Samverkan mellan kommuner är något som varit en aktuell fråga för svenska myndigheter under en längre tid. Mer specifikt har en tydlig ökning identifierats sedan kommunallagen trädde i kraft 1991 och samverkansformen visade sig möta reella politiska behov på ett positivt sätt. Samtidigt har offentliga organisationer de senaste 15 åren gått från att förespråka skyddandet av information till att bli mer öppna och utbyta information över organisatoriska gränser. Denna kvalitativa fallstudie undersöker informationssäkerhet i en interorganisatorisk samverkan mellan svenska kommuner. Teorier som behandlas i uppsatsen är informationssäkerhet, information security governance och samverkan. Studiens syfte är att undersöka utmaningarna med styrning av informationssäkerhetsarbete i en interorganisatorisk samverkan mellan svenska kommuner. Vi ämnar således bidra till forskningen genom att dels förfina befintliga teorier kring de separata ämnesområdena men även utveckla teori där dessa ämnen möts. Vi syftar även till att bidra till praktiken genom att generera värdefull kunskap för de studerade organisationerna men även generalisera resultatet för liknande organisationer. Resultatet visar att vi identifierat ett antal centrala utmaningar där vissa är svårare att hantera än andra. En central utmaning är att det politiska självstyret är tydligt uttalat vilket sätter begräsningar för vad som är möjligt att realisera gemensamt. Vi kan även konstatera att resurser och prioriteringar påverkas av detta. Vi har presenterat ett antal förslag på behov som kan beaktas, både internt i kommunerna men även gemensamt över kommunala gränser. De rekommendationer vi har till kommunerna är att ta ett steg tillbaka gällande samverkan, detta då de ligger på så pass olika nivåer och kan få svårt att skapa en gemensam grund. Kommunerna bör även fokusera på den interna verksamheten och öka säkerhetsmedvetandet för att bli mer redo för att ingå i en samverkan. Uppfylls detta kan de börja fokusera på att anta principer och andra gemensamma aktiviteter som till exempel utbildningar. Detta gör att informationssäkerhetsarbetet går från att vara reaktivt till att bli mer proaktivt. Detta är något som vi anser att både offentliga- och privata organisationer borde sträva mot men även forskare borde ta hänsyn till.

En stor andel av de med missbruksproblematik har visats ha samtidig psykisk ohälsa.Individer med samsjuklighetsproblematik är en sårbar grupp. De löper exempelvis större risk för suicid jämfört med de med endast missbruksproblematik eller psykisk ohälsa, och de har även försämrad tillgång till vård. För att dessa individer ska tillförsäkras adekvat vård och stöd krävs insatser från både kommunal och regional verksamhet. Upprättandet av en samordnad individuell plan (SIP) är en lagstadgad skyldighet i såväl hälso- och sjukvårdens som socialtjänstens verksamheter men studier har pekat på ett ojämnt användande av SIP. Syftet med den här studien är att identifiera och förstå hinder för samverkan i form av SIP kring personer med samsjuklighetsproblematik utifrån de yrkesverksamma inom områdets berättelser. Data samlades in genom 10 semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma som arbetar med personer med samsjuklighet. Data analyserades utifrån ett teoretiskt ramverk som bestod av: Socialkonstrutionism, Luhmanns systemteoretiska perspektiv och i synnerhet hans begrepp funktionell differentiering samt inslag av den nyinstitutionella teoribildningen. Resultatet visar att (1) yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården respektive från socialt arbete definierar orsaker, pekar på konsekvenser, formulerar lösningar samt vilka värden som motiverar stöd och hjälp på skilda sätt. Jag menar därför att samsjukligheten konstrueras olika av de olika aktörerna eftersom de anlägger olika perspektiv: ett medicinskt och ett som utgår från socialt arbete. (2) Informanternas tolkningar av samsjuklighetsproblematiken påverkas av organisationens behov av att legitimera sitt handlande. (3) Hinder för samverkan uppstår när SIP används som ett forum för att kompensera för bristfälliga insatser; skilda perspektiv i frågan när en individ är behandlingsbar; professionella från de olika verksamhetsområdena tolkar varandras agerande utifrån sina egna referensramar.

