Introduction: An absolute majority of dental infections are treated without major complications. In exceptional situations dental infections can spread to surrounding structures such as the airways or even the brain leading to a life-threatening condition that requires hospitalization. According to literature, some qualified risk factors appear to be common in hospitalized patients. Aim: To outline factors typically seen in patients with acute maxillofacial infections with dental origin at Norrland University Hospital (NUS) and find possible association between these factors and the length of hospital stay.  Methods: A literature review using keywords associated with dental infections and acute throat and head infections was performed. Retrospective structured medical journal reviews of 58 patients suffering from acute maxillofacial infections which required hospitalization at NUS were analyzed. The results were analyzed using IBM SPSS Statistics software and Microsoft Office Excel. Results: The results indicated that overweight/obese people (Body Mass Index ⊵25) require longer care at the hospital due to their infection. Every other of the hospitalized patients had received dental treatment within 14 days prior to hospitalization.  Conclusions: In situations with acute maxillofacial infections of dental origin requiring hospitalization, BMI ⊵25 is eventually a risk factor. A group of patients received dental treatment for their infection, but the infection still exacerbated. How come? This requires deeper analysis with further studies.

Historically, the education of surgical navigation in minimally invasive neurosurgery has been constrained by several factors. Medical students have been required to physically be in the operating room to observe a teacher perform the different procedures. This restricts their opportunities to gain valuable hands-on experience in their field. An extended reality simulation system that employs auditory feedback in the form of sonification could be used to provide an inexpensive alternative to this traditional approach. Such a system would allow medical students to get practical experience with valuable insights during their initial years of training without requiring access to the operating room. In order to perform a first evaluation of the impact of sonification on neurosurgical learning using extended reality simulations, a prototype of a surgical simulation tool with six possible sonifications was implemented for the task of aligning a catheter against a target angle. The sonification types studied were spatial, psychoacoustic and direct parameter-mapping, each of which encoded the component angles either in parallel or sequentially. The sonifications were evaluated against each other and the baseline condition in a comparative mixed-design user study measuring the participants efficacy as accuracy, precision, time-to-completion and perceived workload for an assisted neurosurgical simulation task. Participants were found to be significantly slower when using the psychoacoustic sonification as compared to using no aid. Both the spatial and direct sonification showed non-significant tendencies to be slower than the baseline condition. Whilst no significant difference was found between the sonifications, the participants tended to have higher efficacy when using the spatial and direct sonifications, than with the psychoacoustic sonification. Hence these sonifications show the most promise as possible candidates for an auditory feedback system in an extended reality simulator for surgical navigation. However, further evaluation is needed to conclude the full effect of the direct and spatial sonifications on the students’ efficacy. / Utbildningen av kirurgisk navigation för minimalinvasiva neurokirurgiska operationer har historiskt begränsats av flera anledningar. För att kunna lära sig, så har läkarstudenter behövt fysiskt närvara i operationssalen för att observera en lärare genomföra olika operationer. Det har begränsat studenternas möjlighet att få viktig praktisk erfarenhet inom sitt fält. Som ett alternativ till traditionella metoder skulle ett simulationssystem baserat på extended reality (utökat verklighet) och som använder auditiv återkoppling i form av sonifikation kunna användas. Ett sådant system skulle kunna ge läkarstudenter möjligheten att träna praktiskt utanför operationssalen samtidigt som de kan få direkt återkoppling under operationens gång. För att genomföra en första utvärdering av sonifikations påverkan på inlärningen av neurokirurgi när simulationer baserad på extended reality används, så utvecklades en prototyp av en kirurgisk simulator med sex möjliga sonifikationer för uppgiften att positionera en kateter så att den är vinklad i en given riktning. Sonifikationerna byggde på parametrisk mappning baserad på spatiala, psykoakustiska eller direkta metoder. För vardera av de tre metoderna kunde komponent vinklarna antingen kommuniceras parallellt eller sekventiellt. Prototyperna utvärderades mot varandra och basfallet då ingen hjälp användes. Utvärderingen genomfördes som en användarstudie av mixed design (blandad design). Användarnas effektivitet mättes som noggrannhet, precision, använd tid och upplevd arbetsbörda. Deltagarna var signifikant långsammare än basfallet när den psykoakustiska sonifikationen användes. Både den spatiala och direkta sonifikation påvisade en likartad, men icke-signifikanta tendens att va långsammare än basfallet. Medans ingen signifikant skillnad upptäcktes mellan sonifikationerna, så tenderade deltagarna att va mer effektiva när de använde den spatiala och direkta sonifikationerna, i jämförelse med när de använde den psykoakustiska sonifikationen. Därmed verkar dessa två metoder för sonifikation vara de mest lovande kandidater för ett auditivt återkopplingssystem i en extended reality simulator för kirurgisk navigation. Dock behövs vidare utvärdering för att finna en slutsats om spatiala och direkta sonifikationers fulla påverkan på läkarstudenternas effektivitet.

