Den 20 november 1989 antog Sverige tillsammans med de flesta andra regeringar i världen FN:s konvention om barnets rättigheter. Tio år senare har det arbetats fram en strategi för att implementera Barnkonventionen i högre utbildning och då med en tyngdpunkt på de utbildningar som riktar sig mot yrken som berör barn. Exempel på sådana utbildningar är sjuksköterske-, socionom- och lärarutbildningen. Vi har intresserat oss särskilt för lärarutbildningen. Demokratifrågor och utbildningsfrågor är i dagsläget högst aktuella på den politiska agendan, inte minst genom skolministerns ambition att kvalitetssäkra grundskolan. Vi har i denna uppsats för avsikt att beskriva en teoretisk demokratimodell, som är uttalat eftersträvansvärd i svensk politik, och med hjälp av den och Barnkonventionen, undersöka och problematisera framtida lärares kompetens i barnrätt. Vårt arbete koncentrerar sig på de olika ställningstaganden lärarstudenter tar i figurerade situationer där barnets rättigheter riskerar att åsidosättas. Metoden vi valt för detta är att genom en självskattningsenkät utfå ett representativt urval av lärarstudenter, vilka intervjuas i fallstudier. 24 utsagor från lärarstudenter har legat till grund för analys och tolkning. Läsaren kommer att få ta del av några karaktäristika, av den lärare som vi enligt undersökningen uppfattar som den vanligaste förekommande i dilemman som berör demokrati- och barnrättsfrågor. Men också hur den ideala läraren kan komma att gestalta sig ur ett deltagardemokratiskt och barnrättsperspektiv.

Syfte: Att undersöka om man avseende på ett debatt- och ett granskande program verkligen kan påstå att vi idag har en sådan representativ offentlighet som Habermas talar om (se Val av Teori). Det vill säga, att se hur den samhälleliga eliten presenterar sig själv och sin makt offentligt idag, i ett debatt- och ett granskande program. Frågeställning: Hur kan man konkret se att politiker och företagsledare med hjälp av en språklig och visuell retorik presenterar sig själva och sin makt i ett debattprogram och ett granskande program idag? Och vilka likheter/olikheter kan man då urskilja i den politiska självpresentationen mellan dessa program? Val av Teori: Jürgen Habermas teori om återkomsten av den representativa offentligheten som handlar om att den moderna samhällseliten har återutvecklat en modern form av representation, som går ut på att presentera och representera sin makt inför folket och inte för folket. Val av Empiri: Debattprogrammet ”Argument” på SVT 1 och SVT 24. Det granskande programmet ”Uppdrag granskning” på SVT 1, SVT 24 och SVT Opinion. Val av Metod: Den retoriska analysen, med ett semiotiskt förhållningssätt som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. (Semiotiken är i sin tur dock förankrad i hermeneutiken.) Slutsats: Att politiker och företagsledare i ett debattprogram och ett granskande program presenterar sig själva och sin makt genom att tillämpa olika utstuderade tekniker som innefattar såväl den språkliga som visuella retoriken. På det språkliga planet kan dessa tekniker bland annat bestå i att använda upprepningar och betoningar, och att helt enkelt vara så vältalig som möjligt. På det visuella planet kan de dels handla om att framhäva sig själv med sitt utseende, dels om att understödja den språkliga retoriken med sitt kroppspråk. Svaret på den andra frågan är att det inte finns några direkta likheter eller olikheter i den politiska självpresentationen mellan ett debattprogram och ett granskande program, då självpresentationen är personbunden. Däremot kan man finna tydliga likheter och olikheter mellan självpresentationens förutsättningar i dessa program. Nyckelord: Argument, Uppdrag granskning, debattprogram, granskande program, Jürgen Habermas, den offentliga sfären, representation, refeodalisering.

Syftet med uppsatsen är att analysera hur politiker använder sig av media för att legitimera sina förslag och ståndpunkter för medborgarna. Genom användning av diskursanalys som teori och metod beskrivs de diskurser som uppkommer i citat där politiker är refererade eller citerade. För att kunna uppnå syftet har införandet av den nya signalspaningslagen (FRA-lagen) under juni månad 2008 legat till grund för uppsatsens analysarbete. Granskningen har skett utifrån artiklar från fyra stora och medelstora svenska tidningar för att kunna analysera användningen av media och dess roll i det politiska systemets legitimitetsprocess. Vid analysen framträder sju kategorier och diskurser för hur politiker argumenterar för ett införande av en ny signalspaningslag. Kategorierna sträcker sig över tidningsgränserna och har i uppsatsen benämnts som ”överhängande fara”, ”ni har fel”, ”en stärkt integritet”, ”dags för beslut”, ”anpassning”, ”vi lyssnar” och ”det är färdigt nu”. Uppsatsen uppvisar en relativt komplex bild över medias roll i beslutsordningen och hur legitimeringen där igenom formas. Det är genom massmedia politiker kan övertala och förmå medborgarna att tycka att det framförda förslaget är bra, vilket är ett måste för att den politiska auktoriteten skall kunna kvarhållas. Kategoriernas vikt i sammanhanget är mycket betydelsefull då dessa genom en medial envägskommunikation för med sig olika budskap och synvinklar av det specifika problemet. Tillsammans med den makt media har är det genom de utmålade kategorierna som politiska intressen kan vinna mark. Genom olika infallsvinklar används media som inkörsportar till medborgarna och den offentlighet som måste legitimera det politiska förslaget.

