Idag pågår det utredningar för upprättandet av en nationalpark och ett biosfärområde i Nämdöskärgården varav Östanvik och Sand antas tillhöra de områden som kan få en ökad exploatering i samband med detta. Det innebär ett ökat grundvattenuttag och en ökad belastning på grundvattenakvifererna. Projektet omfattar en inventering av Östanvik och Sands grundvattentillgångar. Inventeringen har inneburit undersökningar av tillrinningsområden till akviferer, akviferens storlek, maximal boendegrad, grundvattenuttag och risk för saltvatteninträngning. Resultatet visade att grundvattentillgången för Östanvik var tillräcklig för befintlig bebyggelse samt för viss framtida exploatering. Däremot visade resultatet att grundvattentillgången i Sand var begränsad och bedöms inte kunna belastas mer utan att vidta åtgärder som bättre lokalisering av brunnar och/eller avsaltningsanläggningar. Risken för saltvatteninträngning var hög för strandnära brunnar och något lägre för brunnar belägna längre bort från strandlinjen (>100 m). / A future establishment of a national park is planned in the Nämdö archipelago and an entrance to the park could possibly be established somewhere on Nämdö. At the same time, a biosphere reserve is planned for Nämdö and its surroundings, which could lead to an increased development in the area. With an increased development in the archipelago the strain on the already fragile groundwater assets intensifies. The aim of this project was to examine the groundwater situation in Östanvik and Sand, which is located on Nämdö, in order to evaluate how an increase of the groundwater outtake would affect the aquifers and the future groundwater assets. Using field studies, groundwater budget calculations, geotechnical investigations and calculations of the risk for salt water intrusion, an estimate of the local groundwater supply was done. The groundwater capacity in Sand was limited and considering the grade of development in the area further development would most likely impact the groundwater quality. In order to extract more groundwater, new wells would have to be established further away from the developed area and the shore. The groundwater capacity in Östanvik was adequate for the current grade of settlements and tourism, but also for a future increase of both these. In order to protect the existing wells in the area, new wells should be located away from the shore and in areas with good groundwater supply.  The results showed that Östanvik both had bigger aquifers and a currently smaller outtake than Sand and therefore is better suited for an expanded groundwater outtake. The risk for saltwater intrusion in both areas was shown to be relatively high with an increasing risk closer to the shoreline (<100m). In addition to other approaches, this risk can be reduced by a more constrained and scattered outtake in areas further away from the shore, but also by using desalinated seawater.

Diss. Uppsala : Sveriges lantbruksuniv.

Agenda 2030 är en handlingsplan för hur världens alla länder gemensamt ska nå en hållbar utveckling socialt, ekonomiskt och ekologiskt. Agenda 2030 berör den sociala dimensionen av hållbar utveckling och kan därför kopplas till ett långsiktigt folkhälsoarbete. Syftet med studien är att undersöka tjänstepersoners uppfattningar om förutsättningarna för att implementera Agenda 2030 i deras kommun. Urvalet i studien var målstyrt då respondenterna skulle svara på frågor om arbetet med Agenda 2030. För studien användes en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod där materialet sedan analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att stödjande faktorer som politisk vilja, pågående handlingsplan, samarbetsmöjligheter, tillgängliga resurser, kompetens och tydlig ledning och styrning förenklade arbetet med Agenda 2030. Hindrande faktorer var bristande kompetens, otydlig ledning och styrning. Dessutom har Coronapandemin har haft en negativ påverkan på ekonomi och organisation. Utvecklingsmöjligheter är att fortsätta med det pågående arbetet och utveckla målstyrningen samt integreringen av Agenda 2030 i den ordinarie verksamheten. Slutsatsen är att kommunerna befann sig i olika faser av implementeringsprocessen varpå förutsättningarna varierade mellan kommunerna. Kommunerna behöver uppmärksamma stödjande faktorer och arbeta med hindrande faktorer tillsammans med utvecklingsmöjligheter för att skapa goda förutsättningar för lokal implementering av Agenda 2030.  Nyckelord: folkhälsa, hållbar utveckling, kommun, kvalitativ studie, tjänsteperson, top-down implementering / The Agenda 2030 is an action plan for global sustainability divided into17 goals and three dimensions of social, ecological and economical sustainability. The social dimension of sustainability affects the determinants of health and can therefore contribute to better public health. The aim of this study is to examine official workers perceptions of the conditions to implement Agenda 2030 in Swedish municipalities.  