Bakgrund: En intensivvårdsavdelning vårdar de allra sjukaste patienterna, som på grund av sjukdomens svårighetsgrad inte kan vårdas på en vårdavdelning. Den avancerade och högteknologiska miljön är för många människor främmande och skrämmande och kan i kombination med att behöva bekanta sig med tanken på att patienten kan avlida kan upplevas påfrestande för närstående. Med närstående menas de personer som patienten uppger som sina närmaste. I Sverige tillämpas nationellt vårdprogram utvecklat av Socialstyrelsen, där närståendestöd utgör en viktig del.  I och med covid19-pandemin har ett behov uppstått att vårda i livets slut, särskilt inom intensivvård där många svårt sjuka i Covid-19 vårdas. Intensivvårdssjuksköterskan ska kunna bemöta sorg, ge stöd samt delge närstående information om vård i livets slut. Syfte: Att beskriva närståendes upplevelser av vård i livets slut på en intensivvårdsavdelning. Metod: Systematisk litteraturstudie med induktiv ansats. Den insamlade datan har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat genererade fyra kategorier: Kommunikation, Viljan att få vara delaktig, Att få rätt stöd i en svår situation samt En vårdmiljö som påverkar. Slutsats: Närståendes upplevelser av vård i livets slut handlar om den högteknologiska miljön som deras närstående vårdas i, men också om kommunikation och stöd från vårdpersonal samt sin egen delaktighet. Närstående önskar tydlig och ärlig kommunikation, erbjudas att vara delaktiga i beslut och omvårdnad, förstå den högteknologiska miljön samt erbjudas stöttning både andligt och emotionellt. / Background: An intensive care unit cares for the most ill patients, who due to the severity of the disease cannot be cared for in a regular hospital ward. The advanced and high-tech environment is foreign and sometimes frightening to many people and in combination with getting aware of the fact that the patient may die can be experienced as stressful for the next of kin. By next of kin means the persons whom the patient states as their nearest and dearest. In Sweden, a national care program developed by the National Board of Health and Welfare is applied, where support for the next of kin is an important part. Due to the Covid-19 pandemic, a need to provide care at the end-of-life has increased, especially in intensive care units where many seriously ill people in Covid-19 are cared for. The intensive care nurse must be able to respond to grief, provide support and provide next of kin with information about care at the end of life. Aim: To describe next of kin’s experiences of end-of-life care in an intensive care unit.  Method: Systematic literature review with an inductive approach. The collected data of this study has been analyzed using qualitative content analysis. Results: This study generated four categories: Communication, willingly to participate, To get support in a demanding situation and A caring environment that effects. Conclusion: Relatives' experiences of end-of-life care are about the high-tech environment in which their relatives are cared for, but also about communication, support from caring staff and family members own participation. Relatives want clear and honest communication. Family members wants to be offered to be involved in decisions and care, understand the high-tech environment and are offered support both spiritually and emotionally.

Bakgrund Medicinska gaser är kalla och torra, därav behövs de befuktas och värmas för att inte åsamka skador på lungorna hos patienter som behandlas i respirator. De vanligaste metoderna är aktiv och passiv befuktning, så kallad heated humidification (HH) och heat and moisture exchanger (HME filter). Syfte Att sammanfatta befintlig forskning om för- och nackdelar samt skillnader som framkommit med aktiv respektive passiv befuktning i respirationsvård på intensivvårdsavdelning. Metod En systematiskt genomförd litteraturstudie med narrativ summering. Sökningar gjordes i databaserna CINAHL, PubMed samt Cochrane. Nio vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats mellan tidsintervallet 2012–2022 inkluderades utifrån PICO. Kvalitetsgranskning utfördes med validerade granskningsmallar från Joanna Briggs Institute. Huvudresultat HH tillförde mindre mekaniskt dead space för intuberade som gav bättre PaCO2 värden, vilket är specifikt fördelaktigt för patienter med acidos. Den metoden är dock mer kostsam och fungerar ej lika effektivt vid stigande rumstemperatur och direkt solljus på apparaturen. Den kräver därav mer kontroller samt tillsyn vid dessa förhållanden. Vid non-invasiv behandling och tracheostomi i respirator ger HME filter inte sämre PaCO2 värden eftersom det större mekaniska dead space den tillför inte har samma negativa effekt vid dessa behandlingar och tillstånd. Den inkrementella kostnaden är bättre för HME filter, men huruvida den ger upphov till fler incidenser av tubocklusion är ej klarlagt. Slutsats Båda befuktningsmetoderna har klara fördelar och nackdelar, därav är det fördelaktigt att ha tillgång till båda metoderna på intensivvårdsavdelningar tillsammans med en tydlig rutin om när metoderna skall användas till patienten. / Background Medical gases are cold and dry, therefore the need for adding humid and heat is highly