Patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning (IVA) är allvarligt sjuka och behöver specialiserad vård. En del av den vården är ofta ventilatorbehandlingen som kan uppfattas som en mycket mentalt påfrestande upplevelse. Syftet med denna litteraturbaserade studie var att beskriva patienters upplevelser av att vårdas i ventilator på en intensivvårdsavdelning. Datamaterialet har utgjorts av kvalitativa studier med ett patientperspektiv, vilka har analyserats kvalitativt. I resultatet framkom två huvudteman; Verkliga upplevelser och Overkliga upplevelser. Subteman som framkom till Verkliga upplevelser var upplevelser av Kommunikation, Självbestämmande och kontroll samt Miljön. Overkliga upplevelser fick subteman om IVA-syndrom och upplevelser av Sedering. Patienterna upplevde ofta en brist på kontroll där den mest dominanta orsaken var svårigheten att kunna kommunicera vilket bidrog till mental ohälsa. Denna mentala ohälsa manifesterades ofta i IVA–syndrom eller liknande tillstånd där en bidragande orsak var en orolig och förvirrande miljö samt påverkan av sedering. Positiva upplevelser beskrevs och då gärna i samband med fysisk kontakt och anhörigas närvaro. Författarna diskuterar om de olika temans faktorer och sätter dessa i samband med hälsa enligt det salutogena synsättet. / Patients in need of intensive care treatment are seriously ill and require specialized care. This includes ventilator support, which can potentially be perceived as a mentally stressful experience. The aim of this literature-based study is to describe patients' experiences of ventilatory care in an intensive care setting. The collected data contains qualitative studies from a patient perspective, which have undergone qualitative analysis. The result revealed two main themes; actual experiences and perceived experiences. Subthemes for actual experiences were; Experiences of communication, Experiences of autonomy and control as well as Experiences of the environment. Subthemes for Perceived experiences were; Experiences of ICU-syndrome and Experiences of sedation. Patients frequently perceived loss of control, which was primarily associated with difficulty to communicate. This contributed to mental ill health, and often manifested as the ICU-syndrome or a similar condition. Contributing factors included the stressful and confusing environment, as well as the effects of sedation. Conversely, the positive experiences described included physical contact and the presence of relatives. The authors discuss the aforementioned categories and their contributors whilst associating these with health according to the salutogenic model.

Patienter som läggs in på intensivvårdsavdelningar blir ofta sängliggande en längre period. Invasivt ventilatorbehandlade patienter blir inte alltid mobiliserade som de borde. Immobiliseringen hos patienterna har en rad negativa effekter på kroppen, men att låta mobiliseringen bli en prioriterad åtgärd kan vara utmanande för intensivvårdssjuksköterskan och teamet kring patienten. Syftet med denna studie är att beskriva effekter av tidig mobilisering för invasivt ventilatorbehandlade intensivvårdspatienter. Metoden som valts för att genomföra studien är litteraturstudie. Det visade sig att tidig mobilisering kan genomföras på ett bra och säkert sätt. Tidig mobilisering hade goda effekter på respiration och ventilation som förbättrad lungkapacitet och förbättrad saturation när patienten mobiliserades på sängkanten eller ur sängen. Den tidiga mobiliseringen hade också goda effekter på cirkulationen. Hos de patienter som mobiliserades tidigt förbättrades bland annat medelartärtrycket. De patienter som mobiliserades tidigt hade färre dagar i ventilator behandling och tiden för den totala sjukhusvistelsen blev också kortare för de patienterna som mobiliserades tidigt. De patienter som genomförde lättare fysiskt aktivitet tidigt hade fler positiva effekter än de patienter som utsattes för lite hårdare aktivitet. Kanske beror detta på att patienterna som deltog i studierna hade allvarliga grund sjukdomar sedan tidigare som gjorde det svårare att utföra den hårdare fysiska aktiviteten.

