The purpose of this study was to examine a school-to-career program created and operated by a non-profit organization called Jobs for America's Graduates, Inc. (JAG). During the school year 2003-2004, they provided this service to 12,205 students in 426 schools and 21 states. Data was collected to measure the following: (a) were they successful in helping students graduate from high school, find a career, enter postsecondary education or the military; (b) how many of the youth were still employed 12 months after graduation; and (c) did school demographic and socioeconomic factors affect JAG's performance. JAG is a 25 year old organization that works with at-risk youth to help them graduate from high school and move into gainful employment, further education or the military. They provide students with nine months of in school instruction, mentoring, career connections and 12 months of follow-up service. Data was collected by job specialists through job placement reports and 12 month follow-up reports. School demographic and socioeconomic information was collected via the Internet. This study discovered that JAG students are graduating from high school at levels well above the national rates, attaining 90% graduation rather than the average of 68% (Swanson, 2004a). A year after graduation the data revealed similar good news: 25% were enrolled in college, 5% in the military and 55% were working full time. Another interesting revelation showed that neither high school socioeconomic or demographic factor affected the high school graduation rate for JAG participants, which is contrary to most current research.

Before the publication of the short story collection Skolbagateller medan jag försökte skriva till min överordnade in 1972, Torgny Lindgren's authorship was characterized mainly by political criticism and satire. In both reception and later studies, Skolbagateller has also been seen mainly as a political and satirical work, depicting the bureaucracy and loneliness in the Swedish school system of the 1970s, while Lindgren's later works tend to discuss existentialistic and theological questions. While reading the earlier published theses about Lindgren's works, especially Ingela Pehrson's Livsmodet i skrönans värld from 1993, I realized how big of an influence Kierkegaard had been to the author. With this in mind, it seemed as if Skolbagateller depicts existential questions that go deeper than the political satire. The main issue of this essay is the lack of interpersonal contact that Skolbagateller depicts, and why this seems to be so closely connected to the school system. The short story collection is studied from an existential point of view, based on Kierkegaard's concept of anxiety. The concept of sin is examined by a comparison between the secular system on which Lindgren's school is based, and the Christian system in which Kierkegaard founded his existentialism. The prose of the short stories is examined with the help of literary theory, such as James Joyce's concept of epiphany, and Roman Jakobson's view on the metonymically constructed language of the realistic prose, and the metaphorically structured language of lyrical works. The analysis shows that the school in Skolbagateller is metonymically connected to the secular society, and by extension to the mere concept of society. The secular ideas the school teaches prohibit the individual and spiritual development of the persons that are part of the school system and the socially evaluated concept of sin causes anxiety. The secular ideals of stability and uniformity leads to a worldview where humans are seen as mere physical and rational beings, leading to a socially constructed determinism where change is impossible. The theme is depicted by metonymically written repetitions and "reader epiphanies", that are accomplished by allegorical stories. In these, the characters are confronted with a problem that makes them doubt the school system, but in the end, they still choose to accept the rules without further reflection.

As the title of this thesis suggests, presenting one’s self in modern-day society can sometimes resemble a trial-and-error process. In this bachelor’s thesis, the aim is to examine nine Swedish public libraries’ self-presentation through their social media expressions, thus to provide a contemporary overview of what content is being published in relation to the public library organization’s identity formation within the social media platform Instagram. In order to achieve this, following research questions are asked: What kind of content do libraries convey via their Instagram accounts, and what different types of library-specific genres emerge from the empirical material?; Which diverse representations of the public library, library activities and the librarian are conveyed in the empirical material, and how do they relate to more general understandings of the librarian and the library?; How can the selves that emerge in the library's self-presentation on Instagram be seen as an expression of an institutional, professional or media-specific identity, and what impact does technology and the library's social media genres have on how these are shaped?  Using a categorization scheme, consisting of six content categories, this is conducted through a content analysis of 607 library-generated Instagram posts. Based on the empirical evidence the result indicates that four themes in particular emerge as especially present and recurring in public libraries’ Instagram publications. These themes can be summarized as Tributes, hashtags and societal trends; The public library, building and place; The librarian; and The book. Through the libraries’ social media channel, their Instagram posts and mentioned themes, library-specific genres related to the library’s and librarian’s self-presentation seem to occur, which appears to go beyond professional and institutional identities. Therefore, it seems possible to talk about a specific social media identity, ergo Instagram as a new arena for the public library’s mediated self-presentation.

