<p>Is it possible that by planning in a more sustainable way when building a new area, we can improve our environment?</p><p>Most environmental problems are created in cities and therefore they should hold the solution. Through a more ecological urban planning a better foundation for sustainable housing could be created.</p><p>This report follows the process in coming up with a proposal for a master plan for an area in Odense, Denmark. By going through principles for sustainable urban planning made by different organizations and persons and from these extract main principles, a background is founded to continue the proposal from.</p><p>Denmark works a lot on expanding their green areas, maintain the existing ones and recreate what’s being destroyed as cities expand. The municipality of Odense works along these outlines and has a special interest in preserving old neighbourhoods and buildings that have an important local history.</p><p>The area Gartnerskolen – Søhus is located in the outskirts of Odense and is currently used for cultivating fruits and as a university for gardeners. The surroundings are well known for the history of an area with many greenhouses and this heritage is important to preserve.</p><p>During the planning process it’s been important to create a pleasant and well functioning area – not only a sustainable experiment. Gartnerskolen – Søhus should be an attractive place to live which is also sustainable. There are several buildings on site and all of them have been preserved but in some cases the purpose of them has been altered. Likewise the tall hedges that originally protect the fruit trees from hard winds have been maintained to add more character to the area.</p><p>In order to facilitate the understanding those parts of this report that concern the master plan it is recommended to have the appendix with the proposal at hand.</p>

<p>I samband med den aktuella klimatdebatten har översvämningar i Sverige fått en allt större betydelse i samhället. Forskning visar på en global uppvärmning och medeltemperaturen förväntas höjas fram till 2100, vilket kan påverka Sveriges kuster då havets yta stiger, samt har stigit mer än vad det har gjort i snitt på flera tusen år.</p><p>När Sverige drabbas av översvämningar beror detta i första hand på stor vattentillförsel på grund av kraftigt regn eller snösmältning till sjöar och vattendrag. Idag inträffar dessutom allt oftare extrema väderföreteelser, vilka också kan vara bidragande orsaker till översvämningar. Arvika respektive Kristianstad har båda erfarenheter av översvämningars risker. De är två av de städer som har drabbats värst av översvämningar i Sverige, i samband med ovanligt kraftig nederbörd. Här har respektive stads kommuner till skillnad från många andra, tagit översvämningsproblematiken på allvar och har efter respektive omfattande katastrof satt i gång ett förebyggande arbete för att i framtiden minska risken för översvämningsskador.</p><p>Fysisk planering handlar om hur mark och vatten ska användas och blir idag allt viktigare för att förvalta och utveckla natur- och kulturlandskapet så att miljöproblem kan förebyggas. Vissa platser är inte lämpliga för bebyggelse och åtgärder kan därmed planeras som exempelvis nivåhöjning av mark och i och med detta minska risken för översvämning. Ett viktigt underlag för den fysiska planeringen är översvämningskartor, vilka är ett hjälpmedel för att nå mål om begränsade skador i samband med höga vattenflöden. Kartorna visar vilka områden utmed ett vattendrag som riskerar att översvämmas vid höga vattenflöden.</p><p>Då jag läser till lärare har jag i min uppsats även lagt vikt vid en didaktisk del där jag behandlar frågan kring hållbar utveckling och hur detta begrepp kan lyftas in i skolundervisningen. Efter avslutade studier på gymnasiet är det viktigt att eleven har kunskap kring hållbar utveckling. Eleverna kan då ta ställning kring frågor som rör detta i samhället vilket gör att vi gemensamt kan skapa ett hållbart samhälle. Agenda 21 som är en omfattande handlingsplan för hållbar utveckling har från år 2000 även tillhandahållit en utveckling för utbildning om hållbar utveckling.</p><p>Enligt undersökningar har det visat sig att många lärare känner att det är brist på tid såväl som kunskap för att kunna behandla frågan om hållbar utveckling. Jag har vänt mig till en skola för hållbar utveckling och därmed fått fakta kring hur denna skola arbetar i praktiken för att lyfta in hållbar utveckling i skolundervisningen.</p>