Bakgrund: Självmord är ett globalt hälsoproblem. Enligt WHO tar årligen 800 000 människor i världen sitt liv och suicidförsöken är långt flera. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av att, på intensivvårdsavdelningen, vårda patienter som har utfört ett suicidförsök. Metod: Beskrivande design med kvalitativ ansats användes. Tio intensivvårdssjuksköterskor inkluderades. Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fem kategorier framkom; Att möta patienter som utfört suicidförsök är komplext, Att möta närstående till patienter som utfört suicidförsök, Att psykiatrin har betydelse för patienter som utfört suicidförsök, Att vårda patienter som utfört suicidförsök väcker flera olika känslor samt Att uppleva begränsningar och möjligheter vid omvårdnaden av patienter som utfört suicidförsök. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att det var utmanande att vårda, kommunicera och bemöta patienter som utfört ett suicidförsök. Dessa patienter beskrevs som en återkommande patientgrupp som ofta hade en tidigare kontakt med psykiatrin. Närstående reagerade olika vid suicidförsök och behövde stöd enligt intensivvårdssjuksköterskornas beskrivningar. De upplevde lång väntan på psykiatrikonsulten vilket bidrog till fördröjd planering av patientens fortsatta vård. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev självmord som tragiskt och att det väckte olika känslor hos dem. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev vidare att de upplevde skillnader av suicidförsökets allvarlighetsgrad, utifrån metoden patienten använt, samt att fördomar förekom mot denna patientkategori bland deras kollegor. Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att de saknade kunskap om psykisk ohälsa samt önskade ett bättre samarbete med psykiatrin. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev upplevelsen av komplexiteten att vårda, kommunicera och bemöta denna patientgrupp, då de saknar kunskap samt att samarbetet med psykiatrin kan utvecklas. / Background: Suicide is a global health problem, according to WHO 800 000 people worldwide commit suicide every year and the suicide attempts are far more. Aim: To describe intensive care nurses’ (ICU nurse) experiences of taking care of patients, at an intensive care unit, who has committed a suicide attempt. Method: A descriptive design with a qualitative approach was used. Semi structured interviews with ten ICU nurses were conducted and analyzed using qualitative content analysis. Results: Five categories were found; To meet patients who has committed a suicide attempt is complicated, To meet relatives of patients who has committed a suicide attempt, To patients who has committed a suicide attempt, psychiatry has meaning, To care for patients who has committed a suicide attempt brings up a lot of emotions, and To experience limitations and possibilities when taking care of patients who has committed a suicide attempt. ICU nurses described the complexity of nursing, communicating and treating patients who have committed a suicide attempt. These patients were described as a recurrent group, who often had an earlier experience of psychiatric care. They described a variety of reactions from relatives and the relatives need for support. ICU nurses experienced a long wait for the psychiatric consultation which contributed to slowing down the planning of the patients’ continued care. ICU nurses referred to suicide as tragic and that it brings up a lot of emotions among them. They also described that they experienced differences in severity of the suicide attempt depending on the use of suicide method and that prejudices existed among colleagues. ICU nurses described they lacked knowledge about mental illness and wished for better cooperation with psychiatric care. Conclusion: ICU nurses described the complexity of nursing, communicating and treating this group of patients due to lack of knowledge and that cooperation with psychiatric care could be improved.

Bakgrund: Mammor till barn som vårdas på intensivvårdsavdelning för nyfödda upplever ofta stress och oro relaterat till barnens ohälsa, en förlossning de ej varit förberedda på, den avancerade medicinska behandling barnets tillstånd kräver samt att en del av omvårdnaden kring barnet tas ifrån dem. Dessa känslor påverkar deras, och indirekt barnens, hälsa negativt. Syfte: Syftet med studien är att beskriva mammors upplevelser av det första mötet med sina barn på intensivvårdsavdelning för nyfödda samt att identifiera områden som enligt mammorna kan förbättras. Metod: En deskriptiv enkätstudie som analyserats med kvalitativ innehållsanalys samt en kvantitativ del där deskriptiv statistik använts för analys. Resultat: De flesta mammor upplevde det första mötet med sitt barn som känslofyllt med både positiva och negativa känslor samt att upplevelsen av mötet påverkades av en rad faktorer. De beskrivna upplevelserna och de faktorer som påverkade dessa placerades efter analys under kategorierna ”Mötet med barnet”, ”Att vara på intensivvårdsavdelning för nyfödda” samt ”Att bli mamma”. Slutsats: Faktorer som påverkade det första mötet med barnet positivt var att få vara nära barnet, personalens hjälp, adekvat information, bra samarbete mellan avdelningar samt hjälp från BB-personalen. Det som påverkade negativt var separation från barnet, otillräcklig information, en stressig avdelningsmiljö, den medicinska utrustningen som barnets vård krävde samt ohälsa hos mamman. / Background: Mothers of children cared for in the neonatal intensive care unit often experience stress and anxiety related to their children’s poor health, the advanced medical treatment the child requires and the fact that the care of their children partly is taken away from them. These feelings affect their, as well as their children’s, health negatively. Objective: This study aims to describe mothers’ experiences of the first encounter with their child at the neonatal intensive care unit as well as to identify areas that, according to the mothers, can be improved. Method: A descriptive survey study analysed by a qualitative content analysis and a quantitative part analysed with descriptive statistics. Results: Most mothers experienced the first encounter with their child as both positive and negative and the experience of the encounter was affected by a number of factors. The described experiences and the affecting factors were identified in the categories “The encounter with the child”, “Being at the neonatal unit” and “Becoming a mother”. Conclusion: The factors that, according to the mothers, affected the experience of the first encounter with their child positively were being close to the child, the help from the personnel, information, good cooperation between units and help from the staff at the maternity unit. The factors that had a negative effect on the experience of the encounter were separation from the child, insufficient information, a stressful unit environment, the medical equipment required by the child’s care and the mothers’ poor health.