The selection method was strategic as the respondents were to answer questions about their experiences according to their work with implementing Agenda 2030. For the study, a qualitative approach was used with semi-structured interviews to collect data. The data were analyzed according to qualitative content analysis.  The results show that supporting factors such as political will, an ongoing action plan, cooperation opportunities, available resources, competence, clear management and governance simplified the work with Agenda 2030. Hindering factors inthe process where lack of competence, lack of distinct management and guidance. The corona pandemic has had a negative impact on the economy and organization.  Development opportunities are to continue with the ongoing work and develop management by objectives and the integration of Agenda 2020 in the regular operations.  The conclusion of the study is that the municipalities were in different phases of the implementation process and therefore conditions varied. The municipalities need to pay attention to the supporting factors and work with the hindering factors together with development opportunities to create good conditions for local implementation of Agenda 2030.  Key words: Municipality, Official Worker, Public Health, Qualitative Interviews, Sustainable Development, Top-Down Implementation

Ett begrepp som framträder ofta i globala diskussioner om världen är begreppet hållbar utveckling. Begreppet handlar om att kunna tillfredsställa människors grundläggande behov utan att påverka framtida generationers möjlighet till att få sina behov tillfredsställda. Begreppet har fått en högre status både på global nivå men har även lyfts fram i förskolans värld. Tidigare forskning kring arbetet med hållbar utveckling inom förskolan visar att ekologisk hållbarhet framkommer mer än social och ekonomisk hållbarhet. Det skapar en problematik eftersom alla tre områden måste bearbetas enligt förskolans läroplan. På grund av det är syftet att utifrån ett värdegrundsperspektiv granska förskollärares arbete med social och ekonomisk hållbarhet i förskolan. För att besvara syftet utgår vi utifrån fyra frågeställningar. Frågeställningarna handlar om förskollärares utbildning inom ämnet, vilka för- och nackdelar som framkommer i arbetet med ämnet, på vilket sätt social och ekonomisk hållbarhet synliggörs samt hur de två områdena samspelar. För att besvara frågorna genomförs individuella intervjuer med sex förskollärare från olika förskolor. Resultatet visar att förskollärarna inte fått tillräckligt med utbildning om ämnet. Förskollärarna kopplar de två områdena till framtiden och vill att barnen ska bära med sig kunskaperna till skolan. Jämlikhet och jämställdhet framkommer i koppling till social hållbarhet och återvinning och återanvändning kopplas till ekonomisk hållbarhet. Resultatet visar också att de två områden inte samspelar med varandra hos fyra av förskollärarna. De samtalar också om hur de två områdena framkommer i undervisningen på förskolan. Rektorns ansvar och ekologisk hållbarhet är två områden som också lyfts fram i resultatet.

The construction sector is an important actor in the work of reducing CO2 emissions, and keeping global warming under 2°C. From 1 January 2022, a new legislation entered into force in Sweden regarding climate declaration for new buildings. The study aims to investigate how the act may impact construction engineers’ daily work, and if they possess the competence the act require. Furthermore, the study explores construction engineers’ and Sweco’s approach towards such change, and identify how Sweco as an organization should manage the change in order for a sufficient implementation.  A qualitative method was applied, primary data were collected through five semi-structured interviews with one sustainability coordinator, three construction engineers, and one project manager. The interviews covered the current project conditions, Sweco’s work with the act of Climate Declaration, the awareness and approach among construction engineers, and their competence for complying with the legislation. A literature review was conducted to identify common obstacles and necessary actions within change management.  The result identified that the implementation of the act will require a change in attitude towards sustainability. Today, construction projects address the factors: quality, time, and cost as measures for success. The ignorance of sustainability targets will not continue as projects must comply with the act. From the perspective of Sweco’s management, it is reasonable that the construction engineers will provide A1-A4 of the act, since the construction engineers’ work will be dependent on the emission limitation the act will require.  