<p>Mitt syfte med detta arbete är att försöka belysa den svårighet som både Jung och Buber såg för människan att finna helhet och äkthet i livet. Denna fråga är för mig högst aktuell i det samhälle jag lever i idag. Genom en uppdelning av tiden och rollerna har helheten gått förlorad vilket hotar att splittra människan. Risken är att hon alieneras till sig själv och andra människor. Denna alienering visas genom meningsförlust och en relativiserande hållning. Med Jungs respektive Bubers tankar vill jag jämföra deras slutsatser och därefter finna svar på det transcendentas (det heligas) roll för människans helhet och möjlighet att vara människa.</p><p>Frågor som jag vill försöka besvara:</p><p>- Skiljer sig Jungs Själv och Bubers eviga Du från varandra?</p><p>- Vad blir den praktiska skillnaden ifråga om individuationen?</p><p>- Hur relaterar femtiotalets konflikt dem emellan till de föregående frågorna?</p><p>- Vad kan vi idag lära oss av denna konflikt?</p>

Uppsatsens utgångspunkt är att perspektivet utgör en psykosocial länk mellan individ och omvärld. Med grund i Henry Montgomerys perspektivmodell, som bland annat framhåller hur fakta och värderingar är intimt förbundna i social perception, förs ett resonemang kring perspektivets socialpsykologiska förankring i mellanmänskliga sammanhang. Modellens element subjekt, objekt och mental position diskuteras systematiskt utifrån George Herbert Meads perspektivteoretiska ansats samt Alan Page Fiskes socialitetsteori. Syftet är främst att visa på perspektivets deskriptiva och evaluativa konstitution, dess sociala grund och kontextberoende. Tanken är att Meads resonemang fungerar som en formell teoretisk grund för subjektet och dennes kommunikativt grundade intersubjektivitet, genom perspektivtagandet via symbolbruk och den generaliserade andra, emedan Fiskes ansats tar fasta på en bestämd social differentiering genom socialitetsformer vilket i sig utgör fundamentet för värderingars sociala förankring samt människors socialitet i en mer substantiell mening. Teorierna ses som komplementära genom sina universella anspråk och diskussionen mynnar slutligen ut i begreppet socialitetsperspektiv utifrån en social differentiering av den generaliserade andra. Tyngdpunkten ligger här på subjektet som aktör och tanken är att var gång ett socialt perspektiv intas inom ramen för den generaliserade andra så görs det alltid utifrån någon av socialitetsformerna som var och en dessutom antas utgöra perspektivets gräns och variation. Inom ramen för en mellanmänsklig kontext antas därför alltid subjektet uppfatta ett objekt utifrån en bestämd mental social position, ett bestämt socialitetsperspektiv, i social handling och att individens sociala jag fyller en avgörande funktion i en sådan kontextbunden perception. Perspektivframträdandet diskuteras slutligen med grund i Montgomerys perspektivansats och Joop van der Pligts tre attributionsteoretiska slutsatser om hur interna och externa orsaksfaktorer kan korrelera med deskriptiva och evaluativa aspekter i en social kontext. Resonemanget pekar på så vis ut specifika tendenser till att ett visst perspektiv intas till förmån för ett annat beroende på interna och externa orsaker i ett mellanmänskligt sammanhang.

Mitt syfte med detta arbete är att försöka belysa den svårighet som både Jung och Buber såg för människan att finna helhet och äkthet i livet. Denna fråga är för mig högst aktuell i det samhälle jag lever i idag. Genom en uppdelning av tiden och rollerna har helheten gått förlorad vilket hotar att splittra människan. Risken är att hon alieneras till sig själv och andra människor. Denna alienering visas genom meningsförlust och en relativiserande hållning. Med Jungs respektive Bubers tankar vill jag jämföra deras slutsatser och därefter finna svar på det transcendentas (det heligas) roll för människans helhet och möjlighet att vara människa. Frågor som jag vill försöka besvara: - Skiljer sig Jungs Själv och Bubers eviga Du från varandra? - Vad blir den praktiska skillnaden ifråga om individuationen? - Hur relaterar femtiotalets konflikt dem emellan till de föregående frågorna? - Vad kan vi idag lära oss av denna konflikt?

Detta är en studie om det går att använda vampyrer som inspirationskälla i undervisningen på högstadiet. Syftet är att besvara följande frågeställningar: Hur kan vampyrtemat motiveras och användas i klassrummet med skräcklitteratur som Dracula (1897) och Om jag kunde drömma (2005), som är första delen i Twilight serien, som utgångspunkt? Vilka modeller inom litteraturundervisning finns att tillämpa för vampyrtemat? För att besvara frågeställningarna har närläsning använts som metod. Resultatet visar att vampyren med all rätt kan användas som inspirationskälla i undervisningssyfte. Studien visar att man måste introducera skräcklitteratur med försiktighet och användandet av olika modeller är viktigt för att nå fram till samtliga elever. I studien presenteras valda modeller för läsundervisning som är applicerbara. Eftersom ämnet bjuder på många infallsvinklar torde man kunna fånga många elevers intresse och entusiasmera till fortsatt läsning. / This is a study on whether you can use vampires as a source of inspiration when teaching at upper secondary school level. Two questions form the basis for the study: How can the vampire theme be used in the classroom with horror literature as Dracula (1897) and Twilight (2005) as a foundation? Which models for teaching literature are available for the vampire theme? In order to answer the questions of the study close reading has been used as method. The result shows that the vampire by all means can be used as a source of inspiration for an   educational purpose. The study shows that you have to be cautious when you introduce   horror literature in class and the use of different models is important due to the fact that you want to reach all students. In the study a few selected models for teaching literature are presented that are applicable. Since the subject invites to a wide range of approaches one should be able to catch most of the student’s interest and inspire with enthusiasm.

