I denna studie har förutsättningarna för att använda data insamlad med mobil laserskanning för att uppdatera den svenska nationella höjdmodellen utretts. Trafikverket startade under 2016 ett projekt där syftet var att samla in information och inventerar det svenska stomvägnätet med mobil laserskanning. Lantmäteriet har fått tillgång till data från det här projektet och vill undersöka möjligheterna för att använda data från mobil laserskanning för att uppdatera den nationella höjdmodellen.  Förutsättningarna för att använda data från mobil laserskanning för att uppdatera nationella höjdmodellen har utretts genom att undersöka vilken avvikelse det finns mot inmätta kontrollpunkter, jämföra höjdavvikelse mellan data från nationella höjdmodellen och mobil inskannad laserdata, samt studera utbredning och fullständighet i data från den mobila laserskanningen i de förändrade områden som den är tänkt att ersätta. Resultatet visar en låg avvikelse i höjd mot kontrollpunkterna på 1,2 centimeters medelavvikelse. Raster jämförelsen visar även den en låg avvikelse i höjd, medel avvikelse -2,4 cm. Klassningen av punktmolnen från mobil laserskanning visar problem vid tät vegetation där det inte finns returer från marken vilket tillsammans med begränsningar i den mobila laserskanningens utbredning sätter begränsningar kring vilka områden som kan uppdateras. Det är främst bristen på markpunkter i punktmolnen samt att punktmolnen inte täcker in de förändrade områdena som begränsar möjligheterna att använda data från mobil laserskanning för att uppdatera den nationella höjdmodellen. / In this study the prerequisites for using data collected using mobile laser scanning are investigated for updating the Swedish national elevation model. In 2016, the Swedish Transport Administration started a project where information from the road network is collected with mobile laser scanning. The National Land Survey of Sweden has gained access to data from this project and wants to investigate the possibilities of using data from mobile laser scanning to update the national elevation model. The prerequisites for using data from mobile laser scanning to update the national elevation model is investigated by examining the deviation against measured control points, comparing height deviation between data from the national elevation model and mobile scanned laser data, as well as studying the distribution and completeness of data from the mobile laser scan is compared to the changed areas it is supposed to replace. The result shows a low deviation in height to the control points of 1.2 centimeter in mean deviation. The grid comparison also shows a low deviation in height, mean deviation -2.4 cm. The classification of the point cloud from mobile laser scanning shows problems in dense vegetation where there are no returns from the ground, which, along with restrictions on the spread of mobile laser scanning, impose restrictions on areas that can be updated. It is primarily the lack of ground points in the point cloud and that the point cloud does not fully cover the changed areas that limit the ability to use data from mobile laser scanning to update the National Elevation Model.

Att använda obemannade flygfarkoster, även kallat UAS (unmanned aerial systems), i karterings- och modelleringssyften har blivit en välanvänd metod de senaste åren. Mycket på grund av den tekniska utvecklingen som till stor del automatiserat processen med att framställa höjdmodeller och ortofoton. Inom ramen för denna studie kommer vi att titta närmare på hur olika faktorer påverkar höjdosäkerheten hos en höjdmodell framställd med data insamlat med en Real-Time Kinetic-UAS (RTK-UAS). Studien kommer dels att undersöka hur stor osäkerheten blir om endast den integrerade nätverks-RTK:n (NRTK) används vid georeferering av flygbilderna, dels att se hur stor påverkan adderade markstödpunkter har på osäkerheten. Studien kommer även undersöka hur stor påverkan flyghöjden har