Att leva med kognitiv ohälsa innebär ofta ett sviktande minne följt av apati och ängslan för personen som drabbats. När det inte fungerar att bo hemma längre på grund av att det blir omöjligt att ta hand om sig själv kan det bli nödvändigt att behöva lämna hemmets trygga sfär för en flytt till särskilt boende. Då kan det bli viktigt att pynta det nya boende med igenkännande saker för personernas trygghets skull. När personer med kognitiv ohälsa närmar sig livets sista dagar kan personerna bli än mer oroliga och spända. Personerna har ofta svårt att orientera sig och visar på förvirring i livets slutskede. I detta skede har distriktssköterskan en viktig roll med att ge en god vård vid livets slutskede till personer med kognitiv ohälsa. Att studera hur distriktssköterskor vårdar döende personer med kognitiv ohälsa boendes på särskilt boende kan ge en större förståelse för hur vården i livets slutskede kan förbättras. Syftet med denna studie var att undersöka distriktssköterskors sätt att vårda personer med kognitiv ohälsa som närmar sig döden på särskilt boende. En systematisk och integrativ litteraturöversikt valdes som metod till denna studie för att öka bevisbarheten samt för att kunna studera distriktssköterskors sätt att vårda utifrån studiens syfte. Resultatet visade på tre olika kategorier med tio underkategorier som beskrev förmågan att vårda i livets slutskede och samarbetet med närstående. Därtill behandlades distriktssköterskans förutsättningar att vårda i livets slutskede. En kontinuerlig vårdkontakt vid vård av personer med kognitiv ohälsa i livets slutskede visade sig vara mycket viktig.

Bakgrund: Tidigare forskning beskriver att sjuksköterskor upplever svårigheter i att bemöta anhöriga inom palliativ vård. Palliativ vård innebär god vård som handlar om att lindra symtom och stödja anhöriga. Sjuksköterskor ansvarar i sitt arbete för att skapa förtroendefulla relationer och god kommunikation med anhöriga som oftast upplever ett bra bemötande från sjuksköterskorna, men ibland brister det i kommunikationen kring patienternas vårdsituation vilket skapar frustration hos sjuksköterskorna. Syftet: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att bemöta anhöriga i palliativ vård. Metod: Metoden som användes var en kvalitativ litteraturstudie enligt Evans (2002). Resultat: Sjuksköterskors upplevelser av att bemöta anhöriga inom palliativ vård beskrivs i två teman och den första är involvering i mötet med subteman att minska lidande och uppleva bra kommunikation. Det andra temat är att uppleva otillräcklighet med subteman hindrande i arbetet och brister i kommunikationen. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde svårigheter kring kommunikationen med anhöriga och behöver utökad kunskap samt erfarenhet om hur de ska bemöta anhöriga i frågor om döden, kunna ge tydlig information och bli bra på att kommunicera.

Bakgrund: Cancer är en av de sjukdomar som flest barn avlider av varje år. Pediatrisk palliativ vård syftar till att förbättra livskvaliteten för barn i livets slutskede där sjuksköterskan har en betydande roll som innefattar att uppfylla barnets och närståendes behov. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att vårda barn i livets slutskede. Metod: En beskrivande litteraturstudie som är baserad på 14 kvalitativa artiklar och 1 med blandad metod. Dessa hämtades i databaserna Pubmed och Cinahl genom sökningar inom ämnet. Huvudresultat: Sjuksköterskor upplevde att deras yrkesroll var givande och inspirerande. Att tillgodose barnet och familjens önskemål samt behov för att underlätta lidande, som även inkluderar andliga och kulturella behov identifierades av sjuksköterskor. Däremot beskrevs även sorgen som uppstår i arbetet och att återhämtning samt tid för reflektion erfordrades. Brist på kunskap och utbildning inom palliativ vård och vård i livets slutskede identifierades. Sjuksköterskor kunde känna sig otillräckliga och betonade behovet av utbildning. Slutsats: Sjuksköterskors upplevelser av att vårda barn i livets slutskede involverade mycket sorg och lidande. Trots detta kunde de se meningen i att få vårda ett barn i dennes sista tid i livet. Känslomässiga band kunde skapas med barn och familj, vilket kunde leda till personlig och professionell utveckling hos sjuksköterskan. Behov av utbildning och stöd identifierades av sjuksköterskor för att kunna tillhandahålla en god omvårdnad.