Under 2009 och 2010 infördes nya bestämmelser gällande strandskyddet i Sverige vilka delvis syftade till att främja utvecklingen av landsbygden genom att tillåta vissa lättnader i strandskyddet. Det är genom denna lagändring som kommunerna numera har möjlighet att i sin översiktsplan eller genom tematiska tillägg peka ut områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS). För delar av landet gäller vissa begränsningar där kommunen bör vara mer restriktiv vid utpekande av LIS än i landet i övrigt. Detta gäller bland annat kring Vänern, Vättern, Mälaren och Siljanområdet i områden där det finns en stor efterfrågan på mark, alltså ett bebyggelsetryck. Det råder emellertid stor osäkerhet kring vad som egentligen avses med högt bebyggelsetryck. Detaljerad kunskap om det faktiska exploateringstrycket eller exploateringsintresset inom nuvarande strandskyddszon saknas på lokal nivå, vilket gör tillämpningen och bedömningen problematisk. Det huvudsakliga syftet med detta arbete är att undersöka hur bebyggelsetrycket hanteras och bedöms i samband med den kommunala planeringen av LIS. Syftet är även att belysa den problematik som kan uppstå då begreppet används i gällande strandskyddslagstiftning och hur bedömningen eventuellt skulle kunna underlättas. I arbetet studeras Mora kommun och Karlstad kommun mer ingående med avseende på hur de hanterat och bedömt bebyggelsetrycket i samband med den kommunala LIS-planeringen. Båda de studerade kommunerna ligger intill någon av de större insjöarna i Sverige och berörs därmed av restriktionen för LIS i det fall ett bebyggelsetryck råder. De frågeställningar som arbetet ämnar ge svar på är: • Hur hanteras och bedöms bebyggelsetrycket i samband med LIS-planeringen? • Behöver bedömningen av bebyggelsetrycket underlättas och i så fall hur? • Hur påverkas strandskyddets syften av svårigheten att bedöma bebyggelsetrycket och kommunernas hantering av begreppet? Resultatet visar att bebyggelsetrycket både bedömts och hanterats i samband med planeringen av LIS, men att det inte varit den mest styrande parametern för lokalisering. Istället har frågor om hållbarhet, så som förtätning och kollektivtrafikförsörjning, till stor del varit de viktigaste styrparametrarna för hantering av bebyggelsetrycket och för lokalisering av LIS. Sammantaget visar även resultatet att det föreligger ett behov av att underlätta bedömningen av och förtydliga syftet med det i lagstiftningen angivna begreppet bebyggelsetryck. Snarare än att från ett statligt håll försöka definiera begreppet, är slutsatsen som dras i detta arbete att det framförallt krävs en bättre lokal kunskap om bebyggelsetrycket inom nuvarande strandskyddszon samt om friluftslivets utnyttjande inom strandskyddade områden. Detta skulle kunna bidra till att intresseavvägningar underlättas och att eventuella konflikter lättare kan förutses. Om det egentliga bebyggelsetrycket är svårt att bedöma eller förutse, vilket resultatet av detta arbete pekar på, blir det också svårt att avgöra vilka konsekvenser en dispens från strandskyddet faktiskt medför ur ett långsiktigt perspektiv. Om bebyggelsetrycket över huvud taget inte bedöms eller tas hänsyn till, finns risken att det allmänna intresset som strandskyddet utgör undermineras. Samtidigt anses exploateringsmöjligheten i LIS-områden stärka både det enskilda intresset i form av privat ägande och det lokala intresset av att kunna erbjuda attraktiva bostäder. Frågan blir alltså vilka värden som ska prioriteras samt hur stora arealer som kan tas i anspråk för exploatering utan att strandskyddets syften urholkas - en fråga och en avvägning som till stor del ligger på planeringstjänstemännens bord.

