Syftet med studien är att undersöka om och hur svensklärare väljer att undervisa om och arbeta med handskrift. De deltagande svensklärarna, 26 till antal, fick svara på en enkät där de fick svara på frågor som innefattade uppfattningar om handskrift samt didaktiska val gällande användande av handskriften i lektionssammanhang. Enkäten var utformad efter både kvantitativ och kvalitativ metod där lärarna fick svara på flervalsfrågor och värdefrågor i kombination med möjlighet att komplettera sina svar i mer öppna frågor, där flervals- och värdefrågor utgjorde kvantitativa data och de mer öppna frågorna det kvalitativa materialet. Efter sammanvägning av respektive datainsamling visade de viktigaste resultaten att svensklärare i hög grad fortfarande värderar handskrift som viktigt i samhället, och därmed som en viktig förmåga att förvärva som elev, dock svarade även den största andelen av de deltagande att de själva inte väljer att arbeta med elevernas handskrift. Detta motiverades i stoffträngsel och digital förenklad tillgänglighet. Det var även ett stort antal av de deltagande som inte ansåg att läroplanen borde föra in handskrift som kriterier till följd av stoffträngsel. Slutsatsen som drogs utifrån resultatet var därmed att handskriftens värde fortsatt är aktuellt i samhälle och skola, men att upprätthållande av handskriften inte tränas till följd av olika ramfaktorer.

Den här studien utforskar sju lärares inställningar och reflektioner angående skrivande för hand och skrivande på dator i undervisningen via kvalitativa intervjuer, med fokus på kontexten av inlärning och textskapande. Med utgångspunkt i lärarnas övertygelser, och teorin teacher beliefs undersöker studien hur lärarna anser att skrivundervisningen bör se ut och vad lärarna har för inställningar och praxis angående skrivundervisningen. Forskningen tar avstamp ur ett sociokulturellt-, kognitivt- och neurodidaktiskt perspektiv vid undersökningen och tydliggör därigenom lärarnas inställningar i förhållande till de båda skrivsätten. Via intervjuer av sju olika mellanstadielärare som undervisar i svenskämnet utreder studien deras inställning till skrivsätten samt hur de anser att de implementerar skrivsätten i deras egen skrivundervisning.  Resultatet avslöjar en nyanserad förståelse av rollerna vilka båda skrivsätten har gällande elevers akademiska och personliga utveckling. Lärare betonar kognitiva aspekter rörande minne och inlärning och vilka fördelar skrivande för hand bidrar med tack vare elevernas användning av finmotorik när de formar bokstäver och meningar. De lyfter även effektiviteten och tillgängligheten till lärverktyg vid skrivande på dator och hur dessa gagnar elevernas textskapande samt läs- och skrivkunnighet i omfattande mån. Studiens resultat understryker vikten av att noggrant överväga valet av skrivsätt samt beakta sammanhang och pedagogiska mål vid integrering av skrivsätten i undervisningen. Genom att erkänna båda skrivsättens varierade fördelar och användningsområden kan lärare anpassa sin undervisning utefter elevernas individuella behov för att främja literacy och lärande.

Abstract The purpose of this study is to gain a deeper understanding of the teacher's approach to writing instruction and their view of fine motor development and fine motor difficulties for students in grades 1-3. By comparing a selection of teachers’ approaches to writing tuition and fine motor skills, with previous research it expects to gain a deeper understanding of the objective. In the study, qualitative semi-structured interviews and participant observation was used as a method. These interviews and observations were made with seven active Swedish teachers in grades 1-3. This gives an insight into teachers' views on fine motor skills and education, as well as how they see the adjustment of the writing instruction to students with fine motor difficulties. The results show that most of the teachers who participated in the study linked fine motor difficulties to the way students holding a pencil, as well as how they shape the letters. Most of the teachers say that they don´t practice fine motor exercises in the classroom, although the results shows that often it is done unconsciously. The first letter of the learning takes place mostly from a formal perspective. In most cases, when the first letter of the learning process is complete, the writing instruction, to some extent, starts from a functional perspective. / Sammanfattning Syftet med denna studie är att få en fördjupad förståelse för lärares förhållningssätt till skrivundervisning och deras syn på finmotorisk utveckling och finmotoriska svårigheter hos elever i årskurs 1-3. Genom att jämföra ett urval lärares förhållningssätt till skrivundervisning och finmotorik samt att jämföra detta med tidigare forskning förväntas en fördjupad förståelse för syftet att införskaffas. I studien har kvalitativa semistrukturerade intervjuer och deltagande observationer använts som metod. Dessa intervjuer samt observationer har skett med sju verksamma svensklärare i årskurs 1-3. Detta ger en inblick i lärarnas syn på finmotorik och skrivundervisning samt hur de ser på anpassning av skrivundervisning till elever med finmotoriska svårigheter. Resultatet visar att de flesta lärare som medverkat i studien kopplar finmotoriska svårigheter till hur eleverna håller i en penna och hur de formar bokstäver. Några uttalade finmotoriska övningar sker inte i klassrummet, ändå sker dessa övningar många gånger, men då omedvetet. Den första bokstavsinlärningen visar sig till största del ske utifrån ett formellt perspektiv. När den första bokstavsinlärningen är färdig så övergår skrivundervisningen, i de flesta fall, även med utgångspunkt ur ett funktionellt perspektiv.

