Bakgrund: Yrkesutövare inom sjuksköterskeprofessionen är skyldiga att upprätthålla en god patientsäkerhet som skyddar mot vårdskada. Syfte: Att undersöka forskning kring sjuksköterskans läkemedelshantering som är skadlig eller potentiellt skadlig för patienter i slutenvård. Metod: En litteraturstudie för att ta fram ett relevant underlag av vetenskapliga artiklar genomfördes via databassökningar i CINAHL, PubMed och PsycINFO. Resultat: I resultatet kunde fyra kategorier relaterat till felaktig läkemedelshantering identifieras. Dessa var frekvens, typer av fel, arbetsmiljö och erfarenhet. Slutsats: De två mest framträdande omständigheter som kunde relateras till felaktig läkemedelshantering var brist på erfarenhet och förekomst av avbrott och vanligaste var att sjuksköterskor utelämnade kontroll av patientidentitet. / Background: Professionals within the nursing profession are obligated to uphold good patient safety that protects against injury sustained during care. Aim: To examine research on nurses drug handling that is harmful or potentially harmful to patients in inpatient care settings. Method: A literature study was conducted and in order to find a relevant basis of scientific articles, database searches of CINAHL, PubMed and PsycINFO were carried out. Result: In the result four categories stood out with regard to correlation with flawed handling of drugs. These were frequency, types of errors, working environment and experience. Conclusion: The two most prominent circumstances connected to faulty drug handling were lack of experience and the occurrence of interruptions and the most common fault were nurses who neglected to confirm patient identity.

Bakgrund: Stickrädsla är ett vanligt problem hos barn och vuxna, vilket innebär ett lidande för dessa patienter. Rädslan och oron gör att vissa patienter även utvecklar en fobi. Sjukvården är ofta förknippad med provtagningar som innebär nålstick. Då vissa patienter är så rädda för nålar medför det att vård inte söks eller uteblir, fast vissa patienter vore i behov av vård. Det kan även gå så långt att kvinnor undviker att skaffa barn. Syfte: Syftet med denna studie är att genom litteraturstudier belysa stickrädsla och undersöka vad sjuksköterskan kan göra för att lindra lidandet hos stickrädda patienter såväl barn som vuxna. Design/ Teoretisk Referensram: Beskrivande litteraturstudie valdes som metod för denna studie, granskning skedde av 13 artiklar vilka presenteras i resultatet. Katie Erikssons teori om lidande användes som teoretisk referensram. Resultatet: I resultatet visas hur lidandet kan lindras av sjuksköterskans förhållningssätt genom: bemötande, stöd, delaktighet, miljö, farmakologiska metoder, icke farmakologiska metoder och reaktioner hos barn och vuxna. I de olika kategorierna framkommer vad som kan lindra rädslan respektive vad som bidrar till en ökad rädsla för dessa patienter. Exponering för nålar kan bidra till både en ökad rädsla. Design på den medicinsk tekniska utrustningen kan bidra till en minskad rädsla. Det gäller att se den unika patienten och vad som lindrar dennes rädsla. Slutsats: Stickrädsla innebär för många patienter ett stort lidande. Sjuksköterskor bör uppmärksamma detta lidande och lindra det genom att vidta omvårdnadsåtgärder. / Background: Needle Fear is a problem in children and adults so painful for these patients. Fear and anxiety cause some patients also to develop a phobia. While some patients are so afraid of needles it implies that care is not appealed or absent, although some patients were in need of treatment, although it may go so far that women avoid having children. Aim: The purpose of this study is, by studying literature, to highlight needle fear and examine what the nurse can do to alleviate the suffering of the needle fear patients both children and adults. Design/ Theoretical Frame of reference: Descriptive design was chosen as the method of this study, examination was done of 13 articles which are presented in the results. Katie Erikssons theory and her view of the suffering were used as a theoretical frame work. Result: The result shows how suffering can be alleviated by the nurses´ attitudes: attitude, support, participation, environment, non- pharmacological approaches, pharmacological methods and reactions in children and adults. In each category is found as can alleviate fear and in contributing to an increased fear of these patients. Exposure to needles can contribute to both an increased fear. Design of the medical technical equipment can help to reduce any fear. You have to see the unique patient and what relieves his fear. Conclusion: Needle Fear means for many patients a great deal of suffering. Nurses should pay attention to alleviate this suffering and by providing care and empathy for the patients.