Många av Sveriges kommuner krymper. Trenden sett till det halvlånga perspektivet, de senaste femton åren, ger att invånarantalet i knappt hälften av landets kommuner är lägre nu än det var vid millennieskiftet. Även sett i ett något längre perspektiv, sedan mitten av sjuttiotalet, är antalet krympande kommuner ungefär lika stort som nu. När fenomenet krympande kommuner är så pass vanligt som det ändå är och har varit i så pass många år så vill man gärna tro att frågan om befolkningsminskningar och hur de kan och bör hanteras vore en viktig fråga för de krympande kommunerna att behandla i sina översiktsplaner. Jämfört med hur dåligt undersökt ämnet krympande städer är i Sverige blir kontrasten mot ett par andra länder i främst Europa slående. I Tyskland finns det bland annat ett nationellt program som syftar till att hjälpa krympande städer att anpassa sin fysiska struktur till de nya befolkningsmässiga förutsättningarna. Den tyske forskaren Thorsten Wiechmanns studie av staden Dresden mynnade bland annat ut i en modell med tre stadsbyggnadsmässiga faser som Wiechmann menar att Dresden gått igenom sedan början av 1990-talet. I det här arbetet översätts modellen med de tre faserna i en matris och ett försök görs att tolka dem och försöka applicera modellen på krympande svenska kommuner. De frågeställningar som behandlas är: - Hur kan översiktsplanering i krympande svenska kommuner förstås utifrån Wiechmanns faser? - Vilka typer av strategier för att hantera befolkningsminskning upplevs som verkningsfulla av svenska kommuner? Det här arbetet tar ett innehållsanalytiskt och tematikanalytiskt grepp på översiktsplanering i krympande svenska kommuner. Fyra kommuner ingår i studien, dessa är i bokstavsordning Emmaboda kommun, Laxå kommun, Olofströms kommun och Skinnskattebergs kommun som alla har upplevt en befolkningsminskning på mer än fem procent sedan millennieskiftet och mer än femton procent sedan mitten av sjuttiotalet. I studien ingår två översiktsplaner från respektive kommun, totalt åtta översiktsplaner. Översiktsplanerna är de två senaste lagakraftvunna översiktsplanerna, vilka analyseras med avseende på hur de kan inordnas i en på förhand bestämd mall, konstruerad efter modellen med Wiechmanns tre faser. Resultatet av studien visar att översiktsplanerna, både de tidigare och de nu gällande, i allra högsta grad befinner sig i den andra av Wiechmanns tre faser, och väldigt lite har skett mellan de båda generationerna översiktsplaner. Den förändring som trots allt har skett är en svag rörelse mot den tredje fasen, men trenden är inte på något sätt tydlig. De strategier som verkar upplevas som verkningsfulla handlar till stor del om att: skapa attraktiva boendemiljöer, skapa ett varierat och brett bostadsutbud och se till att kommunens arbete utförs på ett professionellt sätt. Slutsatsen är att det fortfarande efter den här studiens färdigställande är oklart om översiktsplanering i krympande svenska kommuner alls kan förstås med hjälp av Wiechmanns tre faser och att fortsatta studier på ämnet, gärna med en längre tidshorisont kanske kan ge svar på om det krävs att en ny modell utarbetas - en modell där faserna bättre stämmer överens med situationen i svenska krympande kommuner.

Innan vi kommer in på vad som sker på tak reder arbetet ut hur takets yta kan ses i ett större sammanhang, vilka likheter och skillnader de har till andra outnyttjade ytor i våra städer. Arbetet begränsar sig därefter till att titta närmare på potentialen av att offentliga använda taket. Arbetet syftar därmed till att ifrågasätta och undersöka takets plats inom planeringen, med fokus på dess lämplighet som offentlig plats. Det undersökandet görs med hjälp av en fallstudie inkluderandes fem svenska och två utländska tak vilka är tillgängliga offentligt. Exemplen är hämtade från nutid i form av exempelvis Emporia i Malmö, projekt stadier i form av Park1 i Stockholm samt från historian i form av Hötorgscitys takterrasser. Utifrån teorier av främst Jan Gehl och Tomas Wikström studeras och analyseras platsernas förutsättningar och möjligheter till användande. Det gäller bland annat hur platsen skyddas från störande element och risker, vad de erbjuder för komfort och kvalitéer till besökaren samt i vilken grad densamme har möjligheter att tolka och sätta avtryck på platsen. En utmärkande faktorer har visat sig vara bristande koppling till resten av staden, främst i form av rörelse till och genom platserna. Det har även visats att möjligheterna till utsikt ger goda kvalitéer för en visuell koppling och möjligheter för en betydande del av stadens befolkning att ta del av vyer annars reserverade till ett fåtal. Med fallstudien eftersträvas att ge en bild av hur platserna på taken ser ut. Som komplement till detta läggs en intervjustudie av planerares tankar om användandet av tak där det offentliga användandet av platsen stått i fokus. Det visade sig att taket spelar en medveten roll för olika typer av användningar, där det som offentligt tillgänglig plats är en av dem om än inte den utmärkande. Det reflekteras bland annat kring huruvida taket bör tillföra extra funktioner och kvalitéer till staden och inte ersätta platser i marknivå.

