Abstract The purpose of this study is to examine the distribution according to gender when it comes to male and female authors in literary textbooks for upper secondary school. This is due to the new curriculum from 2011 which specifies that the students must study literature, by both women and men. Through a quantitative textbook analysis, where I count rows and number of pages devoted to the authors and their works, I examine whether the textbooks follows the requirement of the curriculum. Three textbooks which all consists of anthologies or materials with extracts from literary works have been analyzed. Only one of these was published after the formation of the new curriculum and is therefore the only one that can be expected to be adapted accordingly. However, the two other textbooks are also of interest to the study since they are still used in teaching. In the theoretical research review I discuss feminist literary theory, and women's place in the canon since my hypothesis is that the canon and textbook design are closely linked.     The results show that the canonization process has not changed significantly, despite many years of feminist research. Nor has textbook development progressed in the recent decades. There is a remarkable difference in how many female and male authors are presented in textbooks. In all three textbooks women represents a marginal part of the presented authors. Remarkable is also that the textbook that is the closest to meeting the requirement of the curriculum is the oldest one, formed long before the requirement itself. The curriculum does not define how many female or male authors should be included in the student’s literature studies, but my conclusion is that the distribution according to gender in literary textbooks is far from equal.

No description available.

<p>Uppsatsen <em>Män med män</em> handlar om hur par bestående av män bildas i två svenska romaner, Jonas Gardells <em>Präriehundarna </em>(1987) och Bengt Martins <em>Sodomsäpplet </em>(1968). Det som studeras är gestaltningen av hur förhållandet mellan männen påverkas av heteronormen och hur heterosexuella förhållanden står som en motpol för parbildandet. Identitet och maskulinitet är andra ämnen som behandlas i uppsatsen som tittar på hur romanpersonernas identitetssökande gestaltas. Uppsatsen finner hur paret i <em>Präriehundarna </em>gestaltas att de starkt är påverkade av den heteronormativa och väljer att använda detta som ett sätt att utgå ifrån och ta avstånd från detta, men samtidigt har paret svårt att finna sig själva och vara bekväma i sin maskulinitet i en samkönad relation. I <em>Sodomsäpplet</em> finner uppsatsen tydliga bevis på att den kulturella kontexten påverkar stort i identifikation hos huvudpersonen och att Martins gestaltning är grundad i den samma. Den teoretiska basen är queerteori, främst med Judith Butler och Eve Koskofsky Sedgwick som bas. Queerteorin används för att visa hur genus är en social konstruktion och att gestaltningen har påverkats av kulturella idéer om genus och relationer.</p>

<p>I en enkätundersökning har jag undersökt om det finns något samband mellan upplevelsen av kön hos den okönade autodiegetiska berättaren och författarens kön i två dikter av David Uppgren och Mariam Naraghi. Jag kom fram till att så inte var fallet utan att det fanns större bevis för att läsarna i huvudsak projicerade sitt eget kön på berättarrösten. Sedan analyserade jag även enkätsvaren för att undersöka vad i dikterna som avgjorde om berättarrösten upplevdes som man eller kvinna. Det framkom att stereotypa uppfattningar om kön låg till grunden för majoriteten av läsarnas upplevelse. Efter detta applicerade jag stereotyperna på dikten för att se om diktens innehåll påverkades av om berättarrösten upplevdes som man eller kvinna. Utfallet tydde på att så var fallet och att det i synnerhet är märkbart i berättarröstens förhållningssätt till den fiktiva världen.</p>

No description available.

I en enkätundersökning har jag undersökt om det finns något samband mellan upplevelsen av kön hos den okönade autodiegetiska berättaren och författarens kön i två dikter av David Uppgren och Mariam Naraghi. Jag kom fram till att så inte var fallet utan att det fanns större bevis för att läsarna i huvudsak projicerade sitt eget kön på berättarrösten. Sedan analyserade jag även enkätsvaren för att undersöka vad i dikterna som avgjorde om berättarrösten upplevdes som man eller kvinna. Det framkom att stereotypa uppfattningar om kön låg till grunden för majoriteten av läsarnas upplevelse. Efter detta applicerade jag stereotyperna på dikten för att se om diktens innehåll påverkades av om berättarrösten upplevdes som man eller kvinna. Utfallet tydde på att så var fallet och att det i synnerhet är märkbart i berättarröstens förhållningssätt till den fiktiva världen.

