Läroplanen för förskolan strävar mot att skapa samma villkor och möjligheter för alla individer oavsett kön (Skolverket, 2010). Mot bakgrund av det är det viktigt att synliggöra förskollärares perspektiv på genus- och jämställdhetsarbete. Syftet med denna uppsats är att undersöka förskollärares perspektiv på genusarbete i spänningsfältet mellan läroplanens mål och den dagliga pedagogiska praktiken. I vår undersökning har vi intervjuat sju förskollärare i tre kommuner, samtliga kvinnor i 50- årsåldern, om deras syn på genus och jämställdhetsarbete. Insamlad data har kategoriserats och därefter analyserats med hjälp av bakgrundsteori och tidigare forskning. Resultatet visar att förskollärarna definierar jämställdhetsbegreppet olika samt lägger olika stor vikt vid genus och jämställdhetsarbete i förskolan. Studien indikerar att förskollärares perspektiv i allmänhet kännetecknas av ett neutralt synsätt gentemot barnen. Generellt visar studien att förskollärarnas perspektiv grundas på ett visst förhållningssätt till genusfrågor gällande miljö, kläder och lekar på förskolan. Dock är förhållningssättet till stor del präglat av personligt intresse och engagemang. Synligt är meningsskiljaktigheterna förskollärarna emellan beträffande hur mycket fokus som bör läggas på genusarbete i förskolan. Resultatet visar en genuskultur som påverkar de intervjuade förskollärarnas möjligheter till genusarbete. Vi presenterar tidigare forskning som visar att det brister i förskollärares genusmedvetenhet. Vi vill veta mer om varför. Vårt bidrag är att lyfta fram förskollärares förhållningssätt till genus- och jämställdhetsarbete och problematisera spänningsfältet mellan läroplanens jämställdhetsmål och den dagliga pedagogiska praktiken. Studien begränsas av att samtliga informanter är i samma ålder samt vårt subjektiva förhållande till ämnet genus och jämställdhet. Vidare forskning på området kan vara att intervjua en annan kategori av förskollärare, samt att undersöka hur motivationen till att lära sig mer om genus och jämställdhet kan ökas.

Syftet med denna studie var att undersöka hurdet enskilda barnets olika behov synliggörs och tillgodoses i praktiken inom ramenför förskolans verksamhet, samt vilka strategier och metoder förskollärarna anseratt det finns i verksamheten för att se samt tillgodose barns olika behov. Studien är kvalitativdär åtta förskollärare intervjuades i syfte att få en djupare förståelse förderas perspektiv, samt hur de arbetar med att synliggöra och tillgodose deindividuella behov som finns i barngruppen. Resultatet visade att många av deintervjuade förskollärarna ansåg att det är svårt att hinna se alla barn varjedag. Vidare visade resultatet att de flesta av förskollärarna hade olikametoder och strategier.  Detta för attförsöka hinna synliggöra och tillgodose barns skilda behov i förskolansverksamhet. Slutsatser ifrån vår studie är att verksamma pedagoger i förskolanbehöver göra det bästa av situationen, se möjligheter, vara flexibla och hittafungerande metoder och strategier för att synliggöra och tillgodose barns skildabehov i det vardagliga arbetet.

Abstract I dagens digitala samhälle är det centralt att erbjuda barn i förskolan en förståelse för den digitalisering de möter i vardagen. För att detta ska realiseras i verksamheten är det därför väsentligt att förskollärare besitter kunskap om digitalisering samt hur de ska göra barn delaktiga när de digitala verktygen används. Syftet för studien är således att undersöka förskollärares perspektiv på barns delaktighet i användandet av digitala verktyg i förskolan. De frågeställningar som genomsyrat vår studie är: Hur ser förskollärare på användandet av digitala verktyg i förskolan? Hur arbetar förskollärare för att göra barn delaktiga i användandet av digitala verktyg i förskolan? Hur ser förskollärare på barns delaktighet i användandet av digitala verktyg i förskolan? När vi har samlat in det empiriska materialet har vi använt oss av en kvantitativ metod i form av enkät samt en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. För att analysera det insamlade materialet utifrån studiens syfte har vi har använt oss av Deweys (1999) pragmatiska teori för att lyfta fram barns erfarenheter i förskolan, samt hur den sociala miljön kan främja barns delaktighet. Vi har även använt oss av Selander och Kress (2021) multimodala perspektiv för att få en moderniserad utgångspunkt i analysprocessen. Resultatet och slutsatsen för studien visar på att förskollärare ser de digitala verktygen som en betydande del i förskolan samt att det ska komplettera det analoga materialet. Fortsättningsvis visar studien på hur förskollärare arbetar för att ge barn utrymme till inflytande och delaktighet i den dagliga verksamheten. Dock har analysen resulterat i att förskollärare behöver mer fortbildning för att ha möjlighet till att ge de digitala verktygen mer plats på avdelningen. På så sätt kan förskollärarna bidra till barns adekvata digitala kompetens samt ge förskollärare tillräcklig kunskap för att kunna stödja barn i användandet av de digitala verktygen och främja barns delaktighet.

