Hälften av Sveriges kommuner krymper i befolkningsantal. Detta medför svårigheter för kommunerna att utföra de tjänster de är ålagda att ge sina medborgare. Tjänster som till exempel skola, vård och omsorg blir lidande då kommunerna har svårt att hitta kompetent personal för att bedriva sina verksamheter. Syftet med denna rapport är att undersöka hur personalcheferna i de krympande kommunerna i Region 8 uppfattar kompetens, kompetensförsörjning, dess utmaningar och möjligheter. Genom att intervjua de tidigare nämnda personalcheferna framgick det att det fanns en skillnad i kommunstorlek och hur personalcheferna uppfattar problematik kring kompetensförsörjning. Perspektiven som framträder är i huvudsak ett inre och yttre. Ur det inre perspektivet ses problematiken som något som finns inom organisationen som till exempel stärka befintlig personal. Det yttre perspektivet fokuserar på hur problematiken kan ses utanför organisationen det vill säga geografiska, demografiska och politiska aspekter.

Mellan åren 1996-2011 minskade befolkningen i mer än hälften av Sveriges kommuner. Syftet med studien är att undersöka om och i sådana fall hur krympande kommuner hanterar sin negativa befolkningsutveckling i översiktsplanen. Vidare handlar syftet om att finna mönster och avvikelser i både de fall kommunerna innehar och inte innehar ett resonerande kring och ett angreppssätt (strategier och metoder) mot själva situationen. Totalt 23 stycken översiktsplaner har legat till grund för studien vilken bygger på en innehålls-analys utifrån undersökningskategorierna: nuläge, prognos och mål samt angreppssätt. Medhjälp av analysverktygen har kommunernas medvetenhet och angreppsätt, men även avsaknaden av dessa, försökts identifierats. Arbetet har även gjort en ansats till att belysa vad som egentligen är kommunernas huvudsakliga syfte med deras översiktsplaner. Trots att översiktsplanen innehar rollen av en långsiktig och strategiskt mark- och vattenanvändningsplan förefaller det i denna studie som om den även kan anta andra roller. Efter en kartläggning av kommunernas syn och hantering beträffande den negativa befolkningsutvecklingen kan flera slutsatser dras. Bland annat tycks det finnas en stor medvetenhet när det gäller den dåtida och nutida befolkningsutvecklingen, men inte när det gäller den framtida. De mål och angreppssätt som kunde identifieras verkade därtill vara tämligen tillväxtorienterade med fokus på nya invånare och företag.