De offentliga rummen utgör en viktig del av våra städer - det är där vi förflyttar oss, möts och integrerar med andra människor. Men de offentliga rummens grundläggande funktion som öppna och demokratiska platser hotas idag av förändringar i tillgänglighet och funktion. Dagens kommersialisering och privatisering gör att de offentliga ytorna krymper både fysiskt och mentalt. Privatiseringen tar offentlig mark i anspråk och hindrar människor från att vara medskapare av staden då rummen inte längre är öppna, samtidigt som kommersialiseringen skapar en stark dominans över innerstadens rum vilket försvårar platsskapande och omprövningar av platsers identitet. Innerstadens offentliga rum får en allt mer ensidig funktion som plats för handel, restaurangbesök och kulturupplevelser. Dessutom genomgår rummen en stark estetisering då de fungerar som stadens ansikte utåt i viljan att attrahera nya boende, besökande och företagande till staden. Kandidatarbetet visar att tillgängligheten till innerstadens offentliga rum inte är jämt fördelad över stadens invånare. Mentala föreställningar kring rum skapar sociala barriärer som verkar utestängande och exkluderande. Mindre bemedlade samhällsklasser blir undanträngda från innerstadens offentliga rum genom att de allt mer definieras utifrån konsumtionsmöjligheter, och rätten till staden undertrycks genom de offentliga rummens dominering av kapitalistiska strukturer. I arbetet identifieras tre designprinciper som konkretiserar hur tillgängligheten till innerstaden kan förbättras och hur de offentliga rummen kan bli mer inkluderande för alla medborgare. Designprinciperna fokuserar på att skapa goda mötesplatser och flexibla stadsrum som möjliggör medskapande och ökar medborgarnas rätt till staden. Designprinciperna omsätts i praktiken genom ett utvecklingsförslag för Gamla Torget i Uppsala, där en variation av funktioner på torget attraherar människor med olika behov under olika tider på dygnet. Torget blir genom utvecklingsförslaget en mer levande plats och det offentliga rummets inkluderande förmåga stärks, vilket främjar en socialt hållbar utveckling. De identifierade designprinciperna kan således användas av planerare och andra verksamma inom stadsutveckling, för att utveckla offentliga rum i innerstaden till mer öppna och demokratiska platser för alla medborgare.

I staden finns ingen socialdioxid. Detta sammanfattar den underliggande problemställningen som har legat till grund för hela arbetet. Hur ska vi mäta social hållbarhet och jämställa dess faktorer mot ekologi och ekonomi? Vi står inför en rad stora sociala utmaningar i och med den rådande bostadsbristen och urbaniseringen, detta kräver att vi vågar testa nya metoder i stadsbyggandet. Men hur ska vi utvärdera, mäta och breda plats för det sociala perspektivet? Eller måste vi bara tvingas inse att sociala konsekvenser är ”omätbara”? Hållbarhet som begrepp har många gånger avfärdats för att vara allt för öppet och vitt. Därför krävs det metoder för att definiera hållbarhet och gör begreppet konkret och arbetbart i planeringsskedet. Detta har i Sverige bland annat gjorts för den ekologiska hållbarheten genom miljöbalken och kravet på miljöbedömningar, som sedan kan utmynna i en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). För den sociala hållbarheten har det inte på sammasätt utvecklats några verktyg. På senare tid har dock den sociala hållbarheten blivit en allt större fråga. Till exempel har Göteborg genom projektet ”Social hållbar utveckling år 2020” tagit fram en kunskapsmatris för bedömning av social hållbarhet i planeringen. Ett antal mindre kommuner, däribland Gällivare, har tagit fram så kallade sociala konsekvensbeskrivningar (SKB) som är ett verktyg för att konceptualisera den sociala hållbarheten i planeringen. Men hur fungerar egentligen sociala konsekvensbeskrivningar i praktiken och hur kan de integreras i planerings-och gestaltningsprocessen? I arbetet diskuteras begreppet sociala konsekvensbeskrivningar och dess förhållande till det sociala hållbarhetsbegreppet samt vad sociala konsekvenser egentligen innebär. Vidare diskuteras även för-och nackdelar av konceptualisering genom framförallt checklistor och designprinciper. Arbetet omfattas av en generell forsknings-och kunskapsöversikt, samt en fallstudie över Gällivares arbete med social hållbarhet genom strategiska dokument och SKB. Slutligen översätts teorin och analyserna till ett planförslag med fokus på att stärka den sociala hållbarheten i Gällivare.  I arbetet konstateras bland annat att sociala konsekvensbeskrivningar ännu är ett svagt begrepp ur en svensk kontext. Begreppet har inte slagit rot på samma sätt som sitt syskon, MKB, och detta skapar en begreppsförvirring som påverkar SKB-begreppet negativt. För att gå vidare krävs det att vi kan enas om ett begrepp för att förflytta diskussionen från: ”Vad betyder SKB?” till att istället fråga oss ”Hur ska SKB användas för komplettera den övriga planprocessen och konceptualisera sociala konsekvenser på bästa sätt?” För att den sociala hållbarheten ska bli en självklar del av processen krävs det att vi kan enas om ramverk och riktlinjer för att möjliggöra för bredare samverkan och diskussion.