important, otherwise they can cause damage at the lungs in patients undergoing mechanical ventilation. The most common methods are active and passive humidification so called heated humidification (HH) and heat and moisture exchanger (HME). Aim Summarize existing research on advantages, drawbacks and differences that have emerged with active and passive humidification in respiratory care in the intensive care unit. Method A systematic conducted literature review with a narrative summary to compile the results. Searches were made on the databases CINAHL, PubMed and Cochrane. Nine scientific articles with a quantitative approach between 2012-2022 were included based on PICO. Quality review was performed with validated review templates from Joanna Briggs Institute. Results HH provided less mechanical dead space for intubated patients which provided better PaCO2 values, specifically beneficial for patients with acidosis. However, this method is more expensive and does not work as effectively with increasing room temperature and direct sunlight on the equipment. It therefore requires more controls and supervision in presence of these conditions. In patients undergoing non-invasive mechanical ventilation and in patients with tracheostomy who are mechanically ventilated, HME filters do not give higher PaCO2 values. ​​The increased mechanical dead space it adds does not have the same negative effect in these treatments and conditions. The incremental cost is better for HME filters, but whether it gives rise to more incidences of tube occlusion is not clear. Conclusion Both humidification methods have clear advantages and drawbacks, hence it is advantageous to have access to both methods at intensive care units together with a clear routine about when the methods should be used.

Bakgrund: Ventilatorassocierad pneumoni, VAP, är en vårdrelaterad infektion inom intensivvården som ökar mortaliteten och vårdkostnaden. För att förebygga VAP finns olika åtgärder som beskrivs i kliniska riktlinjer. Dessa finns som stöd för hälso- och sjukvårdspersonal för att öka patientsäkerheten. I dagsläget finns inga nationella eller internationella VAP-förebyggande riktlinjer. Syfte: Syftet är att kvalitetsgranska och jämföra svenska intensivvårdsavdelningars lokala kliniska riktlinjer gällande VAP-förebyggande åtgärder för vuxna. Metod: Kvantitativ deskriptiv studie. De lokala kliniska riktlinjerna kvalitetsgranskades med hjälp av kvalitétbedömningsinstrumentet AGREE II.  Resultat: Totalt kvalitetsgranskades och jämfördes 34% (n=27) av Sveriges intensivvårdsavdelningars lokala kliniska riktlinjer gällande VAP-förebyggande åtgärder. Alla granskade lokala kliniska riktlinjerna var av låg kvalité. Den låga kvalitén var bland annat orsakad av låg noggrannhet vid framställningen av riktlinjen [md=5] och lågt redaktionellt oberoendet [md=0]. I jämförelsen av VAP-förebyggande åtgärderna beskrev 93–100% (n=25–27) av riktlinjerna möjlighet till subglottisaspiration, kufftryck mellan 25–30 cmH2O, höjd huvudända eller tippning till 30–45 grader och skriftliga rutiner.  Slutsats: Sveriges intensivvårdsavdelningars granskade lokala kliniska riktlinjer gällande förebyggande av ventilatorassocierad pneumoni, VAP, var av låg kvalité. De innehåller en stor variation av VAP-förebyggande åtgärder, som i vissa fall var motsägande.  Det finns behov av en uppdaterad och evidensbaserade nationell eller internationell klinisk riktlinje gällande förebyggande av VAP. Detta för att säkra patientsäkerheten på Sveriges intensivvårdsavdelningar. / Background: Ventilator associated-pneumonia, VAP is a hospital acquired-infection that increases the mortality and the healthcare cost in the intensive care. There are different methods to prevent VAP. These methods are described in clinical guidelines. These guidelines are there to support healthcare professionals and to increase patient safety. There exist no national or international clinical guidelines for VAP-preventions. Aim: The aim is to quality appraise and compare Swedish intensive care units´ local clinical guidelines of VAP-prevention for adults.  Method: A quantitative descriptive study. The local clinical guidelines were appraised with the qualitative appraisal instrument AGREE-II.  Main result: In total 34% (n=27) of the Swedish intensive care units clinical guidelines for VAP-preventions were quality appraised and compared. All reviewed local clinical guidelines were of low quality. The low quality was caused by low accuracy in the preparation of the guideline [md=5] and low editorial independence [md=0]. In the comparison of VAP-preventions 93–100% (n=25–27) of the clinical guidelines described the possibility of subglottic aspiration, cuff-pressure between 25–35 cmH20, elevated head of the bed to 30–45 degrees and written guidelines.  Conclusion: The local Swedish intensive care units reviewed clinical guidelines for prevention of ventilator associated pneumonia, VAP had low quality.  They included a large variation of different VAP-preventions, and some of the preventions were contradictory. There is a need for an updated and evidence based national or international clinical guideline to prevent VAP. There is a need to ensure the patient safety in Sweden's intensive care units.