Syftet med studien är att belysa diskurser om genus och jämställdhet som framträder i förskollärares utsagor om deras arbete i förskolan. Frågorna som besvaras av studien är “Hur talar förskollärare om könsstereotypa val och fria val i förskolan utifrån ett förutbestämt fall?” och “Framkommer det könsstereotypa normer i förskollärarnas utsagor? I så fall, vilka?”. Studiens datainsamling genomfördes genom en semi-strukturerad fokusgrupp med tre förskollärare och sammanlagt sex enskilda intervjuer. Resultatet presenteras i de fem diskurser som vi identifierat utifrån det insamlade materialet, vilka är diskursen om den manliga normen, diskursen om könsstereotypa normer, diskursen om förskollärares strategier, diskursen om förskollärares förhållningssätt och diskursen om “små-ord”. Studiens resultat påvisar att killar ofta ges mer uppmärksamhet vilket leder till att den manliga normen förstärks. I vissa av förskollärarnas utsagor gick det att utläsa att det fortfarande råder stereotypa normer i förskolan. Ur förskollärarnas utsagor framkom en viss osäkerhet kring arbetet med genus och jämställdhet, för att arbeta vidare med detta ämne inom förskolan anses det däremot viktigt med närvarande, aktiva pedagoger.

Syftet i detta arbete är att undersöka hur förskollärare talar om den pedagogiska verksamheten i samband med barns lek och lärande på förskolegården. För att undersöka detta gjordes en diskursanalys där det integrerade perspektivet följdes, vilket innebär tolkande av verbala formuleringar och där orden som sägs är av vikt. Detta val gjordes med fördel då det är retoriken kring vad förskollärare talar om i samband som är av intresse. Intervjuer med sex olika förskollärare har utförts för att se vad retoriken kring förskolegården och lek och lärande säger. Det är semistrukturerade intervjuer som skett i samtalen med förskollärare. Studien redovisar de olika diskurserna som synliggörs i samtal med förskollärare, där det talas om motorisk utveckling, lärande inom olika innehållsområden, förskollärarens ansvar samt för vem utevistelsen är för. Resultatet visar att förskollärare är medvetna om vad som krävs av dem för att förskolegården ska kunna bidra till barns lärande, men trots detta framgår det att de vuxna ofta grupperar sig under utevistelsen och inte är tillräckligt närvarande eller aktiva i barnens aktiviteter. Det framgår dock förklaringar till detta, där det menas att barn klarar sig bättre själva utomhus än inomhus så det är under utevistelsen förskollärarna passar på att ta ut raster samt ha möten, därav råder det ofta personalbrist utomhus.

Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om förskollärares bemötande av utmanande beteende i barngruppen i relation till rådande normer och värden. Genom kvalitativa intervjuer med sex förskollärare undersöks vid vilka aktiviteter förskollärarna återkommande upplever utmanande beteende samt hur de resonerar kring sitt bemötande och de pedagogiska dilemman och organisatoriska hinder som de möter i samband med utmanande beteende. Studiens resultat visar att förskollärare upplever utmanande beteende både i lärarledda och ej lärarledda aktiviteter, med viss överrepresentation av de lärarledda aktiviteterna. De har en vision av att inta ett relationellt perspektiv på barnen och bemöta dem utifrån ett kommunikativt handlande, men så blir inte alltid fallet. Detta kan bero på de pedagogiska dilemman och organisatoriska hinder som uppstår i samband med utmanande beteende och som villkorar bemötandet. Dessa är exempelvis situationer då förskollärarna behöver stoppa fysiskt utagerande barn, motsättningar i arbetslaget angående vilket bemötande som anses bäst och försvårande ramfaktorer såsom brist på tid och för stora barngrupper. Studien har också synliggjort att förskollärare inte alltid är medvetna om den värdepedagogik som de förmedlar då de fostrar barnen till mer önskvärda beteenden. Socialkonstruktivismen utgör grunden för studiens teoretiska ramverk och är det perspektiv som har präglat studiens utveckling. Detta med utgångspunkt i att de normer och värden som kommuniceras i talet om och bemötandet av utmanande beteende är socialt konstruerade och därför också något som är föränderligt över tid beroende på samhällets, och i förlängningen förskolans läroplans, utveckling. För att analysera resultatet och den kommunikation som präglar förskollärarnas bemötande av utmanande beteende används strategiskt kontra kommunikativt handlande samt det kategoriska och relationella perspektivet.