Syftet med den här studien handlar om att undersöka och analysera hur aktörer inom det brottsförebyggande samverkansprojektet SSPF, som är en förkortning för Socialtjänst, Skola, Polis och Fritid, ser på och pratar om barn och ungdomar i riskzon för att begå brott, samt hur de erfar en samverkansprocess kring målgruppen. Vi har sett att det existerar två parallella synsätt på barn och ungdomars brott som vi har valt att benämna som; barn som lever farligt och farliga barn. Dessa sätt att se på och prata om barn och ungdomar i riskzon har varierat och uttalats sedan senare del av 1800-talet. Utifrån att SSPF består av aktörer med utgångspunkter i olika lagar och riktlinjer så förstår vi att samverkan är komplex och utmanande. Därav vårt intresse för att undersöka och analysera hur synsätten uttrycks i samverkan. Vi utgick från en kvalitativ forskningsansats där vi genomförde åtta semistrukturerade intervjuer med aktörer inom SSPF i utvald kommun. Dessa aktörer utgörs av; områdespolis, samordnare för SSPF, ungdomssamordnare för ungdomsteam, teamledare på fritidsgård, socialsekreterare på barn- och familjeenheten, behandlare på MiniMaria samt två biträdande rektorer för årskurs 7-9 från olika skolor. Resultatet av studien visade att de båda synsätten tar plats i SSPF. Detta eftersom respondenterna uppgett att barn och ungdomar är skyddsvärda på olika sätt. Erfarenheterna utifrån synsätten är att barn och ungdomar i riskzon som lever farligt behöver skyddas, men även en omgivning behöver skyddas från farliga barn. När samhället behöver träda in och ge konsekvenser och påföljder kan det enligt respondenterna leda till stämpling. Det synsätt som getts mest utrymme i samverkansprocessen har av studiens resultat visat sig vara barn som lever farligt. Resultatet har även visat att samordnaren för SSPF har en betydelsefull inverkan på arbetsgruppens synsätt. I analysen utgick vi från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, stämplingsteorin, bakgrund samt tidigare forskning om samverkan för att förstå resultatet. I en avslutande diskussion lyfter vi ålderns betydelse för synsättens utrymme utifrån SSPF:s målgrupp, 13-16 år. Vi för även en diskussion kring vilka risker som finns i användningen av de olika synsätten. I diskussionen lyfter vi även vikten av att aktörerna i SSPF är medvetna om att det finns en risk för att barn och ungdomar i riskzon kan känna sig stämplade av att få SSPF som insats. Att synsättet barn som lever farligt ges mest utrymme i SSPF resonerade vi kring ligger i linje med vad som förespråkas i barnkonventionen. / The purpose of this study is to investigate and analyze how actors in the crime prevention collaborative project Social Services, School, Police and Leisure (SSPF), look at and talk about children and adolescents at risk of committing crimes, and how they experience a collaborative process around the target group. We have identified two parallel approaches to the crimes of children and adolescents that we call; children living dangerously and dangerous children. These approaches of looking at and talking about children and adolescents at risk have varied over time and have been acknowledged since the latter part of the 19th century. Based on the fact that SSPF consists of actors with their background from different laws and guidelines, we understand that collaboration is complex, hence our interest in investigating and analyzing how these approaches are expressed. We chose to take on a qualitative research approach where we conducted eight semi-structured interviews with actors within SSPF in a selected municipality. These actors consisted of; the police, the coordinator for SSPF, the youth coordinator for the youth team, the team leader at the community youth center, a social secretary at the children and family unit, a therapist at MiniMaria and two assistant principals for classes 7-9 from different schools in the district. The results of the study showed that both identified approaches are used by SSPF. This is because the respondents stated that children and young people need different types of protection. Their experience regarding the approaches is that children and adolescents at risk of living dangerously need protection, but also that a surrounding needs to be protected from dangerous children. According to the respondents, when society needs to provide consequences and sanctions, it can lead to a labeling process. The approach that has been utilized the most in the collaboration process was proven to be children living dangerously based on our studies. The result has also shown that the coordinator for SSPF has a significant impact on the approach of the working group. In the analysis we used a social constructivist perspective, labeling theory, background and previous research on collaboration to understand the result. In a concluding discussion, we highlight the importance of age for the scope of the approach based on the SSPFs target group, 13-16 years. We also discuss the risks involved in using the different approaches separately. In the discussion, we also highlight the importance of the actors within SSPF to be aware that there is a risk that children and adolescents at risk of committing crimes may feel stigmatized by having SSPF as an intervention. Furthermore we discussed the fact that the approach children living dangerously has been given the most room in SSPF and established that the result is according to what is advocated in the Children's Convention.

