Background Sport parachuting is a dangerous recreational activity for which available literature appears unsatisfactory to form a basis for injury prevention.  Aim Overall: Explore some risk factors in sport parachuting. Study I: Identify fatal incident and injury mechanisms for skydiving (sport parachuting from aircraft). Study II: Identify fatal incident and injury mechanisms for BASE jumping (sport parachuting from fixed objects) for each of the four fixed object types B-A-S-E (building, antenna, span, earth). Study III: Identify non-fatal incident and injury mechanisms for skydiving. Study IV: Evaluate the validity of a compulsory reporting system among active skydivers. Study V: Explore some aspects of the Swedish skydiving culture and its relation to injury risks and injury reporting. Study VI: Describe the mechanism of incident and injury for a free fall shoulder dislocation. Methods Descriptive epidemiological studies of (I) fatal injury events in Swedish skydiving, (II) fatal injury events in BASE jumping worldwide, and (III) non-fatal injury events in Swedish skydiving. Self-report survey of (IV) Swedish skydivers to measure: Sensitivity, as the proportion of injury events fulfilling the reporting criterion that were actually reported; Specificity, as the proportion of false positives in relation to the defined gold standard. Content analysis of (V) Swedish skydiving participant narratives. First-person narrative and free fall video recordings (VI) of one case. Results Overall: Risk factors associated with “free fall” flight of the human body and recreational usage of parachutes were described. Study I: Fatal risk factors in skydiving included student instability in free fall, leading to unstable parachute activation with subsequent line entanglement or parachute activation failure. Unintentional water landings also contributed to fatalities. Every fourth skydiving fatality survived impact and died during transports or in hospitals. Study II: Fatal risk factors in BASE jumping included parachutist free fall instability, miscalculation of free fall acrobatics, deployment failure by the parachutist, pilot chute malfunction and parachute malfunction. In cliff jumping (BASE object type E), parachute opening towards the object jumped with subsequent collision was a frequent factor. Poor visibility, strong or turbulent winds, cold and water also contributed to BASE jumping fatalities. Study III: Non-fatal risk factors in skydiving included experience level and type of student-training system. The lower extremities, spine and shoulders were important regions of injury. The most serious injuries were seen in experienced skydivers. Study IV: The overall sensitivity of the skydiving injury reporting system was 0.37 (95% confidence interval (CI) 0.24-0.51). With non-minor injuries as the target for reporting, the sensitivity was 0.67 (95% CI 0.43-0.85). No significant effect on reporting was found for gender, age, license level, years in the sport, total number of jumps or club affiliation. The specificity was 0.91 (95% CI 0.83-0.95). Study V: It is suggested that Swedish skydiving culture is carried by the local club; not the national association. Skydiving culture at the local drop zone and formal and informal hierarchical structures among skydivers may be what really decides how rules are enforced, risk-taking behavior is seen, and if incidents and injuries are reported. Study VI: The free fall airstream forces were in this case strong enough to dislocate a shoulder joint, which has safety implications that should be considered by participants and medical doctors performing precourse examinations. Conclusion A number of risk factors in sport parachuting are described. Some technological, training and regulatory interventions are suggested to increase safety.

