Ett kirurgiskt ingrepp under anestesi kan vara en stor livshändelse. Då patienten är ytterst sårbar är det viktigt att patienten upplever sig trygg. Patientperspektivet är grundläggande ur ett vårdvetenskapligt perspektiv då det är värdefullt att ha kunskap om vad som är vårdande vård och stärker hälsan hos den enskilda individen. Den perioperativa dialogen är den tid anestesisjuksköterskan och patienten delar i den pre- intra- och postoperativa fasen. Tiden är dockknapp för att inge trygghet och skapa en förtroendefull relation. Därför var det intressant att ta reda på vad patienterna fann värdeskapande i den perioperativa dialogen. Syftet var att undersöka och belysa forskningsresultat som beskriver patienters upplevelser av den perioperativa dialogen vid ett kirurgiskt ingrepp. Denna systematiska litteraturöversikt genomfördes utifrån en kvalitativ design. Ur analysen framträdde två huvudkategorier. I resultatet speglas både positiva och negativa upplevelser av den perioperativa dialogen. De positiva fynden kan ses som den optimala vårdande relationen där patienten kommer i fokus och den perioperativa dialogen tillfredsställer patientens grundläggande behov som att vara trygg, att bli sedd och vara delaktig. De negativa fynden då grundläggande behov inte tillfredsställdes visade tydligt att det brister i den vårdande relationen och att vården inte är person centrerad. I diskussionen jämförs resultatets fynd med tidigare forskning samt anestesisjuksköterskans perspektiv av den perioperativa dialogen i en vårdande relation.

Bakgrund: Hypotermi innebär en kroppstemperatur under 36°C och är vanligt förekommande vid kirurgi under generell anestesi. Hypotermi kan leda till allvarliga komplikationer perioperativt och orsaka onödigt vårdlidande för patienter. Anestesisjuksköterskan ska ha kompetens om hur hypotermi hos vuxna vid kirurgi under generell anestesi kan förebyggas och undvikas med aktuella evidensbaserade omvårdnadsåtgärder. Syfte: Syftet var att beskriva förebyggande omvårdnadsåtgärder för att undvika vårdlidande som orsakas av hypotermi hos vuxna patienter som genomgår kirurgi under generell anestesi.Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats som inkluderade 18 artiklar. Kvalitetsgranskning genomfördes med hjälp av mallar från SBU och GRADE. Resultatet utfördes med induktiv analys samt en narrativ syntes. Resultat: I litteraturstudien framkom omvårdnadsåtgärder som kategorier mot att minska vårdlidande genom förebyggande av hypotermi, dessa var passiva och aktiva värmemetoder. Den aktiva värmemetoden, såsom värmetäcke, i kombination med andra aktiva värmemetoder minskade förekomsten av hypotermi jämfört med passiva värmemetoder. Patienter upplevde även ökad subjektiv känsla av värme och hade mindre förekomst av frossa med aktiv värmemetod jämfört med passiv värmemetod. Slutsats: Anestesisjuksköterskan behöver använda aktiva värmemetoder perioperativt då värmemetoden signifikant minskar och förebygger hypotermi och vårdlidande för patienten. Genom att ge god vård och tillgodose patientens grundläggande behov i upprätthållande av normal kroppstemperatur, kan vårdlidande i form av frossa och obehagskänsla av kyla postoperativt lindras och undvikas.