Sverige är ett land som ligger i framkant vad gäller digitalisering av samhället. Denna digitalisering gör att vi blir allt mer globaliserade och tekniken öppnar även för nya möjligheter och lösningar i vårt samhälle. Denna teknikutveckling och digitalisering har dock en baksida, nämligen möjligheter för en antagonistisk aktör att utnyttja de sårbarheter som digitaliseringen för med sig. Inom cyberområdet sker en snabb förmåge- och teknikutveckling och sätten för en sådan antagonistisk aktör att angripa sårbarheter i det svenska samhället ökar. Detta tillsammans med den försämrade omvärldsutvecklingen gör att svenska myndigheter behöver hitta sätt att möta och omhänderta dessa hot och sårbarheter och ett sätt att göra det på, är genom att samordna sina resurser genom interorganisatorisk samverkan.  I denna studie utforskas hur ansvarsfördelning och samverkan ser ut och genomförs mellan fyra myndigheter som av regeringen fått i uppdrag att bilda ett nationellt cybersäkerhetscenter: Försvarets radioanstalt (FRA), Försvarsmakten (FM), Myndigheten för samhällsskydd- och beredskap (MSB) samt Säkerhetspolisen (SÄPO). Syftet med studien är att utforska hur regeringen styr och reglerar cyberområdet samt utforska hur dessa regleringar och styrningar uppfattas och tolkas av de fyra myndigheterna.  Studiens resultat baseras dels på en kvalitativ innehållsanalys av öppna officiella dokument såsom utredningar, förordningar, regeringsbeslut samt rapporter som reglerar eller på annat sätt avhandlar samverkan och ansvarsfördelning mellan ansvariga myndigheter inom cyberområdet.  Dessutom har semistrukturerade intervjuer med informanter från FM, FRA och MSB genomförts. Intervjuerna inkluderade informanter från högsta ledningsnivån ned till genomförande enheter samt högre tjänstemän på ovan nämnda myndigheter.  Studien visar på de utmaningar som finns på cyberområdet avseende ansvarsfördelning och myndighetssamverkan och i studien belyses särskilt det faktum att cyber är ett tvärsektoriellt område som saknar en utsedd sektorsansvarig myndighet och där ansvaret istället åligger ett stort antal myndigheter. Det delade ansvaret bidrar till att cyberområdet blir både komplext och svåröverblickbart vilket denna studie kommer att visa på genom ett antal olika observationer.  Denna studie menar att styrningen från regeringen till del uppfattas som otydlig av mottagande myndigheter, vilket resulterar i en upplevd osäkerhet avseende egen myndighets ansvar och uppgifter samt en otydlighet i vilken myndighet som har ansvar för vad inom cyberområdet. Denna osäkerhet bidrar i sin tur till en försämrad samverkan mellan myndigheterna vilket leder till ett mindre effektivt och mindre samordnat arbete på cyberområdet. Studien analyserar relationen mellan samverkan och ansvar och ger förslag på ett antal åtgärder för att komma till rätta med några av de utmaningar som finns och där ett nationellt cybersäkerhetscenter är del av men inte hela lösningen. Studien avslutas med att ge förslag på vidare forskning avseende cyberområdet.