Introduktion: Ångest inför operation är vanligt och kan bero på rädsla för operationen, smärta, att vakna upp under anestesin och döden. Ångesten är påfrestande för patienten och kan leda till olika postoperativa komplikationer. För att lindra preoperativ ångest används oftast lugnande läkemedel och information till patienten. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka om det finns omvårdnadsåtgärder som har god effekt vid preoperativ ångest, vilket skulle kunna ge möjligheter att individanpassa vården. Metod: En litteraturstudie där vetenskapliga artiklar söktes i databaserna PubMed och CINAHL. 23 artiklar publicerade från år 2000 och framåt och som svarade mot syftet valdes ut och granskades. Resultat: Resultatet i denna litteraturstudie visar på att det finns flera omvårdnadsåtgärder som har god effekt vid preoperativ ångest. Dessa är utökad information, musik, akupressur, akupunktur och aromaterapi. Det framkom även i flera studier att de med högre preoperativ ångest fick bättre effekt av interventionerna. Slutsats: Denna studie visar att utökad information, musik, akupressur, akupunktur och aromaterapi är omvårdnadsåtgärder som med god effekt kan minska preoperativ ångest. Av dessa är utökad information och musik lättast att individanpassa och implementera i vården. Det visade sig även att patienter med högre ångest fick bäst ångestdämpande effekt och det gör att en viktig del i sjuksköterskans preoperativa bedömning blir att identifiera varje individs ångestnivå och behov. / Introduction: Anxiety before surgery is common and can be caused by a fear of the surgery, fear of pain, fear of waking up during the anaesthetic; and fear of dying. Anxiety is demanding for the patient and can lead to different postoperative complications. Treatment for preoperative anxiety is normaly information about the procceduer and sedative drugs. Aim: The aim of this study is to examine if there are nursing interventions with good effects on preoperative anxiety, which could make it possible to personalize healthcare. Method: A litterature review where articles have been found using databeses such as PubMed and CINAHL. 23 articles published after year 2000 corresponding with our aim were selected and scrutinized. Result: The result of this litterature review indicates that there are several nursing interventions that are effective in preoperative anxiety. These are enhanced information, music, acupressure, acupuncture and aromatherapy. Several studies also indicated that patients with higher preoperative anxiety had a better efficacy of the interventions. Conclusion: This study indicates that enhanced information, music, acupressure, acupuncture and aromatherapy are nursing interventions which with good efficacy can lower preoperative anxiety. Of these are enhanced information and music easiest to personalize and implement in healthcare. The study also indicate that patients with higher preoperative anxiety had the best anxiolytic effect. That makes it important for nurses to identify each indivdual’s anxiety level and needs during the preoperative assessment of the patient.

Bakgrund: Trycksår är idag en vanligt förekommande vårdskada. Få studier har gjorts gällande trycksår i samband med buklägeskirurgi. Syfte: Syftet var att undersöka trycksårsprevalensen bland patienter som genomgått kirurgi i bukläge och identifiera möjliga riskfaktorer för trycksår. Metod: En prospektiv deskriptiv studie med kvantitativ design. Datainsamlingen utfördes på neurokirurgiska och ortopediska kliniken under nio veckor, vid ett stort sjukhus i mellansverige. Hudobservationer och journalgranskning skedde på totalt 29 patienter. Frågeställningarna besvarades med deskriptiv statistik och analyserades med Mann Whitney U test och Chi2. Resultat: Var tredje patient som genomgått buklägeskirurgi utvecklade trycksår. Den totala trycksårsprevalensen var 34 procent, antalet trycksår per patient varierade mellan ett till sex stycken. Trycksåren varierade mellan kategori ett och två enligt EPUAPs klassiferingssystem. Det mest utsatta området var ansiktet (51 %). Identifierade riskfaktorer var högt BMI, den postoperativa kroppstemperaturen, ålder och operationens längd. Slutsats: Patienter som genomgår kirurgi i bukläge har en ökad risk att utveckla trycksår. Fortsatt kvalitetsarbete behövs för att motverka vårdskador, patientlidande, ökade vårdtider och kostnader för denna grupp patienter. För vidare utveckling inom området behövs fler och större studier. / Background: Pressure ulcer is today a frequent occuring problem in health care.  There are few studies done regarding the incidence of pressure ulcers after surgery in prone position. Aim: The aim was to investigate the prevalense of pressure ulcer among patients who have been operated upon in prone position, and to identify possible risk factors for pressure ulcer among these patients. Method: A prospective study with quantitative design was chosen. The data was collected during nine weeks at a Neurosurgical and Orthopedic ward. Skin observations and reviewing medical records were conducted for a total of 29 patients. The research questions were answered by descriptive statistics and the data was analyzed using a Mann Whitney U test and Chi2. Results: One out of three patients developed pressure ulcers after surgery in prone position. The prevalence of identified pressure ulcers in the study was 34 percent, the number of pressure ulcers per patient varied between one and six. The ulcers were classified according to EPUAPs classification and the identified ulcers were assigned class one and two. The most vulnerable part was the face (51%). Identified risk-factors are high BMI, body temperature post operatively, patients’ age and duration of surgical procedure. Conclusion: Patients undergoing surgery in prone position are more likely to develop postoperative pressure ulcers. Further preventive measures to avoid health care associated adverse events are necessary in order to reduce unnecessary patient suffering, increasing hospitalization and costs for this group of patients. For further progress in this field more extensive studies are needed