på osäkerheten genom att jämföra data från två flyghöjder: 100 m och 50 m. Det sista studien som undersöks är vilken inverkan snedbilder har på osäkerheten. Detta genom att jämföra en flygning där lodbilder tagits med en flygning där kameran har haft en vinkling på 60° från lod. Studien genomfördes med hjälp av Falun kommuns mättekniker som manövrerade UAS:en. För att kunna testa markstödpunkternas inverkan på osäkerheten mättes nio punkter in. Även kontrollprofiler mättes för att kunna kontrollera höjdmodellerna som producerades. Totalt genomfördes 3 olika flygningar: 100 m med lodbilder, 50 m med lodbilder samt 50 m med snedbilder. De insamlade fotografierna importerades till programvaran Agisoft Metashape där de georefererades med olika metoder. För att undersöka hur markstödpunkter påverkar osäkerheten genomfördes fem olika georefereringsmetoder av fotografierna tagna på 100 m flyghöjd med olika antal markstödpunkter i varje. RMS-värdet varierade från 0,060 m för NRTK + 1 GCP till 0,068 m för NRTK+2 GCP som fick den högsta osäkerheten.Undersökningen av flyghöjder visade att en lägre flyghöjd har en tydlig effekt på mätosäkerheten. En minskning av RMS-värdet sågs när 50 m flyghöjd användes jämfört med när 100 m flyghöjd användes. Användningen av snedbilder gav ingen tydlig effekt på mätosäkerheten. RMS-värdet blev 0,014 m då lodbilder användes och 0,017 m då snedbilder användes. Snedbildernas resultat försämrades något på grund av den adderade höjden från gräset, så på endast hårdgjorda ytor blir RMS-värdet från snedbildsflygningen noterbart lägre än RMS-värdet från lodbildsflygningen. / The technology of Unmanned Aerial Systems (UAS) has gained popularity as atool for mapping and modeling applications in recent years. This is mainly dueto the technological developments that have largely automated the process ofproducing digital elevation models (DEMs) and orthophotos. This study investigates the factors that effect the height uncertainty in anelevation model that is produced with data collected with a NRTK-UAS(Network Real-Time Kinematic UAS). We also evaluate two differentscenarios i.e. how the uncertainty is affected by using only NRTK-UAS andthe effect of adding ground control points (GCPs) to NRTK-UAS. It is alsoinvestigated how the flying height and using oblique images affect the DEMuncertainty. This will be assessed by comparing two flights i.e. by capturingnadiral and oblique images. The oblique images were captured at a 60° angle. The study was realised with help from the surveying engineer of Falunmunicipality, who maneuvered the UAS. The study area was around three anda half ha and consisted mainly of park. To be able to test differentgeoreferencing methods GCP:s were surveyed, as well as control profiles thatserved as a reference for investigating the uncertainty of the elevation model.There were totally 3 different flying methods tested: 100 m with nadiralorientation, 50 m with nadiral orientation and 50 m with oblige orientation. The acquired data was processed in the software Agisoft Metashape, where itwas georeferenced with different above-mentioned methods. To be able toexamine which impact GCP has on the uncertainty, five different sets withdifferent number of GCP were made with the photos captured from 100 mflying height. The RMS value varied from 0,060 m for NRTK+1 GCP whichhad the lowest RMS value to 0,068 m for NRTK+2 GCP which had the highest RMS value. We used the combination of NRTK-UAS and GCPs for testing the impact offlying height on the uncertainty. The flying heights 100 m and 50 m wascompared. A decrease of the uncertainty was observed when the flying heightwas 50 m instead of 100 m. Our results show that the RMS-value increased from 0,014 m to 0,017 musing nadiral and oblique images, respectively. The difference is too small tobe able to draw a conclusion. The results for the oblique images improvedwhen only hard surfaces such as asphalt, concrete etc. were observed.