I den alltjämt pågående digitaliseringen i skolan ökar också antalet digitala verktyg i skriftspråks­under­visningen. Som följd minskar kraven om handskrift och i media målas skrivande för hand upp som en döende konst. Syftet med denna litteraturstudie är att kartlägga vad pedagogisk forskning säger om grundärares attityder till handskrift som skrivmetod. Med följande syfte som utgångspunkt formulerades tre frågeställningar:                     ·            Vilken attityd har grundlärare till att undervisa i handskriftstekniker såsom exempelvis skrivstil?                     ·            Vad tror lärare om handskriftens framtidsutsikter?                     ·            Vilka argument har lärare för att undervisa eller inte undervisa i handskrifttekniker? Denna uppsats är en komparativ litteraturstudie, vilket betyder att olika vetenskapliga publikationer har lästs, jämförts och sammanställts. Studien innehåller sju vetenskapliga artiklar, en doktorsavhandling, en masteruppsats och en kandidatuppsats. Kandidatuppsatsen representerar det nationella perspektivet i ett urval som i huvudsak består av internationellt genomförda studier.  Resultatet av studien visar att lärares attityder till handskrift är varierande. En majoritet av lärarna vill fortsatt praktisera handskriftsundervisning och har en positiv attityd till att undervisa i handskriftstekniker, men intresset avtar ju högre årskurs läraren undervisar i. Lärare anser att handskrif­tens betydelse minskat i skolorna, där brister i lärarutbildningen, tidsbrist, styrdokumentens utformning samt ett större fokus på digital teknik tros ligga bakom minskningen. Målet med handskriftsundervis­ningen är enligt lärare ökad läslighet, samtidigt som de upplever att elevernas handstil har försämrats. Endast lärarstudenter påtalar de kognitiva fördelar som kommer av att skriva för hand. Slutligen upplever lärare en osäkerhet kring handskrivandets framtid.

Abstract I takt med att samhället blir alltmer digitaliserat ställs stora krav på att alla medborgare, även barnen, får möjlighet att utveckla sin digitala kompetens. Genom att arbeta med olika digitala lärverktyg ska undervisningens kvalité ökas och den ska bli mer jämlik och inkluderande. Idag används datorer och lärplattor som digitala skrivverktyg i skolan, något som hjälper elever att skriva mer kvalitativa texter, samtidigt som bearbetning av texter underlättas. I samma takt som det digitala skrivandet ökar minskas dock det analoga skrivandet.  Vi ansåg att det var viktigt att undersöka lärare och elevers inställning till handskrift i skolan och vilka för- och nackdelar de ser med att skriva analogt och digitalt. Syftet med denna studie var därför att bidra till en bredare förståelse för lärares och elevers inställning till att skriva för hand. Undersökningen genomfördes med en kvalitativ ansats med vissa kvantitativa inslag. Vi genomförde elva semistrukturerade intervjuer med verksamma lärare och gjorde två enkätundersökningar, en för lärare och en för elever.  Undersökningen visade att både lärare och elever tyckte det var viktigt att kunna skriva för hand, men att det ändå finns ett motstånd hos eleverna. Slutsatsen vi har kommit fram till är att det är viktigt att det finns en balans mellan det digitala- och det analoga skrivandet. För att uppnå den balansen behöver elever få möjlighet att utveckla sin förmåga att skriva för hand, och lärare behöver få möjlighet att lära sig hur man på bästa sätt kan undervisa i handskrift. För det sistnämnda behövs vidare forskning göras för att undersöka hur handskriftsundervisning kan bedrivas på ett så bra och ändamålsenligt sätt som möjligt.

Syftet med denna empiriskt kvalitativa studie är att undersöka elevers förmåga att skriva enkla texter med läslig handstil, huruvida detta har förändrats över tid och om det är relevant att bedöma läslig handstil i de nationella proven i årskurs 3. Undersökningen fokuserar på att jämföra 40 elevtexter från Skolverkets nationella prov i ämnet svenska i årskurs 3 från 2011 och 2018. För att veta vad läslig handstil innefattar och hur det tolkas analyserades bedömningen av elevtexterna från 2011 utifrån Skolverkets bedömningsanvisningar. Sedan användes samma kriterier i bedömningen av elevtexterna från 2018, då dessa saknade bedömningsanvisningar från Skolverket. Läslig handstil förefaller vara ett odefinierat begrepp där det ges utrymme för tolkning, vilket ger en otydlig bedömningsgrund som kan medföra att en likvärdig bedömning inte säkerställs. Studien visar varför läslig handstil inte längre bedöms, eller bör bedömas, i nationella prov i svenska i årskurs 3.