<p>Malignant tumours of the small intestine are rare. Age-standardised incidence in Europe is between 0.5-1.5 per 100 000. As the small intestine represents more than 90 % of the gastrointestinal mucosal surface, it is surprising that it gives rise to less than 2 % of gastrointestinal malignancies. The dominating histological subtypes are carcinoids and adenocarcinomas. </p><p>We used three population-based registries in Sweden to study survival, second malignant tumours, causes of death, and Crohn’s disease as a risk factor for small intestinal adenocarcinoma and carcinoid.</p><p>We evaluated tumour site, sex, age, and year of diagnosis as prognostic factors. For adenocarcinomas there was no difference in survival between duodenal and jejunal/ileal tumours. Women with jejunal/ileal adenocarcinomas showed higher probabilities of survival than men, while no such relation was found for duodenal tumours. Old age correlated with poor survival for duodenal tumours, and prognosis has improved in later years. For carcinoids, duodenal tumours had a more favourable prognosis than jejunal/ileal tumours. There was no difference in survival between sexes. Old age correlated with poor survival, and survival has improved in recent years.</p><p>Female patients with adenocarcinoma had increased risk of acquiring cancer in the genital organs and breasts, and both sexes had increased risks of second tumours in the gastrointestinal tract and skin. Men with carcinoid tumours had increased risk of prostate cancer. Both sexes had increased risk of malignant melanoma and malignancies of endocrine organs.</p><p>Patients with adenocarcinoma had increased risk of dying from malignant diseases other than the primary small intestinal cancer and from gastrointestinal disease. The cohort with carcinoid had higher than expected risk of dying from malignant disease, gastrointestinal disease, and cardiovascular disease.</p><p>Patients with Crohn’s disease had increased risk of small intestinal adenocarcinoma and carcinoid, and the risk has increased for patients diagnosed in recent years.</p>

Colorectal cancer (CRC) is defined as a cancer appearing in the colon or in the rectum. In Sweden, ~ 6300 individuals were diagnosed with the disease in 2014 and ~ 2550 individuals diagnosed with CRC die each year due to their cancer. Surgery is the main treatment option of CRC and a survival rate of ~ 10 % is estimated if distant metastases have developed. It is therefore of importance to find factors that may be useful together with tumour, node, metastasis (TNM) stage to establish early CRC diagnosis, prognosis and follow-up of CRC patients. The aim of this thesis was to study the possible association of CD93, PLA2G4C, PDGF-D and inflammatory cytokines with CRC disease progression. In a prospective study approach CD93 and PLA2G4C single nucleotide polymorphisms (SNPs) were of potential importance in CRC prognosis. The T/T genotype of CD93 was associated with an increased CD93 expression in CRC tissue. Further, CRC patients carrying this genotype were associated with disseminated CRC at diagnosis and a lower recurrence-free survival after surgery. The A allele of a SNP of PLA2G4C was a stronger predictor for CRC-specific mortality than the conventional risk factors used in the clinic for selection of TNM stage II patients for adjuvant treatment. This indicates that the T/T genotype of CD93 and the A allele of PLA2G4C may be potential genetic factors related to disease severity and spread. Furthermore, they distinguish CRC patients that may benefit from a more comprehensive follow-up and adjuvant treatment. To study the putative involvement of PDGF-D in CRC the effects of PDGF-D signalling was studied in vitro. PDGF-D signalling altered the expression of genes of importance in CRC carcinogenesis and proliferation which was blocked by imatinib, a tyrosine kinase inhibitor. This indicates that PDGF-D signalling may be an important pathway in CRC progression and a potential target in CRC treatment. The analysis of various inflammatory cytokines in plasma at diagnosis showed an association between high levels and increased total- or CRC-specific mortality two years after surgery. High levels of CCL1 and CCL24 was the only cytokines strongly correlated with a worse CRC prognosis after statistical adjustments and may be of interest for further evaluation. In conclusion, this thesis presents circulating and genetic factors such as CD93, PLA2G4C, PDGF-D, CCL1 and CCL24 that may be of importance in CRC progression and may be of clinical value