Bakgrund: På en intensivvårdsavdelning vårdas personer med svikt i ett eller flera organ. Patienterna har ofta komplexa tillstånd och kan gå från stabil till kritisk sjuk mycket fort. För att vara kvalificerad att arbeta på en intensivvårdsavdelning kräver avancerad teoretisk och praktisk kunskap. I Sverige krävs en specialistutbildning motsvarande ett års studier. Arbetet kan trots detta upplevas utmanande som nyutexaminerad intensivvårds-sjuksköterska. Särskilt utmanande antas situationen vara för de som varit nyutexaminerade under Covid-19-pandemin under år 2020.  Motiv: Tidigare studier visar på att nyexaminerade intensivvårdssjuksköterskor behöver tid på sig för att bygga erfarenhet och känna sig trygga i sin nya roll. Det antas att de nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskorna i samband med Covid-19-pandemin har haft liknande, men även andra erfarenheter. Studien kan ge vägledning i hur man kan utföra förbättringsarbete för den nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskan och förenkla transitionen in i professionen. Syfte: Syftet med studien är att belysa erfarenheter av att vara nyutexaminerad intensivvårdssjuksköterska på intensivvårdsavdelning under en pandemi. Metod: Studien är utförd med en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjufrågor med sju intensivvårdssjuksköterskor. Insamlade data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultat visas i tre huvudkategorier; “Behov av formellt stöd”, “Arbetsklimatets kan påverka både positivt och negativt” och “Utveckling genom utmaningar”. Huvudkategorierna har två subkategorier vardera; “Inskolning och mentorskap”, “Brister under introduktionstiden”, “Tillåtande arbetsklimat”, “Arbetsklimat som inte stimulerar till utveckling”, “Stress, osäkerhet och överväldigande ansvar” och Stimulerande och utvecklande.  Konklusion: Pandemin har påverkat intensivvårdssjuksköterskan både positivt och negativt, vilket påverkat transitionen för de nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskorna. Att de nyutexaminerade påverkas mycket av Covid-19-pandemin i norra Sverige som varit relativt skonat i jämförelse med andra delar av Sverige är ett varningstecken. Fler studier bör utföras där belastning varit högre för att få en bättre bild av erfarenheten av att vara nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterska under en pandemi. Nyckelord: Covid-19, erfarenheter, intensivvårdsavdelning, kvalitativ metod, nyutexaminerad intensivvårdssjuksköterska, pandemi.

SAMMANFATTNING (Svensk)  Titel: Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av överrapportering Fakultet: Hälsa, natur – och teknikvetenskap Kurs: Examensarbete – omvårdnad, 15 HP Författare: Josefin Axelsson & Mathilda Blomberg Handledare: Anders Sidenblad Examinerande lärare: Cecilia Olsson Examinator: Jan Nilsson Sidor: 24 Datum för examination: 2022-06-20 Svenska nyckelord: Intensivvårdssjuksköterskor, Erfarenheter, Överrapportering, Intensivvårdsavdelning Introduktion: Intensivvårdssjuksköterskors profession kännetecknas av arbete inom avancerad vård och i en högteknologisk miljö kombinerat med komplex omvårdnad vilket ställer höga krav på intensivvårdssjuksköterskors kompetens. Intensivvårdssjuksköterskor har ansvaret att både ge och ta emot överrapporteringar avseende patientens tillstånd och är ett moment som om det brister kan äventyra patientsäkerheten. Syfte: Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av överrapportering inom slutenvården. Metod: Kvalitativ litteraturstudie, där åtta artiklar inkluderades och analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Intensivvårdssjuksköterskorna erfarenheter resulterade i kategorin: Faktorer som påverkar överrapportering och tre underkategorier: Förberedelser och metoder, Kommunikationsverktyg och struktur, Att bemöta och att bli bemött. Konklusion: Överrapportering är komplex arbetsuppgift och det finns faktorer vid överrapportering som påverkar kvaliteten av rapporten. Kommunikationsverktyg och hur vårdpersonal uppträder mot varandra kan minska att patientinformation missas och risk för vårdskada blir lägre. Utbildning, klinisk träning och utvärdering av modeller för överrapportering kan öka patientsäkerheten. / ABSTRACT (English)  Title: Intensive care nurses' experiences of handover Faculty: Health, Science and Technology Course: Degree project – nursing, 15 ECTS Authors: Josefin Axelsson & Mathilda Blomberg Supervisor: Anders Sidenblad Examiner: Cecilia Olsson Examiner: Jan Nilsson Pages: 24 Date for the examination: 2022-06-20 Key words: Intensive care nurses, Experiences, Handover, Intensive care units Introduction: The profession of intensive care is characterized by work in advanced care and in a high-tech environment combined with complex nursing, wich places high demands on the competence of intensive care nurses. Intensive care nurses are responsible for both giving and receiving handover regarding the patients condition and are a moment that, if there are shortcomings, can jeopardize patient safety. Aim: Intensive care nurses' experiences of handover in inpatient care. Method: Qualitative literature study, where eight articles were included and analyzed with manifest content analysis. Results: The intensive care nurses experiences resulted in the category: Factors that affect handover and three subcategories: Preparations and methods, Communication tools and structure, To interact. Conclusion: Handover is a complex task and there are factors in handover that affect the quality of the report. Communication tools and how care staff behave towards each other can reduce that patient information is missed and the risk of care injury is lover. Education, clinical training and evaluation of models for handover can increase patient safety.

