Den svenska planprocessens effektivitet är ett problematiskt och omdiskuterat ämne. Uppsatsen behandlar effektivisering av den fysiska planeringsprocessen med leanteoretiska begrepp som utgångspunkt. På senare tid har flera alternativa lösningar för effektivisering uppkommit. En av dessa lösningar är lean, en verksamhetsstrategi med ursprung från Toyotas produktionsfilosofi. Uppsatsen utgår ifrån en kvalitativ forskningsmetod med målet att genom intervjuer, offentliga rapporter och litteratur granska den svenska planeringsprocessen och fenomenet lean inom fysisk planering. Uppsatsen utgår ifrån syftet att studera den svenska planeringsprocessens problematik och ifall en verksamhetsfilosofi utvecklad för industriell tillverkning i Japan kan bidra till en effektivare fysisk planeringsprocess i Sverige. Uppsatsen utgår ifrån två empiriska exempel: verksamhetsutveckling av bygglovshantering inspirerat av lean i Norrtälje kommun och en övergripande verksamhetsutveckling inspirerad av lean på stadsbyggnadskontoret i Täby. Resultat tyder på att vägen till att bli lean inte är helt okomplicerad, samtidigt finns det tydliga indikationer på att effektivisering av planprocess med inspiration av Lean har gett goda resultat.

No description available.

Fysisk planering är en praktik som påverkar och berör alla medborgare. Alla använder den fysiska omgivningen som på ett eller annat sätt är resultatet av just den fysiska planeringspraktiken. Det är också lagstadgat genom Plan- och bygglagen (PBL) att alla medborgare skall ha demokratisk möjlighet till insyn och påverkan vad gäller planering. Ändå fylls samrådsmötena till största del av priviligierade, välutbildade, äldre män, vilket skapat debatt om rättviseaspekter i medborgardeltagandet, att en skevhet i representationen även skapar en skevhet i de önskemål och viljor som kommer fram i samrådsskedet. För barn och unga är möjligheten att kunna utöva sin demokratiska rätt enligt PBL till stor del en fråga om tillgänglighet - hur tillgänglig planeringen är för just barn och unga. PBL:s bestämmelse om möjlighet till insyn och påverkan gäller alla medborgare, oavsett ålder. Ju yngre barnet är desto större behov har det av en talesperson eller en slags guide som kan slussa och hjälpa barnet att förstå och berätta om vad som gäller i den aktuella situationen, till exempel vid upprättandet av en detaljplan. Därmed har de också sämre tillgång till planering och planfrågor. Men hur väl fungerar PBL:s bestämmelser om samråd och kungörelse när det kommer till ungdomar? Syftet med uppsatsen är att kartlägga och undersöka ungdomars möjligheter till medborgardeltagande i fysisk planering genom att se på deras kunskaper gällande planer och planprocess, intresse för deltagande samt hur väl de nås av planeringens kommunikation i planprocessen. Genom en enkätundersökning har ungdomar därför besvarat frågor om sitt intresse att delta i planering, sin användning av samrådets kommunikationskanaler samt kunskaper i planer och planeringens demokratiaspekter. Undersökningen visar att ungdomarna, trots att de är intresserade, inte ser planeringen. De har även goda kunskaper om demokratin i planprocessen men vet däremot inte vart de vänder sig i de fall de har synpunkter gällande fysisk planering. Här tycks finnas något av planeringens moment 22, ungdomarna hittar inte planeringen, använder inte dess kanaler och känner inte till tillräckligt för att själv uppsöka den. Samtidigt behöver samrådsdeltagarna bli fler och yngre för att möjliggöra hållbara planer som är förankrade hos medborgarna. Arbetet presenterar ett antal möjliga vägar för att öka synligheten i planeringen liksom föreslår sätt för att öka dess tillgänglighet ur ett ungt perspektiv.