together with TNM stage in establishing prognosis. / Kolorektal cancer är en tumör i kolon eller rektum. I Sverige diagnosticerades år 2014 ca6300 individer med denna cancertyp och ca 2550 personer dör årligen till följd av kolorektalcancer. Operation är det huvudsakliga behandlingsalternativet för kolorektal cancer och vidfjärrmetastaser är överlevnaden &lt; 10 %. Det är därför viktigt att hitta markörer somtillsammans med TNM-stadium kan ge tidig information om sjukdomens prognos och lämpliguppföljning av patienter. Utveckling av kolorektal cancer sker genom ackumulering av genetiska mutationer ochepigenetisk nedreglering av tumörsuppressorgener. Därutöver spelar interaktionen mellantumören och dess närmaste omgivning, innehållande tillväxt- och inflammatoriska faktorer,en viktig roll i tumörens utveckling och metastasering. Syftet med avhandlingen var att studera associationen mellan CD93, PLA2G4C, PDGF-D samtinflammatoriska cytokiner och kolorektal cancer progression. En prospektiv studie visade att CD93 och PLA2G4C SNP var potentiellt viktiga förbedömningav kolorektal cancer prognos. T/T genotypen av SNP rs2749817 i CD93 var associerad medhögre uttryck av CD93 i kolorektal cancer vävnad, främst bland patienter i stadium IV.Därutöver observerades fler återfall efter operation hos patienter med T/T genotypen. Aallelen hos PLA2G4C SNP rs1549637 är en möjligtvis bättre markör för cancerspecifiköverlevnad vid stadium II än faktorer som idag används för att selektera patienter tilladjuvant behandling. Sammantaget antyder detta att T/T genotypen av CD93 och A allelenav PLA2G4C kan vara genetiska markörer relaterade till allvarlig tumörsjukdom ochspridning. Därutöver kan de eventuellt selektera patienter som kräver tätare uppföljning ochadjuvant behandling. För att studera den förmodade inblandningen av PDGF-D i kolorektal cancer undersöktesdess effekt på PDGF-D signalering in vitro. PDGF-D signaleringen förändradegenexpressionen av gener involverade i tumörutveckling och spridning, vilken kundeblockeras av tyrosinkinashämmaren imatinib. Det antyder att PDGF-D signalering kan vara enviktig faktor vid kolorektal cancer progression och ett potentiellt mål för behandling. Analysen av ett flertal inflammatoriska cytokiner visade en korrelation mellan högacytokinnivåer och ökad cancerspecifik och total dödlighet två år efter operation. Höga CCL1och CCL24 nivåer var de enda faktorerna som förblev signifikant associerade medcancerspecifik mortalitet vid fördjupad statistisk analys och bör studeras vidare. Sammanfattningsvis presenterar denna avhandling cirkulerande och genetiska faktorersåsom CD93, PLA2G4C, PDGF-D, CCL1 and CCL24 som eventuellt är viktiga vid bedömning avkolorektal cancer progression tillsammans med TNM stadium.

Årligen sker över 1,5 miljoner operationer i Sverige och idag väntar många på operationen som ska genomföras. Inom vården är väntan inför ett kirurgiskt ingrepp något många patienter får uppleva och kölistan för operationer kan vara lång. Erfarenheterna av väntan på ett kirurgiskt ingrepp och strategierna för att hantera väntan skiljer sig mellan individer. Litteraturstudiens syfte var att beskriva patienters erfarenheter av väntan på kirurgiskt ingrepp som resulterade i nio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultatet påvisar att patienters erfarenheter av väntetiden och vänteprocessen inför kirurgiskt ingrepp genererade både positiva och negativa känslor. Artiklarnas underkategorier skapade huvudkategorierna som var att leva i standby och känsla av hopp. De negativa känslorna som upplevdes var bland annat frustration och smärta. De positiva erfarenheterna av väntan var bland annat stöd och bättre hälsa. För att hantera väntan användes olika strategier där stöd var ett återkommande och viktigt begrepp. Patienterna letade efter stöd i form av information och närhet från både anhöriga och vårdpersonal. Mer forskning kring patienters erfarenheter av väntan inför kirurgiskt ingrepp är önskvärt där information och kommunikation spelar en central roll i omvårdnadsarbetet. / There are performed 1,5 million operations on a yearly basis in Sweden and still today are a lot of people waiting for their scheduled surgery. Waiting for surgery is something many patients will be experiencing and waitinglists for surgery can be long. The experience of waiting for surgery and strategies for manage the waiting time was different between the individuals. The aim of the study is to describe patients’ experience of waiting for surgery. The study was conducted by reviewing nine qualitative research articles. The results demonstrates patients' experience of waiting and the waiting process before surgery generated both positive and negative feelings. Articles subcategories created the main categories that were living in standby and sense of hope. Some of the negative feelings that were experienced were frustration and pain. The positive experience of waiting included support and health. To manage the wait, different stratergies were used and supporting was important. Patients were looking for support in terms of information from both families and healthcare professionals. Wait is a concept that with more research could provide a more clear picture of what waiting is and what it means for the patients who are in the middle of the waiting process for a surgical procedure.