Bakgrund: Halsont och heshet är några av de vanligaste postoperativa komplikationerna hos patienter som erhållit endotrakealtub eller larynxmask under generell anestesi. Syfte: Att kartlägga anestesisjuksköterskans perioperativa åtgärder för att förebygga och lindra patientens postoperativa halsont och heshet. Metod: En litteraturöversikt med deskriptiv design. Resultat sammanställdes utifrån 18 granskade artiklar av kvantitativ ansats, eftersökta i databaserna PudMed och Cinahl. Resultat: Litteraturöversikten visade flertalet åtgärder som kunde minska både incidens och svårighetsgrad av postoperativ halsont och heshet. En mindre endotrakealtub, användning av kontinuerlig tryckregulator, administrering av glukokortikoider och användning av larynxmask gav minskad incidens av halsont och heshet. Även videolaryngoskop, minskad kraft vid extraktion av ledare och vissa naturläkemedel visade sig minska incidensen. Åtgärderna visade på goda effekter i nära anslutning till operationen och inom första postoperativa dygnet, emellertid gav få artiklar resultat med bibehållen effekt över tid. Slutsats: Studien gav goda indikationer för åtgärder som kunde minska patienters förekomst av halsont och heshet och därigenom deras lidande. Resultatet visade på stor spridning vilket gjorde det svårt bedöma vilka åtgärder som var lämpliga att applicera i kliniken. Att minska storleken på endotrakealtuben och använda larynxmask när operationen tillåter var åtgärder som ansågs användbara. Även användning av glukokortikoider/antiinflammatoriska läkemedel samt att i större utsträckning utnyttja videolaryngoskopstekniken ansågs som adekvata åtgärder för att minska patientens lidande orsakat av postoperativ halsont och heshet. / Background: Sore throat and hoarseness are some of the most common postoperative complications in patients receiving endotracheal tube or laryngeal mask during general anesthesia. Aim: To investigate the anesthetic nurse's perioperative measures to prevent and alleviate the patient's suffering from postoperative sore throat and hoarseness. Method: A literature review with descriptive design. Results were compiled based on 18 articles of quantitative approaches, requested in the databases PudMed and Cinahl. Result: The literature review showed several measures that could reduce both incidence and severity of postoperative sore throat and hoarseness. A minor endotracheal tube, the use of continuous cuff pressure regulator, administration of glucocorticoids and use of laryngeal mask reduced the incidence of sore throat and hoarseness. Also, video laryngoscopes, reduced force when extracting stylet removal and some herbal medications seemed to give good results in reducing the incidence. The measures showed good effects close to surgery and within the first postoperative day, however, few studies gave results with retained effect over time. Conclusions: The study provided good indications for measures that could reduce patients' incidence of sore throat and hoarseness and thereby their suffering. The results showed a large spread, which made it difficult to assess which measures were suitable for application in the clinic. Reducing the size of the endotracheal tube and using the laryngeal mask when the operation allows was implications that considered useful. Also, the use of glucocorticoids / anti-inflammatory drugs and to a greater extent utilizing the video laryngoscope technique was considered adequate measures to reduce the suffering of patients caused by postoperative sore throat and hoarseness.

<p>The aim of the study was to describe how anaesthetic nurses, within both advanced beginner and expert levels, experience their professional role as they perform a general anaesthetic.</p><p>The study had a descriptive design with a qualitative approach in which ten advanced beginners- and ten expert anaesthetic nurses from an operating theatre and an ambulatory surgical ward at a hospital located in the middle of Sweden, participated. All data was collected in an interview with semi-structured questions which focused on how the anaesthetic nurses experience their work. The data were analysed with qualitative content analysis. The results are presented in categories and themes. The themes were formed from the categories. Themes for the advanced beginners were: <em>support develops self confidence that gives the feeling of satisfaction</em> and <em>lack of support impedes further development of independency and gives the feeling of insecurity</em>. Themes for the experts were: <em>experience and new challenges in a supported environment give satisfaction</em> and <em>lack of support and own insecurity give dissatisfaction</em>. The advanced beginners described their experiences in a more descriptive way, while the experts had more difficult to describe what they experienced. The advanced beginners wanted more support from their colleagues while the experts wanted to be more independent and were also more confident in their professional role.</p> / <p>Syftet med studien var att beskriva hur anestesisjuksköterskor på avancerad nybörjarnivå respektive expertnivå upplever sin yrkesroll vid generell anestesi. Studien hade en deskriptiv design med kvalitativ ansats där tio avancerade nybörjare respektive tio expert anestesisjuksköterskor, från en allmän operations avdelning och en dagkirurgisk avdelning vid ett Mellansvenskt sjukhus, deltog i studien. Data samlades in via halvstrukturerade intervjufrågor som inriktade sig på anestesisjuksköterskors upplevelser av sitt arbete. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas utifrån kategorier som bildade olika teman. Teman som för avancerade nybörjare var <em>stöd utvecklar självförtroende som ger en känsla av tillfredställelse</em> samt <em>brist på stöd hindrar utvecklingen av självständighet och ger känsla av osäkerhet</em>. Teman för experterna var <em>erfarenhet och nya utmaningar i en stödjande miljö ger tillfredställelse</em> samt <em>bristande stöd och egen osäkerhet ger otillfredsställelse</em>. Avancerade nybörjarna beskrev sina upplevelser på ett mer beskrivande sätt medan experterna hade svårare att beskriva vad de upplevde. Avancerade nybörjarna ville ha mer stöd medan experterna ville vara mer självständiga och var mer trygg i sin yrkesroll.</p>

