Bakgrund: Att erbjuda palliativ vård i livets slutskede är av stor betydelse då målsättningen är att lindra, främja livskvalité och bibehålla patientens psykosociala och existentiella liv fram till döden. Existentiellt är vi som mest ensamma vid födseln och döden. Denna existentiella ensamhet kan vara tung att bära och utmärker sig ofta hos patienter som ångest, rädsla och en ökad sårbarhet. För att vårdpersonal ska kunna öka välbefinnandet hos patienter i livets slutskede och kunna ge en god omvårdnad är det viktigt att vårdpersonalen innehar tillräckligt med kunskap i hur de möter existentiell ensamhet. Syfte: Syftet var att utforska hur vårdpersonal möter existentiell ensamhet hos personer i livets slutskede. Metod: En allmän litteraturstudie som inkluderade nio vetenskapliga artiklar. Datainsamlingen skedde i databaserna Cinahl Complete och PsycINFO. Artiklarna granskades med hjälp av en granskningsmall för kvalitativa artiklar. Analysen utgick från Fribergs (2017) analysmodell. Resultat: Vårdpersonalen mötte existentiell ensamhet genom att på olika sätt finnas där, genom att personcentrera mötet, skapa en relation och mötas på ett personligt plan och genom att skifta mellan ett personligt och professionellt förhållningssätt. Diskussion: Studiens kvalitet granskades utifrån trovärdighetsbegreppen beskrivna av Shenton (2004). De tre fynden som diskuterades var vikten av god kommunikation, vårdpersonalens tidsbrist påverkar mötet och att våga möta existentiell ensamhet.

Syftet med denna uppsats har varit att bidra med ökad förståelse av existentiell coping, genom att undersöka hur det framträder i hanteringen av coronapandemin. Detta har undersökts genom att titta på vilka aspekter av existentiell coping som framträtt i hanteringen, med hjälp av kvalitativ ansats och hermeneutik som metod. Den teoretiska referensramen som använts för att analysera resultatet är Antonovskys KASAM, och Kevin Ahos definition av existentiell ångest. Resultatet har visat att existentiell coping inbegriper sökande och meningsskapande, där sökande har att göra med coping, och mening står för den existentiella dimensionen. Resultatet har också visat att existentiell ångest tillhör den existentiella dimensionen. Existentiell coping kan alltså förstås som ett sökande efter eller söka kvarhålla mening. Existentiell ångest kan orsaka ett sökande efter mening och därigenom leda till existentiell coping

Bakgrund: Ålderdom påverkar livet, kroppen och sinnet. Långvarig, ofrivillig ensamhet är skadligt för hälsan och vanligt förekommande bland äldre personer. Existentiell ensamhet utgör en form av ofrivillig ensamhet och definieras som en plågsam insikt om att vara separerad från världen och andra människor. Nästan alla erfar det någon gång i livet, särskilt i samband med kriser eller att man upplever sig stå inför döden. Inom existensfilosofi och existentiell psykoterapi beskrivs ångest och lidande som grundläggande livsvillkor och existentiell ensamhet är ett resultat av detta. Lidandet är i sig meningslöst men med hjälp av copingmekanismer och stöd kan man ta sig igenom lidandet och skapa mening. Äldre personer uttrycker ofta ett behov av att samtala om existentiella frågor medan sjuksköterskor inte sällan undviker dem då de upplever samtalen som svåra och ofta känner sig otillräckliga. Stöd till vård- och omsorgspersonal är därför viktigt. Samhällsutvecklingen pekar mot ett allt mer ansträngt läge inom vård och omsorg och arbetsgivare och fackförbund tvistar om ansvarsfördelningen. Ansvaret för äldres hälsa ligger dels på individen själv, dels på vård- och omsorgspersonal och samhället. Syfte: Att undersöka äldre personers upplevelser av existentiell ensamhet. Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes. Urvalet bestod av tio kvalitativa vetenskapliga originalartiklar publicerade mellan år 2003–2023. Deltagarna bestod av äldre personer från 60 år. Materialet tematiserades med en induktiv ansats, därefter diskuterades resultatet i relation till Katie Erikssons lidandeteori. Resultat: Tre teman med underteman togs fram ur resultaten: Det första temat var Att känna sig frånkopplad från världen med undertema meningslöshet och När orden inte räcker till. Det andra temat var Att förlora och omdefiniera sig själv med undertema Frihetsförlust, Kontrollförlust och Identitetskris. Det tredje temat var Att leva i ett relationellt tomrum med undertema Att känna sig isolerad och Tankar på