Denna uppsats är skriven på avancerad nivå inom socialt arbete. Dess syfte är att belysa turning points från kriminalitet och utgår från intervjuer med personer som tidigare haft en kriminell karriär. Intervjuerna har varit semistrukturerade och berört orsaken till turning points och motivationskällor till upprätthållandet av beslutet. Analysen har genomförts med hjälp av symbolisk interaktionism och teorier om stämpling, stigma och strain. Resultatet visar nätverkets betydelse för processen kring en turning point samt vikten av individens egna vilja till förändring. I resultatet går det även att utläsa hur personligt engagemang från omgivningen påverkar individen positivt vid en turning point. I diskussionen lyfter författaren resultatet och diskuterar även samhällets insatser utifrån uppsatsens resultat. Efter analys och diskussion framkommer författaren med slutsatsen att en turning point sker först när individen själv vill genomgå en förändring. När individen har tagit det beslutet fungerar nätverket både motiverande samt som en resurskälla. Med personligt engagemang från omgivningen så kan individen stå fast vid sitt beslut om en turning point och motiveras till ett liv utan kriminalitet.

In this study we have investigated how care users in a nursing home experience their possibilities for influence and treatment from the staff. The study was conducted through focus group interviews with six participants who we met on four occasions. Questions the study departs from are: How do users experience their opportunity to influence? How do the users experience the treatment from the staff? The study has a qualitative approach and has been analyzed by means of symbolic interactionism, with an emphasis on the Self. Our results demonstrate that in situations of good treatment there is also a good influence. The two concepts are interdependent. Care users generally experience a good treatment from staff. What contribute to a poorer treatment are situations of stress or when the users' self-image is at stake. They would rather not talk about occasions of inferior treatment and chose to focus on what was good to be able to deal with the bad. When it came to influence the users sometimes lacked important information needed to make a decision and left decision-making over to the staff. / I denna studie har vi undersökt hur brukare på ett servicehus upplever sin möjlighet till inflytande och bemötandet från personalen. Studien har genomförts genom fokusgruppsintervjuer med sex deltagare som vi träffade vid fyra tillfällen. Frågor som undersöks i studien är: Hur upplever brukarna sin möjlighet till inflytande i omsorgen? Hur upplever brukarna bemötandet från personalen? Studien har en kvalitativ ansats och har analyserats med hjälp av symbolisk interaktionism med betoning på Självet. Studiens resultat visar att i situationer av gott bemötande finns också ett gott inflytande. Begreppen är beroende av varandra. Brukarna upplever i stort sett ett bra bemötande från personal. Det som bidrar till ett sämre bemötande är situationer av stress eller när brukarnas självbild står på spel. De pratade helst inte om tillfällen av sämre bemötande och brukarna valde att fokusera på det som var bra för att kunna hantera det dåliga. Brukarna upplevde att de ibland saknade viktig information för att kunna ta ett beslut och oftast lämnades beslutanderätten över till personalen.

Syftet med studien var att undersöka hur individer, som fått en ADHD-diagnos i vuxen ålder, idag beskriver sin och omgivningens interaktion under livets gång, i huvudsak med fokus på självbild. Studiens datainsamlingsmetod var semistrukturerade intervjuer. Under bearbetningen av intervjumaterialet skapades ett övergripande tema kallat självbild, omgivning & ADHD. Materialet har även brytits ner i kategorier och underkategorier. Resutatet analyserades med utgångspunkt i George Herbert Mead och Herbert Blumers symboliska interaktionism samt Erving Goffmans teoribildning om Stigma. Resultatet visar att alla informanter sett det som övervägande positivt att få diagnosen ADHD och att alla var öppna med att prata om sin ADHD-diagnos med andra. Resultatet visar även att alla känt sig "dumma" under uppväxten samt att skolmiljön inte varit anpassad för dem. Samtliga beskrev att de som barn varit utfrysta eller mobbade. Alla pratade även om att de under barndomen varit jobbiga, stökiga eller bråkiga. Informanterna beskrev att de hade behövt hjälp tidigare i livet. De beskrev också en förbättrad självkänsla i vuxen ålder i koppling till någonting de åstadkommit i sitt liv. Informanterna pratade även om negativa upplevelser av bemötande från myndigheter. Upplevelserna och bemötandet var på olika vis kopplade till deras ADHD.