Det finns flertal användningsområden för digitala höjdmodeller där det krävs hög noggrannhet för att problematik och ekonomiska konsekvenser inte ska uppstå. Digitala höjdmodeller kan användas till volymberäkning, projektering och geografiska analyser. Digitala höjdmodeller kan kategoriseras som antingen digital ytmodell eller digital terräng-modell. Då hög noggrannhet eftersträvas i digitala terrängmodeller har SIS framställt en standard benämnd SIS-TS 21144:2016 som beskriver hur inmätning och kontroll av data till digitala terrängmodeller ska hanteras. För insamling av höjdinformation till en digital terrängmodell finns olika terrestra och flygburna mätmetoder. Vanliga terrestra mätmetoder är totalstation, GNSS och terrester laserskanning medan flygburna mätmetoder är flygburen laserskanning eller olika metoder med digital fotogrammetri. Syftet med studien är att undersöka noggrannheten hos höjdmodeller kategoriserade som digitala terräng-modeller. Insamling av höjdinformation skedde med totalstation, GNSS-metoden NRTK och UAV samt inhämtning av LAS-data från NH för tre olika karaktäristiska grönområden inom Karlstad med omnejd. SIS-TS 21144:2016 har klassificerat terrängmodeller beroende på användningsområde och terräng. Klassificeringen går mellan klass 1–10 och varje klass har en maximal tolerans i höjd. För studien har tre studieområden som går under klassificeringarna klass 2, klass 3 och klass 5 valts ut för undersökning. Samtliga studieområden är avgränsade till 40 x 40 meter. Innan insamling av data markerades och mättes bakåtobjekt och avvägning genomfördes. Samtlig insamlad data bearbetades i programvaran SBG Geo och UAV data bearbetades även i programvaran Agisoft PhotoScan Professional. För kontroll av samtliga terrängmodeller genomfördes inmätning av tre kontrollprofiler med totalstation enligt SIS-TS 21144:2016. Resultatet visade att UAV är inom tolerans för samtliga studieområden medan NH-data resulterade i enstaka kontrollpunkter utanför klassningens tolerans för samtliga studie-områden. De två terrestra mätmetoderna är båda inom tolerans för klass 2 och varsin kontrollpunkt utanför tolerans för klass 5. Vid studieområde klass 3 är fem kontrollpunkter för totalstation utanför tolerans respektive åtta för NRTK. Vid analys av vilken mätmetod som resulterar i noggrannast terrängmodell inom samtliga studieområden krävs beaktning av antal inmätningspunkter och trianglar som terrängmodellen är uppbyggd av. För klass 2 ger de flygburna mätmetoderna flest antal inmätningspunkter och trianglar medan UAV resulterar i betydligt högre värden för de två resterande studieområdena. Antal inmätnings-punkter för de terrestra mätmetoderna har operatör beslutat om under mätning, vilket har kunnat ökas för att generera terrängmodeller som består av fler trianglar. Resultatet från studien visar att UAV resulterar i terrängmodeller som klarar toleranser inom undersökta studieområden och SIS-TS 21144:2016 klassificeringar. / There are previous research about digital terrain models and how different methods of producing digital terrain models varies in accuracy and there are several different methods to produce a digital terrain models.  In this study the following methods, tools and data are used to produce digital terrain models over three different characteristic study areas: total station, GNSS, UAV and NH. Previous work has failed to address the accuracy given by these four methods over the same three characteristic study areas thus preventing the understanding of most suitable methods for different areas. In this study three different green areas have been studied and the different digital terrain models has been produced and controlled with SIS standard SIS-TS 21144:2016. Data in form of height information were collected by the aforementioned methods and processed to generate results over the accuracy of each methods. The results shows that UAV provide most accurately digital terrains models in least time spent in field but also total station and GNSS generate digital terrain models that are accurate.

The aim of this study was to map and date glacial flutings with ice flows deviating from the predominating northwesterly ice flow direction in the southern part of Norrbotten County in northern Sweden, and also to investigate if parts of the glacial landscape are older than previously thought. The traditional view is that most landforms in the area were formed during the late Weichselian (W3). Analysis of the new high resolution elevation model (2 m grid) derived from laser scanning was performed after treating the data with a hillshade tool in ArcMap to reveal terrain features such as flutings. The analysis resulted in a map showing four main groups of deviating ice flows (N-S, NO-SV, SO-NV and S-N) and several westerly ice flows. The majority of flutings with deviating ice flows were found in low terrain. This, together with studies suggesting a cold based late Weichselian ice sheet in Norrbotten, implies an old age of the deviating ice flows. The deviating ice flows are interpreted to originate from the first early Weichselian (W1), or predate the onset of the Weichselian glaciation. Some NV-SO flutings were located in high terrain, which implies a younger age relative to the low terrain flutings. They represent the youngest ice flow found in the area, possibly from the second early Weichselian (W2). The new elevation model clearly offers new possibilities for studying small scale landforms and shows that the traditional view of the Weichselian glaciation in northern Swedish needs to be reconsidered.

