1946 infördes en ny befattning i flygvapnet – Fältflygare. Dessa korttidsanställda piloter utbildades fram till och med 1982, året innan den Nya Befälsordningen infördes i försvarsmakten vilken innefattade alla officerare i en och samma kategori – yrkesofficerare. År 2008 reviderades dock befälsordningen, och sedan dess delas försvarsmaktens officerare in i två kategorier: specialistofficer respektive officer. Blivande stridspiloter rekryteras idag till den senare kategorin och anställs som officerare. Denna uppsats syftar till att belysa de argument som var bidragande till införandet av fältflygare och testa dessas validitet som argument för en applicering av tvåbefälssystemet på flygvapnets piloter idag. Uppsatsen utreder fältflygarsystemets framväxt, utformning, genomförande och avslutande samt jämför förutsättningarna mellan 1946 och 2010 inom områdena säkerhetspolitik, uppgifter samt ekonomi. Dessutom jämförs det svenska flygvapnets personalfördelning med ett antal andra länder. Genom att sätta de funna argumenten i dagens kontext, försöker validiteten av dessa avgöras. Uppsatsen avslutas med en diskussion rörande resultatet samt behovet av framtida forskning inom området. Resultatet i uppsatsen pekar på ett antal huvudsakliga argument för införandet av fältflygarsystemet, vilka samtliga kan härledas till flygvapnets expansiva fas under 30- och 40-talet. Uppsatsen visar att inget av dem är giltigt som ett argument för ett införande av ett tvåbefälssystem för flygvapnets piloter idag. Detta är främst på grund av skillnader mellan 1946 och idag rörande den säkerhetspolitiska situationen samt flygvapnets uppgifter. Det huvudsakliga syftet med fältflygarsystemet, att rekrytera en stor mängd individer till ett flygvapen under uppbyggnad, speglar inte dagens situation. Vidare är försvarsmaktens uppgifter idag betydligt fler än de som fältflygarna utbildades för att lösa: försvar av landet i händelse av krig. / In 1946, the Swedish Air Force (SwAF) introduced a new position open for pilot applicants. These pilots were trained and hired as non-commissioned officers and served in during a limited period of time. Influenced by the British RAF system with short service personnel, this system was in use until 1982. That year, it was decided that the Swedish Armed Forces would consist only of commissioned officers. However, in 2008, the non-commissioned officers were re-introduced into service. Today, the officers of the Armed Forces serve either as non-commissioned officers (“specialistofficerare) or commissioned officers (“officerare”). Aspirants who are applying to figher pilot training within the SwAF go through a three-year-long academic education in order to become commissioned officers. This essay aims to elucidate the key arguments used to introduce the system of non-commissioned fighter pilot officers and to test the validity of these arguments for applying the “new” system of officer ranks/other. The essay investigates the evolution, shaping, implementation and termination of the Fältflygare-system. It also compares 1946 and 2010 on three different aspects: the air force’s economic situation and tasks as well as the security policy-situation of the country. Also, a comparison of how officers are organised is made, between the SwAF and the air force of five other countries. The end of the essay consists of a discussion of the results. The result of the essay shows that none of the previous arguments are valid for implementing a system of non-commissioned fighter pilot officers for the SwAF pilots today. The main reasons for this are major differences in the tasks given to the armed forces and the differences of the security policy-situation. The main purpose of the Fältflygare-system, to recruit and train a large quantity of pilots for an air force that was being developed, does not reflect the situation today. Furthermore, the armed forces and air force today must be ready to solve a wider range of tasks today than before, particularly when it comes to peace keeping and peace enforcement missions. The older system trained for a more specific task - defending the Swedish country’s borders in case of a war between NATO and the Warsaw Pact.