Många av Sveriges kommuner krymper. Trenden sett till det halvlånga perspektivet, de senaste femton åren, ger att invånarantalet i knappt hälften av landets kommuner är lägre nu än det var vid millennieskiftet. Även sett i ett något längre perspektiv, sedan mitten av sjuttiotalet, är antalet krympande kommuner ungefär lika stort som nu. När fenomenet krympande kommuner är så pass vanligt som det ändå är och har varit i så pass många år så vill man gärna tro att frågan om befolkningsminskningar och hur de kan och bör hanteras vore en viktig fråga för de krympande kommunerna att behandla i sina översiktsplaner. Jämfört med hur dåligt undersökt ämnet krympande städer är i Sverige blir kontrasten mot ett par andra länder i främst Europa slående. I Tyskland finns det bland annat ett nationellt program som syftar till att hjälpa krympande städer att anpassa sin fysiska struktur till de nya befolkningsmässiga förutsättningarna. Den tyske forskaren Thorsten Wiechmanns studie av staden Dresden mynnade bland annat ut i en modell med tre stadsbyggnadsmässiga faser som Wiechmann menar att Dresden gått igenom sedan början av 1990-talet. I det här arbetet översätts modellen med de tre faserna i en matris och ett försök görs att tolka dem och försöka applicera modellen på krympande svenska kommuner. De frågeställningar som behandlas är: - Hur kan översiktsplanering i krympande svenska kommuner förstås utifrån Wiechmanns faser? - Vilka typer av strategier för att hantera befolkningsminskning upplevs som verkningsfulla av svenska kommuner? Det här arbetet tar ett innehållsanalytiskt och tematikanalytiskt grepp på översiktsplanering i krympande svenska kommuner. Fyra kommuner ingår i studien, dessa är i bokstavsordning Emmaboda kommun, Laxå kommun, Olofströms kommun och Skinnskattebergs kommun som alla har upplevt en befolkningsminskning på mer än fem procent sedan millennieskiftet och mer än femton procent sedan mitten av sjuttiotalet. I studien ingår två översiktsplaner från respektive kommun, totalt åtta översiktsplaner. Översiktsplanerna är de två senaste lagakraftvunna översiktsplanerna, vilka analyseras med avseende på hur de kan inordnas i en på förhand bestämd mall, konstruerad efter modellen med Wiechmanns tre faser. Resultatet av studien visar att översiktsplanerna, både de tidigare och de nu gällande, i allra högsta grad befinner sig i den andra av Wiechmanns tre faser, och väldigt lite har skett mellan de båda generationerna översiktsplaner. Den förändring som trots allt har skett är en svag rörelse mot den tredje fasen, men trenden är inte på något sätt tydlig. De strategier som verkar upplevas som verkningsfulla handlar till stor del om att: skapa attraktiva boendemiljöer, skapa ett varierat och brett bostadsutbud och se till att kommunens arbete utförs på ett professionellt sätt. Slutsatsen är att det fortfarande efter den här studiens färdigställande är oklart om översiktsplanering i krympande svenska kommuner alls kan förstås med hjälp av Wiechmanns tre faser och att fortsatta studier på ämnet, gärna med en längre tidshorisont kanske kan ge svar på om det krävs att en ny modell utarbetas - en modell där faserna bättre stämmer överens med situationen i svenska krympande kommuner.

Många mindre landsbygdsamhällen idag krymper och avfolkas. Ofta rör det sig om gamla bruksorter som förlorat sin forna industri. Dessa samhällen ställs inför svåra utmaningar, som att befolkningen åldras, affärsverksamhets kundunderlag minskar och det råder ofta en brist av högutbildad arbetskraft. För att undersöka hur kommuner kan hantera problematiken görs för denna uppsats en fallstudie om en sådan kommun, Ljusnarsbergs kommun. Tidigare forskning om hur samhällen påverkas av avfolkning samt hur om hur avfolkning i Sverige ter sig används för att analysera Ljusnarsberg. För denna fallstudie har intervjuer genomförts med kommunstyrelsens ordförande samt kommunchefen, dessa två valdes genom ett målinriktat urval för att få både ett politikerperspektiv samt ett tjänstemannaperspektiv. Resultaten visar att man inom Ljusnarsbergs kommun inte fäster ett större fokus på befolkningsantalen. De försöker inte, likt många andra kommuner, locka nya invånare genom diverse olika kampanjer och projekt. Istället väljer man att fokusera sina resurser på kommunens kärnverksamhet för att göra den till en så god plats som möjligt att bo på. Detta görs då man menar att sådana projekt och visioner oftast är fruktlösa, de tror inte att enskilda kommuner kan vända den trend som finns genom hela landet. Detta förhållningssätt stöds av den tidigare forskning som gjorts inom ämnet.

I en femtedel av Sveriges kommuner har det under 2010-talet skett en befolkningsminskning. I ochmed ett minskande befolkningsunderlag förändras kommunernas planeringsförutsättningar ochutvecklingsmöjligheter. Kommunerna kan inte längre upprätthålla den välfärd som finns på orten ochdet skapar en självgenererande befolkningsminskning som blir svår för kommunen att ta sig ur.Avsikten med denna studie är att undersöka hur tre svenska kommuner som har haft enbefolkningsminskning mellan åren 2010 och 2020 arbetar med sin samhällsplanering. Metoderna somanvänds i studien är kvalitativa i form av dokumentanalys och intervjuer med sex tjänstepersoner ochtre politiker samt kvantitativ i form av kartor och diagram.Resultatkapitlet består av kommunfakta samt intervjumaterial. Intervjumaterialet presenteras utifrånkategorier som tagits fram genom öppen kodning. Resultatet av det insamlade materialet har sedananalyserats med hjälp av studiens teoretiska ramverk, vilket baseras på begrepp och tidigare forskningom tillväxt och anpassningsstrategier. Analysen baseras på uppsatsens tre frågeställningar. Resultatetoch analysen visar att kommunerna arbetar med en rad olika planeringsstrategier som både äranpassningar till det minskade befolkningsunderlaget och tillväxtorienterade satsningar för enbefolkningsökning. Avslutningsvis presenteras de slutsatser som ger svar på studiens trefrågeställningar. Studiens främsta slutsats är att krympande kommuner kan arbeta med bådeanpassningsstrategier och tillväxtorienterade strategier samtidigt. Det är viktigt för kommunerna attkomma till sikt om att det råder en befolkningsminskning och vägen dit är genom öppna, nära ochverklighetsförankrade dialoger mellan kommunernas politiker och tjänstepersoner.

