Abstrakt  Bakgrund: Cirka 56,8 miljoner människor i världen beskrivs behöva palliativ vård varje år. I Sverige avlider cirka 90 000 människor per år och cirka 80% av dem kan ha behövt palliativ omvårdnad. Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede på sjukhus. Metod: En litteraturstudie genomfördes på nio kvalitativa artiklar. Databassökning genomfördes i Cinahl, Pubmed och PsycInfo. För att analysera studierna har Fribergs femstegsmodell använts. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och tio underkategorier. De fyra huvudkategorierna var känslomässiga reaktioner, stöd och bristande stöd, copingstrategier och strävan efter att vara professionell. Konklusion: Sjuksköterskor upplever vård i livets slutskede som meningsfullt och känslomässigt utmanande. Kunskapsbrist hos sjuksköterskor kan påverka patienters vårdkvalitet och bristande stöd från arbetsplatsen kan påverka sjuksköterskors hälsa. Ytterligare forskning kan behövas angående sjuksköterskors utbildning och erfarenheter av palliativ vård. / Abstract  Background: Around 56.8 million people in the world are described as needing palliative care each year. In Sweden, around 90,000 people die each year and around 80% of them have needed palliative care. Aim: The aim of the literature study is to describe nurses' experiences of caring for patients at the end of life in hospitals. Methods: A literature study was carried out on nine qualitative articles. Database search was performed in Cinahl, Pubmed and PsycInfo. To analyze the studies, Friberg's five-step model has been used. Results: The analysis resulted in four main categories and ten subcategories. The four main categories were emotional reactions, support and lack of support, coping strategies and ambition to be professional. Conclusion: Nurses experience end-of-life care as meaningful and emotionally challenging. Lack of knowledge among nurses can affect patients' quality of care and lack of support from the workplace can affect nurses' health. Further research may be needed regarding nurses' education and experiences in palliative care.

Bakgrund: De senaste decennierna har antalet personer som drabbas av pankreascancer ökat. Pankreascancer upptäcks ofta sent under sjukdomsförloppet och botande behandling är sällan möjlig. Sjukdomen innebär för patienten olika komplexa symtom, där studier visat att patienterna har mer smärta och ångest än andra cancerpatienter. Medianöverlevnad efter diagnos är 4–6 månader. Detta innebär att de flesta patienter som diagnostiseras med pankreascancer förr eller senare kommer behöva palliativ vård.  Motiv: På mindre orter finns inte samma förutsättningar för att bedriva specialiserad vård vilket innebär att patienter med specifika sjukdomstillstånd såsom pankreascancer vårdas på akutvårdsavdelningar där personalen saknar specialistkunskaper inom onkologi/palliativ vård. Den föreliggande studien är därför viktig för att belysa vilka svårigheter sjuksköterskor möter samt vilka resurser de behöver för att bedriva god och patientsäker vård.  Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med pankreascancer i livets slutskede på akutvårdsavdelning.  Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta sjuksköterskor. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier: ”Sjuksköterskors kompetens inom palliativ vård påverkar patientens sista tid”, ”Sjuksköterskor känner sig otillräckliga”, ”Externa resurser är ett värdefullt stöd” samt ”Viktigt att avdelningsläkarna har rätt kompetens och är engagerade”.    Konklusion: Studien ger ökad kunskap om möjligheter och svårigheter vid vård i livets slutskede på akutvårdsavdelning. Resultatet visar att vårda patienter i livets slutskede på akutvårdsavdelning innebar en etisk stress för sjuksköterskan då prioriteringar mellan vård i livets slutskede och patienter med akuta medicinska behov ofta gjordes. Bristande kompetens inom palliativ vård försvårade vårdsituationen. Fler specialistsjuksköterskor och kontinuerliga vidareutbildningar för vårdpersonalen skulle kunna förbättra vården för patienterna och därmed öka möjligheterna till jämlik vård.

