ABSTRACT  Background: ICU diaries are initiated by critical care nurses to document events that take place during patients’ ICU stays with the aim to help patients recall memories of what happened. The relationship dimension in the Fundamentals of Care (FoC) framework begins with the ability of nurses to connect with patients, and through this connection, nurses try to meet and help the patient to meet his/her fundamental needs. The role of ICU diaries in establishing a nurse-patient relationship is unknown. Aim: The aim of the study was to examine the use of the ICU diary as a tool to strengthen nurse-patient relationships.  Method: A literature review with inductive content analysis of 20 primary articles. The results were interpreted and discussed using the establishing relationship dimension of the FoC framework. Findings: The statements of patients and nurses about the use of diaries reflect a strong nurse-patient relationship dimension. When combined with ICU follow-up sessions, the relationship is further strengthened, as there is more understanding and knowledge of the bond retrospectively. Conclusion: All elements of the FoC establishing relationship dimension, namely focus, knowing, trusting, anticipating and evaluating are visible in the diaries, and several statements by nurses suggest that using the diaries may have a positive effect on the nurse-patient relationship. However, to what extent the nurse-patient relationship is strengthened by the use of the diaries is less clear and remains an open question. To answer this question, controlled comparative studies would be required. / SAMMANFATTNING Bakgrund: IVA-dagböcker initieras av intensivvårdssjuksköterskor för att dokumentera vad som händer under en patients IVA-vistelse, med syftet att hjälpa patienter att senare komma ihåg vad de varit med om. Dimensionen etablera vårdrelation i ramverket Fundamentals of Care (FoC) börjar med sjuksköterskors förmåga att anknyta till patienter, och genom denna anknytning försöker sjuksköterskorna att möta och hjälpa patienten för att tillfredsställa dennes fundamentala behov. Det är inte känt vilken roll IVA-dagbok spelar i att etablera en vårdrelation mellan sjuksköterska och patient. Syfte: Studiens syfte var att undersöka användning av IVA-dagbok som ett verktyg för att stärka vårdrelation mellan sjuksköterska och patient. Metod: Litteraturöversikt med induktiv innehållsanalys av 20 originalartiklar. Resultaten tolkades och diskuterades inom ramen för FoC-dimensionen etablera vårdrelation. Resultat: Det patienter och sjuksköterskor säger om användning av IVA-dagbok ger uttryck för en stark vårdrelation. När dagboken efter att patienten skrivits ut används vid uppföljning på IVA stärks denna relation ytterligare, eftersom uppföljningen leder till att patienten får en fördjupad förståelse och kunskap om den vårdrelation som etablerats under vistelsen på IVA. Slutsats: Alla element i FoC-dimensionen etablera vårdrelation (vara närvarande, vara påläst, skapa förtroende, förutse behov, reflektera och utvärdera) är synliga i det patienter och sjuksköterskor säger om dagbok. Utsagor från flera sjuksköterskor tyder på att användning av IVA-dagbok kan ha en positiv effekt på vårdrelationen, men i vilken utsträckning dagboken stärker relationen är mindre klart och fortsätter att vara en öppen fråga. För att besvara denna fråga skulle kontrollerade jämförande studier behövas.

Bakgrund: I arbetet som sjuksköterska på allmänna akutmottagningar och allmänna intensivvårdsavdelningar där majoriteten av patienterna är vuxna ingår även akut omhändertagande av barn. Avsiktlig som oavsiktlig intoxikation hos barn anses som ett globalt hälsoproblem som orsakar många sjukhusinläggningar och i vissa fall döden. Tidigare forskning om sjuksköterskors upplevelse av att vårda barn som vårdas på grund av intoxikation är fokuserad på sjuksköterskor inom psykiatrin och skolhälsovård. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att vårda barn i åldern 0–18 år som vårdas på en allmän akutmottagning eller allmän intensivvårdsavdelning på grund av intoxikation. Metod: Deltagarna valdes ut genom ett ändamålsenligt urval. Urvalet består av nio sjuksköterskor. Semistrukturerade intervjuer användes för att samla in data som sedan analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen resulterade i fyra kategorier: “Att vårda med fingertoppskänsla”, “Att möta anhöriga som tillgång eller utmaning”, “Att arbeta mot samma mål eller inte” och “Kunskap och emotionella utmaningar”. Slutsats: Vård av intoxikerade barn är komplext och tvärprofessionellt då det berör flera professioner, men även organisationer som måste arbeta tillsammans för att ge barnet de bästa förutsättningarna. Studien visar att sjuksköterskor inom akutsjukvård är i behov av utbildning kring bemötande och samtal med barn som utfört självmordsförsök, och att gemensamma utbildningsdagar mellan akutsjukvård och psykiatri är motiverat för att öka samarbete och förbättra omhändertagande av intoxikerade barn.