Bakgrund: 100 000 vårdskador uppstår i Sverige varje år. Patienter som vårdas på intensivvårdsavdelningar löper störst risk att drabbas. För att minska riskerna och höja patientsäkerheten krävs kunskap om vilka risker som finns och vilka misstag som begås. Syfte: att beskriva i vilka sammanhang intensivvårdssjuksköterskor upplever att patientsäkerheten brister. Metod: en empirisk studie med kvalitativ design har utförts. Datainsamlingen har skett i två fokusgrupper med intensivvårdssjuksköterskor. Materialet analyserades och presenteras i form av teman och kategorier. Resultat: brister sågs i organisationen och sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna upplevde även att brister i samarbetet och kommunikationen uppstod mellan individer samt mellan individer och organisationen. Slutsats: organisationen måste bistå med patientsäkra lokaler och lyfta patientsäkerheten på avdelningen. Sjuksköterskorna i sin tur måste följa författningar och lokala rutiner. Detta för att skydda patienter och för att inte själva straffas för vårdskador. Organisationen och sjuksköterskorna måste därtill tillsammans förbättra samarbetet och kommunikationen dem emellan. Klinisk betydelse: studien kan användas i ett förbättringsarbete på den undersökta avdelningen samt stärka gruppsamhörigheten för intensivvårdssjuksköterskorna. / Background: 100 000 adverse events occur annually in Swedish hospitals. Patients being treated in intensive care units are most at risk. To reduce risks and improve patient safety requires knowledge of the risks involved and the mistakes made. Aim: to describe in which context intensive care nurses experience that patient safety fails. Method: an empirical study with a qualitative design has been made. Data has been collected in two focus groups with intensive care nurses. The material was analyzed and presented in terms of themes and categories. Results: patient safety deficiencies were found in the organization and among the nurses. The nurses also described deficiencies in the cooperation and communication between individuals and between individuals and the organization. Conclusion: the organization must give priority to patient safety issues and provide facilities well adapted to carry out safe care. As for the nurses, they must follow regulations and local procedures in order to prevent harm to patients and to avoid being punished for adverse events. The organization and the nurses must together improve cooperation and communication to promote patient safety. Clinical importance: this study can be used to improve patient safety at the investigated intensive care unit and strengthen the group cohesion among the critical care nurses.

Bakgrund: Suicid och suicidförsök är ett känt folkhälsoproblem både internationellt och nationellt. I Sverige är det ca 15 000 personers som utför suicidförsök varje år och över 150 000 personer lider av allvarliga suicidtankar. En del av dessa patienter kommer att behandlas inom intensivvården, vilket ställer stora krav på intensivvårdssjuksköterskans professionella och etiska förhållningssätt i interaktionen med patienten och anhöriga, för att bygga upp och säkerställa en god vårdande relation Syfte: Syftet med studien var att belysa intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter som utfört suicidförsök.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats användes. Tio intensivvårdssjuksköterskor inkluderades i studien. Datainsamling genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer som analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet presenteras genom fyra kategorier; Upplevelsen av svårigheter i mötet med patienten, Upplevelsen av begränsningar i omvårdnadsarbetet, Upplevelsen av svåra tankar i omvårdnadsarbetet och Upplevelsen av otillräckligt stöd från olika professioner. Resultatet påvisar sjuksköterskornas upplevelse av bristande samarbete mellan professioner, bristande utbildning och känslomässigt engagemang. Vilket ger en känsla av frustration som leder till svårigheter i mötet med den nämnda patientgruppen. Slutsats: I den kliniska vården finns det flera centrala faktorer som kan gynna eller försvåra vårdandet av patienter som försökt begå suicid såsom kommunikationen i mötet med patienten, sjuksköterskans professionella roll och tvärprofessionell samverkan mellan kliniker samt utbildning och kompetens. Som blivande intensivvårdssjuksköterskor anser författarna att studien ger viktiga infallsvinklar i ämnet som kan vara användbara och stärka den kommande yrkesrollen. Det kan upplevas känslomässigt komplicerat att behandla patientgruppen, detta i sin tur är viktigt att följa upp och ses över av enhetschefer och ansvariga för yrkesgruppen.