döden. Slutsats: Upplevelser av att sakna djupa relationer samt att förlora kontrollen över sitt liv kunde utlösta existentiell ensamhet hos äldre personer. Det gjorde att de kände sig frånkopplade från världen och andra människor samt upplevde meningslöshet. För att kunna hjälpa äldre personer med dessa känslor behöver sjuksköterskor kunskap om vad som orsakar existentiell ensamhet och vad den innebär. / Background: Old age affects both life, body and mind. Long-term involuntary loneliness is harmful to ones health and common among elderly people. Existential loneliness is a form of involuntary loneliness and is defined as a painful insight in being separated from the world and other people. Most people experience it sometime during their lifetime, especially during a time of crisis or when one feels confronted with death. Within the realm of existential philosophy and existential psychotherapy, anxiety and suffering are described as fundamental conditions for life and existential loneliness is a result of this. Suffering itself is meaningless but with the help of coping mechanisms and support, one can get through it and create meaning. Elderly people often express a need to talk about existential concerns while nurses can be avoidant since they find these conversations tough and feel insufficient. This makes support for the nursing staff an important matter. The societal development indicates an increasingly strained situation within healthcare and elderly care, with employers and trade unions disputing over the allocation of responsibilities.  The responsibility for the health of elderly people lies partly on the individuals themselves, partly with healthcare and care personnel, and partly with society. Aim: To explore elderly persons’ experiences of existential loneliness. Method: A systematic literature review was carried out. The literary sample consisted of ten qualitative, scientific original articles published between 2003–2023. The participants in the studies were elderly people from the age of 60 and older. The material was thematized with an inductive approach, thereafter it was discussed in relation to Katie Erikssons theory of suffering. Results: Three themes with subthemes emerged in the results. The first theme was To feel disconnected from the world with the subthemes Meaninglessness and When words aren’t enough. The second theme was To lose and redefine oneself with the subthemes Loss of freedom, Loss of control, and Identity crisis. The third theme was To live in a relational void with the subthemes To feel isolated and Thoughts on death. Conclusions: Experiences of lacking deep relationships and losing control of their lives could trigger existential loneliness within elderly persons. This made them feel disconnected from the world and other people and made them experience meaninglessness. To be able to help elderly persons with these feelings, nurses need knowledge regarding what the cause of existential loneliness is and what it means.

The purpose of this essay has been to monitor the thoughts and feelings of young adults/adults about the physical church as a space for spiritual health. It has been done with the help of three pictures in A3 format depicting three spaces in different churches where the seven informants were asked to grade the potential for existential health in each space on a scale of 1-10 on eight questions. The eight questions were based on WHO:s eight aspects of spiritual health. They were also asked to rank the churches in order of most to least pleasant. The result was that the two pictures that depicted churches belonging to Svenska kyrkan were ranked high in all questions. Bromma kyrka was the church who five informants found most pleasant and two informants found Adolf Fredriks kyrka most pleasant. Kyrkan vid Brommaplan were always picked as the least pleasant. A reason that the results came out the way they did is that most of the informants had experience in churches like Bromma kyrka och Adolf Fredrik and not so much in churches like kyrkan vid Brommaplan. Many of the informants viewed themselves as cultural Christians and had connections to Svenska kyrkan at some point. That could be a reason behind their ability to read and understand the rooms connected to Svenska kyrkan. As a whole the essay made clear that the informants thought of the pictures of spaces as more good than bad in the spiritual health aspect.