The triple helix model of innovation is a model that has gained popularity over time as it proposes methodologies for how to stimulate innovation in the knowledge-based economy. The model has been applied to entire economies as well as niche industries and has subsequently inspired change and identified discrepancies in existing innovation systems. This master thesis investigates whether the triple helix model of innovation can be applied in the case of theranostics, an up-and-coming cancer therapy and emerging field in nuclear medicine. Existing research predominantly captures perspectives from individual agents within theranostics and thus fails to capture the system level configurations, interorganisational collaborations and hybrid organisations driving the innovation and development. The thesis addresses this research gap through an exploratory, qualitative case-study with an abductive research approach. Desktop research was conducted followed by several in-depth interviews with representatives from a spectrum of institutions and agents in the theranostics' innovation system. The findings of this study suggest that theranostics does innovate and develop through the triple helix model of innovation considering its roots in academia and significant collaborative nature. It does, however, also indicate that there is reason for concern as certain agents are gaining significant influence over the innovation system. The findings also highlight that the cultural and social dynamics between the agents and institutions are immature and will potentially harmonize over time. / Trippelhelix (”triple helix model of innovation”) är en modell som har ökat i popularitet över tid då den föreslår metoder för hur innovationssystem ska stimulera innovation i en kunskapsbaserad ekonomi. Modellen har tillämpats på hela ekonomier såväl som nischade branscher och har följaktligen inspirerat till förändring samt identifierat falluckor i befintliga innovationssystem. Denna masteruppsats undersöker huruvida trippelhelix kan tillämpas på området teranostik, en framtida cancerterapi och ett framväxande område inom nuklearmedicin. Befintlig forskning fokuserar främst på enskilda aktörers perspektiv inom teranostik och misslyckar därmed att fånga systemnivåanalyser, interorganisatorisk samverkan och hybrid organisationer som driver innovation och utvecklingen framåt. Avhandlingen behandlar detta forskningsgap genom en utforskande, kvalitativ fallstudie med en abduktiv forskningsmetod. Research följt av ett flertal djupgående intervjuer genomfördes med representanter från ett brett spektrum av agenter och institutioner inom teranostiks innovationssystem. Resultaten av avhandlingen tyder på att teranostik faktiskt utvecklas genom trippelhelix eftersom den har starka rötter från akademin och betydande samverkande karaktär. Däremot påvisar resultaten också att det finns flera motsättningar till detta då vissa institutioner får för stort inflytande över innovationssystemet. Resultaten indikerar också att kulturella och sociala spänningar mellan institutionerna kan komma att mogna och harmoniseras i takt med att teranostik utvecklas.

Inom stora infrastrukturprojekt finns det en risk att saker inte går enligt plan. Detta kan bero på oförutsedda händelser och kan resultera i överskriden budget och/eller tidplan. Dessa oförutsedda händelser kan vara allt ifrån att det saknas ett godkännande att få påbörja ett bygge, till att vädret påverkar planerna. Denna rapport syftar till att undersöka de interorganisatoriska processerna i ett infrastrukturprojekt med fokus på samverkan, beslutsfattande och konsekvenser. Undersökningen baseras på tre frågeställningar kring detta. Det infrastrukturprojekt som valts att studeras i denna rapport är Program Roslagsbanans Utbyggnad (RBU). Rapporten är baserad på en litteraturstudie samt en empirisk studie. Inledningsvis gjordes en litteraturstudie för att bygga upp den teoretiska referensramen för arbetet. Här undersöktes allmän organisationsstruktur och beslutsprocesser i infrastrukturprojekt samt hur man kan optimera arbetssätten för att säkra kvaliteten i stora projekt. Vidare utfördes en kvalitativ semistrukturerad empirisk undersökning med fyra respondenter. Två respondenter är anställda inom beställarorganisationen och två är anställda av ett av de företag som anlitats som entreprenör inom ramen för projektet. Det empiriska resultatet jämfördes därefter kritiskt med teorin. Empirin visar att organisationen är strukturerad så att Landstingsfullmäktige, som består av politiker, fattar beslut. Under dem finns sponsor/sektionschef. Sedan finns en programledare och en biträdande programledare som var för sig ansvarar för en del av alla projekt och dess projektledare. Sponsorn ansvarar för alla beslut inom