<p>Den 1 januari 1999 kom det ut en ny lag som ålägger externa revisorer i svenska aktiebolag en anmälningsskyldighet vid misstanke om brott. Lagen regleras i ABL Kap 9 §§ 42-44. Lagen ska fungera som brottsförebyggande åtgärd vid bekämpning av ekonomiska brott.</p><p>Syftet med denna uppsats är att beskriva hur revisorn ser på anmälningsplikten och undersöka om lagen fungerar i praktiken. Vi har intervjuat personal på Skatteverket, Skattebrottsenheten om deras åsikter om anmälningsplikten. Metoden som vi använt är den hermeneutiska metoden som innebär att vi skrivit ned våra egna upplevelser och erfarenheter för att kunna analysera och tolka dem. Vi har kombinerat den kvalitativa metoden där vi har intervjuat fyra personer med inslag av kvantitativ information där vi har använt oss av statistiska data.</p><p>Enligt svensk lag har en revisor skyldighet att agera och eventuellt göra anmälan vid misstanke om brott till bolagets styrelse och åklagare. Innan lagen infördes hade revisorn ingen skyldighet att anmäla misstanke om brott på grund av tystnadsplikten. När lagen trädde i kraft blev det ingen förändring av tystnadsplikten eftersom anmälningsplikten inte berördes av tystnadsplikten eller av upplysningsplikten. Skyldigheten som revisorn har enligt lagen gäller vissa grova och betydande brott som bedrägeri, svindleri, penninghäleri, förskingring och annan trolöshet, brott mot borgenär, bestickning och mutbrott samt skattebrott.</p><p>Vi har gjort personliga intervjuer med två godkända revisorer och en auktoriserad. Dessutom har vi skickat en frågeformulär till en godkänd revisor och fått svar från honom via email. Vi har även intervjuat personer från Skattebrottsenheten i Gävle.</p><p>Vi har använt oss av en ostrukturerad intervjuteknik som vanligtvis används mellan en forskare och hans/hennes undersökningsperson.</p><p>De revisorer vi intervjuade gav oss intrycket av att lagen om anmälningsskyldighet finns juridiskt och därför måste följas. Vi antar att oavsett om lagen finns eller inte så är det få anmälningar som görs utav revisorerna. Vi tycker att revisorer bör göra fler brottsanmälningar.</p><p>Idag är ekobrotten så avancerade att det behövs stora ekonomiska resurser för att förhindra brotten. Det borde dessutom finnas bättre kontakter mellan revisorer och Ekobrottsmyndigheterna samt bättre samarbete mellan revisorer och Skattebrottsenheten.</p> / <p>On January 1st 1999 a new law came in force that gives an extern accountant in Swedish joint-stock companies an obligation to react when he/she suspects an economic crime. This law is regulated in the General Corporation Acts, chapter 9 §§ 42-44. The law’s main purpose is to function for the accountant in order to prevent the economic crime.</p><p>The aim with this essay is to describe how the accountant reacts to the obligation to report and to study if the law works in reality. The aim is also to find out what the Swedish Tax Department thinks about the new law. In the essay we have used hermeneutic theories which mean that we wrote down our own experiences to be able to analyse and interpret. In our essay we have combined the qualitative method along with the quantitative.</p><p>According to the Swedish law if the accountant suspects a crime he should react and eventually report it to the board of directors and to the prosecutor. Before the law came into force the accountant hadn’t had an obligation to report the crime because of professional secrecy. When the law appeared there were no changes in the professional secrecy because the obligation to report depended neither on professional secrecy or obligation to inform.</p><p>The obligation that the accountant has according to the law is to report the following crimes that can take place in the Swedish corporations: fraud, swindle, money laundry, embezzlement, bribe and different tax crimes.</p><p>We have made personal interviews with two licensed accountants and one authorised. Besides we have sent our interview questions to one licensed accountant and we got his answers by e- mail. We have also interviewed the chief for the tax department who works with the economic crimes and head of section of the tax department in Gävle. The technique we used during the interviews was unstructured interviews that usually are short and close relations between the researcher and the subject of investigation.</p><p>The accountants that we interviewed gave us an impression that the law to react when the accountant suspects a crime is written on the paper and that’s why has to be followed. We think that no matter if the law exists the accountants make very few reports on their clients if they suspect a crime. We are sure that they should report more crimes. The economic crimes are so advanced today that the society needs more financial resources to prevent them. Moreover there should be better relations between the accountants and tax departments.</p>