Bakgrund: Alla intensivvårdsavdelningar i Sverige ska kunna stabilisera och vårda ett kritiskt sjukt barn upp till 48 timmar. Detta ställer stora krav på personalen och att intensivvårdssjuksköterskan ska kunna bemöta och kommunicera med barnet och familjen, hantera teknisk apparatur, prioritera och göra bedömningar av det sjuka barnet. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda barn under 12 år på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats användes. Intervjuer med en öppen fråga genomfördes och latent innehållsanalys användes i analysen av materialet. Resultat: Resultatet består av tre kategorier, "en ovan situation", "en förebyggande kultur" och "att se hela familjen", vilket tillsammans bildar temat: att vara i en krävande och otrygg situation och att samtidigt kunna ge en professionell och god vård. Slutsats: Resultatet visar att bristande kunskap och erfarenhet skapar en stor stress och rädsla hos intensivvårdssjuksköterskan. Rädslan och stressen minskar om intensivvårdssjuksköterskan bygger upp erfarenhet, kunskap och får tid till förberedelse. Scenarioövningar, tydliga riktlinjer och mallar, kunna se hela familjen och vilken betydelse familjen har för det kritiskt sjuka barnet beskrivs som viktigt. Samarbete på intensivvårdsavdelningen och med barnkliniken ökar intensivvårdssjuksköterskans trygghet. Ett kliniskt kompetent och vårdande möte med det sjuka barnet och dennes familj ses som betydelsefullt för de inblandades välbefinnande och hälsa i vården av ett sjukt barn på en allmän intensivvårdsavdelning

Objective: The diagnosis of delirium in intensive care unit patients is frequently missed. Key symptoms to identify delirium are motoric alterations, changes in activity level, and delirium-specific movements. This study aimed to explore features collected by a single wrist-worn accelerometer as indicators of delirium. Methods: The study included twenty-two patients in the intensive care unit. The data was collected with the GENEActiv accelerometer device and the activity level was calculated. Differences between the delirious and nondelirious patients were tested. Results: Differences in activity level and rest-activity patterns were noticed between the delirious and non-delirious patients. However, the differences were not found to be significant. Conclusion: Activity patterns revealed differences between delirious and non‐delirious patients. Further study is required to confirm the potential of actigraphy in the early detection of delirium in the intensive care unit. / Mål: Diagnosen delirium hos intensivvårdspatienter missas ofta. Nyckelsymptom för att identifiera delirium är motoriska förändringar, förändringar i aktivitetsnivå och deliriumspecifika rörelser. Denna studie syftade till att utforska funktioner som samlats in av en enskild handledsburen accelerometer som indikatorer på delirium. Metod: Studien omfattade tjugotvå patienter på intensivvårdsavdelningen. Data samlades in med GENEActiv accelerometerenheten och aktivitetsnivån beräknades. Skillnader mellan de delirious och icke-delirious patienterna testades. Resultat: Skillnader i aktivitetsnivå och viloaktivitetsmönster noterades mellan de deliriösa och icke-deliriösa patienterna. Skillnaderna visade sig dock inte vara signifikanta. Slutsats: Aktivitetsmönster avslöjade skillnader mellan deliriösa och ickedelirösa patienter. Ytterligare studier krävs för att bekräfta potentialen för aktigrafi vid tidig upptäckt av delirium på intensivvårdsavdelningen.