Bakgrund: Vid ett kirurgiskt ingrepp uppstår smärta till följd av en vävnadsskada. Smärta är en subjektiv upplevelse där sjuksköterskan har ett stort ansvar i patientens smärtbehandling. Den postoperativa smärtbehandlingen består av både farmakologisk och komplementär behandling, där den multimodala smärtlindringen med fördel används för dess goda effekterna på både individ och samhällsnivå. Musik är en del av den komplementära smärtbehandlingen och ses skapa en positiv postoperativ vårdmiljö. Syfte: Syftet var att belysa musikens effekt på postoperativ smärta. Metod: Studien var en allmän litteraturstudie och innefattade 14 vetenskapliga artiklar av kvantitativ metod. Resultat: Resultatet presenterades i fyra kategorier: musikens effekt beroende på kirurgiskt ingrepp, musikens effekt beroende på typ av musik, musikens effekt beroende på interventionens tidpunkt och musikens effekt beroende på interventionens duration. Musikintervention som tillämpades pre-, intra- eller postoperativt eller i kombination gav en signifikant minskad smärtintensitet för flera olika typer av kirurgiska ingrepp. Enbart preoperativ interventionstillämning gav ingen signifikant smärtreducering. Konklusion: Musik är en biverkningsfri och kostnadseffektiv smärtlindringsmetod som minskar patienters smärta och som reducerar behovet av farmakologisk smärtlindring. / Background: During a surgical procedure, pain occurs as a result of tissue damage. Pain is a subjective experience where the nurse has a large responsibility in the patient's pain management. Postoperative pain management consists of both pharmacological and complementary treatment, with multimodal pain relief being used to advantage for its beneficial effects at both the individual and community level. Music is part of complementary pain management and is seen to create a positive postoperative care environment. Aim: The aim was to illustrate the effect of music on postoperative pain. Methods: The study was a general literature review and included 14 scientific articles of quantitative method. Results: The results were presented in four categories: effect of music according to surgical procedure, effect of music according to type of music, effect of music according to time of intervention and effect of music according to duration of intervention. Music intervention applied pre-, intra- or postoperatively or in combination provided a significant reduction in pain intensity for several types of surgical procedures. Preoperative intervention alone did not provide significant pain reduction. Conclusion: Music is a side-effect-free and cost-effective pain relief method that reduces patients' pain and reduces the need for pharmacological pain relief.