Nevertheless, although, all interviewees understand the importance of the sustainable transition the industry need, the construction engineers feel rejection towards providing what the act require. This is founded in the identified limited knowledge the construction engineers possess regarding LCA and emissions related to materials. The result indicates, however, that it is possible to change their mindset and achieve readiness with direct and right communication. Yet, the lack of knowledge remains even if readiness is achieved. Hence, the result show that Sweco with a favorable organizational structure needs to improve their sustainability work and provide obligatory education for the engineers.  It is moreover concluded that the communication regarding the change and sustainability in general within construction projects must be prioritized, to solve the implementation hindrances that may arise. First, the construction engineer has to entry projects in an early stage, which is not always the case. Second, construction projects’ time and cost budgets are interpreted as tight. Hence, it is important to make a sufficient time estimation of the time the construction engineers require in order to comply with the act, and further include it in the budget.  All interviewees have, however, high trust that the industry will solve the implementation of the act as it is today, but the future limitations of emissions that will be implemented is perceived to be the major obstacle. Luckily, there is still time to anchor the change within the industry, but it is important to start working for it now, as change takes time. / Byggsektorn är en viktig aktör i arbetet med att minska utsläppen av koldioxid, och hålla den globala uppvärmningen under 2°C. Från den 1 januari 2022 trädde en ny lagstiftning i kraft i Sverige om klimatdeklaration av nya byggnader. Studien syftar till att undersöka hur den nya lagstiftningen kan komma att påverka byggingenjörers dagliga arbete och om de besitter den kompetens lagen kräver. Vidare utforskar studien konstruktörers och Swecos förhållningssätt till sådan förändring, och identifierar hur Sweco som organisation bör hantera förändringen för att få en tillräcklig implementering.  En kvalitativ metod användes, primärdata samlades in genom fem semistrukturerade intervjuer med en hållbarhetskoordinator, tre konstruktörer och en projektledare. Intervjuerna omfattade de aktuella projektförutsättningarna, Swecos arbete med klimatdeklarationen, medvetenheten och förhållningssättet bland konstruktörer och deras kompetens att följa lagstiftningen. En literturundersökning genomfördes för att identifiera vanliga hinder och nödvändiga åtgärder inom förändringsledning.  Resultatet identifierade att genomförandet av lagen kommer att kräva en förändring i attityden till hållbarhet. Idag används faktorerna: kvalitet, tid och kostnad som mått på byggprojektets framgång. Ignoransen av hållbarhetsmål kommer i och med lagstiftningen inte att kunna fortgå. Från Swecos lednings perspektiv är det rimligt att konstruktörerna tillhandahåller A1-A4 av lagen, eftersom konstruktörernas arbete kommer att vara beroende av den utsläppsbegränsning lagen kommer att kräva.  Trots att alla ingenjörer i studien förstår vikten av den hållbara omställning som branschen behöver, är konstruktörerna avvisande mot att tillhandahålla vad handlingen kräver. Detta bygger på den identifierade begränsade kunskap konstruktörerna besitter om LCA och materialrelaterade utsläpp. Resultatet tyder dock på att det är möjligt att förändra sitt tänkesätt och uppnå beredskap med direkt och rätt kommunikation. Men bristen på kunskap kvarstår även om beredskap uppnås. Resultatet visar därför att Sweco med en gynnsam organisationsstruktur behöver förbättra sitt hållbarhetsarbete och tillhandahålla obligatorisk utbildning för ingenjörerna.  Det dras vidare slutsatsen att kommunikationen kring förändringen och hållbarhet generellt inom byggprojekt måste prioriteras, för att lösa de genomförandehinder som kan uppstå. Först och främst måste konstruktören komma in i projekt i ett tidigt skede, vilket inte alltid är fallet. För det andra tolkas byggprojekts tids- och kostnadsbudgetar som snäva. Därför är det viktigt att göra en god tidsuppskattning av den tid konstruktören behöver för att följa lagen, och vidare inkludera den i budgeten.  Alla intervjupersoner har dock hög förtroende för att branschen kommer att lösa genomförandet av lagen som den ser ut idag, men de framtida begränsningar av utsläpp som kommer att genomföras, uppfattas vara det största hindret. Som tur är finns det fortfarande tid att förankra förändringen inom branschen, men det är viktigt att börja jobba för det nu, eftersom förändring tar tid.

