Hemmet som vårdplats har succesivt blivit vanligare i Sverige. Befolkningen blir även allt äldre vilket gör att behovet av avancerad hemsjukvård kommer att öka. Palliativ vård är aktuellt när sjukdomen inte längre går att kurera eller bota. Syftet med palliativ vård är att lindra lidande men också att främja livskvaliteten för de personer som befinner sig i livets slutskede. Under palliativ vård skall den sjuke få en god smärtlindring och kunna leva så aktivt som möjligt. Närstående har en viktig roll i den palliativa vården och blir de som har ansvaret för den sjuke personen i hemmet. Att vara närstående till en palliativ sjuk person beskrivs som intensivt, stressigt och mycket ansträngande, vilket ger minskad frihet och en begränsad livsstil. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva de närståendes upplevelser av palliativ vård i hemmiljö.Metoden som användes var en litteraturstudie där kvalitativa artiklar användes. Tio artiklar granskades och resulterade i fyra huvudkategorier och åtta underkategorier.Resultatet visar att närstående upplever en förändrad livssituation och livsvärld med ett nytt ansvar för den nya situationen. De behöver mer stöd, information och kunskap. De närstående uttrycker brist på egen tid och informellt stöd. Närstående uttrycker känslor av oro, ångest och utmattning. Detta leder också till rädslor inför sjukdomen och framtiden. Trots detta upplever många närstående även positiva aspekter av att vara informella vårdgivare.Sjuksköterskan bör möta varje närstående som unik och att alla har individuella behov.Vi anser att det krävs mer utbildning för sjuksköterskor i att hantera de krislägen som närstående upplever då en nära familjemedlem ligger inför döden. / Program: Sjuksköterskeutbildning

I Sverige dör ca 90 000 personer om året, ca 20 % av dessa dör i det egna hemmet. Vård i livets slutskede, så kallad palliativ vård, sker idag inte enbart på sjukhus. Verksamheten har även flyttat ut i de sjukas hem och gjort hemsjukvården mer avancerad. När vården sker i hemmet får den närstående en mer central roll i vårdandet vilket även är en nödvändighet för att vården ska kunna ske i hemmet. Som sjuksköterska kan det var lätt att ta den närstående för givet i vårdprocessen och den närstående kan bli informell vårdgivare ofrivilligt. Kunskap om den närståendes upplevelser kan hjälpa sjuksköterskan att på bästa sätt bemöta och stödja dem. Syftet med studien var att beskriva närståendes upplevelser och erfarenheter av att vara med och vårda en person palliativt i hemmet.Studien är en litteraturstudie där artiklar söktes i databaserna Cinahl och PubMed. Detta gav 11 artiklar som sammanställdes i 5 huvudteman och detta bildade resultatet i studien.Resultatet visade att närstående har ett stort behov av information och stöd. De närstående upplevde att de i många fall saknade tillräcklig med information för att klara vårdandet. Närstående kände att de fick ett förändrat liv med ändrade rutiner samt en rädsla för vad som komma skall. Vissa närstående kände ändå att vårdandet var givande och att de skulle göra det igen om de åter hamnade i samma situation.Vi anser att ett bra sätt att förbättra den närståendes tillgång till information kan vara genom stödgrupper. Det ger den närstående möjligheten att prata ut, träffa andra i liknande situation samt att ställa frågor. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund: Enligt WHO drabbas ungefär tio miljoner människor av demens varje år varav 60 till 70 procent av Alzheimers sjukdom. I Sverige är upp emot var femte vuxen en regelbunden informell vårdgivare till någon i sin omgivning. Informell vård innebär den omsorg som närstående ger till vårdtagaren. Behovet av närståendes närhet ökar ofta under insjuknandet i Alzheimers sjukdom. Sjuksköterskan har en hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande funktion och har en roll som rådgivare där denne vägleder vårdtagare och deras närstående. Syfte: Syftet var att belysa närståendes upplevelser kring vårdandet av familjemedlemmar med Alzheimers sjukdom. Metod: En litteraturöversikt genomfördes där tio artiklar med kvalitativ design granskades och analyserades enligt Friberg. Dessa artiklar framkom ur databaserna Cinahl Complete, Pubmed, Medline och PsykINFO. Sökord som användes var ”Alzheimers disease”, ”experience”, ”relatives” och ”family”. Resultat: Fyra huvudteman konstruerades. Transitionen från närstående till att bli vårdgivare, här framkom det att närstående upplevde maktlöshet, tvivel och en förlust av autonomi. Älta det förflutna och känna oro för framtiden, närstående upplevde en känsla av oro inför framtiden både för vårdtagaren och dem själva. Upplevelsen av stigmatisering och isolering, närstående upplevde att de blev isolerade och kände av en stigmatisering i samhället. Att förlora samhörigheten och stärka den, närstående belyste att relationen med vårdtagaren förändrades till följd av sjukdomens inverkan.  Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån Callista Roys teori om adaption. Diskussionen fördes kring hur upplevelserna hos närstående kan förstås utifrån denna teori och det som framkom i resultatet. Närstående genomgår en övergång till att bli en vårdgivare och befinner sig i en föränderlig miljö där adaption eftersträvas för att finna en balans i livet. En diskussion fördes kring sjuksköterskans roll i samspelet med närstående. / Background: According to WHO, approximately ten million people are affected by dementia each year, of which 60 to 70 percent are suffering from Alzheimer's disease. In Sweden, every fifth adult is an informal caregiver to someone in their environment. Informal care involves the care that relatives give to their care recipient. At the onset of Alzheimer's disease, the need of closeness to the relatives often increases. The nurse has a health promoting and disease preventing function and has a role as an adviser in which he/she guides the care recipient and their relatives. Aim: The aim was to illustrate the experiences of relatives in caring for family members with Alzheimer´s Disease.  Method: A literature review was conducted where ten articles of qualitative design were examined and analyzed according to Friberg. These articles came from the databases Cinahl Complete, Pubmed, Medline and PsychInFO. Keywords used were "Alzheimers Disease", "Experience," "Relatives," and "Family." Results: Four main themes were constructed. The transition from relative to becoming a caregiver, here it emerged that relatives experienced powerlessness, doubt and a loss of autonomy. Dwelling on the past and Feeling worried about the future, relatives experienced a sense of concern for the future both for the care recipient and for themselves. The experience of stigmatization and isolation, relatives felt that they were isolated and felt stigma in society. The loss of togetherness and strengthen it, relatives explained that the relationship with the care recipient changed as a result of the effect of the disease.  Discussion: The results was discussed based on Callista Roys theory of adaptation. The discussion was conducted in relation to how the experiences of relatives can be understood based on this theory, and other findings that emerged from the results. Relatives undergo a transition to becoming a caregiver and are in a changing environment where adaptation is sought to find a balance in life. A discussion was held about the nurse's role in the interaction with relatives.

Bakgrund: Prevalens och incidens av demensdiagnoser skiljer sig mellan världsregioner men förväntas öka i samband med befolkningens åldrande och tillväxt. I västerländska länder förväntas demensdiagnoser ligga mer stabilt givet längre livslängd, högre socioekonomisk status och utbildning. Personer med demens får succesivt försämrade kognitiva- och funktionella funktioner samt beteendeförändringar vilket i första hand är en utmaning för en sammanboende partner. Syfte: Syftet är att belysa erfarenheter hos informella vårdgivare som lever i en parrelation med en person med demens Metod: Allmän litteraturöversikt med sökning i databaserna PubMed och CINAHL inkluderade tio vetenskapliga originalartiklar. Data analyserades enligt Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade i två kategorier: Anta en ny roll som informell vårdgivare och Den nya relationen. Fem subkategorier: Ta över ansvaret i omvårdnaden, sakna externt stöd, utmaningar och beslutsfattande i vardagen, kärlekens förändringar och sorg och oro inför framtiden.   Slutsats: Partners upplevde svårigheter att vara informella vårdgivare och bristen på stöd och information från hälso-och sjukvården försvårar detta ytterligare. Det behövs vidare forskning om positiva aspekter och fördelar med fortsatt sammanboende för partners där den ena har demens. / Background: Prevalence and incidence of dementia differ in the world but are expected to increase with population aging and growth. In Western countries, dementia is expected to be more stable given longer life expectancy, higher socioeconomic status, education. People with dementia gradually experience deteriorating cognitive and functional functions as well as behavioral changes, which is primarily a challenge for a cohabiting partner. Aim: The aim is to illustrate the experiences of informal caregivers who live in a relationship with a person with dementia Methods: General literature review of ten original scientific articles, analyzed using qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman. Results: Two categories: Taking on a new role as informal caregiver and The new relationship. Five subcategories: Overtaking the responsibility in nursing, lack of external support, challenges and decision-making in everyday life, the changes of love and sadness and worry about the future. Conclusions: Partners experienced difficulties in being informal caregivers, a lack of support and information from the health care service which made their situation even more difficult. The benefits and positive factors of continued cohabitation with a partner following a dementia diagnosis needs further research.