Bakgrund: Palliativ vård bygger på ett palliativt förhållningssätt som kännetecknas av en helhetssyn på människan genom att stödja dem att leva med värdighet och välbefinnande till livets slut oavsett diagnos och ålder. Syftet med palliativ vård är att förebygga och lindra lidandet genom tidigt upptäckt, noggrann analys och behandling. Det handlar om att bevara patientens självbild, självbestämmande, integritet och sociala relationer samt skapa mening och en god symtomlindring. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser av att utföra palliativ omvårdnad till vuxna patienter. Metod: Litteraturöversikt genomfördes med induktiv ansats. Elva kvalitativa artiklar och en mixad metod analyserades och presenterades i litteraturöversiktens resultat. Resultat: Efter analys uppkom sex huvudkategorier och fyra underkategorier. Dessa kategorier var: utmaningar, (när tiden inte räcker till, när kommunikationen inte fungerar), närståendes delaktighet, att fatta beslut, arbetstillfredsställelse (att kunna vägleda en patient till en värdig/god död, att känna en känsla av privilegium), känslomässigt överväldigande samt tro och andlighet. Diskussion: I detta avsnitt tog både metoddiskussion och resultatdiskussion upp. I metod delen diskuterades metodens styrkor och svagheter. I resultatdiskussionen diskuterades resultat i en ordning med utgångspunkt i omvårdnadsteori (Travelbee, 1971). Författarnas egna reflektioner också diskuterades under hela avsnittet. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde att tiden inte räckte till, att de behövde mer tid avsatt till palliativa patienter och inte akuta situationer där de måste skynda sig och lämna den palliativa patienten. / <p>Examinationsdatum: 2020-03-24</p>

No description available.

Background: The palliative care's unique characteristics and specific guidelines are described in the steering documents by the WHO and “Socialstyrelsen”, it includes both patient and related persons. The specific palliative care is divided into two phases that have different goals and directions regarding the patient. The are described as start and end palliative phase, where the later phase is referred to as end-of-life care. Experiences of existential and emotional suffering, vulnerability and stress are described in patients' and relatives' reports. Aim: The purpose of the literature review is to describe nurses´ experiences of caring for patients at the end of life.   Method: The literature review is based on ten scientific original articles. The articles were analyzed with the help of Friberg so that themes could be identified. The search bases used to find the articles were CINAHL complete and Medline. The results articles are published between 2010–2019 and are of qualitative design. Results: The results present nurses' experiences in end of life care. The results described nurses' experiences of being professional as well as being fellow humans when caring for patients at the end of their lives. Finally, the result described the nurses’ experience in finding a balance between being professional and fellow human in end-of-life care. Discussion:  The results were discussed based on Travelbee's theory of the interpersonal relationship and the establishment and importance of communication. The nurses strived to establish the interpersonal relationship, but nevertheless experienced many obstacles and difficulties in their endeavors. Furthermore, the nurses´ experiences of being a fellow human being were also discussed. That the experiences the nurse goes through shapes her as a human being and influences her as a nurse.

Bakgrund: Sjuksköterskors roll inom den palliativa cancervården innebär inte bara att vårda själva patienten. Patientens anhöriga är också en del utav vården som ges till patienten. År 2017 avled 19 953 personer som var palliativt registrerade och hade diagnosen cancer, vilket innebär att både förloppet innan och efter döden, kräver stöd till anhöriga.   Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva sjuksköterskors   upplevelser av att stödja anhöriga i den palliativa cancervården. Design: I denna litteraturöversikt användes kvalitativ design med avseende att ge en översiktsbild om forskningsläget. Resultat: Resultatet sammanställdes av 12 artiklar genom kvalitativ analys om hur sjuksköterskor upplever det att stödja anhöriga. Sex olika kategorier som är kopplat till sjuksköterskans kärnkompetenser; vilka är personcentrerad vård, säker vård, samverkan i team, informatik, evidensbaserad vård och förbättringskunskap, där resultatet visar att sjuksköterskorna upplevde både negativa och positiva aspekter i stödjandet av anhöriga. Slutsats: Kunskapsläget för sjuksköterskor som ska stödja anhöriga inom palliativ cancervård behöver utvecklas. Anledningen kan vara att sjuksköterskor upplever kunskapsluckor i mötet med anhöriga, och där med saknar verktyg för att hantera både egna emotionella intryck, men även anhörigas olika reaktioner på sorg.

