The study is using a method called close reading through adaptation theory, invented by Linda Hutcheon. Through this method we are comparing the book The laugning policeman from 1968 written by Maj Sjöwall and Per Wahlöö with the movie Beck- The invasion from 2015. The movie is based on the book in the sense that it has many so called Sign elements that appears both in the book and in the movie.   The study is focusing on a comparison between the book and the movie regarding the Other, that is people who as characters in the book and the movie respectively are foreign, both as a citizen as well as the person acts.   The results show that descriptions of some persons go under the definition the Other, but the movie and the book is heavily different concerning in what areas the Other has its qualities from. It also differs from which place the Other has in the story. In the book, the Others role is a side trail, while in the movie they are the central theme of the story.   Key words: Adaptation, The Other, Exoticism, Positioning, Essential, Sign Elements Nyckelord: Adaption, Den Andre, Exotism, Positionering, Essentiell, Sign Elements

Cette thèse prolonge les études déjà menées sur l'image du Japon en France et en Europe à partir de l'ère de Meiji (1868-1912). Elle analyse la production littéraire en France, ainsi que certains films et bandes dessinées, à compter de l'ère de Heisei (1990-2010). Elle soutient que, malgré les progrès du savoir et des mentalités, l'observateur français continue de considérer le Japon, les Japonais, les choses japonaise, d'un point de vue moins compréhensif et moins informé que critique et passablement négatif. Elle fonde son examen sur les méthodes de l'imagologie littéraire qui détermine la place, le rôle, le sens de la représentation d'un pays dans une oeuvre à partir de traits précis (nomination, distance hiérarchique, scénario, mythe personnel). / This thesis extends the existing studies on Japan's image in France and Europe from the Meiji era (1868-1912). It analyzes the literary production in France, as well as some movies and comics, as they have been developping since the Heisei era (1990 and 2010). It argues that despite the progress of knowledge and attitudes, the French observer continues to view Japan, Japanese, Japanese things, from a point of view far less comprehensive and informed than critical if not quite negative. It bases its scrutiny upon the methods of literary imagology, which determines the place, role, the meaning of the representation of a country in a given work from specific features (naming, hierarchical distance, plot, personal myth).

The purpose with this thesis is to study three theology teaching materials to analyze the Sami people involvements in these. A comparison has been made with Old Scandinavian religion since the textbooks I have studied are all placed in the same category. In the thesis, I will also investigate how the Sami and their religion is represented. I will research this from a qualitative and quantitative approach due the fact that reviews of today's learning material are limited and that teachers now have the responsibility to review this. Studies show, however, that eight out of ten teachers lack the proper time for these reviews. The theoretical approach I have used is Ninian Smarts seven dimensions of religion combined with post-colonialism. The Post-colonial theory is broad and has not been applied as a whole in this thesis, just its main concepts. These concepts are; essentialism, exoticism, stereotyping and ethnocentrism. The result from this thesis shows that you cannot for certain determine if the Sami religion has a larger or smaller presence compared to Old Scandinavian religions due to the fact that all three textbooks analyzed differ in this matter. One can also note that hints of a negative picture towards the Sami is still present judging by interpretations of certain concepts.