Climate change in the Arctic and sub-Arctic has induced substantial changes in the inland cryosphere. The warming climate is causing a reduction in glacier size and extent and the average net mass balance for Arctic glaciers have been negative over the past 40 years. Relatively few studies have been conducted concerning the development of the thermal distribution in glaciers during extensive volume changes. There is a possible diversity in how the thermal structure might change with a changing climate. Storglaciären is losing the cold surface layer in the ablation area and progressively becomes more temperate, while Kårsaglaciären is losing the zone of temperate ice in the ablation area and consequently becoming colder. The overall objective of this study has been to improve the understanding of the thermal response of polythermal glaciers to climate change. The results from Pårteglaciären, northern Sweden, indicate a decrease in volume by 18% in the last 15 years with an expected decrease of 35% of its present size during the coming century. As a consequence of the prevailing climate and volume decrease Pårteglaciären is experiencing a thinning of the cold surface layer at an average rate of 1.13 m a-1. The volumetric and cold surface layer changes are in the same magnitude, which may indicate that the CTS adapts relatively rapidly to the present changes. Assuming a climatic effect similar to what has been observed on Storglaciären, it can be concluded that the thinning has influenced the thermal regime. But in contrast to Kårsaglaciären, the thermal distribution on Pårteglaciären has become more temperate as a result of the substantial mass loss. / Klimatförändringar i Arktis och subarktis har orsakat stora förändringar i kryosfären. Ett varmare klimat orsakar en minskning av glaciärers storlek och omfattning och nettomassbalansen för Arktiska glaciärer har varit negativ under de senaste 40 åren. Relativt få studier har genomförts angående utvecklingen av den termiska fördelningen i glaciärer under omfattande volymförändringar. Det finns en möjlig diversitet i hur den termiska strukturen kan ändras med ett förändrat klimat. Storglaciären förlorar det kalla ytskiktet i ablationsområdet och blir successivt mer tempererad, medan Kårsaglaciären förlorar zonen med tempererad is i ablationsområdet och blir därmed kallare. Syftet med den här studien har varit att öka förståelsen för den termiska reaktionen hos polytermala glaciärer till ett förändrat klimat. Resultaten från Pårteglaciären i norra Sverige visar en volymreducering med 18% under de senaste 15 åren med en förväntad minskning på 35% av den nuvarande storleken under det kommande århundradet. Som en följd av det rådande klimatet och den reducerade volymen genomgår det kalla ytskiktet på Pårteglaciären en förtunning med en genomsnittlig hastighet av 1.13 m a-1. Volymförändringarna och förändringarna i kalla ytskiktet är i samma storleksordning, vilket tyder på att CTS anpassas relativt snabbt till de nuvarande förändringarna. Förutsatt en klimatisk effekt liknande den som observerats på Storglaciären, kan slutsatsen dras att förtunningen har påverkat den termiska regimen. Men i motsats till Kårsaglaciären har den termiska fördelningen på Pårteglaciären blivit mer tempererad som ett resultat av den omfattande massförlusten.

The aim of this study was to map the prevalence of aeolian sand dunes in Västerbotten, northern Sweden to find dunes formed during earlier deglaciation phases, which was then preserved in cold-based conditions during the youngest stadial of the Weichselian glaciation. These preserved dunes were expected to be covered by a layer of till and have a rather faint morphology compared to dunes formed during the Holocene. Consequently, high resolution LIDAR-derived images from the Swedish mapping, cadastral and land registration authority (Lantmäteriet) was used to detect the dunes throughout an area covering most of Västerbotten, above the highest coastline and below the mountain range. The analysis resulted in several new findings of aeolian dunes compared to the findings in the quaternary soil map created by the Geological Survey of Sweden. Despite the fact some of the dunes at the LIDAR-derived image had a strange faint appearance, it was quickly evident during the fieldwork that the aeolian sand was not covered by till on any of the dunes visited. The common view during the last decades has been that cold-based ice will not erode or alter the morphology of the landscape beneath the ice. However, this study suggests that hypothesis may not be entirely correct, and therefore it can be hard to use geomorphological implications to reconstruct past glacial environments. Thus, it can be concluded that even under cold-based conditions, preservation of aeolian sand dunes in Västerbotten is probably not very common.

