Der Wissenschaftsrat berät Bund und Länder bei der inhaltlichen und strukturellen Entwicklung von Hochschulen, von Wissenschaft und Forschung. So hat er in den letzten Jahren maßgeblich den Exzellenzwettbewerb zwischen den Hochschulen mitgeprägt. Auch mit den Infrastruktureinrichtungen, etwa mit den Rechenzentren oder mit den wissenschaftlichen Bibliotheken, befassen sich die Gremien die Wissenschaftsrats angesichts der Herausforderungen weltweiter digitaler Vernetzung.

Workshop "Netz- und Service-Infrastrukturen" vom 19.-22. April 2004 in Löbsal (bei Meißen)

Universiẗat, Diss., 2006--Kiel.

Problembakgrund: Företag investerar bl.a. i affärssystem (ERP-lösningar) för att dra nytta av de fördelar systemen förväntas leverera i form av bättre beslutsstöd och effektivare processer vilka är viktiga för att företag skall uppnå en högre nivå av konkurrenskraft och tillväxt. I grund och botten av alla fungerande IS (Informationssystem) ligger en nödvändig integration mellan verksamheten samt deras IT-infrastruktur, vilken är nödvändig för förverkligandet av de nyss nämnda fördelarna. Integrationen mellan verksamheters IT-infrastruktur kan vara komplex och svår att erhålla. ERP-lösningar består av moduler för verksamhetsspecifika funktioner vilka rent hypotetiskt möjliggör en fullständig integration genom standardisering. ERP-system är en lösning på detta integrationsproblem, men andra lösningar finns vilka är baserade på integrationsverktyg för integrering av befintliga arvssystem och även nya. Det är denna integrationsproblematik och ett genuint allmänt intresse för affärssystem som lett till att uppsatsens fokus lagts på att undersöka hur verksamheter uppnår en integrerad IT-infrastruktur. Problemspecificering: Hur kan verksamheter uppnå en integrerad IT-infrastruktur? Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera hur verksamheter går tillväga för att uppnå en funktionellt integrerad IT-infrastruktur. Metod & tillvägagångssätt: Inledningsvis genomfördes en granskning av befintlig tidigare forskning inom området, för att ett underlag till den teoretiska referensramen som presenteras i denna uppsats skulle erhållas. Denna gav i sin tur upphov till konstruktionen av frågeformulären som användes vid insamlandet av det empiriska materialet. Tidigare forskning: Den tidigare forskningen kring integrering av IT-infrastruktur är riklig och huvuddelen av forskningen tycks fokusera på ERP-system levererade från en och samma leverantör. Detta kan vara en lösning eller metod som passar många företag, men långt ifrån alla. EAI är en metod som går ut på att arvssystem länkas samman med modernare system och därigenom hypotetiskt löser integrationsproblematiken. Best-of-Breed (BoB) är en lösning som i dagsläget med funktionsmässiga samspel mellan ERP och EAI har visat sig vara ett intressant integrationsalternativ. BoB innebär att moduler från olika leverantörer implementeras sida vid sida. Företag som erfordrar specifika lösningar kan med fördel vända sig mot implementering enligt BoB principen, förutsatt att en integration kan verkställas. BoB har sina fördelar och nackdelar, en fördel är bl.a. att företagen får möjlighet att forma ett system som passar just deras önskningar och behov. En nackdel är integrationssvårigheter mellan delsystemen (modulerna) som måste lösas genom exempelvis integrationsverktyg. Även dubbellagring av data kan vara ett problem då data bli utspridd på flera databaser. Resultat: I och med denna uppsats undersökning framkommer det att verksamheter med fördel kan integrera funktioner för kärnverksamheten med hjälp av ett ERP-system. Detta blir extra avgörande om företaget tillverkar varor. Tjänsteproducerande verksamheter kan däremot med sina specifika krav och behov integrera befintliga eller nya IT-lösningar via integrationsmotorer. Förutsatt att en öppen standard får fotfäste som byggsten för integrationsprodukter kan BoB-lösningar möjligen komma att framföras som ett bra alternativ till att uppnå en integrerad IT-infrastruktur.