Covid-19-pandemin drabbade hela världen och vårdkedjan behövde agera för att tillgodose det förändrade vårdbehovet. De patienter som krävde inneliggande vård placerades i isolering för att förhindra ytterligare smittspridning i samhället. Isolering innebär att vårdas separat och med avstånd till andra, vilket kan göras både enskilt och tillsammans med andra som bär samma smitta. Människan är komplex och har många behov som behöver tillgodoses för att uppleva hälsa och välbefinnande. Ett stort behov som människan har är social närvaro och meningsfulla sammanhang. Med anledning av detta lyftes studiens syfte i att undersöka patienters upplevelse av isolering i slutenvård i samband med covid-19. En litteraturstudie utifrån en integrerande sammanställning av kvalitativforskning är vald design för studiens utförande. Datainsamling har gjorts utifrån två databaser och gav ett forskningsunderlag med nio artiklar som har kvalitetsgranskats. Artiklarnas innehåll analyserades och utmynnade i fyra huvudkategorier: Upplevelsen av bristande delaktighet, Upplevelsen av existentiell sårbarhet, Strävan efter att normalisera tillvaron och Upplevelsen av god vård. Studiens resultat visar att patienters upplevelse av isoleringsvård är såväl negativ som positiv och påverkas av information, delaktighet, vårdpersonalens agerande och social distans. Patienterna kunde uppleva oro och ångest på grund av omedvetenhet och okunskap om sin hälsosituation, vilket föranledes av bristande information från vårdpersonal som i sin tur led av tidsbrist och rädsla. Detta kunde innebära ökat lidande för patienten då vårdbehovet inte tillgodosågs. Därav är det av stor vikt att vårdpersonal har kunskap om vad isolering kan innebära för en patient.

Sammanfattning Den palliativa vården karaktäriseras av en värdegrund med ledorden empati, närhet, helhet och kunskap. Syftet med värdegrunden är att främja individens livskvalitet, lindra lidande och erbjuda ett existentiellt stöd i livets slut. Grunden för en god personcentrerad vård bygger på att relation mellan vårdare, patient och närstående främjas samt att bli lyssnad på och sedd som person. Existentiell smärta är vanligt förekommande hos patienter i palliativt skede som känslor av ensamhet, isolering, meningslöshet, separation och dödsångest. Patienten ger uttryck av behov att bli bemött med respekt, empati och inte bli övergiven av sin vårdgivare. Flera studier har påvisat brister där sjukvården inte kan definiera och förstå existentiella behov. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors perspektiv på att arbeta med existentiell smärta hos patienter i palliativt skede. Metoden som valdes för studien var en litteraturöversikt för att undersöka kunskapsläget inom området. Databaserna CINAHL complete, PubMed, PsycINFO samt SweMed+ genomsöktes systematiskt med valda sökord vilket resulterade i att 16 artiklar identifierades som svarade mot studiens syfte utifrån valda urvalskriterium. Resultatet visade att sjuksköterskor såg ett ansvar för att skapa en god relation och kommunikation till patient och närstående, i arbetet med existentiell smärta hos patienter i palliativt skede. Viktiga komponenter för en fördjupad relation var tid, tajming, närvaro och visad empati. Lyhördhet hos sjuksköterskan sågs som viktigt för att kunna tolka och lindra patientens existentiella smärta. Många sjuksköterskor såg arbetet som meningsfullt i de situationer då de kände att de lindrade patientens existentiella smärta. Arbetet innebar känslomässig involvering och i en del situationer var balansen mellan distans och närvaro svårt att identifiera. Arbetet öppnade även upp för reflektion kring livet och döden. En del sjuksköterskor beskrev arbetet med existentiell smärta hos patienten som för mödosamt och såg det inte som deras uppgift att sitta ner och prata om döden. Sjuksköterskorna saknade verktyg för att kunna handla och hantera i olika situationer med existentiell smärta hos patienten. Slutsatsen i föreliggande studie var sjuksköterskors möten med patienter med existentiell smärta i palliativt skede ser olika ut då varje människa är unik med olika behov och resurser. Arbetet med existentiell smärta hos patienter involverade sjuksköterskan känslomässigt och balansen mellan närvaro och distans var svår att identifiera. Mer utbildning, diskussion och träning i att bemöta existentiell smärta behövs för att stärka sjuksköterskor i deras arbete med patienten i palliativt skede. / Abstract Palliative care is characterized by a foundation of values ​​with the catchwords empathy, holism and knowledge. The purpose of the values ​​is to promote the individual's quality of life, alleviate suffering and offer an existential support in the end of life. The foundation for a good person-centered care is based on the relationship between caregiver, patient and next of kin are being promoted and being listened to and seen as a person. Existential pain is common in patients in palliative phase such as loneliness, isolation, meaninglessness, separation and death anxiety. The patient gives the expression of needs to be met with respect, empathy and not be abandoned by his caregiver. Several studies have demonstrated the gaps where the health care system can't define and understand