Vilken transportväg är den miljövänligaste för att ta sig från plats A till plats B? För att ta reda på detta krävs det någon form av modell för vägnätet som gör det möjligt att beräkna den totala bränsleförbrukningen för en viss resväg. Ett sätt att skapa en sådan kostnadsmodell är genom att applicera vägnätet på en höjdmodell med mål att vägnätet ska få höjddata. Problemet med denna metod är dock att stora plötsliga höjdskillnader genereras vilket inte motsvarar verkligheten. Syfte med detta arbete är därför att undersöka orsaken eller orsaker till varför stora höjdskillnader uppstår vid en direkt applikation av vägnät på en höjdmodell. I denna studie motsvaras vägnätet av NVDB (Sveriges nationella vägdatabas) som innehåller Sveriges vägar, och höjdmodellen av en höjdmodell framtagen med hjälp av Lantmäteriets laserskanning. Rapporten delas in i två delar - en teoridel och en databearbetning. Den första delen, teoridelen, ska ge en inblick i hur NVDB och Lantmäteriets höjdmodell är framtagna. I denna del finns även information om de tre studieområdena Göteborg, Kiruna och Värnamo. Den andra delen som är databearbetning handlar istället om att slå ihop de två dimensionerna för att senare kunna identifiera eventuella problemområden. För att åstadkomma detta används bland annat Extract By Mask och Focal Statistics i programmet ArcGIS. Resultatet från denna studie visar att den vanligaste orsaken till att problemområden uppstår är att vägnätet i NVDB hamnar utanför den fysiska och verkliga vägen på höjdmodellen. Andra orsaker som kunde identifieras är kritiska punkter såsom tunnlar och broar. Att vägnätet hamnar utanför beror på att generaliseringsregler tillämpas vid framtagning av NVDB. För att lösa problemet med plötsliga höjdförändringar skulle exempelvis interpolation kunna användas för att jämna ut skillnaden. / Which transport route from point A to point B is the most environmentally friendly? To determine it, a model of the road network is needed to calculate the total fuel consumption for a specific route. One way to create this type of cost model is to apply the road network to a height model, intending to assign height data for the road network. However, the problem with this method is that large, sudden height differences occur which do not correspond to reality. The motive of this work is to investigate the cause or causes of why these height differences appear with the direct application of a road network onto a height model. In this report, the road network is NVDB (National Road Database of Sweden) which contains all roads of Sweden, and the height model is a height model produced by the laser scanning of Lantmäteriet. The report is divided into two parts - literature study and data processing. The first part, the literature study, is supposed to give an insight into how NVDB and the height model are created. This part also contains information about the three study areas Göteborg, Kiruna and Värnamo. In the second part, which is the data processing, the two dimensions are merged and are later analyzed to identify any problem areas. To achieve this, the software program ArcGIS is used, and Extract By Mask and Focal Statistics are some used functions. The results from this study indicate that the most common source of problem areas where height differences occur is that the road network in NVDB is placed incorrectly and therefore does not correspond to the physical world whereas often is the road on the height model. Another common source are critical points such as tunnels and bridges. When producing the NVDB, rules of generalization are applied, resulting in the road network placed outside the physical road. A potential solution for the sudden height change is using interpolation between points to level out the height difference.

