Problemområde: En ny läroplan, Lgrsä11 (Skoverket, 2011a) för grundsärskolans inriktning träningsskola togs i bruk 1 juli, 2011. I och med denna ska eleverna i träningsskolan för första gången kunskapsbedömas. I samtal med en rektor på en träningsskola väcks vårt intresse eftersom rektorns syn på kunskap och läroplanens begrepp om detsamma verkar skilja sig åt.Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagogerna i träningsskolan ser på kunskap i sin verksamhet och hur de tycker att den stämmer överens med vad läroplanen menar att kunskap är. Vidare syftar den till att undersöka förutsättningarna för att kunna göra en adekvat bedömning utifrån läroplanen och vilka verktyg pedagogerna har fått för att kunna utföra sitt uppdrag. Teoretisk ram: Studien utgår från Vygotskijs sociokulturella teori som betonar vikten av lärande och utveckling genom samspel. Vygotskijs lära bygger på att alla människor har möjlighet att utvecklas och lära sig, med rätt verktyg och i rätt sammanhang. Genom historik och aktuell forskning lyfts begreppstolkning och bedömning fram. Vidare knyts detta till gällande styrdokument och lagar. Metod: Vi har valt att utföra vår undersökning kvalitativt, genom intervjuer. Den är inspirerad av en fenomenologisk ansats och vill fånga essensen av det som informanterna berättar för oss. Resultat med analys: Resultatet visar att pedagogerna i träningsskolan hittar sin syn på kunskap i läroplanens värdegrund och inte i läroplanens kunskapskrav. De menar att kunskap ska vara praktisk och ge eleverna de kunskaper de behöver för att klara sig så bra som möjligt i livet. De upplever att kunskapskraven i läroplanen är för teoretiska, orimliga och irrelevanta för deras elever. Arbetet att kunskapsbedöma försvåras genom att olika begrepp går att tolka på skilda sätt. Pedagogerna efterlyser konkreta verktyg för att kunna bedöma kunskap utifrån läroplanens kunskapskrav. Vi kommer fram till att pedagogernas syn på kunskap inte stämmer överens med den som finns i läroplanen. Dessutom kommer vi fram till att verktyg saknas ”uppifrån” för att göra det möjligt att kunskapsbedöma eleverna. Resultatet visar också att pedagogerna anser att läroplanen ger dem vägledning, bekräftelse och struktur. Konklusion: Slutsatsen vi gör är att den nya läroplanen för träningsskolan inte fungerar fullt ut. Utifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv skulle historia, kultur och sociala sammanhang behöva knytas samman i läroplanens (Skolverket, 2011a) kunskapsdel. Detta innebär att läroplansförfattare och pedagoger gemensamt behöver se över elevernas olika kompetenser och knyta bedömningen till verktyg som är anpassade till eleven. Implementering: Intention med vår studie var att följa den examensförordning som gäller specialpedagogen (SFS 2007:638). Att föra fram ett ämne som behöver granskas på den specialpedagogiska samhällsarenan hamnar i fokus. Det knyts till vetenskapliga rön och beaktar etiska infallsvinklar. Vår studie fungerar som en första utvärdering av den nya läroplanen (Skolverket, 2011a) och behöver följas upp och göras mer omfattande för att kunna generaliseras och utgöra en saklig grund för ett fortsatt utvecklingsarbete inom området.

Vårt syfte med följande arbete är att undersöka pedagogernas upplevelse av och deras syn på begreppen omsorg och kunskap i träningsskolan samt gymnasiesärskolan. Vi har valt en kvalitativ analysmetod och en fenomenologisk ansats då vi söker upplevelser och tolkningar av mötet mellan elev och pedagog. Vi vill beskriva det som pedagogerna upplever som verklighet, vilket de i sin tur bygger sin verksamhet på. Mönstret som träder fram i vår studie är att medvetenheten är stor bland pedagoger. Så länge det finns en medvetenhet i utövandet av omsorg så kan omsorg vara en metod som leder till kunskapsutveckling.

