No description available.

Rezension des von Vesna Peno herausgegebenen Werks über Musikalien aus dem Kloster Hilandar

Minnesskapande, döendeprocesser och genus i Vadstena kloster: En kvantitativ innehållsanalys av dödsnotiser i Vadstenadiariet 1378–1544

Många medeltidsbrev finns bevarade och vittnar om svenskans historiska utvecklingsstadier. I denna uppsats ges en transkribering och översättning ut av ett brev från Vadstena ca år 1500, en historisk brytpunkt mellan forn- och nysvenska. Brevets språk jämförs med den religiösa skriften Jungfru Marie Örtagård från samma tid i syfte att undersöka språkförändring hos olika skrivare och genrer vid samma plats och tid. Resultaten visar att Jungfru Marie Örtagård är mer språkligt konservativ än brevet. Kasussystemet har nästan helt upplösts i brevet men upprätthålls mer i den religiösa genren, vilket överensstämmer med tidigare forskning. Personböjningen av verb i plural är osäker i brevet och användningen tyder på ett begynnande sammanfall till formen för tredje person. Brevet är skrivet med en luftig gotisk handstil med många förkortningar. Källornas stavning är tidsenlig baserat på tidigare forskning.

The aim of this paperisto find out which plants the Cistercian monks might have cultivated in Sweden during the Middle Ages and which types of plants it would have been practical to grow inside or outside of the Cistercian monastery precinct. Archaeologicaland archaeobotanical studies have been consulted to find out which plants were available in Sweden during the Middle Ages. Examples, mainly from Scandinavia, but also from the continent, are used to show that the monasteries were large institutionsthat had to feed a large number of people and that there would not have been enough space to cultivate everything needed within the monastery precinct.Secondary sources have in the main been used to gather this information, except in the case of the Swedish monastery of Nydala where F-Topo, a database developed by the County Museum of Jönköping,has been used to analyse the amount of land and the types of properties owned by the monastery.The conclusion is that for practical reasons the monks would have cultivated plants that needed to be close at hand, that were rare or delicate, that could not be stored for long periods and that were used in small quantities within the monastery precinct. This would include medicinal plants, herbs for cooking and some vegetables like lettuce, spinach,and similar,that do not keep well. Most other items, grains, cabbages, root vegetables, peas and beans could equally well be cultivated outside the walls. As yet there is no complete list over plant introductions in Sweden. The most comprehensive list available has been included in the Appendix together with indications of usage area; medicinal, food or miscellaneous.

<p>We live in a society where we are not bound to one place. We are encouraged to be mobile and constantly moving between different locations. The life in a convent is a contrast to this; nuns live at a specific place they are bounded to by vows and can not leave. The sisters in the convent of St. Birgitta, Pax Mariae have promised to stay at the same place and live by the rules of the convent. They live within the walls of the convent, an area with clear boarders. In this essay I analyse the meaning of a place, how the convent affects the nuns and their identity. The wall and the restricted area, inner- and outer attributes show where the nuns belong and characterize their life in the convent. The surrounding wall is a symbolic boarder to the nuns, but it also protects from impulses from the society and the outer world. The most evident influence the place has on the identities of the nuns is that they through vows become members of a camaraderie where they call each other sisters, changes their names and wear the same clothes. They become nuns, a ubiquitous identity. Regardless of whom they meet or of where they go, they will be seen as nuns.</p> / <p>I ett samhälle av platslöshet, där vi uppmanas att vara mobila och ständigt befinna oss på olika ställen finns en kontrast; kloster. I kloster är nunnor genom löften bundna till den specifika platsen. Nunnorna i S: ta Birgittas kloster Pax Mariae har lovat att för resten av sin levnad stanna på samma plats och leva efter regler om lydnad, fattigdom och avhållsamhet. De lever inom klostrets murar på ett väl avgränsat område. Denna uppsats behandlar platsens betydelse, hur klostret som plats påverkar nunnorna och deras identitet genom muren och det avgränsade området men även genom inre och yttre attribut som visar på nunnornas tillhörighet till klostret. Muren är för systrarna en symbolisk gräns för deras klausul, det område de inte får gå utanför, men den fungerar även skyddande mot omvärldens impulser. Den mest påtagliga inverkan platsen har på nunnornas identitet är att de genom löftena uppgår i en gemenskap där de kallar varandra för systrar, får ett nytt namn och likadana kläder. De blir i första hand nunnor och kan inte plocka av sig denna identitet. Oavsett vem de möter eller var de befinner sig tillskrivs de rollen som nunna.</p>