Bakgrund: Akut konfusion är ett vanligt förekommande fenomen på intensivvårdsavdelningar. Tillståndet är övergående vid behandling, vilken främst består av omvårdnadsåtgärder. Symtomen består av akut förvirring och förlust av uppmärksamhet och medvetande till sin omgivning.  Syfte: Att undersöka erfarenheter av att ha genomgått akut konfusion i samband med vård på intensivvårdsavdelning. Metod: Allmän deskriptiv litteraturstudie med ett resultat grundat på tio originalartiklar med intervjustudier som metod, funna i databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna har kvalitetsgranskats mot granskningsmall framtagen av SBU där risk för bias bedömdes som låg, medel eller hög. Resultatet analyserades utifrån Popenoe et al. guide för dataanalys.   Resultat: Två teman utgjorde studiens resultat; Funktionspåverkan samt Hallucinationer och vanföreställningar. Främst negativa upplevelser med stor påverkan beskrevs. Studiens resultat utgörs av olika typer av funktionspåverkan, hur akut konfusion haft en påverkan på patienternas kommunikationsförmåga, minne, känsla av kontroll samt hantering av deras känslor. Samtliga deltagare upplevde någon slags hallucination eller vanföreställning. Patienter beskrev upplevelser av förändrade personligheter, upplevelse av misstro och fara, hallucinationer och vanföreställningar kring djur samt positivt upplevda hallucinationer.  Slutsats: Patienter önskar mer information kring akut konfusion samt risken för insjuknande. En önskan om att anhöriga erbjuds större deltagande finns, liksom att mer utbildning för vårdpersonal ges vid implementerandet av screeningverktyg, såväl som tydligare rutiner på avdelningarna. En önskan finns även om ytterligare utbildning av personal gällande bemötandet vid akut konfusion för att underlätta såväl tillfrisknande som välmående.

Introduktion: Akut konfusion är ett tillstånd som karakteriseras av akut kognitiv svikt och drabbar upp till 80% av kritiskt sjuka patienter på intensivvårdsavdelningar.  Tillståndet skapar ett lidande hos patienten och ger även negativa konsekvenser för anhöriga, vården och samhället. Behandlingen består i första hand av omvårdnadsåtgärder vilket ställer höga krav på sjuksköterskans kompetens.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva vuxna patienters upplevelser av akut konfusion på intensivvårdsavdelning.  Metod: Allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats. Tretton kvalitativa artiklar söktes i databaserna PubMed, CINAHL samt i metaanalysers referenslistor. Kvalitetsgranskningen utfördes med kvalitetsgranskningsmall från SBU. Resultatanalysen genomfördes med Forsberg & Wengströms analysmodell.  Resultat: I resultatet identifierades fem teman: upplevelser av sjuksköterskans och närståendes förhållningssätt och bemötande, upplevelser av perceptionsstörningar, upplevelser av att vara vilsen i tid och rum, upplevelser av skiftande sinnesstämning samt upplevelser av agitation och paranoia.  Slutsats: Patienternas upplevelser av akut konfusion beskrevs som ett lidande. De framkom att patienterna nyttjade olika copingstrategier för att hantera tillståndet. Genom att ha kunskap om detta kan sjuksköterskan vara ett stöd i att lindra patientens lidande. Patienters upplevelser behöver studeras ytterligare så sjukvårdspersonal kan utbildas vidare i ämnet och på så sätt erbjuda en god vård för denna patientgrupp. / Introduction: Acute confusion is a condition characterized by an acute cognitive failure and affects up to 80% of the severely ill patients in intensive care units. The condition contributes to suffering for the patient and also generates negative consequences for relatives, healthcare and society. The treatment is primarily nursing measures which makes high demands on nurses competence.  Aim: The aim of the study was to describe the adult patient's experience of acute confusion in the intensive care unit.  Method: A general literature study with a qualitative approach. Thirteen qualitative studies were found in the databases PubMed, CINAHL and through metaanalyzes references. The quality review was done implementing the quality review template from SBU. The result analysis was carried out using Forsberg and Wengströms analysis model.  Results: The result identified five themes: experiences of the nurse and relatives approach and reception, experiences of perception disorders, experiences of being disoriented in time and space, experiences of mood swings, and also experiences of agitation and paranoia.  Conclusion: Patients' experiences of acute confusion was described as a suffering. Patients used different coping strategies to manage their condition. With knowledge about the condition the nurse can be a support in easing the patients suffering. Patients' experiences need to be studied further so healthcare professionals can be educated about the subject and offer good care för this patient group.