La thèse traite de l'évolution de l'écriture du voyage à l'ère de la mondialisation, notion qui comprend l’accélération et la banalisation des moyens de transport et l'interconnexion planétaire par les nouveaux moyens de communication. Comment les nouveaux modes de voyage ont influencé la pratique de l'espace d'une part, et la perception de l'exotisme et de l'altérité d'autre part ? La profusion des images de l'Ailleurs fait-elle du voyage un déjà-vu ou la découverte reste possible ? C'est à ces questions que cette recherche apporte un début de réponse. Le corpus comprend Les mots étrangers de l'écrivain grec Vassilis Alexakis,. Le carrousel sicilien de l'écrivain anglais Lawrence Durrell, Le jour des morts de l'écrivain néerlandais Cee Nooteboom, La montagne volante de l'écrivain autrichien Christoph Ransmayr et le Ravissement de Britney Spears de l'écrivain français Jean Roli. Dans un premier temps, cette recherche comparatiste aborde l'évolution formelle à la fois synchronique et diachronique . Ensuite l'étude s'interroge si les motivations du voyage contemporain ainsi que la création de l'imaginaire par le biais des nouvelles technologies. La recherche se penche sur les étapes importantes du voyage (le départ, le passage des frontières, l'arrivée, le retour) ainsi que sur différents modes de voyage (tourisme, voyage, quête, errance, globe-trotting) afin d'identifier les évolutions. La question de l'exotisme et de l'altérité ainsi que celle du post-colonial sont abordée. Cette étude porte également sur l'exotisme spatial et l'archipélisation du monde. Enfin, sont abordés les exotismes nouveaux, comme l'exotisme de proximité, l'eisotisme et l'exotisme virtuel. / The thesis studies the evolution of the travel writing in the globalization era. By globalization we mean the speeding up and the banalization of transports and also the planetary interconnexion due to the new technologies. How the new travel types (tourism, globe-trotting) influence the practice of space in one hand, and the perception of the exoticism and the othemess on the other hand ? ls travel a déjà-vu because of the great number of images of the whole world, or discovery is still possible ? This research gives some answers to these questions. The corpus is composed of Foreign Words by the Greek writer Vassilis Alexakis, The Sicilian Carousel by the British writer Lawrence Durrell,Ali Soul's Day by the Dutch writer Cees Nooteboom , n Flying Mountain by the Austrian writer Christoph Ransmayr and Britney Spears' Kidnapping by the French writer Jean Rolin. This comparative literature research studies the evolution of the form, synchronie as diachronie. Then this study examines the motivations of nowdays travel and the creation of the imaginary through new technologies. The research reviews the important moments of the travel (departure, border crossing, arriva retum) and the different types of travel (tourism, quest travel, roaming, globe-troning) in order to identify the evolutions. This study concerns the questions of exoticism and otherness and also of the postcolonial. lt is also about the exoticism of different spaces and the « archipelization (fragmentation) of the world. Finally, the question of new exoticisms, like proximity exoticism, eisoticism and virtual exoticism, is approached.

En 1892, la toile Manao tupapau de Paul Gauguin présente, à l’arrière d’une vahiné dénudée, un petit personnage encapuchonné. L’artiste explique qu’il s’agit d’un tupapau, d’un revenant dans les traditions polynésiennes. Le motif en réalité est déjà apparu en France en 1888, sans référence à l’Océanie, et ne cessera de hanter l’œuvre jusqu’au décès de Gauguin en 1903. Cette figure thanatique, intrusive dans une œuvre qualifiée d’exotique et d’érotique, méritait réflexion, d’autant que la critique l’a souvent banalisée ou effacée. Ce personnage montre-t-il que l’artiste cède au fantastique fin-de-siècle ? S’agit-il d’alimenter l’exotisme, comme les Orientalistes, en faisant cohabiter cette entité ténébreuse avec la «belle des îles» ? Y a-t-il, de la part d’un homme exécrant l’Europe mercantiliste et racialiste, un intérêt sincère pour le surnaturel polynésien persécuté par les missions chrétiennes ? Notre travail a montré que l’excursion dans les îles du Pacifique pouvait virer à la descente aux Enfers. Face à la normalisation coloniale et chrétienne des mœurs et croyances polynésiennes, la peur de la damnation, la mortalité effrayante dû au mal vénérien, le démon à capuche est la mort qui gagne sur les plaisirs, la diabolisation de la liberté sexuelle. Mais il exprime aussi une ingression dans les ténèbres de la psyché, une tension entre volonté de jouissance dans la nouvelle Cythère et peur d’une sexualité féminine diabolisée et indomptée, entre désir de régression vers la mère et envie de fuir une figure tutélaire anxiogène. Le petit génie macabre contribue enfin à orienter l’œuvre vers une esthétique originale, mettant à mal les stéréotypes artistiques et idéologiques. / In 1892, Paul Gauguin’s painting Manao tupapau shows, behind a naked Tahitian woman, a little hooded character. The artist explains that this is a tupapau, that is to say a ghost in the Polynesian traditions. In reality the pattern already appeared in France in 1888, without any reference to Oceania, and it will haunt the work of Gauguin until he died in 1903. This figure, invasive in a so-called exotic and erotic work, deserves special attention, especially as most critics often trivialised or deleted it. Does this character prove that the artist is yielding to fin-de-siècle fantasy ? Is it a way to feed exotism, like the Orientalists painters, by the coexistence between this shadowy ghost and the « belle des îles » ? Knowing that Gauguin hated the mercantilist and racialist Europe, does he have a real interest in the Polynesian occult world and beliefs as they were fought by Christian missions ? Our dissertation showed that Gauguin’s excursion in the Pacific islands went a downward spiral. When the Polynesian customs and religion are standardized by colonialism and Christianism, when guilt of damnation and mortality caused by the syphilis are spreading, the hooded genius represents death prevailing over pleasure, the demonization of sexual freedom. This figure expresses also a descent into the dark room that is Gauguin’s psyche, his being torn between will of enjoyment in the new Cythère and fear of a demonized and untamed female sexuality, between his desire to come back to the mother image and his avoidance of a stressful domination figure. At last the little genius helps to give the work an original esthetics, challenging artistic and ideological stereotypes.