We live in a society where we are not bound to one place. We are encouraged to be mobile and constantly moving between different locations. The life in a convent is a contrast to this; nuns live at a specific place they are bounded to by vows and can not leave. The sisters in the convent of St. Birgitta, Pax Mariae have promised to stay at the same place and live by the rules of the convent. They live within the walls of the convent, an area with clear boarders. In this essay I analyse the meaning of a place, how the convent affects the nuns and their identity. The wall and the restricted area, inner- and outer attributes show where the nuns belong and characterize their life in the convent. The surrounding wall is a symbolic boarder to the nuns, but it also protects from impulses from the society and the outer world. The most evident influence the place has on the identities of the nuns is that they through vows become members of a camaraderie where they call each other sisters, changes their names and wear the same clothes. They become nuns, a ubiquitous identity. Regardless of whom they meet or of where they go, they will be seen as nuns. / I ett samhälle av platslöshet, där vi uppmanas att vara mobila och ständigt befinna oss på olika ställen finns en kontrast; kloster. I kloster är nunnor genom löften bundna till den specifika platsen. Nunnorna i S: ta Birgittas kloster Pax Mariae har lovat att för resten av sin levnad stanna på samma plats och leva efter regler om lydnad, fattigdom och avhållsamhet. De lever inom klostrets murar på ett väl avgränsat område. Denna uppsats behandlar platsens betydelse, hur klostret som plats påverkar nunnorna och deras identitet genom muren och det avgränsade området men även genom inre och yttre attribut som visar på nunnornas tillhörighet till klostret. Muren är för systrarna en symbolisk gräns för deras klausul, det område de inte får gå utanför, men den fungerar även skyddande mot omvärldens impulser. Den mest påtagliga inverkan platsen har på nunnornas identitet är att de genom löftena uppgår i en gemenskap där de kallar varandra för systrar, får ett nytt namn och likadana kläder. De blir i första hand nunnor och kan inte plocka av sig denna identitet. Oavsett vem de möter eller var de befinner sig tillskrivs de rollen som nunna.

Seit mehreren Jahren steht die Landesstelle für Bestandserhaltung der Bibliothek des Klosters Marienthal in Ostritz beratend zur Seite. Folgerichtig ergaben sich während und nach dem Hochwasser der Neiße im August 2010 besonders intensive fachliche Kontakte (siehe auch Thomas Bürger; Michael Vogel: Kulturgutschutz und Notfallverbünde. – In: BIS. – 3(2010)4, S. 223 – 224). Zwar war die im ersten Stock gelegene barocke Saalbibliothek nicht unmittelbar von den Fluten betroffen, jedoch waren verschiedene im Erdgeschoss aufbewahrte Objekte durchnässt worden und die sehr ungünstigen raumklimatischen Bedingungen nach der Flut führten auch zu Gefährdungen vor allem durch Schimmel in höher gelegenen Räumen.

Univ., Diss.--Bonn. / Quellen- und Literaturverz. S. 275 - 302.

Seit mehreren Jahren steht die Landesstelle für Bestandserhaltung der Bibliothek des Klosters Marienthal in Ostritz beratend zur Seite. Folgerichtig ergaben sich während und nach dem Hochwasser der Neiße im August 2010 besonders intensive fachliche Kontakte (siehe auch Thomas Bürger; Michael Vogel: Kulturgutschutz und Notfallverbünde. – In: BIS. – 3(2010)4, S. 223 – 224). Zwar war die im ersten Stock gelegene barocke Saalbibliothek nicht unmittelbar von den Fluten betroffen, jedoch waren verschiedene im Erdgeschoss aufbewahrte Objekte durchnässt worden und die sehr ungünstigen raumklimatischen Bedingungen nach der Flut führten auch zu Gefährdungen vor allem durch Schimmel in höher gelegenen Räumen.