Inom Sveriges kommuner finns det ett stort intresse för barns deltagande i den fysiska planeringen. Denna uppsats ämnar undersöka vilken syn kommuner har på barn och deras deltagande, vilken typ av deltagande barn erbjuds och vilket avtryck bars åsikter får i den fysiska planeringen. För att undersöka detta har jag studerat tre svenska kommuners planhandlingar samt genomfört intervjuer med tjänstepersoner på kommunerna. De för studien utvalda kommunerna är Knivsta, Nacka och Botkyrka. Av undersökningens resultat framkommer det att kommunerna nästan 30 år efter barnkonventionens antagande fortfarande har mycket att arbeta med gällande barns deltagande i den fysiska planeringen. Det finns höga ambitioner bland både beslutsfattare och tjänstepersoner, dock prioriteras frågan om barns deltagande inte i tillräcklig hög grad. Det är svårt att säga ifall de metoder för deltagande som används är bra eller inte. Det finns även betydande kunskapsbrister bland kommunernas förvaltningar, särskilt inom stadsbyggnadsförvaltningarna, där kunskapen behövs som mest. För att uppfylla barnkonventionens intentioner behövs det fler insatser inom alla nivåer i kommunerna.

Kandidatarbetet behandlar offentliga platser med inriktning på torg utifrån ett socio-spatialt perspektiv, det vill säga förhållandet mellan människan och den fysiska miljön. Arbetet riktar in sig på vilken påverkan torgens fysiska utformning har på människors val av att vistas på och använda torgen. Camillo Sitte, Jan Gehl, Kevin Lynch och Gordon Cullens arbeten om rums- och gestaltningsprinciper samt två äldre torgs fysiska utformning i Europa, Piazza del Campo i Italien och Praça do Comércio i Lissabon i Portugal studeras med syftet att ta fram begrepp som påverkar människors vistelse på och användning av torgen. En fallstudie görs på tre offentliga platser i centrala Stockholm; Hötorget, Sergels torg och Kungsträdgården med syfte att undersöka de begrepp som har tagits fram i jämförelse med de tre offentliga platsernas fysiska utformning och människors användning av platserna. För att konkretisera de begrepp som tas fram kring den fysiska utformningen kopplat till människors vistelse på och användning av torgen gestaltas ett antal utvecklingsförslag över en av de tre offentliga platserna som anses, utifrån fallstudien, brista i den fysiska utformningen när det gäller appliceringen av begreppen på platsen.

Handelsområden är inget nytt påfund. Redan antikens civilisationer hade offentliga marknader där varor såldes och bytte ägare. Marknader och handelsområden har sedan dess varit en central del av städer. I samband med industrialiseringen och något senare, bilismens intåg, har dock flera stora förändringar skett i hur vi handlar. När en större andel av befolkningen fick tillgång till bil kunde handelskedjor flytta långt utanför städerna där marken var mycket billigare och lättillgänglig. Handel i halvexternt läge är många gånger i konflikt med kommunens mål och strategier som ofta förespråkar social hållbarhet och tillgänglighet. Handelsområden kan bidra till att skapa barriärer i tätorterna eftersom de i regel ligger samlat i ett kluster relativt centralt. Sådana handelsområden besöks i regel enbart under dagarna medan platserna nattetid kan upplevas ödsliga och otrygga. Brist på gång- och cykelvägar, smidig kollektivtrafik samt funktionsblandning bidrar till att ytterligare förstärka barriäreffekten. Utöver det låser handelsområden som är byggda efter bilens behov fast oss i ett fortsatt bilberoende. Denna studie syftar sig till att undersöka hur halvexterna handelsområden i medelstora svenska städer kan utvecklas utifrån ett tillgänglighetsperspektiv. Detta genomförs genom en fallstudie på handelsområdet Giraffen i Kalmar samt en omvärldsanalys över hur andra aktörer hanterat tillgänglighet i projekt på olika skalor och med varierande syften. Undersökningen innefattar ett gestaltningsförslag på två skalor där de lärdomar som dragits av analysen appliceras. Avslutningsvis diskuteras hur undersökningen besvarat syftet och frågeställningen.