The preschool yard - A qualitative study of two preschool playgrounds focusing on children's free play. Studiens syfte är att belysa förskolegårdarnas utformning och vilka möjligheter och begränsningar gårdarna kan ge i relation till barns fria lek, utifrån barns perspektiv samt förskollärares perspektiv. Men också ta reda på vad det förekommer för lekar på förskolegårdarna för att synliggöra gemensamma mönster i barns fria lek på förskolegård 1 och 2. Frågeställningarna är:• Vilka möjligheter och begränsningar finns det för barns fria lek på de två förskolegårdarna utifrån barns perspektiv och förskollärares perspektiv? • Vilka eventuella mönster vad gäller barns fria lek på förskolegården finns det på förskola 1 och förskola 2? De teoretiska ramverken som ligger till grund för vår undersökning är det sociokulturella perspektivet och miljöpsykologi där affordance, mediering och artefakter framkommer, vilket därför är centrala begrepp i undersökningen. Metodvalet för detta arbete är intervjuer med barn och förskollärare, samt observationer av barns fria lek på två olika förskolegårdar. Undersökningen visar både att det uppstår olika lekar beroende på vilken miljö barnen har tillgång till och vilka material som finns på förskolegården, men även att samma lekar till viss del förekommer fast förskolegårdarnas utformning är olika, exempelvis olika typer av rollekar. Det vill säga att beroende på hur förskolegården är utformad både begränsar och möjliggör den barnens fria lek.

Datorplattor har i dagens samhälle en hög status och är något som många kommer i kontakt med till vardags och interagerar med. På grund av detta har den senaste läroplanen för förskolan dessutom uppdaterats och innehåller mer kring användningen av digitala verktyg än den föregående läroplanen. Barn ska i förskolans utbildning, enligt den gällande läroplanen, erbjudas möjligheter till att utveckla digital adekvat kompetens. Det betyder att barn ska få chanser till att utveckla de kunskaper som de behöver för att kunna möta de digitala verktygen som de stöter på i deras vardag. Denna studie har som syfte att ta reda på hur förskollärare resonerar kring användningen av datorplattor och barns delaktighet vid användningen av datorplattor. Studien ska redogöra för hur arbetet med datorplattor kan se ut i förskolans verksamhet och hur detta påverkar barns samspel och samarbete.Metoden som användes för datainsamling var semistrukturerade intervjuer för att ta reda på hur förskollärarna resonerar och använder sig av digitala verktyg i förskolans verksamhet. Intervjuerna skedde via videosamtal och skriftligt via mejl med förskollärare i olika kommuner i Sverige. Resultaten i studien har analyserats med ett sociokulturellt perspektiv som utgångspunkt, med fokus på datorplattor som ett kulturellt redskap som medierar och stöder lärande (scaffolding).Resultaten i studien visar på hur olika förskollärare arbetar med de digitala verktygen, och hur de får med barnens delaktighet i detta arbete. Majoriteten av förskollärarna uttryckte att de tyckte arbetet med datorplattor ska ske som ett kompletterande verktyg i deras undervisning och att det är viktigt att det finns ett tydligt syfte i den pågående aktiviteten med datorplattor. Studiens resultat har lett in till en diskussion om hur arbetet med datorplattor kan se ut i förskolan. Diskussionen har varit i relation till den tidigare forskningen som behandlat arbetet med datorplattor i förskolans verksamhet och studiens forskningsfrågor.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare ser på arbetet med pedagogisk dokumentation i förskolan. Hur och varför bör arbetet utföras? Hur arbetar förskollärare med att skapa delaktighet för barnen i arbetet med den pedagogiska dokumentationen? Studiens teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet utifrån Säljös tolkning. För att ta reda på det har en flerfaldig strategi använts där både en kvalitativ och en kvantitativ metod integrerats i form av olika frågor i en webbsurvey. I studien har det framkommit att inga tydliga riktlinjer för hur den pedagogiska dokumentationen ska utföras eller hur barn ska göras delaktiga existerar. Detta innebär att det är ett komplext verktyg som kan syfta till att nå både kollegor, barn, föräldrar eller chefer beroende på hur arbetet utförs och vad tanken bakom arbetet är.

No description available.