The aim of the study was to describe how anaesthetic nurses, within both advanced beginner and expert levels, experience their professional role as they perform a general anaesthetic. The study had a descriptive design with a qualitative approach in which ten advanced beginners- and ten expert anaesthetic nurses from an operating theatre and an ambulatory surgical ward at a hospital located in the middle of Sweden, participated. All data was collected in an interview with semi-structured questions which focused on how the anaesthetic nurses experience their work. The data were analysed with qualitative content analysis. The results are presented in categories and themes. The themes were formed from the categories. Themes for the advanced beginners were: support develops self confidence that gives the feeling of satisfaction and lack of support impedes further development of independency and gives the feeling of insecurity. Themes for the experts were: experience and new challenges in a supported environment give satisfaction and lack of support and own insecurity give dissatisfaction. The advanced beginners described their experiences in a more descriptive way, while the experts had more difficult to describe what they experienced. The advanced beginners wanted more support from their colleagues while the experts wanted to be more independent and were also more confident in their professional role. / Syftet med studien var att beskriva hur anestesisjuksköterskor på avancerad nybörjarnivå respektive expertnivå upplever sin yrkesroll vid generell anestesi. Studien hade en deskriptiv design med kvalitativ ansats där tio avancerade nybörjare respektive tio expert anestesisjuksköterskor, från en allmän operations avdelning och en dagkirurgisk avdelning vid ett Mellansvenskt sjukhus, deltog i studien. Data samlades in via halvstrukturerade intervjufrågor som inriktade sig på anestesisjuksköterskors upplevelser av sitt arbete. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas utifrån kategorier som bildade olika teman. Teman som för avancerade nybörjare var stöd utvecklar självförtroende som ger en känsla av tillfredställelse samt brist på stöd hindrar utvecklingen av självständighet och ger känsla av osäkerhet. Teman för experterna var erfarenhet och nya utmaningar i en stödjande miljö ger tillfredställelse samt bristande stöd och egen osäkerhet ger otillfredsställelse. Avancerade nybörjarna beskrev sina upplevelser på ett mer beskrivande sätt medan experterna hade svårare att beskriva vad de upplevde. Avancerade nybörjarna ville ha mer stöd medan experterna ville vara mer självständiga och var mer trygg i sin yrkesroll.

Bakgrund: Rädsla och oro inför en operation och inför generell anestesi förekommer i högre grad hos kvinnor än hos män. Dessutom beskrivs ofta litotomipositionen som en otrygg upplevelse av kvinnor vid vaginala undersökningar. Vid vaginala operationer ligger kvinnor i denna position och det är rimligt att anta att det även i denna situation kan påverka trygghetsupplevelsen. Det finns många fördelar med att genomföra gynekologiska operationer vaginalt jämfört med abdominella eller laparoskopiska operationer och blir alltmer en vanligare operationsmetod. Det är av betydelse att kvinnor känner trygghet och välbefinnande inför operationen, inte minst för att de ska kunna återhämta sig optimalt postoperativt. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors perioperativa upplevelser av trygghet vid vaginala operationer under generell anestesi. Metod: Kvinnor intervjuades genom semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet består av tre stycken kategorier: Att ha någon närvarande som ser en genom operationens alla delar; Att någon berättar vad som ska ske och att få tillräckligt med information; och Att få känna sig skyld och påklädd då man är i en utsatt situation. Slutsats: Kvinnor upplevde både trygghet och otrygghet perioperativt vid vaginala operationer under generell anestesi. Ögonkontakt och beröring samt att informera kvinnor vad som ska ske ökade trygghetskänslan. Att inte få tillräckligt med information både pre-, intra- och post-operativt uppfattades som otryggt. Gynställningen upplevdes som ett orosmoment och skapade otrygghet hos kvinnor där de påtalade vikten av att bli sövd innan positionering