Syftet med min uppsats är att analysera på vilket sätt Nanni Moretti framställer mediekritik, vilken som är denna mediekritik, vilka teorier som möjligen kan spåras i denna mediekritik och vad som enligt Moretti blir den demokratiska konsekvensen av italiensk mediekultur. Jag kommer även att gå in på den filmstil han använder, vad som kan vara ursprunget till Morettis filmiska metod och hur detta används i formulerandet av Morettis mediekritik. Vilken är den mediekritik Nanni Moretti uttrycker implicit och explicit i Caro Diario och Aprile, och hur ställer han sig i förhållande till gamla mediekritiska teorier? På vilket sätt får hans filmstil en roll i mediekritiken och vari ligger denna filmstils ursprung? Resultatet av studien är att jag funnit tydliga spår från medieforskare som Jürgen Habermas, Pierre Bourdieu, Hans Magnus Enzensberger och Douglas Kellner i den kritik som av Moretti uttrycks genom filmerna. De teorier som dessa forskare formulerat, liksom äldre mediaforskning, kritiseras samtidigt av Moretti och han visar i sina filmer en metod att undkomma de demokratiska problem som en dominerande mediekultur innebär. Det jag tillför gällande Morettis filmstil är det att han i filmerna använder sig av en Brechtiansk metod som är en del av den filmstil som tidigare forskare formulerat som ”cinema of thought”, och som blir extra fruktbar i hans artikulerande av mediekritik.

Abstract Title Blogging.se – a study on the swedish blogosphere from a Habermasian public sphere-perspective (Bloggning.se – en studie av den svenska bloggsfären utifrån Habermas offentlighetsteori) Author Anders Larsson Aim To see whether or not weblogs (blogs) could be said to rejuvenate the public sphere, as it was first described and later re-evaluated by Jürgen Habermas. Method A quantitative analysis of 733 randomly selected swedish weblogs has been done. This analysis set out to see what different categories of bloggers (difference in f.e. gender and age) wrote about, and whether or not these subject categories could be said to play a part in constituting and/or rejuvenating a public sphere. Main results The main results of the quantitative study was that even though most blogs write about ‘private’ subjects, the most popular blogs, i.e. those who received the most comments or trackbacks, where the ones concerning society-centered subjects. Also, a significant effect of gender was discovered regarding what type of subject one tends to blog about. Women in general wrote about private matters, whereas men tended to write about society-centered subjects. This essay argues that the most important feature of the blogosphere is not that posts are written on society-centered subjects, subjects that might be considered “more important”. Instead, the focus should be on the fact that bloggers do produce media texts themselves, instead of being a passive recipient. The essay takes into account three key features of the public sphere, as described by Habermas: inclusivity, the disregard of social status and that any issue can be raised for rational debate. It is found that although the blogosphere is not without its problems, one could very well argue that it better meets these key features than the original concept of the public sphere. Length 55 pages Course Media and communication studies D Period Fall semester 2006 Tutor Lowe Hedman Keywords Weblog, Blog, Jürgen Habermas, Quantitative method, Public sphere

<p>This research investigates the nature of the social project surrounding the lawsuit between the organic farmers of Saskatchewan, Canada, and Monsanto and Bayer, the two largest biotechnology companies in Canada. The thesis also explores the culture of organic farming in an era of high technology and globalization. An ethnographic approach is employed in order to address this research aim from the perspective of study participants. Based on interview data, I detail the difficulties facing farmers, especially small organic farmers, in Canada today. I also describe a hope and determination amongst organic farmers who see themselves resisting the erosion of the rural landscape at the hands of powerful corporations and a dominant industrial model of food production. In the end, the organic farmers of Saskatchewan are recognized as part of a broad, coalitional and embryonic new social movement whose lifeworld, or cultural, focus reflects the post-modern character of contemporary society and presents some interesting challenges for social science.</p>