WHO´s checklista för säker kirurgi är ett världsomfattande verktyg som implementerats i större delen av världen sedan dess introduktion 2008. Studier visar att korrekt användande av checklistan leder till en minskning av både mortalitet, morbiditet samt postoperativa komplikationer. Trots bevisade fördelar finns fortsatt brister i följsamheten gällande checklistan. Ett stort antal patienter drabbas av skador i samband med kirurgi som skulle kunna undvikas. Vårdskador får konsekvenser för patienter, närstående, personal och samhället som helhet. Syftet med studien var att identifiera faktorer som påverkar operationsteamets användning av WHO´s checklista för säker kirurgi i den perioperativa vården. Metoden som användes var en integrativ litteraturöversikt. 13 vetenskapliga artiklar analyserades med ett integrativt förhållningssätt enligt Whittemore och Knafl (2005). Resultatet visar att faktorer som teamkänsla, utbildning och stöd till personalen påverkar om och i vilken utsträckning WHO´s checklista för säker kirurgi används. Efter analysen framträdde två huvudteman; betydelsen av teamsamverkan för patientsäkert arbete och WHO´s checklista; stöd för patientsäkert arbete. Dessa två huvudteman mynnade ut i fyra subteman. Teamkänsla och kommunikation, samverkan mellan professioner, kompetens och utbildningsbehov samt förbättringsarbete och motsättningar. Operationssjuksköterskan vakar över och skyddar patienten från vårdskador. Checklistan är ett verktyg som lyfter detta. Genom att använda forskning som påvisar faktorer som påverkar användandet av checklistan för säker kirurgi kan implementeringen av rutiner och checklistor inom operationssjukvården underlättas / The Safe surgery checklist by WHO is a worldwide tool that has been implemented in most of the world since its introduction in 2008. Studies show that correct use of it leads to reduction in mortality, morbidity and postoperative complications. Despite proven benefits, there are shortcomings in compliance with the checklist. A large proportion of patients suffer injuries in connection with surgery that could have been avoided. Medical injuries have consequences for patients, relatives, staff and society as a whole. The purpose of this study was to identify factors that influence the surgical team's use of the WHO's checklist for safe surgery in perioperative care. The method was integrative literature review. The 13 scientific articles were analyzed with the integrative approach further developed by Whittemore and Knafl (2005). The results show that factors such as teamspirit, training and supporting the staff are the ones that primarily influence whether and to what extent the checklist will be used. In the analysis, two main themes emerged; The significance of team cooperation as a patient safety measure and the WHO surgical safety checklist as a tool for patient safety work and four sub-themes. The four subthemes were teamspirit and communication, cooperation between professions, competence and educational needs and the last subtheme work improvement with contradictions. The operating room nurse is watching over and protecting the patient from harm in the operating room. The checklist is one tool to highlight this. With research that demonstrates factors that affect use of the Safe surgery checklist any implementation of routines and checklists within the surgery care can be facilitated

Patienter som genomgår laparoskopiska ingrepp sövs med anestesiläkemedel och behöver administration av intravenösa vätskor och inblåsning av koldioxidgas i bukhålan under operationen. Ju längre anestesitid och ju längre tid det laparoskopiska ingreppet tar desto större är risken att patienter drabbas av perioperativ hypotermi. Icke-invasiva och invasiva uppvärmningsmetoder visar kunna förebygga perioperativ hypotermin och de postoperativa komplikationer som associeras med hypotermiuppkomst vid laparoskopiska ingrepp.Syfte: Syftet är att beskriva omvårdnadsåtgärder som kan förebygga uppkomsten av perioperativ hypotermi och dess postoperativa komplikationer hos patienter som genomgår laparoskopisk kirurgi. Metod: En integrativ litteraturöversikt. Resultat: Studien visar att icke-invasiva och invasiva uppvärmningsåtgärder kan förebygga perioperativ hypotermi och minska de postoperativa komplikationerna associerade med hypotermi vid laparoskopisk kirurgi. Forcerad varmluftsbehandling visar sig vara den mest effektiva metoden för att förebygga perioperativ hypotermi. Andra icke-invasiva och invasiva värmebehandlingar är effektiva när de kombineras med varandra men inte när de administreras enskilt.Uppvärmningsmetoder visar sig förebygga uppkomst av hypotermi, bibehålla intraoperativ normotermi, öka komfort, minska postoperativa komplikationer vilket även leder till bättre återhämtning hos patienter som genomgår laparoskopisk kirurgi. Slutsats: Denna studie belyser att uppvärmnings åtgärder med invasiva och icke-invasiva uppvärmningsmetoder kan behandla och förebygga hypotermiuppkomst under den perioperativa perioden hos patienter som genomgår laparoskopisk kirurgi. Studien även visar att dessa uppvärmningsmetoder förebygger även de postoperativa komplikationer som associeras med perioperativ hypotermin vid laparoskopisk kirurgiuppkomst. / Patients undergoing laparoscopic procedures need anesthetics, intravenous fluids and insufflation of carbon dioxide gas during laparoscopic surgery. The larger the time of the anesthesia and the laparoscopic procedure is, the greater is the risk of the patients being affected by perioperative hypothermia. Non-invasive and invasive warming methods can prevent the onset of perioperative hypothermia during laparoscopic surgery. Purpose: The aim of the study is to describe the nursing interventions that can prevent the onset of perioperative hypothermia and its postoperative complications during laparoscopic surgery. Method: An integrative review. Result: The study indicates that non-invasive and invasive warming methods can prevent the onset of perioperative hypothermia and complications during laparoscopic surgery. Forced air warming turns out to be the most effective treatment to prevent perioperative hypothermia. Invasive and non-invasive warming treatments seem to be more effective in combination with each other to prevent perioperative hypothermia than when administered alone. These treatments prevent intraoperative hypothermia, maintain intraoperative normothermia, increase comfort, decrease postoperative complications and improve patient recovery after laparoscopic surgery. Conclusions: This study illustrates that non-invasive and invasive warming methods can treat and prevent the onset of perioperative hypothermia during laparoscopic surgery. The study even illustrates that these warming methods prevent the postoperative complications associated with perioperative hypothermia during laparoscopic surgery.