Bakgrund: Sepsis är ett livshotande tillstånd som drabbade 48,9 miljoner människor under 2017. Snabb identifiering och behandling är viktiga aspekter gällande överlevnad och av den anledningen är det viktigt att sjuksköterskor besitter kunskap om sepsis. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och kunskap av att identifiera sepsis hos patienter. Metod En deskriptiv design har använts i litteraturstudien. Studien består av 12 vetenskapliga artiklar med kvantitativ och kvalitativ ansats. Huvudresultat: Det framkom att sjuksköterskor har stora kunskapsbrister om sepsis och hade svårigheter att identifiera tillståndet hos patienter. Kunskapsbristen var mycket framträdande gällande symtom och screeningsverktyg samt vilken betydelse sjuksköterskors yrkeserfarenhet hade vid identifieringen av sepsis. I och med bristen på kunskap sågs ett behov av utbildning inom ämnet sepsis bland sjuksköterskorna. Utbildning kunde öka kunskapen hos sjuksköterskorna vilket kan komma att leda till en bättre sepsisvård. Många sjuksköterskor upplevde begränsningar och hinder som förhindrade eller försenade identifieringen av sepsis. Organisationen hade en stor betydelse gällande sjuksköterskornas förutsättningar. Även sjuksköterskors arbetsbelastning ansågs som hög vilket bidrog till stress och tidsbrist. Ett ytterligare hinder var överlämningssvårigheter och kommunikationsfel som bidrog till en försening av identifikationen av sepsis. Slutsats: Sjuksköterskor med längre yrkeserfarenhet är bättre på att identifiera sepsis. Det finns behov av mentorskap för nyblivna sjuksköterskor för att kunna utvecklas i sin yrkesroll. För att förbättra sjuksköterskornas kunskap om sepsis har utbildningsprogram varit en bra metod. Sjuksköterskors arbetsmiljö behöver förbättras eftersom hög arbetsbelastning, brist på personal och högt arbetstempo påverkar sjuksköterskors förmåga att identifiera sepsis samt hindrar sjuksköterskornas yrkesutveckling.

The aim of this study was to create further understanding of what conditions are offered for the development of the visual art subject and its relevance to society by reviewing and describing two visual arts teachers approach to their assignment, how students relate to the subject and what other conditions effect the visual art subject. The theoretical framework is based on a knowledge-theoretical and socio-cultural perspective as well as curriculum theory. Data was produced through interviews and observation in two classes of upper secondary school. Using discourse analysis, the results showed a complex relation of discourse and interdiscursive aspects in the didactic practice of visual art as well as traces of former knowledge conceptions. The analysis also shows that despite the art teachers’ stated intentions, both classroom practices tended to pause and act as a free space for self-fulfilling goals. Resistances and lack of understanding was also identified towards the visual art subject. The study concludes that the dominating discourses reveal what kind of knowledge constructions that are valued and that there’s a need of developing the collective body of knowledge about the visual art subject as well as resources for formal continuing development.

Bakgrund: Trycksår uppkommer till följd av långvarigt tryck eller skjuv som ger vävnadsskador. Trycksår kan undvikas till 90 %. Trycksår beräknas kosta knappt en halv miljard kronor årligen i Sverige. För patienten och dess närstående kan trycksåren medföra ett ökat psykiskt, fysiskt och socialt lidande. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att arbeta fören ökad patientsäkerhet, där även arbetet med trycksår och kunskaper om trycksår ingår. Sjuksköterskan har en central roll i det multidisciplinära vårdteamet, där denna även leder och ansvarar för arbetet mot trycksår.  Syfte: att sammanställa sjuksköterskors kunskapsnivå om trycksår. Metod: En litteraturstudie med induktiv ansats genomfördes enligt Forsbergs och Wengströms sexstegsmodell. Artiklar har sökts i databaserna CINAHL och PsycInfo. Artiklarna har granskats och till resultatet har åtta kvantitativa artiklar erhållits. Databearbetning har skett i Excel, där viktade medelvärden har beräknats fram.  Resultat: Sex kunskapsområden utgjorde resultatet: etiologi, klassifikation och observation, riskbedömning, nutrition, prevention samt intervention. Resultatet utgjordes av en procentsats (0–100) av hur många poäng av maxpoäng deltagarna i de olika studierna i snitt har erhållit. Resultatet för de olika kunskapsområdena var följande: etiologi (50 %), klassifikation och observation (50 %), riskbedömning (57 %), nutrition (60 %), prevention (41 %) samt intervention (51 %).   Slutsats: Resultatet visade att kunskapen i de olika kunskapsområdena är undermålig. Att inte ha rätt kunskap om trycksår kan innebära en förhöjd prevalens av trycksår. Det gör ökad påfrestning på vården genom ökade kostnader och färre disponibla vårdplatser. För patienten och dess närstående kan det innebära ett ökat lidande och ett minskat förtroende för vården.