Bakgrund: Många föräldrar upplever det som jobbigt att närvara på operationssalen, bland det jobbigaste är att se barnet sövas och att därefter gå därifrån. Föräldrarna upplever känslor av hjälplöshet, avsaknad av psykologiskt stöd och bristande kontroll över situationen. Syfte: Att få fördjupad förståelse för föräldrars livsvärld och upplevelser av att inför en operation överlämna sitt barn till operationsteamet, samt hur bemötandet från operationsteamet påverkar dessa upplevelser. Metod: En kvalitativ intervjustudie med deskriptiv design och induktiv ansats. Sex föräldrar intervjuades med hjälp av en intervjuguide innehållande semi-strukturerade frågor. Insamlade data analyserades med kvalitativ innehållsanalys och resultatet tolkades ur ett livsvärldsperspektiv. Resultat: I resultatet framkom att föräldrarnas emotionella livsvärld till stor del upptogs av ovisshet och oro för att något skulle gå fel, rädsla för att komplikationer på ett negativt sätt skulle påverka barnets livskvalité i framtiden. Upplevelsen av att överlämna sitt barn till operationsteamet påverkades av vilka förväntningar föräldrarna hade samt deras tidigare erfarenheter gällande mötet med operationssjukvården. Föräldrarnas upplevelser på operationssalen bestod av en oro inför sövningen och de tyckte att det var psykiskt påfrestande att lämna barnet ensam på operationssalen. Däremot var deras generella upplevelse av överlämningen god. Personalens påverkan på föräldrarnas upplevelser var stor. Här framkom vikten av ett gott bemötande och en stödjande dialog samt hur erfaren föräldern uppfattade att personalen var. Slutsats: Föräldrarna upplevde överlämningen som psykiskt påfrestande men kände att det generellt sett gick bra. Personalens stöd och bemötande var viktigt och påverkade föräldrarnas upplevelse av överlämningen i hög grad. / ABSTRACT Background: Many parents find it difficult to be present in the operating theatre, particularly witnessing the child being anaesthetised before then having to leave. Parents experience feelings of helplessness, and a lack of psychological support or control over the situation. Aim: To gain deeper insight into the parental situation, experiences of handing over their child to a surgical team prior to operation, as well as how such teams’ treatment of parents affects their experience. Method: A qualitative interview study with a descriptive design and inductive approach. Six parents were interviewed with the support of an interview guide containing semi-structured questions. Quantitative content analysis was applied to gathered data and the results interpreted from a lifeworld perspective. Results: It was apparent that parents were emotionally occupied by uncertainty and fear about something going wrong, and concern that complications could negatively affect the child’s future quality of life. The handover experience to the surgical team was influenced by parental expectations and prior encounters with surgical care. Parental experiences in the operating theatre consisted of anxiety prior to anaesthetisation and the psychological impact of leaving the child in theatre. However, general handover experiences were good, with surgical teams having substantial influence. Apparent were the importance of considerate treatment, supportive dialogue, and how experienced parents perceived the staff to be. Conclusion: Parents experience handovers as mentally stressful but otherwise felt that they generally went well. How staff supported and treated them was important and substantially affected the parents’ perception of the handover procedure.