Bakgrund Delirium är ett tillstånd som drabbar många patienter inom intensivvården.Patienters upplevelse och beskrivning av tillståndet kan ge ökad förståelse hur man ska bemöta patienter med delirium. Syftet Syftet med denna studie är att beskriva patienternas upplevelse av delirium under intensivvård. Metod En litteraturstudie med hjälp av en systematisk ansats. Artiklar söktes i databaser PubMed och Cinahl, där begränsades sökande till år 2011-2021, artiklar skrivna på engelska, tillgång till abstrakt och fulltext. Artiklarna söktes under perioden januari 2021 till april 2021. Kvaliteten på artiklarna granskades med hjälp av Evans. Resultat Sex artiklar som inkluderas i studien analyserades. Artiklarna beskriver hur patienten upplever deliriet under intensivvården, både positiva och negativa upplevelser. Sällsynt att deliriet som en skräckupplevelse, utan mer som en verklighet utan förankringpunkt och att patienten befinner sig i en situation med lösryckta händelser. Slutsats Delirium är en unik personlig upplevelse. Alla intensivvårdspatienter kan drabbas av delirium. Medvetenheten av delirium hos intensivvårdspatienter ger tryggare patientvård och ökad patientsäkerhet. Ökad svårighetsgraden av delirium ger ökad riskt för mortaliteten under intensivvårdstiden. Studien ger en inblick om hur patienter upplever och uppfattar delirium. Uppfattningen om hur patienterna upplever delirium, kan hos sjuksköterskor och annan vårdpersonal ge en ökad förståelse för deliriumsyndromet.

Bakgrund: Drygt hälften av all barnintensivvård bedrivs på en allmän intensivvårdsavdelning. Intensivvårdssjuksköterskor förväntas kunna vårda patienter i alla åldrar, men då det i huvudsak vårdas vuxna på en allmän intensivvårdsavdelning ställer det stora krav på intensivvårdssjuksköterskor. Att vårda barn är en komplex situation då barns anatomi, fysiologi och omvårdnadsbehov skiljer sig från en vuxen.  Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda barn på en allmän intensivvårdsavdelning.  Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Data samlades in genom tio enskilda intervjuer. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och tio subkategorier. Vård av barn på en allmän intensivvårdsavdelning var en sällanhändelse och upplevdes både påfrestande och stimulerande. Intensivvårdssjuksköterskorna var ovana inför uppgiften, vilket medförde en osäkerhet och rädsla att göra fel. De påverkades emotionellt och kände ett behov av att distansera sig från känslor för att kunna fokusera på arbetet runt barnet. Barns liv ansågs vara mycket värdefulla och ett svårt sjukt barn rörde upp existentiella känslor och en intuition att beskydda barnet. Det kollegiala stödet var viktigt och att arbeta i team genererade en trygghet.  Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskors ovana av att vårda barn grundar sig i brist på erfarenhet och kunskap. Då barn anses värdefulla upplevs intensivvårdssjuksköterskorna mer benägna att vårda av ren kärlek och medlidande. Det är en välkomnande utmaning och det finns en strävan efter mer kunskap och erfarenhet att lära sig mer, men det finns samtidigt ett behov av fördjupad kunskap avseende barns specifika fysiologi och läkemedelshantering. / Background: Just over half of all pediatric intensive care is conducted in a general intensive care unit. Intensive care nurses are expected to be able to care for patients of all ages, but as adults are mainly cared for in a general intensive care unit, it places great demands on intensive care nurses. Caring for children is a complex situation as children’s anatomy, physiology and nursing needs differ from an adult.  Aim: The aim of this study was to describe intensive care nurse’s experience of caring for children in a general intensive care unit. Method: Qualitative method with an inductive approach. Data were collected through ten individual interviews. The interviews were analysed with qualitative content analysis.  Results: The analysis generated four main categories and ten subcategories. Caring for children in an intensive care unit was a rare event and was experienced as both stressful and stimulating. The intensive care nurses felt that they were unfamiliar with the task, which led to uncertainty and fear of making mistakes. They were affected emotionally and felt a need to distance themselves from emotions in order to focus on the work around the child. Children’s lives were considered very precious, and a seriously ill or injured child stirred up existential feelings and an intuition to protect the child. The collegial support was important and working in a team generated a sense of safety.  Conclusion: Intensive care nurses’ unfamiliarity with caring for children is based on a lack of experience and knowledge. As children are considered valuable, the intensive care nurses are perceived to be more likely to care out of pure love and compassion. It is a welcome challenge and there is an ambition to learn more, but at the same time there is a need for in-depth knowledge regarding children’s specific physiology and drug management.