Urbaniseringens befolkningskoncentration till stora städer präglar de demografiska förutsättningarna för kommuner som står på andra sidan av spektrumet, detta innebär en ojämn demografisk utveckling för svenska kommuner. De kommuner som krymper står inför demografiska utmaningar som påverkar lokal ekonomi, sysselsättning, planering och politik. Detta resulterar i att den kommunala politiken tvingas hantera dessa utmaningar för att inte hamna utanför globaliseringens processer vilket studeras utifrån en tillväxtpolitik och anpassningspolitik. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur kommuner med ett vikande befolkningsunderlag uttrycker problem i styrdokument och hur dessa problembilder påverkar de åtgärder som kan antas. Kommunerna som är fallstudier är Arvidsjaur och Hagfors som båda har upplevt en långvarig befolkningsminskning och har en befolkningsstruktur som består av en högre andel äldre gentemot en yrkesaktiv befolkning. Grundläggande för förhållningssättet policy som diskurs är att policyskapare skapar föreställningar kring vad som är ett problem och vad som inte är det. Hagfors och Arvidsjaurs styrdokument analyseras efter den poststrukturella policyanalysen “Whats the problem represented to be”. Genom att applicera denna analysmetod i fallstudierna går det att utläsa en dominerande tillväxtpolitik och underordnade anpassningspolitiska åtgärder som skyms undan av tillväxtnormen.

Sveriges befolkning ökar i helhet och storstadsregionerna växer genom en stark urbaniseringstrend. Som en effekt av detta krymper nästan hälften av Sveriges kommuner sett till antal invånare. En minskad befolkning kan ge minskad ekonomisk tillväxt samt ge kommunerna problem att erbjuda service av hög kvalitet till sina invånare. Befolkningsminskningarna beror ofta på utflyttningar, låga födelsetal i kombination med att befolkningen blir allt äldre vilket leder till att det i många fall blir allt färre som ska försörja allt fler. En krympande befolkning är ofta ett känsligt ämne att tala öppet om, det finns en rädsla att kommunen ska framstå som oattraktiv om den förknippas med utflyttningar och befolkningsminskning, samtidigt som en kraftig befolkningsminskning är en aktuell förutsättning för många svenska kommuner. Syftet är att genom en kvalitativ undersökning av två fall se hur olika svenska kommuner hanterar en befolkningsminskning. De frågeställningar som behandlas är:  -   Vad finns det för strategier för hur krympande kommuner kan hanteras i planeringen       enligt forskningen?   -   Hur hanterar svenska kommuner en befolkningsminskning, vilka strategier används?   -   Överensstämmer kommunernas arbete med forskningen?  De dokument som analyserats har avgränsats till kommunala översiktsplaner för att få en förståelse för hur den svenska planeringen hanterar befolkningsminskningar eftersom de är långsiktiga strategiska dokument där kommunens politiker för fram sina visioner för kommunens utveckling och framtida markanvändning. Forskningen kring ämnet skiljer på anpassningsstrategier och tillväxtstrategier och det framgår att det i många fall för krympande kommuner kunde vara lämpligt att fokusera på anpassning istället för tillväxt. De strategier som kunnat hittas genom en forskningsöversikt har varit det teoretiska ramverket för uppsatsen. I arbetet har forskningsöversiktens strategier använts i en kvalitativ innehållsanalys av två kommunala översiktsplaner för att se vilka strategier som används och vilka som inte används. Viktiga resultat är att de svenska kommunerna främst fokuserar på tillväxtstrategier men även vissa anpassningsstrategier. Detta stämmer väl överens med hur forskningen beskriver läget nationellt och internationellt men forskningen föreslår ett paradigmskifte mot en samhällsutveckling i form av anpassning skulle gynna många av de krympande områdena bättre. / The Swedish population is growing but the growth is only occurring in regions with bigger cities because of the fast urbanisation. Over half of the counties in the country is losing population due to outmigration, low fertility rates and an ageing population, leaving a few to support a growing group of seniors. The population decline can lead to a lack of economic growth and that the counties have trouble providing high quality service to its inhabitants. The aim with the study is to examine how Swedish counties cope with demographic decline through case studies. The thesis examines the following research questions:  -       What strategies can be adopted by shrinking cities according to planning research?  -       How do shrinking counties in Sweden cope with population decline?  -       Is the Swedish way of coping matching up with the research?  A qualitative content analysis has been used to find what strategies can be found in two Swedish master plans. Important results from the study is that the counties are focused on growth oriented strategies but do use some forms of adaption. This focus on growth matches with the findings in contemporary research in the field of shrinking cities that suggest a paradigm shift towards smart decline and a focus on adaption for the shrinking areas.