Bakgrund: Inför generell anestesi upplever många patienter en känsla av oro och rädsla. Anestesisjuksköterskan har ett viktigt ansvar i mötet med patienter för att skapa tillit, förtroende och trygghet mellan patient och anestesisjuksköterska. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att beskriva vad patienter känner oro för inför generell anestesi med utgångspunkt från två frågeställningar. Vad är det patienter oroar sig för inför generell anestesi? Och vilka faktorer påverkar risken att uppleva oro inför generell anestesi? Metod: Utifrån syftet och dess frågeställningar utfördes en systematisk litteraturstudie där litteratursökningen gjordes i PubMed och Cinahl. Utifrån sökningen inkluderades 18 vetenskapliga artiklar, av både kvantitativ och kvalitativ design. Dessa analyserades i fyra steg som innebar reduktion av data, att skapa en översikt, att göra jämförelser samt att dra slutsatser och verifiera. Resultat: Oro och rädsla är vanliga känslor som förekommer inför generell anestesi. Patienterna var främst oroliga för att dö under anestesin, att vakna upp under anestesi, att uppleva smärta samt att förlora kontrollen. Riskfaktorer för oro som identifierades var kvinnligt kön, ålder under 45 år, lägre utbildningsnivå samt långa väntetider och operationstid sent på dagen. Tidigare erfarenheter av operationer visade sig vara en skyddande faktor.  Slutsats: Studien visar att de flesta patienter upplever oro och rädsla inför generell anestesi. För att minska känslan av otrygghet är det viktigt att patienten känner att anestesipersonalen har sitt fokus på patienten. Detta skapar tillit, förtroende och trygghet hos patienten. Information är en viktig del av omhändertagande och genom att se till att ha välinformerade patienter skapas förutsättningar för att patienterna upplever mindre oro och rädsla. För att minska graden av oro och rädsla inför generell anestesi bör anestesisjuksköterskan visa på ett genuint sätt att de finns där för patienten och att patienten får känna att de är i personalens fokus hela tiden.

Anestesisjuksköterskan ansvarar för att förebygga skador hos patienter under generell anestesi. En fruktad komplikation är awareness, oavsiktlig vakenhet undergenerell anestesi, vilket kan orsaka vårdlidande hos patienter. Syftet var att undersöka hur anestesisjuksköterskan kan förebygga intraoperativ awareness hos patienter under generell anestesi. Studien är en systematisk litteraturstudie med kvantitativ ansats. Sökningar gjordes i CINAHL och PubMed, 14 artiklar inkluderades. Det framkom tre teman: övervakning av anestesidjup, farmakologiska faktorer och icke-farmakologiska faktorer. Resultatet visar att enbart klinisk övervakning inte är tillräckligt för att övervaka anestesidjupet. Användning av bispectral index (BIS) och auditory evoked potentials index (AAI) har visats vara effektiva metoder för att förebygga awareness vid total intravenös anestesi (TIVA). Vid inhalationsanestesi är övervakning med endtidala anestesigaskoncentrationen (ETAC) mer effektivt än BIS. Inhalationsanestesi har visat lägre förekomst av awareness än TIVA. Muskelrelaxantia bör bara användas när det är nödvändigt eftersom det är en av de främsta orsakerna till awareness. Bensodiazepiner minskar troligen förekomsten av awareness. Den mänskliga faktorn har visat sig spela stor roll för att förebygga awareness där läkemedelsadministrering, handhavandefel av anestesiutrustning, okunskap och oerfarenhet om fenomenet är några exempel. Musikterapi har visat goda resultat när det gäller att förebygga awareness. För att minska risken för vårdlidande hos patienter bör anestesisjuksköterskan använda de metoder som har visat goda resultat för att skapa bästa tänkbara förutsättningar för säker vård. Vården bör bedrivas kostnadseffektivt med hänsyn till miljön, men inte på bekostnad av patientsäkerhet och god vård för patienter. / The nurse anesthetist is responsible for preventing injuries in patients under general anesthesia. A feared complication is awareness, accidental wakefulness under general anesthesia, which can cause suffering from care in patients. The objective was to study how the nurse anesthetist can prevent intraoperative awareness in patients under general anesthesia. The study is a systematic literature review with a quantitative design. Searches were made in CINAHL and PubMed, 14 articles were included. Three themes emerged: monitoring depth of anesthesia, pharmacological factors and non-pharmacological factors. The result shows that clinical monitoring alone is not sufficient to monitor the depth of anesthesia. Use of bispectral index (BIS) and auditory evoked potentials index (AAI) have been shown to be effective methods for preventing awareness in total intravenous anesthesia (TIVA). In case of inhalation anesthesia, monitoring with end-tidal anesthetic concentration (ETAC) is more effective than BIS. Inhalation anesthesia has shown a lower incidence of awareness than TIVA. Muscle relaxants should only be used when necessary as it is one of the main causes of awareness. Benzodiazepines probably reduce the incidence of awareness. The human factor has been shown to play a major role in preventing awareness, where drug administration, handling errors of anesthesia equipment, inadequate knowledge and inexperience about the phenomenon are some examples. Music therapy has shown good results when it comes to preventing awareness. To reduce the risk of suffering in patients, the nurse anesthetist should use the methods that have shown good results to create the best possible conditions for safe care. Care should be carried out cost-effectively with regard to the environment, but not at the expense of patient safety and good care for patients.