Den 1 januari 1999 kom det ut en ny lag som ålägger externa revisorer i svenska aktiebolag en anmälningsskyldighet vid misstanke om brott. Lagen regleras i ABL Kap 9 §§ 42-44. Lagen ska fungera som brottsförebyggande åtgärd vid bekämpning av ekonomiska brott. Syftet med denna uppsats är att beskriva hur revisorn ser på anmälningsplikten och undersöka om lagen fungerar i praktiken. Vi har intervjuat personal på Skatteverket, Skattebrottsenheten om deras åsikter om anmälningsplikten. Metoden som vi använt är den hermeneutiska metoden som innebär att vi skrivit ned våra egna upplevelser och erfarenheter för att kunna analysera och tolka dem. Vi har kombinerat den kvalitativa metoden där vi har intervjuat fyra personer med inslag av kvantitativ information där vi har använt oss av statistiska data. Enligt svensk lag har en revisor skyldighet att agera och eventuellt göra anmälan vid misstanke om brott till bolagets styrelse och åklagare. Innan lagen infördes hade revisorn ingen skyldighet att anmäla misstanke om brott på grund av tystnadsplikten. När lagen trädde i kraft blev det ingen förändring av tystnadsplikten eftersom anmälningsplikten inte berördes av tystnadsplikten eller av upplysningsplikten. Skyldigheten som revisorn har enligt lagen gäller vissa grova och betydande brott som bedrägeri, svindleri, penninghäleri, förskingring och annan trolöshet, brott mot borgenär, bestickning och mutbrott samt skattebrott. Vi har gjort personliga intervjuer med två godkända revisorer och en auktoriserad. Dessutom har vi skickat en frågeformulär till en godkänd revisor och fått svar från honom via email. Vi har även intervjuat personer från Skattebrottsenheten i Gävle. Vi har använt oss av en ostrukturerad intervjuteknik som vanligtvis används mellan en forskare och hans/hennes undersökningsperson. De revisorer vi intervjuade gav oss intrycket av att lagen om anmälningsskyldighet finns juridiskt och därför måste följas. Vi antar att oavsett om lagen finns eller inte så är det få anmälningar som görs utav revisorerna. Vi tycker att revisorer bör göra fler brottsanmälningar. Idag är ekobrotten så avancerade att det behövs stora ekonomiska resurser för att förhindra brotten. Det borde dessutom finnas bättre kontakter mellan revisorer och Ekobrottsmyndigheterna samt bättre samarbete mellan revisorer och Skattebrottsenheten. / On January 1st 1999 a new law came in force that gives an extern accountant in Swedish joint-stock companies an obligation to react when he/she suspects an economic crime. This law is regulated in the General Corporation Acts, chapter 9 §§ 42-44. The law’s main purpose is to function for the accountant in order to prevent the economic crime. The aim with this essay is to describe how the accountant reacts to the obligation to report and to study if the law works in reality. The aim is also to find out what the Swedish Tax Department thinks about the new law. In the essay we have used hermeneutic theories which mean that we wrote down our own experiences to be able to analyse and interpret. In our essay we have combined the qualitative method along with the quantitative. According to the Swedish law if the accountant suspects a crime he should react and eventually report it to the board of directors and to the prosecutor. Before the law came into force the accountant hadn’t had an obligation to report the crime because of professional secrecy. When the law appeared there were no changes in the professional secrecy because the obligation to report depended neither on professional secrecy or obligation to inform. The obligation that the accountant has according to the law is to report the following crimes that can take place in the Swedish corporations: fraud, swindle, money laundry, embezzlement, bribe and different tax crimes. We have made personal interviews with two licensed accountants and one authorised. Besides we have sent our interview questions to one licensed accountant and we got his answers by e- mail. We have also interviewed the chief for the tax department who works with the economic crimes and head of section of the tax department in Gävle. The technique we used during the interviews was unstructured interviews that usually are short and close relations between the researcher and the subject of investigation. The accountants that we interviewed gave us an impression that the law to react when the accountant suspects a crime is written on the paper and that’s why has to be followed. We think that no matter if the law exists the accountants make very few reports on their clients if they suspect a crime. We are sure that they should report more crimes. The economic crimes are so advanced today that the society needs more financial resources to prevent them. Moreover there should be better relations between the accountants and tax departments.

