Denna uppsats undersöker de tidiga etableringsprocesserna av metoder för att framställa narkos med hjälp av eter och kloroform vid operationer och förlossningar. Materialet består av artiklar, notiser och protokoll från Svenska Läkarsällskapets förhandlingar och deras tidskrift Hygiea från och med 1847, då eter först används i Sverige, fram till och med år 1880. Genom fokus läggs på metodernas förmåga att framkalla olika grader av medvetslöshet dras slutsatsen att svenska läkare ofta prioriterade målet att uppnå total bedövning både framför mildare bedövning och de risker som metoderna medförde. I jämförelsen mellan operationer och förlossningar konstateras att diskussioner kring smärta och medvetande var mer förekommande och de olika ståndpunkterna mer extrema vid förlossningar.

Denna uppsats analyserar och jämför tre historiska studier som skildrat och tolkat den fornnordiska undergångsmyten Ragnarök. De tre studierna är författade av nordiska akademiker mellan år 1849 och 1922. Genom jämförelser med historieskrivningens generella trender och dess förhållande till mytologiskt källmaterial kan undersökningen påvisa hur, varför, och på vilket sätt som respektive studies författare påverkats av sin samtid. Vidare kan uppsatsen peka på att den historiografiska kontextens betydelse med avseende till metodik och tolkning vida överväger forskarens disciplintillhörighet.

Denna uppsats syftar till att visa hur kulturhistorisk forskning har utvecklats mellan åren 1980-2001 genom att belysa den historiografiska debatt som omgärdade forskningen på sekelskiftets Wien. Debatten om sekelskiftets Wien som undersöks i denna uppsats startade efter publiceringen av Carl. E. Schorskes stilbildande verk Fin-de-siècle Vienna: Politics and Culture (1979) och fortsatte till utgivningen av antologin Rethinking Vienna 1900 (2001). I uppsatsen genomförs en litteraturstudie där en rad texter av historiker som debatterat Schorskes verk analyseras för att belysa den historiografiska debattens karaktär och utformning. För att belysa hur den historiska forskningen påverkades av de texter som engagerade sig i debatten om Schorske genomförs även en närläsning av två texter ur antologin Rethinking Vienna 1900 i syfte att kontrastera antologin mot Schorskes verk samt för att visa hur kulturhistorisk forskning har påverkats av debatten kring Schorskes verk. Uppsatsen gör anspråk på att visa hur den historiografiska debatten om Schorskes verk har påverkat kulturhistorisk forskning och att debatten om sekelskiftets Wien är mer än bara ett intressant idéhistoriskt studieobjekt utan även speglar utvecklingen av historisk forskning. Uppsatsens resultat visar på att debatten om sekelskiftets Wien bär en historiografisk relevans som är av vikt för att förstå hur historievetenskaperna formas av diskussion över tid.

No description available.

Den här uppsatsen belyser den svenska nationalismens uttrycksformer, så som de framgår av Stockholmstidningarna Dagligt Allehanda, Inrikes Tidningar och Stockholms Posten i mars 1805. Nationalismen undersöks huvudsakligen utifrån Michael Billigs teorier om banal nationalism, vilket syftar till oreflekterade, vardagliga attityder som skiljer mellan ”oss” och ”dem” och formar en nationell gemenskap. Undersökningens sidospår är att reda ut vilket förhållningssätt till Finland som förekom i de tre tidningarna. Finlandsfrågans relevans är tydlig inte minst med tanke på den bristfälliga militära viljan att försvara det svenska rikets östra rikshalva under finska kriget 1808–1809. Undersökningen visar att flera tecken på banal nationalism förekommer, trots att nationerna som politisk-juridisk samhällsform etablerades i Europa först långt senare. De mest framträdande dragen är (1) upprepandet av epitetet ”kongl.” i samband med platser, institutioner och titlar, (2) ett särskiljande gentemot Finland, som trots att det officiellt sett är en del av riket vid den här tiden, ställvis betraktas som ett främmande land, (3) adjektivet ”swensk” som är synonymt med inhemsk, och ur ett merkantilistiskt perspektiv får en positiv innebörd, (4) stereotypisering av ”dem” (i synnerhet fransmän) i förhållande till ”oss” (svenskar), och (5) deiktiska uttryck som refererar till och tar för givet att läsaren känner till att kontexten för annonser är Stockholm, vilket här betraktas som en föregångare till nationell deixis. Av resultaten dras slutsatsen att nationalismen antar banala uttrycksformer redan innan nationalstaten är formerad. Michael Billigs tes är att nationalismen i ett första stadium är hård, för att sedan bli banal och alldaglig, medan min uppsats söker visa på att den hårda nationalismen likväl föregås av banal nationalism. Beträffande Finland är slutsatsen att det redan 1805 betraktades som en egen nation i kraft av språklig och geografisk gemenskap, trots att det hörde till Sverige.