An increasing number of patients are in need of intravitreal injections which lead to a need of extending capacity at eye clinics. One of the essential core competencies in nursing care is safe care and the purpose of this study was to investigate ophthalmologic nurse´s experiences of promoting safe care in conjunction with intravitreal injections. The study was conducted as an interview study with descriptive qualitative design with inductive approach. Data was analyzed with qualitative manifest content analysis resulting in three main categories; “Well-functioning routines ”, “Continuityin the team” and “Promote patient-participation”. As the number of patients increases, ophthalmologic nurses ’ experience their ability taking care even more endanger patient safety. Ophthalmologic nurses experience that they provide safe care through continuity and a consolidated team. The patients feel safe when meeting the same healthcare staff when receiving the treatments. Worried patients may be at risk of healthcare injuries and therefore the nurses strive to inform and involve the patients ensuring that they feel co-responsible in their own care. The result also shows that well-functioning routines promote safe care. Further research may be performed in part of developing standardized care plans promoting safe care at eye clinics. / Allt fler patienter är i behov av intravitreala injektioner, vilket ställer höga krav på att ögonsjukvården utökar sin kapacitet. En av kärnkompetenserna som sjuksköterskan ska förhålla sig till, är säker vård och syftet med denna studie var att undersöka ögonsjuksköterskans upplevelse av att främja säker vård vid intravitreala injektioner. Studien utfördes som en intervjustudie med beskrivande kvalitativ design och induktiv ansats. Data analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Analysen resulterade i tre huvudkategorier; Välfungerande rutiner”, ”Kontinuitet i team” samt ”Främja  patientdelaktighet”. Eftersom antalet patienter ökar, upplever ögonsjuksköterskorna att kapaciteten att ta hand om de stora volymerna riskerar att äventyra patientsäkerheten. Ögonsjuksköterskorna upplever att de genom kontinuitet skapar en säker vård genom att teamet är sammansvetsat och patienterna känner sig trygga med att träffa samma vårdpersonal vid behandlingarna. Oroliga patienter kan utgöra en risk för att en vårdskada uppstår och ögonsjuksköterskorna strävar efter att få patienterna delaktiga och välinformerade för att även de själva ska känna medansvar i den egna vården. Resultatet visar även på att välfungerade rutiner främjar säker vård. Vidare forskning kan bidra till att standardiserade vårdplaner kan arbetas fram och att den säkra vården kan bedrivas med hög kvalitet på alla ögonmottagningar.

Bakgrund: Rädsla för blod och injektioner är den näst vanligaste rädslan hos barn. Barn utsätts ofta för nålrelaterade procedurer vilket kan vara en smärtsam och ångestladdad upplevelse. För många barn är den största rädslan vid sjukhusbesöket att få en spruta eller att uppleva smärta. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva hur lidande och stickrädsla kan lindras hos barn vid nålrelaterade procedurer. Metod: Litteraturöversikten omfattas av 20 kvantitativa respektive 3 kvalitativa artiklar som granskades och analyserades för att sedan användas i resultatet. Dessa artiklar är publicerade mellan 2006 och 2016 och sökningarna gjordes i Pubmed och Cinahl. Resultatet: Resultatet visar att smärta och ångest kan minskas hos barn under nålrelaterade procedurer med hjälp av sociala faktorer så som föräldrar, omvårdnad och en hund. Oral och topikal smärtlindring är effektiv och distraherande metoder kan minska både ångest och smärta. Diskussion: Även om distraktion har visat sig vara en effektiv metod så är det också av stor vikt att inkludera barnet i sin egen vård. Föräldrar och sjuksköterskan tillsammans har en viktig roll att se till att barnet för en individanpassad vård vid nålrelaterade procedurer. Slutsats: Det bör finnas olika typer av preventioner som sjuksköterskan kan tillämpa när barn känner smärta och ångest under nålrelaterade procedurer. Ytterligare kvalitativ och kvantitativ forskning behövs gällande barns egna önskningar vid procedurer med nålar. / <p>Godkännande datum: 2016-10-31</p>