Disruptive innovation pertains to a process wherein a modest idea can grow and transform the entire landscape among established companies within the same industry. While this type of innovation has the potential to revolutionize markets and industries, it also presents challenges, particularly in securing funding. Financing disruptive companies can be a difficult endeavor as they may be challenging to comprehend and assess. Traditional financiers may not recognize the potential in these ideas and may be reluctant to risk their resources on what may appear to be uncertain ventures. Thus, the question arises whether the financing process for entrepreneurs engaging in disruptive innovation differs from that of other entrepreneurs. The purpose of this study is to observe the factors that influence disruptive entrepreneurship and how they are reflected in the financing process. Empirical findings were analyzed alongside theoretical findings. The results indicated that external financing capable of primarily providing knowledge was valued more highly than external financing that could only offer capital. / Disruptiv innovation handlar om en process där en liten idé kan växa och förändra hela spelplanen bland etablerade företag inom samma bransch. Denna typ av innovation har potentialen att revolutionera marknader och industrier. Men med disruptiv innovation kan det också uppstå utmaningar, särskilt när det gäller att hitta finansiering. Att finansiera disruptiva företag kan vara en svår uppgift eftersom de kan vara svåra att förstå och värdera. Traditionella finansiärer kanske inte inser potentialen i dessa idéer och kan vara ovilliga att riskera sina pengar på vad som kan verka vara osäkra satsningar. Det kan således ifrågasättas huruvida finansieringsprocessen för entreprenörer som ägnar sig åt disruptiv innovation skiljer sig från andra entreprenörer. Syftet i denna studie är att se vad som har en inverkan på disruptivt entreprenörskap och hur det speglas i finansieringsprocessen. Empiriska fynd analyserades med teoretiska fynd och resultatet visade att extern finansiering som kunde bidra med främst kunskap värderas högre än extern finansiering som bara kunde erbjuda kapital.

Examensarbete, G3 i företagsekonomi, Ekonomihögskolan vid Linnéuniversitet, ekonomistyrning, Enterprising and business development, 2EB003, VT 2010 Författare: Anna Fransson, Alexander Tatidis och Nils-Petter Nilsson. Handledare: Marja Soila Wadman Titel: Varför hyr företag in extern personal? Bakgrund: Faktorer till varför företag hyr in extern personal från bemanningsföretag har diskuterats livligt under lågkonjunkturen som varit. Det råder delade meningar om huruvida företag säger upp personal för att istället kunna hyra dem från bemanningsföretag. Syfte: Att klargöra varför företag använder sig av bemanningsföretag och i vilka situationer.Avgränsningar: Studien kommer att beröra företag som är baserade i Växjö. Tre branscher kommer att studeras, varav två företag i varje bransch. Teorin berör arbetsrätten samt organisationsteori. Metod: En kvalitativ undersökning i form av semi- strukturerade intervjuer har genomförts på sex personer i tre olika branscher (media &amp; PR, IT samt industri/produktion). Personerna som intervjuats är: Anne Bergstrand (SVT), Helen Gröön (Atea Logistics), Karin Korpe (Fortnox), Lena Björkqvist (VEAB), Mikael Berg (GoodRace) och Åke Blomqvist (Södra Timber). Materialet i empirin har sedan analyserats med hjälp av fördjupade teoretiska studier. Resultat och slutsatser: De främsta faktorerna till varför företag hyr in extern personal till deras verksamhet är att de köper sig en viss ansvarsfrihet. Denna ansvarsfrihet gör att verksamheterna kan agera mer flexibelt och agera bättre och snabbare på omvärldstryck. Förslag till fortsatt forskning: en fördjupad undersökning i företags förtroende till bemanningsföretagen och tillhörande personal.

Internationell forskning har visat att poliser har mer negativa attityder än andra grupper mot romer, dock är svensk forskning inom området begränsad. Föreliggande studie syftade att undersöka om attityder till etniska grupper (särskilt romer) skiljer sig mellan polisstudenter och en kontrollgrupp samt mellan kvinnor och män. Därefter testades faktorerna social dominansorientering (SDO), intern och extern motivation till att uttrycka sig fördomsfritt (IM &amp; EM) och gruppidentifikation (GI) som prediktorer för negativa attityder till romer bland polisstudenter. I studien deltog 166 personer som besvarade en enkät som mätte attityder till romer, SDO, IM, EM och GI. Resultaten visade att det inte fanns någon skillnad mellan polisstudenter och kontrollgrupp. Däremot uttryckte kvinnor mindre negativa attityder mot romer än män. En regressionsanalys baserat på polisstudenternas svar visade att SDO och IM predicerade negativa attityder mot romer. Bakomliggande variabler, begränsningar med urval och social önskvärdhet diskuterades som möjliga förklaringar till resultaten.