Bakgrund: Minst var tredje person kommer under sin livstid att få en cancerdiagnos. Närstående till dessa personer kommer att spela en central roll i vårdandet. Att som närstående vårda beskrivs ofta som en stressande situation med psykiska och fysiska påfrestningar. Dessa påfrestningar hos närstående kan göra att de riskerar att drabbas av ohälsa. Hur dessa personer väljer att hantera situationen är individuellt och det är varje individs ansvar att se över sin hälsa och skapa strategier för att hantera dessa påfrestande situationer för att främja hälsan.   Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva vilka copingstrategier närstående som vårdar patienter med cancersjukdom använder för att bevara den psykosociala hälsan.   Metod: En litteraturöversikt där artiklarna analyserades enligt en analysmodell av Friberg (2012). Artiklar lästes igenom, med fokus på resultat, för att kunna identifiera nyckelfynd. Varje artikels resultat sammanställdes och relaterades till varandra för att få fram nya teman. Orems egenvårdsteori användes vid resultatdiskussionen.   Resultat: Resultatet presenteras i fem huvudteman; Vårdgivande och coping, Kognitiva copingstrategier, Normaliserande copingstrategier, Instrumentella copingstrategier och Psykosociala faktorer. Copingstrategier som framkom var omdirigering av tankar, positivt tänkande, tro, hopp, acceptans, upprätthålla rutiner, stark fasad, jämförelse, stöd och information. Andra områden som framkommer i resultatet är hur närstående utvecklar copingstrategier och förutsättningar för att uppleva stöd, vinster med vårdgivande och coping samt relationen till hälso- och sjukvården.   Slutsats: Resultatet visar en variation på användandet av copingstrategier samt skillnader och likheter i förhållande till dessa. Den enskilda individens erfarenheter och kunskaper spelar också roll vid utveckling av dessa. Copingstrategier tycktes även vara knutna till individens personliga resurser samt egna färdigheter. / Background: At least every third person will be diagnosed with cancer during his/hers lifetime. Relatives, familymembers and friends to these persons will play a central role in caring. Being a care giving relative, a family member or a friend to a person diagnosed with cancer, is often described as a stressful situation with both mental and physical strain. These strains in close relationships may lead to poor health. How each caregiver chooses to handle the situation is individual and he/she has a responsibility to self-assess health and create strategies to promote these stressful health situations.   Aim: The purpose of the study was to describe which coping strategies relatives, familymembers or friends who care for patients with cancer disease use to maintain psychosocial health.   Method: A literature review where the articles were evaluated with an analysis model according to Friberg (2012). Articles were read trough, focusing on results, to identify key findings. The results of each article were compiled and related to each other in order to develop new themes. Orem's self-care theory was applied to the resultdiscussion.   Result: The results were presented in five main themes; Caregiving and coping, Cognitive coping strategies, Normalizing coping strategies, Instrumental coping strategies and Psychosocial factors. Coping strategies that emerged were redirecting thoughts, positive thinking, faith, hope, acceptance, maintaining routines, strong facade, comparison, support, and information. Other areas found in the results are how relatives, familymembers or friends develop coping strategies and conditions for experiencing support, benefits with care and coping and the relationship with healthcare professionals.   Conclusion: The results show a variation in the use of coping strategies as well as differences and similarities in relation to these. Individual's experiences and knowledge play a part in the development of these copingstrategies. Which coping strategies individuals choose also seemed to be linked to their personal resources as well as own skills.