Bakgrund: Överflyttningen för patienter mellan IVA och allmän vårdavdelning kan leda till psykisk och fysisk påfrestning för både patienter och närstående. För att skapa en god omvårdnad vid överflyttningen behöver patienters och närståendes upplevelser undersökas för att identifiera vilka behov de uttrycker. Syfte: Beskriva patienters och närståendes upplevelser av överflyttningen från IVA till en allmän vårdavdelning. Metod: Kvalitativ litteraturstudie med induktiv manifest ansats där analysen utgick från fjorton vetenskapliga artiklar. Resultat: Fem kategorier: Att uppleva missnöje, ångest, och otrygghet innan överflyttningen från IVA, Att uppleva förlust av kontroll och trauma under överflyttningen, Att uppleva tvivel, sårbarhet, och bristande förberedelse efter överflyttningen från IVA, Att uppleva brist på kommunikation och ett minskat stöd i den förändrande vårdmiljön, och Att överflyttningen blev ett steg i rätt riktning och gav tillbaka kontrollen. Upplevelserna går att koppla till vårdmiljön, kommunikationen, stödet från närstående och vårdpersonal, förberedelserna inför överflyttningen, och i vilken grad närstående och patienter involverades i vården. Slutsats: Interventioner bör sättas in tidigt i överflyttningsförloppet och inkluderar främst förberedande samtal och en uppdatering i utskrivningskriterierna från IVA. Ytterligare forskning krävs för att undersöka de rekommenderade interventionerna samt lyfta in sjuksköterskors perspektiv i överflyttningen.

Sammanfattning: I samband med att en patient drabbas av sepsis pågår processer i kroppen som påverkar bland annat hjärnan. Patienterna kan drabbas av ett tillstånd av förvirring som kallas för delirium. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans omvårdnad i samband med sepsisassocierat delirium. Metod: För att genomföra studien valdes systematisk litteraturstudie. Data söktes i tre databaser samt fritextsökningar och manuell sökning i artiklars referenslistor. En integrerad analys genomfördes för att sammanställa resultatet. Resultat: Resultatet baseras på fyra artiklar. I resultatet framträdde tre huvudkategorier: Utföra personcentrerad vård, Utföra målinriktad behandling med läkemedel och Förutsättningar för god omvårdnad. Slutsats: Det råder brist på kunskap om ämnet hos sjukvårdspersonal vilket bidrar till att patienter diagnostiseras sent eller att diagnosen missas, vilket i sin tur leder till ökad morbiditet, mortalitet och förlängda vårdtider. / Introduction: In conjunction with a patient suffering from sepsis, ongoing processes in the body affects the brain. Patients can suffer from a state of confusion known as delirium. Aim: The aim of the study was to describe critical care nursing care associated with sepsis-associated delirium. Method: To conduct the study we selected systematic literature method. To conduct the study were selected systematic literature. Data were searched three databases and free-text search and manual search of reference lists of articles. An integrated analysis was performed to compile the results. Results: The result is based on four articles. The result appeared in three main categories: Perform personcentered care, Perform targeted drug treatment and Conditions for good care. Conclusion: There is a lack of knowledge on the subject of health professionals which leads to patients diagnosed late or missed diagnosis, which in turn leads to increased morbidity, mortality and prolonged hospitalization.