To manage common resources such as water bodies, forests and the air is complex since several stakeholders are involved and affected by the use of the resource. One way to manage common resources is through co-management. Co-management is a decentralized method that empowers the local level and enables collaboration between the government and the local community. Co-management within fishing communities can be realized through so called Beach Management Units (BMUs). Around Lake Victoria, there are 1087 BMUs. One of these BMUs is located in Ggaba, Kampala, Uganda and the purpose of this study is to highlight benefits and shortcomings connected to co-management within fisheries. The study aims to explore if and how sustainability aspects are tackled through the co-management of fisheries. The data was collected using qualitative semi-structured interviews where six BMU members contributed with their experiences. In addition, data was collected from a qualitative content analysis on two BMU guideline documents, representing the central level. The results showed that the Ggaba BMU provides a platform for creating control through collaboration. The local levels’ perception on co-management within fisheries seems to correspond with the central level’s aim of the management. Another indication is that the BMU has brought upon positive effects on economic, social and ecological aspects on the society of Ggaba. However, corruption and illegal fishing are two identified barriers which seems to limit the function of the Ggaba BMU and the level of co-management. / Gemsamma resurser så som vattendrag, skogar och atmosfären är komplexa att hantera eftersom flera aktörer är involverade och påverkas av resursanvändningen. Ett sätt att hantera gemensamma resurser är genom samförvaltning. Samförvaltning är en decentraliserad förvaltningsmetod som möjliggör ett samarbete mellan den lokala och statliga nivån vid beslutsfattande. Omkring Victoriasjön realiseras samförvaltning genom så kallade Beach Management Units (BMUs). Dessa utgörs av 1087 stycken varav en BMU är lokaliserad i Ggaba, Kampala, Uganda. Syftet med denna studie är att belysa fördelar och brister kopplade till samförvaltning av fiske. Vidare syftar studien till att undersöka om och hur aspekter inom hållbar utveckling kan tacklas genom det decentraliserade styret av fiske. Data insamlades genom sex stycken kvalitativa, semistrukturerade intervjuer. Dessutom gjordes en kvalitativ innehållsanalys av två BMU-riktlinjedokument, vilka representerar den centrala nivån. Det empiriska materialet visade att Ggaba BMU utgör en plattform för strukturering, kontroll och samarbete. Den lokala nivåns syn på samförvaltning inom fiske verkar överensstämma med den centrala nivåns avsikt av samförvaltning. Resultatet indikerar även att BMUn har påverkat ekonomiska, sociala och ekologiska aspekter i Ggaba på ett positivt sätt. Problem med korruption och olagligt fiske identifierades dock, vilka verkar begränsa BMUns funktion och möjligheterna till samförvaltning.

The starting point for this essay is two self-perceived dilemma situations in preschools where children have end up in conflicts. These two dilemmas have given us the understanding that children can be treated in completely different ways by preschool teachers when they on one hand are excluded and ignored and on the other hand are confirmed and heard. The aim of this essay is to open a dialogue among educators about a sustainable work approach. It is a treatment we believe works long-term and provides room for strong feelings like love and aggression. Sustainable development is widely discussed in preschools in ecological and economic terms, but there is no awareness about how it addresses the social aspects of children’s development. We want to focus on the social aspects in our essay. In this essay, we will investigate the following questions: What skills do educators need in today's preschool? What meaning do feelings such as love and aggression play in preschool? How can a socially-focused sustainable approach be created and developed in the preschool? We start from a sociocultural perspective looking at people as individuals influenced by society and culture. In order to approach our sub-questions, we take a knowledge perspective where we use Sheridan, Sandberg & Williams's research on the preschool teacher`s competence, an emotional perspective where we use Winnicott, van Manen and Montessori to seek out the emotional life and an educational perspective in which the authors and lecturers Svedberg and Persson lead us towards a sustainable work approach. Our