Problemformulering: Behandling med intravitreala injektioner ökar och patienter som genomgår denna behandling upplever ofta oro och osäkerhet. Det finns behov att stärka och tydliggöra ögonsjuksköterskans roll i omvårdnaden runt patienter som får injektionsbehandling. Detta för att på bästa sätt värna om både patienten och den egna professionen. Syfte: Syftet var att belysa ögonsjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter som behandlas med intravitreala injektioner. Metod: En intervjustudie med kvalitativ metod med semistrukturerade frågor och induktiv ansats genomfördes. Åtta ögonsjuksköterskor från fem ögonmottagningar i Mellansverige deltog i studien. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier och tio subkategorier. De fem kategorierna var; Ögonsjuksköterskans roll, Meningsfullt arbete, Patientperspektiv - ögonsjuksköterskornas upplevelser, Upplevda utmaningar och Betydelsefull utveckling. Konklusion: Ögonsjuksköterskorna upplevde sitt arbete meningsfullt och positivt, där de såg sig ha en viktig roll för patienterna. Den dagliga omvårdnaden blev dock inte alltid synlig och ögonsjuksköterskorna kunde ibland ha svårt att identifiera omvårdnaden de gav. Genom att utforma en lätthanterlig och tidseffektiv omvårdnadsdokumentation och individuell vårdplan kan ögonsjuksköterskans omvårdnad synliggöras vilket i sin tur kan möjliggöra patienternas delaktighet och stärka patientsäkerheten. Gruppinformation till patienter skulle också kunna vara ett led i utvecklingen. Förslag på vidare forskning är djupintervjuer med patienter och ögonsjuksköterskor för att undersöka hur vården skulle kunna utvecklas. / Problem definition: Treatment with intravitreal injections is increasing and patients undergoing this treatment often experience anxiety and insecurity. There is a need to strengthen and clarify the ophthalmic nurse's role in the care of patients receiving injection treatment. This is to best protect both the patient and the ophthalmic nurse’s profession. Purpose: The purpose was to illustrate the ophthalmic nurses’ experiences of caring for patients being treated with intravitreal injections. Method: A qualitative interview study with semi-structured questions and an inductive approach was performed. Eight ophthalmic nurses from five ophthalmic clinics in Central Sweden participated in the study. Results: The analysis resulted in five categories and ten subcategories. The five categories were; The ophthalmic nurse's role, Meaningful work, Patient perspective - The ophthalmic nurses' experiences, Perceived challenges and Significant development. Conclusion: The ophthalmic nurses experienced their work meaningful and positively, where they saw themselves as having an important role for the patients. However, daily care did not always become visible and the ophthalmic nurses could sometimes find it difficult to identify the care they provided. By designing an easy-to-use and time-efficient nursing documentation and individual care plan, the ophthalmic nurse's nursing can be made visible, which in turn can enable patients' participation and strengthen patient safety. Group information to patients could also be part of the development. Suggestions for further research are in-depth interviews with patients and ophthalmic nurses to investigate how the care could be developed.

Många personer i livets slutskede kan, av olika anledningar, inte längre ta sina symtomlindrande läkemedel peroralt varför annan administrationsväg måste väljas. Studier visar att subkutan administrering många gånger är att föredra vilket kan medföra att det blir många ”stick” per dag vilka kan upplevas plågsamma för patienten. En kvarliggande subkutan kateter i vilken läkemedel kan administreras flera gånger skulle kunna minska antalet ”stick” markant. Vid ett implementeringsförsök av subkutana kvarliggande katetrar till personer i livets slutskede på en internmedicinsk avdelning uppmärksammades att inga nationella riktlinjer fanns att tillgå. Efter kontakt med ett flertal enheter och sökning efter lokala riktlinjer framkom att rutinerna kring hantering av subkutana kvarliggande katetrar skiljer sig markant.   Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor hanterar perifera subkutana kvarliggande katetrar med fokus på personer i livets slutskede.   Studien var deskriptiv med till största delen kvantitativ ansats med en kvalitativ del som redovisas kvantitativt i tabeller och text. Enkäter skickades ut via Svenskt Palliativt Nätverks nyhetsbrev. 119 sjuksköterskor som motsvarade inklusionskriteriet besvarade enkäten.   Resultatet visar att subkutana kvarliggande katetrar appliceras för att minska antalet smärtsamma ”stick” och används både till intermittenta injektioner och kontinuerliga infusioner. Sjuksköterskor beskriver i studien att de är ett bra hjälpmedel i vården av personer i livets slutskede.  