Uppsatsen forskar i två länder som har gjort stora satsningar på IKT-infrastruktur och som har genomgått stor utveckling efter just dessa satsningar. Länderna vi valt att studera och jämföra är Singapore och Rwanda. Singapore som för 40 år sedan var ett utvecklingsland, men efter stora satsningar på IKT-infrastruktur under 70-talet, idag 2013 är ett av de ekonomiska starkaste länderna i världen med en hög konkurrenskraft . Vi har använt Singapore som jämförelse mot ett av dagslägets utvecklingsländer Rwanda. Rwanda drog år 2000 igång en plan vid namn Rwanda Vision 2020 som ska göra Rwanda till just ”Afrikas Singapore”. Rwanda Vision 2020 är en vision som innehåller liknande satsningar och strategier som Singapore använde sig av på 70-talet. Dessa satsningar och strategier har redan nu lett till stor ekonomisk utveckling i Rwanda. Syftet med uppsatsen är att hitta svar på vikten och betydelsen av att satsa på IKT-infrastruktur i ett utvecklingsland för att stärka landets ekonomiska position och konkurrenskraft. Uppsatsen består av en förklarande fallstudie som förklarar varför utveckling tar fart efter satsningar på IKT-infrastruktur samt förklarar IKT-infrastrukturens betydelse för landet som helhet. Resultatet av forskningen pekar på att det finns samband mellan utvecklingsländers framgångar i form av ekonomisk position och konkurrenskraft med dess satsningar på IKT-infrastruktur. Satsningar på IKT-infrastruktur öppnar samhället i form av att det bidrar till en högre grad av informationsutbyte mellan regering-invånare, invånare-invånare och regering-världen, vilket efter vår forskning har visat sig ha en stor betydelse för utvecklingsländers förmåga att skapa konkurrenskraft och stärka sin ekonomiska position.

Systemförvaltning är en viktig strategisk fråga för organisationer eftersom det säkrar ett kontinuerligt och effektivt stöd för den avsedda verksamheten. Men systemförvaltning är komplext eftersom många organisatoriska parter är inblandade och det finns behov att skapa ordning och reda bland dem genom effektiv styrning. Intresset och behovet av att strukturera förvaltningen av den komplexa IT-infrastrukturen har uppmärksammats under de senaste åren i många organisationer.   Det finns olika definitioner av vad IT-infrastruktur anses vara ur tekniskt och organisatoriskt perspektiv. IT-infrastruktur är ett för brett begrepp för att kunna vara applicerbart ut ett förvaltningsperspektiv. Därför används begreppet grundläggande IT-infrastruktur istället för IT-infrastruktur för att tydliggöra vilka delar av IT-infrastrukturen som studien fokuserar. Ur ett förvaltningsperspektiv lyder definitionen; Förvaltningsobjekten av grundläggande IT-infrastrukturell karaktär innehåller en gemensam teknisk bas bestående av nödvändiga IT-komponenter som vid vidareförädling, genom förvaltningsorganisationens kompetenser, resulterar i olika produkter som nyttjas av objektverksamhetens parter. Det finns två förvaltningsobjekt som är av grundläggande IT-infrastrukturell karaktär IT-arbetsplats och Teknisk plattform.   Förvaltningsobjekt bör avgränsas utifrån den objektverksamhet som den stödjer. Förvaltningsobjektet IT-arbetsplats är avgränsad utifrån dess objektverksamhet som består av genomförande av arbetsuppgifter t.ex. handläggande av administrativa ärenden, bedrivande av affärsstödjande verksamhet, utveckling och förvaltning etc. Förvaltningsobjektet Teknisk plattform är avgränsad utifrån dess objektverksamhet som består av teknisk förvaltning och tillgängliggörande av övriga förvaltningsobjekt inom en organisation samt nyutveckling (av de mer verksamhetsnära IT-komponenterna) som hanteras inom projekt.   Förvaltningsobjektet IT-arbetsplats bör innehålla IT-komponenter så som olika typer av hårdvara och standard mjukvara som de anställa inom organisationen nyttjar samt förvaltningsprodukter som kan bestå av olika typer av paketerade utbud (t.ex. standard- och tilläggsutbud), paketerings- och distributionstjänst samt olika typer av målgruppsanpassade kunskapsstöd. Förvaltningsobjektet Teknisk plattform bör innehålla IT-komponenter som kan härröras till lagring, beräkningskraft och kommunikation samt förvaltningsprodukt Säker åtkomst och anslutning till den tekniska plattformen enligt överenskommelse (t.ex. SLA eller OLA).   Det är viktigt att förvaltningsprodukter är paketerade på ett sätt som gör dem köpbara. Därför bör förvaltningsorganisationens leverans betraktas som produkt (en tjänsteprodukt). Med produkt avses förvaltningsorganisationens tjänsteresultat. Förvaltningsprodukten bör därför vara tydligt definierad.