Då en person är dömd till att avtjäna ett fängelsestraff är denne intagen på en anstalt och placerad på en avdelning bestående av en grupp med andra dömda individer. Kriminalvården arbetar med att minska återfall i brott. Kriminalvårdens vision är således att den intagne genom den behandling som bedrivs på anstalterna, ska vara bättre rustad till att leva ett liv fritt från droger och kriminalitet efter avtjänat fängelsestraff. Forskning visar dock att gruppen medintagna på anstalten kan påverka den enskilde intagne på olika sätt och inte sällan kan man se hur den enskilde påverkas i negativ mening. Följderna blir att behandlingen av den enskilde individen hamnar i skymundan för de negativa grupprocesserna. Donald Clemmer (1958) och Erwing Goffman (1973) är två teoretiker som har forskat kring denna problematik. Den förstnämnde menar att mer eller mindre alla intagna genomgår en prisoniseringsprocess vid en fängelsevistelse vilken leder till att den intagne anpassar sig till en rådande fängelsekultur som är antisocial och prokriminell. Vidare innebär kulturen att det råder entydlig distans mellan intagna och personal vilka bildar två olika grupper, där gruppen medintagna, är det viktiga att förhålla sig till för den enskilde intagne. Genom en kvalitativ studie innehållande sju intervjuer med individer som tidigare avtjänat fängelsestraff på hög säkerhetsklassad anstalt och levt i en kriminell livsstil undersöks; hur gruppen medintagna kan möjliggöra för den enskilde i dennes arbete med att lämna sin kriminella livsstil på anstalt. I studien används grounded theory som analysmetod, och resultatet konstaterar hur prisoniseringen samt klyftan mellan intagna och personal försvårar ur en behandlingssynpunkt men att detta upplevts vara något bättre på behandlingsavdelningar samt behandlingsanstalter. På en behandlingsavdelning/behandlingsanstalt upplevs det lättare för den enskilde individen att öppet visa sin motivation till att vara drogfri och att arbeta med sin kriminella livsstil, vilket har upplevts vara ett stort problem som intagen på en normalavdelning. Känslan av att tillhöra gruppen medintagna visar sig vara väldigt stark för den enskilde under dennes anstaltsvistelse och de normer och de förhållningssätt som råder på avdelningen för tillfället tar den enskilde individen således efter i sitt agerande vilket genom analysarbetet av intervjuerna visat sig kunna vara både positivt och negativt. / When a person is sentenced to serve a penalty the person is placed in a prison and placed in a group with other convicted inmates. The Swedish prison and Probation Service’s vision is for the inmate to be better prepared for a life free from drugs and crime after the sentence is served. However research shows that the detainee group affects the individual in different ways, and not rarely negatively. The aftermath of this, is that the treatment of the individual detainee is put in the dark due to the negative group processes. Donald Clemmer (1958) and Erwing Goffman (1973) are two prominent theorists that have conducted research regarding these kinds of problems. The first of these two proposes that more or less every detainee goes through an imprisonment process, that leads to the detainee adjusting to the current prison culture which is antisocial and pro crime. The culture also shows a distinct distance between the detainees and the staff, which creates two groups the detainees and the prison officers. For the individual, it is very important to acknowledge this. This qualitative study consists of seven interviews with individuals who have previously served sentences at a prison with a high security class and have lived with a criminal lifestyle investigates; how the group of inmates can affect the individual with leaving their criminal lifestyle whilst still in prison. Grounded theory is used as a analysis method and the result notes how prisonization and the gap between staff and inmates makes the rehabilitation process difficult from a treatment point of view. However it is perceived to be marginally better on a treatment ward or in a prison with alignment towards treatment. On a treatment ward it is considered easier for the individual to open show his motivation to be drug free and work with his criminal lifestyle, which has perceived to be a big problem on a normal ward. The feeling of belonging to the group of detainees is very strong for the individual during incarceration, and the norms and approach to the treatment is dependent on the situation within the group the inmate is attached to, which has throughout these analysis of the interviews shown to have both a positive and negative effect.

I denna uppsats har mitt syfte varit att undersöka hur behandlingsassistenter inom missbruksvården förhåller sig till frågor rörande religion, existentiella frågeställningar och vilken signifikans detta har i det arbete som de bedriver. Vidare undersöker jag också vilka förståelsegrunder som arbetet med missbruks bedrivs utifrån.Min metod har varit kvalitativa intervjuer. Jag har totalt intervjuat fyra behandlingsassister från två olika verksamheter inom kommunal missbruksvård, dessa intervjuer har jag sedan analyserat med hjälp av symbolisk interaktionism. Mina resultat visar att det bland behandlingsassistenterna råder en stor osäkerhet till frågor rörande religion och existentiella frågor och att dessa teman inte är verkar vara förankrade i arbetsgruppernas helhet. Vidare visar också mitt resultat att behandlingsassistenternas förståelsegrunder för hur arbetet med missbruk bedrivs inte kan konkretiseras. I min undersökning är det endast en respondent som tydligt kan redogöra för på vilka vetenskapliga förståelsegrunder arbetet bedrivs. Utifrån min undersökning drar jag slutsatsen att mer forskning bör göras där dessa frågor uppmärksammas utifrån ett större helhetsperspektiv.