De nackdelar som uppmärksammats är komplikationer som hudirritation, svullnad, smärta och att patienten inte erhåller ordinerad dos på grund av läckage. En jämförelse gjordes avseende hur länge subkutana kvarliggande katetrar får sitta och knappt 50 procent uppgav 6-7 dagar och resterande allt från 2-3 dagar till ”så länge det ser fint ut kring nålen”. Det är således stora skillnader avseende hur subkutana kvarliggande katetrar hanteras. Av sjuksköterskorna uppgav 23 procent att de saknade kunskap om hantering av subkutana kvarliggande katetrar vilket tyder på att det finns behov av riktlinjer baserade på vetenskap. Personer i livets slutskede och deras närstående kan lära sig att själva administrera symtomlindrande läkemedel vilket kan hjälpa till att bevara autonomi och minska oro för genombrott av svåra symtom och därmed ge ökad livskvalitet. Subkutana kvarliggande katetrar borde, enligt denna studie, användas mer frekvent och spridas fler vårdenheter.   Slutsatsen är att det finns behov av, en nationell riktlinje baserad på vetenskap avseende hantering av subkutana kvarliggande katetrar. I riktlinjen bör avsnitt om applicering, omläggning, injektionsteknik, inspektion, dokumentation och hur länge katetrarna får sitta ingå.  Many patients in the end of life can no longer take their symptomatic drugs, for which reason other routes must be chosen. Studies show that subcutaneous administration is often preferred, which may cause many "stings” per day which may be painful to the patient. A subcutaneous indwelling catheter in which drugs can be administered multiple times could significantly reduce the number of "stings". In an implementation trial at an internal medical department, attention was drawn to the absence of national guidelines. After contacting several units and searching for local guidelines, it was found that the routines of handling subcutaneous indwelling catheters differed markedly.  The aim of the study was to describe how nurses deal with peripheral subcutaneous catheters with focus on people in the final stages of life.  The study was descriptive with a quantitative focus, with a qualitative part that were quantitatively reported. Surveys were sent via the Swedish Palliative Network newsletter. 119 registered nurses who corresponded to the inclusion criteria answered the questionnaire.  The result shows that subcutaneous indwelling catheters are applied to reduce the number of painful "stings" and are used both for intermittent injections and continuous infusions. Registered nurses describe in the study that they are a good aid in the care of patients in the final stages of life. The disadvantages that have been noted are complications such as skin irritation, swelling, pain and that the patient does not receive prescribed dose due to leakage. A comparison was made as to how long subcutaneous catheters may stay in situ and almost 50 percent reported 6-7 days and the remaining anything from 2-3 days to "as long as it looks fine around the needle". There are thus major differences regarding the way in which subcutaneous indwelling catheters are handled. 23 percent of the registered nurses reported that they lacked knowledge about handling the subcutaneous indwelling catheters which indicates that there is a need for science-based guidelines. Patients and relatives can learn to administer symptomatic drugs themselves, which can help maintain autonomy and reduce concern for breakthroughs of severe symptoms and thus give increased quality of life. Subcutaneous indwelling catheters should, according to this study, be used more frequently and spread at more units.  The conclusion is that there is a need for a national guideline based on science regarding subcutaneous indwelling catheters. In the guideline, sections about application, dressing, injection technique, inspection, documentation and how long the catheters may stay in situ should be included.

Syfte: Syftet med litteraturstudien är att presentera kunskapsläget över vad litteratur föreslår om omvårdnad i samband intramuskulär injektioner. Metod: Vi har skrivit en litteraturstudie där en systematisk litteratursökning genomförts, och där åtta artiklar inkluderats i vår uppsats. Goodmans (SBU, 1993) metod användes. Sökningarna utfördes i följande databaser: Cinahl, Medline, PubMed samt Swemed+. Artiklarna är kritiskt granskade enligt Polit et al (2001) samt en poängsättningstabell (Carlsson & Eiman, 2003). Resultat: Med enkla medel och med en väl utvärderad injektionsteknik minskar risken och incidensen för smärta och komplikationer. / Aim: The aim of this study is to present the level of knowledge of what literature suggest about the aspects of nursing and intramuscular injections. Methods: According to Goodmans (SBU, 1993) method on how to do a literature review we have done a systematic literature search and review. Searches were made in databases; Cinahl, Medline, PubMed and Swemed+. Eight articles of quantitative design was included in our study. The articles are scrutinized according to Polit et al (2001) and Carlsson & Eiman (2003). Results: With simple methods and by using validated technique for injections the possible pain, risks and complications can be minimized.