Under första hälften av 2000-talet blev det aktuellt för svenska flygvapnet att öva för att utföraflygunderstöd till markförband, bl.a. genom skapande av ett s.k. ”accelerationsspår CAS”. Det harframkommit att utförande av CAS i den konflikt som för närvarande pågår i Afghanistan har tidvishaft svårt att förhålla sig till folkrätten på ett positivt sätt. Föreliggande uppsats syfte är attundersöka vilka åtgärder som nuvarande forskning förespråkar avseende nyttjande av CAS för attden ska bli utförd med så hög kvalitet som möjligt utifrån målval och målträff, och därigenom vadsom det svenska flygvapnet eventuellt kan vidta utifrån denna forskning för att minimera risken attinte följa folkrätten vid utövande av CAS under operationer vid internationella fredsfrämjandeinsatser. För att kunna uppnå syftet har tre delfrågor ställts och besvarats, dessa är vilkafolkrättsliga regler som är tillämpliga för svenska förband vid internationella fredsfrämjandeinsatser, vilka åtgärder är möjliga att vidta för att minska risken för oavsiktlig skada påcivilpersoner eller civil infrastruktur vid genomförande av CAS, samt vilka åtgärder bör detsvenska flygvapnet vidta för att minimera risken att bryta mot folkrätten vid genomförande avCAS under internationella fredsfrämjande insatser.Uppsatsen har kommit fram till att de åtgärder svenska flygvapnet bör vidta för att följa folkrättenär i ett utbildningshänseende träning i en verklighetstrogen och ändamålsenlig miljö med aktuellskarp ammunition samt moralisk och etisk varseblivning ur ett humanistiskt perspektiv. Ur ettverkanshänseende bör det finnas vapen med graderad verkan samt med hög precision och slutligenur ett kommunikationshänseende ska det vara god teknisk utrustning mellan pilot och FAC. / In the beginning of the 21st century, Sweden started to develop the capability to perform CAS insupport to ground troops. It has been clarified that CAS performed in the present Afghanistanconflict sometimes has been accused of not coinciding with international law. The purpose of thisthesis is to examine what measures the contemporary research advocate regarding the use of CASso it will be performed in the highest possible quality regarding target acquisition and target hit,and by that what the Swedish Air Force possibly could do in order to minimize the risk ofviolating international law when implementing CAS in international Peace Support Operations.The research is formed around three main questions. First, what international laws are applicableto Swedish units during an international operation? Second, what actions might be taken in orderto reduce the risk for unintended damage to civilians or civilian infrastructure when conductingCAS and finally what measures should the Swedish air force take to minimize the risk to violatethe international law while conducting CAS in peace support/peace keeping operations.The result of this research shows that the Swedish Air Force, in order to operate within theframework of international law, needs to conduct training in a similar and realistic environmentwith live ammunition. The training needs to be entailing a moral and ethical view from ahumanistic perspective. Furthermore, regarding the effect, there need to be weapons with bothnon-lethal to lethal effects with high precision. Finally, the communication between the pilots andthe Forward Air Controller (FAC) needs to be built upon technical equipment with high standard. / Avdelning: ALB – Slutet Mag. 3 C-upps. Hylla: Upps. ChP 07-09

No description available.

<p>Ett flygsäkerhetsarbete bygger på ett förtroende mellan individen och organisationen. Det finns en brist inom Försvarsmakten rapporteringssystem, där fördelningen av rapporter med avseende på mänskliga misstag, är avvikande från vad som anses som normalt inom flygverksamhet. Varför avviker rapporteringen i FM från normalbilden? Ett perspektiv som kan förklara denna avvikelse är rättvisekulturperspektivet.</p><p>Syftet är att diskutera huruvida den ojämna fördelningen av avvikelserapporter med avseende på mänskliga misstag i FM flygsäkerhetsarbete kan förklaras ur ett just culture perspektiv med fokus på regler och styrdokument .</p><p>Resultatet är att FM inte är att anse som en rättvisekultur. Framförallt är detta på grund av den bristfälliga kulturella grunden, disciplinsystemet och skyddandet av rapporteringssystemet.</p> / <p>Flight safety relies on trust between the person and the organization. There is a deficiency in the Swedish armed forces reporting system whereas the distribution between human factor reports and other reports is deviant from the normal distribution in flying operations. Why is that? A perspective that could help explaining this is the <em>just culture</em> perspective.</p><p>The purpose of this essay is to discus whether the uneven distribution in the reporting system in regards of human error in the Swedish armed forces can be explained by a just culture perspective in regards of rules and documents.</p><p>The result is that the Swedish armed forces are not considered a just culture. Mainly because of the insufficient foundation of the flight safety culture, the existence of a disciplinary system and the failure to protect the reporting system.</p>

Ett flygsäkerhetsarbete bygger på ett förtroende mellan individen och organisationen. Det finns en brist inom Försvarsmakten rapporteringssystem, där fördelningen av rapporter med avseende på mänskliga misstag, är avvikande från vad som anses som normalt inom flygverksamhet. Varför avviker rapporteringen i FM från normalbilden? Ett perspektiv som kan förklara denna avvikelse är rättvisekulturperspektivet. Syftet är att diskutera huruvida den ojämna fördelningen av avvikelserapporter med avseende på mänskliga misstag i FM flygsäkerhetsarbete kan förklaras ur ett just culture perspektiv med fokus på regler och styrdokument . Resultatet är att FM inte är att anse som en rättvisekultur. Framförallt är detta på grund av den bristfälliga kulturella grunden, disciplinsystemet och skyddandet av rapporteringssystemet. / Flight safety relies on trust between the person and the organization. There is a deficiency in the Swedish armed forces reporting system whereas the distribution between human factor reports and other reports is deviant from the normal distribution in flying operations. Why is that? A perspective that could help explaining this is the just culture perspective. The purpose of this essay is to discus whether the uneven distribution in the reporting system in regards of human error in the Swedish armed forces can be explained by a just culture perspective in regards of rules and documents. The result is that the Swedish armed forces are not considered a just culture. Mainly because of the insufficient foundation of the flight safety culture, the existence of a disciplinary system and the failure to protect the reporting system.