Arbetets utgångspunkt är att undersöka hur den fysiska miljön påverkar människan och hur trygghet och socioekonomiska förhållanden kan påverka upplevelsen av plats och rum. I arbetet studeras begreppet rum och hur det kan tolkas inom fysisk planering och vilka verktyg som kan användas för studier av människor och deras relation till rummet. Utöver detta undersöks även hur ägoförhållandet privat och offentligt inte alltid upplevs som sådana och hur det kan påverka människors vardag. De offentliga rummen är en viktig del av vår vardag och för att människor ska vilja vistas i dem krävs det att de är lättillgängliga, trygga och välplanerade. Rummens möblering, utformning och användning är viktiga för hur människan väljer att uppfatta rummet. Arbetets kunskaper konkretiseras sedan i ett gestaltningsförslag för Handelshamnen i Karlskrona i arbetets resultatdel.

Syftet med denna masteruppsats i fysisk planering är att undersöka hur normer och värderingar formuleras och tolkas i planeringen, vad som värderas som bevarandevärt och vad som inte anses vara det. Samt hur planeringsnormer som baserats på en viss förståelse av kulturarv påverkar expansionsmöjligheter och stadsförnyelse i en stad. Uppsatsen tar avstamp i ett konstruktivistiskt perspektiv varpå historia och arv inte ses som absoluta kunskaper utan som konstruktioner baserade på personliga minnen och erfarenheter. Historia uppfattas ofta som något enbart förknippat med dåtid, men i uppsatsen betonas relationen mellan dåtid, nutid och framtid, och hur föreställningar om det förflutna likväl refererar till samtiden som till framtidsutsikter. Även om en plats lämnar få fysiska objekt att referera till i nutiden är det möjligt att utifrån personliga minnen skapa föreställningar om en plats, imaginära geografier, som bygger på erfarenheter och förutsättningar i nutiden. Kulturarv är inte alltid direkt eller fysiskt påtagligt varpå det lämnar både möjligheter till olika tolkningar och problematik i sättet det kan synliggöras på. Uppsatsen baseras på en fallstudie i världsarvsstaden Karlskrona där aktörer som på olika sätt är i kontakt med kulturarvet har intervjuats för att ge sin syn på Karlskronas arv och vad det innebär för såväl stadens bebyggda miljö som för dess framtida utveckling. För att undersöka detta har även ett antal strategiska dokument granskats som syftar till att vägleda framtida planering i Karlskrona. Formuleringarna kring kulturarvet förefaller vara abstrakta vilket gör det svårtytt vari beslut om motstående intressen rörande bevarande eller utveckling tas, på vilken nivå och på vilken grund de fattas. Konflikter som identifierats i intervjuerna erinrar om vikten av en demokratisk och transparent beslutsprocess som redogör för vilka tolkningar som gjorts eftersom kulturarvet tenderar att uppfattas olika och som därför kan leda till missförstånd som fördröjer beslutsprocesser.