Det är vida känt att psykisk ohälsa är ett aktuellt och ökande problem. Däremot finns det en grupp människor som är starkt knutna till detta fenomen, men som inte uppmärksammas - de anhöriga. Denna kvalitativa och fenomenologiska studie ämnar att skildra hur det är att vara anhörig/informell vårdgivare till någon med psykisk ohälsa, vilka förväntningar de har på sig, samt hur de upplever samhällets stöd. Utifrån teorin om roller och stigma intervjuades tio anhöriga runt om i Sverige för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Under analysen uppstod sju teman: upplevelse av vardag, att stötta den närstående, påverkan på den anhörige, roll, eget stöd, omgivningens bemötande och nöjdhet med stöd. Resultatet åskådliggjorde att deras vardag begränsas och att de kunde uppleva oro, skam/skuld, utmattning och bristande aptit. Vidare tar de mycket ansvar och stöttar sina närstående genom samtal och fysisk närvaro. Bemötandet från omgivningen var mestadels positivt, men även negativt. De anhöriga hade också flera självhjälpsstrategier, varav några fick stöd från vänner och/eller sökte hjälp av vården. Det samhälleliga stödet var både bra och dåligt. Slutsatsen är att det är mycket jobbigt att vara anhörig och vården behöver göra mer för dem än vad de gör nu. / It is widely known that mental illness is a current and growing problem. There is however a group of people who are strongly connected to this phenomenon that do not receive enough attention - the relatives. This qualitative and phenomenological study aims to describe what it is like to be a relative/informal caregiver to someone with a mental illness, which expectations they have on them and how they perceive the support from society. Ten relatives from Sweden were interviewed to answer the purpose of the study and the research questions. During the analysis seven themes emerged: experience of the situation, to support the dependant, impact on the relative, role, own support, the treatment from others and satisfaction with the support. The result revealed that the relatives’ every-day life becomes restricted and that they could experience worry, shame/guilt, exhaustion and a loss of appetite. They also take a lot of responsibility and support their dependants through dialogues and being there. The treatment from others is mostly positive but it can also be negative. The relatives also have several self-help strategies, where some get support from friends and/or seeks help from the health care. The social support is both satisfactory and dissatisfactory. The conclusion is that it is very burdensome to be a relative, and that the healthcare should do more for them than they are currently doing.

Bakgrund: Palliativ vård innebär en vårdform som syftar till att   främja en god livskvalité för patienter och närstående som drabbats av   obotlig och livshotande sjukdom. Idag föredrar allt fler att vårdas i det   egna hemmet och närstående involveras därför allt mer i vården av patienten.   Att en förtroendefull vårdrelation mellan sjuksköterskan, patienten och   närstående skapas tidigt ligger till grund för en trygg och god palliativ   vård. Syfte: Att belysa närståendes upplevelser av att bli en   informell vårdgivare vid palliativ vård i hemmet. Metod: Den valda metoden för studien var en   litteraturöversikt. Utifrån litteratursökningar i databaserna PubMed, CINAHL   Complete och Nursing and Allied Health valdes 11 kvalitativa vetenskapliga   artiklar ut som svarade på syftet. Artiklarna analyserades och tematiserades   enligt Fribergs metod. Resultat: Resultatet presenterades i fyra teman: Påverkan på den egna livssituationen,   rollförändringen, psykisk och fysisk påverkan. Den upplevda ensamheten i   relation till andra. Betydelsen av stöttande relationer och det betydelsefulla resultatet av att ha   vårdat i hemmet. Den vårdande rollen hade en stor inverkan på närståendes   liv och medförde ofta en känsla av otillräcklighet. De upplevde sig som ensamma   i sin vårdanderoll och upplevelsen av vårdtiden färgades av det stöd de   erhållit. Trots att det var en påfrestande tid var vården i hemmet inget de   ångrat. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån Bridges   transitionsteori. Närstående var i stort behov av stöd och avlastning och   ansåg sig inte förberedda på vad vården i hemmet innebar i sin helhet. Det   var viktigt att de tillät sig själva tid för återhämtning och tog emot det   stöd som erbjöds. Sjuksköterskans stödjande roll kan vara avgörande i   närståendes förmåga att orka med vården i hemmet. / Background: Palliative   care aims to promote a good quality of life for patients who suffer from   incurable and life-threatening illness, and their relatives. Today, more and   more people prefer to be cared for in their own homes, and families are   therefore increasingly involved in the care of the patient. The creation of a   trustworthy relationship between the nurse, patient and next-of.kin´s is the   basis for a safe palliative care. Aim: To   illuminate next-of-kin´s experiences of becoming an informal caregiver in palliative care at home. Method: The chosen   method for the study was a literature review. Based on literature searches in the databases PubMed, CINAHL Complete and Nursing and Allied Health, 11   qualitative scientific articles were selected that responded to the purpose.   The articles were analyzed and thematized according to Friberg's method. Results: The results  were presented in four themes: Impact   on their own life situation, role change, psychological and physical impact.   The perceived loneliness in relation to others. The importance of supportive   relationships and the significant   result of having a home care. The caring role had a major impact on the   lives of the next-of.kin´s and often led to a sense of insufficiency. They   felt lonely in their caring role and the experience of homecare were colored   by the support they received. Although it was a stressful time, the care at   home was nothing they regretted. Discussion: The result   was discussed based on Bridge's transition theory. Relatives were in great   need of support and relief and did not consider themselves prepared for what   the care at home meant in its entirety. It was important to allow time for   recovery and to accept the support offered to them. The nurses supportive   role can be crucial for the next-of kin´s ability to cope with home care.