Bakgrund och problemformulering Studier har visat att postoperativ smärta är ett vanligt förekommande problem som dessutom ofta övergår till kroniska smärtor i det opererade området. Studier har också funnit att postoperativ smärta är den vanligaste orsaken till kontakt med vården efter operationer samt den vanligaste orsaken till återinläggning. Trots ett flertal kända riskfaktorer för att utveckla svår postoperativ smärta såsom kön ålder m.m. så är detta fortfarande ett vanligt problem. Nyligen publicerade studier har visat att VAS (Visuell Analog Skala) -skattning vid PVK (Perifer Ven Kateter) -sättningen är en bra indikator för att identifiera riskpatienter för postoperativ smärta. Syfte Undersöka om VAS - skattning ≥ 2 i samband med PVK-sättning är en bra/giltig indikator för att förutse om en patient löper hög risk för att drabbas av postoperativ smärta. Metod Kvantitativ prospektiv observationsstudie. Ett slumpmässigt klusterurval har tillämpats. Data har samlats in av personalen på postoperativa avdelningen med stöd av en enkät. All data har bearbetats i statistikprogrammet SPSS. Resultat Inga signifikanta skillnader kunde ses mellan grupperna &lt; 2 och ≥ 2 i någon av de jämförelser som gjordes. Inte heller kunde någon korrelation ses mellan VAS - skattning vid PVK – sättning preoperativt och VAS - värde vid ankomst postoperativ avdelning, VAS vid hemgång, tid på postoperativ avdelning eller total mängd opioider på postoperativa avdelningen. Dock sågs en trend som indikerade att VAS ≥ 2 vid PVK- sättning associerade till ett högre opioid behov postoperativt. Diskussion Att inga signifikanta skillnader eller samband kunde ses i denna studie kan förklaras av populationens begränsade storlek. Om en större population kunde inkluderats i studien så hade kanske resultatet varit ett annat. Studien visar dock att patienterna inte verkar ha speciellt ont när de lämnar den postoperativa avdelningen vilket indikerar att anestesimetoderna fungerar väl och att personalen på postoperativ avdelning gör ett bra jobb. Trots detta så visar studier att postoperativa smärta är ett vanligt problem. Kanske ligger problemet i hur standardvårdplaner för postoperativ smärta i hemmet är utformade. Men för att styrka denna hypotes så behövs ytterligare forskning.

Denna uppsats undersöker de tidiga etableringsprocesserna av metoder för att framställa narkos med hjälp av eter och kloroform vid operationer och förlossningar. Materialet består av artiklar, notiser och protokoll från Svenska Läkarsällskapets förhandlingar och deras tidskrift Hygiea från och med 1847, då eter först används i Sverige, fram till och med år 1880. Genom fokus läggs på metodernas förmåga att framkalla olika grader av medvetslöshet dras slutsatsen att svenska läkare ofta prioriterade målet att uppnå total bedövning både framför mildare bedövning och de risker som metoderna medförde. I jämförelsen mellan operationer och förlossningar konstateras att diskussioner kring smärta och medvetande var mer förekommande och de olika ståndpunkterna mer extrema vid förlossningar.

Background: Patients undergoing cytoreductive surgery with hyperthermic intraperitoneal chemotherapy may have extensive and complicated nursing needs with risk of complications. However, there is no research on the postoperative care at the surgical ward. Aim: The purpose was to describe, from the nurse's perspective, which nursing needs patients who had undergone CRS with HIPEC expressed and whether they received the nursing care they needed. Method: A descriptive qualitative interview study with semi-structured interviews with nurses (n = 12) was conducted on two surgical wards. Data was analyzed with a qualitative content analysis. Result: The analysis resulted in three categories: Physical nursing needs - complex to remedy and common with setbacks, To get the care adapted to individual needs and Psychosocial nursing needs are not met. The result showed that the most distinctive nursing needs in the patients were nausea, pain/anxiety and mobilization. During the care period, it was important that the nurse was responsive and that a good relationship between the healthcare staff and the patient was developed. The nurses described that patients had a need for more information and mental support. Conclusion: The results show that patients undergoing CRS with HIPEC have many nursing problems and the nursing care needs to be improved in several areas. A more structured and person-centered nursing could meet several nursing needs. This complex patient group should be cared for by nurses with professional experience and higher education, eg specialist nurses (surgical care). Further research should be conducted with patients who have undergone CRS with HIPEC as informants.