Bakgrund: Covid-19 pandemin åskådliggjorde att intensivvårdssjuksköterskor hade en avgörande roll i vårdarbetet under pandemin. Sjukdomens karaktär, det vill säga att covid-19 är en smittsam sjukdom, samt att många patienter blev kritiskt sjuka och inlagda på IVA samtidigt, överbelastade intensivvården. Dessa påverkade intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med covid-19. Syftet: Att sammanställa intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med covid-19. Metod: En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Dataanalysen inspirerades av Bettany-Saltikovs och McSherrys (2016) analysbeskrivning. Resultat: Fyra teman identifierades: Upplevelser relaterade till sjukdomens karaktär, Upplevelser relaterade till ett förändrat arbetssätt, Upplevelser relaterade till förändrad tillgång av resurser samt Upplevelser kring förändrade relationer. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskor upplevde att det var utmanande, utmattande och stressigt både fysiskt och psykiskt att vårda allvarligt sjuka patienter med covid-19. Eftersom väldigt många människor insjuknade av sjukdomen, blev intensivvården överbelastad. Etisk stress och känsla av vårdens avhumanisering kännetecknade intensivvårdssjuksköterskornas vårdarbete. Rädslan av att bli smittad eller exponera familjen för covid-19 påverkade deras liv både yrkesmässigt och privat. Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde både stigmatisering och uppskattning från samhällets alla nivåer. / Bakgrund: Covid-19-pandemin tydliggjorde att intensivvårdssjuksköterskor spelat en viktig roll i vårdarbetet under pandemin. Sjukdomens natur, det vill säga att covid-19 är en smittsam sjukdom, och att många patienter blev kritiskt sjuka och samtidigt lades in på intensivvårdsavdelningar, överbelastade intensivvårdsavdelningarna. Detta påverkade intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter av vården av patienter med covid-19. Syfte: Att sammanfatta intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter av vården av patienter med covid-19. Metod: En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Dataanalysen inspirerades av Bettany-Saltikovs och McSherrys (2016) analysbeskrivning. Resultat: Fyra teman identifierades: Erfarenheter relaterade till sjukdomens natur, Erfarenheter relaterade till ett modifierat arbetssätt, Erfarenheter relaterade till förändrad tillgång till resurser och Erfarenheter om förändrade relationer. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskor upplevde att det var utmanande, ansträngande och stressande både fysiskt och psykiskt att ta hand om svårt sjuka patienter med covid-19. Eftersom ett stort antal människor insjuknade i sjukdomen blev intensivvårdsavdelningarna överbelastade. Moralisk nöd och en känsla av avhumanisering av vården präglade vårdarbetet hos intensivvårdssjuksköterskorna. Rädslan för att bli smittad eller utsätta sin familj för covid-19 påverkade deras liv både yrkesmässigt och i privatlivet. Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde både stigma och uppskattning från alla nivåer i samhället.