Här är norr, här är Stockholm simmande palats och ruckel. Tomas Tranströmer: Inomhuset är oändligt ur För levande och döda (1989) Skeppsbron i Stockholm är ett stadsrum i förändring. I och med att Slussens ombyggnad står för dörren väntar en ny framtid platsen. Den äger en stor potential men upplevs idag som bortglömd och själlös. Trots sin historia som Sveriges främsta hamn och marknadsplats är det få som avsiktligen kommer hit. I mitt projekt har jag försökt att, med hjälp av Tranströmers poesi och tecknande av rummet, försökt finna platsens karaktär och själ, samt utifrån vad jag funnit addera nya program och rumssamband till platsen. Förslaget är en sekvens som gradvis behåller, skalar av och skippar befintliga tullhus. Mina huvudsyften har varit att tillgängliggöra, koppla samman samt inte minst att bereda plats för människan. Jag kommer för sällan fram till vattnet. Men nu är jag här, bland stora stenar med fridfulla ryggar. Stenar som långsamt vandrat baklänges upp ur vågorna Tomas Tranströmer: Långsam musik ur Klanger och spår (1966) / Here is the north, here is Stockholm swimming palaces and hovels. Tomas Tranströmer: Indoors is endless from For the Living and the Dead (1989) Skeppsbron is a Stockholm cityscape going through changes. With the refurbishment of Slussen in the works, a whole new future awaits the site. It is a place full of potential, but at the moment neglected and lacking character. The small number of people deliberately visiting Skeppsbron belies its historical importance as the main port and marketplace of Sweden. My project is an attempt to find the soul and essence of the place, using Tranströmers poetry and my own drawings as a starting point. Building on my findings I have added new programs and spatial connections to the site. The proposal includes a sequence gradually moving from conserving, to stripping down to altogether removing existing pavilions. My main aspirations have been improving accessibility, interconnecting and last but not least making way for people. I come down to the water too seldom. But here I am now, among large stones with peaceful backs. Stones which slowly migrated backwards up out of the waves. Tomas Tranströmer: Slow Music from Bells and Tracks (1966)

The purpose of this study was to analyze deconversion and its narrative in Tara Westover’s autobiography Educated. The study aimed to answer three key questions: What does Westover’s path to deconversion look like in Educated? How can Westover’s deconversion be interpreted from the perspective of Helen Rose Fuchs Ebaugh’s (1988) model for exit processes? What type of deconversion story does Educated reflect in light of Heinz Strieb et al. (2009) theory about deconversion stories? The material has been analyzed through qualitative content analysis and qualitative narrative analysis. The findings point to a long and uneven deconversion for Westover. The result suggests that her deconversion started when she left for college and continued until she broke off from her parents and their convictions. Results also show that Westover’s deconversion does not follow the narrative of Ebaughs model for exit processes even though she goes through all the phases of the theory. The narrative in Westover’s story is the most comparable to Streib et al.’s deconversion stories Pursuit of autonomy and Debarred from paradise, as their characteristics are very similar to those in Westover’s description of her deconversion. / Syftet med föreliggande uppsats var att undersöka hur dekonversion och en dekonversionsberättelse kan se ut med hjälp av Tara Westovers självbiografi Allt jag fått lära mig. Genom boken har studien undersökt tre frågeställningar: Hur ser Westovers väg till dekonversion ut i boken Allt jag fått lära mig? Hur kan Westovers dekonversion förstås utifrån Helen Rose Fuchs Ebaughs (1988) modell för exitprocesser? Vilken typ av dekonversionsberättelse finns i Allt jag får lära mig utifrån Heinz Streib et al:s (2009) teori om dekonversionsberättelser? Med hjälp av kvalitativ innehållsanalys och kvalitativ narrativanalys har materialet bearbetats. Dessa valdes eftersom innehållsanalys passar väl till att analysera fenomen i texter och narrativanalys passar för att urskilja en berättelse, i detta fall en dekonversionsberättelse. Därefter analyserades materialet med hjälp av två teoretiska perspektiv, dels Ebaughs (1988) teori om exitprocesser, dels Streib et al:s (2009) teori om dekonversionsberättelser. Resultatet visade att Westovers dekonversion är lång och svår, och börjar när hon flyttar för att studera vid college och pågår fram till att hon bryter kontakten med föräldrarna och deras övertygelser. Resultatet visade också att Westovers dekonversionsprocess inte följer en tydlig kronologi men att hon trots det går igenom de faser som Ebaugh presenterar. Strävan efter autonomi och utesluten ur paradiset är de berättelsetyperna som är mest lik Westovers berättelse, eftersom deras kännetecken går att hitta i Westovers dekonversion. Genom uppsatsen hoppas jag kunna vara med och fylla den lucka som finns i forskningsfältet om självbiografiska böcker med teman som religiositet eller dekonversion.