I Sverige finns det idag 61 områden som anses vara utsatta eller särskilt utsatta på den nivån att polisen har svårigheter att genomföra sitt arbete. Stadsdelen Skäggetorp i Linköping är ett av dessa områden. Sen 2015 har stadsdelen klassats som ett särskilt utsatt område där den kriminella aktiviteter har en stor inverkan på lokal samhället.  Stadsdelen har uppmärksammats i media då den under en senare period har präglats alltmer av våldsbrott, två tydliga exempel på detta är mordet som skedde under dagtid på en restaurang, 2021, och upploppen under påskhelgen, 2022. Det finns dock en annan sida som är mindre tydlig, organisationen Världens mammor, arbetar hårt i Skäggetorp mot att skapa en trygg plats för föräldrar och barn. Även de har synts i media då de bland annat bjöd in miljöpartiets språkrör Märta Stenevi för att få leva en dag som en mamma i Skäggetorp. Stadsdelen har dock inte alltid haft en negativ bild över sig, utan när den grundades under miljonprogrammet såg den istället som det vänliga Skäggetorp. Många anser att stadsdelen har ett flertal goda kvalitéer såsom grönytor och stora öppna gårdar. Däremot saknades det olika former av mötesplatser, framför allt mötesplatser för ungdomar, vilket generade i att ungdomsgäng strosade runt på gatan. Stadsdelen hade även det underlag som är vanligt vid bildandet av ungdomsgäng såsom hyresrätter och en låg andel vuxna jämfört med ungdomar och barn.  I den här uppsatsen undersöks mötesplatsens vikt för tryggheten i särskilt utsatta stadsdelar, med fokus på Skäggetorp. Undersökningen inleds med  att skapa en grund till begreppet social infrastruktur vilket skulle kunna vara en del av lösningen till problemen i Skäggetorp och andra säkrsilt utsatta områden. Sociala infrastrukturer finns överallt och kan vara både icke-kommersiella och kommersiella mötesplatser som till exempel skolor, bibliotek, kyrkor och grönområden. Dessutom redogörs för forskning om segregation, social inkludering och exkludering, trygghet och otrygghet samt om hur den fysiska miljön påverkar dessa aspekter. Detta leder sedan vidare till det teoretiska kapitlet där den valda teorin är socialt kapital, med särskilt fokus på det överbryggande sociala kapitalet. Överbryggande socialt kapital handlar om hur människor integrerar med andra och prövar olika åsikter mot varandra. Detta binds även samman med den sociala infrastrukturen som kan ses som en plats där människor kan bygga upp sitt sociala kapital.  Undersökningen har gjorts i form av en fallstudie över Skäggetorp i Linköping. Detta är, som tidigare nämndes, en stadsdel som präglas av oroligheter och våldsbrott. Stadsdelen är segregerad, detta gäller tre former av segregation: socioekonomisk, socio-rumslig och boendesegregerat i form av att boende är åtskilda från resterande av Linköping och att boende är åtskilda inom stadsdelen. Det insamlade materialet och analyserna presenteras i text, bild och kartor för att ge en så tydlig bild över stadsdelen och läget som möjligt.  Resultatet av fallstudien visar att det finns en befintlig social infrastruktur i stadsdelen som inte används optimalt och därför bör utvecklas. Det nybyggda kulturhuset Agora används främst av barn i mellanstadieåldern som bor i stadsdelen, målet för denna mötesplats var dock att folk i alla åldrar och runtom Linköping skulle besöka Agora. Detta har tyvärr inte skett, något som kan ha påverkats av den negativa bilden av Skäggetorp. Detta avslutas med en diskussion samt en del åtgärdsförslag som kan göras för att de befintliga sociala infrastrukturerna men också för att utveckla nya som skulle kunna bidra till att Skäggetorpsbor lämnar tryggheten i sina hem och möter sina grannar och då inte bara i den egna satsdelen utan också i hela Linköping.  Avslutningsvis dras det både ett antal generella slutsatser som är applicerbart på flera olika bostadsområden, samt en del platsspecifika slutsatser.