Att lindra smärta är en basal mänsklig rättighet. Barn är extra utsatta i vården, de kan ha svårt att uttrycka egen vilja och får till skillnad från vuxna inte fatta egna beslut. Specialistsjuksköterskan måste därför värna om barnets autonomi och integritet. Rätt bemötande och förberedelse ökar tillit och trygghet liksom möjlighet att genomföra en nålprocedur på ett bra sätt. De underlag som finns tillgängliga idag upplevs dock inte ge tillräcklig vägledning för att säkerställa barnets rätt till adekvat stödjande metoder. Syftet var därför att kartlägga vad som påverkar barnets smärta och rädsla i samband med intramuskulära injektioner mellan noll och sex års ålder. En systematisk litteraturöversikt genomfördes. Resultatartiklarna söktes fram via databaserna Cinahl, Medline och PsycINFO och kvalitetsgranskades utifrån granskningsmallar Critical Appraisal Skill Programme [CASP]. Resultatet baseras på tolv kvantitativa studier och indikerar att föräldrars beteende påverkar barnet samt att information till föräldrar och barn, distraktion samt farmakologiska metoder påverkar barnet positivt. Det visar också på att tidigare smärtfylld upplevelse i samband med intramuskulära injektioner kan påverka barnet senare i livet. Endast genom att det finns risk för långsiktig påverkan måste barnets rättigheter och skyddsbehov bevakas. Slutsatsen är att barn och föräldrar bör erbjudas adekvat information och individuell stöttning. Barnets perspektiv måste synliggöras för att skapa en acceptabel situation för barnet. Som kliniska implikationer föreslås att distraktion och oral glukoslösning bör erbjudas frikostigt. Topikal anestesi bör erbjudas efter individuell bedömning. Huruvida två samtidiga injektioner bör användas kräver ytterligare studier. / Children are particularly vulnerable in the context of healthcare. Nurses must therefore protect the child's autonomy and integrity. Proper preparation and treatment increase trust as well as the ability to carry out the needle procedure, but available guidelines are not perceived to provide sufficient guidance to ensure the child’s right to adequate supportive methods. The aim of this study was therefore to identify what affects children's pain and distress in the context of intramuscular injections up to six years of age. A systematic literature review was conducted where scientific articles were searched via the databases Cinahl, Medline and PsycINFO and were quality-checked based on quality review template Critical Appraisal Skill Program [CASP]. The results, based on twelve quantitative studies, indicates that parents' behaviour affects the child and that information to parents and child, distraction, and pharmacological methods may lead to positive effects. Moreover, a previously painful experience in context of an intramuscular injection may affect the child later in life. Only by the risk of long-term impact the child's rights and need for protection should be safeguarded. Thus, children and parents should be offered adequate information and individual support. The child’s perspective must be made visible to create an acceptable situation for the child. As clinical implications, it is suggested that distraction and oral glucose solution should be offered generously. Topical anesthesia should be offered after individual assessment. Whether two simultaneous injections should be used requires further studies.

Problem definition: Cataract surgery and intravitreal injections are common treatmentsat eye clinics and these procedures can be preceded by worry and anxiety in the patient.It is the ophthalmic nurse's responsibility to work for good nursing care and promotewell-being for all patients. Increased knowledge of the ophthalmic nurse's experience ofmeeting patients with anxiety during eye procedures would therefore be valuable inpromoting health and well-being. Purpose: To explore ophthalmic nurses’ experiencesof meeting patients with anxiety associated with planned invasive procedures in the eye.Method: A qualitative interview study with semi-structured questions and an inductiveapproach was performed. Ten ophthalmic nurses from five eye clinics in Central andSouth of Sweden participated in the study. Results: The analysis resulted into threecategories and eight subcategories. The three categories where Anxiety vary,Circumstances that can affect anxiety and Anxiety can lead to consequences.Conclusion: The ophthalmic nurses´ experiences were that all patients were anxiouspreoperatively. Individualized information and person-centered nursing care reducedpatients´ anxiety. The importance of the team and specific nursing actions such ashandhold were also of value. Future studies could be interviews with ophthalmic nurses’or patients with focus on nursing actions that can calm anxiety. / Problemformulering: Kataraktkirurgi och intravitreala injektioner är vanliga ingrepppå ögonmottagningar och dessa ingrepp kan föregås av oro och ångest hos patienten. Iögonsjuksköterskans ansvar ligger det att arbeta för en god omvårdnad och främjavälbefinnande för alla patienter. Ökad kunskap om ögonsjuköterskans erfarenhet avmötet med patienter med oro vid ingrepp i ögat skulle därför vara av värde för attfrämja hälsa och välbefinnande. Syfte: Att undersöka ögonsjuksköterskorserfarenheter av att möta patienter med oro i samband med planerade ingrepp i ögat.Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor och induktiv ansatsgenomfördes. Tio ögonsjuksköterskor från fem ögonmottagningar i mellersta ochsödra Sverige deltog. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och åttasubkategorier. De tre kategorierna var; Oro varierar, Omständigheter som kanpåverka oro, Oro kan leda till konsekvenser. Konklusion: Ögonsjuksköterskornahade en erfarenhet av att alla patienter hade någon form av oro preoperativt.Individanpassad information och ett personcentrerat omvårdnadsarbete var ett stöd föratt lindra oro hos patienterna. Teamets betydelse och specifika omvårdnadsåtgärdersom till exempel en hand att hålla var också av värde. Framtida studier kan varaintervjuer med ögonsjuksköterskor eller patienter med fokus på omvårdnadsåtgärdersom kan stilla oro.