Bakgrund: Palliativ vård i livets slutskede syftar till att främja livskvalitet och lindra lidande. När döden är nära önskar de flesta att få slippa lidande samt få en död som är förenlig med sina egna värderingar. Värdighet som identitet är en av de viktigaste aspekterna i samband med vårdande och har stor påverkan på hur vårdandet av individen ska ske. Patientens värdighet kan i vårdsituationer gå förlorad på grund av bristande kunskaper och bemötande från hälso- och sjukvårdspersonal. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att bevara värdigheten hos vuxna patienter vid vård i livets slutskede. Metod: Studien har genomförts som en strukturerad litteraturöversikt med inslag av den metodologi som används vid systematisk litteraturöversikt. Genom systematisk databassökning har 13 artiklar identifierats. Artiklarna har kvalitetsgranskats och sedan analyserats enligt Fribergs analyssteg. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier: Respekt för patienten, Kommunikation och Lindra lidande. Dessa komponenter ansågs vara viktiga i bevarandet av patientens värdighet vid vård i livets slutskede. Slutsats: Att bevara värdighet hos patienter vid vård i livets slutskede inbegriper respekt för patientens värdighet, god kommunikation mellan patient, närstående och vårdteam samt lindrat lidande. Detta kan uppnås genom att respektera och stödja patientens rätt till delaktighet i vård och behandling samt att vara lyhörd inför de preferenser och önskemå lpatienten har inför livets slutskede. Sjuksköterskans nyckeluppgift för att bevara patientens värdighet är att försöka förstå och respektera patientens bakgrund, tro och religion. Frånvaro av fysiskt och psykiskt lidande anses vara av vikt i bevarandet av patientens värdighet. / Background: Palliative care at the end of life aims to promote quality of life and alleviate suffering. When death is near, most people wish to avoid suffering and to have a death that is compatible with their own values. Dignity as an identity is one of the most important aspects in connection to caring and has a great influence on how the care of the individual should be done. The patient's dignity can be lost in care situations due to lack of knowledge and treatment from healthcare professionals. Aim: The aim of this study was to explore nurses’ experiences of preserving dignity in adult patients in end of life care. Method: The study has been conducted as a structured literature review with the elements of methodology used in systematic literature review. Through systematic database search, 13 articles have been identified. The articles have been quality checked and analyzed according to Friberg’s steps of analysis. Results: In the result three categories emerged: Respect for the patient, Communication and Reducing suffering. These components were considered important in the preservation of the patient’s dignity in end of life care. Conclusions: Preserving dignity of patients in end-of-life care includes respect for the patient's dignity, effective communication between the patient, relatives and care team, and alleviated suffering. This can be achieved by respecting and supporting the patient's right to participate in care and treatment, as well as being sensitive to the preferences and wishes the patient has before the end of life. Nurses’ key task in preserving the patient's dignity is to try to understand and respect the patient's background, faith and religion. Absence of physical and psychological suffering is considered important in preserving the patient's dignity.

Bakgrund: Barn förväntas växa upp och överleva sina föräldrar, att leva ett långt liv. Det blir inte så för alla barn, detta kan bero på att barnet drabbas av en obotlig sjukdom som slutligen leder till lindrande behandling i livets slutskede för barnet. Sjuksköterskors uppgifter i palliativ vård är att lindra lidande och främja patienters livskvalité. Familjecentrerad omvårdnad och kommunikation är en viktig del i vårdandet av barn i livets slutskede. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda barn i livets slutskede. Metod: En litteraturstudie med 12 inkluderande artiklar genomfördes. Artiklarna analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys, med en induktiv ansats. Litteratursökningen genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: Resultatet presenterades i sex slutkategorier; att möta utmaningar i relation med barnet och familjen, att vara känslomässigt och professionellt involverad var en svår balans, att växa i sin profession och ifrågasätta sitt arbete, att arbeta i en känslomässig bergodalbana, att ha behov av stöd i och utanför arbetet och att kommunicera på patientens villkor. Slutsats: Etiska och moraliska situationer satte press på sjuksköterskor vid vårdandet av barn i livets slutskede. Litteraturstudien kan tillföra en förståelse för sjuksköterskans arbete i vårdandet av barn i livets slutskede. Förståelsen kan bidra till förbättringsmöjligheter i professionsutövandet och i arbetsmiljön.