the existential needs. The aim of the study was to describe the nurses' perspectives on working with existential pain in patients in the palliative phase. The method chosen for the study was a literature review to examine the state of knowledge in the field. The databases CINAHL complete, PubMed, PsycINFO and SweMed+ were systematically searched with selected keywords, which resulted in 16 articles being identified which corresponded to the study's aim based on the chosen selection criteria. The result showed that nurses saw a responsibility to create a good relationship and communication with the patient and next of kin, in the work with existential pain in patients in the palliative phase. Important components for a deeper relationship were time, timing, attendance and shown empathy. Responsiveness of the nurse was seen as important to be able to interpret and alleviate the patient's existential pain. Many nurses saw the work as meaningful in the situations which they felt that they alleviated the patient's existential pain. The work involved emotional involvement and in some situations where the balance between distance and presence was difficult to identify. The work also opened up for reflection on life and death. Some nurses described the work with existential pain of the patient as too laborious and did not see it as their duty to sit down and talk about death. Some nurses described that they missing tools to be able to act and handle in different situations with existential pain in the patient. Conclusion in this study, the nurses' meetings with patients with existential pain in palliative stage is different as each person is unique with different needs and resources. The work of existential pain in patients involved the nurse emotionally and the balance between the presence and distance were difficult to identify. More education, discussion and training in addressing existential pain are needed to strengthen nurses in their work with the patient in palliative phase.

Bakgrund: Intresset för existentiella frågor har ökat inom hälso-och sjukvården. Eftersom många människor i dagens samhälle lider av psykisk ohälsa skulle det vara viktigt för vårdpersonal att integrera andlig omvårdnad i mötet med patienten. Även om många studier redan gjorts och det är välkänt att existentiell omvårdnad ska vara en del av humanistisk omvårdnad, finner vårdpersonal det svårt att ge existentiell omvårdnad.Syfte: med uppsatsen var att beskriva vårdpersonalens upplevelser av existentiell omvårdnad. Metod:är en litteraturöversikt som analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys beskriven av Hällgren Graneheim och Lundman. Resultatet:visar att rädsla kan uppkomma när vårdpersonalen berörs inombords. Medvetenhet om egen sårbarhet kan även medföra att vårdpersonalen undviker existentiell omvårdnad. Vårdpersonalens förhållningssätt till egen andlighet innefattar att veta var det egna jaget står. Genom att diskutera situationer med andra fördjupas förståelsen för de egna upplevelserna. Ett medvetet närvarande i stunden och att hålla tillbaka sig själv verkar också utgöra en förutsättning för existentiell omvårdnad.Diskussion:Sårbarhet hos vårdpersonalen utgjorde hinder. Förutsättningarna förbättrades när vårdpersonalen ökade medvetenheten om den egna andligheten. Slutsats: Det ansågs viktigt att vårdpersonalen var medveten om sin egen andlighet för att kunna möta patientens existentiella behov. Background: The interest of existential issues has increased in healthcare. Since a lot of people in today´s society suffer from poor mental health, it would be an important task to healthcareprofessionals to integrate existential care in the meeting with the patient. Eventhough there has been a lot of studies done in the field of existential care, for it is wellknown that existential care should be a part of humanistic caring, healthcareprofessionals found it problematic to give existentialcare. The aim of this study wasto describe healthcareprofessionals experiences of existential care. Method: Literature review which was analyzed using qualitative content analysis described by Hällgren Graneheim and Lundman has been used as a method. The resultshowed that fear arose when healthcareprofessional were affected within. Awareness of their own vulnerability resulted in avoiding existential care. Healthcareprofessionals attitudes to their own spirituality involved knowing where the own self was positioned. By discussing situations with others deepens the understanding of their own experiences. A conscious presence in the moment and to restrain oneself also seems to be a prerequisite for spiritual care. Discussion: Vulnerability of healthcareprofessionals formed barriers. The conditions improved when healthcareprofessionals increased awareness of their own spirituality. Conclusion: It was considered important that healthcareprofessionals were aware of their own spirituality in order to meet the patient's existential needs. / Background: The interest of existential issues has increased in healthcare.Since a lot of people in today´s society suffer from poor mental health, it would be an important task to healthcareprofessionals to integrate existential care in the meeting with the