Bakgrund och syfte: Intresset för enteral administrering av probiotika i förebyggandet av infektioner och diarré har på senare tid ökat. Nosokomiala infektioner och diarré är ett stort problem hos intensivvårdpatienter.  Syftet med denna studie var att undersöka hur enteral probiotika påverkar sjukdomsförloppet hos intensivvårdspatienter, med avseende på mortalitet, infektioner totalt, ventilatorassocierad pneumoni (VAP) och diarré. Metod: En systematisk litteraturstudie med sökning i Pubmed och Cinahl genomfördes med följande Meshtermer; probiotics, lactobacillus, critical illness och intensive care unit. Därefter genomfördes en metaanalys av randomiserade kontrollerade studier, utförda på vuxna intensivvårdspatienter, där man jämfört patienter som erhållit probiotika med patienter som fått placebo eller annan behandling. Resultat: Totalt 15 studier med sammanlagt 1293 patienter inkluderades. Ingen signifikans med avseenden på mortalitet, infektioner totalt, VAP och diarré kunde utläsas i metaanalysen. En trend mot en minskning av infektioner totalt (p=0,075) och VAP (p=0,090) i probiotikagruppen var dock tydlig. Konklusion: Probiotika kan komma att ha en betydande roll inom intensivvården i framtiden, då det förefaller ha en positiv effekt på infektionsfrekvensen. I dagsläget finns emellertid ej tillräckligt vetenskapligt stöd för användning av probiotika i behandlingen intensivvårdspatienter. Det behövs större och väl genomförda randomiserade multicenterstudier. / Background and aim: The interest in enteral administration of probiotics to prevent infections and diarrhea has recently arisen. Nosocomial infections and diarrhea are common problems among intensive care unit patients. The aim of this study was to investigate how enteral probiotics influence the course of intensive care unit patients with focus on mortality, total infections, ventilator associated pneumonia (VAP) and diarrhea. Method: A systematic literature review was undertaken. Pubmed and Cinahl were searched using the following Meshterms; probiotics, lactobacillus, critical illness and intensive care unit. Thereafter a meta-analysis was conducted combining the results of the randomized controlled trials that compared a group of adult intensive care unit patients taking probiotics with a group that did not. Result: A total of 15 studies with a total of 1293 patients were included. For mortality, total infections, VAP and diarrhea no significance was detected in the meta-analysis. However a trend towards a decrease in over all infections (p=0.075) and VAP (p=0,090) in the probiotic group was seen. Conclusion: In the future the probiotics may play an important role in the field of intensive care, as it seems to confer a positive effect on infection rates. However, there is currently a lack of conclusive evidence to support the use of probiotics in the treatment of intensive care unit patients. Larger well designed randomized multicentre studies are required

Objective The aim of this study was to explore nurses' experiences of informing relatives to critically ill patients in the intensive care unit (ICU). Method The study was descriptive with a qualitative approach. Nine nurses were interviewed. The study took place in a university hospital in the midst of Sweden. An interview guide was used, designed in consensus with the study questions. Data was analyzed via qualitative content analysis . Findings Meeting and preparing relatives at the arrival at the ICU seemed valuable and led to safety and participation among relatives. The information given to relatives focused on the patient's current condition and nursing interventions. The information, however, often tended to be medical. It felt difficult to give distinct and clear information, since the patients´ condition could change rapidly. A simple language and repetition seemed important for the relatives´ possibilities to understand information. Personal and professional qualities and experience seemed to be important skills when informing relatives. Environment, stress and lack of space seemed aggravating for informing relatives, while co-operation, documentation and development of working routines were simplifying factors. Conclusion Nurses found informing relatives, as one of the most important nursing tasks, leading to increased comfort, participation and understanding among relatives.