Bakgrund: Intensivvård är en avancerad behandling med noggrann övervakning av kritiskt sjuka patienter. Patienterna är i ett utsatt läge och i beroendeställning av vårdpersonal såväl sina närstående. Tidigare studier tar upp vikten av delaktighet men utifrån ett patientperspektiv. Det har erfarits att närstående inte görs delaktiga i vården som de skulle kunnat vara. Det saknas även studier där närståendes delaktighet undersökts. Att vara närstående till en kritiskt sjuk person kan vara svårt och det är intensivvårdssjuksköterskans ansvar att göra de närstående delaktiga. Negativa effekter kan ske för de närstående som inte får vara delaktiga, så kallat “post-intensive care syndrom”. Syfte: Studiens syfte var att beskriva närståendes upplevelser av delaktighet i vården av en vuxen kritiskt sjuk person på intensivvårdsavdelningen. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats med 15 vetenskapliga artiklar. Artiklarna har analyserats med hjälp av Bettany-Saltikov och McSherrys metod. Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier: Att finnas till för patienten, Involverad i kommunikationen med vårdpersonal samt Delta i den fysiska omvårdnaden. Slutsats: Närståendes upplevelse av delaktighet har en betydande roll för intensivvården. Närstående känner sig delaktiga genom att få vara med fysiskt i omvårdnaden men även att vara passiv. De uppskattar att få information, att få valmöjligheter och på så sätt känna sig delaktiga. Närståendes delaktighet speglades även när de var nära, uppmuntrade och förde patientens talan. Att ta vara på närstående och göra dem delaktiga på intensivvårdsavdelningen är något att ta lärdom av. / Background: Intensive care involves an advanced treatment and close monitoring of critically ill patients. Patients are in a vulnerable position that depends on both their next-of-kin as well as advanced health care. Previous studies address the importance of participation but from a patient perspective. Former experiences from intensive care have pinpointed that relatives are not as involved in the care as they could be. There currently are few studies where the participation of relatives has been investigated. Being close to a critically ill person can be difficult and it is the intensive care nurse´s responsibility to involve the relatives. Negative effects can occur for the relatives who are not allowed to participate, so called “post-intensive care syndrome”.  Aim: The aim of the study was to describe relatives' experiences of participation in the care of an adult critically ill person in the intensive care unit. Method: A systematic literature study with a qualitative approach from 15 scientific articles. The articles have been analyzed using Bettany-Saltikov and McSherry´s method. Results: The results showed three main headings: To be there for the patient, Part taking in the communicational aspects with the care givers and Participate in physical care. Conclusion: Relatives' experience of participation has a significant role for intensive care. Relatives feel involved by being physically engaged in the care, but also by being passively active. They appreciate recieving information, having choices and through that feeling more involved. The participation of relatives was also reflected when they were close, encouraged and brought the patient´s voice. Taking care of relatives and making them involved in the intensive care unit is something to learn from.

