Modern Nomadism är en studie om kompakta, mobila och flexibla möbler inriktade till unga vuxna som flyttar till sitt första eget hem. Rapporten beskriver en designprocess där unga vuxnas behov i nutida bostadsbristen ligger i fokus. I rapporten presenteras ett designförslag på en möbelkollektion med anpassningsbara möbler för olika livssituationer. Teoretiska uppkopplingar till rapporten har samlats genom intervjuer, litteraturreferenser och enkätundersökning. Slutresultat är en kollektion som består av två möbler, som man behöver i sitt första hem när man flyttar ut från sina föräldrar. De är möbler som man kan ha med sig om man flyttar ofta eller om man flyttar till ett annat land men har inte möjlighet att ta med sig en stor möblering. Rapporten kompletteras med mina egna reflektioner och analyser. / Modern Nomadism is a study of compact, mobile and flexible furniture directed to young adults who are moving to their first own apartment. This report describes a design process in which young adults’ needs in the current housing shortage are in focus. The report presents a design proposal of a furniture collection which is suitable for different life situations. Theoretical connections to the report have been gathered through interviews, literature references and a questionnaire survey. The collection consists of two pieces of furniture, which are suitable for a young person moving into his first home from his parents. The report is supplemented with my own reflections and analyzes.

No description available.

No description available.

No description available.

Städer fortsätter växa och omfattas av ökad urbanisering. En planeringsstrategi för att hantera ökad urbanisering på ett hållbart sätt kan vara den kompakta staden. Studien syftar till att studera hur den kompakta staden kan appliceras på Linköpings stadsmiljö, samt studera vilka konsekvenser det innebär när grönområden tas i anspråk. Vidare undersöker studien den kompakta stadens komponenter samt deras konsekvenser. Komponenterna är förtätning, täthet, social blandning, hållbar transport, transportsystem, gågator, tillgänglighet, blandad bebyggelse och stadsstruktur. Studien baseras på en kvalitativ innehållsanalys och kvalitativa intervjuer. Vidare visar studien att kommunens planering och utförande är i linje med den kompakta stadens komponenter. Däremot framgår det att den kompakta stadens utfall kan innebära att grönområden påverkas negativt. / Cities continue to grow and are subject to increased urbanization. One form of planning strategy that can possibly achieve increased urbanization in a sustainable way is the compact city. This thesis aims to study how the compact city’s concept can be applied to Linköping’s urban environment. In addition, it studies the consequences of when green spaces are being sacrificed for increased urbanization. A further aim of the study is to examine the components of the compact city and its consequences. The components are densification, density, social mix, sustainable transport, transportation systems, pedestrian access, accessibility, mixed land use and urban structure. The study is based on a qualitative content analysis and qualitative interviews. Our research shows that the municipality of Linköping’s planning and execution are in line with the compact city’s components. On the other hand, the compact city’s outcomes could mean that greenspaces are affected negatively.

Rosengård was built in the 1960s and 1970s as part of the million program, in which one million new homes were built in ten years. But since then there have been no major changes besides minor cosmetic changes. These efforts have not been sufficient enough and have not given any significant improvement of the area and the problems remain until today. Malmö is today very a divided city, a segregated city, and integrating the eastern and western parts of the city is an important issue for the municipality government in Malmö. Today's urban form of Rosengård has major shortcomings and makes it more difficult for the inhabitants of the area to integrate into the city of Malmö. In the land use plan for Malmö city, Rosengård is pointed out as a prioritized area with a strong focus on urban development. The focus is on turning Amiralsgatan into an urban high street with a rich range of shops and life and movement on the sidewalks. An analysis of Rosengård is made from a perspective of density and mixed-use development. Based on the compact urban model, a development proposal has been constructed in which will be a vision for the future development of the area. The theoretical starting point "The Compact City" is a planning strategy that emphasizes the dense city, which guarantees good accessibility with integrated public transport. The compact city allows for a more pedestrian and bicycle friendly city and less car use. The mixed-use development is also a central pillar in the compact city and leads to better access to commercial and service. The goal is to achieve a denser urban form by applying the driving factors that characterize the compact urban model. The new Rosengård will be a continuation of Malmö's inner city and Amiralsgatan is the main central axis, which will undergo a major overhaul. The street's width is reduced from 120 meters to 40 meters and a new tram line goes in the center of the street. The shopping mall of today’s Rosengård center is being demolished in favor of a dense grid plan that is more walking and cycling oriented. Emilstorp industrial area is transformed into a new neighborhood with a new central park, housing and commercial areas.