Bakgrund: Obesitas blir allt vanligare i Sverige vilket medför fler vårdtillfällen med patienter med obesitas. Kostnaderna för obesitas och dess följder är betungande för sjukvården och samhället i stort. Dessutom beskriver patienter att de möts av diskriminerande och kränkande behandling till den grad att jämlik vård kan ifrågasättas. Syfte: Syftet är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med obesitas på intensivvårdsavdelning. Metod: En integrativ litteraturstudie enligt Whittemore & Knafl, 2005, bestående av 15 artiklar Resultat: I resultatet identifieras tre huvudkategorier. (1) Fördomars påverkan på vården (2) Inte som andra (3) Förutsättningar för vården. Intensivvårdssjuksköterskor upplever vårdsituationer där de ställs inför specifika utmaningar som patienter med obesitas medför. Genom för låg bemanning, avsaknad av riktlinjer tillsammans med stigmatiserande förutfattade meningar blir vården utmanande. Det framkommer även att medicinteknisk apparatur och hjälpmedel inte fungerar som avsett. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskor visar sig bära förutfattade meningar som påverkar vården negativt. Förutom stigmatiserande synsätt råder social tafatthet kring vården av patienter med obesitas. I vården fattas personal, riktlinjer samt att medicinteknisk apparatur inte fungerar som avsett. Detta medför att risk för arbetsskada vid vården av patienter med obesitas. / Background: Obesity is becoming more common in Sweden, which leads to more care occasions with patients with obesity. The costs of obesity and its consequences are burdensome for the healthcare system and society as a whole. In addition, patients describe that they are met with discriminatory and abusive treatment to the extent that equal care can be questioned. Aim: The aim is to describe intensive care nurses' experiences of caring for patients with obesity in intensive care. Method: An integrative literature review according to Whittemore & Knafl, 2005, consisting of 15 articles Results: The result identifies three main categories. (1) Prejudices (2) Not like others (3) Conditions for care. Intensive care nurses experience care situations where they are faced with specific challenges that patients with obesity bring. Through insufficient staffing, lack of guidelines together with stigmatizing preconceived notions, healthcare becomes challenging. It also appears that medical devices and aids do not work as intended. Conclusion: Intensive care nurses are found to carry preconceived notions that affect the care negatively. In addition to stigmatizing views, there is social awkwardness surrounding the care of patients with obesity. In healthcare, there is a lack of staff, guidelines and that medical devices do not work as intended. This leads to a risk of occupational injury in the care of patients with obesity.

