In this thesis transcriptions of solos from selected musicians are explored as a way to deepen my connection with improvisation and my instrument. It is about a number of different philosophies towards transcribing and working with transcriptions, as well as my reflections on ways to utilize transcriptions in a way that I can absorb the concepts and language from solos without regurgitating it in my own playing, but rather attempting to utilize it to explore ways to expand my playing and conception of improvisational language as well as my own instrument.

This bachelor thesis aims to research how, and in what way, the creative process of composing music and improvising can be helped by the use of external methods. The thesis researches the subject from a mostly synesthetic point of view, to explore how visual association and perception can be a source of inspiration and contribute with material when composing and improvising. The thesis also deals with existing research about synesthesia, visual association, multi-stimuli correspondences and the relation between different parts of the conscious. I’ve formed methods using visual material sprung from my own synesthetic sensations, and used these when composing music for vocal, piano and string quartet. The material forming the methods consists of paintings, photos, colored texts and color-associated chord charts.  By incorporating these methods in my own composing, I’ve found that the use of external methods is beneficial to the process and, in that sense, can help its development. I´ve gained a deeper understanding for how my own creative process is affected by the creative element in the visually associative work, such as painting and working perceptually with lyrics and storytelling. I’ve further reflected on how the visual association can be a source for composing, and by doing so, I’ve become more aware of the meaningfulness of allowing myself to use all sides of my conscious in the process of composing and improvising. / <p><strong>Repertoar:</strong></p><p>Yellow Sky, Black Sea</p><p>Above Clouds</p><p>Blue</p><p>About Red</p><p>Story Of A Tree</p><p>Time Goes Too Slow (So Watch My Running Heart) </p><p>Samtliga kompositioner är skrivna av Selma Pinton.  </p><p></p><p><strong>Medverkande musiker:</strong></p><p>Selma Pinton - sång</p><p>Max Agnas - piano</p><p>Clara Lindström - violin I</p><p>Sara Nyman Stjärnskog - violin II </p><p>Ragnhild Kvist - viola </p><p>Hillevi Rasmusson Klingberg - cello </p>

In this project I have composed and arranged music for a concert, which was to be played with a combination of instruments never before tried by me. I have explored different approaches to composition and arranging with the goal of becoming more comfortable than earlier in this process. I am emphasizing a few different techniques for composing such as improvisation, randomization and limitation and I describe how I have used these when writing my new songs. Subsequently I explain how I have rearranged three of my older songs and also describe the implementation of rehearsals as well as the concert itself. Towards the end of my thesis I share my insights and experiences of the writing methods I have explored through the project. I point out what has worked out well and what can be improved in my upcoming projects. I reflect upon the importance of lyrics, meaningfulness and making use of what one already possesses. The project has had its setbacks but above all it has provided me with new attitudes and working methods which I will most likely benefit from in the future. / <p>Medverkande musiker: Clara Fornander (sång), Gustav Renberg (gitarr), Ester Thunander (fiol), Filip Magnusson (fiol), Tomas Sjödell (kontrabas), Edvin Fridolfsson (trummor).</p><p>Repertoar: 1. ”A dream within a dream” (C. Fornander), 2. ”The turning of seasons” (C. Fornander), 3. ”Continuation” (C. Fornander), 4. ”Lay your trust in me” (C. Fornander), 5. ”Hold me, unfold me” (C. Fornander), 6. ”Tamara” (C. Fornander), 7. ”Tidig morgon” - (C. Fornander, E. Södergran). </p><p>Youtube-länkar till låt 1-2 och 4-7:</p><p>1. https://www.youtube.com/watch?v=IIjawwWIHR8</p><p>2. https://www.youtube.com/watch?v=D7Qy7StCzeo</p><p>4. https://www.youtube.com/watch?v=LIsu2MHodGo</p><p>5. https://www.youtube.com/watch?v=yGk4aCE16KQ</p><p>6. https://www.youtube.com/watch?v=YTetLeU3i2c</p><p>7. https://www.youtube.com/watch?v=yu1E_7bAFi4</p>