essay shows that the whole child as well as her/his feelings and interests seem to have been removed from focus in the preschool. Instead, the new revised curriculum requires a subject-oriented approach that makes it difficult for preschool teachers to include continuous reflection work focusing on social sustainability. We, as prospective preschool teachers, have a great responsibility to take a ‘whole child’ view by allowing continuous reflection focusing on sustainable work and processes. Only then can every child be his or her best self. / Utgångspunkten för den här essän är två självupplevda dilemmasituationer inom förskolan där barn hamnar i konflikt. Dessa två dilemman gör oss medvetna om att barn kan bemötas på helt olika sätt av pedagoger när de å ena sidan exkluderas och ignoreras och å andra sidan blir bekräftade och hörda. Med den här essän vill vi skapa en dialog kring begreppet ett hållbart arbets- och förhållningssätt. Det är ett bemötande som vi tror fungerar långsiktigt och ger utrymme för starka känslor som kärlek och aggression. Hållbar utveckling diskuteras flitigt inom förskolan men vi anser att det saknas en medvetenhet om att denna utveckling inte bara behandlar ekologiska och ekonomiska aspekter utan också sociala aspekter. Det är de sociala aspekterna vi vill lyfta med vår essä. I essän undersöker vi följande frågor: Vilka kompetenser behöver pedagoger i dagens förskola? Vilken betydelse har aggression och kärlek i förskolan? Och hur kan ett hållbart förhållningssätt med avseende på den sociala nivån av hållbar utveckling skapas och se ut i förskolan? Vi utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv där man ser på människan som individ som påverkas av samhället och kultur. För att närma oss våra delfrågor intar vi ett kunskapsperspektiv där vi använder oss av Sheridan, Sandberg & Williams forskning kring förskollärarens kompetens, ett känslomässigt perspektiv där vi med hjälp av Winnicott, van Manen och Montessori försöker få syn på känslolivet samt ett pedagogiskt perspektiv där författarna och föreläsarna Svedberg och Persson leder oss mot ett hållbart arbets- och förhållningssätt. Vår undersökning visar att hela barnet samt dess känslor och intressen verkar ha hamnat ur fokus i förskolan. Istället kräver en ny reviderad läroplan ett ämnesorienterat arbetssätt som gör det svårt för förskollärarna att inkludera ett kontinuerligt reflektionsarbete kring ett hållbart förhållningssätt. Vi som blivande förskollärare har ett stort ansvar att rikta blicken tillbaka mot hela barnet genom att möjliggöra kontinuerliga reflektioner kring ett hållbart arbets- och förhållningssätt. Först då kan varje barn bli sitt bästa jag.

För att möta de kommande samhällsutmaningarna, med klimatförändring, miljödegradering och sociala problem, krävs en mer hållbar samhällsutveckling där den fysiska planeringen spelar en stor roll. Översiktsplaner, som regleras i den svenska plan- och bygglagen (2010:900), är kommunernas strategiska dokument och avsiktsförklaring om hur den fysiska miljön i kommunen ska användas, utvecklas och bevaras. Enligt den svenska miljöbalken (1998:808), som är en miljölagstiftning med syfte att främja hållbar utveckling, krävs att en strategisk miljöbedömning utförs av de planer och program som innebär betydande miljöeffekter eller anger förutsättningar för kommande tillstånd, vilket översiktsplaner alltid ska antas medföra. Med anledning av de olika och ibland motstridiga vägledningarna utgivna av myndigheter samt avsaknad av ett bredare hållbarhetsperspektiv i lag och vägledning, har vissa kommuner valt att utvidga den strategiska miljöbedömningen av den senaste översiktsplanen till en så kallad hållbarhetsbedömning. Detta med syftet att miljöbedömningen ska omfatta såväl ekologiska, sociala som ekonomiska konsekvenser. Det finns olika åsikter om hållbarhetsbedömningar. Dels anses hållbarhetsbedömningar vara progressiva, nödvändiga samt att de följer det europeiska direktivet om strategisk miljöbedömning. Dels anses hållbarhetsbedömningar marginalisera miljöeffekternas betydelse och riskera att utelämna lagstadgat innehåll. Det råder således inte konsensus om på vilket sätt hållbarhet ska inkluderas i den strategiska miljöbedömningsprocessen och presenteras i det slutgiltiga dokumentet på bästa möjliga sätt. Ett syfte med denna studie är att bidra med kunskap och förståelse kring den svenska strategiska miljöbedömningsprocessen för översiktsplaner. Ett andra syfte har varit att identifiera och analysera hållbarhetsbedömningars styrkor och svagheter som utveckling- och bedömningsverktyg samt som beslutsunderlag för