Bakgrund: De intrahospitala transporterna av kritiskt sjuka patienter ökar på grund av en alltmer avancerad intensivsjukvård. Transporterna är ofta associerade med komplikationsrisker och kan därmed även påverka patientsäkerheten, trots detta saknas det idag studier om intensivvårds-sjuksköterskans erfarenhet ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Syfte: Syftet med studien var att belysa intensivvårdssjuksköterskans erfarenhet av en patientsäker intrahospital transport för kritiskt sjuka patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning. Metod: Studien utfördes genom semi-strukturerade fokusgruppsintervjuer med kvalitativ induktiv design. Under tre intervjuer samlades data in med hjälp av totalt tretton intensivvårds-sjuksköterskor. Insamlat material analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; förberedelsens betydelse för patientsäker intrahospital transport, kommunikationens betydelse för patientsäker intrahospital transport samt yttre faktorer som kan påverka patientsäkerheten. Slutsats: För att förbättra patientsäkerheten rekommenderar författarna att arbeta med och uppdatera checklistor, förespråka god kommunikation samt använda sig av teamövningar. Den nya kunskapen skulle ur ett patient- och samhällsperspektiv kunna ge en ökad insikt och förståelse inför det preventiva arbetet med att motverka vårdskador samt minska onödigt lidande hos patienterna samt även kunna vara användbart ur ett utbildnings-perspektiv. Vidare forskning avseende samarbetets betydelse vid intrahospitala transporter samt att få ökad kunskap om olika förbättringsområden avseende den tekniska utrustningen, vore också önskvärt. / Background: The intrahospital transport of critically ill patients is increasing due to gradually advanced intensive care. Transports are often associated with complication risks and can thus also affect patient safety. Despite this, studies on the experience of the intensive care nurse from a patient safety perspective are lacking. Aim: The aim of the study was to highlight the intensive care nurse's experience of a patient-safe intrahospital transport for critically ill patients who are cared for in an intensive care unit. Method: The study was carried out through semi-structured focus group interviews with qualitative inductive design. During three interviews, data were collected using a total of thirteen intensive care nurses. The collected material was analyzed with a qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in three categories; the importance of the preparation for patient-safe intrahospital transport, the importance of communication for patient-safe intrahospital transport and external factors that can affect patient safety. Conclusions: In order to improve patient safety, the authors recommend working with and updating checklists, advocating good communication and using team exercises. The new knowledge could, from a patient and societal perspective, provide an increased insight and understanding of the preventive work to counteract health injuries and reduce unnecessary suffering in patients and also be useful from an educational perspective. Further research on the importance of cooperation in intrahospital transport and to gain more knowledge about different areas of improvement regarding the technical equipment would also be desirable.

Bakgrund   The Gugging Swallowing Screen - Intensive Care Unit (GUSS-ICU) är ett screeningtest med syfte att fånga upp indikationer på sväljsvårigheter efter långvarig intubering hos inneliggande patienter på intensivvårdsavdelningar (IVA). I dagsläget finns det inget svenskt översatt och validerat screeningtest för omvårdnadspersonalen att använda vid bedömning av sväljförmågan efter extubering på IVA. Syfte Syftet med studien var att översätta det internationella screeningtestet GUSS-ICU till svenska för användning i en svensk intensivvårdspopulation. Vidare syftade studien till att utföra en pilotstudie av den svenska versionen på extuberade patienter på IVA. Metod En framåt-bakåtöversättningsmetod användes vid översättningen av screeningtestet GUSS-ICU. Översättningsprocessen omfattade tre steg: framåtöversättning, granskning och kommentarer från en expertpanel och en bakåtöversättning. I översättningsprocessen deltog två logopedstudenter, två handledare, en expertgrupp och en översättare. Expertgruppen bestod av 10 deltagare med olika professioner inom hälso- och sjukvården. Fem inneliggande patienter från IVA planerades delta i en pilottestning av den svenska översättningsversionen. En innehållsanalys genomfördes för att kunna jämföra samtliga översättningar. Syftet med jämförelsen var att identifiera skillnader i ord och satser samt kulturella och