Bakgrund   Muskuloskeletala systemet, även benämnt som rörelseapparaten, kräver alltid postoperativ omvårdnad efter operation i de nedre extremiteterna. En viktig aspekt av vårdprocessen är personcentrerad omvårdnad, som betonar vikten av preoperativ information, postoperativ rehabilitering och aktiv patientmedverkan. Tidig mobilisering efter operation är avgörande för att minska risken för komplikationer och förkorta sjukhusvistelsen, samtidigt som det finns en strävan att förbättra patientens livskvalitet och återställa funktion. Denna studie fokuserar på att analysera den postoperativa vården efter ortopedisk kirurgi. Syfte  Syftet var att belysa postoperativ vård efter ortopedisk kirurgi. Metod  En icke-systematisk litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativa, kvantitativa eller mixad design. Artiklarna valdes ut från databaserna PubMed och CINAHL. Samtliga artiklar har kvalitetsgranskats utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Integrerad dataanalys användes för att sammanställa resultatet. Resultat Resultatet sammanställdes med hjälp av två huvudkategorier: Tidig mobilisering och Vårdandets perspektiv. Resultatet visade att tidig mobilisering är fördelaktigt i det tidiga stadiet av postoperativ omvårdnad då det påskyndar rehabiliteringen, förbättrar behandlingsprocessen och sänker vårdkostnaderna. Dessutom framhölls vikten av väl anpassad patientinformation för att stärka den personcentrerade vården. Det är avgörande att vårdgivarna anpassar informationen för att optimera varje patients behandlingsupplevelse och resultat. Slutsats Denna litteraturöversikt understryker vikten av tidig mobilisering efter ortopedisk kirurgi för att påskynda patientens återhämtning, förkorta sjukhusvistelser samt minska smärta, vilket förbättrar både fysiska och psykiska utfall. Genom att implementera ett personcentrerat förhållningssätt som anpassade smärtbehandlingsprotokoll och grundlig preoperativ utbildning kan vårdgivare övervinna hinder som åldersfaktorer och rörelserädsla. Tidig mobilisering, som en del av ERAS-program, visar även ekonomiska fördelar genom minskade vårdkostnader och effektivare resursanvändning, vilket gör det till en kritisk komponent i postoperativ vård. / Background The musculoskeletal system always requires postoperative care after surgery in the lower extremities. An important aspect of the care process is person-centered nursing, which emphasizes the importance of preoperative information, postoperative rehabilitation, and active patient participation. Early mobilization after surgery is essential to reduce risk of complications and shorten the hospital stay, while striving to improve the patient's quality of life and restore function. This study focuses on analyzing the postoperative care after orthopedic surgery. Aim The aim was to shed light on postoperative care after orthopedic surgery. Method A non-systematic literature review based on 15 original scientific articles with a qualitative, quantitative or mixed design. The articles were selected from the databases PubMed and CINAHL. The articles have been quality checked based on Sophiahemmet University's assessment document for scientific classification and quality. Integrated data analysis was used to compile the results. Results The results were compiled with the help of two main categories: Early Mobilization and the Nursing perspective. The result showed that early mobilization is beneficial in the early stage of postoperative care that accelerates rehabilitation, improves the treatment process and lowers costs. Additionally, the importance of well-adapted patient information to strengthen person-centered care was highlighted. It's critical that caregivers adapt the information to optimize each patient's treatment experience and outcomes. Conclusions This literature review highlights the importance of early mobilization after orthopedic surgery to accelerate recovery, shorten hospital stays, and reduce pain, improving both physical and psychological outcomes. Implementing person-centered approaches such as customized pain management protocols and thorough preoperative education, caregivers can overcome barriers like age factors and movement fear. Early mobilization, as part of ERAS, also demonstrates economic benefits through reduced healthcare costs and more efficient resource usage, making it a critical component of postoperative care.

Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva knäfunktionen och idrottsdeltagandet hos bollsportsutövare på elitnivå som drabbats av korsbandsskada, med fokus på skillnader mellan de som genomgått operation och de som valt konservativ behandling. För att besvara syftet användes tre frågeställningar. En syftade till att svara på om det fanns skillnader i knäfunktionen hos de som blir opererade och de som genomgått konservativ behandling. De två andra frågeställningarna fokuserade på om bollsportsutövarna kom tillbaka på samma nivå som innan skadan, gällande båda behandlingsmetoderna. Den systematiska artikelsökningen utfördes i två databaser, MEDline och PubMed, där utfallet blev 11 inkluderade artiklar. Några av inklusionskriterierna var att artiklarna skulle innehålla bollsportsutövare på elitnivå som haft en korsbandsskada och genomgått antingen operation eller konservativ behandling. Innehållet analyserades genom granskningsmallar och riktlinjer för kvalitetsgranskning. Resultatet visade att knäfunktionen skiljde sig mellan opererade och konservativt behandlade bollsportsutövare på elitnivå. I uppföljningsstudier 1-2 år efter behandling visade denna litteraturöversikts resultat att de konservativt behandlade har bättre knäfunktion än de opererade. Vid längre uppföljningar (>2 år) visade däremot resultaten på att de opererade elitidrottarna har bättre knästabilitet än de konservativt behandlade. Gällande återgång till idrott kom bollsportsutövarna på elitnivå tillbaka till samma nivå som innan skadan både efter operation och konservativ behandling. Slutsatsen blev att det inte fanns någon betydande skillnad mellan opererade och konservativt behandlade elitidrottare gällande återgång till idrott och knäfunktion. Med kunskapen som denna litteraturöversikt har bidragit med, bör det finnas större förtroende för konservativ behandling.

Crohns sjukdom är en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom av okänd orsak. Det tidigaste tecknet på Crohns sjukdom är mikroskopiska sår i det s.k. follikelassocierade epitelet (FAE) som täcker ansamlingar av immunceller i tarmen. FAE är specialiserat för att fånga innehåll från tarmen och transportera det till underliggande immunvävnad. Denna funktion är viktig för att inducera skyddande immunsvar, men den utgör också en ingångsväg för sjukdomsalstrande bakterier. Crohns sjukdom är associerat med ett kraftigt ökat immunsvar mot bakterier, och sjukdomsförloppet kan ändras av stress. Det övergripande syftet med avhandlingen var att studera effekterna av stress på FAE samt att undersöka rollen av FAE vid utvecklingen av tarminflammation, särskilt vid Crohns sjukdom. Inledningsvis studerades effekterna av psykologisk stress på FAE. Stressade råttor uppvisade ökad genomsläpplighet av bakterier efter stress, och passagen var högre i FAE än i vanligt epitel. Efterföljande experiment visade att stressförändringarna i slemhinnan regleras via kortikotropinfrisättande hormon och mastceller. Vidare visade det sig att vasoaktiv intestinal peptid kunde efterlikna stressens effekter på genomsläppligheten, och att detta kunde förhindras genom att blockera mastcellerna. Studier av tunntarmsslemhinna från patienter med icke-inflammatorisk tarmsjukdom och friska kontroller visade en högre passage av bakterier i FAE än i vanligt epitel. Hos patienter med Crohns sjukdom var bakteriepassagen genom FAE betydligt ökad jämfört med kontroller. Resultaten från detta avhandlingsarbete visar att stress kan förändra upptaget av bakterier från tarmen via FAE, med mekanismer som innefattar kortikotropinfrisättande hormon och mastceller. Detta har gett nya kunskaper kring regleringen av slemhinnebarriären. Vidare presenterar denna avhandling nya insikter i sjukdomsuppkomsten vid Crohns sjukdom genom att påvisa en tidigare okänd defekt i barriärfunktionen i FAE. / The earliest observable signs of Crohn’s disease are microscopic erosions in the follicle-associated epithelium (FAE) covering the Peyer’s patches. The FAE, which contains M cells, is specialised in sampling of luminal content and delivery to underlying immune cells. This sampling is crucial for induction of protective immune responses, but it also provides a route of entry for microorganisms into the mucosa. Crohn’s disease is associated with an increased immune response to bacteria, and the disease course can be altered by stress. The overall aim of this thesis was to study the effects of stress on the FAE and elucidate the role of FAE in the development of intestinal inflammation, specifically Crohn’s disease. Initially, rats were submitted to acute and chronic water avoidance stress to study the effects of psychological stress on the FAE. Stressed rats showed enhanced antigen and bacterial passage, and the passage was higher in FAE than in regular villus epithelium (VE). Further, stress gave rise to ultrastructural changes. Subsequent experiments revealed the stress-induced increase in permeability to be regulated by corticotropin-releasing hormone and mast cells. Furthermore, vasoactive