Fiskvägar kan anläggas i anslutning till dammar för att överkomma de hinder som dammarna utgör mot migrerande fisk. En av de mest önskvärda lösningar som finns för detta är att anlägga naturlika fiskvägar, vilka har som syfte att efterlikna ett naturligt vattendrag. Ofta har dock dessa planerats för dåligt med avseende på exempelvis lutning och placering av ingången för att de ska kunna fungera riktigt effektivt. På grund av detta finns det behov av omfattande studier av topografi och kartering av området innan en fiskväg anläggs. I det här arbetet används topografin och de geografiska förutsättningarna för att studera möjliga sträckningar på en naturlik fiskväg förbi Strömdalens kraftverk i Gävle som en del av det fiskvandringsprojekt som Länsstyrelsen Gävleborg driver. I arbetet byggs en höjdmodell upp med hjälp av data från LiDAR (Light Detection and Ranging) och genom topografisk mätning, där mätpunkter från Global Navigation Satellite System (GNSS) och Totalstation används för att korrigera LiDAR-modellen över visst område. Det går att förbättra kvaliteten på modellen avsevärt med korrigering av LiDAR-data genom jämförelser mot mätpunkter. Studien har visat att det går att uppnå en noggrannhet som är bättre än en decimeter överlag i modellen, med vissa lokala variationer. Dessa variationer visar sig i större osäkerhet i mera svårdefinierad terräng, som strandkanter eller där terrängen visar stor variation. Studierna har också visat att i områden där det finns många mätpunkter är kvaliteten bättre än i områden där det är glest mellan punkterna. Bottentopografier hade varit mycket önskvärt att mäta eftersom dessa behövs vid fiskvägsplanering, men det var dessvärre vid tidpunkten för fältarbetet inte möjligt att utföra några mätningar i vattnet på grund av högt vattenstånd. I studien har också den uppbyggda höjdmodellen använts för att hitta metoder att analysera och visualisera olika förslag på naturlika fiskvägar. Studierna har visat att topografin är en viktig faktor inom planeringen på grund av fiskvägars lutningskrav. För att uppnå den önskade medellutningen måste i många fall topografin modifieras ordentligt och detta har visat sig vara ett problem vid Strömdalens kraftverk. Genom att utnyttja 3D-modellering går det se detta ur ett annat perspektiv och då framkommer också svårigheterna med att anpassa fiskvägen till terrängen bättre. / Dams are obstacles for migrating fish species and a solution for this problem is to construct fish bypasses. One of the most desirable solutions for this is nature-like fish passages which is a solution where the bypass is looking like a real stream. However, because these passages have been planned poorly considering slope and placing of the entrance, they have not been that effective. Because of that, studies in topography and mapping of the area are important before a fish passage is constructed. In this study the topographic and geographic criteria are used to study possible paths where the fish passage can be constructed. This is done around Strömdalens kraftverk, close to the central parts of Gävle as part of the fish migration project of Länsstyrelsen in Gävleborg. In the study, Digital Elevation Models (DEM) is produced by data from Light Detection and Ranging (LiDAR) and by performing a topographic survey using Global Navitation Satellite System (GNSS) and total station in this area. The LiDAR data are corrected by those survey points by comparing them to the uncorrected LiDAR model. By doing that and also including the survey points, the performance of the model was greatly improved. In general the surveyed area is shown to have an uncertainty lower than a decimeter, but with local variations. Those variations are higher in more complex terrain, for example around shorelines and in areas with high terrain variation. The study has also shown that the uncertainty is lower in areas where many points have been surveyed. Bathymetric data are of great importance. However, by the time of the field survey, it was impossible to perform any survey in the water because of a high water level. Different suggestions on nature-like fish paths have also been analyzed and visualized by using a produced DEM. The studies have shown that topography is a very important factor because of the slope criteria for those fish passages. To reach the desired mean slope the topography has to be greatly modified, which is a major issue near Strömdalens kraftverk. By using 3D models it is possible to see that from a different perspective and it's easier to see the difficulties to adapt the fish passage to the terrain.