Bakgrund: Sjuksköterskans grundläggande ansvarsområde är omvårdnad. Vård i livets slutskede handlar om att bevara bästa möjliga livskvalitén under tiden som är kvar av livet. Patienters upplevelse av vård i livets slutskede är varierande från individ till individ. Många patienter upplever rädsla och oro inför slutet. Patientens familj kan känna sig hjälplösa vid vård i livets slutskede när de behöver ta viktiga beslut. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter i livets slutskede. Metod: En beskrivande litteraturstudie. Huvudresultat: Studiens resultat visade att vård i livets slutskede var en utmaning för sjuksköterskorna, men det upplevdes även som en meningsfull process. Flera sjuksköterskor nämnde att de har fått en ny syn på livet och döden efter att de har vårdat döende patienter. Att bygga en relation med sin patient gav sjuksköterskorna styrka och meningsfullhet. I studien så framkom det även att brist på kunskap kunde påverka omvårdnaden negativt. Slutsats: Den föreliggande litteraturstudie visar att sjuksköterskor upplever vård i livets slutskede som en känslosam utmaning. Att vara professionell i mötet med döende patienter är svårt för sjuksköterskorna. För att öka de positiva upplevelserna och minska de negativa upplevelserna vid vård i livets slutskede anser författarna att det krävs fortsatt forskning inom området.

Barn- och ungdomstiden förknippas normalt med en förväntan att barnet har en lång framtid framför sig. När ett barn drabbas av obotlig sjukdom och det inte längre finns någon botande behandling övergår vården till palliativ vård. Att vårda ett barn som befinner sig i livets slutskede innebär för sjuksköterskan flera påfrestningar. För att sjuksköterskor ska kunna möta och hantera dessa krävande situationer är det viktigt med kunskap inom områden som bemötande, etiska principer, palliativ vård och hur ett professionellt förhållningssätt tillämpas i familjecentrerad omvårdnad. Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda barn som befinner sig i livets slutskede. En litteraturstudie genomfördes med 14 vetenskapliga artiklar som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i sex slutkategorier som beskrev att sjuksköterskor upplevde arbetet som givande trots att det var krävande. De upplevde en brist på kunskap gällande palliativ vård och detta ledde till en känsla av osäkerhet i deras roll och då var stödet från kollegor extra viktigt. Sjuksköterskor upplevde även att det växte fram en nära relation till både patienten och dennes familj och därför kunde det vara svårt att vara professionell.  De svåra situationerna i livets slutskede gör att tid för reflektion och stöd inom personalgruppen blir en viktig intervention för att öka hälsan hos sjuksköterskor och minska risk för utbrändhet eller att sjuksköterskor lämnar verksamheten. Att fokusera på det som är positivt och givande kan ge en känsla av att omvårdnad av barn i livets slutskede är meningsfullt och inte endast tungt och sorgligt.

Bakgrund: Cirka 1% av världens befolkning dör varje år, 70% av dem föredrar attdö hemma, men det är bara hälften som gör det. Vård i livets slutskede innebär enhelhetssyn genom att stödja patienten vid obotlig sjukdom genom största möjligavälbefinnande och livskvalité. Sjuksköterskan ska kunna stötta och stärka den sjukepatienten oavsett i vilken fas i livet hen befinner sig.Syftet: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livetsslutskede i hemmet.Metod: En litteraturstudie genomfördes och data analyserats med en integreradanalysmetod. Artiklar söktes genom databaserna Cinahl och PubMed och niovetenskapliga artiklar inkluderades i studien. Artiklarna kvalitet granskades medhjälp av Malmö högskolas granskningsmall.Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier med sju underkategorier. I.Hemmet som vårdmiljö, II. samarbete och stöd, III. sjuksköterskors utmaningar avatt arbeta i hemmet, IV. professionellt perspektiv och V. möjligheter att bidra till engod död.Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde känslomässigt utmattning av att ge vård i livetsslutskede, trots detta ansågs det vara ett privilegium att vårda patienter i livetsslutskede. Sjuksköterskorna beskrev vikten av samarbete med andra professionersamt en god relation med patienter och deras närstående. De beskrev ocksåutmaningar som de stöter på när de arbetar i patientens privata hem.