översiktsplaner. Metoderna som används i studien är kvalitativa där en litteraturstudie, innehållsanalys samt en intervjustudie genomfördes i syftet att undersöka de utmaningar och möjligheter verktyget medför i arbetet med kommunal översiktsplanering. Resultatet av studien visar att strategisk miljöbedömning inte används med dess fulla potential beroende på att den inte genomförs proaktivt och integrerat med besluts- och planeringsprocessen för att identifiera hållbara planalternativ. Detta beror på felaktiga tolkningar av direktiv och lagstiftning samt bristande vägledning för angreppssätt och genomförande. Det har även identifierats avsaknad av lagstiftat innehåll i granskade hållbarhetsbedömningar och att en tillsyn av processens och dokumentets uppfyllelse av krav saknas. Den bredare tolkningen av de ingående aspekterna har identifierats som en möjlighet till utveckling av verktyget, öka överensstämmelsen med EU direktivet och möjliggöra för kommuner att proaktivt arbeta för ett helhetsgrepp om hållbar utveckling och verkställande av hållbarhetsmål. Kunskap och resurser saknas dock inom kommuner och konsulter varvid en översyn av vägledning och samsyn mellan myndigheter och politiker är av stor betydelse. / To meet the upcoming societal challenges, with climate change, environmental degradation and social problems, a more sustainable societal development is required where spatial planning is of great importance. Comprehensive plans, regulated in the Swedish Planning and Building Act (2010:900), are the municipalities' strategic documents and a statement of intent on how the physical environment in the municipality should be used, developed and maintained. According to the Swedish Environmental Code (1998:808), which is an environmental legislation with the aim of promoting sustainable development, a strategic environmental assessment is required to be carried out on plans and programs that have significant environmental effects or plans that specify conditions for future permits, which comprehensive plans are always assumed to do. Due to the different and sometimes contradictory guidelines issued by authorities and the lack of a broader sustainability perspective in law and guidance, some municipalities have chosen to extend the strategic environmental assessment of the latest comprehensive plan to a so-called sustainability assessment, with the aim to include ecological, social and economic consequences. The opinions about sustainability assessments are various. On the one hand, sustainability assessments are considered to be progressive, necessary and that they comply with the EU directive on strategic environmental assessment. On the other hand, sustainability assessments are considered to marginalize the significance of environmental effects and risk omitting statutory content. There is thus no consensus on how sustainability should be included in the strategic environmental assessment process and presented in the final document in the best possible way. One aim with this study is to provide knowledge and understanding about the Swedish strategic environmental assessment process for comprehensive plans. A second aim has been to identify and analyse the strengths and weaknesses of sustainability assessments as a tool for development, assessment and decision-making of comprehensive plans. The methods used in the study are qualitative; a literature study, content analysis and an interview study were conducted with the aim of investigating the challenges and opportunities the tool implies for the work with municipal comprehensive planning. The study shows that strategic environmental assessment is not used to its full potential since it is not done proactively and integrated with the decision and planning process to identify sustainable planning alternatives. This is due to incorrect interpretations of directives and legislation as well as lack of guidance for approaches and implementation. Lack of legislative content has also been identified in audited sustainability assessments and that a supervision of the legality of the process and document is missing. The broader interpretation of the aspects has been identified as an opportunity for the development of the tool, increase the coherence with the EU directive and enable for municipalities to proactively work for a holistic approach to sustainable development and the implementation of sustainability goals. However, there is a lack of knowledge and resources in municipalities and consultancy firms, whereby a review of guidelines and consensus between authorities and politicians are of great importance.