intestinal peptide (VIP) mimicked the stress effects on permeability, and the VIP effects were inhibited by a mast cell stabiliser. Human studies of ileal mucosa from patients with non-inflammatory disease and healthy controls showed a higher antigen and bacterial passage in FAE than in VE. In patients with Crohn’s disease, the bacterial passage across the FAE was significantly increased compared to non-inflammatory and inflammatory controls (ulcerative colitis). Furthermore, there was an enhanced uptake of bacteria into dendritic cells, and augmented TNF-α release in Crohn’s disease mucosa. Taken together this thesis shows that stress can modulate the uptake of luminal antigens and bacteria via the FAE, through mechanisms involving CRH and mast cells. It further shows that human ileal FAE is functionally distinct from VE, and that Crohn’s disease patients exhibit enhanced FAE permeability compared to inflammatory and non-inflammatory controls. This thesis presents novel insights into regulation of the FAE barrier, as well as into the pathophysiology of Crohn’s disease by demonstrating a previously unrecognised defect of the FAE barrier function in ileal Crohn’s disease.

Sveriges landsting har börjat införa nya kliniska informationssystem som komplement till sina elektroniska patientjournaler. Målet är att kunna förnya och effektivisera existerande system och processer, sänka sjukvårdkostnader samt öka patientsäkerhet och kvalité i vården. Trots betydande investeringar i nya kliniska informationssystem har inga övertygande bevis kunnat presenteras för systemens övergripande effekter i organisationen. Ny forskning anser att detta huvudsakligen beror på en trög användning av nya informationssystem som varken är kompatibla eller lätt att använda, samt att verksamhetsområdena inte har lyckats återanpassa sina kliniska processer till det nya systemet.  Denna fallstudie har genomförts hos verksamhetsområdet för Thoraxkirurgi och Anestesi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Studien redogör för den medvetenhet projektledning och organisation har kring riskindikatorer och dess effekter vid införseln av ett kliniskt informationssystem. Aktuella risksamband visar att implementationen kommer leda till en trög användning av systemet på grund av att man inte lyckats återanpassa verksamhetens kliniska processer till det nya systemet. Studiens slutsats är att förberedelse och planering inför implementation av ett kliniskt informationssystem bör ses från ett helhetsperspektiv. En medicinsk verksamhet behöver komma underfund med hur deras egna strategier, operativa funktioner och processer fungerar. En omfattande förberedelse med iterativa planeringsprocesser och analys innan implementation är nödvändigt för att bedöma om organisationens strategiska mål kan tillgodoses. Å andra sidan, att allt för ensidigt fokusera på tekniken skapar risker i organisationen. Implementation inom sjukvården är en komplex process. Oförutsedda problem kan hända under ett projekts faser, vilka behöver hanteras rätt för att undvika risker som fortplantar sig nedströms. / Sweden’s County Councils have begun to introduce new integrated health information system modules to complement their integrated computer-based patient records (ICPR). The goal is to innovate and streamline existing systems and processes, reduce healthcare costs and improve patient safety and quality of healthcare. However, in spite of enormous investments in new health information systems, no convincing evidence of the overall benefits has been given. Recent results in research establishes that the disappointing performance of health IT to date can be largely attributed to several factors: sluggish use of health IT systems, coupled with the choice of systems that are neither interoperable nor easy to use; and the failure of health care providers and institutions to reengineer clinical care processes to reap the full benefits of health IT. This case study has been conducted at the department of Thoracic Surgery and Anesthesiology at Uppsala University Hospital. The study analyzes the awareness of risks associated with implementing a health information system. Current risks with the implementation will lead to a sluggish use of the system due to failure reengineering and adapting clinical care processes. The study concludes that preparation and planning for implementation of a clinical information system should be viewed from a holistic perspective. A healthcare organization needs to figure out how their strategies, operational functions and processes work. An extensive preparation with iterative planning processes and analysis before implementation is then necessary in order to evaluate if the organization's strategic objectives can be met. On the other hand, a too strong focus on technology creates risks in the organization. Implementation of a clinical information system is a complex process. Unforeseen problems can happen during a project's phases, which need to be managed correctly in order to avoid risks that propagate downstream.