Introduktion: Under Covid-19-pandemin var det besöksförbud på de flesta intensivvårdsavdelningar (IVA) och ett stort flöde av smittade patienter. Närståendes fysiska besök ersattes med videosamtal och andra digitala kommunikationslösningar. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva IVA-sjuksköterskors erfarenheter av digital kommunikation med närstående och patienter under Covid-19 pandemin i samband med besöksförbud. Metod: En induktiv kvalitativ intervjustudie med åtta IVA-sjuksköterskor genomfördes och materialet transkriberades ordagrant. Det transkriberade materialet analyserades med en konventionell innehållsanalys. Resultat: När pandemin uppkom såg IVA-sjuksköterskor att det fanns ett behov av kommunikationsvägar med närstående vid införande av besöksförbud, vilket gjorde att videosamtal ersatte närståendes tidigare fysiska avdelningsbesök. Närståendes virtuella kontakt med patienten och IVA-sjuksköterskor ökade delaktigheten och förståelsen för patientens vård och situation på IVA. IVA-sjuksköterskors erfarenheter påvisade att digital kommunikation fungerade tillfredsställande med närstående och patienter under pandemin. Slutsats: Närståendes delaktighet, förtroende och förståelse till patientens IVA-vistelse förbättrades ju mer de tilläts att deltaga i patientens vård genom digital kommunikation då det var besöksförbud. / Introduction: During the Covid-19-pandemic, most intensive care units (ICU) were prohibited from visiting and there was a large flow of infected patients. Relatives’ physical visits were replaced by digital communication solutions, for example video calls. Aim: This study aimed to describe ICU nurses' digital communication experiences with relatives and patients during the Covid-19 pandemic during prohibited from visiting. Method: An inductive qualitative interview study of eight ICU-Nurses' was conducted, and the material was transcribed verbatim. The content analysis performed on the transcribed material had a conventional approach. Results: When the pandemic arose the ICU-Nurses' saw that there was a need for communication channels with relatives' when the prohibitions from visiting was introduced, which meant that video calls replaced relatives' previous physical ward visits. Relatives' virtual contact with the patient and ICU-nurses increased their participation and understanding of the patient's care and situation in the ICU. The experiences from ICU-Nurses' showed that digital communication worked satisfactorily with relatives and patients during the pandemic. Conclusion: Relatives' participation, trust and understanding of the patient's ICU stay improved the more they were allowed to participate in the patient's care through digital communication when there is a restraining order.

Titel:  Pandemins betydelse för budget arbetet i regional verksamhet En kvalitativ studie om budgetarbetet på intensivvårdsavdelningen i Region Kronoberg och Blekinge. Bakgrund och Problemdiskussion: Covid19 pandemin medförde en hög belastning för intensivvården i Sverige och behovet av resurser ökade snabbt. Redan före pandemin fanns det brist på resurser inom intensivvården och pandemin kom tidigt att försätta den svenska intensivvården i en krissituation. Det finns argument för att pandemin bör påverka hur sjukhus arbetar med och förhåller sig till budget och budgetering. Tidigare forskning o m hur organisationer hanterar budgetarbetet i krissituationer har främst studerat kriser som är unika för ett visst företag eller bransch. Där finns det bevis för att vissa av budgetens funktioner blir mer betydelsefulla i en kris samtidigt som andra av bu dgetens funktioner blir mindre betydelsefulla. Den forskning som har gjorts om budgetarbete och kriser som påverkar hela samhället berör Finanskrisen 2008 och här finner forskningen en ökad betydelse av planering och resursfördelning. Mycket av forskningen om budgetering och krissituationer ifrågasätter den traditionella budgetens relevans, med betoning på den traditionella budgetens begränsade förmåga att möta oförutsägbara förutsättningar. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur två intensiv budgetarbetet under Covidvårdsavdelningar har hanterat 19 pandemin. Det som undersöks är hur budgetarbetet har sett ut samt om förhållningssättet skiljer sig från före pandemin. Studien behandlar även, om specifika aspekter av budgetarbetet fått en ny bet ydelse/funktion, samt vilka lärdomar som pandemin har medfört för det framtida budgetarbetet. Metod: Studien är en fallstudie av två verksamheter och utgår från en kvalitativ forskningsstrategi. Det empiriska materialet har samlats in genom semistrukturer intervjuer och en genomgång av dokument. Slutsats: Trots att pandemin inte har medfört några förändringar till hur intensivvårdsavdelningarna utformar budgeten och hur budgetprocessen ser ut har funktioner såsom kostnadskontroll och budgetens kommuni kationsfunktion fått en annan betydelse. Det är framförallt de statsbidrag som hälsooch sjukvården erhöll under pandemin som kom att påverka hur intenssivvårdsavdelningarna behövde förhålla sig budgeten under pandemin då statsbidragen ställde krav på att förklara och analysera budgetavvikelser som uppstod till följd av Covid19.