Denna magisteruppsats, skriven för Stockholms universitets magisterkurs i historia som ett led iFörsvarshögskolans chefsprogram, har som syfte att beskriva och diskutera svensk luftoperativkrigsplanering 1958-1966 utifrån ett doktrinbegrepp. Någon uttalad luftoperativ doktrin fanns intevid denna tid varför denna får rekonstrueras utifrån en metod där ett antal faktorer beskrivs.Exempel på dessa är högre säkerhetspolitiska och militärstrategiska nivåer, lägre taktiska nivåer,upplevd hotbild, ledning, flygvapnets krigsplanläggning, samverkan med andra försvarsgrenar ochutveckling av nya vapensystem. Källmaterialet består i huvudsak av flygstabens hemliga arkivfrån samma år, vilket inte har studerats tidigare utifrån ett liknande syfte. Vidare problematiserasdoktrinutvecklingen genom att den även diskuteras utifrån olika perspektiv vars värde för ökadförståelse prövas.De konkreta frågeställningarna lyder:- Hur kan flygvapnets luftoperativa doktrinutveckling 1958-1966 beskrivas?- I vilken mån kan denna doktrinutveckling förstås utifrån rationalistiskt respektiveorganisatoriskt synsätt?Utifrån det överordnade säkerhetspolitiska ställningstagandet om alliansfrihet följde ett relativtstarkt försvar och den så kallade svenska linjen. Detta innebar dels ett relativt starkt flygvapen ochdels att flygvapnet kunde utvecklas efter en egen linje, inklusive doktrinärt, men i vilkenutsträckning så skedde har inte undersökts. Dimensionerande för flygvapnet var en sovjetiskinvasion, inkluderande kärnvapenanfall. Kort förvarningstid betonades ofta.Bärande element i Sveriges luftoperativa doktrin 1958-1966 kan kortfattat beskrivas som:- En strävan efter en relativt centraliserad ledning i syfte att kunna kraftsamla i tid och rum.- Ett prioriterat och väl utvecklat defensivt luftförsvarssystem, i huvudsak bestående av stril,luftvärn och jaktflyg som fokuserade på snabba bombplan på hög höjd ochluftlandsättningar, delvis till priset av en inte efterfrågad offensiv jaktförmåga.- En offensiv komponent i ett centralt sammanhållet attackflyg som under perioden i allthögre grad fokuserades mot sjömål vid en kustinvasion, alternativt indirekt samverkan viden gränsinvasion i norr. Tankar på massförstörelsevapen, anfall mot motståndarensbasområden samt direktsamverkande arméunderstöd övergavs under perioden, mensamtidigt utvecklades för framtiden ett nytt lätt attacksystem för den senare uppgiften.- Ett av kärnvapenhotet betingat bassystem som byggde på stor spridning, både på mångabaser och inom dessa, samt som skulle kunna få flygplanen i luften på mycket kort tid.Både ett rationalistiskt och ett organisatoriskt perspektiv har befunnits ge värdefulla bidrag till enökad förståelse för doktrinutvecklingen. Vissa skillnader perspektiven emellan har dockidentifierats. / This essay is written for Stockholm’s University as a part of the advanced level course in Historywhen attending the National Defence College Senior Staff Course. The purpose of the essay is todescribe the Swedish Air Force war planning and Air Power Doctrine during 1958 to 1966. TheSwedish Doctrine was then not formally expressed, and must consequently be reconstructed. Amethod is used that describes a number of factors, including higher levels of political guidanceand orders from the Supreme Commander, lower tactical levels, fighters, Command and Controlsystems and procedures, the threat to Sweden as it was experienced at the time, war planning,cooperation with the Army and Navy and development of new systems. Furthermore this Doctrineis discussed from different perspectives in order to see their contribution to the understanding ofthe complex conception of a Doctrine. The source of information is mainly the Air Staff TopSecret Archives. Neither that archive nor the period 1958-1966 have been examined by historianswith reasonably similar purpose.Starting with the question of how a Swedish Air Operations Doctrine of 1958 to 1966 can bedescribed, this essay comes to the following conclusions:The supreme doctrine of non-alignment resulted in a relatively strong defence and an ambition tobecome as independent as possible regarding weapon systems. This meant a strong Air Force thatcould develop independently, including doctrinaire. Dimensioning for the Air Force was aninvasion by the Soviet Union, including nuclear attacks.With this as a background the Swedish Air Operations Doctrine 1958 to 1966 included thefollowing leading elements:- An aspiration for a relatively centralized command with the purpose to be able to masspower when and where needed.