patient. Eventhough there has been a lot of studies done in the field of existential care, for it is wellknown that existential care should be a part of humanistic caring, healthcareprofessionals found it problematic to give existentialcare. The aim of this study wasto describe healthcareprofessionals experiences of existential care. Method: Literature review which was analyzed using qualitative content analysis described by Hällgren Graneheim and Lundman has been used as a method. The resultshowed that fear arose when healthcareprofessional were affected within. Awareness of their own vulnerability resulted in avoiding existential care. Healthcareprofessionals attitudes to their own spirituality involved knowing where the own self was positioned. By discussing situations with others deepens the understanding of their own experiences. A conscious presence in the moment and to restrain oneself also seems to be a prerequisite for spiritual care. Discussion: Vulnerability of healthcareprofessionals formed barriers. The conditions improved when healthcareprofessionals increased awareness of their own spirituality. Conclusion: It was considered important that healthcareprofessionals were aware of their own spirituality in order to meet the patient's existential needs.

Bakgrund: Inom den palliativa vården är patienter med cancersjukdom vanligt förekommande. Att ha en cancersjukdom kan generera smärta. Som vårdgivare är det viktigt att förstå att smärta är multidimensionell och en subjektiv upplevelse, för att ge en adekvat smärtlindring. Smärtlindring kan ske på olika sätt, dock är den farmakologiska lindringen med analgetika i fokus. Men vilka omvårdnadsåtgärder finns att tillgå? Syfte: Att beskriva smärtlindrande omvårdnadsåtgärder och dess inverkan på patienter med cancersjukdom i palliativ vård. Metod: Tio vårdvetenskapliga artiklar har använts i en litteraturöversikt för att besvara syftet. Artiklarna har granskats och analyserats. Resultat: I resultatet framkommer det att smärtlindrande omvårdnadsåtgärder i kombination med analgetika förespråkas av såväl sjuksköterska som patient. Massage och fysisk beröring var de mest förekommande omvårdnadsåtgärderna. Något som också genererade smärtlindring var sjuksköterskans närvaro, att denne tog sig tid för att skapa kontakt, och att sjuksköterskan besatt kunskap kring smärtlindrande omvårdnadsåtgärder. Betydelsen av omvårdnadsåtgärder vid smärtlindring belyses då de lindrar patientens smärta utifrån ett holistiskt synsätt. Den existentiella smärtan kunde reduceras, till skillnad från när endast analgetisk behandling användes. Diskussion: En diskussion har förts utifrån resultatet samt den teoretiska utgångspunkten De 6 s:n, som är en modell tillämpad i palliativ vård. Det centrala i De 6 s:n är patientens Självbild, som den palliativa vården bör formas utifrån. Betydelsen av en god kommunikation mellan patient och sjuksköterska diskuteras, samt vikten av att patienten får möjlighet till kontroll över sin situation. Kontroll kan uppnås genom smärtlindrande omvårdnad och därmed påverka patientens självbild positivt. För att smärtlindrande omvårdnadsåtgärder ska impliceras krävs kunskap och tid, något som både sjuksköterskan och organisationen har ansvar för. Ett gott samarbete inom vårdteamet krävs. / Background: Patients with cancer are common within palliative care. Having cancer can generate pain and to provide adequate pain relief it is important to understand that pain is both a multidimensional and a subjective experience. Pain management can be approached in different ways however the current focus is on pharmacological relief with analgesics. But what pain relieving care options are available? Aim: To describe pain relieving care options and their impact on patients with cancer in the palliative care. Methods: Ten nursing articles were studied in this literature review to answer the purpose. All the articles were reviewed and analyzed. Results: Pain relieving care in combination with analgesic treatment is advocated by both nurse and patient. Massage and physical contact were the most commonly used care option. Pain relief also resulted from nurses being present and nurses taking the time to make personal contact with patients. It was also seen to be significant for nurses to possess knowledge of pain relieving options. The importance of nursing care in pain relief is highlighted as they can offer a holistic approach to treating the patient's pain. Existential pain can also be reduced which analgesics alone cannot treat. Discussions: A discussion has been based on the results and the nursing model of care; The 6 S-words. The patient’s self-image is central in the 6 S-words, and something that the palliative care should be shaped around. The significance of good communication between patient and nurse is discussed, stressing the importance of the patient being in control of his or her situation. Control that is achieved by non-pharmacological therapies that can positively affect the patient´s self-image. Implementing pain relieving care requires knowledge and time meaning that it becomes the responsibility of both the nursing staff and the organization as a whole. Good cooperation within the care team is essential.