Bakgrund: Globalt lever 55 miljoner människor med en demensdiagnos. När en familjemedlem drabbas av demenssjukdom påverkas de närstående. Sjuksköterskan måste vara medveten om att båda parters hälsa och välmående samverkar med och påverkas av varandra. Syfte: Att beskriva närståendes upplevelser av att vara närstående till en person med demenssjukdom i ordinärt boende. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats som grundas på 14 vetenskapliga artiklar. Analysen genomfördes med Fribergs femstegsanalys. Resultat: Efter analys framkom tre teman: "Upplevelsen av en förändrad livssituation”, ”Känslomässiga upplevelser” och ”Upplevelsen av ansvarsfördelning”. Resultatet visar att det var en lång och energikrävande väg till demensdiagnosen och att rollen som närståendevårdare väckte många känslor. Ansvarsfördelningen upplevdes inte som jämlik varken inom familjen eller relaterat till stöd och stödinsatser från hälso- och sjukvården. Slutsats: Det framgår att personal inom hälso- och sjukvården behöver få ökade kunskaper om demenssjukdom för att kunna informera och utbilda närstående och således kunna stärka deras empowerment. Resultatet kan öka hälso- och sjukvårdens förståelse för att vårdpersonal har bristande kunskap om demenssjukdom och att det påverkar hela vårdkedjan. / Background: Globally, 55 million people are living with a dementia diagnosis. When a family member suffers from dementia, the close relatives are affected. Nurses must be aware that the health and well-being of both parties interact with and are influenced by eachother. Aim: To describe close relatives’ experiences of being a close relative to a person with dementia in ordinary accommodation. Method: Qualitative literature review with an inductive approach based on 14 scientific articles. The analysis was made with Friberg’s five-step-analysis. Results: After analysis, three themes emerged: “The experience of changed life cirumstances”, “Emotional experiences” and “The experience of responsibility distribution”. Results show that the road to diagnosis was long and energy-consuming and that the role of an informal caregiver evoked many emotions. Responsibility distribution was not perceived as equal, either within the family or in relation to support from healthcare services. Conclusion: Healthcare professionals need increased knowledge of dementia to be able to inform and educate close relatives and thus strengthen their empowerment. The results can increase the healthcare system's understanding that healthcare professionals lack knowledge about dementia which affects the entire care trajectory.