I dagsläget står det svenska kraftnätet inför en stor utmaning om det ska kunna klara av att tillgodose Sveriges växande elbehov. Stora delar av kraftnätet måste förnyas samtidigt som det byggs ut. Vid projektering av nya kraftledningsgator måste geografisk information samlas in för att kunna planera arbetet och representera de möjliga kraftledningsgatorna som höjdmodeller. Det är då viktigt att denna data är korrekt. LiDAR-data är ett bra alternativ då det kan ge en bra bild av marken trots vegetation som kan befinna sig i en eventuell kraftledningsgata. I dagsläget används antingen Lantmäteriets Nationella Höjdmodellen (NH-modellen), eller så genomförs en luftburen laserskanning med hjälp av flygplan. Då NH-modellen ibland kan upplevas som otillräcklig på grund av sin låga upplösning, samtidigt som luftburen laserskanning kan vara kostsamt både ekonomiskt och ur en miljösynpunkt är det intressant att utforska alternativa metoder.    Syftet med detta examensarbete är att genomföra en jämförelseanalys av höjdmodeller genererade med LiDAR-data insamlade med UAV och flygplan för att få svar på vad som väsentligt skiljer dem åt och ifall LiDAR-data insamlat med UAV kan vara ett alternativ till LiDAR-data insamlat med flygplan. Detta görs tillsammans med företagen Nektab och Swescan för att undersöka möjligheterna att kunna erbjuda en ny produkt till sina kunder och uppdragsgivare. Ett tidigare projekterat område utanför Horndal i Dalarna, undersöktes då det fanns tillgängliga LiDAR-data från en tidigare luftburen laserskanning gjord med flygplan. LiDAR-data samlades in med drönare med två olika skanningsmetoder, repetitive och non-repetitive, den 3:e maj 2023. Bearbetning av punktmolnet genomfördes i DJI Terra och Terrasolids programvaror Terrascan och Terramatch. Kvalitetsberäkningar genomfördes i Excel. Höjdmodeller skapades i Esris Arcmap 10.8 och analyser gjordes för att jämföra de olika höjdmodellernas höjdvärden, lutning samt profiler.     Punktmolnen genererade med UAV-LiDAR hade en lägesnoggrannhet i höjd som uppfyllde kraven för HMK-standardnivå 3, och punktmolnet genererat med skanningsmetoden non-repetitive hade en bättre lägesnoggrannhet i höjd än punktmolnet genererat med flygplans-LiDAR. Skillnaderna som kunde upptäckas mellan de olika höjdmodellerna var små och påverkades både av skillnader i klassning och insamlingsmetod. Slutsatsen som drogs är att insamling av LiDAR-data med UAV och generering av kvalitativa höjdmodeller med dessa data är fullt möjligt för mindre områden så som det i det här arbetet. / The Swedish power grid is currently facing a big challenge if it’s going to be able to meet Sweden’s growing demand for electricity. While large parts of the power grid must be updated, there also needs to be a big expansion. When planning new corridors for the powerlines, geographical information must be collected to be able to visualize said corridors as Digital Elevation Models (DEMs) and it is thus important that the data is correct. LiDAR-data is a suitable alternative for this as it can represent the ground well despite any vegetation that might be present in the planned corridor. Currently open-source data from the Swedish National Land Survey, the National Elevation Model (the NH-model), is often used, or the area is mapped with airborne laser-scanning from a plane. However, the NH-model is sometimes not a suitable alternative due to its low resolution, while airborne laser-scanning can be both environmentally and economically costly. It is therefore interesting to explore alternative methods.    The aim of this bachelor thesis is to conduct a comparative analysis between DEMs generated by LiDAR-data collected by UAV and by plane to see where they differ, and if LiDAR-data collected by UAV is a potential alternative to LiDAR-data collected by plane. This will be done in collaboration with Nektab and Swescan to explore the possibility of being able to offer a new product to their customers and clients. A previously planned area outside the Swedish town of Horndal in the county of Dalarna, was used due to already existing plane-collected LiDAR-data. LiDAR-data was collected with an UAV through two different scanner-methods, repetitive and non-repetitive, on the 3rd of May 2023. The processing of the pointclouds were performed in DJI Terra and Terrasolids software Terrascan and Terramatch. Quality calculations and control was done in Excel. DEMs were created in Esris software Arcmap 10.8 and different analyses were performed to compare the DEMs elevation, slope, and profiles.    The point clouds generated from the UAV-LiDAR had a positional accuracy equivalent to the Swedish HMK-standard level 3, and the pointcloud generated from the non-repetitive­ scanner-method had a better positional accuracy for the z-value than the pointcloud generated from the plane-LiDAR. The differences between the DEMs were small and were caused both by difference in classification of the point clouds and collection method. The conclusion is that collection of LiDAR-data through UAV and the generation of high quality DEMs from this data is fully possible for smaller areas such as the one in this thesis.