- A prioritized and developed Air Defence System, including air surveillance, tacticalcontrol, fighters and SAM systems, which focused on Soviet fast and high bombers andairborne invasion. Air to air aspects of Offensive Air Operations did not have priority.- The tasks of the fighter-bomber force changed somewhat during the period. An invasionover the Baltic Sea was in focus during the whole period, but in 1958 the range of taskscould include everything from Close Air Support to base attack on the other side of theBaltic Sea, preferably with nuclear weapons which the Air Force pleaded for. 1966 the AirForce completely focused on invasion by sea, with a secondary role of Air Interdiction incase of a ground invasion in the far north. The new trainer, SAAB 105, that was developedduring this period was however designated as a light attack aircraft for CAS.- A very dispersed base system, including the use of roads, considering the nuclear threat,which was designated to get the fighters airborne as fast as possible.Both a rationalistic and an organizational perspective have been found to add elements ofunderstanding to the development of the Doctrine. However have some differences in theircontribution been identified. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 06-08

När vi nu står inför en ominriktning i Försvarsmakten mot ett insatsförsvar kommer förband och organisationställas inför nya utmaningar och uppgifter. För flygvapnet kan detta ställa till en del problem i och medatt materielplanen är långsiktig och tiden från beslut om anskaffning till implementering av nya system oftaär lång. Detta är inte fallet med politiska målsättningar vilka kan vara mycket föränderliga och ändra inriktningfrån ett försvarsbeslut till ett annat. När den politiska inriktningen för Flygvapnets förmåga till internationellainsatser nu även innefattar förmågan till flygunderstöd till Nordic Battle group, har då Flygvapnetmed JAS 39C som verkanssystem möjlighet att genomföra direkt flygunderstöd i moderna internationellakonflikter?Syftet med denna uppsats har varit att analysera om JAS 39C, med tillhörande vapen-, sensor- och kommunikationssystem,uppfyller de krav som ställs på ett flygsystem vid genomförandet av DFU i en internationellinsats. Med stöd av ett teoretiskt ramverk bestående av teorier, doktrin och moderna erfarenheter harbåde de grundläggande förutsättningarna för ett effektivt genomförande av direkt flygunderstöd identifieratssamt ett specifikt analysinstrument arbetats fram. Detta analysinstrument har därefter använts för attanalysera JAS 39C förmåga till direkt flygunderstöd.JAS 39C bedöms efter genomförd analys att med gällande materialplan inneha goda förutsättningar attgenomföra direkt flygunderstöd redan 2008. Dess styrka är här förmågan till precisionsbekämpning ochden goda responsförmågan, dess svaghet avsaknaden av allväderskapacitet. Resultaten i uppsatsen visardessutom att de förutsättningar som ligger till grund för ett effektivt genomförande av direkt flygunderstödgår att återfinna under såväl moralrelaterade förutsättningar som konceptuella eller rent fysiska förutsättningar.Vid en lösning som endast fokuserat på att uppfylla de fysiska förutsättningarna är risken därförstor att den sammanlagda effekten och slagkraften i samband med genomförandet av direkt flygunderstödinte når önskad nivå. / Facing a transformation of the armed forces both individual units and the organization will be confrontedwith new tasks and challenges. For the