I denna studie undersöks hur kommuner som har haft en befolkningsminskning har hanterat denna problematik. Studien tar utgångspunkt i svenska industri- och brukskommuner som till följd av lågkonjunkturen och avindustrialiseringen under början av 1970-talet fick en befolkningsminskning. Forskningsöversikten visar på att ungefär hälften av Sveriges kommuner krymper samtidigt som normen för lokal och regional utvecklingspolitik är tillväxt. För krympande kommuner är det en stor utmaning att ha befolkningstillväxt som mål och samtidigt planera utifrån förutsättningarna som en minskande befolkning innebär. Denna uppsats syftar därför till att undersöka hur kommunerna har använt sig av olika strategier för att hantera problematiken med befolkningsminskning och hur användningen och effekterna av strategierna skiljer sig åt beroende på kommunernas förutsättningar samt hur dessa kan påverka deras möjligheter att få befolkningstillväxt. För att besvara uppsatsens syfte har en fallstudie valts som forskningsdesign med sex svenska kommuner som fallstudieobjekt. Samtliga undersökta kommuner har haft en befolkningsminskning till följd av avindustrialiseringen under en period om minst tio år. Vissa av dessa har under senare år lyckats vända trenden och fått en befolkningstillväxt medan andra har fortsatt att ha en befolkningsminskning. De kommuner som har undersökts är Uddevalla, Hallstahammar, Köping, Karlskoga, Hagfors och Gällivare. Undersökningen har baserats på textbaserad empiri i form av kommunala planerings-, strategioch visionsdokument samt semistrukturerade intervjuer med tjänstepersoner från kommunerna som jobbar med strategisk planering. Empirin analyserades utifrån en teoristyrd tematisk analys som har avgränsats av uppsatsens teoretiska perspektiv men också till viss del utifrån forskningsöversikten vilka i sin tur har avgränsats utefter syftet med uppsatsen. Uppsatsens teoretiska perspektiv utgår från teorier om två huvudsakliga sätt att hantera en befolkningsminskning, genom att använda tillväxtstrategier eller anpassningsstrategier.Resultatet av undersökningarna visar på att flera av de undersökta kommunerna har mål om en befolkningstillväxt och att samtliga kommuner har använt olika former av åtgärder och strategier som både kan tolkas som tillväxtstrategier och anpassningsstrategier. Oavsett kommunernas befolkningsutveckling under senare år förekommer dock uttalade strategier för tillväxt i större omfattning än strategier för anpassning. Kommunernas uppfattning är att användningen av tillväxtstrategier verkar ha påverkat befolkningsutvecklingen positivt, åtminstone i viss utsträckning. Det är dock endast vissa av kommunerna som statistiskt sett har fått en positiv effekt på sin befolkningsutvecklingen i form av en ökad inflyttning vilket kan ifrågasätta effekten av strategierna som de har använt och även om valet av strategier har varit anpassade efter respektive kommuns förutsättningar. Kommunerna har olika demografiska, ekonomiska och geografiska förutsättningar som påverkar i vilken omfattning som de kan använda sig av tillväxtstrategier och därmed deras möjligheter att få befolkningstillväxt vilket kan vara en av orsakerna till att vissa har fått en befolkningstillväxt medan andra har fortsatt ha en befolkningsminskning under senare år. Det finns även andra faktorer som kan ha haft effekt på kommunernas befolkningsutveckling som är svåra att påverka och i vissa fall kan det vara omöjligt att motverka en befolkningsminskning. Slutligen kan konstateras att kommunernas sätt att hantera en befolkningsminskning bör anpassas utifrån deras egna specifika förutsättningar eftersom alla har olika möjligheter att få befolkningstillväxt.