Uppsatsen studerar förekomsten av kulturreferenser, det vill säga syftningar och refereringar till kulturella fenomen, i svensk dagspress kulturjournalistik. Kulturreferenser fungerar som koder som antingen kan avläsas eller är obegripliga för läsaren, och undersökningens syfte är att reda ut hur kodmaterialet skiljer sig mellan olika genrer inom kulturjournalistiken. Källmaterialet är Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets kulturdelar, perioden 14 till 20 april 2011, vilket ska representera en vanlig nyhetsvecka. Undersökningen visar att användandet av kulturreferenser skiljer sig mellan genrer beroende på textens syfte. I opinionstexter är det vanligt förekommande med kulturreferenser som stärker skribentens förtroende. I musikrecensioner förekommer ofta referenser för att förklara musiken och referenser som spränger barriären mellan populär- och finkultur, vilket tyder på att skribenten vill tillföra den populärkulturella musiken kulturellt kapital. Att användningen av kulturreferenser skiljer sig så tydligt mellan genrer visar på att kulturjournalistiken är uppdelad i mindre gemenskaper med egna kodspråk.

Abstract This research is about how some swedish teachers in high school choose literature in schools. The purpose is to underline the reasons for how some teachers think about selection, canon, classic and contemporary literature. Two survey methods were used to find the answers, wich consisted of interviews and questionnaires. The letter methods was used to obtain informations about student´s views on literature. Previous research shows that there are different opinions in what kind of literature the pupils should read in school. The results of literature, questionnaires and interviews also showed that the underlying reasons for the choice of literature, varied among those interviewed further forward ofthe students also prefer to read books during lessons, and that they prefer reading books by popular contemporary writers.

Uppsatsen Män med män handlar om hur par bestående av män bildas i två svenska romaner, Jonas Gardells Präriehundarna (1987) och Bengt Martins Sodomsäpplet (1968). Det som studeras är gestaltningen av hur förhållandet mellan männen påverkas av heteronormen och hur heterosexuella förhållanden står som en motpol för parbildandet. Identitet och maskulinitet är andra ämnen som behandlas i uppsatsen som tittar på hur romanpersonernas identitetssökande gestaltas. Uppsatsen finner hur paret i Präriehundarna gestaltas att de starkt är påverkade av den heteronormativa och väljer att använda detta som ett sätt att utgå ifrån och ta avstånd från detta, men samtidigt har paret svårt att finna sig själva och vara bekväma i sin maskulinitet i en samkönad relation. I Sodomsäpplet finner uppsatsen tydliga bevis på att den kulturella kontexten påverkar stort i identifikation hos huvudpersonen och att Martins gestaltning är grundad i den samma. Den teoretiska basen är queerteori, främst med Judith Butler och Eve Koskofsky Sedgwick som bas. Queerteorin används för att visa hur genus är en social konstruktion och att gestaltningen har påverkats av kulturella idéer om genus och relationer.

I den här uppsatsen undersöks sju texter om den svenska författarinnan Karin Boye (1900–1941), publicerade mellan åren 1989 och 2013. Utifrån feministisk litteratur- och bio­grafi­forsk­ning av Gunilla Domellöf och Lisbeth Larsson diskuteras att och hur perso­nen Boye och biografiska läsningar av hennes skönlitterära produk­tion fort­farande int­resserar. Bland resultaten finns slutsatsen att Boyes texter fortfarande ofta läses som själv­bio­grafiska, men att bilden av henne omarbetats; Boye betraktas inte längre som sjuk, till skillnad från 1950-talets sexualisering och patologisering av kvinnliga författare. Istäl­let benämns hon lesbisk och den direkta kopplingen mellan hennes sexualitet och hennes självmord är borta. Avsikten i hennes själv­mord ifrågasätts dessutom, vilket ytterligare för­ändrar bilden av Boye. En övergripande slutsats är att samma teman som var aktuella under mitten av 1900-talet, såsom sexualitet, psyke och självmord, återkommer i omvärderad form när Boye blir läst och biograferad idag. Den bio­grafiska traditionen är fortfarande aktuell, trots att den uppmärksammats och motarbetats av bland andra Domellöf.