kontextuella skillnader. Resultat       Studien resulterade i en svensk översättning (GUSS-IVA) av screeningtestet GUSS-ICU. Analysen visade på skillnader i val av ord, koncept och satser mellan de olika översättningarna. Flertalet skillnader var ej betydelseskiljande utan analyserades istället som resultat av skillnader i erfarenhet, kunskap och språkbruk. Översättningsmetoden bidrog till språklig, kontextuell och kulturell anpassning av översättningen. Slutsats Den svenska versionen av GUSS-ICU stämmer bra överens med originalversionen och enbart ett fåtal skillnader observerades mellan översättningarna. Skillnaderna mellan bakåtöversättningen och originalversionen var inte betydelseskiljande, vilket tyder på att den svenska versionen mäter det den avser att mäta. Framtida studier behöver pilottesta och validera den svenska versionen av GUSS-ICU, innan testet kan implementeras i en svensk intensivvårdspopulation. / Validering av screeningtest för sväljsvårigheter för användning inom svensk vårdkontext

Bakgrund: Varje år vårdas barn på allmänna intensivvårdsavdelningar i Sverige, där det generellt vårdas mer vuxna än barn. Att vårda ett barn på en allmän intensivvårdsavdelning händer sällan vilket inte ger samma erfarenhet som att vårda en vuxen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda barn under 12 år på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: Studien har en induktiv kvalitativ ansats och tio intensivvårdssjuksköterskor har intervjuats. Induktiv latent innehållsanalys har använts för att analysera insamlad data. Resultat: Resultatet gällande intensivvårdssjuksköterskors upplevelser genererade i åtta subkategorier och tre generiska kategorier; Ingen sedvana, Att hantera sin osäkerhet och Hela familjen behöver vård. Dessa ledde fram till temat; Det är en känsla av att bli berörd och att samtidigt försöka skapa omtänksamhet i en ovan situation. Resultatet visar på vikten av att tillsammans kunna stötta varandra för att skapa en trygghet vid vården kring ett svårt sjukt barn. Då det på en allmän intensivvårdsavdelning är en ovanlig situation för intensivvårdssjuksköterskorna att vårda barn så upplevdes det extra viktigt att vara väl förberedd, ha en god kommunikation och ett sammansvetsat team. Slutsats: Att vårda ett barn på allmän intensivvårdsavdelning väcker mycket känslor såsom osäkerhet och frustration vilket påverkade hela teamet. Då det är en händelse som sker allt för sällan så ger det en anspänning och en rädsla för att göra fel. Kontinuerlig utbildning och bra rutiner på arbetsplatsen kan minska osäkerheten och bidra till ett bättre välbefinnande för både personal, föräldrar och barn. Nyckelord: Allmän intensivvårdsavdelning, familj, intensivvård, intensivvårdssjuksköterska, kritiskt sjuka barn, livsvärld, omvårdnad, upplevelse, vårdvetenskap.  Nubb: Tack alla respondenter som tog sig tid och gjorde denna studie möjlig. Tack till vår handledare Susanne Knutsson som hjälpt oss på vägen och tack till våra familjer som har funnits där för oss hela tiden. / Bakgrund: Varje år vårdas barn på allmänna intensivvårdsavdelningar i Sverige, där fler vuxna i allmänhet vårdas än barn. Att ta hand om ett barn på en allmän intensivvårdsavdelning är något som sällan händer, vilket inte ger samma upplevelse som att ta hand om en vuxen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenhet av att ta hand om barn under 12 år på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: Studien har ett induktivt kvalitativt förhållningssätt och tio intensivvårdssjuksköterskor har intervjuats. Induktiv latent innehållsanalys har använts för att analysera insamlade data. Resultat: Resultaten av intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter i åtta underkategorier och tre generiska kategorier. Ingen vana, för att hantera sin osäkerhet och hela familjen behöver vård. Dessa ledde till temat; Det är en känsla av att bli rörd och samtidigt försöka skapa eftertänksamhet i en sällsynt situation. Resultaten visar vikten av att kunna stötta varandra tillsammans för att skapa en känsla av trygghet i vården av ett kritiskt sjukt barn. Eftersom det är en ovanlig situation för intensivvårdssköterskorna att ta hand om barn på en allmän intensivvårdsavdelning upplevde de vikten av att vara väl förberedda, ha god kommunikation och samarbete i teamet. Slutsats: Att ta hand om ett barn på en allmän intensivvårdsavdelning väcker många känslor som osäkerhet och frustration som påverkar hela teamet. Eftersom det är en händelse som händer sällan, ger det en spänning och en rädsla för att göra ett misstag. Kontinuerlig utbildning och bra rutiner på arbetsplatsen kan minska otryggheten och bidra till bättre välbefinnande för både personal, föräldrar och barn.