ABSTRACT  Background: ICU diaries are initiated by critical care nurses to document events that take place during patients’ ICU stays with the aim to help patients recall memories of what happened. The relationship dimension in the Fundamentals of Care (FoC) framework begins with the ability of nurses to connect with patients, and through this connection, nurses try to meet and help the patient to meet his/her fundamental needs. The role of ICU diaries in establishing a nurse-patient relationship is unknown. Aim: The aim of the study was to examine the use of the ICU diary as a tool to strengthen nurse-patient relationships.  Method: A literature review with inductive content analysis of 20 primary articles. The results were interpreted and discussed using the establishing relationship dimension of the FoC framework. Findings: The statements of patients and nurses about the use of diaries reflect a strong nurse-patient relationship dimension. When combined with ICU follow-up sessions, the relationship is further strengthened, as there is more understanding and knowledge of the bond retrospectively. Conclusion: All elements of the FoC establishing relationship dimension, namely focus, knowing, trusting, anticipating and evaluating are visible in the diaries, and several statements by nurses suggest that using the diaries may have a positive effect on the nurse-patient relationship. However, to what extent the nurse-patient relationship is strengthened by the use of the diaries is less clear and remains an open question. To answer this question, controlled comparative studies would be required. / SAMMANFATTNING Bakgrund: IVA-dagböcker initieras av intensivvårdssjuksköterskor för att dokumentera vad som händer under en patients IVA-vistelse, med syftet att hjälpa patienter att senare komma ihåg vad de varit med om. Dimensionen etablera vårdrelation i ramverket Fundamentals of Care (FoC) börjar med sjuksköterskors förmåga att anknyta till patienter, och genom denna anknytning försöker sjuksköterskorna att möta och hjälpa patienten för att tillfredsställa dennes fundamentala behov. Det är inte känt vilken roll IVA-dagbok spelar i att etablera en vårdrelation mellan sjuksköterska och patient. Syfte: Studiens syfte var att undersöka användning av IVA-dagbok som ett verktyg för att stärka vårdrelation mellan sjuksköterska och patient. Metod: Litteraturöversikt med induktiv innehållsanalys av 20 originalartiklar. Resultaten tolkades och diskuterades inom ramen för FoC-dimensionen etablera vårdrelation. Resultat: Det patienter och sjuksköterskor säger om användning av IVA-dagbok ger uttryck för en stark vårdrelation. När dagboken efter att patienten skrivits ut används vid uppföljning på IVA stärks denna relation ytterligare, eftersom uppföljningen leder till att patienten får en fördjupad förståelse och kunskap om den vårdrelation som etablerats under vistelsen på IVA. Slutsats: Alla element i FoC-dimensionen etablera vårdrelation (vara närvarande, vara påläst, skapa förtroende, förutse behov, reflektera och utvärdera) är synliga i det patienter och sjuksköterskor säger om dagbok. Utsagor från flera sjuksköterskor tyder på att användning av IVA-dagbok kan ha en positiv effekt på vårdrelationen, men i vilken utsträckning dagboken stärker relationen är mindre klart och fortsätter att vara en öppen fråga. För att besvara denna fråga skulle kontrollerade jämförande studier behövas.

Bakgrund: I arbetet som sjuksköterska på allmänna akutmottagningar och allmänna intensivvårdsavdelningar där majoriteten av patienterna är vuxna ingår även akut omhändertagande av barn. Avsiktlig som oavsiktlig intoxikation hos barn anses som ett globalt hälsoproblem som orsakar många sjukhusinläggningar och i vissa fall döden. Tidigare forskning om sjuksköterskors upplevelse av att vårda barn som vårdas på grund av intoxikation är fokuserad på sjuksköterskor inom psykiatrin och skolhälsovård. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att vårda barn i åldern 0–18 år som vårdas på en allmän akutmottagning eller allmän intensivvårdsavdelning på grund av intoxikation. Metod: Deltagarna valdes ut genom ett ändamålsenligt urval. Urvalet består av nio sjuksköterskor. Semistrukturerade intervjuer användes för att samla in data som sedan analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen resulterade i fyra kategorier: “Att vårda med fingertoppskänsla”, “Att möta anhöriga som tillgång eller utmaning”, “Att arbeta mot samma mål eller inte” och “Kunskap och emotionella utmaningar”. Slutsats: Vård av intoxikerade barn är komplext och tvärprofessionellt då det berör flera professioner, men även organisationer som måste arbeta tillsammans för att ge barnet de bästa förutsättningarna. Studien visar att sjuksköterskor inom akutsjukvård är i behov av utbildning kring bemötande och samtal med barn som utfört självmordsförsök, och att gemensamma utbildningsdagar mellan akutsjukvård och psykiatri är motiverat för att öka samarbete och förbättra omhändertagande av intoxikerade barn.