This thesis examines the relation between the conception of an act as the original ground of all knowledge and the conception of the I as self-limiting in the philosophies of Johann Gottlieb Fichte and Benjamin Höijer. By relating the philosophical project of these two thinkers to Kant’s definition of enlightenment it argues that, while both Fichte and Höijer seek to find a satisfactory refutation of scepticism, their motive for doing this is chiefly a practical rather than a theoretical one: their ambition is to show how knowledge is only possible through human freedom and independence. Thus, the scep-tical doubt about whether true knowledge of the external world is possible is transformed into a ques-tion about how the fundamentally free and infinite I can stand in a relation to a “not-I” posited beyond itself. Both Fichte and Höijer try to answer this question by arguing that such a limit of the I’s subjec-tivity must be a product of an original free act, and that it is therefore only thinkable in relation to the infinite nature of the concept of action. The main difference between their respective philosophies lies in their characterisations of this original, limit-imposing act: for Fichte, it is synonymous with the I, while for Höijer, it must necessarily precede any agent.

This thesis investigates the development and formation of new ideals for the city and its citizens which emerged in the wake of the economic crisis of the late 1970s to the early 1990s. This period of time is often identified as the end of the industrial society and the beginning of what is generally known as the information society. By studying how the city was perceived in the context of a new societal form and, through that, was given a new economic function, this thesis shows a different understanding of why and how Swedish cities adopted new and completely different strategies in a relatively short period of time. As opposed to similar research in the same field, this thesis studies the early development of these new strategies and ideals of the city by focusing on two previously overlooked concepts: samhällsform [societal form] and livsform [life form]. As this thesis will show, these two concepts were paramount to the agents own understanding of the connection and co-dependence between the city, the citizen and the order of production. By using theories concerning the importance of time as a way for the agents to structure their own understanding of events, this thesis shows how the image of crisis created ruptures in time and thereby enabled new possible actions for the agents. By making the industrial society and industrial city a thing of the past, new strategies could be implemented and old norms and practices were challenged. The new ideal city catered to the imagined needs and demands of a new life form, namely karriärbunden livsform [career bound life form], which was considered to contribute to growth in the new information society. As this thesis points out, this life form was made into a template of how a city should be planned and thereby has gained great advantage in comparison to other groups in Swedish society.

Denna uppsats undersöker ett filmmaterial med ett okänt ursprung, där det enda som går att klarlägga är att den är ett kompilat av filmer inspelade under åtminstone ett decennium, under 1930-talet. Utgångspunkten är att två av Sveriges ledande psykiatriker under denna tid, Bror Gadelius och Viktor Wigert, medverkade i skapandet av en del av detta kompilat på det tidigare mentalsjukhuset Konradsberg. Genom en undersökning av sjukhusets direktionsprotokoll och årsberättelser visar författaren att det kan ha presenterats i utbildande syfte. Detta material producerades då filmmediet fortfarande var förhållandevis nytt, i en tid då svensk psykiatri stod inför utmaningar att tydligt urskilja psykiska sjukdomars symtom. Det tillsammans med dess okända ursprung gör det således till ett unikt historiskt källmaterial. Författaren har utifrån ”Useful cinema”-perspektivet analyserat filmmaterialet och jämfört det med två verk av svensk psykiatris tidigare ledande gestalter. Författaren argumenterar för att det filmmaterialet vill framställa är patienternas reaktioner, vilket innebar att associationen mellan en patients reaktion och dennes psykiska symtom tydliggjordes. Därigenom uppnåddes en specificering av mentalsjukdom. Det innebär enligt författaren att ett nytt sätt att utnyttja mediet film etablerades under 1930-talet.

My thesis problematizes the simplistically and widely accepted idea of a Victorian ‘crisis of faith’ or religious ‘decline.’ Most historical and critical narratives of nineteenth-century Britain portray the Victorian Age as a period marked by a crisis of faith and a gradual secularization through (Darwinian) scientific developments. My work questions this by examining the late-Victorian novels of colonial India and the British New Woman novels. My first chapter deals with Victorian popular fiction that presents the invasion of Victorian London by colonial idols. The idols, overdetermined as both Hindu and Theosophist in inspiration, force the British legal system to recognize the limits of its own materialist perceptions of reality, so that it finally arrives at a deeper understanding of spirituality. My second chapter deals with Victorian New Woman novels where I study how the British New Woman as a literary figure, despite apparent unbelief and disempowerment, embodies a deep-seated religious power that can be assumed only by a woman and that helps challenge the assumption of declining faith. My final chapter examines the shift of scene to India, where once again the English men and women inadvertently express their fears of British secularization in the context of their encounter with Oriental faiths, but ultimately arrive at a richer appreciation of the religious ‘impossible’ through this encounter with colonial ‘otherness.’

No description available.