air force this could cause some problems due to the fact that it oftentakes some time from decision to implementation of new weapons and technical systems. This is not thecase with political objectives; they can change from one defense decision to another. When the politicalaim and direction regarding the air force capacity for global operations now also includes the ability tosupport the Nordic Battle Group, do the air force and the JAS 39C have the right means to carry out CloseAir Support in modern international conflicts?The purpose of this essay is to analyze if JAS 39C with its weapon-, sensor-, and communication systemscomply with the modern demands on a fighter aircraft carrying out Close Air Support in international operations.With the support of an analytical framework containing theories, doctrines and modern experiencesboth the requirements that lay the foundation for an effective accomplishment of Close Air Supportand a specific analytical instrument has been identified. The analytical instrument was thereafter used toanalyze JAS 39C and its ability to carry out Close Air Support.The results of the analysis show that JAS 39C, technically and materially, in all likelihood will be able tocarry out Close air support as early as 2008. Its strength being the ability to carry out precision engagementstogether with a high responsiveness and its weakness consisting in the lack of all-weather capacity.The results furthermore indicates that the foundation for an effective accomplishment of Close Air Supportcan be found within both moral related pre-conditions as well as conceptual or purely physical preconditions.A solution only focused on fulfilling physical pre-conditions may therefore risk that the combinedeffect and the effectiveness of a future Close Air Support mission will not reach the desired level. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 0406

Uppsatsen undersöker inledningsvis om FOI:s principer för kravformulering kan anses behöva kompletteras mot bakgrund av Försvarsmaktens behov och undersöker därefter kvalitén i några av flygvapnets kravunderlag relativt principerna för kravformulering. Av resultatet framgår att principerna kan behöva kompletteras med principerna prioritering och kontextuell beskrivning. Av fallstudiernas resultat framgår att kvalitén i flygvapnets kravunderlag relativt principerna för kravformulering generellt är låg, att den varierar mellan underlagen och att den i vissa fall är mycket låg i fråga om uppfyllnad av principerna. Uppsatsen rekommenderar att FOI:s principer för kravformulering utökas med principerna prioritering och kontextuell beskrivning. Vidare rekommenderas flygvapnet att öka kvalitén i framtida kravformuleringarna så att den militära nyttan av arbete med kravformulering även kan öka. Slutligen och som biprodukt visas hur ett bör-krav kan användas i ett kravunderlag på ett annat sätt än det som har varit Försvarsmaktens tradition. / The paper firstly examines if the FOI principles for formulating requirements need to be complemented as a result of the Armed Forces needs and then examines the quality of some of the Air Force requirements documents relative to the principles of requirements formulation. The results show that the principles can be complemented by the principles of priority and contextual description. The case studies results show that the quality of the air force's requirements documentation relative to the principles is generally low, that it varies between the documents and that they in some cases are very low in terms of fulfilling the principles. The paper recommends that the FOI principles for formulating requirements are complemented with the principles of priority and contextual description. It recommends the Air Force to improve the quality of future requirement formulations so that the military utility of such work also may increase. Finally, as a spin-off product, it shows how a should-requirement can be used in a different way than what has been the Armed Forces tradition.