Bakgrund Delirium är ett tillstånd som drabbar många patienter inom intensivvården.Patienters upplevelse och beskrivning av tillståndet kan ge ökad förståelse hur man ska bemöta patienter med delirium. Syftet Syftet med denna studie är att beskriva patienternas upplevelse av delirium under intensivvård. Metod En litteraturstudie med hjälp av en systematisk ansats. Artiklar söktes i databaser PubMed och Cinahl, där begränsades sökande till år 2011-2021, artiklar skrivna på engelska, tillgång till abstrakt och fulltext. Artiklarna söktes under perioden januari 2021 till april 2021. Kvaliteten på artiklarna granskades med hjälp av Evans. Resultat Sex artiklar som inkluderas i studien analyserades. Artiklarna beskriver hur patienten upplever deliriet under intensivvården, både positiva och negativa upplevelser. Sällsynt att deliriet som en skräckupplevelse, utan mer som en verklighet utan förankringpunkt och att patienten befinner sig i en situation med lösryckta händelser. Slutsats Delirium är en unik personlig upplevelse. Alla intensivvårdspatienter kan drabbas av delirium. Medvetenheten av delirium hos intensivvårdspatienter ger tryggare patientvård och ökad patientsäkerhet. Ökad svårighetsgraden av delirium ger ökad riskt för mortaliteten under intensivvårdstiden. Studien ger en inblick om hur patienter upplever och uppfattar delirium. Uppfattningen om hur patienterna upplever delirium, kan hos sjuksköterskor och annan vårdpersonal ge en ökad förståelse för deliriumsyndromet.

Bakgrund: Drygt hälften av all barnintensivvård bedrivs på en allmän intensivvårdsavdelning. Intensivvårdssjuksköterskor förväntas kunna vårda patienter i alla åldrar, men då det i huvudsak vårdas vuxna på en allmän intensivvårdsavdelning ställer det stora krav på intensivvårdssjuksköterskor. Att vårda barn är en komplex situation då barns anatomi, fysiologi och omvårdnadsbehov skiljer sig från en vuxen.  Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda barn på en allmän intensivvårdsavdelning.  Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Data samlades in genom tio enskilda intervjuer. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och tio subkategorier. Vård av barn på en allmän intensivvårdsavdelning var en sällanhändelse och upplevdes både påfrestande och stimulerande. Intensivvårdssjuksköterskorna var ovana inför uppgiften, vilket medförde en osäkerhet och rädsla att göra fel. De påverkades emotionellt och kände ett behov av att distansera sig från känslor för att kunna fokusera på arbetet runt barnet. Barns liv ansågs vara mycket värdefulla och ett svårt sjukt barn rörde upp existentiella känslor och en intuition att beskydda barnet. Det kollegiala stödet var viktigt och att arbeta i team genererade en trygghet.  Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskors ovana av att vårda barn grundar sig i brist på erfarenhet och kunskap. Då barn anses värdefulla upplevs intensivvårdssjuksköterskorna mer benägna att vårda av ren kärlek och medlidande. Det är en välkomnande utmaning och det finns en strävan efter mer kunskap och erfarenhet att lära sig mer, men det finns samtidigt ett behov av fördjupad kunskap avseende barns specifika fysiologi och läkemedelshantering. / Background: Just over half of all pediatric intensive care is conducted in a general intensive care unit. Intensive care nurses are expected to be able to care for patients of all ages, but as adults are mainly cared for in a general intensive care unit, it places great demands on intensive care nurses. Caring for children is a complex situation as children’s anatomy, physiology and nursing needs differ from an adult.  Aim: The aim of this study was to describe intensive care nurse’s experience of caring for children in a general intensive care unit. Method: Qualitative method with an inductive approach. Data were collected through ten individual interviews. The interviews were analysed with qualitative content analysis.  Results: The analysis generated four main categories and ten subcategories. Caring for children in an intensive care unit was a rare event and was experienced as both stressful and stimulating. The intensive care nurses felt that they were unfamiliar with the task, which led to uncertainty and fear of making mistakes. They were affected emotionally and felt a need to distance themselves from emotions in order to focus on the work around the child. Children’s lives were considered very precious, and a seriously ill or injured child stirred up existential feelings and an intuition to protect the child. The collegial support was important and working in a team generated a sense of safety.  Conclusion: Intensive care nurses’ unfamiliarity with caring for children is based on a lack of experience and knowledge. As children are considered valuable, the intensive care nurses are perceived to be more likely to care out of pure love and compassion. It is a welcome challenge and there is an ambition to learn more, but at the same time there is a need for in-depth knowledge regarding children’s specific physiology and drug management.