The rapid urbanization of populations from rural areas to cities calls for more sustainable focused urban planning to combat the negative effects of urban sprawl. The United Nations’ Agenda 2030 includes the 17 Sustainable Development Goals (SDGs) and 169 targets that aim to unite both developed and developing countries in transforming humanity and the planet for a more sustainable future. One of these goals is SDG 11, making cities and human settlements inclusive, safe, resilient and sustainable. A large part in achieving the targets of SDG 11 is measuring the current access urban residents have to things such as public green-blue spaces as well as public transportation. This thesis will aim to study Stockholm’s achievement of SDG 11 sub-targets 11.2 and 11.7 of Agenda 2030. In order to meet this aim, the following objectives will be pursued. The first objective is to study the degree to which Stockholm County currently has universal access to green-blue areas and public transportation by conducting a GIS-based analysis. The second objective is to improve our understanding of the socio-economic status of residents who have and do not have accessibility to green-blue areas and public transportation by statistically analyzing correlations between environmental and socio-economic indicators. The methodology included qualitative methodologies such as a literature review, interviews and collaborative focus group meetings with Södertörnsanalysen as well as quantitative methodologies such as spatial analysis and statistical analysis. The results show that while Stockholm has impressively high accessibility for its residents, it has yet to meet Agenda 2030 SDG 11targets 11.2 and 11.7 because the accessibility was not universal. The results also found that people with lower income, people who own their flats/homes and people with children have higher accessibility to green areas. It was also shown that people with higher income, people who rent their flats/homes and have no children have higher access to public transportation.This result can be expected as the bulk of people with higher incomes are living in the innercity where they have high access to urban services and rail stops, but not necessarily green areas. It is important to state that at 300 m from residencies, both access to green areas and access to public transportation is almost 100%. At 500 m from residencies, access to blueareas is close to 35 %, which is not almost complete, but still a high percentage since access to blue areas is a bit of a luxury. This thesis ultimately demonstrates the importance of understanding environmental and socio-economic indicators in urban planning especially if the goals of Agenda 2030 are to be met. This thesis also took steps towards building a methodology for quantifying accessibility and it is recognized that further studies can be conducted to further contribute to sustainable urban planning and development. / Den snabba urbaniseringen där människor flyttar från landsbygden till städer kräver en mer hållbar stadsplanering för att bekämpa de negativa effekterna av stadsutbredningen. FN:sAgenda 2030 innehåller 17 mål för hållbar utveckling (Sustainable Development Goals, SDG) och 169 delmål som syftar till att förena både utvecklade och utvecklingsländer i att omvandla mänskligheten och planeten för en mer hållbar framtid. Ett av dessa mål är SDG 11, vilket ska göra städer och mänskliga bosättningar inkluderande, säkra, resilient och hållbara. En stor del i att uppnå målen med SDG 11 handlar om den nuvarande tillgången stadsborna har till bland annat offentliga gröna och blå ytor samt kollektivtrafik. Arbetet syftar till att studera Stockholms måluppfyllelse när det gäller SDG 11 delmål 11.2 och 11.7 i Agenda 2030. Föratt mäta uppfyllelsen av dessa delmål har studien följande mål. Det första målet är att studera i vilken grad Stockholms län idag har allmän tillgång till gröna och blå områden och kollektivtrafik genom att genomföra en GIS-baserad analys. Det andra målet är att förbättra vår förståelse för den socioekonomiska statusen hos boende som har respektive inte har tillgång till gröna och blå områden och kollektivtrafik genom att statistiskt analysera sambandet mellan miljöinriktade och socioekonomiska indikatorer. Metoden innefattade kvalitativa metoder som litteraturöversikt, intervjuer och samverkande fokusgruppsmöten med Södertörnsanalysen samt kvantitativa metoder som rumslig analys och statistisk analys. Resultaten visar att medan Stockholm har imponerande hög tillgänglighet för sina invånare, har det ännu inte uppfyllt Agenda 2030 SDG 11 mål 11.2 och 11.7 eftersom det visades att tillgängligheten inte var universell. Resultaten visar också att personer med lägre inkomst, personer som äger sina lägenheter/hem och personer med barn har högre tillgänglighet till grönområden. Det visades också att personer med högre inkomst, personer som hyr sina lägenheter/hem och inte har barn har högre tillgång till kollektivtrafik. Detta resultat kan förväntas eftersom en stor andel personer med högre inkomster bor i innerstaden där de har hög tillgång till kollektivtrafik och urban service, men inte nödvändigtvis grönområden. På ett avstånd av 300 m från bostäder, är både tillgång till grönområden och tillgång tillkollektivtrafik nästan 100 %. Vid ett avstånd av 500 m från bostäder är tillgången till blåområden nära 35 % vilket är långt ifrån alla, men fortfarande en hög andel eftersom tillgång till vattenområden och stränder kan ses som lite av en lyx. Denna studie visar dessutom vikten av att förstå miljö- och socioekonomiska indikatorer i stadsplaneringen, särskilt om målen i Agenda 2030 ska uppfyllas. Denna studie tog också initiativ till att bygga en metod för att kvantifiera tillgängligheten, medan vidare studier behöver genomföras för att ytterligare bidra till stadsplanerings- och utvecklingssektorn.