Bakgrund: Invasiv monitorering och behandling inom intensivvården ökar risken för VRI, vilket hotar patientsäkerheten. CVK-relaterad blodburen infektion utgör 20 % av infektionerna inom intensivvården och leder till ökad mortalitet. Dock anses dessa infektioner i hög grad vara undvikbara. Sjuksköterskor inom intensivvården hanterar CVK dagligen och ansvarar för att detta görs på ett patientsäkert sätt, om patientsäkerheten brister kan det leda till vårdlidande för patienten. En viktig del av patientsäkerhetsarbetet är att sammanställa kunskap om vilka åtgärder sjuksköterskor kan genomföra för att minska antalet CVK-relaterade blodburna infektioner.  Syfte: Beskriva de åtgärder som sjuksköterskor kan genomföra vid hantering av CVK för att minska frekvensen av CVK-relaterade blodburna infektioner hos vuxna patienter inom intensivvården.  Metod: Litteraturstudie med systematisk ansats av observations- och interventionsstudier. Artikelsökning genomfördes i PubMed och CINAHL. Kvalitetsgranskning genomfördes med mall från Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011). Resultatet utformades genom narrativ syntes och presenteras i löpande text samt sammanfattande tabeller. Resultat: Baserat på 20 kvantitativa studier med fokus på vuxna patienter med CVK som vårdas på IVA beskrivs de sex kategorierna: förband, hudtvätt, hängtid, proppar och ventiler, utbildning samt åtgärdspaket. Inom alla dessa kategorier fanns studier som visade på åtgärder som ledde till minskning av CVK-relaterad blodburen infektion.  Slutsats: Denna studie tydliggör att sjuksköterskan vid CVK-hantering har möjlighet att arbeta infektionsförebyggande. Genom att använda desinfektionsproppar och injektionsventiler med desinfektionsbara membran, hudtvätt med klorhexidin, utbildning och åtgärdspaket kan sjuksköterskan således minska risken för patienters vårdlidande. Denna studie föreslår forskning av hur implementering ska ske för att öka följsamheten kring åtgärder för förebyggande av CVK-relaterad blodburen infektion. / Background: Invasive monitoring and treatment in intensive care increases the risk of healthcare associated infections, which is a threat for patient safety. Central line-associated bloodstream infection [CLABSI] accounts for 20 % of all infections in intensive care and leads to increased mortality. However, CLABSI is largely considered avoidable. Nurses in the ICU handle these devices on a daily basis and are responsible for ensuring that this is performed in a manner that complies with patient safety; lack of patient safety can cause suffering for the patient. An important part of improving patient safety is to compile knowledge about what measures nurses can implement to reduce the number of CLABSI. Aim: To describe the measures that nurses can implement when managing the central line to reduce the frequency of CLABSI in adult patients in intensive care. Method: Quantitative literature study with a systematic approach of observational and interventional studies. Search was performed in PubMed and CINAHL. Quality review was conducted using templates from Willman, Stoltz and Bahtsevani (2011). The results were developed through narrative synthesis and presented in text and summary tables. Results: Based on 20 quantitative studies focusing on adult patients with central lines cared for at the ICU, the six described categories are: dressings, bathing, hang time, port protectors and connectors, education and bundles. In all these categories, there were studies that showed measures that led to a reduction in CLABSI. Conclusion: This study clarifies that the nurse in central line-management has the opportunity to prevent infection. By using port protectors and connectors with disinfectable membranes, bathing with chlorhexidine, education and bundles, the nurse can therefore reduce the risk of patients suffering from care. This study proposes research on how implementation should take place to increase compliance with measures for the prevention of CLABSI.

Bakgrund: Bristande kommunikationen kan vara en stor anledning till patientsäkerhetsrisker, ofta uppstår bristerna i övergången mellan olika team och där en snabb och effektiv hantering är av största vikt såsom på intensivvårdsavdelningar. SBAR rekommenderas av SKR och studier har visat att användandet av SBAR ökar patientsäkerheten i vissa aspekter. Motiv: Inga studier har hittats som undersöker vilka faktorer som kan påverka intensivvårdssjuksköterskans möjligheter att rapportera enligt SBAR. Kunskap om detta kan leda till utvecklandet av metoder som kan förbättra möjligheten till korrekt SBAR rapportering. Syftet: Syftet med studien var att kartlägga om olika faktorer kan påverka om intensivvårdssjuksköterskor rapporterar korrekt enligt SBAR eller inte vid överrapportering. Metod: Metoden som användes var en kvantitativ observationsstudie. Observationerna skedde på två olika intensivvårdsavdelningar på ett medelstort sjukhus i Norrland. 