programmet och ändringar i budget går tillbaka till Landstingsfullmäktige för nytt beslut. Entreprenören, vars roll och rättigheter regleras främst genom kontrakt med beställaren, kommer in i projektet via upphandling först när genomförande fasen ska påbörjas. Vid planering av projekt som Program Roslagsbanans Utbyggnad görs en riskanalys vilket innebär att man lyfter alla risker och utifrån detta gör en åtgärdsplan och sätter en så kallad riskpeng som är ett extra utrymme i avtalet med entreprenören för att täcka eventuella extra kostnader. Det förekommer alltid förändringar och inom just Program Roslagsbanans Utbyggnad finns det ganska små marginaler då en överskriden tidplan kan innebära stora kostnader och påverkan på samhället i övrigt. Både entreprenör och beställare ser samma risker och har samma mål men olika syn på vilken som är den bästa och mest effektiva vägen dit. Gällande förberedelser för händelser som inträffar utanför planerad projektplan så arbetar man till stor del förebyggande, men det förekommer även situationer som inte går att förbereda sig för. För andra typer av händelser som inte omfattas av förberedande åtgärder krävs ibland nya beslut längs vägen. Dessa fattas av projektledaren som efter bästa förmåga anpassar sitt arbete och gör det bästa som går efter de förutsättningar som hen har att arbeta med. Med större infrastrukturprojekt, som Program Roslagsbanans Utbyggnad innefattar, förenklar det processen märkbart att som beställare ha stor insyn i de arbeten som utförs. / In large infrastructure projects, there is a risk that things will not go according to plan. This may be due to unforeseen events and may result in exceeding budget and/or time plan. These unforeseen events can be for example a lack of approval to start a construction, or the weather affecting the plans. This report aims to examine the inter-organizational processes in an infrastructure project with a focus on collaboration, decision making and consequences. The report is based on three questions around this. The infrastructure project chosen to study in this report is Program Roslagsbanans Utbyggnad (RBU). The report is based on a literature study and an empirical study. Initially, a literature study was conducted to build up the theoretical frame of reference for the work. Here, the general organizational structure and decision-making processes in infrastructure projects were examined, as well as how to optimize working methods to ensure quality in large projects. Furthermore, a qualitative semi-structured empirical study was conducted with four respondents. Two respondents are employed within the customer organization and two are employed by one of the companies hired as a contractor within the program. The empirical result was then critically compared with the theory. The empirical study shows that the organization is structured so that the Landstingsfullmäktige makes decisions. Under them is a sponsor/a department head. Then there is a program manager and a subsidiary program manager who are individually responsible for some of the projects. All project managers for each individual project respond to them. The sponsor is responsible for all decisions within the program and changes in the budget go back to the board for a new decision. The entrepreneur, whose rights are regulated primarily through contracts with the customer organization, enters the project via procurement only when the implementation phase is to begin. When planning projects such as Program Roslagsbanans Utbyggnad, a risk analysis is performed, which means that all risks are highlighted and based on this, an action plan is made and a so-called riskpeng is set. Riskpeng is a way of calculating for extra costs in advance in case of the work exceeding budget. There are always changes and within Program Roslagsbanans Utbyggnad there are quite small margins as an exceeded time plan can mean large costs and impact on society in general. Both contractor and customer organization see the same risks and have the same goals but they have different views on which the best and most effective way is to reach them. Regarding preparations for events that occur outside the planned project plan, work is largely done preventively, but there are also situations that could not be prepared for. For other types of events thatare not covered by preparatory measures, new decisions are sometimes required along the way. These are made by the project manager who, to the best of its ability, adapts the work and does the best possible according to the conditions the project manager has to work with. With major infrastructure projects such as Program Roslagsbanans Utbyggnad, it significantly simplifies the process if the customer has insight into the work that is performed.