Obesitas är ett växande problem världen över och definieras genom att Body Mass Index (BMI) är över 30. Antalet personer med obesitas ökar för varje år, både globalt och nationellt. Det ställer ökade krav på sjukvården, att möta behoven och ge högkvalitativ vård till denna patientgrupp. Att bli sövd är förenat med risker, att dessutom ha högt BMI ökar riskerna kring generell anestesi. Den förändrade anatomin och fysiologin hos personer med obesitas utgör en ökad risk vid generell anestesi. Detta är något som anestesisjuksköterskan måste vara förberedd på och kunna bemästra. Syftet med denna studie var att utforska generell anestesi hos vuxna patienter med obesitas. Metoden som användes var en integrativ litteraturöversikt och de 36 vetenskapliga artiklarna som mötte inklusionskriterierna analyserades med ett integrativt förhållningssätt. Resultatet visar på vikten av att ta tid till förberedelser, nyttja tiden väl, teamarbete samt viktspecifik justering av läkemedel för att uppnå framgångsrik generell anestesi hos patienter med obesitas. Ett videolaryngoskop ger stora fördelar vid intubering såväl som att positionera patienten för optimal insyn till stämbanden. Emellertid visar resultaten även att vikt endast är en av flera viktiga faktorer för anestesisjuksköterskan att ta hänsyn till, tillsammans med exempelvis ålder och kön. Det är viktigt att vårda hela patienten och inte fokusera för mycket på vikt för att inte riskera att missa andra viktiga faktorer i den perioperativa vården. / Obesity is a growing problem worldwide and it is defined by the Body Mass Index (BMI) being over 30. The number of people with obesity are increasing each year, both globally and nationally. This places increased demands on healthcare, to meet the needs and provide high quality care for this patient group. Being anesthetized is associated with risks and a high BMI increases the risks surrounding general anesthesia. The changed anatomy and physiology in patients with obesity constitute a risk when generally anaesthetizing. This is something the anesthetic nurse needs to be prepared for and be able to handle. The aim of this study was to explore general anesthesia in adult patients with obesity. The method used was an integrative literature review and the 36 scientific articles meeting the inclusion criteria were analyzed using an integrative approach. The results show the importance of taking time to prepare, time management, teamwork, and weight specific adjustment of medicine in order to create successful anesthesia. A video laryngoscope provides great benefits when intubating patient with obesity, as well as optimizing the position of the patient for a good view of the vocal cords. However, the results also show that weight is only one of several important factors to consider, such as gender and age. It is important to care for the whole patient and not focus too much on weight, thus risking overlooking other important aspects in the perioperative care.

Introduktion: Ångest och oro är vanliga känslor föräldrar upplever i samband med sitt barns sövning och det finns ett tydligt samband mellan föräldrarnas ångest och barnets oro i samband med sövning. Lugna föräldrar skulle resultera i lugnare barn och därmed också säkrare sövningar och en mer positiv upplevelse i samband med sövningen. Den anestesiologiska omvårdnaden ska planeras så att omvårdnadsbehovet definieras hos patient och anhöriga. Som anestesisjuksköterskor behöver vi en ökad förståelse och mer kunskap om hur föräldrar upplever att närvara vid sitt barns sövning. Syfte: Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelse av att närvara vid sitt barns sövning inför operation eller undersökning i narkos. Metod: En kvalitativ studie gjordes och semistrukturerade intervjuer hölls med nio föräldrar. Framkommen data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i en övergripande kategori: Det är betydelsefullt att omges av närvarande och inkännande personal och tre subkategorier: Information i stunden inger trygghet, Känner tillit till personalen och Känna ångest och hjälplöshet. Föräldrarna kände en stor tillit till personalens kompetens men många upplevde ändå en känsla av hjälplöshet över att inte kunna hjälpa sitt barn i en svår stund. Information ökade trygghetskänslan och anestesisjuksköterskorna behöver försäkra sig om att informationen gått fram. Det viktigaste i situationen var att personalen på salen var närvarande och såg både föräldern och barnet. Slutsats: I en annorlunda och otrygg situation beskrev föräldrarna betydelsen av att träffa närvarande och inkännande ansestesi personal. Det är därför viktigt att som anestesisjuksköterska bedriva personcentrerad vård och utgå från barnet och föräldrarnas behov.