Människor som drabbas av en livshotande somatisk sjukdom kan i sitt lidande ibland känna sig nedstämda med existentiella tankar och funderingar kring liv och död. Existentiella frågor kan beskrivas som själsliga frågor om meningen med livet. Sjuksköterskan på somatiska vårdavdelningar kan ibland känna sig osäker då patienter uttrycker existentiella tankar och känslor och risken är då att sjuksköterskan förbiser patienters behov.Syftet är att utifrån begreppet lidande belysa patienters upplevelser av existentiella tankar och känslor vid livshotande somatisk sjukdom. Metoden som användes var en litteraturbaserad studie där kvalitativa artiklar analyserades med hjälp av Evans (2002) granskningsprocess samt Fribergs (2006) analysmodell.Resultatet har delats upp i fyra huvudteman; tankar kring livets mening, tankar kring livet och döden, känsla av stöd som bidrar till lindring i lidandet och känsla av brist på stöd som bidrar till vårdlidande.Resultatet i detta examensarbete kan bidra till att sjuksköterskor dels fördjupar sin kunskap i att lindra lidande och dels får en bättre insikt i hur viktigt det är att uppmärksamma patientens existentiella behov. Sjuksköterskan bör ta sig tid och sätta sig ner hos patienten, så patienten får en chans att få uttrycka sina existentiella tankar och känslor. Det är nog så viktigt att minska det själsliga lidandet som det kroppsliga lidandet. Det kan vara svårt för en patient att åter få sin hälsa om patienten inte mår bra själsligt. Det är därför viktigt att patienten får uttrycka sina existentiella tankar och känslor till sjuksköterskan för att finna meningen med livet. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Att samtala eller inte samtala om döden är en svår fråga, speciellt i relationen mellan den döende patienten och vårdgivaren. Forskning visar att vårdgivare som misslyckas att möta patienters behov av att samtala om döden, kan orsaka ett existentiellt vårdlidande för patienten. Det är därför viktigt att belysa patienters upplevelse av det existentiella samtalet kring döden. För att belysa detta samtal har vi valt att göra en innehållsanalys av narrativer, där den döende människan berättar om sina upplevelser med egna ord. Att känna trygghet i relationen är en förutsättning för att det existentiella samtalet överhuvudtaget skall uppstå. Upplevelsen av frånvaron av existentiellt samtal kunde relateras till olika brister hos samtalsparternas kommunikativa och relationella förmåga. Även om det existentiella samtalet ibland kunde vara emotionellt tungt, upplevdes det ändå oftast som nödvändigt. Genom samtalet kring döden kunde en känsla av lugn och ro, samt upplevelsen av välbefinnande infinna sig. Dock behövs inte bara ytterligare forskning som belyser patientens behov av det existentiella samtalet. Vikt bör också läggas på att undersöka nya former av narrativer, däribland bloggens betydelse för uttryck av det existentiella behovet. / Program: Sjuksköterskeutbildning