Vi lever under urbaniseringens tid och allt fler väljer att bosätta sig i storstäder.Detta har medfört bostadsbrist i många av landets städer, däriblandUppsala. Studenter är en av de grupper som drabbas hårdast avbostadsbristen på grund av långa bostadsköer och höga priser på bostadsrätter.Tillväxten väntas fortsätta och för att Uppsala ska klara av atthantera detta på ett långsiktigt hållbart sätt krävs stora insatser i stadsplaneringen.Detta examensarbete inom högskoleingenjörsprogrammet i byggteknikvid Uppsala universitet har genomförts på uppdrag av och i samarbetemed Sveriges Byggindustrier. Genom arkivstudier samt intervjuer medaktörer som representerar olika delar av samhällsplaneringen utrederdetta arbete möjligheterna för Uppsala att växa till en storstadsregion ochhur detta påverkar studenters bostadssituation. För att skapa en ekologiskt,ekonomiskt och socialt hållbar storstadsregion krävs fungerandeinfrastruktur. Detta arbete utreder därför även vilket transportinfrastrukturnätsom skulle gynna en regionförstoring och skapa goda förutsättningarför studenter att bosätta sig i någon av Uppsalas kransorter.Arbetets resultat visar en struktur av bostadsområden och transportnät iett framtida Uppsala som skulle kunna förbättra bostadssituationen förstudenter. Strukturen visas i en kartbild som bygger på välfungerandeinfrastruktur som tillfredsställer en students behov och visar den potentialsom finns i regionen. För att Uppsala ska växa till en storstadsregionenligt förslaget krävs stora insatser. De inblandade måste vara villigaatt satsa på Uppsalaregionen i ett gediget samarbete med kommunöverskridandefrågor. / We are living during the time of urbanization which means that more peoplechoose to settle in big cities. This has resulted in a housing shortage in many ofSweden’s big cities, including Uppsala. Due to long waiting lists and highprices for condominiums students are among the ones hardest hit by thehousing crisis. Growth is expected to proceed and if Uppsala is to be able tohandle this in a sustainable way it requires great efforts in city planning.Through archive studies and interviews this degree project examines thepossibilities for Uppsala to become a conurbation and how this affects thestudents housing situation.The result shows a vision of a future Uppsala with a structure of residentialareas and transport networks that could improve the housing situation forstudents.

Die Städte und Gemeinden stehen vor der Verantwortung, ihre infrastrukturellen und städtebaulichen Anlagen an neue Randbedingungen wie den demografischen und klimatischen Wandel sowie die Energiewende anzupassen. Nur auf diese Weise ist es möglich, der Bevölkerung auch zukünftig sichere, günstige und umweltgerechte Infrastrukturdienstleistungen anbieten zu können. Insbesondere durch eine stärkere Betrachtung der Zusammenhänge der unterschiedlichen Infrastruktursysteme sowie eine verbesserte Zusammenarbeit bereits in der Planungsphase lässt sich die Anpassung von Ver- und Entsorgungssystemen aber auch städtebaulichen Anlagen effizienter gestalten. Entsprechende Betrachtungen finden bisher kaum statt, Planungen verlaufen meist unkoordiniert. Dies bedeutet, dass die einzelnen Unternehmen erforderliche Maßnahmen an ihren Anlagen ohne Beachtung der Wechselwirkungen mit benachbarten Systemen ableiten. Mögliche Kosteneinsparungen durch eine gemeinsame Bauausführung werden verschenkt, unnötige zusätzliche Arbeiten führen zu weiteren Substanzschäden an den Anlagen. Besondere Beachtung benötigen die Zusammenhänge zum Städtebau. Anhand von Art und Maß der baulichen Nutzung wird die Kapazität und demnach die erforderliche Dimension für Infrastrukturanlagen vorgegeben. Da die Dimensionierung dieser Systeme für einen sicheren und wirtschaftlichen Betrieb unabdingbar ist, müssen die Effekte der Stadtplanung stärker berücksichtigt werden. Die betroffenen Unternehmen verfügen meist über geeignete Planungswerkzeuge zur Anpassung ihrer eigenen Anlagen und die Ableitung von Maßnahmen. Hierbei wird im Regelfall auf Grundlage einer Zustandserfassung eine Bewertung der Anlagen durchgeführt und der Erneuerungsbedarf sowie eine Sanierungsstrategie abgeleitet. Da die Unternehmen diesen Schritt losgelöst voneinander durchführen, bleiben mögliche Zusammenhänge zwischen den Systemen bisher oft unbeachtet. Anhand der einführenden Problemstellung wurde ein Verfahren zur gemeinschaftlichen Betrachtung