During the last 50 years, western European societies have been successful in creating economic growth, a functioning democracy and uniting these with social welfare. At the same time, environmental problems have become a major political challenge. Although some measures have been taken to introduce environmental protection, there continue to be serious problems. These can be related to democratic priorities and public information in the sense that they may, amongst other things, be a result of misinformed democratic publics. Jürgen Habermas's work is important for our understanding of how environmental problems can be managed better than today if, contrary to the ecoauthoritarian ideas, we consider that the solution to these problems calls for more democracy and better democratic forms. One can argue that his theory of communicative action makes it difficult to ignore him in debates about today's environmental problems. There are, nevertheless, three difficulties associated with developing a model based on Habermas's theory. Critics argue that, firstly, his theory has theoretical weaknesses; secondly, it is formulated in a way which makes empirical analysis impossible; and, thirdly, it cannot explain the rise of environmental protests and environmental movements, even if Habermas has this ambition. In the thesis, it is considered that environmental problems are political-cultural questions. Accordingly, a political cultural theory is constructed to interprete Habermas's ideas and assess the arguments of his critics. This theory consists of assumptions about notions and types of language-use used in co-ordinating collective action. It is built on the following variables: view of knowledge, view of social values and nature, and view of language-use. It is argued that Habermas's ideas can be defended, if one elaborates a political subculture that is biocentric (nature-centred), as a complement to anthropocentrism (a human-centred view of nature). Thus, his theory of communicative action can be used to develop a cultural model for empirical studies of environmental policy processes. The model consists of three cultural ideal types: anthropocentric material; anthropocentric immaterial; and biocentric immaterial. Obstacles to social learning and public participation, such as forms and styles of reasoning and the exclusion of citizens, are brought into focus. Finally, the model functions as a criticism of a neo-liberal view of environmental problems. Such a view lacks concepts for understanding how individuals consciously can co-ordinate their ideas and individual actions into a collective action. / digitalisering@umu

Ce projet de recherche poursuit l'objectif d'offrir aux enseignants et aux enseignantes de français une nouvelle approche en didactique de la communication orale qui leur permettrait d'exploiter la dimension éthique de l'argumentation, un discours dont l'apprentissage demeure incontournable dans le déploiement d'une pensée réflexive et dans l'exercice d'une citoyenneté responsable. Nouvellement implanté au deuxième cycle du secondaire, le Programme de formation de l'école québécoise réitère, en effet, l'importance d'offrir à l'élève une formation adaptée aux exigences du 21 ème siècle qui lui permettra de s'épanouir à la fois en tant que personne, travailleur et citoyen. Si l'ensemble de la communauté éducative doit veiller à la formation de la pensée critique et initier les élèves à la participation publique, l'enseignement du français ne peut négliger le rôle qu'il doit jouer en la matière puisque la langue, au-delà des symboles et des codes qui la composent, représente aussi un acte de citoyenneté. Pour que l'usage de l'argumentation en classe de français ne se situe pas exclusivement dans une perspective logique ou rhétorique, nous soumettons la thèse selon laquelle l'éthique de la discussion de Jürgen Habermas pourrait représenter une approche prometteuse pour que les élèves apprennent à argumenter « avec » les autres. Puisqu'elle propose d'expérimenter une procédure argumentative dans un contexte communicationnel dédié à l'intercompréhension et à la résolution collective de problèmes, nous sommes d'avis que l'éthique habermassienne de la discussion permettrait de renouer le fil rouge entre les composantes du programme-cadre et celles du programme de français, langue d'enseignement. Présenté sous la forme d'une dissertation argumentative, ce mémoire s'inscrit donc du côté des sciences de l'éducation puisqu'il conjugue la didactique de deux disciplines: l'enseignement du français et l'éducation éthique/morale/citoyenne. ______________________________________________________________________________ MOTS-CLÉS DE L’AUTEUR : Français, Argumentation, Enseignement, Habermas, Communication orale.

Title: Digital christmas greetings - the viral communicators, public sphere and democracy(Digitala julhälsningar - de virala kommuniktörerna, offentligheten och demokratin)Number of pages: 41Author : Anna-Sara TorgnysdotterTutor: Ylva EkströmCourse : Media and Communication Studies DPeriod: Spring, semester 2010University: Devision of Media and Communications, Department of Information Science,Uppsala UniversityPurpose: The purpose of this study is to see if social media could be an arena for the usersto increase democracy and the public sphere. Studying the role and possibilitys of the individual.Is there a space for any one to act and debate?Method: A qualitative analysis based on interviews with ten users of social media - viralcommunicators. They were discussing public and private sphere, democracy, norms andbehavior in social media.Theoretical platform: The theoretical basis has its roots in sociology: Ervin Goffman´sidea on self-presentation and social interaction, Manuel Castels´ theories of the networksociety and Jürgen Habermas idea of the public spehere.Main result: The viral communicators are ambivalent in their use of socialmedia. They are users because they want to be but also because they feel forced to - professionalor private. Their primary aim in communicating in social media could summarize“self-expression”.The users of social media talks contradictivly about their feelings wheter they feel safe orunsafe in the social media situation.They talk about lacking time to debate on the internet and they feel confused about what´sprivate and whats public.Social norms and unwritten laws rules communication in social media and the loosening inpublic and private sphere creates confusion about to whom and where you communicate.This results in avoiding messages that might offend or harass. Because the viral communicatorscommunicate with a broad group of people, including every one - from your cousin toyour boss - there is a vague idea of the tolerance from the target audiences and therefor themessages tend to be very conservative and safe.The viral communicator uses that public arena the social media offers like traditional postcards. A christmas greeting to keep in touch and stress their prosperity and wellbeing.Keywords : Social media, viral communication, Habermas, Goffman, Castells, publicsphere, private sphere, social norms, unwritten laws

No description available.