Syftet med denna studie är att jag vill få en fördjupad kunskap när det gäller problemlösning i matematikundervisning. Jag vill ta reda på hur olika pedagoger tänker och arbetar kring problemlösning i matematik i årskurserna 1-3. Genom intervjuer med fem lärare i årskurserna 1-3 med olika yrkeserfarenhet och utbildning har jag samlat in min data. Min studie har fokus på hur lärarna uppfattar begreppet problemlösning. Jag har också undersökt hur de anpassar sin undervisning efter kursplanens avsikter när det gäller just problemlösning samt hur de förklarar att problemlösning tar form i deras undervisning. Resultatet visar att lärarnas definition av problemlösning i matematik liknar den som finns i kursplanen för matematik samt den som finns i Ahlberg(1992). Alla lärare förklarar att deras undervisning bygger på kursplanens avsikter. När det gäller hur arbetet med problemlösning tar form i klassrummet så jobbar alla lärare med matematikboken och andra undervisningsmaterial som till exempel kluringar och stenciler. Ingen av mina informanter arbetar endast med matematikboken.

Bakgrund: En viktig del i att jobba som sjuksköterska är att kunna förse patienter med god omvårdnad. Att jobba i en operationssal innebär att jobba enligt ett tidsschema där de olika yrkesgrupperna ofta jobbar parallellt med varandra för att uppnå hög effektivitet. Operationssjuksköterskor ansvarar för hygien och sterilitet under operation och mötet med en vaken patient blir ofta kort och intensivt. Man arbetar med en patient i gången vilket möjliggör ett personcentrerat vårdande. Syfte: syftet med studien var att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av patientkontakt. Metod: Ostrukturerade intervjuer genomfördes med 10 operationssjuksköterskor från ett sjukhus i norra Sverige. Insamlad data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra teman identifierades genom innehållsanalysen; Att få följa med en patient hela vägen, att skapa en förtroendefull relation, avsätta tid för kontakt samt att skärma av sig och att inte vilja/våga ta kontakt. En del operationssjuksköterskor ville träffa patienterna före och efter operation för att få en bättre helhetsbild och de flesta kände att de fick någonting ut av det själva. I sin kontakt med patienten vill man visa att man bryr sig om och finns till för dem. Operationssjuksköterskorna berättade att de själva kunde välja hur mycket patientkontakt de vill ha med sina patienter. Osäkerhet och rädsla för att säga fel framkom som hinder för kommunikationen med patienter. Slutsats: Att vara operationssjuksköterska innebär att ha en annorlunda patientkontakt och att själv kunna styra hur mycket patientkontakt de har med sina patienter.

Denna studie syftade övergripande till att ta reda på vilka sätt högläsning används som pedagogiskt verktyg i gymnasieskolan, och mer specifikt till att ta reda på hur de medverkande lärarna reflekterar kring högläsning, hur lärarna reflekterar kring högläsningsprocessen (före, under och efter högläsning) samt att ta reda på vilka slags texter som högläses och hur dessa väljs ut. Undersökningen baserades på halvstrukturerade intervjuer med åtta gymnasielärare och resultaten som studien uppvisade analyserades utifrån diskursanalys som metod, och kopplades till den tidigare forskning och de teoretiska utgångspunkter studien vilar på. Resultaten av undersökningen visade att de tillfrågade gymnasielärarna reflekterar kring högläsning som en metod att använda som introduktion till arbetsområden. Lärarna menade också att metoden används om de vill väcka elevers intresse, engagemang och läslust genom att välja litteratur eleverna tycker om, och om de vill arbeta språkutvecklande, genom att välja litteratur som utmanar eleverna språkligt och innehållsmässigt. Samtliga lärare poängterade lärarens roll vid arbete under och efter högläsning, där de framhöll läraren som språklig förebild. Några av lärarna reflekterade kring förberedelser innan högläsning, men många framhöll tiden som ett hinder. Huruvida högläsning är något som främst läraren bör ägna sig åt, eller något som eleverna bör göra, resonerar lärarna lite olika kring, men samtliga av de medverkande lärarna menar att de högläser för sina elever när innehållet i texter är det väsentliga.

