Det står inte explicit i läroplan eller skollag att lärare är ålagda att erbjuda föräldrar ett föräldramöte, ändå finns det på många skolor. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka grundskollärares erfarenheter av och åsikter om syfte, innehåll samt den samverkan som sker på föräldramöten för att ta reda på varför föräldramötet finns. Studien genomfördes genom intervjuer med grundskollärare och analyserades utifrån en teori om samspelet mellan skolan, hemmet och samhället. I resultatet och analysen framkom det att föräldramöten ofta behandlar information om praktiska frågor och sådant som rör undervisningsinnehåll. Innehållet bör även enligt de intervjuade lärarna gälla alla föräldrar och frågor om enskilda barn ansågs inte relevant vid ett föräldramöte. I studien framkom det att ett informationsförmedlande skedde i större grad än dialog vid föräldramötet, vilket många lärare såg som problematiskt. Det viktigaste syftet med föräldramötet var enligt de flesta lärarna att skapa en relation mellan lärare och föräldrar. Det fanns lärare som inte ansåg att föräldramötet var viktigt som det ser ut idag, eftersom lite dialog skedde vid föräldramötena. Att föra en dialog har enligt lärare visat sig vara svårt på grund av föräldrar som inkräktar på lärarens arbete, att föräldrar inte närvarar vid föräldramötet och konflikter inom föräldragruppen. Vissa lärare har även uttryckt att föräldramötet upplevs påfrestande. Dessa lärare var även de som arbetat som lärare i mindre fem år. Samarbete har visat sig vara viktigt enligt samtliga lärare men om föräldramötet leder till ett gott samarbete var lärarna inte lika eniga om. En slutsats som dragits av denna studie är att om syftet med föräldramötet är att skapa en god relation mellan lärare och föräldrar behövs kanske formen och innehållet på föräldramötet förändras.

AbstractVi har valt att undersöka samverkan mellan hem och förskola och då framförallt mellan pedagoger och föräldrar i ett framtidsperspektiv. Det är hos dagens föräldrar och pedagoger som det hela börjar och därför är det viktigt att få deras perspektiv för att kunna utveckla samverkan vidare. Genom att få insikt i hur det ser ut får vi också en chans att få upp ögonen för eventuella brister och motarbeta dessa i vår framtida yrkesroll. Behövs det ”traditionella föräldramötet” så som det är utformat idag?Syftet med denna undersökning är sammanfattningsvis att skapa kunskap om och synliggöra olika parters åsikter om hur samverkan mellan hem och förskola bör se ut i ett framtidsperspektiv i hopp om att kunna utveckla föräldrasamverkan vidare. Detta genom kvalitativ undersökningsmetod i form av intervjuer som sedan bearbetas genom hermeneutisk analys.Resultaten av vår undersökning visar önskan om att ha föräldramötet kvar men att komplettera detta med differentierade samverkansformer så som sociala träffar, diskussionsforum, utökad användning av media samt praktisk medverkan i verksamheten. Olika förslag på förändringar och förändringsstrategier presenteras. Utifrån det empiriska materialet och internationella erfarenheter presenteras det pedagogiska verktyget ”learning stories” som används i förskolor på Nya Zeeland.