Hållbar utveckling är sedan länge ett aktuellt begrepp inom den fysiska planeringen där det under de senare åren har skett en förändring där sociala värden har givits större fokus. Innebörden och förståelsen av den sociala dimensionen har inte forskats om i lika stor utsträckning som det har gjorts inom ekonomisk och ekologisk hållbarhet och därav är förståelsen för sociala värden ofta bristfällig.  Denna studie syftar till att undersöka begreppet socialt hållbar utveckling och dess koppling till den fysiska planeringen. Detta verkställs genom att studera tidigare forskning kring ämnet vilket utgör studiens forskningsöversikt. Studien är genomförd som en fallstudie och det område som har studerats är Gottsunda i Uppsala. I fallstudien studeras planeringsförutsättningar för Gottsunda utifrån kommunala dokument samt observationer av platsen. Fallstudien tillsammans med forskningsöversikten ligger till grund för strategier och gestaltningsprinciper som har arbetats fram med syfte att främja social hållbarhet. Studien resulterar sedan i två planförslag längs med ett stråk genom Gottsunda. Förslaget utgår från de framtagna strategierna och gestaltningsprinciperna och studien visar att det är möjligt att utifrån befintlig forskning planera för en socialt hållbar utveckling.

Studien undersöker huruvida kvinnliga planerare genom sina egna erfarenheter av den fysiska miljön, bidrar till ett ökat fokus på genusperspektiv vid planeringen av den fysiska miljön. Därmed undersöks och problematiseras om ett ökat antal kvinnliga planerare resulterar i större fokus på genusfrågor. Uppsatsen har en feministisk- och organisationsteoretisk bas, empirin består av fyra kvalitativa intervjuer med kvinnliga planerare inom den kommunala planeringsorganisationen. Insamlingen av materialet fokuserar främst kring planerarnas upplevelse av samhällsplaneringens organisation och process. Av empirin framgick att de kvinnliga planerarna inte tenderade att uppfatta sig själva som innehavare av en särskild roll för att främja genusmedveten planering. De uppfattade att planeraryrket och de praktiserande planerarna har en gemensam bas genom deras utbildning. Vidare framgick att de kvinnliga planerarna tillämpade olika typer av strategier för att få igenom olika beslut de upplevde som extra värdefulla. Utifrån empirin kunde synliggöras tendenser till manlig norm och dikotomt tänkande inom planeringspraktiken där vissa värden skådas som varandras motsatser samt tendenser till hierarki dem emellan. Studien av planeringens organisation visar att det kan att finnas könssegregerande processer inom den, framförallt en vertikal segregering, det vill säga en hierarkisk sådan. Det kan hämma den kvinnliga planerarens tillgång till makt och inflytande.