Studiens fokus är lärande och reflektion och hur denna kan stimuleras genom att folkhögskollärarstudenter videofilmat sin egen undervisning under den verksamhetsförlagda delen av utbildningen . Eva-Marie Harlins studie grundar sig i pragmatisk filosofi och i symbolisk interaktionism. Hon använder sig av John Deweys teori att människor etablerar funktionella vanor. Med det didaktiska verktyget videofilm får lärarstudenterna möjlighet att se sig själva på ett mer distanserat sätt och överraskas av olika saker i sitt eget agerande. De ser sitt ”I” agera, och i enlighet med Herbert Mead s symboliska in teraktionism förän dras d en del av jaget, ”me”, som bär på deras samlade erfarenheter. Överraskningarna handlar om bristande lyhördhet både till sig själva och i förhållande till deltagarna men lärarstudenterna uppmärksammar också att de ser en professionell lärare agera på videofilmen. Harlins tolkning av detta är att folkhögskolans tradition och talet om folkhögskoleanda och folkhögskolemässighet skapar stora krav hos lärarna. Det krävs en didaktisk skicklighet hos lärarstudenterna att ställa om till en undervisningsdesign som de oftast inte mött genom sin egen tidigare utbildningshistoria.

Denna uppsats kommer att studera fotbollssupporterkulturen och fotbollssupportrarnas identitetsskapande. Syftet är att ta reda på hur supporterskapet ser ut, förvärvas och vilken betydelse det har för individen. Vilka följder har fotbollssupporterskapet i individernas vardag och hur uppfattas fotbollsvåldet ur supportrarnas perspektiv? De teorier vi har valt att använda oss av är Berger & Luckmanns kunskapssociologiska teorier, Goffman dramaturgiska modell samt diskurspsykologi. Vi har intervjuat nio män som alla är fotbollssupportrar. Sex av våra intervjupersoner har använt våld i samband med fotboll, medan övriga tre inte har det. Intervjufrågorna baserades på det diskurspsykologiska perspektivet och behandlade således hur supportrarna talar om sitt supporterskap och inte om deras bakgrund. När vi transkriberade vårt material fann vi några återkommande teman hos alla respondenter, vilka vi valt att använda som utgångspunkt när vi formade vår analys. De teman vi fann var: Supporteridentitet, socialisation, gemenskap, roller och våld. I analysen valde vi att kombinera det diskurspsykologiska perspektivet med våra symboliska interaktionistiska teorier. Vi kunde se att supporteridentiteten förmedlas och konstrueras via talet, samt att den går i arv. En viktig del i supporterskapet är att känna samhörighet till andra personer och det är en viktig del till att individerna väljer att vara en del av supporterkulturen. Varje individ väljer att spela en viss roll beroende på vilken gruppering inom supporterkulturen de vill tillhöra, där en sådan gruppering kan vara en firma. Våldet från firmor eller andra supportrar som väljer att slåss kan ses som ett nödvändigt ont och därför legitimeras det både av supportrar som slåss och supportrar som inte slåss.

Läroplanen för förskolan strävar mot att skapa samma villkor och möjligheter för alla individer oavsett kön (Skolverket, 2010). Mot bakgrund av det är det viktigt att synliggöra förskollärares perspektiv på genus- och jämställdhetsarbete. Syftet med denna uppsats är att undersöka förskollärares perspektiv på genusarbete i spänningsfältet mellan läroplanens mål och den dagliga pedagogiska praktiken. I vår undersökning har vi intervjuat sju förskollärare i tre kommuner, samtliga kvinnor i 50- årsåldern, om deras syn på genus och jämställdhetsarbete. Insamlad data har kategoriserats och därefter analyserats med hjälp av bakgrundsteori och tidigare forskning. Resultatet visar att förskollärarna definierar jämställdhetsbegreppet olika samt lägger olika stor vikt vid genus och jämställdhetsarbete i förskolan. Studien indikerar att förskollärares perspektiv i allmänhet kännetecknas av ett neutralt synsätt gentemot barnen. Generellt visar studien att förskollärarnas perspektiv grundas på ett visst förhållningssätt till genusfrågor gällande miljö, kläder och lekar på förskolan. Dock är förhållningssättet till stor del präglat av personligt intresse och engagemang. Synligt är meningsskiljaktigheterna förskollärarna emellan beträffande hur mycket fokus som bör läggas på genusarbete i förskolan. Resultatet visar en genuskultur som påverkar de intervjuade förskollärarnas möjligheter till genusarbete. Vi presenterar tidigare forskning som visar att det brister i förskollärares genusmedvetenhet. Vi vill veta mer om varför. Vårt bidrag är att lyfta fram förskollärares förhållningssätt till genus- och jämställdhetsarbete och problematisera spänningsfältet mellan läroplanens jämställdhetsmål och den dagliga pedagogiska praktiken. Studien begränsas av att samtliga informanter är i samma ålder samt vårt subjektiva förhållande till ämnet genus och jämställdhet. Vidare forskning på området kan vara att intervjua en annan kategori av förskollärare, samt att undersöka hur motivationen till att lära sig mer om genus och jämställdhet kan ökas.