Denna konstnärliga examensuppsats handlar om första satsen till Mauro Giulianis (17811829) Sonata Brilliante Op.15. Syftet med studien var att utforska olika sätt att väcka liv i musik. Tillvägagångssättet var improvisation inom musiken i fråga. Läsaren kan också ta del av information om ex. Mauro Giuliani, ornamentik och improvisationspraxis under klassicismen. I studien förekommer också en analys utav satsens storform och utav delarna. Här redovisas också några av mina improvisationer, konstnärliga val och lösningar. / <p>Examensrepetoar: </p><p>Mauro Giuliani - Sonata brilliante Allegro spiritoso </p><p>Enrique Granados - La maja de goya</p><p>Johann Kaspar Mertz - Schubert'sche Lieder <em>Ständschen </em></p><p>J.K. Mertz - Bardenklänge <em>Lied ohne Worte</em></p><p>Benjamin Britten - Nocturnal after John Dowland for guitar</p>

Many teachers do not consider improvisation relevant to band or orchestra, and available research indicates that it is one of the least utilized activities in these classrooms. Bandura’s (1977, 1997) self-efficacy theory can explain many of the attitudes teachers have towards improvisation, as well as its absence in the classroom. I sought to discover what role self-efficacy played in leading some teachers to incorporate improvisation into their band and orchestra classrooms. Using a three-interview model as espoused by Seidman (1998), I interviewed six teachers about their experiences with improvisation in their teaching practice. I discovered five emergent themes that the participants had in common. These themes fit into two categories—the development of beliefs about improvisation, and how those beliefs about improvisation affected participants’ behavior. I conclude with a discussion of implications for the field and suggest that future research focus on the presence or lack of improvisation instruction during teacher education programs, as well as the prevalence and efficacy of professional development workshops around improvisation.

No description available.

In this thesis I have explored the double bass as a lead instrument in a jazz trio setting by learning, rehearsing and performing melodies. The purpose was to explore the double bass’ melodic potential by approaching the instrument not as a comping instrument but as a lead instrument. My aim was to find different approaches to playing melody on the double bass; find ways to make the melody accessible for me when improvising; examine how the group can support the double bass as a soloist; examine what happens to the music when the bass plays lead; examine how a focus on melody can affect my comping. I studied different melodies and adapted them to the double bass using different techniques. I also created exercises to incorporate the melody of a song into my improvisation. My work was presented as a concert with most of the songs’ melodies played by me. Amongst other things, I found that having the double bass play the melody can lead to a more dynamic performance since the group must be careful not to overpower the bass.

Detta arbete är till för musiker som vill förbättra sitt solospel på sitt instrument och lära sig mera och metoder för hur man kan förbättra sitt spel.  Med det här arbetet har jag transkriberat trumsolon och analyserat väldigt bra trummisars trumspel för att se vad jag kan kan lära mig av det.  Under arbetsprocessen har jag även assimilerat deras sätt att spela för att försöka efterlikna deras sound och på så sätt kunna utvecklas och bli en skicklig solist på trumsetet.  Jag har studerat koncept och fraser som jag gillar från solona för att kunna applicera dem när jag själv tycker att det passar.  Jag har spelat in mig själv med en gitarrtrio när vi improviserar tillsammans på några av mina favorit jazzstandards för att kunna skapa improvisatoriska, händelserika och musikaliska kompositioner ihop.  Målet med detta arbete har varit att utvecklas till att bli en mera kreativ solist på trumsetet och uppnå ett eget sound.