Today, sub-Saharan Africa accounts for 75% of the world population without access to electricity which corresponds to over 500 million people. One strategy to reduce this number and provide access to electricity for more people, is to install mini-grids. The installment of those is currently in progress in Kenya, and this study put focus on the socio-economic benefits families’ experiences when connecting to a mini-grid. By using a literature review to get a socio-technical perspective, and a case study to investigate the situation in the rural communities of Kenya, several findings were discovered. Some benefits identified are that people felt more included in the society by getting access to information (with radio or TV), a possibility to raise the household income (by starting a business using electricity), and a more favorable study environment at home (thanks to electric lights). This, (among other findings), were visualized using personas, to represent the inhabitants in the counties of interest. Lastly, a discussion about sustainable development is included to explain what it means on a bigger scale if households are electrified. / Idag lever 75 % av världens befolkning utan tillgång till elektricitet is subsahariska Afrika, vilket motsvarar över 500 miljoner människor. En strategi för att ge fler tillgång till elektricitet är att installera så kallade mini-grids. Flera projekt där sådana installeras finns i Kenya och denna studie har som mål att undersöka de socio-ekonomiska effekter som uppkommer när familjer ute på landsbygden börjar använda dessa småskaliga energidistribueringsstationer. En litteraturstudie gjordes för att få ett socio-tekniskt perspektiv på dessa system och efter det gjordes en fallstudie för att få en uppfattning om hur situationen med elektrifiering på landsbygden ser ut just nu. Resultatet blev att vissa av de familjer som valde att ansluta sig till ett fristående elnät kände sig mer inkluderade i samhället, eftersom de nu kan få information genom radio eller TV. Dessutom har de bättre möjligheter att höja sin inkomst genom att starta ett mikro-företag tack vare elektriciteten. En ytterligare upptäckt var att de som behöver studera hemifrån får lättare att göra just det tack vare elektrisk belysning inomhus. Dessa fördelar (bland andra) visualiserades med hjälp av personas, vilket är en grupp fiktiva karaktärer som representerar invånarna i de kommuner som var inkluderade i studien. Slutligen diskuterades relationen mellan de socio-ekonomiska fördelarna och en hållbar utveckling för att sätta fingret på hur samhällen kan bli mer hållbara, om tillgång till pålitlig eldistribution finns för invånarna.

Public urban green space has never been more important: Its past contributions and potential to promote future public health, climate mitigation, and biodiversity are invaluable to cities experiencing population growth and urban densification. This research explores complexities of multiple demands on public urban green space in cities, using Stockholm as a case study. Semi-structured interviews with local professionals in the environmental planning field, supported by an analysis of key documents, assist in identifying key priorities and challenges, and highlighting considerations for the use of tools which value these spaces and their associated ecosystem services. Key priorities for the management of public urban green spaces are found to be: Adapting to effects of climate change, protecting biodiversity, and provision of cultural ecosystem services. Key challenges facing the management of public urban green spaces were highlighted as: Urban densification, green-washing, unclear definitions of concepts such as ‘green space’, and expectations of spaces being multifunctional. There are discussions that valuation tools do not have the ability to accurately measure and assess cultural ecosystem services, that collaborative tools can be more effective, and that there are both benefits and drawbacks concerning monetary valuations. Findings have implications for Stockholm’s management of public urban green space, and can be used to inform environmental planning policies. Recommendations for future research include investigating tools available for the assessment, mapping, and valuation of the qualities of green spaces, as well as identifying assessment tools Stockholm City Council have previous experience with. / Stadsnära grönområden och parker har aldrig varit viktigare: dess tidigare bidrag och potential att främja framtida folkhälsa, motverka klimatförändringar, och främja biologisk mångfald är ovärderliga för städer som upplever befolkningstillväxt och ökande befolkningstäthet. Denna studie utforskar komplexiteten av olika krav på allmänna grönområden i städer, med hjälp av Stockholm som en fallstudie. Semistrukturerade intervjuer med lokala yrkesverksamma inom miljöplaneringsområdet, stödda av en analys av nyckeldokument, hjälper till att identifiera viktiga prioriteringar och utmaningar och belyser överväganden för användningen av verktyg som värderar dessa utrymmen och deras tillhörande ekosystemtjänster. Nyckelprioriteringar för hanteringen av allmänna grönområden i städerna visar sig vara: Anpassning till effekterna av klimatförändringar, skydd av biologisk mångfald och tillhandahållande av kulturella ekosystemtjänster. De viktigaste utmaningarna för hanteringen av offentliga grönområden i städerna lyfts fram som: ökande befolkningstäthet i städer, green-washing, oklara definitioner av begrepp som ”grönområde” och förväntningar på att utrymmen ska vara multifunktionella. Det diskuteras att värderingsverktyg inte har möjlighet att noggrant mäta och bedöma kulturella ekosystemtjänster, att samarbetsverktyg kan vara effektivare och att det finns både fördelar och nackdelar med monetära värderingar. Resultaten har konsekvenser för Stockholms skötsel och av allmänna grönområden och kan användas för att informera miljöplaneringspolitiken. Rekommendationer för framtida forskning inkluderar att utreda verktyg som är tillgängliga för bedömning, kartläggning och värdering av grönområdens kvaliteter, samt identifiering av bedömningsverktyg som Stockholms stad har tidigare erfarenhet av.