I fritidshemmet möter pedagoger dagligen elever som i beteendet sticker ut från mängden. Detta beteende kan ses som problematiskt och svårt att hantera. Syftet med studien är att undersöka verksamma pedagoger i fritidshems syn på och erfarenheter av beteendeproblem samt ta reda på vilka strategier de använder för att hantera dessa. Studien är kvalitativ och genomfördes genom att intervjua fem pedagoger som är verksamma i fritidshem. Resultatet visar på att respondenterna alla regelbundet behöver förhålla sig till beteendeproblem och att de använder sig av ganska likartade och dessutom medvetna strategier för att hantera dessa.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur lärare ser på begreppet inkludering, hur de arbetar idag samt om det finns några faktorer som påverkar lärarnas möjligheter att arbeta inkluderande. Detta med förhoppning om att denna uppsats skall vara ett stöd för blivande såväl som aktiva gymnasielärare i deras arbete för att inkludera elever i undervisningen. Som metod för denna uppsats används en kvalitativ intervjumetod med komplement från tidigare genomförda klassrumsobservationer. I denna uppsats förs det ett resonemang kring att lärare kan se på inkludering på olika sätt. Till exempel att inkludering handlar om att elever med olika kulturer, olika kunskapsnivåer och behov ska vara en del av sin klass och skola. Att lärare arbetar inkluderande genom att på olika sätt anpassa sin undervisning utifrån elevernas behov och genom att skapa relationer med elever. Det förs även diskussioner kring hur faktorer som ekonomi, kunskap och kompetens samt tid påverkar lärarnas möjligheter att utveckla ett inkluderande förhållningssätt.

Rörelse har alltid varit ett viktigt beteende för människan och det finns vetenskapliga bevis för att fysisk aktivitet främjar hälsa, förebygger sjukdom och förbättrar livskvaliteten. Fysisk aktivitet på recept är en arbetsmetod som kan användas av hälso- och sjukvården för att främja fysisk aktivitet. Metoden riktar sig till personer som behöver öka eller ändra sin livsstil ur hälsosynpunkt och ett stort antal sjukdomstillstånd kan behandlas med träning.

I och med att det nu finns teknologi som kan ta oss bortom de gränser som våra biologiska förutsättningar sätter uppstod en nyfikenhet för mig kring digitala verktyg i matematikundervisningen. Denna studie riktar sig mot lärare och på användandet av lärplattor i matematikundervisningen. Metoden som användes i undersökningen var en kvalitativ forskningsinriktning med intervjuer av lärare arbetandes inom åldrarna f-3. Fem stycken lärare på fem olika skolor inom Sundsvalls kommun intervjuades. Studien kommer fram till att lärare ser positivt på användandet av lärplattor i matematikundervisningen. Resultatet visar att de intervjuade lärarna anser att det bland annat är viktigt att lärare använder sig av ett tydligt arbetssätt som innehar ett syfte så att elever förstår lärplattornas roll i klassrummet. Lärarna ser att det finns en rad olika för- och nackdelar med lärplattor i matematikundervisningen. Exempelvis menar lärarna att lärplattor bidrar till ett lustfyllt lärande där elever får färdighetsträning och begreppsförståelse. En annan positiv aspekt var att lärarna menade att eleverna får träna samarbetsförmågan när barnen kommunicerar med varandra kring aktiviteterna med lärplattan. Nackdelarna kunde enligt lärarna vara att nätet krånglar, att lärplattor används till fel saker av eleverna, samt att elever inte ser lärplattan som ett undervisningsverktyg utan som en spelkonsol. Vidare upptäcktes en skillnad huruvida i vilken omfattning lärplattor användes utav de intervjuade lärarna. Två av fem lärare använde lärplattan som ett kontinuerligt förekommande hjälpmedel i matematikundervisningen, medan de tre resterande lärarna använde lärplattan som ett komplement.