31 intensivvårdssjuksköterskor deltog. Efter observationen fick studiedeltagaren svara på ett frågeformulär. Resultat: Resultatet visade inga statistiskt signifikanta skillnader eller samband vilket delvis kan förklaras av ett litet stickprov. Resultatet visade dock på medelstora effekter som tyder på att intensivvårdssjuksköterskor som rapporterat felaktigt enligt SBAR var äldre, hade arbetat en längre tid som sjuksköterskor och längre tid på arbetsplatsen samt att en korrekt SBAR rapportering hade fler störningar och en högre ljudnivå. Konklusion: En förbättrad följsamhet till SBAR skulle kunna minska samhällskostnader och vårdskador. Utbildningsinsatser i form av rollspel eller simulering skulle kunna öka kunskapen om SBAR. Kontinuerlig fortbildning behövs för att upprätthålla kompetensen, detta kan göras genom instruktionssjuksköterskor och användandet av lättillgängliga flödesscheman samt att rapportering bör ske där det är en låg ljudnivå / Background: Inadequate communication can be a considerable reason for patient safety risks. Mistakes in communication often happen in the transition between different teams and when efficient and fast management is of importance, such as in an ICU. The use of SBAR (Situation, Background, Assessment, Recommendation) is recommended by SKR and studies have shown that it can improve patient safety in some aspects. Motive: Knowledge about factors that can affect the intensive care nurses' possibilities to do a correct SBAR handover can help create methods that can increase the possibility of a correct SBAR handover. Aim: The aim of the study was to map out whether varied factors can affect intensive care nurses to do a correct handover accordingly to SBAR or not. Method: The method used was a quantitative observational study. The observations took place on two different intensive care units in a medium sized hospital in northern Sweden. 31 intensive care nurses participated in the study. The participants then answered a questionnaire after the observation. Result: The result did not show any significant differences or relationships. The result did, however, show midsized effects that could indicate that the intensive care nurses who fail to do a handover accordingly to SBAR tend to be older, had worked a longer time at the workplace and as a registered nurse. Correct SBAR handovers had a higher sound level and more interruptions. Conclusion: A better compliance with SBAR could reduce iatrogenic harm and societal costs. Educational efforts could help increase knowledge about SBAR, roleplay and simulations have shown a good effect when implementing SBAR. Continuous education to uphold knowledge is needed, it can be done with instructional nurses and flowcharts. During handovers, the sound level should be reduced.

SAMMANFATTNINGBakgrund: Specialistsjuksköterskor anser att extubation är svårare och mer komplext än intubation. Extubation kräver mycket fokus på patientens fysiska behov vilket kan försvåra för vårdpersonal att uppfylla patientens psykosociala behov. Forskning visar att patienter har obehagliga minnen från att vara intuberade och bli extuberade. Syftet: Syftet var att undersöka hur patienten görs delaktig vid extubation på intensivvårdsavdelning. Metod: Designen var en fokuserad etnografiskt observationsstudie med deduktiv ansats. Urvalet var patienter som opererades elektivt och vårdades postoperativt på Thoraxintensivvårdsavdelning vid ett universitetssjukhus. Tio patienter observerades när de blev extuberade av intensivvårdspersonalen. Sedan utfördes en semistrukturerad intervju om patientens erfarenhet av att bli extuberad och om de kände sig delaktiga.  Resultat: För att göra patienten delaktig gav personalen information, var stöttande, närvarande och respekterade patientens värdighet och integritet. Detta gjorde personalen genom fysisk beröring, att benämna patienten med namn, samt att utföra extubation avskilt. Resultatet kan inte säkerställa att det går att etablera en vårdrelation under extubation då en vårdrelation endast etablerades vid två av tio tillfällen. Majoriteten av patienterna hade inga minnen av att bli extuberade. Slutsats: Personalen gjorde patienterna delaktiga under extubation genom att ge information, vara närvarande och stöttande samt genom att visa patienten värdighet och respekt. Patienterna kunde göras delaktiga utan att en vårdrelation etablerades, detta tyder på att begreppet vårdrelation behöver en tydligare definition. Trots att majoriteten av deltagarna inte hade minnen från extubationen bör de göras delaktiga. / ABSTRACT. Background: Specialist nurses consider extubation more difficult and complext than intubation. Extubation requires a lot of focus on the patient's physical needs, which can prove it difficult for specialist nurses to fulfill the patient's psychosocial needs. Research shows that patients have unpleasant memories of being intubated and being extubated. Aim: The aim was to investigate how patient participation was fulfilled during extubation in a intensive care unit. Method: The design was a focused ethnographic observational study with a deductive approach. The sample was patients who underwent elective surgery and received postoperative care in the thoracic intensive care unit in a university hospital. Ten patients were observed as they were extubated by the intensive care personnel. A semi-structured interview was then conducted about the patient's experience of being extubated and whether they felt involved. Main result: To increase the patience participation, the staff were informative and supportive, present and respected the patient's dignity and privacy. Staff did this through physical touch, calling the patient by name, and performing extubation separately. The results cannot ensure that it is possible to establish a care relationship during extubation as a care relationship was only established on two out of ten occasions. The majority of patients had no memory of being extubated.  Conclusion: Patient participation during extubation can be achieved through information, staff presence and support. It’s possible to achieve patientparticipant without establishing a caring relationship. The majority of participants did not have memories of extubation, however, patient participation should still be achieved.