Lagen om företagsrekonstruktion infördes i svensk rätt med syfte att ge företag med god affärsidé möjlighet att bli lönsamt igen efter att ha hamnat i en ekonomisk kris. Det handlar således om företag som är nödvändiga för marknaden. Gäldenärsföretaget får vid företagsrekonstruktion hjälp av en rekonstruktör som utses av domstol och vars uppgift bland annat är att försöka nå en ekonomisk uppgörelse med företagets borgenärer. Rekonstruktören har således en central roll i rekonstruktionsförfarandet. På senare tid har det blivit alltmer vanligt att rekonstruktören delegerar uppgifter till utomstående parter som inte blivit utsedda av rätten. Det förekommer även att rekonstruktören sätter annan i sitt ställe. Syftet med studien är att skapa en djupare förståelse för rekonstruktörens möjlighet att delegera samt avhända sig uppdrag till annan och hurdet förhåller sig till lagen. Anledningen till att vi valde att skriva om detta ämne grundar sig på att vi finner situationen problematisk i de fall lagen skulle kringgås. Även en kortare jämförelse med konkursförvaltare och sysslomannaskap har gjorts för att hämta ledning i frågan. Arbetet är utformat efter den rättsdogmatiska metoden för att utreda gällande rätt. Även den empiriska metoden har använts i form av intervjuer med olika yrkesverksamma personer. Vår slutsats är att det idag finns företag på marknaden som har en affärsidé att rekonstruera gäldenärsföretag i form av rollen som mellanman i förhållande till rekonstruktör och gäldenär. En sådan verksamhet bedrivs i strid med lagen om företagsrekonstruktion då lagen enligt vår mening inte ger utrymme för att anlita ett så kallat ombud för gäldenärens räkning.

<p>Den här studien bygger dels på en narrativ analys av artiklar i Smålandsposten och deras gestaltning av Orrefors Kosta Boda, dels på en fallstudie över Orrefors Kosta Bodas externa och interna kommunikation där den externa kommunikationen hamnar i fokus. Problemformuleringen ställer följande frågor:</p><p>Hur konstruerar de lokala medierna bilden av Orrefors Kosta Boda och vad är det som utmärker deras texter?</p><p>• Kan en organisation få publicitet i de lokala medierna utan att använda sig av en medveten kommunikationsstrategi och hur går det att förstå detta?</p><p>• Om Orrefors Kosta Boda använder sig av kommunikativa strategier för att synas i de lokala medierna, vilka är dessa?</p><p>• I vilken uträckning har Orrefors Kosta Boda AB samma budskap till sina medarbetare som till medier?</p><p>• Vilken relation och kommunikation har Orrefors Kosta Boda med de kommuner där de har sin verksamhet?</p><p>Studien bygger på fem olika nyckelord: organisationskommunikation, ledarskap, strategisk kommunikation, integrerad kommunikation samt mediekonstruktioner – narratologi.</p><p>Resultatet visar att det går att få publicitet utan att använda sig av en medveten kommunikationsstrategi gentemot medier. Det finns flera andra faktorer som spelar in förutom en riktad marknadsföring. I det här fallet har Orrefors Kosta Boda blivit uppköpt av New Wave Group som har skapat stort intresse i både medier och affärsvärlden. Det har gjort att Orrefors Kosta Boda har fått ett medialt intresse dels på grund av en organisationsförändring och dels på grund av att Torsten Jansson som är VD på New Wave Group är en person som medierna älskar.</p><p>Samtidigt ser man i studien att de lokala medierna i samband med detta har valt att publicera mestadels positiva artiklar och framställer Torsten Jansson som den räddande hjälten i sammanhanget. Mediekonstruktionen av Orrefors Kosta Boda och Torsten Jansson präglas alltså av en positiv och gynnsam bild för företaget.</p><p>De berörda kommunerna, Lessebo och Emmaboda, är en del i den kommunikations- och förändringsprocess som Orrefors Kosta Boda genomgår vilket framkommer under intervjuer med kommuncheferna.</p>