Mitt syfte var att undersöka hur risken för översvämningar påverkar den fysiska planeringen generellt, samt att göra en fallstudie angående översvämningsrisker i Karlstad och hur dessa påverkar kommunens tillväxtvision ”Karlstad 100 000”. Undersökningen har främst gjorts genom litteraturstudier och granskningar av olika utredningar och utvecklingsdokument. Sverige har under de senaste åren drabbats av flera, både större och mindre, översvämningar av områden nära sjöar och vattendrag, vilka har resulterat i allvarliga miljökonsekvenser, ekonomiska förluster samt svåra skador på infrastruktur och andra samhällsfunktioner. Och klimatförändringarna förväntas förvärra problemen ytterligare. Samhällets sårbarhet inför översvämningar beror på hur stor klimatförändringen blir, men även på hur stor hänsyn som tagits till riskerna i utformningen av den fysiska planeringen. Många av de problem som uppstod under tidigare höga flöden skulle ha kunnat lösas om vattendragets avbördningskapacitet varit bättre och bebyggelse och annan infrastruktur planerats med hänsyn till höga flöden och översvämningsrisker. Kommunerna har till följd av sitt planmonopol det största inflytandet över hur den fysiska planeringen utformas, och därmed ligger en stor del av ansvaret för anpassningsarbetet på dem. Men arbetet med att anpassa den bebyggda miljön till översvämningsrisker hamnar ofta på kollisionskurs med ekonomiska intressen i kommunerna, exempelvis vattennära bostadsbebyggelse, vilket innebär en risk för att de nödvändiga åtgärderna inte vidtas. Osäkra och motstridiga faktaunderlag, kortsiktigt tänkande i planeringsarbetet samt en tydlig tendens av urbanisering som innebär en ökad sårbarhet för naturrisker är andra faktorer som försvårar anpassningsarbetet. Karlstad är en av de städer som hotas av översvämningar när klimatet förändras. Närheten till Vänern samt det faktum att Klarälven rinner genom staden gör den sårbar för höga flöden. Detta skapar problem för kommunen i arbetet med den fysiska planeringen och ”Karlstad 100 000”. Kommunen har byggt en stor del av sin marknadsföring på just närheten till vatten och möjligheter till vattennära boende för att locka nya invånare till Karlstad. De anser att kunskapsunderlaget är alltför osäkert, och väljer därför att inte ta hänsyn till rekommendationerna om att inte placera nybyggnationer på översvämningshotad mark. Istället har man valt att undersöka en rad tekniska lösningar, som är betydligt kortsiktigare och även mycket kostsamma. De kortsiktiga ekonomiska vinsterna drar alltså det längsta strået i avvägningen mellan risker och ekonomiska intressen. / The purpose of the essay was to study how flooding risks affects the physical planning generally, and also to do a case study regarding flooding risks in Karlstad and how these affect the municipality vision of growth: “Karlstad 100 000”. The study has mainly been made through literature studies and scrutinises of various investigations and development plans. During recent years Sweden has been struck by several, both severe and minor, floods of areas related to seas and watercourses, which has resulted in serious environmental consequences, economic loss and severe damage to infrastructure and other societal functions. And now, climate change is expected to make the problems even worse. The vulnerability of society regarding floods is dependent on how severe the change is going to be, but also on how much consideration is taken to risks in the shaping of physical planning. Many of the problems revealed during earlier high flows could have been solved if the unburden capacity of the watercourse had been better and if buildings and other infrastructure had been planned in consideration of high flows and flooding risks. The municipalities has, in consequence of their planning monopoly, the greatest influence on the shaping of physical planning, hence a large part of the responsibility for the mitigation work is on them. But mitigating the built environment to flooding risks often collide with economic interest in the municipalities, for example building houses in close proximity to water, which denotes the risk that the necessary measures wont be taken. Unsure and contradictory information, short-term thinking in planning and an obvious tendency for urbanisation leading to an increased vulnerability for nature risks are other factors that complicates the mitigation work. Karlstad is one of the cities threatened by floods when the climate is changing. The close proximity to Vänern and the fact that Klarälven runs through the city makes it vulnerable to high flows. This creates a problem for the municipality regarding the work with physical planning and “Karlstad 100 000”. The municipality has based a large part of it’s marketing on the close proximity to the water and the possibility for estuaries next to water in order to attract new inhabitants to Karlstad. They argue that the state of knowledge is to uncertain, and thereby choose not to incorporate the recommendations regarding no new buildings on land threatened by floods. Instead, the municipality has chosen to investigate technical solutions to the problem, which could be considered a far more short term and also very expensive way of dealing with the problem. Thus, the short term economic profits seem to get the upper hand in the weighing between risks and economic interests.