I den allt mer globaliserade världen får begrepp som varumärke och kvalitet allt större betydelse även för statliga myndigheter. För Försvarsmakten är ett av de mest kända yttre attributen dess uniform. Vid sidan av de rent praktiska funktionerna är uniformen även ett signalmedel som utvi-sar vart i Försvarsmaktens struktur personen hör hemma och inom vilket tjänsteområde denne verkar. I civilt språkbruk kan detta översättas till vilken tjänstekvalitet uniformen utlovar. Från att tidigare ha varit ett signalmedel internt inom Försvarsmakten har uniformens signaler kommit att få en allt större betydelse även utanför i samverkan med andra nationer. 2003 genomgick flygvapnets uniform en betydande förändring då man ändrade gradbetecknings-systemet utifrån ett internationellt behov från svenska marinen, dessa system har traditionellt alltid följts åt. Den internationella effekten av förändringen gjordes aldrig för flygvapnet vilket denna uppsats har sin utgångspunkt i. Utifrån en mental modell där en utländsk betraktar den svenska uniformen utifrån sin egen uniforms uppbyggnad, görs en analys där en stor likhet skapar en för-väntan om hög tjänstekvalitet. Problem uppstår dock om igenkänningen inte alls motsvarar utfallet i den genomförda tjänsten. Analysen visar att flygvapnets uniform förvisso följer det brittiska systemet, vilket var utgångs-punkten för marinens behov av förändringen, men att skillnad i uniformsfärg och utseende på gradbeteckningarna till stor del upphäver likheterna. Fullständig likhet i utseende och betydelse har den svenska uniformen med Thailand och Uruguay vilket är en förbättring mot innan då den svenska uniformen var helt unik i den internationella jämförelsen. Nya problem har dock uppstått framförallt mot länder som använder det franska gradbeteckningssystemet där den svenske office-ren i flera fall avläses att ha en lägre tjänstegrad än vad som är fallet. / In the new globalised world terms like brand and quality have become an important part even for branches like the armed forces. In 2003 the Swedish navy and air force changed their rank insigni-as based on the Swedish navy interaction with the Royal Navy where the Swedish officers felt being over-ranked. The Swedish air force rank system has by tradition followed the navy but the international analysis of the effect for the air force never took place. This essay takes it basis from that unmade analysis. The model used for the comparison is the so called mental model where an foreign officer observes the swedish uniform and based on his knowledge of his own uniforms structure makes an expectation of the the service level he will get in the interaction. The higher similarity in the comparison, the higher the expectation. Problems will occur though if the expectation deviates from the actual outcome and the experience of the service will be bad. The analysis in this essay shows that the change of rank insignias for the swedish air force have made them similar to the Thai and Uruguay air force. The insignia system is very similar to the one used by the Royal Air Force but the difference in colour of the uniform and rank insignias overshadows the positive effect. New problems have occured in the interaction with countries using the French rank insignia system where the Swedish officer in most cases will be seen as underranked.

Flygvapnets specialoperationsförband produceras i den konventionella delen av Försvarsmakten vilket innebär högre krav på byråkrati och styrning uppifrån i dess utvecklingsprocesser än okonventionella organisationer. Detta innebär att snabb operativ innovation, som är en framgångsfaktor inom specialoperationer, försvåras. Studiens syfte är att genom en kvalitativ intervjustudie utreda hur en specialoperationsenhet som utvecklas, utbildas och utrustas i en konventionell organisation ges förutsättningar till innovation till stöd för specialoperationer. Till stöd används bland annat Spulaks teori om kreativitet och innovation för specialförband. Studien visar att det går att genomföra snabb innovation nerifrån och upp under förutsättning att det finns en koherent uppdrags- och riskuppfattning samt om det råder en organisationskultur som uppmuntrar till kreativitet och innovation. Snabb anpassning kan även ske uppifrån och ner genom närhet till beslutsfattare som skapar förutsättning för att prioritet kan möjliggöra att resurser frigörs. Ett anpassat regelverk, decentraliserad ledning och förståelse för uppdraget är andra avgörande faktorer som skapar förutsättningar till snabb innovation. För att kunna uppnå detta krävs även en tydlig styrning från central nivå för att undvika att specialoperationsförbandens behov fastnar i försvarsgrenskonkurrens. / The Swedish Air Force's special operations forces is produced in the conventional part of the Armed Forces, which means higher demands on bureaucracy and control from higher hierarchy in its development processes than unconventional organizations. This means that rapid operational innovation, which is a success factor in special operations, is hampered. The purpose of the study is through a qualitative interview study to investigate how a special operations unit that is developed, trained and equipped in a conventional organization is given the conditions for innovation in support of special operations. Spulak's theory of creativity and innovation for special operations forces, alongside with other research, is used as a theoretical framework. The result show that it is possible to implement rapid innovation from the bottom up, provided that there is a coherent view of the mission and risks and whether there is an organizational culture that encourages creativity and innovation. Rapid adaptation can also take place from the top down through proximity to decision-makers, which creates the conditions for priority to enable resources to be allocated. An adapted regulatory framework, decentralized command and understanding of the mission are other decisive factors that create the conditions for rapid innovation. In order to be able to achieve this, a clear guidence from the central level is also required to avoid the requirements of the special operations forces getting caught up in intraservice competition.