Denna studie undersöker hur samverkan upplevs fungera mellan skola, socialtjänst och Barn-och ungdomspsykiatri (BUP) som möter barn med psykisk ohälsa i samverkansmöten. Studien bygger på sex semistrukturerade intervjuer med två skolkuratorer, två socialsekreterare samt två kuratorer från BUP. Empirin har analyserats med innehållsanalys och har därefter tolkats genom Sociala representationer och Institutionell teori. Resultatet består av kategorierna Möjligheter med samverkan, Svårigheter med samverkan, Ansvarsfördelning, Sätt att främja samverkan och sist Sociala representationer. Resultatet visade att det som fungerade bra med samverkan var att det fanns tydliga rutiner och ansvarsområden samt att aktörerna lärde sig om varandras professioners sätt att tänka utifrån deras olika kompetenser. Resultatet visade att det inte existerade någon maktobalans mellan professionerna men att det kunde förekomma i deras handlingsförmåga. Det som kunde påverka samverkan negativt var resurshinder inom de olika organisationerna. Intervjupersonernas synsätt om varandra var positivt i övergripande bemärkelse och det framkom att det fanns åsikter om varandra som påverkade samverkan positivt. Slutsatsen är att samverkan genom samordnad individuell plan (SIP) haft en positiv utveckling för samverkan, då den gett möjlighet att träffas och få kännedom om varandras organisationer, kompetenser och ansvarsområden. Aktörernas olika organisatoriska förutsättningar ledde ofta till att det uppstod olika tolkningar om hur ett socialt problem skulle tolkas och lösas, vilket bidrog positivt till en helhetsbild av en klients situation. / This study aims to investigate how the collaboration between Social services, Child and adolescent psychiatry (BUP) and School are being perceived regarding children with mental ill-health. The study is based upon six semi-structured interviews with two school social workers, two social service workers and two counselors from BUP. The results has been analysed with content analysis and thereafter interpreted through Social representations and Institutional theory. The emerging categories were: Possibilities with collaboration, Difficulties with collaboration, Responsibility distribution, Ways to improve collaboration and Social representations. The results showed that what was perceived as a positive collaboration was distinctive routines, clear areas of responsibility and to learn about each of the professions way of thinking, as they have different expertise. The results also showed that it did not exist a balance of power, but that it could affect their professional ability to act. What could affect the collaboration negatively was the difficulty of resource management within the organizations. The view the participants had of each other was generally positive, and it did exist thoughts of each other in some way affecting the collaboration. The conclusion is that collaboration through Specialized individual plan (SIP) has had a positive effect, as it has given the opportunity for professionals to meet and get knowledge about each other’s organizations, competences and areas of responsibility. The participants different organizational conditions often led to different interpretations on how a social problem should be interpreted and solved, which contributed positively to an overall picture regarding a client’s situation.