des Planungsprozesses – in Form der integrativen Planung von Infrastrukturmaßnahmen – erarbeitet. Aufgrund des hohen Anpassungsbedarfs wurden die Infrastrukturnetze von Wasserversorgung, Abwasserableitung und Verkehr sowie städtebauliche Anlagen (inklusive energetischer Parameter) betrachtet. Grundlage des Modells bilden die Daten der Beteiligten kommunalen Institutionen zum baulichen (materiellen) und qualitativen (betrieblichen) Zustand ihrer Anlagen. Durch eine Zusammenführung der Datensätze, für zu untersuchende Teilgebiete, kann eine Bewertung der Einzelabschnitte der technischen Infrastruktur sowie der städtebaulichen Anlagen vorgenommen werden. Durch die Überlagerung dieser Ergebnisse ist es möglich, eine Gesamtbewertung für die Standorte abzuleiten. Bereiche mit hohen Bewertungen geben Prioritäten für eine integrative Planung vor, da alle Anlagen an diesen Stellen ungünstige Zustandswerte aufweisen. Damit ist für diese Bereiche eine gemeinsame Baumaßnahme für alle Beteiligte sinnvoll, da sich entsprechende Synergien einfach nutzen lassen. Unter anderem ergibt sich bei der integrativen Planung der technischen Infrastruktursysteme durch die gemeinsame Lage im Untergrund ein geringerer Bauaufwand und dadurch geringere Kosten. Zudem können zusätzliche Aufgrabungen und damit einhergehende zusätzliche Substanzschäden vermieden werden. Des Weiteren ist eine genaue Abstimmung der Infrastrukturanlagen an die erforderlichen städtebaulichen Kapazitäten möglich, was eine wirtschaftliche Dimensionierung der Anlagen und eine sichere infrastrukturelle Ver- und Entsorgung garantiert. Die Umsetzung des Verfahrens wurde mittels eines geografischen Informationssystems (GIS) vorgenommen. Da die meisten größeren Kommunen bereits über entsprechende Systeme verfügen, ist eine Erweiterung dieser um den vorgestellten Planungsansatz grundsätzlich möglich. Die Verarbeitung des Gesamtprozesses erfolgte mittels einer Cloud-Anwendung, worüber die gesamte Datenhaltung- und Verarbeitung sowie Ergebnisableitung vorgenommen wird und welche zusätzlich als Kommunikationsbasis dient. Das Verfahren konnte am Untersuchungsgebiet Leipzig Volkmarsdorf-West validiert werden. Es wurden die Zustandswerte für Wasserver- und Entsorgungsnetze, Verkehrsnetze sowie städtebauliche Anlagen ausgewertet und die resultierenden Maßnahmenprioritäten abgeleitet. Hierbei war festzustellen, dass bei einer integrativen Betrachtung des Planungsprozesses, auf Grundlage der Zustandsdaten der Anlagen der beteiligten Institutionen, eine Vielzahl von Maßnahmen gemeinsam ausgeführt werden kann. Es wurde deutlich, dass mithilfe des Verfahrens Maßnahmen und deren Rangfolge effizient ableitbar sind. Damit stellt dieser Ansatz für kommunale Entscheidungsträger aus den Bereichen der Infrastruktur- und Stadtplanung ein mögliches Werkzeug für die Ableitung und Umsetzung von gemeinsamen Vorhaben dar. Auf dieser Grundlage wird ein Beitrag geschaffen, um auch zukünftig sichere und preisgünstige infrastrukturelle und städtebauliche Dienstleistungen für alle bereitstellen zu können. / Towns and Communities are faced with the responsibility to adapt their infrastructure and urban facilities to meet new demographic, climatic and energetic conditions. Only in this way, it will be possible to maintain secure, affordable and environmentally suitable infrastructure services for the population in the future. A stronger consideration of the connections of various infrastructure systems, as well as enhanced collaborations in the planning phase, could help to adjust supply and disposal systems and urban planning systems more efficient. Relevant considerations facing this issue are hard to find, so the planning process is usually proceeded uncoordinated. This means, the individual companies derive necessary measures for their facilities without considering the interactions to other infrastructural systems. Possible cost savings through common construction operations are given away, unnecessary extra works lead to a further damage of the substance of the facilities. Particular attention is needed for the connections to the urban planning. Based on the type and extent of building and land use, these facilities specify the required capacity and therewith the dimension of infrastructure systems. So, the urban planning is essential for a safe and economical operation of the technical infrastructure too. Involved companies usually