Skrivning är en central del av undervisningen för elever i årskurs 4–6. Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi märkt att elevers attityder till skrivande ser olika ut beroende på om texten skrivs för hand eller på dator. Litteraturstudien undersöker hur användandet av datorer i undervisningen påverkar elevers skrivutveckling i årskurs 4–6. De frågeställningar som besvaras är: Vad är avgörande för att en datorbaserad undervisning ska bli gynnsam för elevers skrivutveckling? Vilka effekter har datorn på elevers skrivutveckling?   Litteraturstudien bygger på internationell och nationell forskning om hur en datorbaserad undervisning påverkar elevers skrivutveckling med utgångspunkt i årskurs 4–6. Även forskning gällande övriga elever i grundskolan samt gymnasiet har inkluderats. Studien innehåller tio vetenskapliga artiklar, en doktorsavhandling samt ett konferensbidrag.   Resultatet av litteraturstudien visar att datorn har positiva effekter på elevers skrivande då de upplever att de kan ägna mer tid åt textens innehåll och mindre tid åt formandet av bokstäver och eventuella stavfel. Litteraturstudiens resultat visar att för att användandet av datorer ska vara gynnsamt krävs det att eleverna ges möjligheter att utveckla sina kunskaper om datorns utformning och hantering. Litteraturstudiens resultat visar även att lärares intresse och kunskaper är avgörande i alla årskurser, för att datorn ska kunna användas som ett arbetsverktyg i undervisningen. Slutligen har vi i litteraturstudien kommit fram till att lärare behöver erbjuda en varierad undervisning där eleverna ges möjlighet att skriva texter både för hand och med dator för att tillgodose alla elevers förutsättningar och behov.

Handskrift – definierat som skrivande för hand med penna – har av tradition varit en viktig komponent i grundskolans läroplan. Sett till de teknologiska framsteg som gjorts under de senaste 20 åren står dock handskriften numera inför en osäker framtid. Likt övriga samhället har skolväsendet påbörjat en digital omställning där en stor del av debatten kretsar kring huruvida handskrift och handskriftsundervisning är relevant. Enligt lärare minskar också handskriftens betydelse i skolorna på grund av upplevd tidsbrist, styrdokumentens utformning, brister i lärarutbildningen och rådande digitalisering. Trots det har vi lite kunskap om vad elever tycker om denna utveckling, därav idén till föreliggande studie. Genom kvalitativ utforskning konstruerades ett kvantitativt mätinstrument för attityd, vilket föreliggande flermetodsstudie använt i syfte att bättre förstå vilka attityder grundskoleelever har till skrivande för hand. Följande tre frågeställningar har använts: (1) Vilken relevans anser elever att handskrift har?; (2) Vad tror elever om handskriftens framtidsutsikter?; och (3) Hur uppfattar elever sin egen handstil? Totalt deltog 55 elever från årskurs 5 i studien, fördelat över tre skolor. Fem individuella, semistrukturerade intervjuer hölls med elever (10 till 11 år). De uppfattningar och föreställningar som identifierades genomgick en kvalitativ innehållsanalys och resultatet agerade underlag i konstruerandet av en enkät. Enkäten besvarades av 50 elever (svarsfrekvens: 72 %). Enkätsvaren analyserades med SPSS version 25 där reliabilitetstester utfördes med hjälp av Cronbachs alfa och corrected item-total korrelation. Resultatet indikerar att elever har en positiv attityd gentemot handskrift, skrivstil inkluderat, men att skrivande över datorn anses mer praktiskt. Eleverna har även en relativt positiv attityd till sin egen handstil. Dock anses läslighet vara den enda aspekten av betydande vikt. Eleverna tror att de kommer använda handskrift i framtiden men att dess betydelse kommer minska till följd av digitaliseringen. / Handwriting - defined as writing done by hand with a pen or pencil – has traditionally been an essential component in the elementary curriculum. However, due to the last 20 years of technological advancements, the future of handwriting is anything but certain. Education has, just as the rest of the society, entered an age of digital technologies and much of the debate revolves around the relevance of handwriting and handwriting instruction. Indeed, teachers believe the importance of handwriting has declined in recent years due to time constrains, imprecise guidelines in curricula, deficient teacher training, and digitalization of schools. Yet, little is known about what students think about this evolution, hence the idea of present study. By constructing a quantitative attitude measurement instrument using qualitative exploration, the present mixed-method study seeks to better understand what attitudes elementary school students hold toward writing by hand. The following three research questions were investigated: (1) What relevance does handwriting have according to students?; (2) What is the future of handwriting according to students?; and (3) How do students perceive their own handwriting? A total of 55 fifth-grade students from three Swedish schools participated in the study. Five students (10 to 11 years) took part in semi-structured interviews. Qualitative content analysis was used to identify beliefs reported by the students and a questionnaire was constructed based on the set of beliefs elicited. Fifty students completed the questionnaire (response rate: 72%). Using SPSS version 25 for data analysis, Cronbach's alpha and corrected item-total correlation were used for reliability testing. The results indicate that students have a positive attitude toward handwriting including cursive, though word-processors is considered more convenient. Students also hold relatively positive attitudes toward their own handwriting, yet the only aspect that is of real importance to them is legibility. Students believe they will practice handwriting in the future but that its relevance will decrease due to digitalization.