Syftet med fallstudien var att undersöka möjligheterna och nyttan med att implementera en höjdmodell med högre upplösning i SMHI:s översvämningsmodellering som tillämpar den hydrauliska modellen LISFLOOD-FP. SMHI utfärdar översvämningsvarningar och det är därför av vikt att översvämningsmodelleringen håller hög kvalitet. Samtidigt kräver modelleringen tid och resurser från Nationellt Superdatorcentrum i Linköping, NSC. Därför vägdes de potentiella fördelarna med högre upplösning mot förlängd körtid. Fallstudien bestod av två delar där en höjdmodell på två meters upplösning i xy-planet implementerades och jämfördes med den i dagsläget uppställda modellen på fem meters upplösning. Detta gjordes genom att återskapa översvämningstillfällen med dess flöden från S-HYPE och mätningar. I studiens första del hämtades satellitdata från Copernicus från två tidigare översvämningstillfällen för validering av över-svämningsmodelleringen. De tidigare översvämningstillfällena var dels i Emån i Småland år 2012 och dels i Västerdalälven i Dalarna år 2018. Ett index för passning beräknades mellan översvämningskartorna producerade med två respektive fem meters upplösning gentemot satellitbilderna för att kvantifiera överlappande ytor. Därtill beräknades vattendragens lutning för att undersöka om det fanns indikationer på något samband med förändring i index med ökad upplösning på höjdmodellen. Studiens andra del bestod i att undersöka hur höjdmodellens upplösning påverkar vattnets spridning kring översvämningsvallar i modellen. I undersökningen återskapades ett översvämningstillfälle från 2020 i Helige å i Småland. Ett antal delavrinningsområden visade sig instabila för den högre upplösta höjdmodellen och kunde därför endast simuleras med lägre flöden. Erhållna resultat visade dock på att översvämningskarteringen förbättrades med upplösningen två meter vid jämförelse med data från Copernicus. Körtiden ökade dock med över 12 gånger vid simulering av högre upplösning. Vidare visades tröskeleffekter i studiens resultat, då översvämnings-vallen stoppade vattnet i den högre upplösta höjdmodellen men inte i den med lägre upplösning. På grund av stabilitetsproblemet och studiens begränsade omfattning, kunde slutsats inte dras om huruvida SMHI bör implementera en höjdmodell med två meters upplösning i systemet för översvämningsvarningar. Däremot kunde konstateras att stabiliteten i modellen måste öka för att det ska vara möjligt. Slutligen drogs slutsatsen att det förekommer tröskeleffekter mellan de två höjdmodellerna och att prestandan ökar generellt för den högre upplösningen när det kommer till precisionen i översvämningsmodelleringen. / The purpose of this case study was to examine the possibilities and advantages of implementing a DEM with higher resolution in inundation modelling at SMHI, the Swedish Meteorological and Hydrological Institute, which uses the hydraulic model LISFLOOD-FP. The institute issues flood warnings and therefore it is of high importance that the innundation modelling gives adequate results. On the other hand, running the models at a higher spatial resolution takes more time and resources. Therefore, potentially improved modelling results were discussed in a context of prolonged runtime. The case study consisted of two parts where a Digital Elevation Model, DEM of two meter resolution was implemented and compared to the five meter DEM that is currently in use. This was done by recreating previous flooding events by using discharge data from S-HYPE. In the first part, satellite data from Copernicus from two previous flooding events in Sweden were used for model validation in comparison with the results from inundation models of SMHI for the different DEM:s. An index was calculated to quantify the overlapping inundation areas. The events were at the river Emån in 2012 and at Västerdalälven in 2018. Moreover, the slope of the rivers within each study area was calculated to investigate correlation between improved flood modelling results for higher DEM resolution and slope of the rivers. The second part of the study investigated flood embankments for the two different DEM:s around Helige å river. A flooding event which took place in 2020 was recreated and the water flow around the built embankments was compared for the two resolutions.  Running the models, it turned out that simulations of several subcatchment areas were unstable with the two meter DEM, and could only be run with lower flow. The obtained results, however, revealed an improved inundation modelling for the DEM with a resolution of 2 m for all study areas in comparison to the data from Copernicus; however the runtime was increased by over 12 times. Moreover, the results also showed threshold effects, where the flooding was impeded by the flooding embankment with the two meter DEM but not at the lower resolution. Due to the stability issue and the limited scope of this study, it cannot be concluded whether SMHI should implement the two meter DEM in their flood warnings system. However, it was concluded that the stability has to be increased to make it feasible. It was also concluded that there are threshold effects between the two DEM:s and that the performance seems to increase overall for the higher resolution when it comes to precision of the modelling.