Utsläppen av växthusgaser måste minska för att Sverige ska klara av att nå det långsiktiga klimatmålet som är nettoutsläpp 0 av växthusgaser år 2045. Transporter står för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. För att minska utsläppen genererade av transporter krävs ett hållbart transportsystem. Omvandlingen till ett hållbart transportsystem kommer kräva omvandlingar i den fysiska planeringen då tidigare planering skapat ett samhälle beroende av bilen. Kollektivtrafik kommer att vara en viktig del i att minska behovet av bilen. Denna uppsats analyserar hur kommunerna Gävle och Umeå hanterar kollektivtrafik på en strategisk nivå. Syftet med uppsatsen är att belysa de svårigheter som finns med att formulera strategier för kollektivtrafik i översiktsplanering. För att komma fram till hur strategier kan formuleras på ett sätt som gör dem enklare att implementera i efterkommande planering. Genom kvalitativ textanalys har kommunernas översiktsplaner, trafikförsörjningsprogram och trafikstrategi undersökts för att se hur kollektivtrafik implementeras i den strategiska fysiska planeringen, vilka motiveringar som gör för placeringar av viktiga målpunkter och vad det är för begrepp som används. Implementeringsteorin används som verktyg i analysen för att komma fram till hur implementeringsprocessen har gått till och varför vissa strategier är mer framgångsrika än andra.  Analysen kommer fram till att de vanligaste begreppen som används i översiktsplanerna i samband med strategier för kollektivtrafik är täthet, tillgänglighet och kollektivtrafiknära läge eller koppling till kollektivtrafikstråk. Motiveringen till placering av bostäder, arbetsplatser, verksamheter och service är delvis att de ska gynna ett hållbart transportsystem. Motiveringarna görs också utifrån på vilket sätt strategierna uppfyller de tre dimensionerna av hållbarhet. I trafikstrategin motiveras satsningar på kollektivtrafiken utifrån vad som blir samhällsekonomiskt effektivt. Hur mycket den strategiska planeringen påverkar efterkommande planering beror på strategins tydlighet och om strategin innehåller specifika åtgärder. Utifrån implementeringsteorin kommer det fram att det finns många fler faktorer än en välformulerad strategi som påverkar implementeringen. Exempelvis förutsättningar i kommunen, samarbeten mellan olika aktörer och hur genomförandet tas emot av medborgarna.  Resultatet av analysen kommer fram till att det är svårt att beskriva hur en bra strategi ska formuleras för att vara enkel att genomföra för efterkommande planering. Det som kommunerna lyckats bra med är att formulera strategier som bygger på redan etablerad kunskap om vad som förbättrar kollektivtrafiken. Därefter finns en god återkoppling till tidigare ställningstaganden genom hela processen. Som slutsats kommer uppsatsen fram till att implementeringsprocessen är ytterst kontextberoende men en tydlighet i strategierna och en god kommunikation mellan olika aktörer genom hela processen ger bättre förutsättningar för en lyckad implementering.

The following study involve the issue of physical form in public parks and consequently how form is affecting the use of public parks. Subject of the study is that many public parks have the potential of attracting greater numbers of users than the physical form can allow, and that there’s physical aspects that contribute to how parks are used. A greater understanding of the topic and what further measures that can be taken to change the pattern of use in these places are also subjects of the study. These are important topics in the discussion of understanding and furthermore the improvement of public spaces for the use of spatial planners and other related professionals. The study involves observation of form and observation of use in the three chosen public parks of Strandbjörket, Spetsamossen and Linnéparken in Växjö Sweden. The analysis of the observation shows specific qualities but also flaws in the three parks and furthermore opportunities of improvement. The conclusion of the study also shows that additional research in the subject and further studies in the specific parks needs to be done for an improved understanding of the topic and a basis for strategies of improvement in the specific parks. / Följande arbete berör ämnet om offentliga parkers fysiska former och vidare hur dessa inverkar på hur platsen används. Att många offentliga parker har potentialen till att attrahera fler användare än vad formen möjliggör och att det finns fysiska aspekter som är starkt bidragande till hur parkerna används är frågor som undersökningen berör. En förståelse om ämnet och vidare vilka åtgärder som kan förändra användningen av dessa platser är också frågor som omfattas i undersökningen. Dessa frågor är viktiga för fysiska planerare och andra ansvariga yrkesutövare i diskussionen om ämnet och vidare i förbättringsarbetet av offentliga parker. Undersökningen innefattar att observera form och användning av de tre utvalda offentliga parkerna Strandbjörket, Spetsamossen och Linnéparken i Växjö. Analysen av observationerna visar på att tydliga kvalitéer och brister med tillhörande förbättringsmöjligheter förekommer i alla tre offentliga parker. Slutsatserna visar även på att vidare undersökningar inom ämnet och specifikt de tre utvalda parkerna kan vara till fördel för forskningen och bidra till att utgöra ett underlag för åtgärder till förbättring i de tre parkerna.