Bakgrund: Demenssjukdom skiljer sig från naturligt åldrande och är ständigt föränderligt i sin manifestation. För varje demenssjuk individ finns det ofta åtminstone en närstående som lever en förändrad och även ibland försvårad vardag i det tysta. Närstående löper en ökad risk att drabbas av psykisk ohälsa då flera blir informella vårdgivare till den demenssjuke individen, vilket ökar den närståendes psykiska, fysiska och ekonomiska belastning. Syfte: Syftet var att belysa självupplevd hälsa bland närstående som är informella vårdgivare till individer med demenssjukdom. Metod: Denna icke-systematiska litteraturöversikt inkluderade 19 vetenskapliga originalartiklar av kvalitativ och kvantitativ design. Datainsamlingen av artiklar skedde i februari år 2021 från databaserna PubMed och CINAHL med hjälp av olika kombinationer av söktermer samt manuell sökning, vilket genererade flera artiklar. Utifrån Sophiahemmet högskolas bedömningsinstrument kvalitetsgranskades artiklarna och artiklar med låg kvalitet exkluderades. Därefter utfördes en integrerad dataanalys där resultatartiklarnas innehåll kategoriseras i två teman med tillhörande underteman. Resultat: Litteraturöversikten resulterade i att två teman och sex underteman identifierades. De två teman som urskildes var psykiska och sociala faktorer som belyste självupplevd hälsa bland närstående. Underteman som framkom var närståendes depression, stress, sorg, isolering, kommunikationsproblematik samt processen att gå från att vara närstående till att bli informell vårdgivare. Slutsats: Resultatet visade att självupplevd hälsa för närstående till individer med demenssjukdom påverkas av olika faktorer. Den självupplevda hälsan förändrades när närstående känner psykologisk och social belastning. I resultatet framkom att närstående upplevde att det var en omvälvande process att gå från att vara partner till att bli informell vårdgivare. / Background: Dementia differs from natural aging and is constantly changing in its manifestation. For every individual with dementia, there is often at least one close relative who lives an alternated and even sometimes strenuous everyday life in silence. Relatives of individuals with dementia run an increased risk of suffering from mental illness as many become informal caregivers for them, which increases the relative's mental, physical and financial burden. Aim: The aim was to portray self-perceived health among related parties to individuals with dementia. Method: A non-systematic literature review compiled with 19 original scientific articles of qualitative and quantitative design. The data collection of articles took place in February 2021 and was obtained from the databases PubMed and CINAHL using various combinations of search terms as well as manual search, which generated several articles. Based on Sophiahemmet University's assessment instruments, the articles were quality-reviewed, and then an integrated data analysis was executed, lastly the result articles were organized in two themes with associated sub-themes. Results: The literature review resulted in the identification of two themes and six sub-themes. The two distinguished themes were psychological and social factors, which described self-perceived health among related parties. Sub-themes that emerged were relatives' depression, stress, grief, isolation, communication problems and the process of going from being a partner to becoming an informal caregiver.  Conclusions: The results illustrated self-perceived health of relatives of individuals with dementia to be affected by various factors. Self-perceived health shifts when a close relative feels a psychological and social strain. The results demonstrate that close relatives felt that it was a transformative process to go from being a partner to becoming an informal caregiver.

Heart failure is a growing public health problem associated with significant morbidity and mortality. Family support positively affects outcomes for the person with heart failure while also leading to caregiver burden. Registered nurses have a key role in supporting and meeting the needs of family caregivers. The overall aim was to explore the situation and needs of family caregivers to a person with heart failure, and explore requisites and ways of supporting and involving family caregivers in heart failure nursing care. Two interview studies, one web survey study and one intervention study were conducted between 2012 and 2017. A total of 22 family caregivers, eight persons with heart failure and 331 registered nurses participated in the studies. Family caregivers' daily life was characterized by worry, uncertainty and relational incongruence but salutogenic behaviours restored new strength and motivation to care. Family caregivers experienced that their caregiving was taken for granted by health care professionals. Family caregivers expressed a need for a permanent health care contact and more involvement in the planning and implementation of their near one’s health care together with health care professionals. Registered nurses acknowledged family caregivers’ burden, lack of knowledge and relational incongruence. A registered nurse was suggested as a permanent health care contact to improve continuity and security. Registered nurses neither acknowledged family caregivers as a resource nor their need for involvement. Registered nurses working in primary health care centres, in nurse-led heart failure clinics, with district nurse specialization, with education in cardiac nursing care held the most supportive attitudes toward family involvement in heart failure nursing care. Family health conversations via telephone in nurse-led heart failure clinics were found to successfully support and involve families. The conversations enhanced nurse-family relationship and relations within the family. They also provided registered nurses with new, relevant knowledge and understanding about the family as a whole. Family health conversations via telephone were feasible to both families and registered nurses, although fewer and shorter conversations were preferred by registered nurses. This thesis highlights the divergence between family caregivers’ experiences and needs, and registered nurses’ perceptions about family caregivers’ situation and attitudes toward the importance of family involvement. It adds to the knowledge on the importance to acknowledge family caregivers as a resource and to support and involve them in heart failure nursing care. One feasible and successful way is to conduct Family health conversations via telephone in nurse-led heart failure clinics.