Praktisk kunskap kräver teori och teoretisk kunskap kräver praktik. I slöjdundervisning behöver eleverna ges möjlighet att utveckla både sin kreativitet och självständighet samtidigt som eleverna måste få en grund som i vissa moment kräver en exakt reproduktion av lärarförmedlad kunskap. I denna studie undersöker jag hur lärare i slöjd upplever detta dilemma att balansera mellan kunskapsreproduktion och inspiration i praktisk-estetisk undervisning. Vilka didaktiska ramar används i undervisningen och på vilket sätt förmedlas de till eleverna? Resultatet grundar sig på fem intervjuer med verksamma slöjdlärare. Materialet från intervjuerna analyseras med hjälp av tematisk analys. Sociokulturell teori och begreppet den proximala utvecklingszonen och tyst kunskapsteori används för att förstå lärararnas undervisningspraktik. I studien framkommer det att lärare i tidiga årskurser och i för eleverna nya hantverksområden tillämpar styrande ramar för att eleverna ska lära sig grunderna och hantverkstekniker. För att senare öppna ramarna successivt och låta eleverna lära sig arbeta fritt och utforska sin kreativitet under självständighet. Lärarens roll pendlar mellan motiverande ledare, utmanare och inspiratör. Att didaktisk kvalitet i slöjdundervisning är beroende av lärarens förmåga att visa och förklara praktiska tillämpningar av kunskap och nå fram och möta elever vars tidigare erfarenheter och intresse varierar och är beroende av olika faktorer.

Bakgrund: Sjuksköterskor möter olika personer med olika förutsättningar i vården.Patienter med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kräver andra verktyg i sinomvårdnad och det är viktigt att sjuksköterskan har kunskap att möta dem. Syfte: Måletmed litteraturstudien var att beskriva kunskap och erfarenheter hos sjuksköterskor iomvårdnaden av personer med NPF. Metod: Deskriptiv litteraturstudie med en tematiskanalys av tio artiklar. Huvudresultat: Resultatet visade att sjuksköterskor med längrearbetslivserfarenhet hade bättre kunskaper i vårdandet av patienter med NPF.Sjuksköterskorna ansåg att deras kunskaper kunde vara begränsade och att de själva vartvungna att hitta metoder och strategier för att vårda personer med NPF.Kommunikationen var avgörande för ett gott bemötande och sjuksköterskor beskrevviss problematik med muntlig information och kände att den behövde kompletteras medbilder, gester eller genom korta meningar.Slutsats: Det fanns kunskapsluckor för grundutbildade sjuksköterskor när det gälldeomvårdnaden av personer med NPF. Sjuksköterskorna ansåg sig själva sakna generellariktlinjer för omvårdnaden och de fick använda sig av olika, egenskapade strategier föratt kunna ge en god vård.