Patients treated at intensive care units (ICUs) are failing in one or several organs and requireappropriate monitoring and treatment in order to maintain a meaningful life. Today clinicians inintensive care units (ICUs) manage a large amount of data generated from monitoring devices.The monitoring parameters can either be noted down manually on a monitoring sheet or, for some parameters, transferred automatically to storage. In both cases the information is stored withthe aim to support clinicians throughout the intensive care and be easily accessible. Patient datamanagement systems (PDMSs) facilitate ICUs to retrieve and integrate data. Before managinga new configuration of patient data system, it is required that the ICU makes careful analysis ofwhat data desired to be registered. This pilot study provides knowledge of how the monitoringis performed in an Intensive Care Unit in an emergency hospital in Stockholm.The aim of this thesis project was to collect data about what the clinicians require and whatequipment they use today for monitoring. Requirement elicitation is a technique to collectrequirements. Methods used to collect data were active observations and qualitative interviews.Patterns have been found about what the assistant nurses, nurses and physicians’ require of systems supporting the clinician’s with monitoring parameters. Assistant nurses would like tobe released from tasks of taking notes manually. They also question the need for atomized datacollection since they are present observing the patient bed-side. Nurses describe a demanding burden of care and no more activities increasing that burden of care is required. Physicians require support in order to see how an intervention leads to a certain result for individual patients.The results also show that there is information about decision support but no easy way to applythem, better than the ones used today. Clinicians state that there is a need to be able to evaluatethe clinical work with the help of monitoring parameters. The results provide knowledge about which areas the clinicians needs are not supported enough by the exciting tools.To conclude results show that depending on what profession and experience the clinicians have the demands on monitoring support di↵ers. Monitoring at the ICU is performed while observing individual patients, parameters from medical devices, results from medical tests and physical examinations. Information from all these sources is considered by the clinicians and is desired to be supported accordingly before clinicians commit to action resulting in certain treatment,diagnosis and/or care. / Patienter som vårdas på intensivvårdsavdelningar har svikt i ett eller flera organ. Övervakning sker av patienterna för att kunna bidra till den vård som behövs för att upprätthålla ett meningsfullt liv. Idag hanterar sjukvårdpersonal en stor mängd data som genereras från övervakningsutrustning och system förknippade med övervakningsutrustning. Övervakningsparameterar kan antecknas förhand på ett övervakningspapper eller direkt sparas i digitalt format. Parameterarna sparas med syfte att vara ett lättillgängligt underlag under hela intensivvårdsprocessen. Patient data management systems (PDMSs) förenklar hämtning och integrering av data på exempelvis intensivvårdsavdelningar. Innan en ny konfiguration av ett patientdatasystem erhålls, är det eftersträvnadsvärt att intensivvårdsavdelningen analyserar vilken datasom skall hanteras. Detta examensarbete bidrog till kunskap om hur övervakning utförs på en intensivvårdsavdelning, på ett akutsjukhus i Stockholm. Målet med detta examensarbete var att insamla data om vad klinikerna behöver och vilken utrustning och system som de använder idag för att utföra övervakning. Behovsframkallning är en teknik som kan användas för att insamla krav. I detta projekt insamlades data genom aktivaobservationer och kvalitativa intervjuer. Mönster har hittats bland undersköterskornas, sjuksköterskornas och läkarnas behov av teknisksupport från system och utrustning som stödjer sjukvårdspersonalen under övervakningen av en patient. Undersköterskor uttrycker ett behov av att bli avlastade från uppgifter så som att manuellt skrivaner vitala parametervärden. De ifrågasätter behovet av automatiserad datahämtning eftersom de ständigt är närvarande bredvid patienten. Sjuksköterskor beskriver en hög vårdtyngd och önskaratt inte bli tillägnade fler aktiviteter som ökar den vårdtyngden. Läkare beskriver ett behov av ökat stöd för hur en interversion leder till resultat för individuella patienter. Resultaten visar attdet finns information om möjliga kliniska beslutsstöd utan givet sätt att applicera dessa, bättre än de sätt som används idag. Sjukvårdspersonalen hävdar att det det finns ett behov av att utvärdera det kliniska arbetet med hjälp av övervakningsparametrar. Resultaten utgör kunskap om vilka områden som sjukvårdpersonalens behov inte har stöd av nuvarnade verktyg. Resultaten visar att beroende på vilken profession och erfarenhet som sjukvårdspersonalen har, är behoven olika. På intensivvårdsavdelningen sker övervakning då enskilda patienter visuellt observeras såväl som övervakningsparametrar från medicintekniska produkter, resultat från medicinska tester och fysiska examinationer. Det finns behov att integrera och presenterainformation från dessa källor givet kunskap om att sjukvårdpersonalen fattar beslut på dessa som resulterar i behandling, diagnostik och/eller vård.