<p><strong>Examensarbete, G3 i företagsekonomi, Ekonomihögskolan vid Linnéuniversitet, ekonomistyrning, Enterprising and business development, 2EB003, VT 201</strong>0</p><p><strong>Författare:</strong> Anna Fransson, Alexander Tatidis och Nils-Petter Nilsson.</p><p><strong>Handledare:</strong> Marja Soila Wadman</p><p><strong>Titel:</strong> Varför hyr företag in extern personal?</p><p><strong>Bakgrund</strong>: Faktorer till varför företag hyr in extern personal från bemanningsföretag har diskuterats livligt under lågkonjunkturen som varit. Det råder delade meningar om huruvida företag säger upp personal för att istället kunna hyra dem från bemanningsföretag.</p><p><strong>Syfte</strong>: Att klargöra varför företag använder sig av bemanningsföretag och i vilka situationer.Avgränsningar: Studien kommer att beröra företag som är baserade i Växjö. Tre branscher kommer att studeras, varav två företag i varje bransch. Teorin berör arbetsrätten samt organisationsteori.</p><p><strong>Metod</strong>: En kvalitativ undersökning i form av semi- strukturerade intervjuer har genomförts på sex personer i tre olika branscher (media & PR, IT samt industri/produktion). Personerna som intervjuats är: Anne Bergstrand (SVT), Helen Gröön (Atea Logistics), Karin Korpe (Fortnox), Lena Björkqvist (VEAB), Mikael Berg (GoodRace) och Åke Blomqvist (Södra Timber). Materialet i empirin har sedan analyserats med hjälp av fördjupade teoretiska studier.</p><p>Resultat och slutsatser: De främsta faktorerna till varför företag hyr in extern personal till deras verksamhet är att de köper sig en viss ansvarsfrihet. Denna ansvarsfrihet gör att verksamheterna kan agera mer flexibelt och agera bättre och snabbare på omvärldstryck.</p><p><strong>Förslag till fortsatt forskning</strong>: en fördjupad undersökning i företags förtroende till bemanningsföretagen och tillhörande personal.</p>

I examensarbetet har möjlig denitrifikationshastighet för lakvattnet på Bredemads avfallsdeponi i Ljungby undersökts. Denitrifikationshastigheten har tagits fram i satsvisa och kontinuerliga försök där Reppos 40T och Brenntaplus VP1 har jämförts som externa kolkällor. De satsvisa försöken har genomförts i temperaturerna 15 °C, 20 °C och 22,5 °C och de kontinuerliga försöken har genomförts med reningsmetoden ”Moving Bed Biofilm Reactor” (MBBR) med bärare som hade en skyddad yta på 500 m2/m3. Denitrifikationshastigheten i g/(dygn•m2) med Reppos 40T var 0,45 och med Brenntaplus VP1 1,05. I reaktorn med Reppos 40T var fyllnadsgraden 48 % och denitrifikationshastigheten 4,5 g/(h•m3). I reaktorn med Brenntaplus VP1 var fyllnadsgraden 41 % och denitrifikationshastigheten 9,1 g/(h•m3).

Small and medium-sized enterprises (SMEs) are big contributors to today’s business environment and the society as a whole, and their contributions are highly valued. Gazelle companies can be seen as the most successful SMEs and hence the interest to analyze them. Far from all companies succeed to maintain a profitable growth and recieve the Gazelle title sequential times. Due to this, this research aims to answer the question what differentiates sequential Gazelle companies from one time Gazelle companies. In Sweden, the Gazelle title is announced to companies who fulfill certain criteria, meaning that they are homogenous in many ways. However, there must be some differences since some succeed to maintain the title whereas others do not. By the following research question, this research intends to identify some of these differentiating attributes. Is there a difference between sequential Gazelle companies and one time Gazelle companies regarding the chosen firm attributes? Existing research show that one common factor behind maintained profitable growth is the ability to ask for help in fields where management competence is lacking. It is argued that this help can be in form of external professional business services and hence this research intends to answer this second research question: Do usage of external professional business services contribute to sequential Gazelle title? Since the ability to maintain profitable growth is discussed to depend on internal competence and knowledge, or lack thereof, Resource-Based Theory is found to be an appropriate explanation tool. This theory is supported by the Stages of Growth model to further explain the development of the firms. This research had a quantitative method where a survey was used to collect data. In order to accept/reject the formed hypotheses, the data was imported to SPSS where it was statistically tested in two separate logistic regressions. The results of this research statistically show that the mixture of the included firm attributes do differ between sequential Gazelle companies and one time Gazelle companies. However, the test proved nonsignificant when examining the usage of external professional services. This means that even though there were indications of high importance, one cannot statistically argue that usage of external professional business services leads to sequential Gazelle title.