Myndigheter har en central roll i dagens samhälle och många av dem möter vi varje dag vilket gör deras arbete högst aktuellt. Deras ansvarsområden överlappar ibland varandra vilket kräver att de samverkar. Tack vare samverkan kan myndigheterna effektivisera sitt arbete och uppnå bättre resultat. Däremot fungerar deras samverkan inte alltid på ett effektivt sätt utan är något som måste utvecklas och skapas tillsammans. Syftet med denna studie var att få en bredare förståelse för samt bidra med kunskap kring interorganisatorisk samverkan vid återvinning av brottsutbyten med särskilt fokus på faktorer som kan främja respektive utgöra hinder för samverkan. Efter avslutad studie har vi gett ett bidrag om de faktorer som kännetecknar interorganisatoriska samband vid brottsbekämpning om brottsutbyten samt gett förslag på förbättringar. Vi valde att använda oss av en fallstudie som metod där en kvalitativ forskningsansats tillämpades. För att få olika perspektiv samt en ökad förståelse för fenomenet som studerats har vi intervjuat sex experter, därmed en från varje myndighet. Vår teoretiska referensram består av forskning som behandlar samverkans betydelse, former och förutsättningar med särskild fokus på främjande respektive hindrande faktorer för interorganisatorisk samverkan. Vi presenterar även en analysmodell som fungerade som en utgångspunkt då vi med hjälp av denna konkretiserade vårt informationsbehov. I empirikapitlet presenterar vi de olika myndigheterna och deras roll i samverkan samt resultaten av intervjuerna. Information kring brottsutbyten presenteras också vilket utgör grunden för den empiriska bakgrunden och den empiriska undersökningen. Detta utgör tillsammans med den teoretiska referensramen grunden för vår diskussion och slutsats. Vår studie visar att det finns faktorer i de utvalda myndigheternas interorganisatoriska samverkan som utgör hinder samt främjar deras arbete kring återvinning av brottsutbyten. Engagemanget ser vi som en främjande faktor i myndigheternas interorganisatoriska samverkan. Kommunikationen mellan myndigheterna utgör en främjande faktor samtidigt som det också finns hinder i kommunikationen. Andra hinder för samverkan är sekretess och brist på relevanta verktyg för uppföljning. Eftersom myndigheterna arbetar utifrån olika ansvarsområden, uppdrag och regelverk konstaterar vi avslutningsvis att samverkan behöver bättre styrning som kan stödja pågående projekt och bidra till bättre synkronisering, koordinering och integrering av arbetsprocesserna. / Authorities play a central role in today's society. We meet many of them every day, which makes their work very actual. Their responsibilities sometimes overlap, which requires them to interact. Through this collaboration, the authorities can improve their efficiency and achieve better results. However, their collaboration does not always work well but is something that has to be created and developed together. The purpose of this study was to contribute with knowledge about inter-organizational collaboration in the reclaiming of profits from crime. We wanted to get a wider understanding of government collaboration that takes place with particular focus on factors that can promote or constitute barriers to collaboration. After completing the study, we have made a contribution about the factors that characterize inter-organizational collaboration in the reclaiming of profits from crime and suggest improvements. We have conducted a qualitative case study as a method. To get different perspectives and an increased understanding of the phenomenon studied, we have interviewed six experts, one from each authority. Our theoretical framework consists of research addressed the importance of collaborations as well as forms and conditions of collaboration with particular focus on facilitators and barriers for inter-organizational collaboration. We also present an analysis model which was used as a starting point for our information needs. In the empirical part of the present study we present the authorities' role in the collaboration as well as the results of the interviews. Information about the reclaiming the profits from crime is also presented and it forms the basis for the empirical background and the empirical study. This, together with the theoretical framework, forms the basis for our discussion and conclusion. This study identifies important facilitators and barriers for the inter-organizational collaboration in the reclaiming of profits from crime. The factors such as commitment impacts the collaboration positively. Communication between the authorities constitutes a promotion factor while there are also obstacles in the communication. Other barriers in collaboration are confidentiality and lack of relevant follow-up tools. As the authorities work on different responsibilities, tasks and regulations, we conclude that the collaboration requires better governance that would support ongoing projects and contribute to better synchronization, coordination and integration of the work processes.

Based on an assumption that legal space can contribute to improved collaboration in social work, while at the same time it with its scope for interpretation can create obstacles to collaboration, this study has been made. This qualitative study has been limited to a smaller municipality in southern Sweden, where all interviewees, work at the social services in the adult unit, but in different sections thus problems specialized specializations. During the course of the study, another study was discovered on collaboration between the police and social services, where collaboration and cross-border cooperation work better in smaller municipalities. Based on interviewee statements, this can be confirmed even if these cannot generalize all municipalities' social workers' experience of collaboration. The social services on which the study is conducted are focused on problems for adults and collaborate with a number of different actors, units and authorities at the same time, including within the unit. In order to be able to understand and explain how collaboration takes place and is experienced, the study has been structured in such a way that the social services as the organization are described and explained based on, among other things, organizational theory. The social services are clarified based on which structure, the social secretaries work. Where both collaboration theory and complexity theory can be applied, it is also explained in more detail about internal and external collaboration, intraorganizational collaboration, interorganizational collaboration. The social secretaries are then described in their role and work performance, with a special focus on collaboration.Where specialization, legitimacy and profession form the basis for a desirable and evidence-based practice (EBP) performance of social work.  Finally, based on previous research and interviewees' statements, it has been possible to make a reflection from the clients' perspective of how they experience collaboration. This structure has facilitated the explanation of each component for a functioning collaboration and created an overview to be able to develop and clarify the social workers' experience of the collaboration.