Den här typen av cancer är en fulcancer, det är svårt att vänja sig vid. En kvalitativ studie om kvinnors upplevelser av sexualitet och sexuell funktion efter kirurgi i ändtarmen. Examensarbete i sexologi, 30 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, Institutionen för socialt arbete, 2020. Syftet med studien är att undersöka hur kvinnor som behandlats för ändtarmscancer upplever sexualiteten och den sexuella funktion genom att belysa frågor om den fysiska kroppen, interna processer som tankar och känslor samt yttre faktorer som sammanhang. Ambitionen med studien är att bidra med kunskap till professionella som möter cancerpatienter. Empirin i studien innefattar 7 semistrukturerade intervjuer som har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys. Teman som framkom var; kroppen, hjärnan och kontexten, tankar om normalitet och upplevelsen av en avvikande kropp, den sexuella personligheten, sex i ett sammanhang; distinktionen mellan lust och incitament, strategier för att hantera utmaningar samt tankar om bemötande inom vården. Studien visar på att individuella variationer som grundas på kvinnornas kognitiva scheman påverkar hur sexuellt relevanta handlingar tolkas och vilka beteenden som följer, vilket är viktigt att beakta efter cancerbehandling. I materialet sågs ett samband mellan negativa tankeprocesser samt upplevda sexuella problem. Genomgående hos flera av informanterna fanns en rädsla för att bli dömd, av partner och av andra människor i allmänhet. Att få cancer i ändtarmen tolkades som stigmatiserande, genom att förlora en funktion som tidigare har kunnat styras mer diskret, upplevde flera av kvinnorna att det hämmade deras liv. Professionellt bemötande var betydelsefullt för den sexuella rehabiliteringen och för att hitta strategier som fungerar efter avslutad behandling. / This kind of cancer is the ugly kind, it’s difficult to get used to. A qualitative study of women’s experiences of sexuality and sexual function after rectal surgery. Master Thesis in Sexology, 30 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2020. The purpose of the study was to investigate how women who have been treated for colorectal cancer experience sexuality and sexual function with focus on questions considering the physical body, internal processes such as thoughts and feelings, and external factors such as context. The ambition of the study is to contribute knowledge to professionals in healthcare who meet cancer patients in general. The empirical data in the study includes 7 semi-structured interviews that have been analysed through qualitative content analysis. The themes that emerged were; body, brain and the context, thoughts about normality and the experience of an abnormal body, the sexual personality, sex in a context; the distinction between desire and incentives, strategies for dealing with challenges and perspectives on healthcare. The study shows that individual variations based on women's cognitive schemas influence how sexually relevant stimuli are interpreted and affects the behaviours that follow, which is important to consider after cancer treatment. The study shows a connection between negative thoughts and perceived sexual problems. The informants presented a fear of being judged, by partners and in general. Cancer in the rectum was interpreted as stigmatizing by losing a function that previously could be discreetly controlled, several of the women felt that they were inhibited in their lives. Professional help was important for sexual rehabilitation and finding positive sexual strategies.