I denna studie undersöks föräldramötet som en arena för samverkan i förskolan. Genom semistrukturerade intervjuer, med såväl pedagoger som vårdnadshavare, söker studien kunskap om de avsikter och förväntningar som aktörerna har angående föräldramötets funktioner och betydelse för samverkan. Materialet har analyserats utifrån en fenomenografisk ansats och i resultatet framträder att information och samtal, av samtliga aktörer, beskrivs som centrala funktioner för mötet. I samtal och möten mellan aktörerna skapas möjligheter till samverkan. Möteskontexten innebär att pedagogerna har makt över innehåll och utformning. De strävar dock efter att bjuda in vårdnadshavarna till att utveckla verksamheten. Föräldramötets fokus ligger ofta på information om förskolans verksamhet, men studien antyder att många vårdnadshavare gärna skulle ta mer plats i mötet. Det finns även indikationer på att såväl vårdnadshavare som barn får alltmer utrymme i planeringen och genomförandet av föräldramötet.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur Covid - 19 pandemin skapat nya arbetssätt. Särskilt undersöker vi förskollärares erfarenheter och lärdomar i samarbetetmed vårdnadshavare. De frågeställningar som besvaras är: Hur har pandemin påverkatförskollärares samarbete med vårdnadshavare? Vilka lärdomar har pandemin gettförskollärare med avseende på samarbetet med vårdnadshavare? Dessa forskningsfrågorär meningsfulla för att kunna se pandemins påverkan i koppling till förskolläraressamarbete med vårdnadshavare samt vilka lärdomar vi tillsammans skapat tack varepandemin.Studien tar utgångspunkt ur ett sociokulturellt perspektiv där lärdomar synliggörs iinteraktionen människor emellan. Då pandemin satte samhället i en krissituationbehövde förskolan anpassa verksamheten utifrån de ramar som skapades. I och meddetta krävdes det att förskollärare hittade nya lösningar för kommunikation ochsamarbete vilket bidrog till lärande i interaktion med varandra. Empirin som används istudien har samlats in med hjälp av intervjuer av sex verksamma förskollärare.Utifrån resultaten har pandemin påverkat förskollärares samarbete med vårdnadshavarei flera aspekter. Samarbetet under inskolningen påverkades genom att det skapades endistansering emellan förskollärare, vårdnadshavare och barn som inte tidigare upplevts.Denna distansering bidrog till otrygghet, förskollärarna beskriver att metoden inte varhållbar vilket krävde förändring. Resultatet visar att organiserade samtal kunde fortsättagenomföras så länge det gjordes på ett smittsäkert sätt. Förskollärarna uttrycker attutvecklingssamtal genomfördes men att föräldramöten sattes på paus av olikaanledningar. Den lämning som tidigare gjorts i verksamhetens lokaler fick nu anpassasoch göras i dörren eller utomhus. Detta bidrog till att vårdnadshavares insyn iverksamheten och det vardagliga samtalet påverkades, olika mycket beroende påbarnets ålder eller vilken relation förskolläraren och vårdnadshavaren hade innanpandemin. I och med att vårdnadshavare inte fick vistas i förskolans lokaler påverkadesäven verksamhetens dokumentation som tidigare hängt i hallen. Förskollärarnabeskriver att de med hjälp av sina redan etablerade digitala plattformar kunde förmedlainformation och dokumentation på ett enkelt sätt. Däremot benämner de att det krävdesstörre eftertanke i hur de formulerade sig för att ge vårdnadshavare en bredare bild avverksamheten. Utifrån detta skapades fler tillfälliga arbetssätt som i sin tur bidragit tillnya lärdomar till exempel att vissa avdelningar valt att även efter pandemin ha lämning iförskolans dörr. Slutsatsen är att pandemin till viss del påverkat samarbetet mellanförskollärare och vårdnadshavare samt skapat lärdomar och nya arbetssätt som ökatförskollärarnas flexibilitet i samarbetet med vårdnadshavare.

I denna undersökning är syftet att undersöka huruvida de intervjuade lärarna erbjuder föräldrar till nyanlända möjligheter till samverkan. Eftersom föräldrasamverkan är ett så brett område ligger fokus på föräldramöten och webbaserade lärplattformar. Undersökningen har utförts genom öppna intervjuer med fem lärare som undervisar i introduktionsklasser på högstadienivå. Analysen utgår ifrån hermeneutiska principer och lärarnas uttalanden knyts an till tidigare forskning, samt läroplan och skollag. Undersökningens resultat synliggör tydliga brister rörande föräldrasamverkan i flera av de undersökta fallen. Föräldrarnas möjligheter till att delta i diskussioner rörande skolfrågor, i form av framförallt föräldramöten, beror på i vilken utsträckning enskilda lärare väljer att inkludera dem. Vissa lärare har föräldramöten en gång per termin, andra lärare väljer att inte ha några alls. Vad gäller användningen av digitala verktyg såsom lärplattformar uppdagades en stor brist på resurser. Skolorna tillhandahåller inte datorer, vilket gör att lärarna inte kan använda sig fullt ut av t.ex. digital dokumentation. Lärarna menar att föräldrar till nyanlända dessutom skulle behöva mer datorvana och bättre kunskaper i svenska språket de på allvar skulle kunna använda lärplattformarna, och flera av lärarna ger förslag på hur skolan skulle kunna organisera utbildningar på kvällstid för föräldrarna.Slutsatsen som dras i denna uppsats är att samverkan med föräldrar till nyanlända ofta läggs upp utifrån de enskilda lärarnas smak och tycke, inte alltid enligt de föreskrifter som finns i läroplan och skollag, vilket uppsatsförfattaren ser som något mycket problematiskt. Förändringar i nuvarande arbetssätt samt mer forskning inom området efterfrågas.