Samplanering har visat sig vara ett svårdefinierat begrepp och ett begrepp som förekommer i många olika kontexter. Samplaneringens exakta innebörd blir därför svår att förstå. Tidigare forskning visar på begränsningar inom området, när begreppet samplanering förekommer tas det upp med andra närliggande begrepp. Studiens syfte är att belysa en samplaneringsprocess mellan tre lärare i årskurs 1, från första skedet där lärarna planerar undervisning gemensamt, till dess utfall i klassrummet samt lärarnas reflektion kring lektionen och dess koppling till samplaneringen. Frågeställningarna blir därmed: 1.     Hur går samplaneringen till och vilken form av samarbete sker? 2.      Hur sker samplaneringsprocessen från styrdokument till lektionens utfall? 3.     Hur inverkar samplaneringen på undervisningens likvärdighet och lärarens autonomi? Studies teoretiska utgångspunkter är Akkers (2013) olika läroplansnivåer, samhandlingstrappans representationer av samarbete (Hillbom, 2021), ramfaktorteorin (Lundgren 1999) samt begrepp närliggande samplanering.  De metoder som använts är observationer av samplanering och lektioner samt semi-strukturerade intervjuer. Den totala insamlade empirin omfattar cirka 52 datorskrivna A4-sidor, som sedan sammanfattas och analyseras utifrån en tematisk innehållsanalys. De resultat som framkommit är att lärarna utgår från en grovplanering, för att veta vad som ska planeras inför varje samplaneringstillfälle. Lärarna diskuterar lektionens utförande på en kollegial nivå, sedan delas arbetet upp genom att lärarna planerar varsin lektion utifrån ett varsitt ämne. De färdiga lektionsplaneringarna används sedan i undervisningen av samtliga lärare, där de anpassar lektionsplaneringen utefter elevgrupp.  Studiens resultat visar, i likhet med tidigare forskning (se t.ex. Cook &amp; Friend, 1995; Hawley Miles &amp; Darling Hammond 1997; Lundgren 2021) att ett välfungerande samarbete är en viktig faktor för en lyckad samplanering. Resultatet visar även att lärarna kan utöva autonomi och improvisation i samplaneringsprocessen, vilket tidigare forskning (se t.ex. Biesta 2015; Frostenson 2015; Maheux &amp; Lajoie 2010) har lyft som viktiga delar inom lärarprofessionen. Till sist visar resultatet på att lärarna i denna studie får avsatt tid till samplanering, vilket skiljer sig från tidigare forskning (se t.ex. Nordgren et al., 2019) där lärare upplever missnöje med att få tid avsatt till planering.  Ovanstående resultat kan vara en förklaring till varför lärarna känner sig nöjda med samplaneringen.  De slutsatser som kan dras från denna fallstudie är att samplanering har potential att främja undervisningen. För att samplaneringen ska lyckas krävs det att lärarna samarbetar, får avsatt tid till samplanering och bearbetar lektionsplaneringarna med kollegor, men också enskilt. Detta kan i så fall gynna undervisningens likvärdighet och lärarens autonomi.    Nyckelord: samplanering, kollegialt samarbete, autonomi, improvisation, likvärdighet, ramfaktorteori, samverkan

With the knowledge from my past experiences of education in music and professional experience of performing jazz vocally, I have always been interested in how I can challenge my role as a vocalist in a jazz ensemble. When studying singing at Complete Vocal Institute in Copenhagen, I gained large perceptions regarding my voice and my creative flow within the music. These new perspectives made me discover what I was capable of achieving with my voice, which I rarely see jazz vocalists do. I find it interesting to analyse what other jazz musicians do when they create, to be perceived as free and undemanding but still very advanced musically and captivating for the listeners. Another reason why I wanted to shed some light on this topic is that I often hear other jazz students question whether we who are born in Scandinavia really are able to reach the same level of expression and improvisational flow as American jazz musicians.These doubts trigger me, and make me want to prove that everyone can accomplish any kind of expression if we only have the right tools for it. And there is still this thought in my mind when I see musicians such as saxophonists, guitarists, and pianists, among others, get inspired by each other and try other people’s ideas, why I almost never see the same playfulness and thirst for musical knowledge in singers? I wonder in my mind: Why?