. The result also contains simulations of the designs. The designs were considered more attractive than the original product. The solution meets 21 of 28 requirements from the product specification.

<p>Uppsatsen är en historiografi om konstförfalskning. Texten har fokus på målningar och teckningar.</p><p>I uppsatsen visas två skilda synsätt på fenomenet förfalskad konst, dels förfalskares, dels deras kritikers. I uppsatsen får förfalskarna presentera sina motiv för varför de förfalskar, i den delen kommer fram en önskan om försörjning men även en uppenbar stolthet över att lyckas göra konstverk som uppfattas gjorda av namnkunniga konstnärer från tidigare epoker. I många fall visar de en uppenbar kärlek till fin konst, samtidigt som de är väl medvetna om skillnaden mellan det äkta och det falska. Deras avslöjare är kritiska till verksamheten. Forskare och konstexperter tar avstånd från fenomenet, men inom museivärlden finns en uppfattning att där kan finnas lärdomar att hämta även ur förfalskad konst, om den diskuteras på rätt sätt.</p>

Uppsatsens syfte är att få en förståelse för hur pedagoger arbetar med musik tillsammans med barn i åldern ett till åtta år. Resultatet erhölls genom kvalitativa intervjuer med åtta pedagoger. Undersökningen visade att pedagogerna tycker det är viktigt att använda musik tillsammans med yngre barn, men hur musik används i verksamheten varierade. Av resultatet framgick också att pedagogerna anser att musik är en artefakt i barns språkliga respektive motoriska utveckling. Litteratur som tagits fram för uppsatsen stärker pedagogernas svar. Den teoretiska ansatsen som valts för arbetet är det sociokulturella perspektivet och det pragmatiska synsättet. Detta för att musik är socialt och kan utövas med hjälp av praktiska aktiviteter.

Avsikten med denna studie har varit att undersöka pedagogers samtal och utsagor kringestetiska arbetsformer och ämnesöverskridande arbetsområden i relation till utformandet av en”öppen ateljé” på skolan. Frågorna jag ställde mig var; Hur legitimerar pedagoger behovet aven ”öppen ateljé” på skolan? Vilka samband ser pedagoger mellan lärmiljöers utformning ochvilka läraktiviteter som kommer till uttryck? Vilka tolkningsrepertoarer om lärande ochlärmiljöer kommer till uttryck i dessa sammanhang och hur kan de förstås ur ett makt- ochkontrollperspektiv? Jag valde en kvalitativ metod med en diskursanalytisk ansats, som byggdepå fokusgruppssamtal genomförda på en mindre fristående F-9 skola i norra Sverige. En skolasom med utgångspunkt för sin verksamhet tagit ställning för att låta sig genomsyras av ReggioEmilias pedagogiska filosofi. Jag har i min studie tyckt mig finna ett antal diskurser på dennaskola, där en stor diskurs representerande skola, undervisning och lärarroll är överordnad ochdär några mindre tycks bjuda den större motstånd. Dessa diskurser kommer till uttryck i detolkningsrepertoarer pedagogerna använder för att legitimera utformandet av en öppen ateljépå skolan. Samtidigt som erkännandet av en mer progressiv filosofi tycks innebära ettdiskursivt dilemma på denna skola, tycks det också innebära att utrymmet för möjligahandlingar breddas något i det diskursiva glapp som här uppstår. Avslutningsvis för jag ettresonemang kring en additiv syn på lärande och estetik och om en motståndets diskurs.

Syftet med denna studie var att undersöka en potentiell koppling mellan estetik och specialpedagogik, samt specialpedagogikens möjliga beroende av det sociala samspel estetiken utgör. För att få en djupare förståelse för vårt valda syfte valde vi att utföra intervjuer i olika verksamheter där intervjufrågorna var utformade ur ett sociokulturellt perspektiv med fokus på estetik, specialpedagogik och det sociala samspelet. Studien grundar sig på en forskning av kvalitativ karaktär med abduktion som slutledningsprocess då vår litterära genomgång visade att det fanns behov av forskning i ämnet. Behovet av forskning inom ämnet ledde även till ett medvetet val som innebar att vi slöt oss till de hypoteser som under studien skapades och blev styrkta. Det största och viktigaste resultatet som framtogs i studien var att kopplingen blev funnen, men dock på olikartade vis, där den mest signifikanta slutsatsen som vi drog är att specialpedagogiken är beroende av estetik, men, som nämnts tidigare, på olika vis. Under studiens gång synliggjordes även vikten av det sociala samspelet inom de ovanstående begreppen, samt vikten av respondenternas perspektiv och förhållningssätt.