Denna uppsats undersöker ett typsnitt för romerska bokstäver avsett att associeras till ”Kina” som en exotisk och lockande miljö, utifrån svensk visuell kulturhistoria. Typsnittet undersöks genom analyser av svenska filmaffischer av Eric Rohman (1891-1949) ur Charlie Chan-serien mellan 1934-1940, med fokus på filmaffischen Charlie Chan i Kina (1935). Genom bildanalyser och diskussioner utifrån de teoretiska ingångarna postkoloniala studier, kritiska vithetsstudier och visuella kulturstudier kommer undersökningen fram till att typsnittet, genom att efterhärma kinesisk kalligrafi, associerar filmaffischens text och då affischen i sin helhet till ”Kina” som en exotisk, traditionell och främmande miljö. Jag har även undersökt hur ”Kina” och ”kinesen” har konstruerats i svensk visuell kulturhistoria, och hur typsnitt som det i filmaffischen Charlie Chan i Kina kan förstås utifrån den. En slutsats är att typsnittet agerar ut en lagom ”kinesiskhet”, på så sätt att det är ”kinesiskt” och associerar till ett föreställt ”Kina”, samtidigt som det fortfarande är tillgängligt och läsbart för en vit svensk publik. / This essay examines a typeface used for Roman letters meant to connote ”China” as an exotic and foreign place, within Swedish visual culture history. I examine this typeface using Swedish film posters by Eric Rohman (1891-1949) from the Charlie Chan-series from the years 1934-1940, focusing on the poster Charlie Chan i Kina (1935). The purpose is to examine constructions of ”the Chinese” and ”China” in these posters, and how this specific typeface has been used in these depictions as well as been constructed in relation to these ideas. Through a semiotic model for image analysis and the appliance of postcolonial studies, critical race theory and visual culture studies, I arrive at several conclusions. By imitating Chinese calligraphic visual elements, the typeface in Charlie Chan i Kina has the ability to connote ”China” as an exotic, traditional and foreign place, for a white Swedish audience. The analysis discusses the semiotic functions of the typeface in relation to contexts of the film poster, Swedish visual culture history and discourses concerning race in Sweden.

<p>I studien har sju nutida ämnesböcker i religionskunskap riktade mot grundskolans senare år granskats. Det har skett utifrån hur de skildrar de förcolumbianska högkulturerna i Amerika som utvecklats självständigt utifrån två separata kulturområden: Mesoamerika med maya och azteker samt Centralanderna med inkas. Med frågeställningar riktade mot vilket textutrymme kulturerna får i läromedlen, om det förekommer negationer i skildringarna samt hur tydliga läromedelsförfattarna är i sina beskrivningar av de termer de använder, har studien bl.a. visat på att de båda kulturområdena ofta blir förbisedda fastän de är två av de sju ställen på jorden förutom de i Kina, Mesopotamien, Egypten, Indusdalen, samt Nigeria, där högkulturer utvecklats självständigt. Studien visar på att i den ringa omfattning som ges åt studiets kulturer i läromedlen så projiceras en sammanfattande bild av dem som exotiska och annorlunda. Detta faktum gör att studiet söker efter motiv i skolans styrdokument för att se om det finns stöd i dem för att ge studiets kulturer mer utrymme i läromedlen.</p>