I denna litteraturstudie har synen på konflikthantering och speciellt elevledd konflikthantering belysts ur ett sociokulturellt perspektiv. I forskningen som undersökts belyses flera metoder som baseras på peer mediation, något vars pedagogiska implikationer lyser med sin frånvaro i den svenska skoldebatten. Denna systematiska litteraturstudie belyser internationell forskning kring elevledd konflikhantering och diskuterar sedan detta i relation till det svenska skolsystemet. Efter närmare granskning av internationell forskning kring peer mediation framkommer både risker och positiva resultat. Speciellt i elevers förhållningssätt och långsiktiga strategier till konflikthantering ser vi något som potentiellt kan gynnas av peer mediation.

Cedrenius, Ann (2019). Elevers delaktighet i matematik ur ett interaktionistiskt och intersubjektivt elevperspektiv. Speciallärarprogrammet: Matematikutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Min strävan är att studien ska ge kunskap och redskap för att kunna handla på ett mer medvetet vis i samspel med elever. Studien kan inspirera lärare och speciallärare i arbetet med elevers möjlighet till delaktighet. En fenomenografisk studie kan för den intresserade ge kunskap och underlag för reflektion, vilket är utgångspunkten för förändring av människors sätt att lära, tänka och handla.Syftet är att ta del av elevers upplevelser av delaktighet i sitt matematiklärande. Syftet är också att med stöd i elevernas berättelser om upplevelser av delaktighet i matematiklärande kunna utveckla arbetet i matematiska lärmiljöer. Forskningsfrågan lyder: Vilka upplevelser av delaktighet i matematik framträder som betydelsefulla för eleverna i lärandesituationen?Hur lärare och elever interagerar i undervisningssituationen är avgörande för om elever upplever att de är delaktiga i sitt matematiklärande. I studien undersöks hur relationer och tillit, upplevelser av att vara ett unikt subjekt, språklig förhandling samt en uppgiftsdiskurs påverkar elevers upplevelser av delaktighet ur ett interaktionistiskt och intersubjektivt elevperspektiv. Interaktion förstås i studien med hjälp av Blumers (1937) teorier om symbolisk interaktionism som visar hur individer tolkar och handlar i nuet. Von Wrights (2004) pedagogiska rekonstruktion av Meads teorier om intersubjektivitet används för att förstå att en individs subjektivitet är föränderlig, baseras på interaktion och är beroende av hur läraren riktar sin uppmärksamhet i klassrummet.Studien genomfördes med fenomenografi som inspiration. Fenomenografin undersöker kvalitativa skillnader i hur individer uppfattar ett fenomen (Marton & Pong, 2005). Kvalitativa intervjuer gjordes med 6 elever i årskurs 9. Empiri bearbetades tematiskt och analyserades induktivt för att om möjligt få en bred bild av elevers upplevelser av delaktighet i matematik.Resultaten visar sammanfattningsvis att elever i denna studie till stora delar upplever sig delaktiga i sitt matematiklärande. Det framgår tydligt hur viktig eleverna tycker att en god relation till läraren är för lärandet och att språkliga förhandlingar i klassrummet är betydelsefulla i denna process. Att eleven ur lärarens perspektiv ses som ett vem i motsats till ett vad kan påverka upplevelsen av delaktighet. Studien tar också upp undervisningspraktiken som i elevernas berättelser kännetecknas av en uppgiftsdiskurs. Det är möjligt att klassrumspraktiken kan motverka upplevelser av delaktighet i matematik.Specialpedagogik kan tolkas och förklaras på många olika sätt men kännetecknas av följande tre perspektiv. Det socioemotionella-, det kommunikativa- och det kognitiva perspektivet. Med dessa perspektiv kan speciallärare i matematik i samarbete med elever, undervisande lärare och med skolledningen arbeta för att systematiskt skapa beprövad erfarenhet på arbetsplatsen. Att vända sig till eleverna i förändringsarbete på alla nivåer i organisationen är skolans uppdrag och specialläraren kan i sin roll berika kommunikationen mellan olika nivåer i systemet. I studien hörs elevers röster om upplevelser av delaktighet i matematiklärandet och dessa kan vara utgångspunkt för vidare samarbete och samtal för undervisnings- och skolutveckling.