I Sverige finns ca 700 ambulanser som varje år genomför ca 1 000 000 resor. Under 2010-2015 rapporterades det i Sverige in 57 vägtrafikolyckor där ambulanser var inblandade, vilket ledde till personskador på 93 individer. Forskning visar att ambulansbesättningar som transporterar allvarligt sjuka patienter bryr sig mindre om sin egen säkerhet än vad de brukar göra, ju sjukare patienten är och ju fortare ambulansen kör desto mindre använder de bälte. Vårdarna var ofta tvungna att knäppa loss sig för att nå adekvat utrustning. Syftet med denna studie var att undersöka sjuksköterskans uppfattning om användandet av säkerhetsbälte i ambulansen, både gällande sig själv och patienten. En kvalitativ intervjustudie genomfördes med enskilda intervjuer. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes som analysmetod. Resultatet av studien sammanfattas i det övergripande temat ”Anpassa sig efter situationen” och består av fyra subteman: ”Patientens tillstånd och säkerhet”, ”Kollegans körsätt och kommunikation”, ”Personliga attityder” och ”Känsla av falsk säkerhet”. Sjuksköterskorna valde ibland bort att använda sitt eget säkerhetsbälte för att kunna ge patienten en god vård. De motiverade detta val med att de ansåg att de prioriterade patientsäkerheten framför sin egen säkerhet. Detta kan dock leda till en ökad risk för skada både på sjuksköterskan och patienten i vårdutrymmet. För att öka följsamheten gällande säkerhetsbältesanvändning är det viktigt att flera studier utöver denna genomförs utifrån olika synvinklar, exempelvis patientens upplevelse av transporten.

Syfte: Att belysa kommunal omvårdnadspersonals upplevelser av samarbetet med sjuksköterskan/distriktssköterskan efter införandet av kommunal hemsjukvård. Bakgrund: Ansvaret för hemsjukvård överfördes från ett landsting i norra Sverige till kommunal nivå 2013. En stor förändring är sjuksköterskans/distriktssköterskans sätt att arbeta i närmare kontakt med omvårdnadspersonalen efter att ansvaret för hemsjukvården övertogs i kommunal regi. Design: Kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Deltagare: Personal från kommunal hemtjänst och personlig assistans som varit yrkesverksam minst sex månader innan övergången. Metod: Intervjuer (n=14) som spelades in och skrevs ut under hösten 2015 och tolkades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två huvudkategorier framkom ur analysen; Ett gott samarbete är utvecklande som innefattade en förbättrad tillgänglighet till distriktssköterskan och en förbättrad kommunikation samtidigt som det medförde en stärkt självkänsla för deltagarna. Hinder för ett gott samarbete innefattade otydlighet i ansvarsfördelning och organisatoriska strukturer som försvårade ett effektivt samarbete. Dessa två kategorier innebar Deltagarnas upplevelser av samarbetet med sjuksköterskan/distriktssköterskan inom den nya organisationen visar att övergången har medfört förbättringar för omvårdnadspersonalen samtidigt som det finns faktorer inom organisationen som försvårar samarbetet. Slutsats: Resultatet visar att de flesta deltagarna upplever förbättrat samarbete med sjuksköterskor/distriktssköterskor efter att kommunen tog över ansvaret för hemsjukvården, vilket på sikt kan förbättra vårdkvaliteten. En förklaring till detta kan vara att det under landstingets regi inte fanns något egentligt samarbete att tala om då det handlade om samverkan. / Aim: To illuminate home care worker’s experiences of the cooperation with the nurses/district nurses after the implementation of municipal health care. Background: The responsibility for home health care was transferred in 2013 to a municipality in northern Sweden. A major change is that the municipal nurses/district nurses cooperate with home care workers on a tighter level. Design: A qualitative interview study based on a semi-constructed questionnaire. Participants: The participants were home care workers or personal assistants that had worked at least six months prior to the transition. Method: Tape recorded interviews (n=14) were transcribed and analyzed with content analysis. Results: Two main categories emerged; Benefits of Improved Cooperation that consisted of an improved accessibility of the district nurses and improved forms of communication as well as an increase of self-esteem. Factors Preventing cooperation consisted of unclear responsibility and organizational structures preventing effective team work. The participant’s experiences of cooperation with the municipal nurses/district nurses show improvements. The new municipal organization do have flaws that inhibit effective team work. Conclusion: The findings show that most participants experienced improved cooperation with nurses/district nurses after the transfer of home healthcare to the municipal, a fact that on a long-term perspective may improve the quality of care. One explanation to this improvement can be by the fact that cooperation was next to nonexistent before the transition and where likely just a form of liason.

No description available.