Detta kandidatarbete undersöker hur kommuner med en krympande befolkning hanterar miljökvalitetsmålet god bebyggd miljö i deras översiktsplaner. Arbetet utfördes genom en kvalitativ textanalys på tre översiktsplaner från Arjeplog, Hofors och Jokkmokk, och försöker besvara tre frågor; Hur beskrivs befolkningsutvecklingen? vad anser kommunen är en god bebyggd miljö? Och vilka konsekvenser har dessa två delar? I till exempel Arjeplog kommun beskrivs befolkningsutvecklingen som en stor utmaning mot kommunens framtida utveckling, och att det är svårare att vända trenden på grund av de relativa höga priserna på villor. I Hofors kommun fokuserar arbetet med en god bebyggd miljö på kollektivtrafik och pendlingsmöjligheter. Jokkmokk kommun presenterar inga tydliga konsekvenser av sina ställningstaganden.  En slutsats som dras är att definitionen av god bebyggd miljö är olika i kommunerna eftersom de behöver utgå från sina egna förutsättningar och problem. En annan slutsats är att det behövs en kompetensutveckling inom social hållbarhet, med anledningen att både god bebyggd miljö och social hållbarhet inkluderar liknande koncept och idéer.

Sveriges befolkning ökar men samtidigt sker en befolkningsminskning i mer än hälften av landets kommuner. Gles- och landsbygden är hårdast drabbad då invånare i yrkesverksam ålder flyttar medan den äldre befolkningen stannar kvar vilket leder till demografisk obalans. Detta innebär ett minskat skatteunderlag för de drabbade kommunerna vilket i sin tur leder till försämrade möjligheter till att erbjuda en kvalitativ välfärd. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur krympande kommuner hanterar en befolkningsminskning. Uppsatsen ämnar även till att undersöka om det finns några likheter och skillnader mellan kommunernas arbete och den kunskapsöversikt som finns inom området. I arbetet studeras översiktsplaner för krympande kommuner i Norrlands inland då det är en del av Sverige som är hårt drabbad av den pågående befolkningsminskningen. Inom forskningen går det att finna två huvudtyper av strategier vilka är tillväxt och anpassning. Den förstnämnda huvudstrategin innebär att motverka den negativa befolkningstrenden genom att planera för ökad tillväxt. Anpassning grundar sig i att acceptera och planera för befolkningsminskningen genom att anpassa kommunen efter rådande situation. Gemensamt för de undersökta kommunerna är att de generellt eftersträvar tillväxt och en förklaring till detta kan vara att det länge har varit den norm som präglat den lokala och regionala utvecklingspolitiken i Sverige. Den tydligaste tillväxtbaserade strategin som går att finna i samtliga översiktsplaner är marknadsföring av framförallt naturmiljöer där målet är att attrahera både nya invånare och besökare. Trots att tillväxt dominerar går det emellanåt att urskilja tendenser till en mer anpassningsorienterad planering. En strategi som kan kopplas till anpassning och som samtliga kommuner både arbetar med och vill utveckla är mellankommunala samarbeten.