have appropriate planning tools to adapt their own systems and to identify measures. These tools are mostly based on the condition data, gained by an inspection of their facilities. With these data the companies are able to derive the need for renewal and a rehabilitation strategy. Since the companies perform this step isolated, possible correlations between the systems don’t find consideration until now. Based on these considerations, a process for a common planning process – the integrative planning of infrastructure projects – was developed. Because of their strongly required demand for adaption, infrastructure networks of water supply, sewage, transport and urban systems (including energy parameter) were considered in this process. The model is based on the structural (physical) and qualitative (operational) data of the facilities of the involved local institutions. First of all, an assessment can be carried out for the individual sections of the technical infrastructure, as well as for urban facilities, by merging the data sets. Through the superposition of the results, it is possible to derive an overall assessment for individual locations. Areas with high ratings dictate priorities for an integrated planning, since all facilities have unfavorable condition values at these locations. Thus, in these areas a common project for all institutions is meaningful, since synergies can be taken very simple. For example, the common underground position of most of the technical infrastructure systems lead to lower construction costs, if the project is coordinated and processed integrative. In addition, further excavations and structural damage can be avoided. Furthermore, an accurate tuning of infrastructure systems to the necessary capacities of the urban facilities is possible. That guarantees an economical dimensioning of installations and a secure infrastructural supply. The method has been realized using a geographical information system (GIS). Since larger municipalities already possess similar systems, an extension of these for the presented approach should be possible. The processing of the entire model was performed using a cloud application. Through this, the entire data handling, result output and communications can be done. The method was validated at the study area Leipzig Volkmarsdorf-West. First of all, the resulting priorities for common measures were derived. That was done by analyzing condition values for water and waste water systems, transport networks and urban facilities. It could be found out, that by using an integrative approach for the planning process, based on the condition data of the facilities of the participating institutions, a large number of measures can be carried out jointly. It became clear, that by using this method, measures and their order can be derived efficiently. Thus, this approach represents a possible tool for municipal decision-makers, from the fields of infrastructure and urban planning, for the derivation and implementation of common projects. The presented model for integrative planning of infrastructure projects helps to provide secure and affordable infrastructure and urban services for following generations.

Uppsatsen behandlar de intressekonflikter som uppstår vid planläggning av bostadsändamål intill järnvägsspår. Dagens planering är präglad av ett förtätningsideal inte bara i Sveriges större städer utan även på mindre orter. Hand i hand med förtätning eftersträvas ett minskat bilanvändande och järnvägstrafik lyfts fram som ett lämpligare transportsätt utifrån ett miljöperspektiv. Järnvägstrafik påverkar sin omgivning i form av buller, vibrationer och elektromagnetiska fält, samt skapar risker för urspårning av tåg. När järnvägstrafik passerar genom täta urbana miljöer skapas intressekonflikter mellan järnvägens effekter och rådande förtätningsideal, eftersom bebyggelsen påverkas av dessa. Uppsatsen studerar vilka dessa intressekonflikter mellan järnvägen och bostäder är, samt hur de kan ges uttryck med hjälp av en fallstudie. Fallstudien tittar närmare på två fallorter, Växjö och Kungsbacka för att närmare studera vars en detaljplan gällande ny bostadsbebyggelse vid järnvägsspår. Avvägningar mellan intressekonflikterna kommer till uttryck i fysisk planering som blir en medlare mellan intressena. Förhoppningen är att studien kan ge nya insikter och perspektiv på förtätning av bostäder vid järnvägsspår.