Bakgrund: I Sverige dör ca 90 000 människor varje år, varav 550 av dessa är barn.  Specialiserad palliativ vård samt specialistutbildningar inom palliativ vård är generellt inte utformad för vård av barn i livets slutskede. Bristfällig utbildning hos vårdpersonal samt liten erfarenhet av att ge palliativ vård till barn orsakade känslor av osäkerhet i  vårdsituationer med barn och familjer. Syfte: Att beskriva vårdpersonals erfarenheter av att vårda barn i livets slutskede på sjukhus. Metod: Litteraturstudie baserad på nio kvalitativa studier samlade från databaserna Cinahl och PubMed. En manuell sökning gjordes. Analys genomfördes med hjälp av Fribergs femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och elva underkategorier. Huvudkategorierna var: känslomässiga reaktioner, att hantera svåra situationer, utmaningar i mötet med familjer och möjligheter i mötet med familjer. Konklusion: Vårdpersonal önskar utbildning i palliativ vård av barn samt kommunikationsövningar med sörjande familjer. Vidare forskning behövs angående barns risk för lidande vid familjecentrerat förhållningssätt, nödvändiga organisatoriska åtgärder samt vårdutbildningars behov av att inkludera palliativ vård av barn. / Background: About 90,000 people die every year in Sweden and of those are 550 children. Specialized palliative care and specialist education in palliative care are generally not designed for end-of-life care of children. Inadequate education of healthcare professionals and little experience of giving palliative care for children caused feelings of insecurity in care situations with children and families. Aim: The purpose was to describe healthcare professionals experiences of providing end-of-life care for children in hospitals. Methods: Literature study based on nine qualitative studies collected from the databases Cinahl and PubMed. One manual search was performed. The analysis was implemented using Friberg's fivestep model. Results: The analysis resulted in four main categories and eleven subcategories. The main categories were: emotional reactions, to handle difficult situations, challenges in meeting families and opportunities in meeting families. Conclusion: Nursing staff want education in palliative care of children and communication exercises with grieving families. Further research is needed regarding children's risk of suffering from a family-centered approach, necessary organizational measures and the need for nursing education to include palliative care of children.

Bakgrund: Inom palliativ vård sker det många etiska ställningstaganden som kräver beslut. Vårdteamet har olika ansvarsområden i den palliativa vården. Läkaren har huvudansvaret över beslut men för att en god palliativ vård ska kunna bedrivas krävs ett multiprofessionellt samarbete.Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av beslutsprocesser i det palliativa skedet. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats som bygger på 10 vetenskapliga artiklar från databaserna CINAHL och PubMed. De utvalda artiklarna granskades med en hjälp av SBU:s granskningsmall. Vidare analyserades artiklarna utifrån Graneheim & Lundmans innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier: Sjuksköterskans delaktighet i beslutsprocesser, patienten och anhöriga i beslutsprocesser och vikten av samarbete i beslutsprocesser.Konklusion: Sjuksköterskan bör ha en tydligare roll och delaktighet i beslutsprocesser samt att ett nära samarbete i det multiprofessionella teamet är av stor vikt för att kunna bedriva en god palliativ vård. / Background: When working in palliative care one is often subjected to many difficult ethical dilemmas that needs to be dealt with. Within an interprofessional team those that are included have different areas of responsibility, out of which the doctor is the one who carries the main responsibility for making decisions. However, in order to give high quality palliative care it is essential that the cooperation within the group is functional.Aim: To illuminate the experiences of nurses that are within the process of decision-making concerning palliative care.Method: A literature review with a qualitative approach based on 10 scientific articles which were gathered from the databases CINAHL and PubMed. The chosen articles were reviewed using SBU’s reviewing template. From there on the articles were analyzed in accordance to the content analysis of Graneheim & Lundman.Result: Is presented in three separate categories: The nurses’ participation in decision-making, the patient and their relatives’ involvement in the process and the importance of cooperation within the interprofessional team in the process of making decisions.Conclusion: In order for the interprofessional team to be able to carry out a qualitative palliative care, it is essential that nurses are given a more clearly defined and participatory role when decisions are being made.

Bakgrund: Palliativa vården inom intensivvården innefattar att främja den hälsorelaterade livskvaliteten för patienten samt att stötta närstående. Intensivvårdssjuksköterskorna ska tillsammans med patienten och närstående optimera en god hälsa under och efter livets slutskede och fortlöpande upprätthålla personcentrerad omvårdnad. Syfte: Att beskriva närståendes erfarenheter av patientens vård i livets slutskede inom intensivvården. Metod: En litteraturstudie med en systematisk ansats. Artikelsökningen utfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Efter kvalitetsgranskning återstod 15 artiklar som gick vidare till innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att närstående tyckte det var viktigt med god kommunikation och bra bemötande då information och en god personal-patientnärstående relation gynnade välmående. För att närstående skulle orka med att följa patienten i den palliativa vården behövde de känna sig trygga genom god stöttning och en lugn omgivning.  God symtomlindring samt att intensivvårdssjuksköterskorna såg till en personcentrerad omvårdnad, resulterade i att närstående tyckte patienten fick en god och värdig död. Slutsats:  Främja närståendes upplevelser är viktigt genom praktiskt och emotionellt stöd. Intensivvårdssjuksköterskan måste agera professionellt samt besitta goda kunskaper inom både kommunikation och palliativ vård för att vara förmögen att bemöta de närstående i den ofta utsatta och sårbara situationen de befinner sig i.