<p>Uppsatsens syfte är att undersöka hur samerna framställs i åtta stycken läroböcker i ämnet religionskunskap på gymnasienivå. Tar läroböckerna överhuvudtaget upp samerna och i sådana fall i vilken utsträckning? Hur beskrivs samerna i läroböcker? Kan beskrivningen leda till att den samiska religionen ses som något avvikande och konstigt, det vill säga kan läroböckernas beskrivning av samerna leda till exotism? Det empiriska materialet för denna uppsats har utgjorts av en textanalys av åtta stycken läroböcker i religionskunskap för gymnasiet. Författarna till de utvalda läroböckerna har i de flesta fallen en personlig erfarenhet av att undervisa i religionsämnet. Uppsatsen visar att samerna överhuvudtaget inte nämns i fyra av de åtta läroböckerna. Endast två av läroböckerna ger en god bild av samerna och deras religion. Flera av läroböckerna ger dessutom en bild av samerna och deras religion som kan leda till exotism. Samernas religion avhandlas ofta tillsammans med ett flertal andra religioner som till viss del påminner om den samiska, men som även skiljer sig från den på många sätt. Detta gör att stora generaliseringar inte är särkilt ovanliga. I flera fall jämförs den samiska religionen även med de stora världsreligionerna på ett sådant sätt att den samiska religionen framstår som något avvikande och konstigt.</p> / En sammanfattning av uppsatsen har publicerats som "Den frånvarande samen" ss. 18-19 i "R & L: religion & livsfrågor : aktuellt för undervisningen." 2008, Nr. 2 "Tema: Religionsläraren i focus" Solna: Föreningen Lärare i religionskunskap.

I studien har sju nutida ämnesböcker i religionskunskap riktade mot grundskolans senare år granskats. Det har skett utifrån hur de skildrar de förcolumbianska högkulturerna i Amerika som utvecklats självständigt utifrån två separata kulturområden: Mesoamerika med maya och azteker samt Centralanderna med inkas. Med frågeställningar riktade mot vilket textutrymme kulturerna får i läromedlen, om det förekommer negationer i skildringarna samt hur tydliga läromedelsförfattarna är i sina beskrivningar av de termer de använder, har studien bl.a. visat på att de båda kulturområdena ofta blir förbisedda fastän de är två av de sju ställen på jorden förutom de i Kina, Mesopotamien, Egypten, Indusdalen, samt Nigeria, där högkulturer utvecklats självständigt. Studien visar på att i den ringa omfattning som ges åt studiets kulturer i läromedlen så projiceras en sammanfattande bild av dem som exotiska och annorlunda. Detta faktum gör att studiet söker efter motiv i skolans styrdokument för att se om det finns stöd i dem för att ge studiets kulturer mer utrymme i läromedlen.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur samerna framställs i åtta stycken läroböcker i ämnet religionskunskap på gymnasienivå. Tar läroböckerna överhuvudtaget upp samerna och i sådana fall i vilken utsträckning? Hur beskrivs samerna i läroböcker? Kan beskrivningen leda till att den samiska religionen ses som något avvikande och konstigt, det vill säga kan läroböckernas beskrivning av samerna leda till exotism? Det empiriska materialet för denna uppsats har utgjorts av en textanalys av åtta stycken läroböcker i religionskunskap för gymnasiet. Författarna till de utvalda läroböckerna har i de flesta fallen en personlig erfarenhet av att undervisa i religionsämnet. Uppsatsen visar att samerna överhuvudtaget inte nämns i fyra av de åtta läroböckerna. Endast två av läroböckerna ger en god bild av samerna och deras religion. Flera av läroböckerna ger dessutom en bild av samerna och deras religion som kan leda till exotism. Samernas religion avhandlas ofta tillsammans med ett flertal andra religioner som till viss del påminner om den samiska, men som även skiljer sig från den på många sätt. Detta gör att stora generaliseringar inte är särkilt ovanliga. I flera fall jämförs den samiska religionen även med de stora världsreligionerna på ett sådant sätt att den samiska religionen framstår som något avvikande och konstigt. / En sammanfattning av uppsatsen har publicerats som "Den frånvarande samen" ss. 18-19 i "R & L: religion & livsfrågor : aktuellt för undervisningen." 2008, Nr. 2 "Tema: Religionsläraren i focus" Solna: Föreningen Lärare i religionskunskap.