The Swedish Public Employment Service's reform based on the so-called January agreement from 2019 has since its initiation been an ongoing issue in the Swedish public debate. As a result of the reform, several municipalities have expressed experiences that the operational cooperation in individual cases has deteriorated. The experiences are significant, as cooperation between the Swedish Public Employment Service, municipalities and other actors has been described as a prerequisite for realizing labor market policy. The purpose of the thesis is therefore to study what the operational labor market policy cooperation in individual cases looks like in four Swedish municipalities and how municipal officials perceive that the conditions for this cooperation are affected by the Public Employment Service's reform. This through a qualitative interview study, with a strategic selection of municipalities. The study is thus based on a local perspective and the selection of municipalities is made in order to cover several contextual factors that could potentially affect the municipal experiences. The theoretical starting points are taken from the theory of interorganizational cooperation. The result shows consistent experience in all the municipalities interviewed that the conditions for the interorganizational operational cooperation in individual cases at the local level being negatively affected by the Swedish Public Employment Service's reform. Both in terms of cooperation between the municipalities and the Public Employment Service as well as between the municipalities and independent actors (in cases where they cooperated before the reform). The main reason for the deteriorating cooperation is described as a changed local presence, reduced contact areas and reduced personal relationships at the administrator level. These factors have also been identified by the municipal representatives as the most important factors to address in order for there to be an appropriate and well-functioning cooperation. / Arbetsförmedlingens reformering med utgångspunkt i den så kallade Januariöverenskommelsen från 2019 har sedan dess initiering varit en pågående fråga i den svenska samhällsdebatten. Till följd av reformen har flera kommuner uttryckt erfarenheter av att det operativa samverkan i individärenden försämrats. Erfarenheterna är betydelsefulla eftersom samverkan mellan Arbetsförmedlingen, kommuner och andra aktörer beskrivits som en förutsättning för att realisera arbetsmarknadspolitiken. Syftet med uppsatsen är därför att studera hur den operativa arbetsmarknadspolitiska samverkan i individärenden ser ut i fyra svenska kommuner samt hur kommunala tjänstepersoner uppfattar att förutsättningarna för denna samverkan påverkats av Arbetsförmedlingens reformering. Detta genom en kvalitativ intervjustudie, med ett strategiskt urval av kommuner utifrån kommunernas geografiska position och hur Arbetsförmedlingen valt att arrangera myndighetens lokala närvaro. Studien utgår därmed från ett lokalt perspektiv och urvalet av kommuner görs i syfte att täcka in flera kontextuella faktorer som potentiellt kan påverka de kommunala erfarenheterna. Studiens resultat visar på samstämmiga erfarenheter hos de intervjudade kommunföreträdarna om att förutsättningarna för den interorganisatoriska operativa samverkan i individärenden på lokal nivå påverkats negativt av Arbetsförmedlingens reformering. Både när det gäller samverkan mellan kommunerna och Arbetsförmedlingen samt mellan kommunerna och fristående aktörer (i de fall de samverkat innan reformen). De främsta orsakerna till den försämrade samverkan beskrivs vara Arbetsförmedlingens förändrade lokala närvaro, minskade kontaktytor och minskade personliga relationer på handläggarnivå. Faktorerna har utifrån de intervjuade kommunföreträdarna identifierats som viktiga för att främja en ändamålsenlig och välfungerande samverkan.