Bakgrund: Patienter och deras anhöriga upplever brister i vården vid livets slutskede på akutmottagningar. Vårdmiljön uppfattas som stressig och bullrig och integriteten undermålig. Därtill menar patienter i livets slutskede och deras anhöriga att den personcentrerade vården blir lidande när livräddande behandling prioriteras över vård i livets slutskede. Enligt vald vårdvetenskaplig teori kan sjuksköterskan lindra lidande för patienter i livets slutskede. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede på akutmottagning. Metod: Allmän litteraturstudie. Totalt 14 artiklar ingick i resultatet varav 12 var kvalitativa, en kvantitativ och en mixad metod.  Resultat: Likheter och skillnader i artiklarnas syfte, datainsamlingsmetod, analys och resultat jämfördes. Fem teman framkom i resultatet: Vårdmiljöns inverkan, Fokus på livräddande insatser, Emotionell påverkan, Bemötande av anhöriga, Behov av utbildning. Sjuksköterskor erfor att akutmottagningen inte var en lämplig plats för vård i livets slutskede, och att det begränsade sjuksköterskors förutsättningar att tillhandahålla en god och värdig vård. Slutsats: Resultatet indikerar ett behov av att förbättra sjuksköterskor förutsättningar för att bevara patienters värdighet och möta deras omvårdnadsbehov på akutmottagningar. Detta skulle kunna uppnås genom utbildning, handledning och en ökad organisatorisk anpassning till vårdbehov vid livets slutskede inom akutmottagningar.

Bakgrund: I Sverige är det ungefär 90 000 personer som avlider årligen och utav detta antal, är det 70 000 personer som är i behov av palliativ vård. Sjuksköterskor på vård- och omsorgsboenden bedriver en flerdimensionell omvårdnad för vårdtagare som vårdas palliativt i livets slutskede, för att främja deras livskvalité. Vårdtagare som närmar sig livets slutskede uttrycker även ett behov av att kommunicera om vård i livets slutskede. Syfte: Beskriva vårdtagarens upplevelse av kommunikation med vårdpersonal om vård i livets slutskede på vård- och omsorgsboende. Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ metod och en induktiv ansats. Sju vetenskapliga artiklar analyserades i enlighet med Fribergs (2017) analysmodell. Resultat: Studien visar att vårdtagare har svårt för att kommunicera med vårdpersonalen om vård i livets slutskede. Utifrån resultatet utformades två huvudkategorier, att känna sig bekräftad och att känna sig värdig. Kategorierna består sammanlagt av fem underkategorier, av att bli sedd, att få uttrycka sina önskemål, att känna tillit, att inte få frågan samt att uppleva sig till besvär. Slutsats: Genom denna studie framkom det att vårdtagarna upplevde att kommunikation med vårdpersonalen angående vård i livets slutskede sällan förekom. Vårdtagarna har önskemål om vård i livets slutskede som sällan blir framfört av anledningar så som tidsbrist från vårdpersonalen, vårdtagarna upplever sig till besvär, de känner sig inte sedda och bekräftade.

Bakgrund: Idag beräknas cirka 70 000 människor avlidit till följd av en långsamt förlöpande kronisk sjukdom som behandlas med palliativa insatser. Dygnet runt vårdas svårt sjuka patienter på landets alla sjukhus. Hos flertalet av dessas patienter står det klart att sjukdomen inte längre är botbar. Sjuksköterskans uppgift syftar till att stödja den enskilde individen och dennes anhörige genom hela kvarståendevårdförlopp och ge det bästa möjliga vård. Det skapas dagligen nya relationer mellan sjuksköterskor, patienter och närstående. Detta innebär stora påfrestningar för sjuksköterskorna på ett känslomässigt plan då de ständigt ställs inför etiska dilemman. För att säkerställa god omvårdnad vid palliativ vård behövs mer utbildning för att skapa bättre kunskap. Syfte: Syftet med arbetet var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede inom slutenvårdavdelning. Metod: En allmän litteraturöversikt med en induktiv ansats baserat på vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Som analysmetod valdes Friberg (2017). Databaser som användes var CINAHL Complete och PubMed. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudteman, den första temat var Att bli känslomässigt engagerad, det andra var Att känna sig otillräcklig, det tredje var Att uppleva brist på tid, och det sista blev Att uppleva avsaknad av kunskap. Slutsats: Genom denna studie framgick det att sjuksköterskorna upplevde kunskapsbrist och ett behov av stöd när de arbetade med patienter i livets slutskede vilket har lett till att vårdkvalitén försämrats. Sjuksköterskorna upplevde att kunskaps avsaknaden kring palliativ vård kunde påverka vårdkvaliteten negativt och den vård som erbjuds till patienten.