Hållbarhetsfrågor har de senaste åren fått en större roll i samhället. Konsumenter, investerare och andra intressenter har med sin ökade medvetenhet av klimatpåverkan börjat leta sig till hållbara alternativ. På grund av det måste även företagen anpassa sig och vara aktiva när det kommer till hållbarhetsfrågor för att vara ett attraktivt val bland konkurrenterna och för att inte hamna i blåsväder. Hållbarhetsrapportering har varit ett verktyg för företagen att informera intressenterna om sin hållbarhetspåverkan, positiv likväl som negativ. Det har sedan 2014 varit obligatoriskt för större företag att hållbarhetsrapportera men vad denna rapport ska innehålla har inte reglerats i någon större utsträckning. Man har nu sett en ökad efterfrågan bland intressenterna som önskar en ökad jämförbarhet mellan företagen, minskad greenwashing samt en ökad transparens och tillförlitlighet kring hållbarhetsinformationen från företagen. För att möta intressenternas behov infördes januari 2024 ett nytt hållbarhetsdirektiv som man valde att kalla CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive). CSRD innebär i korthet att innehållet i företagens hållbarhetsrapport kommer att regleras. Man kan således inte välja lika fritt vad som tas med och vad som ska utelämnas. Införandet av CSRD kommer även innebära att hållbarhetsrapporten ska granskas av en extern revisor i större utsträckning än tidigare. Detta direktiv kommer att beröra en stor mängd företag och deras revisorer. Det finns dock en delad syn på de faktiska konsekvenserna av hållbarhetsrapportering och om det nya direktivet är rätt väg att gå. Syftet med studien är att undersöka vilken inställning svenska kvalificerade revisorer har till införandet av CSRD och hur de tror att deras klienter kommer att påverkas. Revisorer bedöms besitta en stor kunskap inom ämnet hållbarhetsredovisning och deras inställning är därför intressant att studera. Vidare är syftet även att ta reda på om revisorernas förväntansbild av CSRD skiljer sig beroende på vilken kunskap de besitter. Studien bygger på en kvanitiativ forskningsstrategi, ur det positivistiska synsättet. Resultatet visar signifikanta bevis för att svenska revisorer tror att det nya hållbarhetsdirektivet kommer att leda till minskad greenwashing, minskad informationsasymmetri och en ökad tillförlitlighet. Dessa effekter är i linje med vad man i framtagandet av CSRD sa att man ville åstadkomma. Studiens resultat visar även signifikanta bevis för att en revisor med högre kunskap har en positivare förväntansbild av effekterna av CSRD än vad en revisor med lägre kunskap har.

Syfte: Att undersöka vilken kunskap personal inom ambulans, polis och räddningstjänst har om egna och de andra organisationers uppgifter vid masskadeattentat. Metod: Studien har en kvantitativ ansats, baserad på en enkät med 864 respondenter inom ambulans, polis och räddningstjänst varav 7 exluderats. Data har analyserats med bivariat statistik. Resultat: Studien visade på signifikanta skillnader i kunskap om skadeplatshantering mellan räddningsorganisationernas personalgrupper gällande deras egna och andra organisationers uppgifter. Överlag så var personalen kunnig i sina egna uppgifter. Särskilt utmärkande inom egna uppgifter var räddningstjänstens personal då de svarade nära 100 procent korrekt. Inom samtliga räddningsorganisationer var personalen mindre kunnig när det gällde de andra organisationers uppgifter på skadeplatsen. Jämförelsevis var totalt sett färre kunniga bland ambulanspersonalen avseende egna och andras uppgifter på skadeplats. Konklusion: Påvisade skillnader i kunskapsnivåerna ger olika förutsättningar gällande personalgruppernas beredskap inför masskadeattentat. Bristande kunskap om vad respektive organisation ska göra på skadeplats riskerar även påverka samverkan mellan räddningsorganisationerna och därmed deras förutsättningar att minska lidande och rädda liv, varför åtgärder att öka denna kunskap bör anses vara speciellt angelägen. Nyckelord: Samverkan; räddningsorganisation; kunskap; ambulans; masskadeattentat / Aim: To examine the staff’s knowledge within the ambulance, police and rescue services of their own and other organizations' tasks during mass-casualty attacks. Method: This study has a quantitative approach based on a survey with 864 respondents within the fields of ambulance, police and rescue services after which seven where excluded.  Data were analyzed with bivariate statistics. Results: The study showed significant differences in knowledge between the various professional groups of the emergency organizations regarding their own and other organizations tasks at the incident site. The knowledge among staff was high within their own area of tasks. Particular distinctive within their own task was the rescue services, which had almost a 100 percent correct response rate. The knowledge was lower for all emergency organizations when it came to other organizations tasks at the incident site. The lowest level of knowledge in total regarding their own and other organizations tasks at the incident site was discovered among the ambulance staff. Conclusion: Differences in knowledge level provide different conditions regarding the staffs possibility to prepare for a mass-casualty attack. Lack of knowledge about each organizations tasks at the incident site also risk affecting the interaction between the emergency organizations and therefore their conditions to reduce suffering and save lives, why measures to increase this knowledge should be considered to be especially keen. Keywords: Collaboration; public safety organization; knowledge; ambulance; mass-casualty attack.

Essän handlar om hur min bildningsresa har gått från en förort till Stockholm och vad som hänt mig på min bildningsresa till Linnéuniversitetet. Från betong till en grönskande stad. Funderingar om tyst kunskap och mitt yrkeskunnande som lärare och pedagog och vad som hänt under vägen och vad som påverkat mina val.